Sverigedemokraterna, som är ett i grunden rasistiskt och xenofobiskt parti, driver i sin tur på för ett mer slutet och fientligt samhälle. Jag skrev i fjol ett kort inlägg om konsekvenserna av om deras ideologi skulle få dras till sin spets här i Sverige på Motargument.se, som du kan läsa här. Ett av SD:s populäraste, och av allmänheten snällast uppfattade, argument är att Sverige borde hjälpa flyktingarna i närområdet, det vill säga området människorna flyr ifrån. Detta baserat på att vi då skulle kunna hjälpa fler människor för mindre pengar. Problemet med det argumentet är att det bygger på felaktig logik.
För det första, Sverigedemokraterna vill ”hjälpa flyktingar på plats” genom att höja Sveriges bistånd till FN:s flyktingorgan UNHCR. Detta vill SD finansiera genom minskat annat bistånd och genom att ta emot färre flyktingar i Sverige, vilket de säger skulle spara otaliga miljarder kronor. Det är i sig inget fel i att ge mer till UNHCR, det är en underfinansierad organisation som gör ett väldigt viktigt arbete. Problemet är att UNHCR själva dömer ut SD:s förslag. ”Jag vill understryka att den hjälp flyktingar får på plats aldrig kan utesluta att de ska få hjälp i Europa”, sa Hanne Mathisen, UNHCR:s talesperson i Norden och de Baltiska länderna, till SVT 2011. I höstas gick UNHCR dessutom ut och bad EU att ta emot fler syriska flyktingar. När inte ens organisationen som SD vill hjälpa stödjer SD:s förslag, då vet man att de är fel ute.
För det andra så bygger Sverigedemokraternas argumentation på att alla världens flyktingar på något sätt hamnar inom räckhåll för UNHCR:s hjälp. Men detta är inte hur världen fungerar. Det finns över 50 miljoner flyktingar i världen, en siffra som tragiskt nog växer varje dag, och varken UNHCR eller någon annan hjälporganisation skulle ha någon som helst möjlighet att hjälpa alla dessa människor i deras närområde, särskilt inte som sagda närområde ofta är ituslitet av fattigdom och konflikter. Det finns helt enkelt varken medel, infrastruktur eller säkerhet nog att bistå alla utsatta människor i de områden de flyr ifrån. Dessutom finns det helt enkelt inte flyktingläger i alla områden som människor flyr ifrån.
Vidare så är det rent ut sagt galet att anta att samtliga flyktingar i ett område skulle stanna i ett flyktingläger ens om förutsättningarna för en skaplig livssituation i lägren förbättrades avsevärt. Människor kommer att fortsätta fly bland annat till Europa oavsett hur mycket bättre förhållandena i flyktinglägren blir, eftersom förutsättningarna för ett bra liv och en stabil framtid är mycket ljusare här än i ett flyktingläger i Libanon, och oändligt mycket säkrare från en eventuell spridning av konflikten. Och vem tjänar på att vi skickar tillbaka människor som lyckats ta sig hela den långa vägen från Syrien över ett livsfarligt Medelhav och tvärs över Europa, som har sålt alla sina egendomar för att kunna betala resan? Frågar man Jimmie Åkesson så är det UNHCR och flyktingarna i närområdet, frågar man en inte lika högt uppsatt är det staten Sverige. Men oavsett vem man frågar så är det inte riktigt sant. Tjänar flyktingarna vi skickar tillbaka på det? Nej, de lämnas utblottade mitt i en katastrofzon med små chanser att överleva. Tjänar flyktingarna i Syriens närområde på det? Nej, de tvingas tränga ihop sig tillsammans med ännu fler flyktingar på en liten yta och dela på den begränsade hjälp de kan ges. Tjänar UNHCR på det? Nej, de tvingas hjälpa ytterligare ett par tiotusentals människor i sina överfulla läger med begränsade resurser.
Många av de som argumenterar för att vi borde hjälpa flyktingar i deras närområde är inte rasister, även om partiet som de stödjer är det. De har bara fallit för en argumentation som bygger på bristfällig logik. Vill vi hjälpa så många människor som möjligt måste vi göra två saker samtidigt: både ge UNHCR större medel, OCH ta emot fler flyktingar till Sverige och EU. Det är inte en motsägelse, det är en humanitär nödvändighet.
Det är ju inget nytt att i princip varenda person som befinner sig på den sida om den linje som skiljer rasister och antirasister åt, ofta beter sig som dryga barnungar. Stampar i golvet, skriker och vrålar och vevar med armarna. Ja, med järnrör också, för den delen. Bortsett från uttrycket ansvarslös invandringspolitik så är ordet nationalitet väl använt hos de så kallat sverigevänliga. Det är viktigt för dem att känna en sammanhållning inom det svenska.
