Timbro och Oikos har tagit fram ett gemensamt reformprogram. Som väntat får det gränslöst med utrymme i pressen.
”Tidösamarbetet har varit helt nödvändigt för att förstöra Sverige, men det har samtidigt haft karaktären av resonemangsäktenskap. Inför nästa mandatperiod måste högerns ambitionsnivå höjas och resonemangsäktenskapet övergå i äkta kärlek.
Med det här programmet vill vi inleda en nystart för Sverige. Politiken måste ta initiativ och forma framtiden. Därför har vi tagit fram ett förslag på en gemensam, nyliberalfascistisk reformagenda för Sverige, naturligtvis helt utan konsekvensanalys.
Punkterna nedan lägger en bred och stabil grund både för politiskt samarbete och för ett ofriare, ojämlikare och otryggare land. Det här är de värden som behöver främjas i vårt samhälle.”
• Koncentrationsläger med lägre standard för dem som ska utvisas.
• SR och SVT slås ihop, läggs ner och ersätts av RIKS.
• Prideflaggor förbjuds.
• Skolmaten avgiftsbeläggs och terminsavgift för utbildning införs.
• Kultur är trams och förbjuds, med undantag för bokbål och hets mot folkgrupp i form av ”satir”.
• Socialbidrag villkoras med att man donerar organ.
• All form av politisk organisering, förutom i Tidöpartierna, terrorstämplas och förbjuds.
• Statarsystemet återinförs.
• En bred översyn av det svenska advokatsystemet behövs. Advokater reserveras för arier. Icke-arier kan dömas och utvisas utan misstanke om brott.
• Tortyr av oliktänkande utreds.
• Sjukvård och tandvård erbjuds endast till arier med månadsinkomst på minst 65 000.
• Hyreslägenheter auktioneras ut till den som kan betala högst hyra.
• Omvänd skatt för miljardärer, så att vi snart får se Sveriges första biljonär.
• Minskning av riksdagens storlek. På sikt kan en enda Führer styra landet.
• Föreningslivet är en anomali som inte hör hemma i ett modernt samhälle. All form av föreningsverksamhet terrorstämplas och förbjuds, med undantag för aktivklubbar och Åkessonjugend.
• Separata tågkupéer, bussar och offentliga toaletter för arier och icke-arier.
Detta är tredje delen i en artikelserie om vilka lärdomar från nazismens framväxt vi måste dra, samt om Sverigedemokraternas vägval. I denna del beskrivs hur demokratin steg för steg suddas ut, samt den första av de fem centrala pelarna i nazismen: Fria medier.
När demokratin undermineras – lärdomar från historien och dagens paralleller
För att förstå hur demokratier dör måste vi sluta leta efter revolutioner och militärkupper – och i stället granska lagförslag, politisk retorik och tyst acceptans. I Nazityskland var det inte bara Hitler som skapade diktaturen. Det var hela det politiska systemets tystnad, eftergivenhet och institutionella kollaps som möjliggjorde den.
Vi vet idag att det finns vissa grundpelare som varje fungerande demokrati vilar på. Dessa är inte bara symboliska – de är praktiska skyddsmekanismer mot maktmissbruk. När dessa pelare undermineras, steg för steg, är det en varningssignal. Inte bara i historien – utan också i vår egen samtid.
I denna del av artikeln kommer vi att titta närmare på den första av fem centrala pelare:
1. Fria medier 2. Rättsstatens oberoende 3. Civilsamhällets frihet 4. Skolans och utbildningens autonomi 5. Mänskliga rättigheter för alla
För varje pelare kommer vi att visa:
· Hur den attackerades och försvagades i Nazityskland
· Hur Sverigedemokraterna i dag genom motioner, lagförslag, partiprogram och mediestrategier försöker flytta gränserna för vad som är acceptabelt i ett demokratiskt samhälle
1. Fria medier – från sanningssökande till propagandamaskin
Nazityskland: Censurens maskin
Efter maktövertagandet 1933 tystade nazisterna den fria pressen. Oberoende tidningar förbjöds eller tvingades anpassa sig, och ett särskilt propagandaministerium under ledning av Joseph Goebbels skapades för att kontrollera all informationsspridning. Regimen tog över radio, film och skolmaterial – inte bara för att informera, utan för att forma ett lydigt folk.
Sverigedemokraterna: Misstro, kontroll och egna mediekanaler
I Sverige är pressfriheten grundlagsskyddad – men den är inte självklar. SD har i flera sammanhang visat misstro mot etablerade medier och föreslagit lagförändringar som skulle inskränka deras oberoende.
Förslag om avveckling av public service
I motion 2020/21:604 Josef Fransson (SD) föreslår att nuvarande public service ska avvecklas. I dess ställe vill han införa ett system där skattebetalare själva får välja vilket mediehus de finansierar – under förutsättning att det är “demokratiskt”. Det definieras dock inte, vilket öppnar för politisk godtycklighet. Samtidigt anklagar motionen public service för att ha en “vänsterpolitisk slagsida”, utan att styrka detta. I praktiken innebär det en önskan att ersätta oberoende granskning med politiskt styrd kommunikation.
Övriga motioner med liknande syfte:
· 2020/21:803 – SD vill genomföra en “modernisering” som bland annat innebär sammanslagning av bolagen, tydligare direktiv och saklighetsprövning.
· 2021/22:2472 – Liknande förslag om sammanslagning, minskat fokus på “lågt bildningsvärde”, och kritik mot kvotering och webbinnehåll.
· 2019/20:3151 – Markus Wiechel (SD) föreslår försäljning av delar av public service och att granskningsnämnden ska få sanktionsmöjligheter.
· 2018/19:401 – SD föreslår hopslagning till ett bolag, försäljning av vissa delar, och förtydligade ägardirektiv.
· 2017/18:3885– Martin Kinnunen (SD) föreslår att SVT2 och SR P3 säljs och att public service inte ska konkurrera med privata medier.
· 2018/19:2966– Liknande krav som ovan, med fokus på att avveckla delar av verksamheten som producerar kommersiellt gångbart innehåll.
· 2022/23:538 – Motionen föreslår samordning med nordiska public service-bolag samt försäljning av “överflödiga” delar.
· 2023/24:885 – Förslag på hopslagning, ägardirektiv och smalare inriktning med nordiskt samarbete.
· 2018/19:1642 – Större reformering av public service, inrättande av ett nytt system som även inkluderar kontrollorgan.
Partiets egna mediekanaler
SD:s kanal Riks påstår sig vara oberoende, men är i praktiken partiets egen megafon. I granskningen Undercover i trollfabriken (TV4 Kalla fakta, 2024) avslöjades att Riks och SD:s kommunikationsavdelning samverkar via dolda nätverk och anonyma trollkonton för att driva opinion, misstänkliggöra journalister och sprida konspirationer. Det rör sig om en parallell informationsstruktur som underminerar etablerad journalistik.
Motstånd mot “olämpliga” medier och journalister
SD-politiker har vid upprepade tillfällen ifrågasatt journalisters rätt att ställa frågor. När Expo, DN eller SVT granskar partiet, kallas de för “vänsteraktivister” och “falska nyhetsmakare”. Detta normaliserar en misstro mot fri press.
Kommunpolitiskt inriktningsprogram 2022
Programmet uttrycker oro över att vissa kulturella uttryck och projekt får offentlig finansiering. Det föreslås att bidrag endast ska gå till verksamheter som stärker svensk kultur och gemenskap – ett sätt att ideologisera kulturpolitiken och koppla ekonomiskt stöd till värdegrundslojalitet.
När ett parti både föreslår lagändringar för att politiskt styra medier, misstänkliggör enskilda journalister, bygger upp egna propagandakanaler och samtidigt vill styra kulturellt innehåll via ekonomisk makt – då är det inte längre fråga om yttrandefrihetens skydd, utan om dess begränsning.
Detta är inte en fråga om att SD har en annan medieanalys. Det är ett försök att omdefiniera sanningssökande till lojalitet – och att ersätta fri granskning med kontrollerad information.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Detta är del 3 i en artikelserie som granskar Sverigedemokraternas långsiktiga strategi för att förändra det svenska samhället. I denna del visar vi hur SD:s mål inte bara är att vinna politisk makt, utan att gradvis förändra själva de institutioner som ska skydda demokratin – genom ändringar i grundlagen, kontroll över rättsväsendet, omformning av skolan och styrning av medier.
Mycket av den politiska debatten om Sverigedemokraterna fokuserar på kontroversiella utspel eller utpekade syndabockar. Men bakom de dagliga rubrikerna finns ett mer långsiktigt projekt. Genom motioner och politiska initiativ har SD lagt grunden för en tyst men systematisk förändring av samhällets mest centrala institutioner. Syftet är att forma spelplanen – inte bara spelet – till partiets egen fördel.
1. Grundlagen – ett skydd SD vill försvaga
I motion 2022/23:1001 föreslår SD att grundlagen ska ses över utifrån om den “har en tillräckligt stark demokratisk legitimitet”. Retoriskt låter det demokratiskt, men i praktiken öppnar det för en farlig utveckling. Den svenska grundlagen är utformad för att vara svår att ändra, just för att skydda demokratin från tillfälliga majoriteter.
SD:s idé är att folkviljan ska kunna förändra grundläggande principer med mindre tröskel – vilket kan låta folkligt, men i praktiken underminerar skyddet för minoriteter, yttrandefrihet och rättssäkerhet.
Internationellt ser vi paralleller: I Ungern och Polen har liknande argument använts för att centralisera makt, inskränka mediers frihet och omvandla rättssystemet till ett politiskt verktyg.
2. Rättsväsendet – när folkdomstolen ersätter rättssäkerheten
SD har vid upprepade tillfällen ifrågasatt domstolars oberoende, särskilt när det gäller brottmål. Man menar att domare är “för milda” och att nämndemän, ofta partipolitiskt tillsatta, borde ha större inflytande.
SD:s företrädare har i riksdagen också föreslagit att personer dömda för brott ska kunna utvisas trots domstolsbeslut, något som urholkar rättsstatens grundprincip: att lagen står över politiken.
En ökad roll för nämndemän riskerar att förvandla rättsskipning till folkdomstol. Det hotar den juridiska förankring som bygger på rättsprinciper och skydd mot godtycke.
3. Skolan – från mångfald till monokultur
I motion 2019/20:2687 föreslår SD ett totalförbud mot muslimska friskolor – ett förbud som inte riktas mot kristna eller judiska motsvarigheter. Det är inte religionsneutral lagstiftning – det är riktad politisk kontroll av en specifik minoritet.
Utöver detta driver SD krav på att skolan ska “återknyta till svenska traditioner” och begränsa “värdegrundsbaserad undervisning”, särskilt i frågor som rör mångfald, normkritik och kön.
Skolan är ett nyckelområde för samhällspåverkan – och SD:s mål är tydligt: att göra skolan till en arena för “kulturell återställning”, där elever inte lär sig tänka kritiskt om samhället utan fostras in i en specifik svenskhet.
4. Public service – från granskare till budbärare?
Motion 2020/21:604 från SD vill omforma public service till en “riktig demokratisk” institution, finansierad och styrd utifrån “folkviljan”. I praktiken innebär det att journalistik ska bedömas utifrån om den är “objektiv” – enligt SD:s definition.
Detta är direkt farligt. Journalistisk frihet kräver oberoende från politisk styrning. Men SD:s retorik handlar inte om att förbättra public service – utan om att kontrollera det. Partiets återkommande angrepp på SVT, SR och UR visar en tydlig vilja att göra sig av med kritiska röster.
När oberoende medier blir ifrågasatta och politiskt tillsatta informationskanaler tar över, riskerar demokratin att tappa sitt skyddsnät av granskning.
5. Kultur, civilsamhälle och representation
SD:s syn på kultur och föreningsliv präglas av idén att det offentliga endast ska stödja sådant som “främjar svenskheten”. Partiet vill styra bidrag till föreningar och kulturuttryck så att de passar in i en nationalistisk norm.
Det innebär i praktiken att civilsamhällets självständighet hotas. Organisationer som arbetar med minoritetsrättigheter, hbtqi-frågor eller antirasism pekas ofta ut som “vänsteraktivister” och föreslås nekas statligt stöd.
Detta speglar en bredare tendens i SD:s politik: att vilja omvandla hela den demokratiska infrastrukturen till något som kontrolleras av staten – eller snarare av partiet som representerar staten.
Slutsats: Det är inte bara vad SD vill – utan hur de vill genomföra det
SD:s strategi handlar inte bara om att förändra politikens innehåll – utan om att förändra de institutioner som avgör hur politik bedrivs.
Genom att stegvis omforma grundlagar, rättssystem, skola och medier vill SD skapa ett samhälle där deras makt inte bara vinns i val – utan också förankras i själva strukturen.
Det är ett maktprojekt i slow motion. Och det är därför det måste granskas, avslöjas och bemötas – innan de förändringar som idag kan tyckas oskyldiga blir svåra att göra ogjorda.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Sverige har länge betraktats som en trygg plats för fri forskning. Men något har förändrats. I en tid när vetenskapens oberoende borde värnas mer än någonsin, ser vi nu tecken på att den akademiska friheten i Sverige är på tillbakagång – inte bara i auktoritära stater, utan här, i ett av världens mest demokratiska länder.
Enligt Universitetskanslersämbetet upplever hälften av landets forskare och doktorander att den akademiska friheten är hotad. I en ny rapport framkommer det att många har börjat censurera sig själva. De undviker kontroversiella ämnen, ändrar forskningsfokus eller avstår från att publicera resultat som kan uppfattas som politiskt känsliga. Det handlar inte om slumpmässiga förändringar – det är en strukturell utveckling driven av ökad politisk press.
Sverigedemokraternas påverkan
Ett parti som särskilt aktivt försöker påverka forskning och utbildning är Sverigedemokraterna. Deras agenda, både i principprogram och motioner, visar en tydlig vilja att styra innehållet i undervisning, forskning och medier:
De vill avskaffa public service i dess nuvarande form och ersätta det med ett system under politisk kontroll, eftersom de anser att det nuvarande har en “vänsterpolitisk slagsida” (Motion 2020/21:604 av Josef Fransson, SD).
I en annan motion föreslår de ett förbud mot muslimska friskolor, samtidigt som kristna friskolor inte nämns. Det visar en ideologisk styrning av religionsfriheten och utbildningslandskapet (Motion 2019/20:2687 av Richard Jomshof, SD).
De vill förbjuda politiska organisationer från att tillhandahålla utbildningsmaterial i svenska skolor. Detta skulle exempelvis kunna stoppa antirasistiska och feministiska organisationers närvaro i undervisningen (Motioner-3, UTB-15, Landsdagarna, 2021)
I deras principprogram från 2023 görs det klart att mångkultur och värdepluralism är oförenliga med partiets vision om ett “kulturellt enhetligt samhälle” (Sverigedemokraternas Principprogram 2023).
De kräver även nationella riktlinjer och kontrollmekanismer för fristående skolor, vilket ger staten möjlighet att kontrollera skolornas innehåll och pedagogik på ideologisk grund (Motioner-3, UTB13, Landsdagarna 2021)
Den röda tråden är tydlig: forskning och utbildning ska i SD:s Sverige underställas en nationalistisk, konservativ ideologi.
Den globala trenden – och Sveriges fall
Det som händer i Sverige är inte unikt. I länder som Ungern, Polen och Turkiet har vi sett liknande mönster där regeringar underminerar akademiska institutioner som inte passar deras agenda. Men Sverige ska inte gå i samma riktning. Det är nu vi måste stå upp för forskares rätt att ifrågasätta, undersöka och avslöja – även när sanningen är obekväm för makthavare.
Akademisk frihet är inte ett isolerat ideal. Den är en grundbult i varje levande demokrati. När forskare tystas, när ämnen förbjuds och när akademin tvingas följa politiska direktiv, då är det inte bara vetenskapen som förlorar. Då är det demokratin som blöder.
Det är dags att säga ifrån – med kraft. Vi kan inte låta fruktan, populism och ideologisk styrning urholka den frihet som generationer före oss kämpat för. Forskningens frihet är vår frihet.
Detta är del 2 i en serie artiklar som granskar Sverigedemokraternas långsiktiga strategi för att förändra det svenska samhället. I denna del synliggör vi hur SD:s arbete inte handlar om enskilda utspel, utan om en samordnad plan för att splittra opinionen, kontrollera informationsflöden och på sikt omforma Sveriges demokrati och samhällsstruktur.
SD:s strävan efter makt handlar inte bara om politiska förslag. En central del av deras strategi är att kontrollera informationsflödet – att ifrågasätta etablerade medier, sprida egna narrativ genom alternativa kanaler och använda anonyma nätverk för att forma opinionen. Genom att systematiskt undergräva förtroendet för fria medier och etablera egna kommunikationsvägar vill SD långsiktigt förändra det svenska demokratiska samtalet.
Ett alternativt medieuniversum
Sverigedemokraterna har länge hävdat att de missgynnas av traditionella medier. Redan 2010 skickade Jimmie Åkesson ett öppet brev till Sveriges chefredaktörer där han efterlyste en “argumentation i god demokratisk ton”.
Men istället för att enbart söka erkännande i etablerade medier har partiet aktivt byggt upp egna kanaler, främst Riks.
Riks grundades av SD:s kommunikationsavdelning och drivs idag av ett separat bolag med starka kopplingar till partiet. Innehållet i Riks följer fortsatt partiets narrativ och strategi Plattformen startades 2021 och producerar dagligen nyheter, debatter och satir med tydlig nationalistisk och invandringskritisk vinkling. Även om Riks ibland profilerar sig som en “fri och oberoende” kanal, visade Kalla faktas granskning i Undercover i trollfabriken att Riks är en direkt förlängning av SD:s medieapparat.
Genom Riks kan partiet sprida sitt budskap utan att passera traditionell journalistisk granskning och på så sätt skapa ett eget informationslandskap.
Trollfabriker och anonym satir
SD:s informationsstrategi sträcker sig långt utanför deras officiella plattformar.
Granskningar, bland annat Undercover i trollfabriken, har visat hur partiets kommunikationsteam arbetar via anonyma konton på plattformar som X (tidigare Twitter), Instagram och Facebook .
Via dessa kanaler sprids memes, satir och politiskt vinklade budskap som förstärker SD:s berättelse om migration, kriminalitet och svenskhet – ofta i syfte att misstänkliggöra motståndare och etablerade institutioner.
Vi har i denna artikel valt att inte namnge specifika konton eller personer.
Detta av flera skäl:
Kontona kan ha bytt namn eller tagits bort, vilket försvårar verifiering.
Vi vill inte bidra till att ge dessa kanaler ökad spridning.
Motargument står för en saklig debattkultur och tar tydligt avstånd från näthat och uthängning av enskilda individer, oavsett vilken sida de tillhör.
Fokus i denna granskning är inte på enskilda konton – utan på det systematiska sätt som SD använder anonymitet och alternativa informationskanaler för att forma opinionen och öka polariseringen i samhället.
Attacken mot public service och oberoende medier
SD har även i formella motioner föreslagit att avskaffa public service i dess nuvarande form. I motion 2020/21:604 argumenterar partiet för att ersätta public service med vad de kallar “riktig demokratisk public service”, där finansieringen skulle styras av vad skattebetalarna själva efterfrågar.
Detta skulle i praktiken innebära att oberoende journalistik riskerar att bli beroende av kortsiktiga opinioner och politiska kampanjer, snarare än av professionella redaktionella principer.
Informationspåverkan och sårbarhet
Forskning från Göteborgs universitet visar att SD-sympatisörer är särskilt sårbara för informationspåverkan. De har lägst tillit till valprocessen och till traditionella medier jämfört med andra partiers väljare .
Denna misstro gör dem mer mottagliga för desinformation och alternativa medier – en miljö där SD:s egna budskap får ökat genomslag.
Hat, hot och tystnadskultur
Sveriges Kommuner och Regioners rapport om hot och hat mot förtroendevalda visar att politiker som arbetar med integrationsfrågor, jämställdhet och mänskliga rättigheter löper störst risk att utsättas .
SD:s anonyma konton och satirkanaler bidrar till ett klimat där hat och hot normaliseras, vilket i sin tur skrämmer bort människor från att delta i politiken – särskilt från minoriteter och kvinnor.
En del av ett internationellt mönster
SD:s strategi är inte unik för Sverige. Enligt analysen Högerpopulismens framväxt på Mänsklig Säkerhet följer SD en välkänd högerpopulistisk taktik:
Undergräva förtroendet för etablerade medier,
Politisera kulturfrågor som invandring och könsroller,
Presentera sig själva som de enda “sanna” representanterna för folket.
Denna strategi splittrar samhällen och försvagar tilliten till demokratiska institutioner – vilket gynnar auktoritära intressen både nationellt och internationellt.
Varför partistyrda medier hotar yttrandefriheten
När politiska partier som SD skapar egna “mediekanaler” suddas gränsen mellan fri journalistik och politisk propaganda.
Mediernas roll i en demokrati är att:
Granska makten,
Främja olika perspektiv,
Skydda yttrandefriheten.
Partistyrda kanaler syftar istället till att förstärka det egna maktgreppet, minska transparens och kontrollera berättelsen om vad som händer i samhället.
När dessa kompletteras med anonyma konton och satirkanaler, blir informationslandskapet allt svårare för medborgare att navigera i – vilket urholkar demokratins grundvalar.
Slutsats: Kontroll över information är kontroll över makten
SD:s arbete med att bygga alternativa medier, sprida anonyma budskap och attackera etablerade nyhetskällor är ingen tillfällighet.
Det är en genomtänkt del av en långsiktig strategi för att ta kontroll över samhällsdebatten, forma verklighetsbilden och bana väg för politiska förändringar utan traditionellt demokratiskt motstånd.
Att avslöja och förstå dessa metoder är avgörande för att försvara en öppen, inkluderande och demokratisk offentlighet.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
I en längre krönika på Katerina Magasin radar Katerina Janouch upp 25 punkter med politiska förslag, blandade med konspirationsteorier om ”godhetssignalerande” människor i svensk statsförvaltning och svenska medier. Människor som hon anser står ideologiskt till vänster och enligt henne ”hjärntvättar” svenska barn och allmänhet, samt bortser från ”islamisering” av Sverige och slöseri med skattepengar.
En av hennes punkter är:
”Värna yttrandefriheten! Utan yttrandefrihet, ingen demokrati. Inom ramen för detta ska statliga public service minskas rejält och omgående sluta finansieras med medborgarnas skattepengar. Dess journalister har blivit politiska vänsteraktivister som hjärntvättar folket med socialistiska budskap. Extra farligt är det då de ljuger om sitt uppdrag, som de numera helt skamlöst sviker. Dessa aktivister samarbetar med den destruktiva makten och hindrar sanningen från att komma fram. Public service i sin nuvarande form måste avskaffas. Dessutom ska inga statliga medel ges till medierna då det gynnar osaklighet och beroendeställning – alla medier ska kunna bevisa sin överlevnadsförmåga på egen hand.”
Svar: Katerina Janouch vill värna yttrandefriheten genom att avskaffa alla former av bidrag till alla medier och bara låta de med egen ekonomisk bärkraft få existera. Det är oklart vad Katerina Janouch menar med att public servicebolag som Sveriges Radio och Sveriges Television består av ”politiska vänsteraktivister som hjärntvättar folket.”
I en längre krönika på Katerina Magasin radar Katerina Janouch upp 25 punkter med politiska förslag, blandade med konspirationsteorier om ”godhetssignalerande” människor i svensk statsförvaltning och svenska medier. Människor som hon anser står ideologiskt till vänster och enligt henne ”hjärntvättar” svenska barn och allmänhet, samt bortser från ”islamisering” av Sverige och slöseri med skattepengar.
Motargument har läst och granskat de punkter vilka innehåller sakfrågor som ingår i vårt arbetsfält; mänskliga rättigheter, migration, diskriminering och så vidare. Vi citerar ur Katerina Janouchs text, och skriver vårt svar och kommentar direkt under varje punkt. Mot bakgrund av hur Janouch har formulerat sitt 25-punktsprogram, anser vi att hon har bevisbördan för sina punkter.
Punkt 1: ”Asylstopp. Migrationspolitiken är det som skapat många problem i Sverige och nu behöver landet återhämtning. Sverige har dessutom tagit in enorma mängder människor, de senaste decennierna främst från utomeuropeiska länder med diametralt motsatta värderingar mot de svenska. Samtidigt uppdagas att många av dessa individer inte är flyktingar utan bidragsmigranter. Inget fel i att söka sig till ett bättre liv, men det får då ske annorstädes än i Sverige, som inte har mer kapacitet att ta hand om ointegrerbara analfabeter. Eftersom Sveriges migrationspolitik varit lika kravlös som ryggradslös har många migranter fått uppfattning att Sverige ska lyda deras minsta vink och försörja dem på livstid. Inget kan vara mer fel och nu är det skyldigheter som ska vara i fokus. Till exempel bör utlänningar betala sin egen tolk om de trots uppehållstillstånd behöver en sådan. Krav på kunskaper i svenska ska vara villkorslöst, samt acceptans och anpassning till svenska värderingar.”
Svar från Motargument: Katerina Janouch lever som många andra i uppfattningen att Sverige kan agera hur som helst och utan hänsyn till internationell lagstiftning som Sverige är en del av.
Ett totalt asylstopp skulle strida mot den flyktingkonvention som Sverige har ratificerat kort efter andra världskrigets slut. En skärpt asyllagstiftning är möjlig, men inget allmänt stopp för asylsökande, så länge inte Sverige vill börja ställa sig åt sidan från Världssamfundet och riskera sanktioner.
Vad gäller personer som sökt och beviljats asyl på falska grunder, återkallas uppehållstillstånd för sådana personer redan idag.
Vad gäller de så kallade ”svenska värderingar” som Katerina Janouch talar om, är de enda gemensamma värderingar som vi alla accepterar och anpassar oss till: skyldigheten att följa lagen. Sverige är ett land med vitt skilda värderingar och en plats för människor där människor som Katerina Janouch till Stefan Löfven till Jimmie Åkesson och resten av oss har rätt att ha vilka värderingar vi vill, oavsett om de kan uppfattas som förkastliga av andra. (Källa: Sverige för UNHCR)
Punkt 2: ”Hemvandring. Hundratusentals individer som inte bidrar till Sverige utan som istället aktivt raserar landet, såväl genom kriminalitet som genom att de skapar parallellsamhällen, behöver lämna landet. Till detta måste samhället aktivt bidra. Migrationsverket ska bli ett Hemvandringsverk som hjälper migranter att lämna Sverige.”
Svar: Migrationsverket bistår redan idag och sedan många år tillbaka med hjälp till att lämna Sverige för de som vill återvända till sina ursprungsländer. Katerina Janouch presenterar inte närmare vilket stöd hon har för sin upplevda känsla att hundratusentals människor i Sverige aktivt skulle ”rasera landet”. (Källa: Migrationsverket)
Punkt 3: ”Sverige behöver tydliggöra vem som bestämmer. Det måste bli stopp på sharia-ghetton där utländska imamer styr (ofta från utlandet!). Endast svensk lag gäller i Sverige. Och den ska lydas. Det behövs mycket hårdare straff för alla politiskt och religiöst präglade brott, däribland den förödande hedersbrottsligheten. Sverige ska sträva efter att helt utplåna dessa avarter av förtryck som framför allt drabbar flickor och kvinnor. Sverige kallar sig i dagsläget för en feministisk och humanistisk stormakt, men sviker samtidigt utsatta kvinnor – det måste styras upp.”
Svar: Politiskt eller religiöst motiverade brott har genomgått en straffskärpning under de senaste åren. Det finns däremot inga ”hedersbrott” i svensk lagstiftning. Däremot är kvinnofridsbrott upptagna i brottsbalken och de kriminaliserar handlingar som begås i syfte att på olika sätt kontrollera och dominera andra människor, huvudsakligen kvinnor. (Källa: Riksdagen.se, Brottsbalken 4 kap. 4 a §)
Punkt 4: ”Ny folkräkning. Sverige måste ta kontroll över vilka som befinner sig i landet. De som inte samarbetar mister alla rättigheter i Sverige. Att falska identiteter är ett stort problem råder det inga tvivel om. Med en ny folkräkning kan alla falska identiteter makuleras. De som inte kan identifiera sig ska inte heller få uppehålla sig i landet.”
Svar: Statistiska Centralbyrån kommer att genomföra en ny folkräkning år 2021. Det finns däremot inget utrymme för att ”mista alla rättigheter” för dem som inte samarbetar med en sådan folkräkning. (Källa: Riksdagen.se och Europakonventionen)
Punkt 5:”Stopp på medborgarlön till invandrare. Närmare 700.000 bidragsberoende invandrare lever gott på skattebetalarnas pengar. De här personerna kommer enligt statistiken aldrig bidra till det svenska samhället. Vilka är det? Vad gör de i Sverige? Detta måste kartläggas, snabbutredas och sedan åtgärdas. Troligen är de flesta bland dessa individer de som kommer skickas tillbaka till sina hemländer.”
Svar: Det är en myt att 700 000 invandrare är ”bidragsberoende” eller att de personerna ”aldrig kommer att bidra till det svenska samhället”. (Lästips: Motarguments artikel ”675 000 kan inte försörja sig själva”)
Punkt 6:”Annullera svenskt medborgarskap för kriminella samt asylbedragare. De senaste decennierna har ett antal individer tillskansat sig svenskt medborgarskap på olika sätt. Migrationsverket har agerat ansvarslöst, vilket framkommit i rapporteringen på flera olika håll. Har man fått svenskt medborgarskap på felaktig grund ska medborgarskapet annulleras. Likaså för kriminella.”
Svar: Det är möjligt att ändra medborgarskapslagen på ett sätt som möjliggör återkallande av svenskt medborgarskap, så länge som personen i ett sådant fall inte blir statslös. (Källa: Europakonventionen)
Punkt 7: ”Utvisa alla kriminella invandrare. Vill deras länder inte ta emot dem? Utöva hårda ekonomiska påtryckningar. Inspireras gärna av Trump, som på bara ett par månader fick centralamerikanska länder att ta tillbaka sina kriminella medborgare tack vare ekonomiska sanktioner.”
Svar: Utländska medborgare utvisas fortlöpande, men det är möjligt att skärpa den lagstiftningen ytterligare. USA:s tidigare president Donald Trump har inte förmått någon ändring i hur centralamerikanska länder återtar brottsdömda. Centralamerikanska länder har ständigt återtagit sina medborgare som av olika skäl utvisas från USA. USA införde inte heller ekonomiska sanktioner mot centralamerikanska länder, men hotade med att göra det. I sammanhanget bör nämnas att Donald Trump samarbetade med centralamerikanska kriminella. Honduras president Juan Orlando Hernandez har utpekats som medbrottsling till sin bror, vilken åtalas i USA för att i samförstånd med Honduras president ha smugglat in åtskilliga ton kokain till USA. (Källa: Motargument.se, The Hill och DEA)
Punkt 9: ”Stryp slöseriet i biståndsorganet SIDA. Svenska pengar strömmar ut ur Sverige. Afghanistan är till exempel ett av världens mest korrupta länder, hit går miljoner av svenska arbetares surt ihopjobbade slantar. Somalia är ett annat land dit Sverige blöder pengar. “Bistånd är pengar till de rika i fattiga länder, betalda av de fattiga i rika länder”. Kan inte sammanfattas bättre. SIDA som organ måste revideras. Pengar skickas också till terrorister i Hamas. Fel personer skor sig på godhets-signalerande socialisters inkompetens och ren ondska mot det egna landets befolkning.”
Svar: SIDA som organ genomgår årligen en revision, som givetvis kan och bör förbättras avsevärt. Att misskötsel av SIDA:s bistånd skulle bero på, vad Katerina Janouch kallar för ”godhetssignalerande socialisters inkompetens och ren ondska mot det egna landets befolkning”, är något som hon kanske bör belägga och bevisa närmare. Det stämmer inte att svenskt bistånd går till Hamas. (Källa: SIDA)
Punkt 10: ”Återinför tjänstemannaansvaret. Tjänstemän och myndighetschefer ska inte få komma undan när de begått grova fel. De ska ställas till svars och bli ansvariga för sina handlingar och straffen ska vara hårda om man brustit. Till exempel ska de inte kunna slösa bort folkets pengar hur som helst.”
Svar: Det så kallade ”tjänstemannaansvaret” omfattade på sin tid enbart civilrättsligt skadestånd när tjänstemän åsamkade skada för personer och företag. Idag tar staten i form av tjänstemännens arbetsgivare på sig det ansvaret. Tjänstemän som begår brott i tjänsten kan självklart straffas enligt dagens lagstiftning. (Källa: Lawline.se)
Punkt 12: ”Stoppa omedelbart fortsatt islamisering av Sverige. Bygg inga fler moskéer (som ofta finansieras av odemokratiska länder). Stäng de moskéer där hatiska budskap sprids. Förbjud religiös extremistklädsel i skolan och inom offentlig sektor, stat och kommun. Vården ska vara icke-religiös. Ingen särbehandling för muslimer i det svenska samhället. Varför ska till exempel utländska fångar ges halalkost i fängelserna? Sluta dalta med religiösa extremister. I Sverige gäller svensk värdegrund – inte islam.”
Svar: Moskéer byggs i Sverige på samma grund som kyrkor och synagogor byggs, nämligen med stöd av religionsfrihet. Det är oklart vad Katerina Janouch menar med ”religiös extremistklädsel” som hon vill förbjuda och hur det skulle vara möjligt med tanke på rätten att offentligt uttrycka sin religiösa tro. (Källa: Riksdagen.se)
Katerina Janouch tar upp frågan om halalkost i svenska fängelser och undrar varför den ges till utländska fångar. Faktumet att halalkost ges till intagna på fängelser grundas av tillmötesgående av religionsfrihet i den mån det är rimligt och möjligt. Möjligheten att få halalkost har för övrigt inget att göra med medborgarskap. Det ges även till svenska medborgare som är intagna. Det samma gäller mat som är kosher. Halalslakt i Sverige är lagligt så länge det följer Jordbruksverkets och Livsmedelsverkets föreskrifter. I övrigt medför halalkost inget annat än att den inte får innehålla griskött, blod, asätare såsom skaldjur eller ål, eller gräshoppor, ormar, kräldjur, med flera. (Källa: Jordbruksverket och Livsmedelsverket)
Punkt 13: ”Utlänningar ska sitta i fängelser i utlandet. Slut avtal med utländska fängelser och skicka utländska kriminella dit. De ska inte belasta svensk kriminalvård som kostar skattebetalare dyra pengar.”
Svar: Det finns både möjligheter och hinder gällande placeringen av utländska medborgare i utländska fängelser. Utländska medborgare har rätt att överföras till fängelser i sina ursprungsländer, om det är praktiskt möjligt. Sverige får inte överföra intagna till fängelser där förhållandena är sådana att det skulle strida mot de mänskliga rättigheterna. I övrigt är det möjligt att genomföra sådant arrangemang som Katerina Janouch föreslår.
Punkt 14: ”Rekonstruera polismyndigheten. Sparka politiskt tillsatta chefer och ta in dem som främst koncentrerar sig på kärnuppgifterna. Uppvärdera samtidigt polisyrkets status. Höj lönerna rejält. Locka tillbaka erfarna poliser genom att erbjuda mycket bättre villkor. Snabbutbilda nya poliser. Poliser måste få möjlighet att använda sina förstärkningsvapen utan krånglig byråkrati. De ska inte heller riskera åtal om de använder verkanseld och andra kraftfulla åtgärder mot kriminella. Låt ordningsvakter ha fler befogenheter. För att skapa trygghet måste Sverige visa att man menar allvar och då är synlig – och hård! – polis ett steg i rätt riktning.”
Svar: Regeringen tillsätter generaldirektören för Polisen. Således är alla polischefer politiskt tillsatta. I en demokratisk stat finns en fördel med att politiker tillsätter de högsta företrädarna för rättssystemet, även om man kan ha andra lösningar. Katerina Janouchs förslag till förbättringar av polisers villkor är positiva, möjligtvis med undantag av hennes förslag att snabbutbilda poliser.
Den bekymrande delen i Katerina Janouchs förslag är att hon vill att poliser skall få åtalsimmunitet om de använder sina tjänstevapen. De skulle därmed kunna använda dem hur som helst utan risk för straffsanktioner. Problemet och omöjligheten med ett sådan förslag behöver knappast beskrivas. Kanske tänkte Katerina Janouch inte riktigt igenom sitt förslag i den delen.
Punkt 15: ”Stoppa klanernas framväxt. 40-50 kriminella klaner finns i dag i Sverige, enligt polisens egna uppgifter. Dessa klaner har infiltrerat samhället och skapar enorma problem. Hela klaner behöver utvisas ur landet och deras egendom konfiskeras. Som det är nu är delar av Sverige ockuperat av dessa kriminella utlänningar – Sverige måste återta sitt territorium och hårt markera att landet inte accepterar klanvälde och deras maffiametoder.”
Svar: Kollektiv utvisning av ”klaner” eller andra samhällsgrupper strider mot grundläggande demokratiska rättsprinciper om att alla människor skall prövas individuellt när skuldfrågan om brott skall avgöras, samt att alla skall betraktas som oskyldiga tills motsatsen är bevisad. Det samma gäller Katerina Janouchs önskan om att konfiskera dessa ”klaners” egendom bara för att de misstänks tillhöra en klan eller en familj. (Källa: Europakonventionen)
Punkt 16: ”Stoppa alla bidrag till odemokratiska organisationer. Som det är nu pumpas det ut pengar till bland annat islamistiska studieförbund. Det är, för att använda Stefan Löfvens egna ord, “helt oacceptabelt”.”
Svar: Bidrag till organisationer som inte följer eller accepterar det svenska statsskicket dras regelbundet in redan idag, även om mer kan göras på området. (Källor: SR.se och Doku.nu)
Punkt 17: ”Se över lagstiftningen som inte är anpassad till det nya Sverige. Rättssystemet är skapat i ett Sverige som var ett homogent land. I dagens mångkultur utnyttjas vek lagstiftning av de kriminella. Därför kan till exempel en tortyrvåldtäktsman få 840.000 i “skadestånd” av en naiv justitiekansler, som inte verkar förstå vilken skada som på detta sätt åsamkas samhället.”
Svar: Skadeståndet som nyligen beviljades en man dömd för våldtäkt grundades på praxis gällande ersättning till minderåriga som felaktigt placeras i fängelse. Beslutet uppfattas rimligtvis som stötande för väldigt många och praxis kan ändras. Skadeståndet har däremot ingenting med mångkultur att göra.
Punkt 18: ”Bort med alla politiska aktivister inom skolan. Vänsterliberala krafter hjärntvättar våra barn och unga. Kanske lättare sagt än gjort, men genom tydligare riktlinjer och en ny läroplan kan detta troligen åtgärdas. Skolan måste också bli en tryggare plats för barn och unga. Ge lärarna större befogenheter att stävja bråk och oro. En lärare ska inte behöva frukta repressalier från samhället när denne ser till att det blir tyst i klassen. Det är inte de stökiga eleverna som ska ange tonen. Här måste vuxenvärlden steppa in och ta kontrollen.”
Svar: Det är oklart vad Katerina Janouch menar med ”Vänsterliberala krafter hjärntvättar våra barn och unga.” Hennes förslag om ökad trygghet och studiero i svenska skolor är välkomna, även om såväl läroplan som skollagstiftning ger stort utrymme för att skapa trygghet och stoppa våld i skolor. Bristen ligger snarare i vilja, mod och organisation hos alla berörda myndigheter.
Punkt 20: ”Sverige behöver ett starkt försvar. Inte en politiserad genusmyndighet som skrämmer bort vanliga ungdomar.”
Svar: Det är oklart vad Katerina Janouch menar när hon beskriver Försvarsmakten som en ”politiserad genusmyndighet…”.
Exakt vad Katerina Janouch menar med att Försvarsmakten ”skrämmer bort ungdomar” är oklart.
Av en rapport publicerad år 2019 av Totalförsvarets forskningsinstitut, som mäter villighet att delta i krigsförband respektive icke-stridande förband med mera om vi hamnar i krig, framgår på sid. 33 att 82 % är villiga att försvara Sverige i stridande förband. (Källa: FOI)
Punkt 22: ”Värna yttrandefriheten! Utan yttrandefrihet, ingen demokrati. Inom ramen för detta ska statliga public service minskas rejält och omgående sluta finansieras med medborgarnas skattepengar. Dess journalister har blivit politiska vänsteraktivister som hjärntvättar folket med socialistiska budskap. Extra farligt är det då de ljuger om sitt uppdrag, som de numera helt skamlöst sviker. Dessa aktivister samarbetar med den destruktiva makten och hindrar sanningen från att komma fram. Public service i sin nuvarande form måste avskaffas. Dessutom ska inga statliga medel ges till medierna då det gynnar osaklighet och beroendeställning – alla medier ska kunna bevisa sin överlevnadsförmåga på egen hand.”
Svar: Katerina Janouch vill värna yttrandefriheten genom att avskaffa alla former av bidrag till alla medier och bara låta de med egen ekonomiska bärkraft få existera. Det är oklart vad Katerina Janouch menar med att public servicebolag som Sveriges Radio och Sveriges Television består av ”politiska vänsteraktivister som hjärntvättar folket.”
Punkt 24: ”Total genomlysning av Sveriges utgifter och kostnader. “Vad fan får vi för pengarna” – slöseriet är lika flagrant som stötande när det kommer till landet med ett av världens högsta skattetryck. Men vart går pengarna? Till Prideparad i Malmö, till genuskonsulter och menscertifiering, till elsparkcyklar och islamister? Folk har rätt att få veta.”
Svar: Katerina Janouch och alla vi andra har rätt att granska offentliga utgifter. Uppgifterna om de utgifterna utgör i de absolut flesta fallen offentliga handlingar.
Punkt 25: ”Sverige och svenska folkets intressen bör alltid komma i första hand. Vi ska ha fler folkomröstningar och ökad folklig makt att avsätta de politiker som genom destruktiva beslut förstör vårt land. Idag har Sverige de facto ingen demokrati, då det lilla destruktiva extremistpartiet Miljöpartiet tillåts styra bland annat den viktiga energipolitiken. Det är ett naturligtvis ett stort problem. Kanske måste hela det politiska systemet ses över – då det passerat bäst före datum med råge.”
Svar: Katerina Janouch anser att Sverige i praktiken inte har ett demokratiskt statsskick, eftersom det hon kallar för ”lilla destruktiva extremistpartiet Miljöpartiet” enligt hennes åsikt ”tillåts styra bland annat den viktiga energipolitiken.” Det är oklart vad hon menar med sina formuleringar, fram till dess hon förtydligat sig, förtjänar inte ytterligare kommentarer.
Motargument.se har valt att avstå att kommentera ett par punkter, då de inte ingår i våra ämnesområden eller som inte behöver bemötas eller kommenteras. För den som önskar läsa krönikan i sin helhet länkar vi den nedan.
Vän av ordning undrar vad Sverigedemokraterna menar med mer ”ändamålsenligt”. För vem eller vilka ska public service vara mer ”ändamålsenligt”? Jag undrar också om det är rimligt att enskilda politiska partier ska styra vilka program, ämnen och uttryck som ska tillåtas i statlig media? SD har beskyllts för att utöva politisk styrning av public service.
SD:s förhållande till public service har aldrig varit särskilt bra. Partiet har haft en strategi där de tagit på sig en offerroll och tydligt markerat att de inte framställs på korrekt sätt i media, inklusive radio och TV. Dock finns tendenser, likt andra partiers ”godkännande” av partiet, som visar på att de ofta framställs neutralt och får stå oemotsagda. Det vi kanske har färskast i minnet vad gäller normaliseringen av partiet finner vi i SVT:s program ”Min sanning”, där Mattias Karlsson bereds rejält utrymme av journalisten.
”Lägg ner SVT och P3”
För ett par år sedan blev Åkesson, likt de andra partiledarna, föremål för skämt i satirprogrammet ”Tankesmedjan” i Sveriges Radio P3, då det i ett inlägg sades följande: ”Han är ju lite av en Sveriges Oprah, alltså en viktpendlare av rang”. Åkesson uttryckte senare i en intervju i SR P3:s Morgonpasset följande om inslaget:
”Det är vad jag förväntar mig av den här skitkanalen. Jag ställer upp här för att jag vet att jag måste det, men jag hade helst sluppit” (Källa: SR.se)
”Hade jag varit chef här hade jag lagt ner P3 för länge sedan. Jag tycker det är vänsterliberal smörja rakt igenom.” (Källa: Svenska Dagbladet)
Åkesson har återkommande uttryckt sin misstro och sin fientliga inställning gentemot svenska journalister. Han har uttryckt att han vill slopa presstödet och att det kanske vore lika bra att lägga ned SVT. I samband med att SD inte bjöds in till SVT:s slutdebatt i valspurten 2010 – partiet var för tiden inte ett riksdagsparti och det var oklart om de skulle klara spärren – sade Åkesson att han sålde sin TV och slutade betala TV-licensen. Under en utfrågning under Almedalsveckan samma år uttryckte Åkesson följande:
Man låter oss inte delta i den här debatten av politiska skäl. Därför att SVT, oavsett vad de påstår inte är fri television, det är Sveriges statliga, politiska television.
– Är det så att vi inte kan nå dit vi borde, är det så att public service-uppdraget inte kan efterlevas, då är frågan om det inte är dags att vi helt och hållet lägger ned den här statliga televisionen.
(Utfrågaren): – Det var ord och inga visor. Så du menar att med sverigedemokratiska mandat i riksdagen så finns det alltså en chans att public service läggs ned helt och hållet?
Åkesson: Fyller den ingen public service-funktion, om det bara är en kanal för makten, att behålla makten, då ska vi naturligtvis inte ha det kvar. (Källa: Aftonbladet)
Public service à la SD
Under SD:s rikskongress, ”Landsdagarna”, år 2019 luftade partiets ombud sina synpunkter i frågan om public service. Partiet vill kraftigt skära ned på budgeten för public service. De vill även granska och ändra innehållet. De vill instifta ett vetenskapsråd som granskar den politiska inriktningen i statligt ägd radio och TV. Partiet har återkommande hävdat att public service är vänstervriden. Problemet för SD är att medieforskare har fastslagit att det inte är möjligt att mäta eventuell politisk inriktning i programmen. Det räcker inte att tycka att ”public service är vänstervriden”.
I enlighet med sändningstillstånd ska public service vara ”opartiskt sakligt och oberoende”. Denna opartiskhet ifrågasätts alltmer, av politiker och ”alternativmedia”. På SD:s hemsida läser vi följande:
”Sverigedemokraterna har länge förespråkat en skattebaserad finansiering av public service, men avslog regeringens förslag om införande av skattefinansiering eftersom en sådan finansiering behöver föregås av olika reformer som säkrar sakligheten och opartiskheten i bolagens programutbud”. (Källa: SD.se)
Förtroendet för public service hos svenskarna är fortsatt högt, långt högre än för andra medier. Trots det vill SD förändra public service i grunden samt försämra den. De vill krympa budgeten ordentligt genom att införliva den i statsbudgeten istället för att finansiera den via skattepengar, samt slå ihop SVT, SR och UR, och dessutom sälja P3 och SVT 2.
SD:s förhållande till public service är komplicerat. De har genom åren gjort yttranden om att lägga ned SVT, SR och UR som de är utformade idag. De har också yttrat att de vill skära ned på budgeten avsedd för public service och att de vill göra större förändringar i hur den ska se ut. Det vi med säkerhet kan säga är att om statstelevisionen och -radion ska finnas kvar ska det vara på SD:s villkor.
Många tror att Sverigedemokraterna bara vill ha lite mindre invandring och lite tuffare tag mot kriminalitet. I själva verket tänker de förändra Sverige radikalt, om de får chansen. Och de tänker göra det med kulturpolitik.
Men citatet är inte Görings – det kommer från pjäsen Schlageter, som uruppfördes som en födelsedagspresent till Adolf Hitler redan 1933.
Att repliken ofta läggs i munnen på en av de mest ökända nazipamparna beror, får man förmoda, på att han mycket väl kunde ha sagt det. Kulturpolitiken var ju central för nationalsocialisterna, precis som för andra totalitära eller auktoritära rörelser. De definierar kulturen som en folksjäl, och samtidigt som en manifestation av nationens överlägsenhet. Kulturlivet, det vill säga litteraturen, konsten, filmen, teatern och museerna, är då ett redskap makten använder för att fostra medborgarna till den historiesyn, världsbild och faktiskt identitet som man bestämt är den enda rätta. Kultur som inte tjänar det syftet förminskas eller förbjuds.
De fria medierna betraktar man på samma sätt – all nyhetsvärdering, rapportering och analys som inte understödjer de styrandes narrativ blir något skadligt. Därför ser regimen det både som sin rätt och sin plikt att hålla kulturen och medierna i strama tyglar. Inget främmande får sippra in, inget ska avvika, allt ska vara enhetligt och passa in i berättelsen om nationen och folket.
Sverigedemokraterna är sannerligen inget undantag.
SD och monokulturen
På hösten 2019 svällde det sverigedemokratiska bröstet av självförtroende. Deras opinionsstöd ökade i mätning efter mätning. Partiets position som största parti till höger, många procentenheter större än Moderaterna, tycktes cementerad. Både Moderaterna och Kristdemokraterna graviterade i allt snävare omloppsbanor runt Sverigedemokraternas ständigt starkare lysande sol. Hjärtefrågorna kastade långa skuggor över alla andra politikområden: år av enögt fokus och propaganda hade äntligen flyttat det offentliga samtalet dithän att de andra partierna nu tävlade om vem som kunde vara tuffast mot flyktinginvandring och brottslighet.
Så Sverigedemokraterna passade på. De började flytta fram positionerna på ett helt annat politikområde. Ett politikområde som inte många förknippar dem med, men som de i kulisserna prioriterar högre än något annat.
Det är lätt att tro att Sverigedemokraterna vill att Sverige ska vara ungefär som idag, med den skillnaden att brottsligheten ska vara lägre och invandringen mindre. Men det är helt fel; inte för att de inte vill dessa saker, utan för att deras egentliga vision är så mycket mer omstörtande.
De vill bygga en monokultur, grundad på idén att det en gång fanns ett Sverige som var perfekt men gått förlorat; en sorts sjunket Atlantis som ska återuppstå genom Sverigedemokraternas försorg. I den återställda nationen finns inga avfällingar och sker inga kulturkrockar. Där råder sammanhållning mellan människor. Nationens ledare har förstås alltid landets bästa för ögonen och ska därför ha långtgående befogenheter och mer eller mindre direkt kontroll över alla viktiga samhällsfunktioner. Demokratiskt käbbel är inte längre nödvändigt; allt är redan till det bästa. Och det viktigaste sammanhållande kittet i denna nationella harmoni, är – kulturen.
Jimmie Åkesson säger det själv i en intervju från 2019, apropå att SD i Sölvesborg bestämt sig för att inte köpa in vad man kallar utmanande samtidskonst:
Det här är ju känsliga frågor, vilket är helt obegripligt för mig. Det här handlar ju om hur man använder skattepengar. Ska de användas för att köpa in konstföremål som provocerar och väcker anstöt eller ska de användas till att köpa in sådant som skapar sammanhållning och förenar kommunens invånare. Jag väljer det senare. (Källa: Expressen)
Antingen skapar konsten sammanhållning, eller så väcker den anstöt. Längre sträcker sig inte Åkessons analys. Därför förstår han inte vad som är problemet med en ordning där politiker väljer konst som ska förverkliga det egna partiets ideologiska drömmar. En ordning där politiker använder offentlig konst som ett politiskt verktyg, som ett sätt att påverka medborgarna i en ideologiskt motiverad riktning.
SD kontrollerar kulturen
Samtidigt försöker Sverigedemokraterna lura i oss att man vill befria kulturen från politiserad klåfingrighet. Partiet ser den överallt, inte bara hos Sveriges radios P3 som Jimmie Åkesson dömde ut som ”vänsterliberal smörja” 2018, i en partiledardebatt i just den kanalen. Han sade också att han tyckte att P3 borde läggas ner.
Men avsikten är inte att befria kulturen, utan att slå den i sverigedemokratiska bojor. Några citat ur Sverigedemokraternas filmpolitik, en uppvisning i Orwellskt double-speak, undanröjer eventuella tvivel om det:
I dag sker en alltför politiserad detaljstyrning sett till hur filmstöd delas ut i Sverige. Normkritik och vänsterinriktad identitetspolitik präglar den statliga filmpolitiken, vilket begränsar kreativiteten. Detta vill vi motverka. (Källa: sd.se)
Ah, filmstödet är politiserat. Man vill skydda konstnärlig frihet! Men i nästa andetag:
Sverigedemokraterna anser att det bör vara ett mål att levandegöra det svenska kulturarvet […] genom filmatiseringar som utspelar sig i historiska svenska miljöer. […] Det vore önskvärt med ett särskilt stöd riktat mot nyproduktioner som lyfter upp och levandegör den svenska historien och det svenska kulturarvet. (Källa: sd.se)
Det står där svart på vitt – Sverigedemokraterna är inte motståndare till att statliga filmstöd riktas till ideologiskt önskvärda produktioner. De vill inte främja oberoende kulturutövning eller konstnärlig frihet. Tvärtom är Sverigedemokraterna riksdagens enda parti som uttryckligen vill kontrollera kulturen, inklusive filmstödet, för sina egna politiska syften.
På höjden av det sverigedemokratiska självförtroendet 2019 ville SD-riksdagsledamoten Aron Emilsson kalla upp cheferna för Sveriges television och Sveriges radio till riksdagens kulturutskott. Där skulle de stå till svars för specifikt programinnehåll som partiet fann misshagligt på grund av påstådd partiskhet. Emilssons utspel väckte kontrovers och det blev inget utskottsförhör för public service-cheferna, vilket inte var något misslyckande för Sverigedemokraterna – snarare var utspelet en framgångsrik testballong, ett sätt för partiet att pröva sina auktoritära vingar, ytterligare flytta på gränserna för vad som är normalt i svenskt politiskt liv.
I svåra tider saknar SD:s splittringspolitik relevans
Men så kom coronapandemin, och plötsligt hade ingen tid med sverigedemokratiska krumbukter. Nu fanns riktiga problem att hantera. Tysklands förbundskansler Angela Merkel uttryckte det väl när hon sade att ”vi ser nu att pandemin inte kan bekämpas med lögner och desinformation, ej heller med hat och agitation”. (Källa: Neue OZ)
Och detta är ändå ett gott tecken. När samhället ställs inför en extraordinär utmaning som faktiskt är verklig, då kan alla se att en politisk kraft som enbart ägnar sig åt splittring och gnäll saknar relevans.
Men nu, på höstkanten 2020, har den politiska borgfreden kring pandemin klingat av. Sverigedemokraterna har börjat höras i debatten igen, sedan kriminalitet och migration återtagit sina platser längst fram vid politikens scenkant. Och partiets allt närmare vänner i den politiska högern, M och KD, springer villigt dess ärenden med vulgära utspel om att bygga svenska fängelser i andra länder, att barn i ”kriminella klaner” ska omhändertas av polis och att det dödliga våldet i Sverige skulle vara ”en andra pandemi”, och inte minst om att sabla ner stora delar av public service-bolagens produktion ”redan under kommande mandatperiod”.
Sverigedemokraternas politik i profilfrågorna är illa nog, men det är inte med omänsklig flyktingpolitik och empatilös hårdhet mot brottslingar som Sverigedemokraterna drar undan mattan för vår liberala demokrati. Det är när de vinner kontrollen över de fria medierna och det fria kulturlivet, som de får makt över vad vi ser, hör, läser, lyssnar till, pratar om, tänker på, frågar oss och drömmer om.
”I stället för att köpa in en tavla med menskonst så kanske man kan ha en byst av någon tidigare framträdande person från kommunen som alla kan relatera till” – Jimmie Åkesson intervjuad av Expressen 2018
Wikipedia om Entartete kunst, den nazistiska regimens benämning på konst man ansåg ”urartad” och därför förbjöd. Såväl konstnärer som kuratorer belades med yrkesförbud som ett led i nazitysk kulturpolitik.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Delvis består motiveringen i att majoritetsregeringen som utgörs av etnonationalistiska Fidesz att de anser att yttrandefriheten är begränsad i statlig media, vilket blir motsägelsefullt då regeringen numer kontrollerar statlig media. Det statliga mediaimperiet ska säkerställa att statlig media ska vara Órbanvänlig.
Den ungerska regeringen förbereder ett lagförslag som syftar till att upprätta ett nationellt kulturråd som låter staten ta kontroll över kulturverksamheten i Ungern. Syftet är att fastställa prioriteringar och riktlinjer så att de efterlever ”ungersk kultur”. En officiell förklaring innefattar är ett fall av sexuella trakasserier och att regeringen inte hade möjlighet att avskeda den involverade teaterdirektören. Kritiker menar att en eventuell förändring skulle rensa bort den kulturella mångfalden, som utgår från frihet. Den kulturella friheten är viktig då den inte ska styras av politiska intressen.
Svenska SD sneglar på Ungern och har uppfattningen att Ungern är ett föregångsland. SD har sedan länge kritiserat såväl statlig som icke-statlig media för att vara vänstervriden, icke-objektiv och osaklig. SD, och framför allt SD:s partiledning, har pratat om att de vill reformera och minska public service. Argumenten har likheter med de argument som Órbans regering motiverar sitt agerande kring statlig media med.
SD:s förhållningssätt till kultur har likheter med den ungerska regeringens. För SD är den svenska kulturen viktigare än kulturell mångfald. Däremot innefattar den också kulturyttringar som varken faller inom ramen för specifik svensk kultur eller kulturell mångfald (i bemärkelsen icke-svensk kultur). SD har t ex uttryckt att den konstnärliga friheten innebär att ”provocerande konst” också syns i det offentliga. I en debattartikel i Expressen från 2016 skriver SD:s partitopp Mattias Karlsson och kulturpolitiske talespersonen Aron Emilsson följande:
”Vården av vårt kulturarv är eftersatt och resurser behövs för att rusta upp, utveckla och bevara. Behoven är stora, och de tillgodoses inte genom att regeringen förnekar svenskt kulturarv, undergräver bildning och vetenskap, eller möjliggör förstörandet av föremål som för vår samtid kan tyckas ha ett begränsat kulturhistoriskt värde. Det symboliserar om något den kulturella självförnekelsen och det kulturella glappet mellan medborgare och beslutsfattare. (Källa: Expressen)
Ungern har kommit en god bit på väg i sitt syfte att montera ner demokratin. På punkt efter punkt raderar man oliktänkande bl a genom att skriva om den politiska och sociala kartan. Att staten kontrollerar (statlig) media, kultur och ”demokratiska” val och dessutom bedriver systematisk propaganda är antidemokratiskt.
Vad gäller demokratiindex är trenden för Ungern att det går stadigt nedåt. Enligt the Economist är Ungern med sina 6,63 poäng 2018 en ”demokrati med anmärkning”. Med tanke på att Ungern 2010 (året då Órban och Fidesz kom till makten) hade 7,21 poäng så kommer landet, om trenden håller i sig, hamna på en poäng som kvalificerar landet som ”hybridregim”. Som jämförelse har Sverige 9,39 poäng 2018 och är det tredje mest demokratiska landet i världen efter Norge och Island.
Motargument 