Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Senast tittade vi på nationalism, både ur ett historiskt perspektiv, och som begrepp. Vi fortsätter med dominionism, en del av den kristna högern.
PRA (Political Research Associates) definierade 2005 dominionism på följande sätt:
The theocratic idea that regardless of theological view or eschatological timetable, heterosexual Christian men are called by God to exercise dominion over secular society by taking control of political and cultural institutions. Competes in Christianity with the idea of Stewardship, which suggests custodial care rather than absolute power. Used here in the broader sense, some analysts use the word only to refer to forms and offshoots of Reconstructionism.
Denna definition kan översättas ungefär så här:
Dominionism är en teokratisk övertygelse som innebär att att oavsett teologisk inriktning eller hur nära förestående man tror att den yttersta dagen är, så är heterosexuella kristna män utvalda och kallade av Gud att skaffa sig herravälde över det sekulära samhället. Det ska ske genom att de tar makten över politiska och kulturella institutioner.
Inom kristendomen konkurrerar dominionism med övertygelsen om ”Stewardship”, som innebär förvaltarskap snarare än absolut herravälde. Begreppet dominionism används i PRA:s definition i en vidare betydelse, vissa analytiker använder begreppet enbart om former av och avknoppningar från rekonstruktionism.
Dominionismen kan beskrivas som den kristna motsvarigheten till islamism. På 1970-talet uppstod ett flertal kristna rörelser främst i USA som var inriktade på kristen nationalism. Begreppet dominionism myntades under 1990-talet, då forskare kände sig manade att finna en benämning på fenomenet kristen höger och dess politiska ambitioner. Den kristna högern besitter en övertygelse att de har ett bibliskt uppdrag att ta kontroll över sekulära institutioner, inklusive den styrande makten. Detta mandat ska, enligt dominionisterna, gälla fram till Jesu återkomst.
Enligt PRA finns tre karaktäristika som kännetecknar alla varianter av dominionism:
- lovsång till kristen nationalism, på så sätt att man är av uppfattningen att USA en gång var, och åter ska bli, en kristen nation. Detta innebär att man förnekar Upplysningens betydelse för den amerikanska demokratin
- förordande av religiös överhöghet, vilket innebär att andra religioner, eller ens andra former av kristendom, inte anses lika mycket värda
- stöd till teokrati, tro på att de tio budorden och den ”bibliska lagen”, ska utgöra amerikansk lag, och att den amerikanska författningen ska ses som ett verktyg för att genomföra bibliska principer
Dominionism kan delas in i två huvudsakliga inriktningar, där en är kristen rekonstruktionism, vilken i korthet innebär att gammaltestamentlig lag (inte bara de tio budorden, utan även lagarna i exempelvis tredje Moseboken) ska styra över alla delar i livet, som t ex:
- den politiska maktapparaten
- utbildning
- lagar
- moraliska och sociala angelägenheter, som exempelvis äktenskap och äktenskapsbrott, homosexualitet, pornografi och abort
Den andra grenen av dominionism är den nya apostoliska reformationen, och dess varianter Kingdom Now/Seven Mountains Dominionism. Läran uppmuntrar kristna att ”återerövra kulturens sju berg”; nämligen politiskt styre, religion, media, familjen, näringslivet, utbildningssystemet och konstliv och nöjesliv. Kingdom Now hävdar att Satan har styrt världen alltsedan Syndafallet och att Gud nu letar efter människor som kan hjälpa Honom att återta herraväldet. De som är villiga att underkasta sig Guds apostlars och profeters auktoritet kommer också att ta kontroll över världens ”kungadömen” (desamma som kulturens sju berg).
Framförallt inom den republikanska Tea Party-rörelsen finns kända förespråkare för dominionistiska tankegångar. Några kända företrädare är Michele Bachmann och Rick Perry.
Även Ted Cruz, en av presidentkandidaterna i USA 2016, är en högprofilerad Tea Party-företrädare med en dominionistisk övertygelse. Han är son till Rafael Cruz, en tongivande predikant inom Seven Mountains Dominionism, som anser att sonen Ted är en av Guds utvalda som ska leda kristna i att ”ta herravälde över landet”.
Mycket av den senaste tidens lagstiftning i USA som ger t ex näringsidkare, föreningar och arbetsgivare rätt att inskränka andras mänskliga fri- och rättigheter med hänvisning till ”religiös frihet” (som inte ska förväxlas med religionsfrihet) hämtar näring direkt ur dominionistiska teorier. Vi ser svaga ekon av samma företeelse här i Sverige, med försök att utvidga begreppet ”samvetsfrihet” för t ex vårdpersonal.
Även försöken att skriva om den amerikanska historien och luckra upp den amerikanska grundlagsfästa åtskillnaden mellan religion och stat drivs av företrädare för dominionism, inte minst av Rafael Cruz och David Barton.
Det är nödvändigt, enligt PRA, att placera den kristna högern på rätt position i det politiska spektrumet, för att förstå att tankegods härifrån har ett betydande inflytande på, och är en betydande del av, högerextremismen. Först då kan vi få möjlighet att utvärdera inflytandet från dominionistiska och teokratiska strömningar i den kristna högern.
En del väljer till och med att definiera dominionister som kyrkliga fascister och elitister – på liknande sätt beskrivs ibland radikal islamism som ”islamofascism”.
Vi talar mycket om radikal islamism. Vi glömmer samtidigt bort att det finns lika hatiska, bokstavstroende och radikala människor i den kristna högern, som ingår en symbios med högerextremister. Den kristna högern i USA är stark och har politiska ambitioner att göra USA till en teokrati, vilket kan ses som ett hot mot demokratin.
Samma tankegods och samma drömmar finns bland delar av svensk kristen höger, som dock har en svag ställning i svensk politik. Mer oroande är i så fall att liknande tankegångar plockas upp i den svenska nationalistiska och högerextrema rörelsen, med återinförande av kristendomen som statsreligion och upphöjande av kristendomen över andra religioner, och i vissa kretsar även uppfattningen att biblisk lag ska råda i samhället.