Den rikstäckande rörelsen #vistårinteut stod bakom manifestationen, som genomfördes i samband med statsminister Stefan Löfvens besök i Bollstabruk.
Kraven på att stoppa utvisningar av ensamkommande är en vattendelare. Det finns en ansenlig mängd människor som är för stoppet, och en ansenlig mängd människor som vill att utvisningarna ska fortlöpa.
Ett plakat som har fastnat på bild har hamnat i fokus. Det är en SVT-fotograf som har knäppt fotot som skapat ramaskri i den ”sverigevänliga” delen av folket. På Facebook och Twitter rusade konspirationen snabbt varm. Den alternativa mediasajten Samhällsnytt (f d Avpixlat) valde, utan vidare spisning, att hoppa på konspirationen. Vad var det på plakatet egentligen som upprörde så många?
På plakatet kunde vi läsa följande (i Samhällsnytt-artikeln går det att finna fotot):
Utvisade i Afghanistan: ‘ÅNGRA ER inom 3 dagar Eller DÖ!’
Som så många gånger förr väljer människor att inte tänka längre än näsan räcker. De s k ”sverigevännerna” (de jag hellre benämner ”sverigehatare”) gör sin egen praktiska lilla tolkning att detta är ett dödshot riktat mot statsministern från ensamkommande och rörelsen #vistårinteut. ”Samhällsnytt” är med på noterna och plockar in scoopet (numer död länk) och slår på stora trumman: statsministern har dödshotats av ”ensamkommande” (Mats Dagerlind, som skrivit artikeln, sätter medvetet citationstecken runt ordet) och det ”asylanarkistiska nätverket” (Dagerlinds ord) #vistårinteut. Andra alternativa aktörer som hoppat på konspirationståget är bl a Nyheter idag (numer död länk) och Ledarsidorna.
Det man gjort är att feltolka plakatet. Feltolkningen gör ett påstått dödshot mot statsministern till verklighet. Följande debattartikel på kristna och partipolitiskt obundna Dagen visar på att det just rör sig om en feltolkning. Det ensamkommande och #vistårinteut syftar på med plakatet är att kristna konvertiter har tre dagar på sig att ångra sig. Annars riskerar de att dö, eftersom konvertering kan leda till dödsstraff i Afghanistan.
En del av de ensamkommande som nu utvisas till Aghanistan har konverterat till kristendomen. Mot bakgrund av detta har en hel del församlingar ifrågasatt varför Migrationsverket skickar tillbaka ensamkommande till Afghanistan. Utvisningarna bedöms av Bengt Sjöberg och Christan Mölk på Pingst Integration vara ett livsfarligt spel med såväl liv som människors religionsfrihet.
Vän av ordning undrar om inte ”sverigevänner”, förlåt ”sverigehatare”, ska stå upp för kristna som hotas av förföljelse på grund av sin tro? Är inte det den enda formen av religionsfrihet de säger att de bryr sig om?
Återigen råder det fullständigt kaos vad gäller källkritik. Avsaknaden av källkritik (medveten eller omedveten) är en farlig ovana som får förödande konsekvenser i opinionen.
Sammanfattning: Statsminister Löfven har inte utsatts för dödshot.
EDIT: Strax efter publicering av denna artikel raderade Nyheter idag sin artikel om det påstådda dödshotet.
EDIT (2): Samhällsnytt har idag (7/12) gjort en liten uppdatering, där man i slutet av sin artikel lätt motsträvigt accepterar att man kan ha hoppat i galen tunna. Mats Dagerlind låter dock artikeln ligga kvar i princip orörd (brödtexten är nästan den samma), så att den ändå kan fortsätta spridas. Rubriken har ändrats från ”‘Ensamkommandes’ och #vistårinteut:s ultimatum till Löfven: ”Ångra er inom tre dagar eller DÖ!”” till ”Utvisade till Afghanistan: ”Ångra er inom tre dagar eller DÖ!””. Här är den senaste versionen av Samhällsnytts artikel.
EDIT (3): Ledarsidorna har också gjort en uppdatering som lägger fokus på SVT:s rapportering av manifestationen. Däremot väljer även Ledarsidorna att låta artikeln finnas kvar, med oförändrad rubrik och samma brödtext, så att den ändå kan fortsätta spridas.
Efter att ha skrivit Myter om ensamkommande fick vi en del mail – både uppmuntrande sådana och ett kritiskt, från en person med pseudonymen ”Michaela” som uppgav sig jobba på Migrationsverket och som ansåg att vi hade fel. Det blev en lång back-and-forth-diskussion, men vi kan sammanfatta den med att ”Michaela” ansåg att detta påstående behövde korrigeras:
”det är irrelevant huruvida de ljög om sin ålder, för de hade rätt att stanna i alla fall, och de fick inga direkta fördelar av sin ålder vad gäller beslutet, förutom att Migrationsverkets personal behövde visa viss hänsyn under intervjuerna”
Detta är skrivet om dem som får uppehållstillstånd som flyktingar eller särskilt skyddsbehövande. Hon menar att i långt ner i EUs regelverk finns klausuler som gör att de visst får fördelar under bedömningen, och hon använde ordet ”extremt” för att beskriva hur stora dessa fördelar var. Hon kunde inte peka ut reglerna, dock, utan ansåg att den informationen fick vi hitta själva.
Innan vi petar hål på påståendet behöver vi ta ett steg tillbaka och förklara varför detta teoretiskt hade spelat roll.
När du beviljas asyl i Sverige klassas du som ”flykting” eller ”alternativt skyddsbehövande” enligt två paragrafer i Utlänningslagen 4 kap 1 och 2 §. För denna diskussions skull behöver vi inte skilja dem åt, utan låt oss kalla alla ”skyddsbehövande”. Om du inte är skyddsbehövande utvisas du, såvida du inte är ensamkommande, i vilket fall du ibland får uppehållstillstånd för att du saknar anhöriga i ditt hemland. Du hamnar då i kategorin som beskrivs i 5 kap 6 §, om särskilt/synnerligen ömmande omständigheter.
Så vi har nu alltså tre kategorier. Skyddsbehövande, ”ömmande” och avslag. Det år vi valde att titta på var 2015, eftersom det var innan alla nya regler började sätta in. Och då kunde vi konstatera att det bara fanns 545 personer i den kategori som haft fördelar av att eventuellt presentera sig som yngre än de var, nämligen ”särskilt ömmande”. Men Michaela menar alltså att även i gruppen skyddsbehövande fanns människor som inte beviljats asyl om de inte bedömts som minderåriga.
Vi gjorde då en grov jämförelse för det aktuella året, 2015, mellan ensamkommande och icke-ensamkommande (dvs vuxna och barn i familj), och hittade intressant nog att marginellt FLER i gruppen icke-ensamkommande fick asyl än i gruppen ensamkommande.
Beslut för ensamkommande respektive vuxna/barn i familj år 2015.
Vad Michaela, förenklat, påstår är alltså att det är/var ”extremt” mycket lättare att hamna i den blå kategorin om man är ensamkommande. Vad analysen visar är att marginellt FÄRRE hamnade där 2015.
Ensamkommande som fick stanna enbart för att de var ensamkommande är de som återfinns i den röda sektorn. Skillnaden mellan den högra och vänstra röda är alltså de som haft fördel av att vara just ensamkommande. Det var det vi påstod i artikeln, och det står vi fast vid.
Dock ska sägas att det finns en viss skillnad mellan vilka länder ensamkommande kommer från och vilka länder övriga kommer från. Migrationsverket presenterar inte asylskäl per land uppdelat på ensamkommande och icke-ensamkommande, men däremot går det att titta på hur många som fått stanna per land.
Vi gjorde därför en djupanalys av hur många ensamkommande som fått stanna per land i jämförelse med vuxna/barn i familj, och kom fram till att det, för året 2015, var 430 personer som fick stanna enbart för att de var ensamkommande, se tabellen längre ner. Störst antal personer kom från:
Afghanistan: 281
Somalia: 59
Etiopien: 46
Irak: 15
Så hur såg det då ut 2016, om vi tillämpar samma formler?
1 797 fick stanna pga sin ”ensamkommande-status”, varav 1 379 var från Afghanistan. Totalt för 2015 och 2016 rör det sig om 1 809 personer som hade utvisats om de inte varit ensamkommande.
Vad betyder då det?
Det säger ingenting om hur många som ljugit om sin ålder. De som ljugit och inte blivit trodda finns för övrigt i gruppen vuxna/barn i familj, och likaså de som varit ensamkommande men sedan hunnit fylla 18. De kan också finnas många som ljugit ”i onödan” eftersom de ändå haft asylskäl.
Den ålder de som sökt asyl som ensamkommande uppgivit år 2015.
Men det vi kommit fram till är att 1 809 personer har bedömts vara minderåriga av Migrationsverket och fått stanna enbart därför. De kan ha haft fel i tio procent av fallen, eller kanske trettio procent. Eftersom vi inte vet hur många ur tabellen bredvid som skrivits upp i ålder av Migrationsverket kan vi bara gissa, men vi vet att 17 801 av dem som kom 2015 uppgav en ålder under 16, och att under 2015 och 2016 beviljades 9 929 barn uppehållstillstånd som ensamkommande, totalt.
Den slutsats vi kan dra är att om precis varenda ensamkommande, även de som uppgivit en ålder under 12, varit vuxna har vi beviljat uppehållstillstånd ”felaktigt” till 1 809 personer under åren 2015 och 2016. Alla siffror över 1 809 är alltså lögner och överdrifter.
Ett rimligt antagande är dock att det rör sig om kanske två- eller trehundra personer.
1. ”Förr godtog Migrationsverket allas åldrar enligt deras uppgifter och alla fick stanna!”
Om vi tittar på 2015, innan reglerna ändrades, gällde följande:
– 2 524 hade skyddsbehov av någon sort. Det betyder att det är irrelevant huruvida de ljög om sin ålder, för de hade rätt att stanna i alla fall, och de fick inga direkta fördelar av sin ålder vad gäller beslutet, förutom att Migrationsverkets personal behövde visa viss hänsyn under intervjuerna. (Se 3.)
– 545 fick stanna pga särskilt ömmande omständigheter, sannolikt för att de var minderåriga och familjen inte stod att finna.
– 426 fick avslag (se fliken ”Ensamk barn – Unacc minors”).
55 procent av dem som saknade asylskäl blev alltså trodda.
Övriga 45 procent fick avslag antingen för att de inte blev trodda, för att deras asylskäl inte sågs som tillräckliga, relevanta, eller för att processen tog så lång tid att de hann fylla 18 innan beslut.
2. ”Förr gjorde man inga ålderstester!”
Alla som bedömdes som äldre än de uppgivit hade möjlighet att göra ett test för att bevisa sin ålder. Då som nu. Det var den asylsökande som hade bevisbördan.
Men läkarna ville under några år inte genomföra dem på Migrationsverkets begäran. Därför var den asylsökande tvungen att själv ordna ett test. Idag är det fortfarande frivilligt, men Rättsmedicinalverket har uppdraget att genomföra dem, och det gör processen enklare.
3. ”De som ljuger om sin ålder tar upp plats på HVB-hem fast de inte borde göra det!”
Migrationsverket sätter/satte även de som är upp till över något år över 20 i HVB-hem, så även de som ljög hade sannolikt hamnat där ändå. Det är bara om de var äldre än 21 de tagit upp en plats (och utgjort en onödigt stor kostnad) de inte borde. Visst kostar en 17-åring i form av god man, men det är en mindre utgift i sammanhanget. Det betyder förstås inte att det inte förekommer att 25-åringar sitter på HVB-hem. Det har inträffat, men det gäller inte var och varannan ensamkommande.
Skillnaden mellan HVB-hem och asylboende är att de har eget rum där och det finns mer personal. Dessutom finns tider och regler och fler aktiviteter. Det är främst personalen som gör formen dyrare än asylboenden.
4. ”Tre av fyra ålderstestade var över arton år! Det bevisar att nästan alla ljuger!”
Det bevisar egentligen att en fjärdedel av alla som Migrationsverket bedömt vara vuxna förmodligen inte var det.
5. ”Tänk vad många det är som sa att inga ensamkommande ljög om sin ålder! Och nu, när vi vet att många ljög, borde de skämmas över hur naiva de var!”
Jag har följt denna debatt i många år. Jag har aldrig hört någon säga att inga ensamkommande ljuger. Det kan säkert finnas någon perifer debattör någonstans, men att detta skulle vara ett generellt påstående adopterat av breda massor är en myt. I princip alla som diskuterar ensamkommande har varit medvetna om att en del av dem vilselett myndigheterna, menar jag.
6. ”Många av dem som ljugit om sin ålder har tagit hit sina familjer!”
Du får sedan början av 00-talet bara familjeåterförenas om du har asylskäl, inte om du fått uppehållstillstånd för att du varit minderårig (enligt särskilt ömmande omständigheter). Och numera räcker det inte med att vara alternativt skyddsbehövande – du måste ha flyktingstatus och fortfarande vara under arton när du söker familjeåterförening.
Det är därför rätt få familjeåterföreningar som sker med ensamkommande som anknytningsperson. Det handlar om tiotal snarare än hundratal.
7. ”Bristen på åldersbedömningar är den främsta anledningen till att 40-50 procent under en tid sökte sig till Sverige.”
Det är inte säkert att det är en myt, för vi vet inte vad som triggade dem att åka till just Sverige. Men denna artikel är från februari, och innehåller intressanta intervjuer som ger en fingervisning. Den ger också mer information om diskussionerna runt ålderskontroller.
– Anders Rydén är Migrationsverkets landanalytiker och expert på Afghanistan:
”Vilken betydelse hade bristen på åldersbedömningar i Sverige?
– Liten, tror jag. Även om grabbarna och nätverken och smugglarna, eller vad man ska kalla dem, hade bra koll, så var det inget de funderade över i förväg. De tänkte inte så långt. Nu när beslutet finns och röntgenundersökningarna snart kommer i gång kan det däremot ha betydelse, som en signal.”
– UNHCR, FN:s flyktingorganisation, publicerade i höstas en rapport där 240 afghanska ensamkommande barn och ungdomar som kommit till Sverige intervjuas:
”De säger att de söker skydd i Sverige för att här finns bra utbildningsmöjligheter, respekt för mänskliga rättigheter, ett rättvist och effektivt asylsystem och goda möjligheter till ekonomisk utveckling.”
Ett citat från en intervjuad: »Om du vill ha arbete åk till Tyskland, om du vill ha utbildning välj Sverige«.
I debatten cirkulerar många myter och lögner om invandrare och bidrag. Det är viktigt att vi har motargument mot stigmatiseringen av invandrare. Vad är kriterierna för att erhålla ekonomiskt bistånd för asylsökande?
Människor som har sökt asyl i Sverige och väntar på beslut har rätt till ekonomiskt bistånd i form av en dagersättning.
Det är viktigt att beakta att det finns omständigheter som kan ligga till grund för sänkt dagersättning:
du medverkar inte till att klarlägga din identitet
du försvårar utredningen av din asylansökan genom att hålla dig undan
du samarbetar inte till förberedelserna rörande din hemresa om du har fått ett beslut om avvisning eller utvisning
Detta kan tyckas vara självklarheter, men i den invandringskritiska debatten tas alla möjligheter att svartmåla kring invandring och bidrag. Dela inte vidare material du inte är 100% säker på stämmer. Var alltid källkritisk!
Invandring och ekonomi är ett ämne som ofta debatteras och diskuteras. Tonläget är inte sällan högt och åsikterna är många men det är inte alla som presenterar sina argument tillsammans med innovativa och gedigna matematiska uträkningar. Det är därför inte konstigt att sådana inlägg i debatten får stor spridning bland de mer matematiskt kreativa väljarna. Det är dags att titta lite närmare på ett sådant exempel.
Nu när det är höstbudgettider har artikeln ”Björn Olanders: 320 MILJARDER KR FÖR INVANDRING I BUDGET 2017” om regeringens tidigare vårdbudget börjat cirkulera på Facebook. Artikeln finns publicerad på hemsidan ”Svenska dissidenter”, som kortfattat beskriver sig enligt följande:
Svenska Dissidenter är en sida med vanliga bekymrade medborgare och skribenter, som försöker vara en motpol till det vänsterliberala etablissemanget. Vi är trötta på landets vänsterliberala journalister som delar säng med makthavarna och granskar folket istället för makten.
Svenska Dissidenter är en ‘nättidning’ som så många andra, vi skriver artiklar, krönikor och bevakar händelser i våra granskningar. Vi skriver i huvudsak om vad som sker i vårt eget land Sverige, men självklart täcker vi även in händelser från andra delar av världen. Vi anser oss inte själva som ‘höger’ eller ‘vänster’, utan tycker vi kan placera oss relativt neutralt, vi skriver rom(sic) det vi tycker illa om vare sig det kan anses politiskt korrekt eller inte. Vi tar inte ställning, vi skriver.”
Tidningen gör reklam för klädföretag som bland annat säljer jackor med namn som ”Viking Divison” och har SS-runor.
En av de senaste artiklarna på hemsidan utgörs av ett grävande reportage om familjen Rothschilds 25-punktsplan för att ta över världen genom att dess icke-judiska befolkning drabbas av finansiella katastrofer, massvält och drogmissbruk. Bland mycket annat.
Budgetgranskning
Men nog om den neutrala tidningen ”Svenska dissidenter”, låt oss granska deras föredömliga granskning av vårbudgeten.
Metoden för författarens beräkning av invandringens påverkan på budgeten beskrivs så här:
“S+Mp-regeringens nya vårändringsbudget 2017 visas nedan. Sveriges befolkning uppgick den 31 december 2016 till 9.995.153 personer (källa SCB). Från 1980 t o m 31 december 2016 har Migrationsverket beviljat 2.127.423 uppehållstillstånd varav 586.192 flyktingar (27,6%), 847.735 anhöriginvandrare (39,8%), 234.148 Arbetsmarknadstillstånd/PUT (11%), samt 459.348 Övriga (=21,6% Gäststuderande, Adoptivbarn, EES samt tidsbegränsade) !!
Observera att sedan 1980 är endast 1 av 9 är arbetskraftsinvandrare, drygt 6 av 9 flyktingar och/eller anhöriga samt knappt 2 av 9 gäststudenter samt tidsbegränsade och/eller EESare/gästarbetare!! Andelen utrikesfödda i första generationen uppgick den 31 december 2016 till 1.787.497 personer eller 18% av befolkningen (källa SCB).”
Låt oss för enkelhetens skull utgå ifrån att alla statistiska uppgifter i citatet stämmer. Ett antal frågor inställer sig mot bakgrund av texten.
Hur många av alla dessa invandrade människor finns kvar i Sverige?
Om en av nio personer, eller 236.380 av de totalt 2.127.423 personer som beviljades uppehållstillstånd i Sverige kom hit som arbetskraftsinvandrare, vad hände med övriga 1.891.043 personer?
Kan man möjligtvis, rent hypotetiskt tänka sig att en del började förvärvsarbeta? Kan man till och med vara så pass djärv att föreställa sig att majoriteten, eller en absolut majoritet av dem började förvärvsarbeta?
I motsatt riktning skulle man kunna hävda att författaren mörkar statistik om EU-medborgare som flyttar till Sverige och inte behöver söka uppehållstillstånd innan de kommer hit och inte heller med omedelbar verkan efter att de flyttat till Sverige.
Mot bakgrund av att författaren skriver om ”utrikesfödda i första generationen”, är det motiverat att fråga sig vilka som kan tänkas vara utrikesfödda i andra generationen? Är det personer som är födda i Sverige men som ändå skall räknas som utrikesfödda? Ett förtydligande skulle kunna vara på sin plats.
Bodström och utredningar
Författaren skriver vidare:
”Enligt Utredningar/Thomas Bodström, S, utför invandrare 2-3 ggr fler brott än inhemska medborgare. Ur dessa uppgifter går kostnaden för invandring avläsas och beräknas enligt följande från vårbudgeten 2017:”
Den intresserade kanske frågar sig vilka ”utredningar” som Thomas Bodström har gjort gällande brottslighet.
Bodström har emellertid inte arbetat med några övergripande utredningar om brottslighet i Sverige. Varken som minister eller privat.
Det skall dock sägas att herr Bodström har en omfattande erfarenhet av brottslighet enär han arbetat som försvarsadvokat. Bland annat för den tidigare socialdemokratiske riksdagspolitikern och mångmiljonären Jan Emanuel.
Bodström har även författat ett antal romaner, av vilka samtliga fått svidande kritik i medierna. Inget av detta arbete kan dock kvalificeras som kriminologisk forskning.
Så vilken eller vilka utredningar är det som Bodström skulle ha arbetat med? Och om han har arbetat med sådana utredningar, hur kan de utredningarna ha kunnat komma fram till att invandrare begår ”2-3 ggr fler brott än inhemska medborgare”?
Skulle Bodström ha dragit slutsatsen att invandrare inte kan bli svenska medborgare, eller är det författaren som drar den slutsatsen och i så fall är den slutsatsen korrekt?
Statistik ljuger inte
Men låt oss tränga djupare in i den föredömligt detaljerade, redigt uppställda statistik som författaren presenterar.
Något som står ut vid en första anblick är procentsatserna som anger invandringens del av kostnaderna för varje budgetpost. Invandringen står alltså för exakt 18% av kostnaderna i 18 av 27 utgiftsområden och 36% i 6 utgiftsområden.
Enligt de uppgifter som presenteras innan tabellen framkommer det att 18 procent av Sveriges befolkning är ”utrikesfödda i första generationen”. Man får anta att denna siffra ligger till grund för att just 18% är en så vanligt förekommande andel i tabellen.
Det är en imponerande övning i matematisk stringens, tyvärr får man aldrig reda på hur fördelningen ser ut inom de olika budgetposterna. Är fördelningen av invandringens kostnader vad gäller Miljö- och naturvård densamma för Supermiljöbilspremien som för Kemikalieinspektionen?
Är kostnadsandelen densamma för Försvarets radioanstalt som för Strålsäkerhetsmyndigheten? Om inte, hur ser fördelningen ut?
Är det närvaron av invandrare i Sverige som fördyrar Sveriges försvarskostnader med 18% eller hade staten kunnat satsa 18% mer på försvaret om det inte fanns invandrare i Sverige?
Att invandringen står för exakt 18% av kostnaderna i 18 av 27 utgiftsområden är ett väldigt sammanträffande, för själva metoden kan det väl ändå inte vara fel på?
Man får inte heller reda på hur diverse komplicerande faktorer har tagits i beaktande, vilket hade varit både spännande och lärorikt. Istället lämnas man som läsare tyvärr kvar med en hel del frågor.
18% av EU- avgiften, 5.33 miljarder kronor, står tydligen i direkt korrelation till andelen utrikes födda. Hur EU-avgiften skulle bli dyrare genom att fler människor flyttar till Sverige framgår inte.
Ännu mer komplicerat blir det när man sneglar mot de poster som inte innehåller siffran 18%. Ta posten ”Rättsväsende” till exempel, Där uppgår invandringens andel av kostnaderna till 50%. Hälften kan kanske ses som en relativt stor andel, men tar man 18 (andel utrikesfödda i procent) och multiplicerar med ”2-3” (invandrares överrepresentation i brottsstatistiken) så blir det 50%. Typ.
Multiplicerar man med 3 blir siffran 54% men här jobbas det med intellektuell integritet och avrundas neråt till 50%, vilket är föredömligt.
Och i motsatt riktning, hur pass överrepresenterade är inte invandrare som anställda i en massa yrken som kostar landstingen väldigt många miljarder?
Hur är det t ex med förare av tunnelbanor och pendeltåg? Borde eller kunde staten ha satsat 18% eller mer i utökade utgifter på kollektivtrafik om invandringen inte fanns? Eller/och är det invandringen som belastar oss i onödan med 18% av kollektivtrafikskostnaderna?
Eftersom artikeln inte berör kostnader för landstingen, hoppas vi på Motargument att författaren till artikeln gräver vidare i den frågan utifrån samma utmärkta vetenskapliga metod.
Brottslighet kostar
Efter redovisningen av kostnaderna för invandringen följer en lista med 22 punkter som uppges visa olika brottstyper som ökat mellan åren 2015-2016, eller där antalet brott enbart anges utan jämförelse.
Dessvärre redovisar inte författaren hypoteser kring varför brottsstatistiken ser ut som den gör, samtidigt som han bedömer att Sverige är på väg att bli ”ett laglöst land”.
Några väsentliga observationer görs emellertid och dessa är värda att återge:
”Stenkastning mot polis, ambulans, brandkår, brevbärare och varutransporter (oregistrerad, men polisen skall börja räkna)”
Skall polisen börja räkna stenar som misstänkts ha kastats mot polis, ambulans, brandkår, brevbärare och varutransporter?
Författaren fortsätter:
”Mycket stort antal migranter; tiggare, ficktjuvar, vägpirater, bärplockare, prostituerade, svarttaxichaufförer, m m. (oregistrerat, MSB & BRÅ har inte kontroll) m.m.”
Författaren har skarpsynt noterat att varken Myndigheten för Samhällsskydd eller Brottsförebyggande rådet har kontroll över bland annat antalet bärplockare och prostituerade i Sverige. Så illa är det.
Han passar även på att kritisera komikerna Henrik Schyffert och Magnus Betnér för att de enligt honom hävdar att Sverige aldrig har varit tryggare. Det är oklart varför.
Efter denna övning i hård vetenskap kan det vara nyttigt att begrunda med hjälp av musik. Särskilt denna låt som Motargument rekommenderar.
Antal beviljade uppehållstillstånd till personer som sökt uppehållstillstånd i kategorin Asyl i Sverige var 71 571 stycken under kalenderår 2016. Det är en uppgång från år 2015 då det var 36 645 personer som blivit beviljade uppehållstillstånd i kategorin för Asyl.
Totalt antal personer som fått uppehållstillstånd i Sverige år 2016 – sammanlagt i samtliga kategorier – var 150 530 personer. Färre än hälften var alltså asylsökande under det året.
För i totala siffran uppehållstillstånd finns bland annat: 24 709 personer som fått arbetsmarknadsuppehållstillstånd för att arbeta eller forska i Sverige (och deras respektive anhöriga), 15 148 personer som är anhöriga till asylsökande som fått uppehållstillstånd, 10 896 gäststudenter, doktorander (och deras respektive anhöriga).
Och även 7 278 nyfödda barn som fötts i Sverige och som har en förälder som sökt uppehållstillstånd och fått PUT – permanent uppehållstillstånd.
Det var 162 877 personer som under kalenderår 2015 lämnade in sin asylansökan till Migrationsverket i Sverige. Under hela kalenderår 2016 var det 28 939 personer. Antal asylansökningar från person som kom från Syrien sjönk från 51 338 personer år 2015 till 5 459 personer under kalenderår 2016.
Störst procentuella ökning av asylansökningar har skett från personer som flytt hit från Colombia. Det var 21 personer år 2015 och det steg till 121 personer som sökte asyl i Sverige från det landet år 2016. Från Turkiet steg det också, från 253 personer till 738 personer.
Det är för tillfället långa väntetider i handläggning och beslutsprocess, så antal beviljade uppehållstillstånd under ett kalenderår går inte att jämföra med antal inlämnade ansökningar under samma år eller med föregående kalenderår.
Jasenko Selimovic skriver på debattsidan i Dagens Nyheters kulturdel, under rubriken ”Därför vågade ingen tala öppet om asylkrisen”. Ett av hans mest återkommande teman i artikeln uttrycker han enligt följande:
”Socialdemokratin införde id-kontroller och stängde i praktiken gränserna utan att kunna förklara varför.”
”Pengarna behövs ännu mer nu när man i praktiken har stängt gränser. Om flyktingarna var värda att försvaras i går, hur kan de sluta vara det i dag?”
”Det mest tragiska i hela historien är att de som betalar högsta priset för detta spinn är dagens flyktingar. I dag har id-kontroller införts, landet är i praktiken stängt.”
”Han, som varit med om att de borgerliga – samtidigt som de gav alla bosnier uppehållstillstånd – införde visumtvång? Och han, som bevittnat att Socialdemokraterna tog Luciabeslutet 1989 som i praktiken stängde landets gränser?”
Selimovic upprepar fyra gånger i sin artikel att Sveriges gränser ”i praktiken” är stängda. Givetvis syftar han inte på den fria rörlighet som EU-medborgare och medborgare inom Nordiska rådet och Schengenländerna åtnjuter.
Inte heller syftar han på den migration av anhöriga, arbetskraftsinvandrare, studenter och många andra som fortfarande sker helt lagligt från hela världen.
Men han upprepar sitt påstående fyra gånger och det gäller flyktingar. Skall han förmodas ha kontrollerat sitt påstående? Har han, innan sitt författande av en artikel som får plats i Dagens Nyheters debattsida, gjort en noggrann analys av faktiskt rådande förhållanden?
Låt oss granska Migrationsverkets statistik över antalet asylsökande under de senaste sex åren och två månaderna, nämligen perioden från januari 2010 till mars 2016.
Den visar att antalet asylsökande nu, i början av år 2016, ligger på samma nivå som merparten av den borgerliga mandatperioden. Samma period då f d statsminister Fredrik Reinfeldt vädjade till svenska folket, sommaren 2014, om att ”öppna sina hjärtan”. Samma period då Sverige hade ett antal asylsökande på en nivå som Jimmie Åkesson och hans partikollegor även långt innan kallat för en ”ansvarslös massinvandring”.
Under de tre och ett halvt första åren 2010, 2011, 2012 och fram till juni 2013, låg asylinvandringen på runt 2 000 asylsökande per månad. Några månader färre, några månader fler. Under en efterföljande tvåårsperiod, mellan juni 2013 till juni 2015, hade antalet asylsökande ökat med cirka 200%, till i snitt ca 6 000 asylsökande per månad. Vissa månader färre, vissa månader betydligt fler.
Under perioden augusti 2015 till november 2015 ökade antalet asylsökande till nära 40 000 per månad.
Antalet asylsökande är under de senaste tre månaderna tillbaka på ungefär 2 000 personer per månad. Under de senaste 314 veckor som passerat sedan första januari 2010, har Sverige under 168 av de veckorna sett 2 000 asylsökande per vecka. Under 53% av tiden under de senaste sex åren, har antalet asylsökande per vecka varit den samma som den är just nu, våren 2016.
Vi kan ha många åsikter om antalet asylsökande till Sverige, vad det beror på, om det är bra eller dåligt och mycket annat.
Men är Selimovics påstående korrekt om att Sveriges gränser ”i praktiken är stängda” för asylsökande?
Beslutet som inte gick att ta
Selimovic hänvisar till att en socialdemokratisk regering 1989 fattade det så kallade ”Luciabeslutet”. Beslutet medförde att enbart flyktingar såsom de definieras i Förenta Nationernas flyktingkonvention skulle få stanna i Sverige. Kategorier som skulle nekas uppehållstillstånd var bland annat krigsflyktingar och andra som fick stanna av vad som då kallades för ”särskilt starka skyddsbehov”, inte längre kunde få asyl.
Skillnaden mellan svensk migrationspolitik år 1989 och svensk migrationspolitik år 2015 och 2016 är däremot avsevärda.
1989 hade regeringen den beslutande makten över vilka som skulle få uppehållstillstånd i Sverige på grund av att de av olika skäl behövde skyddas. De besluten verkställdes av dåvarande Invandrarverket. 2015-2016 sker regleringar av skyddsskäl efter lagstiftning i riksdagen.
1989 kunde avslag på asylansökningar prövas genom överklagande till Sveriges regering. 2015-2016 har Sverige haft en ny utlänningslag sedan 2006. Enligt 2006 års utlänningslag prövar Migrationsverket beslut om uppehållstillstånd. Besluten överklagas till migrationsdomstolar.
1989 utgjorde inte Europakonventionen om mänskliga rättigheter svensk grundlag. Sedan 2010 års ändring av grundlagen, blev Europakonventionen om mänskliga rättigheter svensk grundlag.
1989 fanns inte Europeiska Unionen. Sverige blev medlem flera år efter EU:s skapande, och flera år senare började EU införa en mängd rättsakter, så kallade EU-direktiv, som förpliktigade Sverige att anpassa sin migrationslagstiftning. EU-direktiven har dessutom företräde framför svensk lag om de båda kolliderar. Några exempel på dessa EU-direktiv är familjeåterföreningsdirektivet från år 2003, asylprocedurdirektivet från 2005 (omarbetat 2013), skyddsgrundsdirektivet från 2004 (omarbetat 2011), samt en mängd andra EU-direktiv som detaljreglerar svensk migrationslagstiftning och politik.
Med andra ord, stämmer Selimovics påstående om att det så kallade ”Luciabeslutet” ledde till att Sverige ”i praktiken stängde” sina gränser ens tillfälligt, år 1989? Och är Selimovics jämförelse med regeringens ”Luciabeslut” något som visar att samma agerande av en svensk regering vore möjligt idag?
Har Selimovic detaljstuderat relevant lagstiftning innan han skrev sin artikel?
Svaren kan sammanfattas med att om du som vill läsare gillar Selimovics artiklar, delar hans slutsatser och betraktar honom som en modig sanningssägande skribent, gör så.
Om du finner det krångligt med en massa fakta och finner det obehagligt om fakta kan påvisa att Selimovic till stora delar inte vet vad han talar om, försök då glömma bort den här artikeln.
En av de myter som cirkulerar kring flyktingar i Sverige är att det är konstigt om en flykting åker till hemlandet.
Merit Wager tycker att det är något fel med svenskars förstånd eftersom en del syrier vill återvända till Syrien eller Turkiet, i något ärende.
Hon låter sina anonyma påstådda* miggor (migga – tjänsteman på Migrationsverket) komma till tals:
Vi får dagligen samtal från syrier som vill veta om de riskerar att mista uppehållstillståndet om de åker hem till Syrien. De ska gifta sig, hälsa på släktingar, åka på semester. Semester!?
Och detta kommenterar Merit så här:
Det här är oacceptabelt. Har man sökt skydd – och fått det – och vill resa hem och hälsa på släkten i det land som man har påstått för svenska myndighetspersoner att man har skyddsbehov gentemot, då begriper till och med en åttaåring med normal intelligens att man inte har haft behov av skydd utan att anledningen till att man tagit sig till Sverige är en helt annan.
Varför skulle de vilja eller kunna åka till Syrien eller till Turkiet? Då heter det att ”de har ju flytt därifrån”.
För att förstå det måste man veta att det är krig de flesta flytt ifrån. En del har dessutom varit aktiva mot president Assad eller mot Daesh eller Al-Qaida, och det är därför de flyr. Men: de flesta flyr ifrån krig. Det ger dem en legitim flyktingstatus.
De har ofta anhöriga kvar som de försöker hjälpa så gott det går och, om det handlar om fru och barn, försöker få hit till Sverige. Männen flyr nästan alltid först. Resan till Europa är så farlig att de flesta inte vill utsätta sina barn och sin fru för det. En säker resa kostar mycket mer pengar.
Hade hela Syrien varit farligt att besöka hade det varit en sak. Men fram tills nu har det gått bra att åka tillbaka till Syrien. Det har funnits lagliga vägar in och ut.
Och varför skulle man vilja göra den resan hem till sina anhöriga?
Man kan vara flykting och ha behov av flyktingstatus men ändå känna ansvar för familj och vänner hemma. Om man kan besöka hemorten relativt säkert så återvänder man om man kan, och gör vad man kan för sina nära och kära.
En vän till mig i en förläggning på Öland valde att åka till Turkiet och Syrien direkt efter han fick permanent uppehållstillstånd. Han lånade pengar svart, till skyhög ränta, för att åka ner och rädda ett brorsbarn som blivit föräldralöst och levde i misär i ruinerna i en syrisk stad. Hon togs till släkt i Turkiet. Han passade också på att besöka sin familj som han nu försöker få hit. Hans barn har inte gått i skola på över tre år i Turkiet.
Nu bygger Turkiet en mur till Syrien, så sådana besök kan komma att bli omöjliga framöver. Men låter det som om att vi svenskar är korkade, som tror att min vän har några som helst legitima skäl att besöka Syrien igen…?
* Jag använder ordet påstådda eftersom de inte är verifierbara. Ingen av hennes miggor har trätt fram ur anonymiteten.
År 2014 sökte 7 049 ensamkommande barn och ungdomar uppehållstillstånd i Sverige. Medicinsk åldersbedömning gjordes på ca 3% av dem, ungefär 200, för att Migrationsverket misstänkte att de var äldre än 18 år.
161 av de som medicinskt åldersbedömdes ansågs ha fyllt 18 år – ca 2,3% av alla ensamkommande. 48 av de som misstänktes ljuga bedömdes ha den ålder de hade uppgett.
Migrationsverket beslutade under år 2014 att höja åldern på totalt sett 363 personer, ca 5% av alla ensamkommande. (161 med medicinsk åldersbedömning, 202 utan).
Åldern på asylsökande höjdes i 77 procent av de fall där medicinsk bedömning nyttjats.
”det är varken medicinskt eller etiskt att göra åldersbedömningar med dagens metoder”
Grannlandet Danmark
En del debattörer brukar hänvisa till dansk statistik, då de försöker bevisa att tre av fyra ensamkommande ungdomar ljuger om att de skulle vara yngre än 18 år.
Fakta från Danmark ”Udlændingeservice” årsrapport:
Av 818 asylsökande ”uledsagede mindreårige” som kom till Danmark 2014 valde myndigheten att åldersbedöma 282 personer. Av dessa bedömdes 203 vara över 18 år:
”Hvis der er tvivl om, hvorvidt en ansøger, som har oplyst at være mindreårig, rent faktisk også er det, vil der blive iværksat en aldersundersøgelse. I 2014 har Udlændingestyrelsen truffet 282 afgørelser om alder, heraf blev 72 procent vurderet at være 18 år eller derover.”
79 minderåriga eller 28 procent av de som misstänkts har alltså bedömts att INTE ha ljugit om sin ålder.
De korrekta rubrikerna bör alltså både i Sverige och Danmark vara ungefär : ”1 av 4 som misstänkts ljuga om sin ålder – bedöms som att de talat sanning.” – långt ifrån klatschig rubrik, men åtminstone inga extremt grova överdrifter.
Motargument presenterar en artikelserie med statistik över hur många personer som sökt asyl i Sverige och statistik från olika transit-länder i sydöstra Europa.
Antal inlämnade asylansökningar i Sverige under kalenderår 2015 är preliminärt 163 006 personer (fr.o.m. 1:a januari t.o.m. 31:a december.)
Genomsnitten för året är ca 3 130 asylansökningar per vecka och ca 447 per dygn.
Antal asylansökningar, klicka på bilden för att förstora eller sprida den.
Diagrammet är över hösten då väldigt många kom hit under enkort tidsperiod, från mitten av september till mitten av december.
Om vi 
Motargument 