Etikettarkiv: Migrationsverket

Svenskt medborgarskap för dummies

Vem som helst som reser till Sverige kan inte bli medborgare. Det finns regler som avgör hur länge en invandrare eller asylsökande behöver bo här innan respektive person kan ansöka om medborgarskap och svenskt pass. Här förklarar vi de vanligast förekommande reglerna och ger länkar till er som vill ha ytterligare fördjupning.

Russian Federation: stamps
Sem Paradeiro / Foter.com / CC BY-NC-SA

Identitet
För personer från vissa nationer finns särskilda krav, som t.ex. Afghanistan, Eritrea, Irak, Kosovo, Somalia, statslösa Palestinier.

Hur länge behöver man ha bott i Sverige?
Du ska ha varit bosatt i 4 år med ett permanent uppehållstillstånd, förutsatt att du beviljats det som en flykting enligt utlänningslagens 4 kap 1§. I de allra flesta andra fall behöver du ha varit lagligt bosatt i 5 år med tillstånd att befinna dig här.

Är du gift, sambo eller lever i ett registrerat partnerskap med en svensk medborgare och ni har bott tillsammans i minst 2 år, kan du ansöka om medborgarskap redan efter 3 år i Sverige.

Har din make/maka/sambo/partner haft ett annat medborgarskap tidigare i livet, så behöver denne ha varit svensk medborgare i minst 2 år, och då blir det dessutom en bedömningsfråga hos Migrationsverket om ni anses ha ‘anpassat er’ till ett liv i Sverige osv.

För medborgare i andra EU- eller EES-länder (och deras familjemedlemmar) så gäller det att ha varit lagligt bosatt under en oavbruten tidsperiod på 5 år i Sverige.

brottsoffer-4Skötsamt liv
Uppgifter begärs in från Kronofogdemyndigheten för att ta reda på om du har obetalda skatter, skulder, underhållsbidrag. Uppgifter begärs in från Rikspolisstyrelsen för att ta reda på om du begått något brott eller misstänks för något kriminellt. Har du dömts för något straff blir det karenstid beroende på straffets grad. Till exempel en villkorlig dom gör att du inte får ansöka om medborgarskap förrän 3 år efter datumet då domen vunnit laga kraft. Se en mer utförlig lista här.

Andra typer av uppehållstillstånd
Har du bott i Sverige med någon annan sorts uppehållstillstånd, t.ex. för att studera, forska, jobba eller som idrottare, artist eller musiker räknas inte det uppehållstillståndet. Alltså gäller inte den tiden som grundande för en framtida ansökan om medborgarskap, pga de tillstånden ej beviljar innehavaren till en fast bosättning i Sverige.

En stor andel av alla uppehållstillstånd som beviljas varje år är sådana, som endast är temporära, tillfälliga, tidsbestämda till att få befinna sig i landet en kortare tid. Majoriteten av alla tidsbestämda uppehållstillstånd är på en period om max 6 månader.

Avgift
Om du är vuxen så kostar det 1500:- att lämna in en ansökan.

OBS: för barn som ännu inte fyllt 18 år är det vårdnadshavare/målsman eller motsvarande som ansöker för barnets räkning.

Vad innebär ett svenskt medborgarskap?

Här kan du göra ett enkelt online-test, för att avgöra hur svårt det är att uppfylla samtliga krav.

Källa: Migrationsverkets guide om medborgarskap

Integration vid Sveriges gränser

År 1994 lämnade jag äntligen livet på flyktingförläggningen efter min ankomst till Sverige 1992. Det var tidpunkten då jag lämnade samhällets största kollektiva isoleringscell som sällan har setts inifrån av någon av landet Sveriges politiker och debattörer. Mina vänner, grannar och kusiner, som åkte till Tyskland under samma tidsperiod, hade redan hunnit lära sig tyska, arbeta 1-2 år och placerat sina barn på dagis och skola. En del var nästan klara med kurser och utbildningar och hade skaffat sig egna lägenheter.

C:a 20 år senare, framstår det som om vi inte har lärt oss mycket av en del andra europeiska länders asyl/flyktingpolitik, vad gäller sättandet av grundstenen för individens utveckling i ett nytt samhälle.

Under Balkankriget på 1990-talet var Tyskland engagerat extra starkt. Bland annat med en asyljour som fanns direkt i den tyska tullen. Landet tog emot cirka en halv miljon människor från forna Jugoslavien. Trots att Tyskland har drygt 80 miljoner egna invånare (på den tiden drygt tio gånger större än Sveriges befolkning) på en yta motsvarande 79% av Sveriges yta.

Riksgrense Sverige
Kakakrokodil / Foter.com / CC BY

Redan i tullarna fick man arbetstillstånd och ett tillfälligt visum på 3 månader, vilket motsvarade väntetiden för att behandla personens skäl att vistas i landet. Redan i tullarna gjordes en uppdelning av personer som kom från olika delar av forna Jugoslavien utifrån pass och övrig dokumentation.

Under kort tid kunde tyska myndigheter konstatera vilka som kom från krigsdrabbade områden för att ge dem förläggning av tillfälliga visum för vistelse i Tyskland. Resten kunde meddelas inom ett par månader om huruvida de skulle få stanna i landet eller ej.

Tyska myndigheter försåg redan i tullen asylsökande med information om organisationer och föreningar som kunde hjälpa människor att emigrera till andra länder. Länder som behövde deras kompentens och utbildning. Mer bestämt länder som ville ta emot dem som arbetskraftinvandrare. Två av mina kusinfamiljer hamnade i USA och en annan i Kanada. Tyskland var en av de första länderna i Europa som beviljade uppehållstillstånd för bosniaker från krigsdrabbade område. Sverige var ett av de sista.

I Sverige togs cirka 100 000 asylsökanden från forna Jugoslavien emot. De flesta fick bo på flyktingförläggningar några kilometer utanför närmaste stad. Jag hamnade till och med på en ö i Norrland som kändes som världens ände. Cirka 50 kilometer från den närmaste staden som hette Kramfors. En stad dit bussarna åkte en eller ibland två gånger i veckan. Helt isolerade från samhället och omvärlden snurrade tusentals människor som jag själv runt i en total ovisshet från mellan ett till två år, innan besked gavs om man fick eller inte fick stanna i Sverige.
Tiden på flyktingförläggningen knäcker individens självförtroende liksom entusiasmen inför ett nytt liv i ett nytt land. Den tiden kastas tusentals människor in i en depression lika stor och djup som universums svarta hål. Efter den tiden behövdes det en hel process för att bli mentalt återställd. För att kunna vakna upp, nästan. För att kunna bli mentalt redo för engagemang i samhället eller åtminstone för att återuppväcka sin egen nyfikenhet för landet där man fick bo.

Genom att man isolerade människor från samhället, nästan utan språkkunskaper, bäddade man för förakt och fördomar och med detta så kallade ”invandrartäta område” där man instinktivt sökte trygghet i det man redan kände till. Det yttre samhället var totalt okänt.
Under nästan ett och ett halvt decennium kunde man lyssna på Mona Sahlin i Göran Perssons regering om ”stackars invandrare”. Dessa ”stackars invandrare” som inte kan och inte vet. Invandrare som är utanför samhället. Invandrare som blev ett problem. Invandrare som saknar svenska vänner. ”Invandrarmat”, ”invandrarbrott”, ”invandrargäng”, ”invandrarområde”, ”invandrarfrågor” och ”invandrarproblem” var ord som levererades dagligen tills Sverigedemokraterna slutligen blev Mona Sahlins arbetskollegor i riksdagen.

Mona Sahlin tackade för sig. Sverigedemokraterna satt kvar och började svinga sina järnrör och helrör i ett kör.

Border of Sweden
DarlingSnail / Foter.com / CC BY-NC-ND

Så många gånger hörde man i debatter om att långa väntetider på flyktingförläggningar kostar pengar och bränner upp många potentiella och goda krafter, men ingenting har förändrats. Jag hörde aldrig om en extra asyljour i tullarna på grund av flyktingströmmar från Syrien.
Rutinerna är desamma då som nu: Att ta emot människor, att skicka dem till flyktingförläggningar och eftersom det blir många som strömmar in, utan någon struktur och förberedningar innan, så leder det till en lång väntetid i Sverige. Medan ansökan behandlas och efter ansökan behandlas.

Det enda som förändrades under 20 år är att man blev bättre på att leverera kurser i svenska språket i flyktingförläggningar: På ”min tid” var det väldigt slarvigt då man kunde sitta på kursen framför en lärare som inte alls var en lärare utan en studenttjej som bestämde sig för att jobba där ett par månader under sommaren. Sedan stack hon tillbaks till sin egen skola. Vi hann glömma bort allt hon lärde oss innan vi fick uppehållstillstånd.

Nu har vi en blond och blåögd migrationsminister som gärna vill kasta fisknätet över Sverige för att fånga upp människor med icke-nordiskt utseende. Något som välkomnas varmt av Sverigedemokraterna. Efter flera år som migrationsminister har han samtidigt lovat en human asylpolitik och alla applåderade i riksdagen.

Som före detta flykting från före detta Jugoslavien ser jag enkla lösningar med extra kontor i tullarna som enbart ska fungera som asyljourer. Kontor som kan utföra hälften av jobbet för kollegor på Migrationsverkets kontor ute i landet. I så fall kommer man att ordna en bra struktur, vilket ger korta väntetider och förenklar hela processen från asylansökan till vidare integration i ett nytt land. Varför inte..?

/Ida Dzanovic

REVA- en reva i ett demokratiskt samhälle.

REVA är inget annat än en stor blödande reva i ett samhälle som jag vill tro är solidariskt och demokratiskt. Ett samhälle där vi inte dömer människor efter utseende och där vi tar emot människor i behov av hjälp. REVA är ett resultat av en hårdare flyktingpolitik i ”Fort Europa” och främlingsfientliga politiska partiers framgång. I takt med rasism och fördomar växer det ”vita” folket sig starkare, och folket som har ett ”utländskt” utseende, eller för att inte säga är ”icke-vita” blir förföljda och utsatta.

Life in the Dark!
VinothChandar / Kids Photos / CC BY

Det var journalisten Linda Stark som kom REVA i Sverige på spåren, när hon fick i uppdrag att undersöka varför papperslösa i Malmö uteblev från förutbestämda träffar hos bland annat läkare.

De uteblir för att de jagas. I tunnelbanan, på gator, i bussar och i affärer. Papperslösa, de som alltså inte befinner sig i Sverige lagligt.

Hur mår en person som saknar ”rätt” att vara här? Vad är det för något hen gömmer sig för, flyr ifrån? Hur kan det komma sig att små papperslösa barn är så rädda för poliser, att när de får syn på en polis, kissar ned sig av rädsla. Vad har de genomlevt i sina hemländer?

Dessa är frågor som jag förmodligen kan få någon sorts svar på, men aldrig komma i närheten av att förstå. Jag kan inte förstå det eftersom jag har papper. Eftersom jag inte har levt i krig och våld. Eftersom jag inte varit rädd för att bli mördad eller våldtagen varje dag jag vaknar.

REVA — ingen vill ta på sig ansvaret för de order som har utfärdats till polisen, ordern om att intensifiera jakten på papperslösa genom att identifiera dem på gator och i tunnelbanan.

Hur identifieras då en ”papperslös”? Hur många gånger frågar polisen ut fel person?

Egentligen är det emot lagen att stanna människor utan misstanke om brott. Det är även olagligt och otäckt att polis stannar och frågar ut en person enbart för sitt utseende. För det måste väl vara utseendet som väcker misstankarna hos polisen?

Mörkt hår? Slöja? Mörk hud? Trasiga kläder? Bruna ögon? Talar annat språk? Ja, det är väl så poliser måste jobba för att stoppa papperslösa?

För de stoppar väl ändå inte sådana som jag? Med fräknar, blont hår och kritvit hud?

Jag förstår att det krävs papper för att befinna sig här i Sverige, förstår också att det finns väldigt många som befinner sig här olagligt. Enligt Migrationsverket är det ca 12 000 ”papperslösa” människor som ska utvisas, de har koll på ca 7500 av dem, men resten har ”gått under jorden”.

Jag hade nog försökt göra samma sak. Hade jag kommit ifrån krig och förödelse, och fått besked om att tvingas återvända, hade jag gömt mig och hoppats på att ingen skulle hitta mig. Hade jag haft familj så hade jag försökt att gömma dem med. Jag tror att det inom varenda levande människa finns något som kallas överlevnadsinstikt. När överlevnaden då är hotad, tror i alla fall jag, att lagar för mig hade spelat mindre roll än själva livet.

Så, 12 000 människor ska ut och hem till länder i krig och förödelse. Eller hem till länder, som kanske inte är i krig och förödelse, men där de på något sätt är otrygga. Migrationsverket säger att det är viktigt att få ut dem för att få plats med nya asylsökanden. Ut med människor som har det svårt, och det kommer ständigt nya människor som har haft det svårt. Nya människor som, om de inte får stanna, kanske tar tillfället i akt och flyr, lever i landet utan papper.

Hur värdigt är det? Att leva i ett land man inte kan ta del av. Att ständigt vara rädd att någon känner igen en, att polisen dyker upp, att man kanske blir sjuk och behöver vård. Låta bli att söka vård eller hjälp när man behöver i rädsla att bli upptäckt. Ett liv i ständig panik och skräck.

De papperslösa, de som lever ett utsatt liv och ett liv i skräck, blir nu ändå mer utsatta då polisen fått ”order” om att öka insatserna för att hitta dem.

Hur det än är, så är REVA ett totalt misslyckande i ett samhälle där vi jobbar mot fördomar. Ett samhälle där vi strävar efter att människor ska vara lika mycket värda — oavsett etnicitet, kön, kroppsfunktion, sexuell läggning, religion m.m.

Det är en insats där polisen är tvungen att använda sig av olagliga metoder för att identifiera eventuellt papperslösa människor. Där polisen är tvungna att gå på sina egna fördomar och andras om hur en papperslös person ser ut.

En hetsjakt. Förföljelse. REVA — en skam för ett solidariskt samhälle och ett tecken på att demokratin fått ett stort blödande sår som bottnar i fördomar och rasistisk politik.

Överflödiga SD-förslag – Del 4

Motarguments granskning av sverigedemokratiska förslag som består av missuppfattningar eller redan utgör existerande lagstiftning fortsätter.

Link
FotoRita [Allstar maniac] / Love Photos / CC BY-NC-ND

 Sverigedemokraterna har idéer om hur svensk lagstiftning skall betrakta äktenskap som giltiga för att uppehållstillstånd genom familjeanknytning skall anses uppfyllda.

I Sverigedemokraternas ”Invandringspolitiska program” under rubriken ”Uppehållstillstånd för äkta makar och därmed jämställda personer” anges:

Äktenskapet får inte ha ingåtts under tvång.

Migrationsverket har börjat föra statistik som bland annat visar avslag på ansökan om uppehållstillstånd då ett äktenskap kan befaras ha ingåtts genom tvång.

Motargument kan meddela att äktenskap inte får ingås under tvång för någon som söker uppehållstillstånd i Sverige genom familjeanknytning. Ingen som bor inom Sveriges gränser får heller tvingas att gifta sig.

Barnkonventionen artikel 22 – Ett flyktingbarn har rätt till skydd och hjälp

De senaste åren har vi fått läsa om värnlösa barn som hotats av utvisning. Större delen av svenska folket gick i taket över att tvååriga fosterhemsplacerade Haddile skulle utvisas till Frankrike för att bli placerad på barnhem medan någon letade efter hennes biologiska mor. Folkstormen stoppade utvisningen.

Lite mer än ett år tidigare blev tre små barn—som även de varit fosterhemsplacerade efter att de blivit vanvårdade och misshandlade av sina föräldrar—utvisade till Azerbajdzjan tillsammans med föräldrarna. Föräldrarna var enligt svenska myndigheter inte betrodda att ta hand om barnen i Sverige.

SD_kuriren_92
Omslag till SD-kuriren 1992.

I dagarna har två barn i Lund, som bott tre (!) år på barnhem precis undgått utvisning till Makedonien. Deras traumatiserade mor är försvunnen och de kan inget annat språk än svenska. Ändå ansåg Migrationsverket inte att de hade tillräckliga skäl att få leva i Sverige.

Just nu sitter tre barn i Njurunda i ovisshet om vad den av Migrationsverket kastade tärning ska bestämma. De är 1½, 6 och 9 år gamla. Deras föräldrar är flyktingar från Etiopien. Barnen är alla födda i Sverige och ser sig själva som svenskar. T.o.m. Jimmie Åkesson tycker att det är ett kriterium – att man identifierar sig som svensk. Efter ett helt liv i Sverige så ska 9-årige Hanik utvisas till ett land där han inte ens kan språket.

Och så har vi de tre syskonen i Halmstad som Migrationsverket vill splittra. De är alla fosterhemsplacerade p.g.a. grov vanvård. Den äldsta är gravt handikappad. De äldre syskonen ska utvisas med sin psykiskt instabila mor till Serbien. Den yngsta har svenskt medborgarskap genom sin svenska pappa. I det här fallet anser Migrationsverket att moderskapet är heligt, trots att mamman inte träffar sina barn mer än ett par timmar varannan vecka.

Migrationsverket säger: ”Nu har de här inte levt ihop men det finns ändå ett mycket starkt band mellan den biologiska mamman och barnen.”

I ett annat fall så har det heliga moderskapet inget som helst värde. Naira Balayan ansågs i oktober 2012 inte ha stark anknytning till sin treårige son. Trots att hon är ensamstående mamma och den svenska pappan knappt har någon kontakt med barnet. Hon skulle utvisas utan barnet för att söka uppehållstillstånd i hemlandet. Sonen skulle under tiden bo i familjehem. Jag har tyvärr ingen information om vad som hände. Blev hon utvisad?

Spelar Migrationsverket tärning när det gäller barns öden?

Man kan nästan börja undra – spelar Migrationsverket tärning eller jobbar det en massa SD-sympatisörer på Migrationsverket?

Undersökningar visar att allt färre barn anses ha skäl att få uppehållstillstånd. Man anser att vissa barn inte har tillräckliga skyddsbehov att få stanna. Hur detta bedöms verkar, som vi sett ovan, helt godtyckligt.

Om vi tittar på vad lagen säger så blir man ännu mera fundersam av 1 kap 10 §:

I fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver.

BarnistatistikenaOk, det ska beaktas, det innebär inte att speciell hänsyn ska tas. Ibland verkar det betyda: ”Vi har kollat på det här (beaktat) och struntar helt i några ömmande omständigheter.”

De barn jag har skrivit om nu är de barn som har turen att bli uppmärksammade i media. Det är barn som på ett eller annat sätt har ”kommit in” i det svenska samhället. En grupp barn som sällan syns i mediaopinionen är de ensamkommande flyktingbarnen. Det stora flertalet av flyktingbarnen är bara en siffra i statistiken. Rasisterna har jobbat hårt för att få allmänheten att tro att det är vuxna män som låtsas vara barn, så kallade skäggbarn, som är de ensamkommande flyktingbarnen.

Men om man bemödar sig att gå in på Migrationsverket hemsida så finner man de ensamkommande barnen. Under 2012 kom 97 stycken barn i åldern 0 – 6 år. Sug på det där en liten stund. 97 stycken småbarn kom utan förälder eller vuxen anhörig för att söka asyl i Sverige. Nittiosju stycken förskolebarn, dagisungar.

228 stycken låg- och mellanstadiebarn. 1202 stycken högstadiebarn. Det är dessa som rasisterna kallar skäggbarn.

BarnistatistikenbÅr 2012 kom det sammanlagt 3578 ensamma barn, samma år avvisades 416 barn.

Vilka dessa barn var får vi aldrig veta. Deras skyddsbehov var tydligen vid beaktandet inte tillräckligt. Migrationsverket beslutade att strunta i barnkonventionens 22:a artikel. Till SD:s stora glädje får man förmoda.

En krönika av Loan Sundman

Myt: 111 000 fick uppehållstillstånd

UPPDATERING:

Motargument har nu publicerat en ny artikel i februari 2014, med statistiken över 2013 års uppehållstillstånd!
Migrationsverket har publicerat sin sammanställning för hela kalenderår 2012, och genast har felaktiga rykten och falska mytbildningar börjat cirkulera i olika facebook-grupper och i kommentarfält.

FAKTA:

”ca 25 000 fick PUT i Sverige, år 2012”

Personer som länkar till statistik över invandring och antal uppehållstillstånd behöver lära sig en mycket viktig detalj; bläddra inte längst ner till slutraden för att endast se på totalsumman över antal människor som redovisats i tabellen. Ni bör också tänka på vilka kategorier som adderats och bena ut vilka olika personer som alla dessa olika kategorier personer inkluderar.

MYT:

”111 000 fick PUT, år 2012”

Ser man på denna myt: ”fler än 100.000 invandrar per år” och jämför med Migrationsverkets tabell, så kan man lätt se att ”de som är kritiska mot invandringspolitiken” buntar ihop samtliga kategorier. Väldigt många personer som redovisas i denna statistik har enbart fått ett temporärt, tidsbegränsat, tidsbestämt uppehållstillstånd för t.ex. studier, forskning eller arbete. Det är även en del gästarbetare, gästforskare och gäststudenter som vill ha med sig sina respektive makar, samboende partners och/eller barn hit, under sin vistelse i Sverige.

Alla dessa personer är tydligt kategoriserade, och är tydligt uppspaltade och specificerade på sidan ett och två i denna tabell, så att vem som helst kan läsa och förstå statistiken och inse att 111 000 är en grov överdrift, en riktigt lögnaktig skrämselpropaganda.

I de 111 000 är det inkluderat 62 823 personer, som har fått tillstånd att uppehålla sig i landet, men inte för permanent bosättning!

Hur många personer har fått ”PUT” under år 2012?

De människor som har fått ett ”PUT” – Permanent Uppehållstillstånd är 25 252 stycken personer i följande kategorier:
Konventionsflyktingar, skyddsbehövande, personer med synnerligen ömmande omständigheter, kvotflyktingar, anhöriga till en släkting som fått uppehållstillstånd i någon av dessa uppräknade grupper. Det ingår även några hundratal personer som fått avslag på sin ansökan, men där det funnits verkställighetshinder, så att de inte har kunnat utvisats. Man kan därtill lägga 50 personer som har fått tidsbegränsad asyl.

Uppehållstillstånd, 2012
Permanenta uppehållstillstånd, 2012. OBS! Migrationsverket har ändrat sin adress till pdf:n med statistiken: bit.ly/10Mn9Ux

För er som kanske nu hoppar till och undrar: —”jamen de 22 965 personerna i kategorin Anhöriga och adoptivbarn då?” hänvisar jag till denna artikel som förklarar mer kring de s.k.”kärleksanknytningarna”. Till och med Björn Söder har kallat dessa människor för ”lättintegrerade”, för de är bl.a. thailändska kvinnor, ryska kvinnor, ukrainare, kineser o.s.v. som har gift sig med eller vill bo tillsammans med en svensk medborgare. Och vi ska väl följa FN:s mänskliga rättigheter och inte försöka hindra personer från att bo tillsammans med sin make/maka och med sina barn?

———
Källor:
SCB, preliminär folkräkning 2012

Migrationsverket, ( Beviljade uppehållstillstånd 2012, nedladdningsbar pdf )

Fotnoter:
För att veta nettoinvandringen år 2012, behöver man även veta hur många som utvandrade under samma tidsperiod. Det var 47 783 personer, i en preliminär räkning av SCB. Då kan man få fram nettoinvandringen under året, som var 46 934 personer. (invandring minus utvandring)

En ganska stor andel av de invandrade varje år är svenskfödda som har 2 svenskfödda föräldrar och ett svenskt medborgarskap sedan födseln. Det var år 2012 ungefär 20-23 000 svenska medborgare som flyttade hem till Sverige från utlandet.

Den generösa flyktingpolitiken är en skröna

Det händer ibland att man hamnar i diskussion med människor om svensk flyktingpolitik. Alltför ofta får man höra att den svenska flyktingpolitiken är alldeles för generös.

Klicka för större bild.
Klicka för större bild.

Vid sådana här tillfällen brukar jag ta ett djupt andetag och fråga: ”Hur menar du nu?” Svaret är som väntat en lång harang om att vi måste ta hand om de vi redan har (som om vi pratade om kattungar eller burfåglar), att vi tar in hur många flyktingar som helst och att det förväntas komma typ 40.000 Syrier i år.

Då tar jag ett nytt djupt andetag och säger lugnt att ”Nej, vi tar inte in speciellt många flyktingar och att det i prognoserna beräknas kunna komma 40.000 asylsökande innebär inte att det faktiskt kommer att göra det och det betyder inte att alla dessa får stanna.”

Den jag diskuterar med kanske nu fnyser och säger något i stil med: ”Äh det vet man väl, det står ju i tidningarna om att vi tar emot alla som kommer hit.”

Nu är det dags för två eller tre djupa andetag och frågan: ”Hur många procent av de asylsökande tror du får uppehållstillstånd?”
Svaret jag får brukar ligga på 80-90%.

Vid det här laget har jag plockat upp mobilen eller datorn och gått in på Migrationsverkets hemsida, statistiksidan och hittar lätt aktuell statistik och kan upplysa min medmänniska att det rörde sig om 34 % under år 2012.

Klicka för större bild.
Klicka för större bild.

Trettiofyra procent av hur många? År 2012 sökte 43 887 personer asyl i Sverige, av dessa var 3578 ensamkommande barn. Sammanlagt under 2012 avgjordes 36526 asylärenden. (Ungefärlig handläggningstid är 4-5 månader) Av dessa 36 526 personer fick 12 576 av dom uppehållstillstånd i Sverige.

12 991 personer, män, kvinnor och barn avvisades, utvisades, skickades ut, bort eller hem till det de flytt ifrån. Sverige avvisar fler än vi tar emot, i processen kränker vi även de mänskliga rättigheterna. Sverige har dömts fler än 20 gånger i internationella domstolar för brott mot migranters mänskliga rättigheter.

 

Cirka trettontusen människor är inte många. Det är en piss-in-Mississippi. Det är inte generös flyktingpolitik, snarare snål och omänsklig.

/Loan Sundman

Läs även:
Dagens Arena: ”Myt att svensk flyktingpolitik är generös”

Migrationsverket förklarar asylprocessen på film

Motargument har tidigare skrivit förklaringar till hur man söker asyl, i serien ”Asylprocess för dummies”. Som ett komplement till det vill vi också berätta att Migrationsverket har producerat en serie filmer som på ett överskådligt sätt förklarar alla delar i den processen.

asylfilmerDet finns totalt tolv korta, animerade filmer om de olika stegen i asylprocessen.

En del av filmerna handlar om sådant som den asylsökande kan behöva känna till under tiden det tar att få asyl. (Klicka på bilden eller nedan)

Några av er som aldrig tänker söka asyl i Sverige kanske känner ett behov av att lära sig lite om detta också.

Du kan titta på filmerna och lyssna på berättarröster på åtta olika språk; arabiska, dari, engelska, romai arli, ryska, somaliska, svenska och tigrinska. Det går också att ladda ner berättartexterna som pdf-filer om du har nedsatt hörsel.

Filmerna kan du se här: www.migrationsverket.se/info/5343.html

Motioner i riksdagen om asylrätt för HBT-personer

Det ligger en rad bra motioner från riksdagsledamöter och partier, just nu, om att stärka HBT-personers rätt till asyl i Sverige. Det är bra. Det är skandalöst att vi än idag skickar tillbaka folk som söker asyl till länder där de förföljs om de är öppna med sin läggning.

Stockholm Pride 2010
*Kicki* / Foter / CC BY-NC-ND

Miljöpartiet kräver det i sin motion om att ”all kärlek är bra kärlek” samt ”Drömmen om Sverige”.

Vänsterpartiet kräver det i sin motion om flykting och migrationspolitiken. Där skriver de bl.a. att:

fortfarande avslås dock asylansökningar från hbt-personer med motiveringen att de tidigare dolt sin läggning i hemlandet och borde kunna fortsätta med det för att undgå förföljelse.

Barbro Westerholm (Fp) tar också upp temat i en motion:

I utskottets betänkande om propositionen 2005/06:SfU4 står det bland annat att det ”aldrig kan komma ifråga att avvisa t.ex. en homosexuell person till hemlandet om han eller hon riskerar förföljelse på grund av sin sexuella läggning”. Trots denna formulering sker utvisningar av homosexuella personer till länder som till exempel Irak och Uganda där homosexualitet är straffbart. Motiveringen är att de homosexuella själva ”inte personligen utsatts för något”.

Det är bra initiativ som ingen partipiska eller något politiskt schackrande borde dribbla bort. Det här är så självklart, kan man tycka.

En socialdemokratisk motion om asylrätt för HBT-personer är också intressant. Den tar upp frågan hur vi i Sverige bemöter HBT-flyktingar som inte kommit ut ännu. Jag citerar:

Det är vanligt att hbt-flyktingar vid ankomsten till Sverige inte vågar berätta om sin sexuella läggning, utan dessa omständigheter kommer fram först senare i asylprocessen. Schablonmässigt menar då Migrationsverket att den asylsökande inte är trovärdig på denna punkt och att asylskälen därmed över huvud taget inte är trovärdiga. Detta förhållningssätt rimmar illa med kravet på en individuell bedömning och visar också på bristande insikt i den oftast svåra situation som många hbt-flyktingar befunnit sig i sitt hemland. Den nu pågående omdaningen på Migrationsverket vad gäller implementeringen av projektet ”Kort väntan” löper risk att skapa ytterligare problem för personer som har svårt att inför okända handläggare förelägga hela sin situation.Om man kommer från ett land där hbt-personer systematiskt förföljs, där det finns dödsstraff och där det är en stor synd att vara homo- eller bisexuell kan det vara svårt att omgående berätta om sina personliga skäl inför en myndighetsperson. Många hbt-flyktingar utgår från, vid sin ankomst till Sverige, att Sverige har samma negativa syn på hbt-frågan som flyktingens hemland. Att då berätta om de rätta förhållandena innebär för flyktingen detsamma som att man erkänner att man är kriminell och därför riskerar att bli utvisad.

Så småningom brukar dock hbt-flyktingen få kunskaper om att den svenska inställningen till hbt-personer skiljer sig markant från hemlandets. Då är det dock ofta för sent. Migrationsverket har redan satt stämpeln ”ej trovärdig” på ärendet.

I Sverige brukar vi tala om att många hbt-personer genomgår en komma-ut-process innan man är mogen att exempelvis berätta för omgivningen om sin sexuella läggning. Denna process kan givetvis ta olika lång tid hos olika personer. Processen är inte heller något typiskt svenskt och dessa mekanismer är inte geografiskt avgränsade. Det innebär att också en hbt-person på flykt från sitt hemland kan ha samma svårigheter som en svensk att berätta för sin omgivning om sin sexuella läggning. Detta är dock en omständighet som Migrationsverket brukar bortse från.

Den nyligen avlämnade utredningen med en utvärdering av den nya instans- och processordningen i asylprocessen har inte särskilt behandlat frågan om hur hbt-flyktingars asyl har påverkats. Detta är en brist. En särskild utvärdering av denna fråga bör därför skyndsamt initieras av regeringen.

Migrationsverket är en statlig myndighet som enligt vår mening har en obefintlig uppföljning och kvalitetssäkring av sina ärenden. Enligt vår erfarenhet är detta mer eller mindre en ordning som råder i en absolut majoritet på de flesta myndigheter som har att handlägga ärenden då både lagar, föreskrifter men slutligen den enskilde tjänstemannens bedömning avgör ett ärende. Någon utvärdering om att asylsökande hbt-personer eller för den delen andra asylsökande finns inte. Regeringen bör omgående i regleringsbrevet till migrationsverket meddela att man snarast upprättar uppföljning och kvalitetssäkring av migrationsverkets verksamhet.

Nu är frågan vad de övriga HBT-vännerna inom Alliansen gör. Det borde vara lätt att få politisk enighet runt denna fråga. Förhandla inte bort människovärdet!

Gustav Kasselstrand om SD:s väljarkår – fler icke-avslöjanden om flyktingboenden

Under ett tal på SDU:s kongress 2011 uttryckte Gustav Kasselstrand, Sverigedemokraternas Ungdomsförbunds (SDU) ordförande, följande:

Gustav Kasselstrand
Gustav Kasselstrand
Man träffar människor som man undrar om man har någonting gemensamt med förutom att de röstar på samma parti som en själv på valdagen. Inte sällan är de väldigt pratglada. Ja, ofta sjukligt pratglada. Ofta lyssnar jag i två sekunder och sedan ställer jag alltid samma fråga till mig själv:

— ”Vad har jag gjort för att lyssna på den här rättshaveristen och foliehatten? Måste jag verkligen stå ut med dessa människor bara för att jag har valt att engagera mig politiskt?”

Motargument.se efterlyser alltjämt ett svar på varifrån Gustav Kasselstrand fått uppgiften att 70% av alla asylsökande har lämnat in uppenbart ogrundade asylansökningar. Inte minst mot bakgrund av att Migrationsverket anger att siffran är 8%.

Kasselstrand gjorde olika påståenden under sitt reportage om hur vandrarhemmet Lia Hof skall användas som boende för asylsökande. Han påstår även att 182 personer skall inhysas i boendet. I Migrationsverkets hyreskontrakt med Lia Hof (Migrationsverkets diarienummer 22-2012-33064), anges att 170 asylsökande skall få bo på Lia Hof.

Paula's girls night 06.11.11 041
victoire_za / Foter / CC BY-NC-SA

Vi hoppas att SDU vill visa relevanta bilder i reportaget. En limousin visas i SDU:s film. Därför frågade vi Bodil Sundén, pressinformatör på Migrationsverket, om Migrationsverket har limousinservice för asylsökande.

Svaret blev ”Nej”.

Åtskilliga glas och flaskor med champagne visas i SDU:s film. Därför frågade vi Bodil Sundén om Migrationsverket serverar alkoholhaltiga drycker till asylsökande som nyttjar någon boendeform finansierad av Migrationsverket?

Svaret blev ”Nej”.

I SDU:s film visas en skål med fem uppskurna frukter bestående av två sorters vindruvsklasar, ett äpple, ett päron och en melon, samt en skål med nötter.

I bilagan, på sista raden i Migrationsverkets hyreskontrakt med Lia Hof vandrarhem, under rubriken ”Lunch och middag”, anges emellertid följande fruktranson:

”En färsk frukt av varierande slag per person.”

Hyreskontraktet visar ingen information om att nötter ingår i de asylsökandes kost.

Därför frågar vi oss varför SDU:s inslag uppvisar limousiner, champagne, skålar med nötter och vackert uppskurna frukter?

I nuläget är det enda säkra att Gustav Kasselstrand tar in på lyxiga vandrarhem och dricker champagne. Om det har bekostats av sverigedemokratiska partikollegor — oavsett om de är rättshaverister, foliehattar eller ej — eller om det betalades med det statliga partibidrag, och därmed Sverigedemokraternas väljares skattemedel, det vet vi inte.

Tills dess att vi vet visar Kasselstrands champagnedrickande endast att Kasselstrand dricker champagne. Samtidigt som det nu torde kunna konstateras att Migrationsverket inte förser asylsökande med denna dryck.

Sverigedemokratiska politiker påstår sig ofta säga sanningen. Mot denna bakgrund vore det trevligt om Kasselstrand antingen presenterar alternativ information om boendet för asylsökande på Lia Hof som är bättre än Migrationsverkets, eller erkänner att han har fel. Helst i en ny SDU-film.

För de som är intresserade av tidigare kontroverser kring trovärdigheten i SDU:s filmer kan artikeln ”SD klippte in (M)-politiker i reklamfilm — polisanmäls”, publicerad i Dagens Media den 24 april 2012 vara läsvärd.

Klicka här för att visa alla inlägg i denna serie om Gustav Kasselstrand.