I ett pressmeddelande 22 december 2023 presenterade Justitedepartementet att regeringen och SD kommer att införa vistelseförbud i Sverige. Detta i kombination med Tidöregeringens nya giv om visitationszoner, dubbla straff för vissa personer, preventiv avlyssning utan brottsmisstanke samt Jimmie Åkessons (SD) förslag om att kunna låsa in personer utan brottsmisstanke på obestämd tid är signifikativa för hur regeringen och SD arbetar med kriminalpolitiken. Åtgärderna för tankarna bakåt i tiden, till socialistdiktaturens Östtyskland (DDR) och fascistdiktaturer.
Person som meddelas vistelseförbud ska ha rätt till offentligt biträde, vilket som lagen står skriven endast gäller personer under 18 år. Detta medför brister i rättssäkerheten.
Inskränkningarna i fri- och rättigheter, fri rörlighet, privat- och familjeliv samt likabehandlingsprincip måste uppfylla ett antal krav, som inbegrips i svensk grundlag och Sveriges internationella åtaganden. Europakonventionen implicerar att vistelseförbud ska ha stöd av lag, och ska endast genomföras i ett demokratiskt samhälle då den har ett godtagbart syfte.
Kritiker menar vidare att den nya lagen om vistelseförbud kräver en proportionalitetsbedömning. Det påpekas att vistelseförbud inte står i proportion till intrånget det innebär för den enskilde vad gäller rörelsefrihet, privat- och familjeliv samt likabehandlingsprincip. För att lagförslaget ska stå i proportion till detta intrång krävs att vistelseförbudet svarar mot det förväntade ändamålet, dvs att minska brottslighet. I proportionalitetsbedömningen ska även avskärmning från skola, arbete, fritidsaktiviteter, vårdcentral, bostad och familj beaktas.
Civil Rights Defenders menar att utredningen inte innehåller bevis på att införande av vistelseförbud är vare sig brottsförebyggande eller effektiv brottsbekämpning. Det är framför allt skjutningar och sprängningar som utredningen fokuserar på. Det finns inga belägg för att dessa företeelser är spontana. Det finns inte heller några belägg för att en person som meddelats vistelseförbud inte kan främja eller begå brott även om denne befinner sig utanför det avgränsade området.
Kritiker nämner också oskuldspresumtion, dvs den grundläggande rättsprincipen att en brottsmisstänkt är oskyldig tills motsatsen bevisats. Lagen om vistelseförbud riktar in sig på personer som inte är dömda, anklagade eller misstänkta för brott. I detta fall handlar det om att åklagare ska gissa hur en individ kommer att agera i framtiden.
Att införa vistelseförbud, visitationszoner, dubbla straff för vissa personer, preventiv avlyssning och att låsa in människor på obestämd tid, allt utan brottsmisstanke, är företeelser som vi förknippar med kalla krigets Östtyskland och fascistiska diktaturer. Regeringen och SD satsar massor av tid och resurser på kriminalpolitiken. Det finns stora risker med de förändringar som de vill göra och redan har gjort. Sverige närmar sig alltmer en polisstat.
Regeringen och SD har under sin första tid vid makten stramat åt politiken på framför allt områdena kriminalitet, migration, medborgarskap och integration. Motargument har kikat på ett par motioner rörande medborgarskap, som lämnades in under hösten 2023. Alla tre motioner implicerar att ditt medborgarskap är villkorat, och att du inte ska vara säker på att du kan åtnjuta de rättigheter som ett medborgarskap ska innebära.
Den första motionen, 2023/24:86 Svenskt medborgarskap som krav för vissa anställningar och politiska förtroendeuppdrag, är skriven av Sverigedemokraternas Nima Gholam Ali Pour. Den berör anställning för nyanlända inom kommunal, regional och statlig förvaltning. Motionsskrivaren vill även se ett krav på medborgarskap för att erhålla visstidsanställning. Han vill också se ett krav på medborgarskap för att inneha politiskt förtroendeuppdrag.
Gholam Ali Pour motiverar sina krav med att det redan finns ett krav på medborgarskap för flera uppdrag och offentliga anställningar. I motionen läser vi att Gholam Ali Pour motsätter sig att personer som ännu inte hunnit erhålla medborgarskap innehar visstidsanställning på kommunal och regional nivå:
”Idag kan en person som inte är svensk medborgare få en tillsvidareanställning inom kommunen eller regionen samt även bli vald till politiska förtroendeuppdrag på kommunal eller regional nivå.” (Källa: Riksdagen)
Här talar vi anställda inom t ex vård och omsorg. En stor andel av tillsvidareanställda i denna sektor är just personer som ännu inte erhållit medborgarskap. Denna motion behandlas i skrivande stund i Konstitutionsutskottet.
Den andra motionen, 2023/24:2435 Dubbelt medborgarskap, är skriven av kristdemokraten Larry Söder. Den berör den påstådda problematiken med dubbla medborgarskap. Söder anför här situationen då en person är medborgare i två länder som på ett eller annat sätt ligger i konflikt med varandra. Söder tillägger brasklappen att detta ”naturligtvis inte uppstår ofta”.
Motargument försöker erinra sig något av dessa tillfällen, men kan inte komma på något. Det vi kan erinra oss är när centerpartiledaren Muharren Demirok, efter påtryckning, sa upp sitt turkiska medborgarskap under 2023. Om det nu har skett att det funnits tillfällen som Söder beskriver, borde det kunna tillsättas en prövning i specifika fall. Denna motion behandlas i skrivande stund i Konstitutionsutskottet.
Den tredje motionen, 2023/24:592 Indraget dubbelt medborgarskap vid brott, är skriven av moderaten Ann-Sofie Lifvenhage. Den berör att ett medborgarskap, i de fall en person innehar två medborgarskap, ska kunna fråntas sitt svenska medborgarskap om de döms för brott i Sverige. Det framgår inte vilka brott som ska kunna ligga till grund för upphävande av medborgarskap.
Efter detta utvecklar Lifvenhage om vad det svenska medborgarskapet, enligt henne, innebär och vad som ska krävas för att erhålla det. I detta stycke specificerar Lifvenhage vilka brott som ska komma ifråga för indragning av medborgarskap: ”Allvarliga brott”. Detta är fortsatt luddigt, och det hade varit på sin plats med en mer djupgående specificering. Denna motion behandlas i skrivande stund i Konstitutionsutskottet.
Det är här regeringen och SD tullar på grundläggande principer och mänskliga rättigheter om likhet inför lagen. Artikel 1 i FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna berör allas frihet och likhet i värde och rättigheter. Artikel 7 berör allas likhet inför lagen och rätt till samma skydd av lagen utan diskriminering. Artikel 21 berör allas rätt till lika tillträde till offentlig tjänst i sitt land.
Motargument noterar att Liberalerna är det enda partiet i regeringsunderlaget som inte lagt någon motion om medborgarskapet under hösten 2023. SD har lagt sju motioner i ämnet, M tre och KD en (1).
Motargument ser att dessa motioner om medborgarskap för nysvenskar och personer med dubbla medborgarskap från födsel tydligt delar in medborgare i ett A- och ett B-lag. De personer som är födda med ett svenskt medborgarskap kan känna sig säkra på att kunna åtnjuta alla rättigheter i svenska samhället, medan de som har erhållit medborgarskap senare i livet inte kan känna sig säkra på det. Om du innehar svenskt medborgarskap ska samma regler gälla oavsett om du är född med medborgarskapet eller om du erhållit det senare i livet.
”Tidöavtalet – Överenskommelse för Sverige” presenterades 14 oktober 2022 av de fyra partier som av svenska folket fått mandat att styra Sverige, dvs regeringspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, samt Sverigedemokraterna. Tidöavtalet har kritiserats för att bryta mot mänskliga rättigheter, den liberala demokratin, grundlagen och rättsstatens principer.
SD har via Tidöavtalet fått igenom mycket av sin egen kriminalpolitik som nu utgör rådande regeringspolitik. Punkter som berör kriminalpolitiken och i grunden är SD:s politik är:
Visitationszoner – tidsbegränsade visitationszoner, genom kroppsvisitering och husrannsakan i fordon, även utan brottsmisstanke
”Tidöavtalet – Överenskommelse för Sverige” presenterades 14 oktober 2022 av de fyra partier som av svenska folket fått mandat att styra Sverige, dvs regeringspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, samt Sverigedemokraterna. Tidöavtalet har kritiserats för att bryta mot mänskliga rättigheter, den liberala demokratin, grundlagen och rättsstatens principer.
SD har via Tidöavtalet fått igenom mycket av sin egen kriminalpolitik som nu utgör rådande regeringspolitik. Punkter som berör kriminalpolitiken, specifikt för barn, och i grunden är SD:s politik är:
Sverigedemokraterna kan nu äntligen kasta ut oönskade personer eller grupper från Sverige. Andra punkter som Sverigedemokraterna önskar få uppfylla är särskilda visitationszoner och dubbla straff för vissa kriminella.
Richard Jomshof
Ett utskott är en specialiserad grupp kunniga inom området. En rapport från ett utskott blir ofta framröstad som lag, särskilt om riksdagens fördelning är densamma som rapporten är skriven av. Det är även ordförandens uppgift att lägga sitt avgörande om utskottet röstat jämnt.
Diskrimineringslagen vill SD, med Jomshof som ordförande i riksdagens justieutskott (och SD som ordförande i arbetsmarknadsutskottet), revidera eller helst ta bort. Vilka delar av diskrimineringslagen de vill ta bort och om det handlar om diskriminering mot etniska minoriteter och religioner andra än kristendomen, är i skrivande stund fortfarande oklart.
Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. (Källa: Riksdagen.se)
Samma sak gäller med SD:s tankar om vandel, vad betyder då ordet vandel. Enligt svenska Akademiens ordbok innebär vandel ”leverne” eller ”livsföring i (yttre) moraliskt hänseende”. Det är alltså en lag som dels bygger på ett gammalt språk, 1604 och som bygger på tolkningar av ordet från fall till fall där SD ges tolkningsutrymme och där den som döms för vandel också riskerar utvisning.
För att kunna genomföra framtida kostnadsbesparingar, och delvis avhjälpa den överbeläggning som finns för svensk kriminalvård idag, bör möjligheterna att hyra fängelseplatser i andra länder utredas. Dessa ska delvis kunna användas för livstidsdömda, långtidsdömda eller utländska medborgare när det inte är möjligt att placera dem i ett fängelse i deras hemland för att hålla nere kostnaderna, men även för att hantera tillfällig överbeläggning. (Källa: Riksdagen.se)
SD vill även höja straffen och med hjälp av ytterligare kameraövervakning, avlyssning av samtal och polisövervakning av kriminella även de som redan avtjänat straff ska övervakas. I Sverigedemokraternas partiprogram ägnar man två hela stycken åt att berätta om invandrare under punkten brott och straff. Dels ska den dömde kunna sättas i förvar i främmande land. Här kan alltså till exempel gängkriminella (vars föräldrar inte är födda i Sverige) dels ges dubbla straff där de först sätts i fängelse i främmande land för att efter avtjänat straff bli utvisade på grund av bristande vandel.
Sverigedemokraterna vill även införa särskilda visitationszoner i specifika, läs utsatta, områden. I dessa områden ska vem som helst kunna utsättas för visitation utan misstanke om brott.
Vad kan utgöra vandel och vilka grupper kommer att sättas i fängelse, i ett främmande land? Invandrare kommer att vara den första högriskgruppen. Vilka andra kommer att anses vara de ”tärande” människorna som SD påstår är ”oförmögna att bidra till samhället”?
Moderaterna i Lidingö kommun påstår att tiggarna har försvunnit i och med det lokala tiggeriförbudet som hösten 2019 klubbades igenom med knapp marginal, 26-25. Kommunstyrelsens ordförande Daniel Källenfors (M) säger:
”Det har varit väldigt bra. Tiggarna har försvunnit. Så det är väldigt tryggt och trivsamt på gatorna, samtidigt som exploateringen av de här människorna har minskat.” (Källa: SR.se)
Lidingö styrs sedan 2018 av en koalition bestående av Moderaterna, Lidingöpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna. Liberalerna valde att rösta nej till ett lokalt tiggeriförbud, medan Sverigedemokraterna röstade ja.
Den nya svenska regeringen med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna med stödpartiet Sverigedemokraterna har i det s k Tidöavtalet lovat att utreda ett nationellt tiggeriförbud. Redan idag har ett antal kommuner i bl a Stockholms län, nämligen Lidingö, Täby, Danderyd, Ekerö och Nynäshamn, lokala tiggeriförbud. Det är förbjudet att tigga på torg och i centrum. Brott mot förbudet kan ge böter från polisen.
Lidingö har inte utrett effekterna av förbudet, men enligt kommunen har tiggarna försvunnit nästan helt och hållet.
Vi på Motargument har flera gånger tidigare berört ämnet tiggeri och tiggeriförbud. Vi har berört konsekvenser av eventuella förbud och vad de kan komma att innebära för individen och för det svenska samhället.
Det finns tre saker som jag vill ifrågasätta i uttalandet från Källenfors:
”Tiggarna har försvunnit”.
”Det är väldigt tryggt och trivsamt på gatorna”.
”Exploateringen av dessa människor har minskat”.
För det första: Har tiggarna verkligen försvunnit? Eller har de bara flyttat på sig? Det kan vara så att de har ”försvunnit” från de platser där det råder tiggeriförbud. Om de inte har flyttat sig från dessa platser riskerar de att få böter, dvs de bryter mot ett förbud. Jag vill å det bestämdaste hävda att det inte någonstans kan vara brottsligt att be om hjälp. Enligt tiggeriförbudsförespråkare ska det vara så.
För det andra: Har det, i och med att tiggarna anses ha ”försvunnit”, blivit väldigt tryggt och trivsamt på gatorna? Uttalandet insinuerar att det inte sker några brottsliga handlingar i Lidingö kommun. Det stämmer naturligtvis inte. Så länge det finns människor, begås också brott. Jag undrar också hur ett tiotal tiggare utanför butiker, utspridda i Lidingö kommun kan skapa ”otrygghet och otrivsel”?
För det tredje: Har exploateringen av tiggarna minskat? Vi vet inte hur många människor som ”exploateras”, dvs tigger mot sin vilja eller åt någon annan. Vi vet att många tiggare samarbetar, men att det inte behöver innebära att någon far illa. De tiggare som utnyttjas av kriminella aktörer kommer att tvingas fortsätta tigga någon annanstans. Så nej, exploateringen av utnyttjade tiggare har knappast minskat.
Jag välkomnar Källenfors att styrka sina påståenden.
Förbud sparkar på dem som redan ligger
Tiggeriförbud utgår ifrån att man kan förbjuda fattigdom. Det är en omöjlighet att förbjuda fattigdom så länge världen ser ut som den gör med diskriminering, rasism, fördomar och ojämlikhet. Målet ska vara att utrota fattigdom, inte förbjuda den. Idag känns det som en utopi. Salig Hans Roslings värv ger oss hopp om att det blir bättre och bättre: fattigdomen minskar.
Tiggeriförbud är fel väg att gå för att bekämpa fattigdom. Det behövs andra insatser och resurser. Mycket resurser. Vi vet att det sker en utveckling, men vi vill naturligtvis se att den utvecklingen går snabbare. Arbetet med att stärka fattigas rättigheter i EU måste intensifieras. ”Vägen framåt är inte förbud utan hårt arbete och samverkan mellan hemländernas regeringar, EU-parlamentet, svenska och andra länders många biståndsorganisationer och kyrkor.” (Källa: Dagen)
Vidare kan vi konstatera att förbud inte gör att tiggeriet försvinner. Däremot kommer situationen för tiggare att försämras, i och med att hetsjakt och tvång legitimeras mot tiggare för att de ska tvingas upphöra med att be om hjälp. Utifall att de ändå väljer att fortsätta tigga kommer de framöver att begå brottsliga handlingar. Många kommer att begå annan brottslighet för att finansiera sin försörjning eller sitt missbruk.
Redan idag, då tiggeriförbud är verklighet på vissa utvalda platser i vissa utvalda kommuner, är tiggeri ytterst stigmatiserat. Denna stigmatisering ökar vid ett nationellt tiggeriförbud. Det finns även en stor risk för att hat och hot kommer öka emot de utsatta grupper som räcker ut en hand.
Tiggeriförbud är att sparka på den som redan ligger, och strider mot den oantastliga tanken om människovärdet och allas lika värde.
De resurser som krävs för att efterleva ett tiggeriförbud är oändliga och orimliga. Vidare kan vi konstatera att tiggeriförbud eliminerar (i viss mån) ett lokalt symptom, men orsaken består.
Resurserna som måste läggas vid ett eventuellt nationellt tiggeriförbud skulle istället kunna användas till flera så mycket bättre saker: vi kan använda de pengarna till att bekämpa, och utrota, fattigdom. Att poliser ska bedriva hetsjakt på människor som räcker ut en hand är slöseri med skattepengar.
Vän av ordning undrar om välgörenhetsorganisationer, politiska partier, enskilda bloggar, idrottsföreningar och andra organisationer ska tillåtas fortsätta be om donationer? Är inte detta tiggeri? Är inte detta organiserat tiggeri?
Att be andra människor i offentligheten om hjälp kan i grunden inte kriminaliseras.
Vad är ett liv värt i dagens Sverige och vem definierar värdet på ditt liv då det letas efter en mer lättillgänglig potentiell syndabock när vissa känner sig frustrerade eller kränkta av någon som de inte kan komma åt, vare sig fysiskt eller mentalt på samma sätt?
Oprovocerat våld har olika faktorer och det är egentligen inte primärt fokus på den som blivit utpekad som syndabock.
Den svåra frågan vi alla måste rannsaka oss själva med är: varför anser förövaren av ett brott att personen de utsätter inte skulle ha samma humankapital eller livsberättigande som det man tillskriver sig själv eller anser sig besitta?
Det är en utomkroppslig känsla när man står tio meter, eller ännu kortare ifrån en händelse där en människa agerar på ett sätt som riskerar en annan människas liv. Oavsett om du kanske tog en fika med en bekant i något shoppingcenter en lördag eftermiddag och där tvingades bevittna en skottlossning med dödlig utgång. Eller om du liksom jag var på en perrong en sen decemberkväll och såg hur en person oprovocerat knuffade en annan ut mot spåret.
Kanske glömmer du aldrig minnesbilderna, om du sett ett antal personer sparka på en äldre person som liggande på en kall våt trottoar skyddar huvudet med händerna.
För mig var det en känsla av maktlöshet och skräck inför den bild som jag föreställde mig skulle komma att etsa sig fast i mitt minne. Bilden av en äldre kvinna på järnvägsspåret med svårt sargad kropp.(*) Det var samma känsla då jag bevittnade en katastrofal cykelolycka där vederbörande inte överlevde.
Vi känner med offren som förolyckas. Vi har medlidande med deras familj och bekanta och ryser vid tanken på att vi själv eller någon vi känner skulle kunna råka ut för något liknande, oaktat om det är en olycka eller oprovocerat våld på något sätt.
När började den intelligenta människan lära sig att anse att någon annan människa inte skulle vara värdig ett fortsatt liv?
Har det globala samhället bidragit till att sänka respekten för varandras liv, via de reportage som publiceras eller sänds? Bilder på offer för s.k. ”smarta” bomber, lemlästade kroppar och lik som havet spolat upp?
Vi ser främlingsfientlighet, vi ser hur vissa individer får sitt sinne fördunklat av olika substanser eller av ideologier och värderingar som vill förvränga det faktum att vi alla har samma humankapital.
Vi ser krav på auktoritära insatser som hårdare straff och mycket mer bevakning. Allt är insatser som man tror skall förhindra våld, men tänk om vi istället höjde värdet på alla människor och istället hade ett samhälle som lärde oss att respektera och värdera liv likvärdigt via reportage och inslag?
Att press och media inte bara, lite nonchalant, rapporterar att tvåhundra människor avled efter att ha blivit utsatta för kemikalier i en fabrik i Indien, att tjugo personer omkom i ett bombdåd i Kabul eller att femtio personer hittades döda i en transportcontainer i Hamburg, att en färgad person blev knuffad framför tåget eller att en nioårig flicka mejades ner av en berusad förare på en svensk camping.
Alla dessa offer hade samma livsberättigande, alla var de värdiga att få fortsätta leva utan att någon annan bestämde att deras liv inte förtjänade deras respekt; eftersom de satte sig själv, sina ideal, sin ekonomi och värderingar högre.
Jag hoppas att vi alla lämnat vårt primitiva beteende bakom oss, att det bara sträcker sig till att få gåshud och lite puls när vi känner oss i fara eller stressade.
Jag hoppas att evolutionen tagit kommando över det djur vi en gång varit och de rester som lever kvar i vårt DNA om att vi är större och bättre än andra i vår ras, eller på den jorden vi vandrar.
På något mirakulöst sätt lyckades den äldre kvinna hamna så att hon ådrog sig ”bara” lättare skador. På perrongen fanns även anhöriga, lite tur i oturen att jag kunde prata kvinnans språk. Den värsta chocken och vidare konfrontation med gärningsmannen kunde avvärjas.
Enligt medieforskning finns tendenser att allmänheten håller sig till snuttifierade nyhetsnotiser eller endast ser rubrikerna. Forskare anser att risken är stor att de med längre utbildningserfarenhet är de enda som tar sig tid att på djupet sätta sig in i artiklarna om inrikes nyhetstexter och utrikespolitik. En klyfta som riskerar bli förstärkt av ”algoritm-bubblor” vilket kan utöka polarisering, ”åsiktskorridorer”.
Vi hade förr lokala morgontidningar och regional kvällstidning som kom på eftermiddagarna. I svensk radio var det åren 1940 till 1994 ungefär 7-8% av den totala sändningstiden som var nyhetssändning.
År 1969 till 1990 var det bara SVT som visade nyheter i TV. De 20 åren var det 7-8% av all sändningstid i all tillgänglig TV i Sverige som var nyhetssändning. Antal timmar nyheter var endast 34 – 43 timmar per månad! I genomsnitt bara 60 till 90 minuter nyheter i TV per dygn! (och då ingick väderrapport i den tiden)
Morgontidningarna före 1994 samlade in alla olika lokala aktuella händelser från polisen och allmänheten, för att fylla sina sidor. Men på de största redaktioner som främst var stockholmsbaserade behövdes grov gallring varenda dag av utrymmesbrist. Det fanns inte tillräckligt utrymme i radio-sändningen eller i rikstäckande tidningar för att kunna arbeta med huvudstadens alla händelser och även få plats för regionala nyheter och lokala händelser. Bara ett fåtal av de allra största olyckorna och brotten fanns det tid för att informera om. Redaktioner använder ”närhetsprincip” och prioriterade sånt som ägt rum närmast huvudstaden och de allra mest extrema skandalerna eller hemskaste incidenterna. En princip mediaforskare och journalister talar om är ”störst går först” = allra största nyhet får mer plats, små lokala brott kunde plockas bort ur tidningen.
Svenska nyhetstexter fanns inte alls på internet före 1994, då Aftonbladet lade upp sin kulturbilaga och 1995, började Helsingborgs Dagblad publicera hela sin tidning digitalt. Facebook, som kom till Sverige efter 2006, har blivit vår samtids största sociala media för att lägga upp nyhetslänkar och diskutera innehållet.
Förr var det alltså extremt sällan som något lokalt, enskilt brottsfall rapporterades utanför den lokala morgontidningen. Nyhetskonsumenter före 1994 såg alltså troligen endast en rubrik om varje incident, brottsfall, olycka, våldtäkt, hustrumisshandel, mord. Och då i lokalbladet, aldrig i riksnyheterna eller i radio eller på tv.
Numera kan man läsa om en olycka eller en våldtäkt någonstans ute i vårt avlånga land, nästan samtidigt på twitter, på FB ( i en eller flera olika grupper), på en eller två lokala morgontidningar, på en eller flera nyhetsappar i telefonen, i flera av de största webtidningarna och kanske i någon kvällstidnings nätsända video-program.
I nutid och i framtid kan varje person med IT-teknik i fickan upptäcka dussintals olika versioner och varianter av nyhetsrubriker som i själva verket handlar om samma typer och ungefär samma omfattning av brott och olyckor som det var förr.
Det är alltså väldigt nytt att vi har så här hög nyhetskonsumtion av så snabbt nyhetsflöde. Det kan lätt ge illusionen av att mångfalt fler brott inträffar per dag än det gjorde före 1990-talet. Vi bör alla ha lite mer överseende med vissa av internets ”barnsjukdomar”. I takt med att alla skolelever får mer mediakunskap och källkritiskt tänkande medan de är unga, kommer problematiken kanske kunna minska.
Källhänvisningar:
Schyller, (1996). Radio och tv-utbudet, Stiftelsen Etermedia i Sverige.
Weibull, Wadbring, Ohlsson, (2018). Det svenska medielandskapet. Liber
Sällan har vi sett hur politiker som Moderaternas Ulf Kristersson och Johan Forssell dragit lans mot det rättssamhälle, vilket byggts under hundratals år, för att värna individens friheter, rättigheter och skyldigheter.
Ingen kan ha undgått hur riksdagsledamöter och främlingsfientliga anklagar och angriper ett stort antal oskyldiga individer baserat på de enstaka gemensamma nämnare de kanske har med dömda förövare.
Varför tillåts svenska lagstiftare åsidosätta både svensk grundlag och internationella avtal?
När blev det juridiskt och moraliskt accepterat att begå egna brott, bara för att man tror andra enskilda individer ej vill efterleva lag, ordning och göra rätt för sig i samhället?
Brott med rubriceringen hets mot folkgrupp och egna uttalande i direkt strid mot Förenta Nationernas Mänskliga Rättigheter, artikel tio och elva, de om rätten till domstol och att alla antas vara oskyldiga tills dess att skuld bevisats?
Partiledaren för Moderaterna kräver nu, utöver tidigare uttalande om att invandringen utgör en stor andel av kriminaliteten i Sverige, att se maktdemonstrationer från polisen, i form av bland annat vattenkanon.
Ulf Kristersson vill, utan vidare förklaring, även tvångsomhänderta fler barn. Räcker det inte med de barn Ulf Kristersson potentiellt tvångsomhändertagit från andra delar av världen, i strid med Barnkonventionen under sin tid som VD för Adoptionscentrum?
Ulf Kristersson pratar om stökiga månader. Sverige har haft det ‘stökigt’ i många år. Ingen kan vara naiv, förstå att det är olika maffiagäng som ligger bakom en betydande andel av brotten i Sverige.
Medlemmarna avkrävs lojalitet och lydnad under regler med en viss hederskodex och straffas med döden om de bryts.
Maffia är starkt hierarkisk och finns bland mc-gäng, i vissa förorter och bland svenskfödda. De har, vad flera svenska partier vill införa, hårdare straff för att uppnå disciplin, lydnad. Men vad vi ser som resultat av den typen av ledarskap är bara flera dåd och mera död.
Om Moderaterna väljer modellen att utvisa någon, utan att denne blivit dömd så gör de sig inte bara skyldiga till ett potentiellt eget brott, utan personen i fråga kommer bara att ersättas av någon annan.
Regeringen måste ta tag i problemen genom internationellt samarbete och tillsammans med Europol för att bekämpa alla maffior och göra det med stöd av just det regelverk som föddes efter den nionde maj, 1945.
Ja, vi behöver slå ner de olika maffiagängen som styr delar av vårt land och delar av verksamheter, inte bedriva hets mot folkgrupp bara för att blidka väljare.
Betänkande gjort av av Kommittén om förbud mot rasistiska organisationer. (SOU 2021:27)
Att rättfärdiga egna brott med hänvisning till andras kriminella handlingar är varken juridiskt eller moraliskt försvarbart i vårt rättssamhälle.
Att bedriva potentiell rasistisk verksamhet är inte förenligt med svenska värderingar och inte med det ämbete Ulf Kristersson och Johan Forssell besitter.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Det finns röster i debatten som gör gällande att politiker och debattörer inte tar antisemitismen i Sverige på allvar. Detta är en myt. Såväl på regeringsnivå som i den politiska debatten och media adresseras hatet mot judar. Det är ett ständigt pågående arbete att ta fram åtgärder för att motverka antisemitism och för att få ut information om vad den innebär, hur den ser ut och vad som behöver göras.
”Antisemitism är en viss uppfattning av judar som kan uttryckas som hat mot judar. Retoriska och fysiska yttringar av antisemitism riktas mot judiska eller icke-judiska personer och/eller deras egendom samt mot de judiska samfundens institutioner och utrymmen för religiöst bruk.” (Källa: International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA))
För fördjupning i antisemitism/judehat rekommenderas artikeln Terminologi – antisemitism i Motarguments terminologi-serie.
Det finns en utbredd föreställning i Sverige att det inte görs något åt antisemitismen. Detta stämmer inte. Det har gjorts, och görs, stora satsningar på att informera, utbilda och arbeta förebyggande mot antisemitism. Samtidigt finns utrymme för straffskärpning då ett brott begås med hatbrottsmotiv. Hatbrott innefattar hets mot folkgrupp och olaga diskriminering.
I slutet av 2018 presenterade FRA (EU:s byrå för grundläggande rättigheter) en rapport som vittnar om att antisemitismen i Europa ökar.
En ledarskribent på Gefle Dagblad uttryckte i en ledare 2018 det som en icke försumbar andel journalister och enskilda personer menar är verkligheten, nämligen att antisemitiska hatbrott inte tas på allvar, då det inte utdöms tillräckligt hårda straff till gärningspersonerna.
På Malmö stads hemsida finns massor av information om vad man gör för att motverka antisemitism. Bl a satsas det mycket resurser på att upplysa förskole- och skolelever. Det fanns en planering för att det under våren och hösten 2020 skulle göras s.k. ”hågkomstresor” till förintelseläger i Polen.
Forum för demokrati och mänskliga rättigheter är en mötesplats där politiker (alla partier i Malmös kommunfullmäktige är representerade) möter olika aktörer och medborgare. I dialog med politiker finns möjlighet för organisationer och allmänhet att delge sina synpunkter och förslag på initiativ i arbetet mot antisemitism i exempelvis styrelser och nämnder. Tanken med detta forum är att skapa delaktighet, öka trygghet och tillgänglighet, öka valdeltagandet samt minska antalet hatbrott. Två gånger om året ges möjlighet att ha en dialog med politikerna.
I november 2019 presenterade Malmö stad ett samarbetsprojekt med Judiska Församlingen. Som en del av satsningen presenterade kommunledningen åtgärder fram till 2023. Kommunen avsätter 20 miljoner kronor på arbetet mot antisemitism de kommande tre åren. Syftet är att förbättra judars liv i Malmö. De ekonomiska medlen ska bl a gå till Judiska Församlingens uppstartsstöd till utbildningscenter i synagogan. Församlingen får också ekonomiskt stöd för att stötta stadens arbete med att synliggöra judisk kultur och identitet, t. ex. genom visning av synagogan och högtidlighållandet av Förintelsens minnesdag. Två miljoner kronor öronmärks årligen för att grundskolorna i Malmö ska arbeta aktivt mot antisemitism.
Informations- och undervisningsmaterial om antisemitism
På Forum för levande historia hittar man mycket information om antisemitism och hatbrott med antisemitiska motiv. Här finns också länkar till BRÅ (Brottsförebyggande rådet) med rapporter och analyser.
Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) är en ”religiöst och politiskt obunden organisation som förebygger och motverkar antisemitism och rasism”. På hemsidan finns digitalt informations- och undervisningsmaterial om antisemitism. Här finns också artiklar om bl a regeringens arbete mot antisemitism. SKMA tar emot donationer. På SKMA:s blogg finns nyhetsbrev och berättelser.
Forum för levande historia och SKMA har tillsammans tagit fram informations- och undervisningsmaterial, kallat ”Antisemitism – då och nu”.
Genom historien har den judiska minoriteten fått utstå omfattande diskriminering och förföljelser, i Sverige och i andra länder. Judars och judiska församlingars utsatthet för antisemitiska handlingar tar sig bland annat uttryck i hot, hets mot folkgrupp och ärekränkning. Både nationella och internationella rapporter har på olika sätt lyft att upplevelser av utsatthet, hot och hat har ökat bland judar i Sverige den senaste tiden. (Källa: Regeringen.se)
Två år senare, i maj 2019, var studien klar. BRÅ presenterade då ”Antisemitiska hatbrott – rapport 2019:4”. Rapporten är framtagen för att kunna arbeta förebyggande mot antisemitism.
Regeringen tar antisemitism på allvar
Regeringen har nyligen presenterat ett meddelande om ett antal ”Insatser mot antisemitism och för ökad säkerhet”. I dokumentet kan vi läsa om såväl insatser som har genomförts som insatser som pågår. Flera av insatserna ingår i den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott som regeringen antog 2016. Insatserna består av (klicka på länken här för mer information):
Hågkomst av Förintelsen
Insatser för utbildning och kunskapshöjande insatser
Stöd till det civila samhället
Insatser inom rättsväsendet
Insatser mot våldsbejakande extremism
Internationellt samarbete
Som ett led i regeringens satsningar på att motverka antisemitism kommer en internationell sammankomst att äga rum i Malmö. Ursprungligen skulle ”Malmö International Forum on Holocaust Remembrance and Combating Antisemitism” ske i oktober 2020, 75 år efter andra världskrigets slut och befrielsen av Auschwitz-Birkenau, samt 20 år efter den första Stockholm International Holocaust Forum och grundandet av International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA). Pga den pågående pandemin är sammankomsten framskjuten till 13-14 oktober 2021. Inbjudna är stats- och regeringschefer, forskare, experter och representanter från civilsamhället från totalt 50 länder.
International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA) är ett internationellt samarbete som ”förenar regeringar och experter i syfte att stärka, främja och verka för utbildning, ihågkommande av och forskning om förintelsen överallt i världen och att upprätthålla åtagandena i Stockholmsdeklarationen från 2000”. Sverige är ett av 31 medlemsländer.
Att antisemitismen i Sverige inte skulle tas på allvar av politiker, media eller av enskilda personer är en myt. Det görs kraftfulla och riktade satsningar på att informera, utbilda och arbeta förebyggande mot antisemitism. Media uppmärksammar hatbrott mot judar och publicerar insändare och artiklar som handlar om antisemitism. Det finns många enskilda personer som delar med sig av egna erfarenheter i olika forum.
I Malmö förs ett levande och aktivt arbete som involverar staden såväl som andra organisationer och allmänheten. Konsensus råder om att hatbrott mot judar är ett allvarligt samhälls- och demokratiproblem.
Motargument 