Etikettarkiv: Sverigedemokraterna

Du kan inte rösta på rasism och kalla dig ickerasist

De lagförslag som har presenterats den senaste tiden undanröjer alla tvivel om huruvida denna regering accepterar rasism. Förändringen innebär i praktiken att människor som röstar på något av Tidöregeringens partier i kommande val, ställer sig bakom en politik som möjliggör rasism.


De grupper som berörs har sannolikt saknat representation i eventuella konsekvensanalyser som gjorts, under frågans beredning.

Det finns inget rimligt sätt att påstå något annat.

Människor är fria att välja vilka partier de vill, men man kan inte rösta på en politik som präglas av rasism och samtidigt hävda att man själv inte är rasist.

En röst på något av Tidöpartierna kommer att få livsavgörande konsekvenser för ett stort antal människor i Sverige.

Många människor som tillhör samhällets mest utsatta grupper kommer att drabbas på ett fullständigt oproportionerligt sätt, om de snubblar eller misslyckas.

Här ser vi hur riskgrupper såsom personer med neuropsykiatriska variationer, människor i missbruk eller personer som exempelvis dragit på sig skulder efter misslyckade försök att starta företag kommer att vara särskilt utsatta.

Deras utsatthet, och i vissa fall begränsade handlingsutrymme, riskerar att användas emot dem på ett sätt som saknar proportionalitet. Samtidigt kommer detta att skapa en orimlig och djupt orättvis stress, utöver den belastning som redan ofta följer av att tillhöra en minoritet.

Strukturell rasism riskerar att utvecklas till ett djupt omänskligt system när den sanktioneras politiskt.

Samtidigt som samhället rör sig i en alltmer auktoritär riktning, där vanliga människor förväntas bära ett större ansvar, ser vi en motsvarande brist på ansvarstagande bland politiker, liknande den som länge präglat vissa amerikanska högerpolitiska miljöer.

Om denna utveckling fortsätter riskerar vi ett samhälle där allt ansvar läggs på individen, medan makten koncentreras till en liten, privilegierad elit.

Villkoren för vanliga människor kommer att försämras utan att de bakomliggande strukturerna ifrågasätts.

Istället kommer fokus att riktas mot enskilda individer som misslyckas, vilka framställs som problem eller hot, medan makthavare undgår granskning.

Människor är fria att rösta på Tidöpartierna men den som gör det kan inte samtidigt hävda att man står för alla människors lika värde eller är emot rasism.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Tidö: Fler utvisningar pga ”bristande vandel”

Regeringen och Sverigedemokraterna vill se skärpta s k vandelskrav för att kunna möjliggöra fler utvisningar. Vandelskrav kan i korthet beskrivas som att personer med uppehållstillstånd inte ska brista i levnadssätt och skötsamhet. De nya kraven ska även gälla retroaktivt. Tidöpartiernas förhoppning är att fler uppehållstillstånd nekas eller återkallas. Den direkta konsekvensen är att fler personer kommer att utvisas.


Migrationsminister Johan Forssell (M) utvecklar vad som är att betrakta som bristande vandel:

”– Att följa lagar och regler är en självklarhet. Men det måste också vara en självklarhet att efter bästa förmåga leva skötsamt och inte skada vårt land”. (Källa: Aftonbladet)

”– Om man till exempel struntar i att betala sina skulder, om man inte följer beslut från svenska myndigheter, om man bidragsfuskar eller om man fuskar sig till ett svenskt uppehållstillstånd – ja, då har man inte rätt att vara här”. (Källa: Aftonbladet)

Att arbeta svart, utgöra säkerhetshot, inte följa lagen eller inte betalar böter kommer att utgöra bristande vandel, medan prostitution, missbruk eller tiggeri är undantagna i lagförslaget.

Enligt regeringens kalkyl kommer ett hundratusental att beröras av det nya vandelskravet. Migrationsverket kommer att pröva vandel och beslut ska överklagas till migrationsdomstolarna.

Kritiker anför att utvisningar pga bristande vandel ruckar på grundläggande principer, är rättsosäkra samt riskerar att bli godtyckliga och kan komma att missbrukas.

Regeringens egna utredare har avrått från att vandelskravet ska gälla retroaktivt, något som regeringen väljer att inte hörsamma då de varit tydliga med att den kommande lagen ska gälla även retroaktivt.

Lagändringarna föreslås träda i kraft 13 juli 2026.

Källor:

Regeringen: Lagrådsremiss Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd

Aftonbladet: Nytt vandelskrav – de som inte sköter sig ska utvisas

Civil Rights Defenders: Vad är bristande vandel och vad innebär förslaget om vandelskrav för uppehållstillstånd?

Delmi: Att väga och värdera invandrares levnadssätt

Dagens juridik: JO skarpt kritisk till förslaget: Vandel ett ”omodernt ord”

Arbetsvärlden: Vandelsutredningen: Oskötsamma ska utvisas

Ergo: Vandelsutredningen väcker kritik inom akademin

Tidö: indragna medborgarskap nedmonterar demokratin

Tidöregeringen vill ändra grundlagen för att kunna möjliggöra återkallelse av svenskt medborgarskap i vissa fall. Det börjar som det alltid gör när makten vill flytta fram sina positioner utan att väcka alltför mycket oväsen. Man väljer en fråga som ser oskyldig ut på ytan. Vem vill försvara fusk? Vem vill försvara den som ljugit sig till ett medborgarskap?


Statsminister Ulf Kristersson (M) skriver:

”Svenska pass ska inte delas ut till vem som helst och hur som helst. Medborgarskapet är en stor fråga som man ska förtjäna och känna stolthet över.” (Källa: Ulf Kristerssons officiella Facebookkonto)

Det är en formulering avsedd att låta folklig och självklar. Men den döljer vad saken faktiskt gäller. Det här handlar inte om att svenska pass i dag delas ut “till vem som helst”. Det handlar om att regeringen vill ändra grundlagen för att kunna återkalla medborgarskap i vissa fall. Man ändrar inte grundlagen för att rätta till ett administrativt slarvfel. Man ändrar grundlagen när man vill flytta gränsen för statens makt över medborgaren.

Det verkligt allvarliga är att detta inte ska gälla alla lika. Förslaget riktas mot personer med dubbla medborgarskap. Därmed införs i praktiken ett graderat medborgarskap, där vissa svenskars tillhörighet blir mindre trygg än andras. En grupp får veta att deras medborgarskap är fast. En annan får lära sig att det kan omprövas. Det är inte likhet inför staten. Det är en medveten uppdelning av medborgarna i olika säkerhetsklasser.

Och detta är inte någon olycka i arbetet. Det är Tidöpolitik. Sverigedemokraternas inflytande märks inte bara i tonläget utan i själva konstruktionen: mer misstänksamhet, mer kontroll, svagare rättighetsskydd. Staten vänjer sig steg för steg vid tanken att vissa människors tillhörighet ska vara mer villkorad än andras.

Sedan kommer nästa led: det utökade tjänstemannaansvaret. På papperet låter det oskyldigt, nästan dygdigt. Vem kan vara emot ansvar? Men i verkligheten innebär det också att de tjänstemän som ska hantera dessa ärenden — inte minst på Migrationsverket, om myndigheten får rollen att utreda och besluta om återkallelse av medborgarskap — kommer att arbeta under ett hårdare politiskt tryck. När staten både ger sig själv starkare verktyg mot medborgaren och samtidigt skärper trycket på dem som ska fatta besluten, då skickas ett mycket tydligt budskap nedåt i systemet: fatta inte fel beslut, gå inte emot den politiska viljan, var hellre hård än rättssäker. En självständig förvaltning riskerar då att förvandlas till en rädd förvaltning.

Och ovanpå detta ligger frågan om Palantir och övervakningen. När staten samtidigt vill göra vissa medborgarskap återkalleliga, sätta hårdare press på tjänstemännen och öppna dörren för mer avancerade övervakningsverktyg, då ser man mönstret tydligt. Varje reform säljs in som rimlig var för sig. Men tillsammans pekar de i samma riktning: mer kontroll, mindre rättssäkerhet och en stat som samlar allt fler medel för att hålla människor under uppsikt och under disciplin.

Det är så demokratisk nedmontering ser ut i ett modernt land. Inte med stöveltramp på gatorna, utan med propositioner, utredningar, lagrådsremisser och välpolerade pressmeddelanden. Först gör man en grupps rättigheter mer villkorade. Sedan ökar man trycket på dem som ska verkställa politiken. Och hela tiden försäkrar man allmänheten om att allt bara görs för trygghetens skull.

Så när Kristersson talar om att medborgarskapet ska “förtjänas”, bör man höra den verkliga innebörden: att vissa svenskars tillhörighet ska vara mer provisorisk än andras, att staten ska få större makt över individen, och att myndigheterna ska känna den politiska viljan starkare än den demokratiska principen. Det är inte administrativ ordning. Det är ett stegvis mer auktoritärt styrelsesätt.


Källor:

Inlägg på Ulf Kristerssons (M) officiella Facebookkonto

Regeringen: Proposition 2025/26:78 En grundlagsskyddad aborträtt samt utökade möjligheter att begränsa föreningsfriheten och rätten till medborgarskap

Regeringen: SOU 2026:21 Återkallelse av svenskt medborgarskap

Regeringen: Lagrådsremiss Ett utökat straffrättsligt tjänstemannaansvar


Featured image attribution: https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0/deed.en

Tidö och S eniga om lönekrav på 33 390 kronor för arbetskraftsinvandrare

Riksdagen sa 18 mars 2026 ja till regeringens lagförslag där villkoren för arbetskraftsinvandring skärps, samtidigt som invandring av högkvalificerad arbetskraft främjas.

Detta innebär bl a att det fr o m 1 juni 2026 kommer att krävas en minimilön på 90 % av medianlönen i Sverige för att erhålla arbetstillstånd, dvs ha rätt att som utlänning ha rätt att arbeta här. I dagsläget innebär det en månadslön på minst 33 390 kronor.

De partier som röstade för lönekravet var Tidöpartierna samt Socialdemokraterna. De partier som röstade nej till lönekravet var Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet.


Källa:

Riksdagen: Beslut: Nya regler för arbetskraftsinvandring

Lästips:

Motargument: Höjt försörjningskrav innebär färre arbetstillstånd

Motargument: SD skryter om minimilön på 33 390 kronor för arbetskraftsinvandrare

Åkesson (SD): Religiös omskärelse för judar, men inte för muslimer

Jimmie Åkesson (SD) vill att manlig omskärelse relaterat religiöst påbud ska förbjudas. Men bara för muslimer, inte för judar. Han motiverar det med att judar är en nationell minoritet och att det skulle kunna göra att judar undantas förbud.

Fram till nu har Sverigedemokraterna varit tydliga med att icke-medicinsk omskärelse på pojkar ska vara förbjudet, oavsett.

Motargument påminner om att Åkesson har varit ute och vevat mycket om att judar i Sverige skulle ha för mycket särrättigheter. Men i denna frågan, där muslimer och judar av religiösa skäl omskär pojkar, ska det alltså vara en särrättighet för judar.

Beskedet från Åkesson kommer efter att frågan diskuterats under höstens landsdagar, och att det rådde skiljda meningar om huruvida judar skulle undantas förbudet om religiös omskärelse.

Richard Jomshof (SD) håller inte med sin partiledare, och menar att det är orimligt att tvinga på individer irreversibla ingrepp.

SD har i många år varit skarpa i frågan, och inte velat se några undantag från förbud mot religiös omskärelse. Partiet har varit flitiga med motioner om ett förbud mot icke-medicinsk omskärelse. De har bl a föreslagit att den som utför icke-medicinsk omskärelse på omyndiga pojkar ska straffas med fängelse i 6 år.


Källa:

Omni: Åkesson: Låt judar omskäras – men inte muslimer

SD-motioner om förbud mot icke-medicinsk omskärelse

Barns modersmål är tyvärr slagträ igen

Sverigedemokraterna gör ny reklamkampanj på FB med ännu ett extremt populistiskt utspel om immigranter i Sverige. Denna gång allra särskilt arabiska språket.

Och symptomatiskt beskriver SD själva att de riktar udden i retoriken och kraften i förslaget mot arabisktalande barn.

SD skriver minst ett grovt faktafel i sin text, kanske flera. Det finns rejält med solida forskningsunderlag om nyttan med modersmålsundervisning.

Omfattningen av modersmålsundervisningen kan vi se på att ungefär 7 procent av alla elever i Sverige är berättigade till arabiska som modersmål i svensk grundskola. Totalt sett är ungefär 29 procent av alla elever berättigade till modersmålsundervisning enligt Skolverket. Ungefär 50-51.000 barn i hela landet har lektionerna på arabiska modersmålet enligt ett par olika källor. Vi har en lista med källor nedanför bilden.

I Sverige ska elever lära sig svenska — och engelska — och ett tredje valfritt språk från 6:an — och elever kan få lektioner på sitt modersmål, om de behöver det för sin utveckling och talar sitt modersmål med föräldrarna hemma. Alla elever i nationella minoriteter har rätt till språklektioner på sitt/sina språk.

Skärmdump från SD:s officiella Facebookkonto 260309.

Källor:

Vi Lärare: Rätt till modersmålsundervisning

Vi Lärare: Språk i skolan

Vi Lärare: ”Falskt om forskning i modersmål”

Vi Lärare: 9 av 10 lärare: Tidö-partierna har fel om modersmål

SD: ”Förbjud namnet Jihad”

Sverigedemokraterna i EU-parlamentet publicerade en bild där de tycker namnet ”Jihad” inte ska få användas av personer i Sverige.

Vad de inte känner till är att det är ett förekommande namn som föräldrar ger sina barn även i kristna familjer.

Skärmdump från SD i Europaparlamentets officiella Facebookkonto 260301.

Glömde ni alla bort att språket arabiska talas av andra än bara politiska, extremistiska, islamistiska personer? Ordet för ”gud” på arabiska är ”Allah” – även om den troende som säger ´gud´är kristen eller har annan religiös trostillhörighet i arabisktalande länder. Skrevs i katolska biblar på arabiska språket före profeten Muhammeds liv.

Glömde ni bort en sån sak att begreppet och termen ”Jihad” står för flertalet olika aspekter på livet?

Motargument har skrivit och motbevisat sådana myter många gånger förr.

För övrigt så uppger svenska Skatteverket att det är 461 personer som heter Jihad i förnamn som är folkbokförda i Sverige. Efternamnet Jihad har 24 personer idag i landet.


Källor:

Caabu Press Release: Caabu Director Chris Doyle calls on Home Secretary to clarify comments regarding the Arabic name Jihad before further hate attacks

Motargument: Stora jihad vs lilla jihad!

Skatteverket: Namnsökning

Lästips:

Mytknäckare på Motargument

SD: ”Förbjud böneutrop”

Sverigedemokraternas muslimhat är väldokumenterat. De gör allt i sin makt för att göra livet så svårt som möjligt för invandrare i allmänhet, och muslimer i synnerhet. SD har en tydlig antimuslimsk agenda, som bl a tar sig uttryck i att de kräver inskränkningar på muslimers rättigheter och religionsfrihet. För SD är åtgärden att förbjuda böneutrop en nödvändig åtgärd för att kunna fortsätta vara trovärdiga i sina visioner om ett etniskt homogent Sverige.


På SD:s officiella sociala mediekonton läser vi följande:

”Sverigedemokraterna har tidigare föreslagit ett nationellt förbud mot böneutrop, eftersom vi anser att de inte hör hemma i Sverige.

Vi menar att alla människor har rätt att slippa religiösa uttryck och påverkan i det offentliga rummet. Inför ett förbud mot böneutrop nu!” (Källa: Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto)

Skärmdump från Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto 230306.

Motargument har vid ett flertal tillfällen förklarat varför det är olagligt att förbjuda böneutrop så som lagen står skriven. De lagar som strider mot ett förbud mot böneutrop är grundlagen, FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen.

SD, och andra muslimhatare, anför ofta argumentet att religionsfriheten, dvs en del av grundlagen, skulle innebära ”frihet från religion”. Det är en medveten feltolkning, som enbart grundar sig i en tolkning av själva ordet religionsfrihet.

Via nyare motioner har SD accepterat att de har haft fel angående vad religionsfriheten säger om böneutrop. Därför har partiet på senare tid omformulerat sina motioner för att uppnå sitt mål om att eliminera böneutrop.

SD:s senaste utspel på sociala medier om att de vill förbjuda böneutrop är inget nytt. Däremot minskar inte behovet av att motsäga SD i deras narrativ om islam och muslimer.


Länk till Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto

Lästips:

Motargument: SD kryper till korset om religionsfriheten

Motargument: Religionsfrihet är inte ”frihet från religion”

Motargument: ”Frihet från religion” är en felaktig tolkning av religionsfriheten

Motargument: Myt: Religionsfrihet innebär ”frihet från religion”

SD har mörkat sina åsikter

Partistyrelsen i Sverigedemokraterna arbetade hårt i många år med att få sina medlemmar att förfina retoriken, putsa ordvalen, undvika rasistiska uttalanden.


Kanske tyglade de inte sina egna för att de ville ändra på något. Det handlade troligen bara om att försöka få färre av sina politiker att bli avslöjade som extremister. Richard Jomshof har skrivit han är orolig över att medlemmar spelar in varandras uttalanden, för att SD vill minska antalet som avslöjas i läckor till massmedia. SD har inte råd med fler skandaler.

SD:s ledning har alltid varit öppna med att de inte skulle byta åsikter. De kommer inte sluta påstå att allt dåligt skulle bero på invandrarna. Deras medlemsutskott som utreder interna personärenden har nöjt sig med ‘varningar’ till högt uppsatta som brutit mot partiets nolltolerans och kommunikationspolicy — emedan andra, måhända bara de oviktigaste, lokalpolitiker fått gå för exakt samma slags övertramp.

Troligtvis var försöket att avgränsa tidsramarna för den så kallade ‘Vitboken’ (tidsperioden före september 2010) också bara ett försök att mörka de egentliga främlingsfientliga åsikterna i SD idag. Deras parti grundades av en grupp välkända antisemiter. SD hade antisemitism som sin enda ideologi under många år. Om en svensk bar en nazi-inspirerad uniform på 1990-talet var denne antisemitisk.

Jimmie Åkesson har senaste tiden försökt tvätta byken med det extremt naiva: ”Jag har aldrig stött på en vanlig svensk som är antisemit.

Jimmie gick med i ett parti som just samtidigt införde ett uniformsförbud på sina egna möten.

En gissning är att all svartmålning vi ser de riktar mot påstådda antisemitiska invandrare har samma syfte som den organiserade ‘whataboutismen’ mot Socialdemokraterna — som troligen är en toppstyrd instruktion. Den kan eventuellt vara organiserad på internutbildningar för att försöka minimera alla diskussioner om och fortsätta mörka SD:s egentliga politiska ideologi.

Alla propagandaförsöken att ständigt byta samtalsämnet eller polera ordvalen har ännu inte lurat mig, och kommer väl inte lura någon.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.


Källor:

Jimmie Åkesson har aldrig hört om ‘svenska antisemiter’: https://kvartal.se/nyheter/artiklar/akesson-antisemitism-ar-kopplad-till-invandring/cG9zdDo2NjQyOQ

Emelie Pilthammar får en ‘varning’ för samma typ av formuleringar som tidigare fått flertalet andra utkastade ur SD: https://www.expressen.se/nyheter/politik/sd-utreder-pilthammar-efter-expressens-avslojande/

Polimasaren om SD:s nutida antisemitism: https://polimasaren.se/sverigedemokraternas-antisemitism-efter-2010/

Åkesson (SD) beskriver sin ”verklighet”

Jimmie Åkesson (SD) har skrivit ännu ett av sina långa, självsäkra inlägg på sociala medier. Den här gången handlar det inte främst om invandring, utan om något som är viktigare i en valrörelse: vem som ska få beskriva verkligheten. Det är därför han börjar med att rita upp sin egen karta. Det var “kaos” för tio år sedan, säger han. Sedan har debatten varit “förhållandevis nykter”. Och vilka var det som inte var nyktra? “Extremisterna”, de som “försvarade Sveriges huvudlösa politik”. Språket är inte till för att förklara. Det är till för att stämpla.


Sedan kommer huvudnumret: angreppet på journalistiken. Åkesson påstår att “vänsterliberal media” staplar enskilda fall på varandra i en tävling om “det mest ömmande fallet”. Han beskriver rapportering som teater – “storslagen journalistisk kreativitet” – och tar i så att det knakar när han kallar Sveriges Radios uppgifter “groteska fabulerande” om utvisning av spädbarn. Poängen är enkel: om politiken får konsekvenser som ser vidriga ut i dagsljus, angrip dagsljuset. Gör berättelsen misstänkt. Smeta “vänsterliberal” över den och hoppas att publiken slutar lyssna. För om människor lyssnar, börjar de fråga. Och frågor är farliga.

Åkesson vill att invandringspolitiken ska diskuteras som ett diagram, inte som liv. Han säger det nästan rakt ut: “tuffa reformer” blir inte mindre nödvändiga även om ett “relativt fåtal” hamnar “mellan stolarna”. Det är den putsade formuleringen. Den råa betydelsen är att några kan krossas, bara maskinen får fortsätta rulla. Problemet är inte att han står för en hård linje. Problemet är att han vill ha applåden för hårdheten utan att ta ansvar för vad den gör när den möter verkliga människor och verkliga beslut.

Och så kommer disciplineringen. Han beskriver “sossar och finborgare” som vindflöjlar som “under galgen” tvingats till “retorisk avbön” men egentligen inte förstått någonting. Det är förakt, serverat som analys. De saknar övertygelse, de kommer vända igen, de måste pressas. Därför skriver han: “Moteld har således aldrig varit viktigare.” Och han preciserar vad han menar: “De måste både känna och förstå att den politiska kostnaden … är alltför hög.” Det där är inte ett argument. Det är ett hot i välkammat språk. Inte “övertyga dem”, utan “gör det dyrt för dem”.

Till sist spänner han upp scenen: höstens val blir “ännu ett invandringsval”. Allt ska dras in under samma rubrik, och två slagord ska räcka: stoppa “tvångsblandning” och mota varje försök att “urholka” reformerna. Det är en valmaskin i textform: först skrämsel om att “kaoset” kan återvända, sedan smutskastning av medier som visar konsekvenser, och till sist krav på mobilisering och lydnad.

Det leder till en offentlighet där rättssäkerhet och mänskliga följder ska bort från bordet. Den som visar vad politiken gör ska kallas extrem eller lögnare. Den som vill täppa igen uppenbara glapp ska anklagas för “urholkning”. Och den som tvekar i samarbetet ska “känna kostnaden”. Det är så man flyttar gränsen: inte genom att vinna debatten, utan genom att göra debatten farlig.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.


Länk till Jimmie Åkessons (SD) X-inlägg