Återigen har det klargjorts att slöjförbud i skolan är olagligt. Det är de två skånska kommunerna Skurup och Staffanstorp som tidigare har beslutat om ”förbud mot huvudduk” i skolan.
Nu har Kammarrätten i Göteborg återigen fastslagit att slöjförbud i skolan strider mot såväl religionsfriheten som Europakonventionen. Kammarrättspresidenten Dag Stegeland uttrycker följande i ett pressmeddelande:
– Att få utöva eller visa sin religion är något som skyddas av både regeringsformen och Europakonventionen. Enligt regeringsformen är skyddet för religionsfriheten i grunden absolut. Men om man uttrycker sin religion på ett sätt som samtidigt omfattas av yttrandefriheten kan religionsfriheten begränsas, men bara med stöd av lag. Att skollagen anger att utbildningen i skolan ska vara icke-konfessionell handlar om undervisningen, inte vilka kläder som man får ha på sig. Att inskränka religionsfriheten på sätt som kommunerna har gjort saknar alltså författningsstöd i svensk rätt. (Källa: Domstol.se)
Motargument har publicerat ett flertal artiklar på ämnet slöjförbud.
15:e juni 2021 antog Ungerns parlament en lag för att diskriminera och trakassera HBTQ-personer. I likhet med den motsvarande lag som sedan tidigare gäller i Ryssland så utgår lagen från den falska premissen att tonåringar inte skulle kunna vara HBTQ-personer, utan istället behöver ”skyddas” från att få veta om att HBTQ-personer existerar. Sålunda blir det olagligt att ha med några HBTQ-personer i skolmaterial, reklam eller TV-program som riktar sig till barn under 18 år .
Som medlemsland i EU har Ungern redan åtagit sig att skydda HBTQ-personers likabehandling och mänskliga rättigheter. Den nu antagna lagen bör sålunda ses som ett försök att smita undan dessa sina åtaganden, som en del av en större maktkamp om synen på alla människors lika värde. Jämför med hur rasistiska krafter i USA:s sydstater ända sedan inbördeskriget har tagit till alla förevändningar och kamouflage de kunnat hitta, om än aldrig så genomskinliga, för att förvägra afroamerikaner deras medborgerliga rättigheter.
Forum för levande historia har under 2020 genomfört en större undersökning som belyser antisemitiska attityder. Rapporten, som publicerades i juni 2021, visar dels i vilken grad attityderna är utbredda i det svenska samhället och dels hur de har förändrats över tid. En snarlik undersökning gjordes 2005 vilken de nya resultaten jämförts mot.Glädjande är att antisemitiska attityder i stort har minskat i jämförelse med studien 2005.
I studien har tre kategorier av antisemitism undersökts; Förintelserelaterad antisemitism, Israelrelaterad antisemitism och social distans. En viss minskning av antisemitiska attityder har kunnat ses i alla kategorier.
Precis som Motargument belyst i tidigare artiklar om antisemitism så framgår tydligt att antisemitiska attityder återfinns i hela samhället – bland majoritetsbefolkningen i stort, i olika politiska opinioner och i grupper med olika religionstillhörighet. Dock visar rapporten att attityderna varierar i både omfattning och form beroende på var i samhället den förekommer. Här tydliggörs bland annat att det finns något fler män än kvinnor i den Förintelserelaterade kategorin av antisemitiska attityder medan motsatt förhållande råder i den Israelrelaterade. Högre ålder kan också knytas till mer negativa attityder samtidigt som högre utbildningsnivå kan kopplas till en lägre nivå av antisemitiska attityder. Vidare visar rapporten att antisemitiska attityder är något mer utbredda bland befolkningsgrupper födda utanför Europa med muslimsk religionstillhörighet samt bland grupper som sympatiserar med Sverigedemokraterna. Rapporten betonar dock att attityderna inte kan isoleras till dessa grupper utan förekommer på bred front.
Forskarna bakom studien har också använt sig av ett perspektiv som tillåter dem att se olika attityders intensitet genom att låta respondenterna uppge antalet antisemitiska påståenden de instämmer med. Det har kunnat visa att 5% instämde i 5 eller fler antisemitiska påståenden och beskrivs därför hysa starka antisemitiska åsikter. Detta är en minskning med en procentenhet i jämförelse med rapporten 2005. 14 procent av respondenterna har instämt i 2–4 antisemitiska påståenden och beskrivs därför bära på en antisemitisk inställning med svagare intensitet. Ytterligare 14 procent instämde i ett påstående.
Trots en viss minskning av antisemitiska attityder från undersökningen 2005 kvarstår alltså faktum att antisemitism i olika former fortsatt återfinns hos en inte obetydlig andel av befolkningen. Tidigare rapporter bland annat från Brottsförebyggande Rådet och Malmö stad visar på konsekvenserna när antisemitiska attityder kommer till uttryck i form av hatbrott både i skolan och i samhället i stort, vilket på många olika plan påverkar den judiska befolkningen.
Forskarna till rapporten spekulerar i huruvida minskningen kan kopplas till ett ökat fokus på frågorna i samhällsdebatten under det senaste decenniet och därigenom ökad kunskap och medvetenhet. De pekar även på omfattande utbildningsinsatser från olika samhällsaktörer kopplat till både Förintelsen och övriga folkmord vilket kan ha höjt kunskapsnivån och därmed bidragit till minskningen av antisemitiska attityder.
I veckan har Danska Folketinget klubbat igenom en lagförändring som gör det juridiskt möjligt att skicka asylsökande till asylcentrum i tredje land. Syftet är att flytta asylprocessen utanför EU. Ännu har inget avtal upprättats med något mottagarland men samtal har förts med bland annat Egypten, Tunisien och Rwanda.
I Aktuellt i torsdags uppgav danska invandrings- och integrationsministern Mattias Tesfaye (S) följande:
– Vår tanke är att om man söker asyl i Danmark så ska man uppehålla sig utanför Europa medan asylansökan behandlas. Om man har ett skyddsbehov så ska man få asyl utanför Europa. (Källa: SVT)
Tesfaye förklarar vidare att Danmark endast ska ta emot kvotflyktingar via FN och menar att det nya lagförslaget vilar på en humanitär grund.
Förslaget har mött hård kritik från bland andra FN, EU och Amnesty för att undergräva internationellt samarbete och strida mot asylrätten. Hur det kan argumenteras för att vara mer humanitärt är också obegripligt. Ett skäl som angivits är att det skulle slå undan benen för människosmugglare, även om åtgärder mot just människosmuggling saknas i förslaget. Det ska inte heller vara möjligt att söka asyl vid centret, istället ska de som når Danmarks gräns och vill ansöka om asyl skickas till centret. Oavsett personens ursprungsland.
Nils Muižnieks, Europe Director vid Amnesty International, säger:
– Föreställningen om att rika länder kan betala sig ur internationella åtaganden och frånta asylsökande människor deras rätt att ens få sin sak prövad i Danmark är djupt oroande. (Källa: Reliefweb)
Förslaget är extremt i sin utformning men bör inte komma som någon större överraskning. Danmarks asyl- och invandringspolitik har länge kantats av kontroverser och inhumana förslag. Beslutet har också föregåtts av liknande åtgärder som kraftigt begränsar asylrätten både i EU och globalt. Bland annat ingick EU ett avtal med Turkiet 2016 som innebär stora befogenheter för Turkiet att stoppa flyktingströmmen mot Europa mot ersättning från EU. Ett samarbete som hittills kostat EU runt 60 miljarder kronor. Liknande avtal har upprättats mellan Australien och angränsande ögruppsnationer där hårt kritiserade asylcentrum upprättats för att hantera asylansökningar utanför Australiens gränser.
Utöver det humanitärt förkastliga i att Danmark nu kringgår grundläggande mänskliga rättigheter och utövar direkt osmaklig signalpolitik, så tappar de också kontrollen över asylprocessen. Förslaget tydliggör inte hur Danmark ska kunna säkerställa en rättssäker prövning i tredje land, och inte heller hur de asylsökandes säkerhet ska garanteras i väntan. De riskerar också att hamna i beroendeställning till mer eller mindre autoritära stater. Detta är något som Motargument tidigare har belyst där EU:s beroendeställning till transitlandet Marocko diskuterades. Marocko uttryckte då sitt missnöje över politiska beslut i EU genom att öppna upp sina gränser under 24 timmar och släppa igenom de migranter man mot betalning åtagit sig att hålla kvar utanför EU.
Det danska förslaget är således i linje med tidigare åtstramningar, men tar den rättsliga våldsföringen mot migranter till nya nivåer. I slutändan handlar det om att avskräcka människor från att fly och migrera över landsgränser, ett beteendemönster som sträcker sig lika långt tillbaka som människans historia.
Det har kommit till min kännedom att Jimmie Åkesson satt i TV och jämförde Sverige med Chicago.
Det borde han inte göra. Innan han kollar med nån som vet.
Det är över 23 gånger så många som mördades i Chicago jämfört med Sverige – per capita.
Chicagos siffror över de som har mördats under 2020 har slagit ett dystert rekord – 769 människor miste livet, 55% fler än 2019 då Chicago hade 495 mord.
Och den dystra utvecklingen tycks fortsätta. Hittills i år har 250 människor mördats i Chicago.
I hela USA har pandemiåret 2020 varit ett år då siffrorna över dödligt våld har slagit rekord. Inte sedan 1990-talet har så många mördats som förra året.
Fakta: 2020
Antal fall av dödligt våld: Chicago: 769 Sverige: 124
Befolkning:
Chicago 2,71 miljoner Sverige 10,38 miljoner
Den som är intresserad av situationen i Chicago rekommenderas följande läsning:
I två artiklar på kort tid, båda signerade den ”politiska chefredaktören” tillika ansvarige utgivaren på SD-kopplade nätbloggen Samhällsnytt, Mats Dagerlind är rubriksättningen rena lögner. Rubrikerna har ingen täckning i artiklarna som de tillhör.
Den första av de två lögnaktiga rubrikerna lyder ”Carl Bildt: Israeler är nazister”. Rubriken lär gälla att Bildt har uttryckt detta, vilket naturligtvis inte stämmer. Detta framkommer med all tydlighet i den länk till SVT.se som Dagerlind själv länkar i sin artikel.
Att Dagerlind och Samhällsnytt väljer att vrida på sanningen i rubrikerna handlar om att de har en agenda: de är förbannade på ”etablissemanget” – i detta fall det Dagerlind väljer att nedlåtande benämna ”statstelevisionen” – och ”politiker”. Syftet är att skapa klick och att sprida lögner och myter.
Vi som har de källkritiska glasögonen på oss då vi läser på nätet förstår att ifrågasätta när saker som ”låter för bra för att vara sant” dyker upp i flödet. De frälsta Samhällsnyttläsarna saknar dessa ack så viktiga glasögon. Problemet är att även icke-frälsta kan luras av den ohederliga ”journalistiken”.
SD Botkyrka tycker inte om s k ”etniska inslag” i föreningsnamn.
SD Botkyrka menar att (av lokalpartiets företrädare påhittade) föreningsnamn som t ex ”Norska Naturklubben” och ”Iranska Brändbollsförening” (sic!) är exkluderande.
SD Botkyrka glömmer bort att det egna partinamnet är exkluderande.
SD är förkortning för ”Sverigedemokraterna”, och exkluderar enligt den egna logiken alla som inte, enligt dem, är ”svenska”.
Motargument granskar det gamla påståendet om att anställda inom så kallade ”LO-yrken” och som är medlemmar i LO så skulle SD ha lika stor procentandel partisympatier som det finns sympatisörer för Socialdemokratiska Arbetarepartiet.
En undersökning där man deklarerar bland annat facktillhörighet är Statistiska Centralbyråns Partisympatiundersökning, SCB PSU. Och i den kan man bland mycket annat utläsa uppdelad statistik efter kön och ett flertal andra sätt att göra prognos över partisympatier.
Bland män som uppger de är anslutna till LO och anställda så var det fram till november 2019 en procentuell nedgång av stödet för Socialdemokraterna, till som lägst 27,1%. Det pågick en uppgång i partisympatier för SD inom LO fram till november 2019, till som mest 38,7%.
Och sedan dess har det förändrats tillbaka åt andra hållet. Vid maj 2020 var det 39,4% för S och 34,5% för SD. I den senaste undersökningen i november 2020 var det nere på 30,5% för Sverigedemokraterna och 37,6% för Socialdemokraterna.
Men, lägg märke till att det är ett mycket litet statistiskt urval i denna tabellindelning i SCB:s PSU. Och vid varje tillfälle SCB gjort denna undersökning växlar det väldeliga hur liten eller stor procentandel det är som uppgett de är osäkra och inte vet vilket parti står dem närmast. Se antalet i spalten längst till höger i detta skärmklipp ur undersökningen (klicka på bilden för att förstora den):
Män och LO-medlemmar, partisympatier, SCB PSU. Klicka på tabellen för att förstora den.
Om man vill se LO-medlemmars partisympatier totalt sett för båda könen, så får man ett lite större statistiskt säkerställt underlag, med flera hundra tillfrågade personer som uppgett de är medlem i LO. Se nedanstående skärmklipp över alla, oavsett kön:
Klicka på tabellen för att förstora den.
För jämförelse skull så bör man titta på hur få partisympatisörer det finns bland de som identifierar sig som kvinna och uppger de är medlem i LO. Klicka på bilden för att förstora den:
Klicka på tabellen för att förstora den.
För övrigt anser Motargument att det inte spelar roll hur olika väljare röstar. Alla har exakt samma rätt att rösta precis som de vill, oavsett hur de identifierar sig. Före du sprider vidare gamla siffror som stämde enstaka tillfälle för flera år sedan, ta reda på fakta och statistik som backar upp påståendena.
I Theodor Fritschs antisemitiska skrift Storfinansens synder från sent 1920-tal framträder tydliga paralleller till SD:s islamofoba opinionsbildning. Här finns också samma slags konspirationistiska världsbild och etnonationalism som blivit allt synligare hos företrädare för SD och andra högerpopulistiska grupper.
Finns det något att lära av dessa likheter, eller är människan dömd att uppfinna hjulet varje gång någon gläntar på dörren till fascismen?
Theodor Fritsch var en tysk antisemit och opinionsbildare som från sent 1800-tal och fram till sin död 1933 producerade och gav ut en mängd skrifter i den så kallade “judefrågan”. Han anses vara en av nazismens förgrundsgestalter och hans Reichshammerbund; en antisemitisk och rasbiologiskt driven folkrörelse vars syfte var att återupprätta det tyska folkets ren- och storhet genom att befria dem från judendomens inflytande, var en av de första att använda svastikan som symbol. Strax innan sin död 1933 blev han invald som riksdagsman för NSDAP.
Flera av hans skrifter översattes även till svenska och gavs ut på E. P. Holmvalls förlag som en del i serien “Bibliotek i judefrågan”. Ytterligare titlar ur förlagets produktionskatalog vittnar om dess inriktning: Den statsfientliga judiska läran, Den hemliga världsregeringen eller den dolda handen, Entente-frimureriets hemliga spel under världskriget, Hakkorset, dess betydelse och ursprung och Spritmonopolet och judarnas välde i Sverige (den sistnämnda författad av Adolf Andersson, politiker i Bondeförbundet). Det fanns alltså en på den tiden aktiv utgivning av antisemitisk litteratur som underblåste en konspiratorisk bild av juden som en aktör, vilken i det fördolda strävar efter världsherravälde till vilket pris som helst.
Den aktuella boken har titeln Storfinansens synder: En vidräkning och består till största del av en bitter uppgörelse med det tyska rättsväsendet, med vilket Fritsch haft en konflikt. Bakgrunden till denna konflikt är en av Fritsch författad artikel, där han anklagat finansmannen Max Warburg för allehanda brott mot det tyska folket. Bland annat hävdade Fritsch att judarna, via Warburg, hade finansierat bolsjevikerna i Ryssland, spionerat på Tyskland åt allehanda främmande makter och konspirerat för att tvinga in Tyskland i ett krig (första världskriget) man var förutbestämd att förlora. Fritsch åtalades för förtal och dömdes efter en flerårig process till fyra månaders fängelse.
Fritsch ägnar större delen av sin bok åt att publicera de bevis han sökt anföra i rätten, men som avfärdats. Det rör sig om totalt 37 inlagor som på olika sätt skildrar Fritschs antisemitiska och konspiratoriska världsbild, där judarna bakom kulisserna styr världen och dess folk med järnhand. Att dessa snarare bekräftar åtalspunkten än friar honom från den tycks han inte vara medveten om.
Det som slår mig när jag läser boken är dock inte antisemitismen eller konspirationismen i sig. Jag känner redan till dessa företeelser och de huvudsakliga dragen är bekanta, även om jag inte känner alla namn som förekommer. Istället är det hur dessa “bevis” för den judiska konspirationen att ta över världen är fylld av paralleller till dagens debatter och hur samma frågor åter tycks vara på (eller på väg upp på) tapeten, genom antingen opinionsbildning från “sverigevänliga” medier och politiska aktörer eller via de olika konspirationsgrupper som börjat göra väsen av sig i kölvattnet efter Donald Trumps presidentskap och den rådande Corona-epidemin – och som trots sin allmänna spretighet lyckas förenas i just tron på en dold hand som styr världshändelser och hela befolkningar enligt på förhand uppgjorda planer.
Antisemitism och konspirationism i aktuell tappning. (Bilden hämtad från adl.org)
NATIONEN
I boken förekommer vid flera tillfällen resonemang om hur “juden” inte kan vara tysk på riktigt, eftersom det innebär en lojalitetskonflikt som det judiska ofelbart går segrande ur. Han skriver bland annat att “av en tvistefråga mellan en av de egna och en kristen gjorde de [judarna -min anm.] alltid en nationell fråga” (s. 33). Fritsch är förstås inte ensam om att utforska dessa tankebanor; vid ungefär samma tid skriver Adolf Hitler – den man som senare kommer att vara högste ansvarig för Förintelsen, vilken tog livet av omkring sex miljoner judar – i sitt manifest Min kamp om hur han går från att tänka “är det här en jude?” till “är det här en tysk?” när han på Wiens gator möter människor med kaftan och skruvlockar. Idag upprepas resonemanget av bland andra SD:s Björn Söder, som vid åtminstone två tillfällen uttryckt hur judar (och samer) inte är svenskar:
I en kommentar på Centerpartiets Facebooksida skrev han 2018 att judar och samer “har minoritetsställning i Sverige just för att de inte är svenskar” [min kursivering], ett synsätt han redan 2014 givit uttryck för i en intervju med DN:s Niklas Orrenius.
Söders resonemang grundar sig i samma sorts lojalitetskonflikt som Fritsch och Hitler målar upp i sina skrifter och som har sin grund i den nationalistiska aspekten av deras gemensamma världsbild: Juden (eller samen, tornedalsfinnen, romen, sverigefinnen…) kan inte vara lojal mot både judendomen och Sverige, eftersom de olika nationerna har skilda intressen, därför måste hen “bestämma huruvida de vill tillhöra den svenska nationen eller till någon av minoritetsgrupperna”, enligt Söder. Fritsch, om han levt idag, skulle antagligen säga detsamma.
KONSPIRATIONEN
En ytterligare ingrediens är den mer eller mindre uttalade idén om en judisk konspiration – en dold hand som aspirerar på total kontroll över världen. Det mest kända exemplet på denna myt är det så kallade “Sions vises protokoll”: en antisemitisk skrift baserad på en satirisk pamflett ursprungligen riktad mot Napoleon Bonaparte. Här misstänkliggörs bland annat frimureriet, kommunismen och kapitalismen som varande verktyg i händerna på judarna. Hitler hänvisar direkt till denna skrift i Min Kamp och Fritsch väjer inte för att anspela på samma konspiratoriska världsbild i sina skildringar av bland annat socialdemokratin, som de båda anser vara en kuliss för judiska intressen.
Fritsch, som i denna av sina böcker främst fokuserar på den ekonomiska sfären, talar mycket om finansvärldens internationella prägel och radar upp en mängd insinuanta påståenden om hur (judiska) bank- och finansmän dragit fördelar av första världskriget, såväl i upptakten, skeendet och eftermälet av denna europeiska konflikt. Detta genom inflytande i politiken, liksom genom regelrätt spioneri och insideraffärer. Det som detta framförallt landar i, är uppfattningen att “judarna” är ansvariga för kriget och dess konsekvenser för Tyskland och det tyska folket (vilka de alltså inte heller anses tillhöra, annat än i formell bemärkelse).
Den judiska konspirationens beståndsdelar innehåller några väl kända begrepp; Man talar bland annat om marxismen som ett politiskt verktyg i judarnas händer – inte helt ojämförbart med hur man idag inom den populistiska/alternativa/extrema högern talar om hur partier (kanske främst S och MP) har “islamiserats”. Globaliseringen är ett annat begrepp man använder sig av för att dels illustrera (det förment judiska) samarbetet över nationsgränserna, vilket ska förstås som stående i konflikt mot nationella intressen, men också för att ytterligare understryka judarnas illojalitet mot nationen.
Sammantaget resulterar detta i att Fritsch (och Hitler) identifierar en grupp – ett folk – som lever bland oss, men som inte är en del av oss, och som konspirerar mot oss i strävan efter vår undergång; som samhälle och folk. Nästan exakt på det sätt Sverigedemokraterna talar om muslimer och Islam idag.
RASEN
Storfinansens Synder är en uppenbart djupt antisemitisk skrift. Gång på gång återvänder Fritsch till “judarna” som roten till det onda; som genom att konspirera mot Tyskland och hennes folk strävar att förgöra henne. Men vilka är då dessa “judar”?
Jag frestas att ibland se dem som en symbol, snarare än en beskrivning av en faktiskt folkgrupp. När Fritsch likställer judendomen och socialdemokratin och Hitler i Min kamp beskriver marxismen och fackföreningsrörelsen som judiska skapelser (samt att han anklagar judarna för de miljontals döda i ryska revolutionen) får jag intrycket att vadhelst som sticker i dessa herrars ögon, så går det att härleda till “judarna” på ett eller annat sätt.
Men det vore att bagatellisera den rasism som trots allt genomsyrar såväl Min Kamp som Storfinansens synder. Här framställs juden oblygt som antitesen till allt mänskligt, liksom SD:s Martin Strid i direktsänd TV 2017 förde ett kort men kärnfullt resonemang om huruvida muslimer är fullt ut människor.
Denna skarpa åtskillnad mellan oss och dem – och resonemang om blodets renhet – handlar förstås om rasism i såväl biologisk som kulturell form. Juden och det judiska inflytandet ska elimineras från alla sammanhang, liksom idag inga moskéer ska tillåtas förändra den svenska stadsbilden eller slöjor den visuella demografin.
ÅTERKOMSTEN
Jag har ovan bara givit några få exempel på hur det tidiga 1900-talets antisemitism och framväxande nazism har paralleller med det tidiga 2000-talets islamofobi och högerpopulism (i form av exempelvis sverigedemokrati, alt-höger och traditionell högerextremism). Dessa exempel, tillsammans med ett par andra, kan sammanfattas i en kort lista:
Att man idag från sverigedemokratiskt håll söker utmåla 1900-talets folkhems-socialdemokrati som de egentliga nazisterna, följer samma logiska och retoriska mönster som när Theodor Fritsch och Adolf Hitler sökte utmåla socialdemokratin som en del av den judiska konspirationen.
Aron Flams alternativa historieskrivning om Sveriges roll under andra världskriget (och som i flera twitter-trådar motbevisats av historikern Mikael Nilsson) har paralleller till Hitlers egna skildring av det första världskriget, där han på eget bevåg skriver in judarna i en betydande roll för dess utgång.
Den svartmuskige juden som försökte smutsa ner det rena, tyska blodet för 100 år sedan byttes av SD ut mot ne***r som försökte smutsa ner det rena, svenska blodet.
Den nationella isolationism som ser internationellt samarbete (“globalism”) som ett hot har fått nytt syre. Denna hotbild, som både Fritsch och Hitler beskriver målande, uttrycks idag inte bara av representanter för populisthögern, utan även av till synes helt vanliga, konservativa ledarskribenter och opinionsbildare.
Anklagelser mot politiska fiender om att de i hemlighet styrs av judarna förekommer också idag – men nu heter det istället att de “islamiserats”.
Listan kan göras lång. Och kanske är det i slutändan den slutsats som bör väcka mest oro: Att den rasism, nationalism och konspirationism som lade grunden för det europeiska 1900-talets mörkaste år av allt att döma än en gång knackar på dörren och vill släppas ut.
Vi vet redan vad som ryms i en avhumaniserande retorik, inte minst i kombination med en starkt nationalistisk världsbild och ideologi. Och även om det denna gång kanske inte leder till samma extrema konsekvenser (världskrig och dödsläger), så kvarstår grundproblemet: Att denna så kallade Weltanschauung i sin mest positiva manifestation inte är annat än en nedtonad version av dessa konsekvenser.
Bara en dåre tror sig kunna hålla den dörren öppen, utan att samtidigt släppa ut det som dväljs där.
Motargument 