Kategoriarkiv: Krönikor

Påstått svåra frågor för antirasister (del 1) – minoriteter som röstar på SD

Som en före detta SD-väljare som har avradikaliserats och sedan många år tillbaka varit aktiv antirasist, medgrundare och del av redaktionen på Motargument så har jag ofta sett samma typ av påståenden och retoriska frågor repeteras om och om igen av högerextremister av alla dess sorter riktade mot antirasister. Frågor som i deras värld helt förstör antirasisters världsbild och argument. I denna serie går jag i korthet igenom en del av dem och ger mitt svar på dessa.

Minoriteter som röstar på SD

Dessa har synts enormt mycket i debatten. Det kan vara folk med bakgrund i Afghanistan, Iran eller andra länder i Mellanöstern. Det kan vara finska SD-politiker och väljare, judiska SD-politiker och väljare, romer och andra minoriteter. I högerextrem propaganda används de på många olika sätt. Ett av de viktigaste är att felaktigt måla upp SD som ett icke-rasistiskt parti: ”Om SD var antisemitiskt så skulle de inte ha judiska politiker!”, ”Om SD var rasistiskt så skulle de inte ha politiker med invandrarbakgrund!” och ”SD är inte rasistiskt, jag känner flera invandrare som röstar på SD!” osv osv. Ni har hört argumenten tusen gånger.

Dessa argument är lika vanliga som de är lätta att motbevisa:

Ja, SD har politiker med minoritetsbakgrund, men minoriteter kan vara rasister. Detta är ett faktum, alltså är minoriteter i SD är inget bevis för att SD är ett icke-rasistiskt parti.

Ja, det finns SD-väljare som är minoriteter, men som sagt så kan minoriteter vara rasister och att rasister röstar på ett rasistiskt parti är bara logiskt och inget bevis för att SD inte är ett rasistiskt parti.

En viktig orsak till att det finns minoriteter som röstar på sd är att de applicerar ”min fiendes fiende är min vän”-logiken. Är man t ex en syriansk kristen eller en svensk jude som hatar muslimer så kan man se SD som allierade. Då är det lätt att försöka se mellan fingrarna på antisemitismen och det allmänna hatet mot ”MENA-folk” i SD och fokusera på att SD delar ens muslimhat.

/ ”Johan”

F d SD-väljare och idag aktiv antirasist.

SD:s murar mot ”folkutbyte”

Gästkrönika av Peter Robsahm

Vi är många som larmat om det här – i åratal.

Det är inte så att vi känt det på oss. Vi har vetat.

Vi har skrikit ”varg” fler gånger än någon velat lyssna och varenda gång vi gjort det har det faktiskt varit sant.

Nazister skämtar man inte om. Inte på det sättet.

Precis som i 1930-talets Tyskland, har dagens vitväktare och samhällsomstörtare flyttat fram sina positioner. Och samtidigt som alla tittat åt det håll de pekat, har nya strategier tagits fram.

Demokratins och frihetens begravningskostym har sytts i det tysta.

”Snart är vi där”, skrev Ylva Eggehorn, ”när det kommer som måste komma, efter ett övermod som vårt”. Och övermodet har varit skamligt övertydligt – redan från början.

Och inte bara övermodet, förresten. Lismandet och krusandet har varit rent vämjeligt att behöva betrakta.

Aldrig tidigare i svensk politisk historia har några fått komma undan med så mycket skit och verbalt avskräde, som Sverigedemokraterna. För att inte tala om alla lik i garderoben som inte bara skramlat, utan konstant trillar ut pladask på golvet; mitt framför fötterna på dessa kostymnazisters välgörare, mecenater och sektanhängare med sina röstsedlar i högsta hugg.

Där kan vi snacka om troll. Det har gått troll i hela skiten. Baklås.

Och under tiden som församlingen går ner på knä och tillber sin marionettmästare, hårdnar retoriken.

Till slut kan vad som helst formuleras. Inga ord väcker längre anstöt.

”Mitt Europa bygger murar”.

Lyssna på hur det låter. Smaka på vämjelighetens innebörd.

Man påstår sig vilja ha tillbaka ett ”folkhem” och ett svunnet Sverige; som det var ”på den gamla goda tiden”.

Nåväl, när var Sverige sådant? När byggde det här landet murar och stängde till, så att allt liv fått kippa efter andan?

Och nu också ”folkutbyte”. En terminologi som vore omöjlig att använda i det Sverige SD påstår sig vilja retirera till.

Den ”Vita rasen” känner sig hotad.

Men alla vi då, som ger fan i rastänket och förkastar det här skitsnacket? Vi finns ju också – i allra högsta grad.

Ska detta pack få föra även vår talan?!

Håller vi tyst?

Vi pratar ibland om vilken värld vi ska lämna över till våra barn och barnbarn.

I det här fallet är frågan högst relevant.

Varför, medan vi ändå har chansen, låter vi det gå så långt att framtidens svenskar som nu oskyldigt springer omkring och letar efter regnbågens början – som barn ju gör – ska behöva fråga ”varför lät ni det hända”?

Ja, varför släpper vi in nazismens avskräde och ger dem gratisbiljetter till en föreställning de vill lägga ner?

Nu är tid att fatta rätt beslut.

Stoppa utvisningar till Iran

Detta är tre personer som just nu befinner sig i Sverige. Till vänster människorättsaktivisten och feministen Asma Baloch, i mitten Mardin (bara 17 år) som jag skrivit om tidigare och som är eftersökt av Iran för sitt engagemang i revolutionen. Till höger Fardin Muhammed Samani som också deltagit i protester mot Irans regim. Förra året avrättade Iran över 800 personer, varav många unga män som deltagit i stöd för landets kvinnor.


Det är i princip säkert att dessa tre, och eventuellt ytterligare andra politiska flyktingar från Iran, kommer att avrättas om de utvisas tillbaka till Iran. Trots detta har Migrationsverket avslagit samtligas ansökningar om asyl och menar att skyddsbehovet är överdrivet. Igår försökte Asma ta sitt eget liv för att undvika utvisning. Mardin är som sagt minderårig, han har flickvän och stödfamilj i Sverige och vill inget hellre än att stanna här och gå klart sin utbildning. Fardin har fru i Sverige och ett barn som är fött här som han vill kunna stanna och ta hand om. Inget av detta spelar någon roll för svenska myndigheter.

Det vore lätt att skylla allt på SD:s påverkan men faktum är att i princip alla partier i riksdagen under snart 10 år propagerat för en allt strängare invandringspolitik. Visst har SD hetsat på det ytterligare och de är fortfarande inte nöjda, trots att vi nu har EU:s striktaste regler och utvisar absolut flest asylsökande. Tiden då Sverige kunde kalla sig för världens samvete är sedan länge förbi. Idag är vi djävulen på de andra ländernas axlar som säger att det är okej att stänga gränser och döma människor till döden genom att vägra ge asyl.

Jag vill se en annan framtid. Jag vill se dessa tre aktivister som kämpat för alla människors rätt att leva och forma sina liv som de vill få möjligheten att fortsätta sin viktiga kamp i trygghet. Detta är dock inte möjligt så länge folk verkar helt oförmögna att förstå att när reglerna hårdnar om vem som ska kunna få asyl så är det människor som dessa som drabbas. Inte bara ”potentiella kriminella” som SD försöker påstå.


Länk till Vardagsrasismens Instagramkonto

Länk till marri_adventurers Instagramkonto

SD försöker försämra vårt gemensamma land

Sverigedemokraterna arbetar för att svenska staten ska kunna utvisa personer som de anser göra landet sämre. SD har tyvärr i många år försökt försämra landet och vardagslivet för flyktingar, arbetskraftsinvandrare, arbetare, fackligt aktiva och så vidare.


Lagstiftare sätter agendan. Men lagstiftare sätter även prejudicerande regler.

Säg att SD-ledningen skulle få igenom en sådan besynnerlig lag om utvisning på så lösa grunder. Vem ska få uppdraget att tillsätta personerna som ska arbeta i ett sånt utskott eller en kommitté? Vid maktskifte, varför tror SD-ledningen att SD-politiker ska slippa granskas av en sådan kommitté?

En tänkbar förklaring jag kan se bakom deras ideologi, är i kombination med att SD också driver på för att riva diskrimineringslagstiftning och införa starkt skydd mot så kallad ”otillbörlig särbehandling” (högst troligen enbart i syfte att skydda sig själva).

Nej, SD. Det ni gör är inte att försöka förbättra Sverige på någon enda punkt. Ni har länge sagt och skrivit helt öppet att ni försöker försämra och förstöra landet och livsvillkor för vissa människor.

Jag tänker aldrig att jag vill utvisa någon. För jag anser att alla ska kunna få bo och leva här, så länge de följer alla lagar. Jag vill att ingen ska försöka försämra svenska lagar eller svenska grundlagar, friheter och rättigheter. Sverige ligger alltid högt när planetens länder rangordnas efter grad av välfungerande demokrati och rättsväsende. Jag står upp för att försvara de positionerna och att utöka allas rättigheter.

Nej, alla sverigedemokrater, sluta förstör allas vårt gemensamma hemland.

Men, jag kommer aldrig önska att någon SD-politiker eller väljare bör utvisas till andra, sämre länder.

Nej, SD! #SDfail#SDhaveri

Johan Löfström, medgrundare till www.Motargument.se


Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.


Lästips:

Motargument: SD smutskastar Sverige för att göra landet ”oattraktivt”

DN: Regeringen vill göra Sverige till ett sämre land

Arbetet: Regeringen gör Sverige oattraktivt för arbetskraftsinvandrare

Aktuellt i Politiken: Varför hatar SD Sverige?

Myt: ”Islamofobi finns inte”

Inte sällan då en diskussion kommer att handla om islamofobi hamnar sakfrågan i skymundan. Detta görs genom att påstå att begreppet ”islamofobi” är påhittat för att slippa ta ansvar för den egna främlingsfientligheten. Huruvida det är påhittat eller inte är inte relevant, vad som är relevant är sakfrågan.


Det finns andra former av intolerans med efterleden -fobi, t ex homofobi, kristofobi, afrofobi, xenofobi och funkofobi. Som en parallell till att begreppet ”islamofobi” skulle vara påhittat är begreppet ”funkofobi” ett relativt nytt begrepp. Ordet togs med i SAOL (Svenska Akademiens Ordlista) första gången 2015, men hade använts av aktivister och funktionshinderrörelsen i flera år före det.

Vi på Motargument har i vår terminologi-serie gjort en grundlig genomgång av begreppet islamofobi.

Istället för att stå upp för sin islamofobi, som i korthet kan beskrivas som fördomar och hat mot islam och muslimer, duckar man frågan och ansvaret för sin islamofobi. Personer som hävdar att islamofobi inte finns eller är påhittat är oftast de personer som själva är islamofober, eller uttrycker sig islamofobiskt. Likt övriga begrepp jag nämnde ovan är företeelsen tyvärr högst närvarande i vårt samhälle.

Ett annat ord som används för företeelsen är ”muslimhat”, som är en parallell till ”judehat”. Det är beklagligt att allvarliga företeelser inkluderande hat och fördomar dribblas bort genom att styra diskussionen till att handla om semantik istället för om sakfrågan. I debatten kan det vara bra att ha med sig att begreppen islamofobi och muslimhat i det närmaste är synonymer.

Personer som tar bort fokus från sakfrågan, dvs hat och fördomar mot islam och muslimer, gör det för att de hävdar att de ”bara kritiserar en religion”. Nu är det allt som oftast så att dessa personer inte ”bara kritiserar islam”, eller mer specifikt ägnar sig åt saklig islamkritik, utan nästan alltid hänfaller åt hat och fördomar mot BÅDE islam och muslimer. Inte sällan kommer argumentet att islam skulle vara en ideologi.

Det är viktigt att vi skiljer på begreppen islam, islamism (politisk islam) och radikal islamism. Islam är en monoteistisk och abrahamitisk religion som, likt andra religioner, yrkar på att regler ska följas och plikter ska utföras. Islamism (politisk islam) innebär en strävan att förena religion med politik, vilket innebär att samhället ska genomsyras av religionen, också i juridisk mening. Radikal islamism innebär att man genom terror och våld ska uppnå total makt över samhället. Denna form av islamism är att betrakta som extremism och ska bemötas därefter.

När jag i debatten möter personer som duckar frågan och sitt ansvar när det kommer till hat och fördomar mot islam och muslimer brukar jag fråga hur de ser på de andra begreppen jag nämnde i början av denna text. Oftast dör pseudodiskussionen om semantik här, alternativt börjar personen tala om t ex ”nazifobi” (som inte är ett vedertaget begrepp). Apropå icke vedertagna begrepp tål begreppet ”oikofobi” att nämnas. I grunden är det en psykiatrisk term som innebär aversion mot hemmiljön, eller en onaturlig rädsla för det egna hemmet. 2004 stal filosofen Roger Scruton ordet och omvandlade betydelsen till att beskriva personer som påstås förkasta den egna kulturen till förmån för andra kulturer. Det har sedan anammats av högerextrema.

Anledningen till att islamofober/muslimhatare ifrågasätter begreppet ”islamofobi” är att de anser att det inte kan vara en fobi att vara kritisk mot islam, utan att det skulle vara rationellt. Tyvärr är det bara en täckmantel för att kunna ducka ansvaret för sitt muslimhat och på så sätt kunna fortsätta spy hat och fördomar mot islam och muslimer.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källor:

Motargument: Terminologi – homofobi/heterosexism

Motargument: Islamofobi och kristofobi

Motargument: Terminologi – afrofobi

Språktidningen: Xenofobi

Motargument: Terminologi – funkofobi

Förbundet unga rörelsehindrade: Funkofobi – ett nytt ord i SAOL

Motarguments terminologi-serie

Motargument: Terminologi – islamofobi

Forum för levande historia: Islamofobi

Motargument: Terminologi – islamism

Motargument: Myt: Oikofob

Sida vid sida

Jag behöver personligen inte skydd mot diskriminering tack vare hur mitt utseende gör mig privilegierad. Nästan alla andra uppfattar mig som svenskfödd, svensktalande, sekulär, medelålders, hetero-man.

Jag skulle därför rent principiellt kunna hålla tyst om diskriminering, hatbrott och främlingsfientlighet.

Oberoende från hur andra än må tro jag hör till deras ”normer” — och helt fristående från hur folk bedömer våra utseenden — identifierar vi inte alltid oss själva på de sätt som andra tror. Läs gärna om Intersektionalitetsanalys.

Alla vi har ett mer välfungerande samhälle och rättsväsende när vi har regering och en stor majoritet av förtroendevalda politiker som helhjärtat står upp för ALLA människors och ALLA invånares mänskliga rättigheter, friheter, skyldigheter och medborgerliga plikter.

Därför hävdar jag att vi behöver bli väldigt många fler som står upp mer aktivt, mer synligt och stöttar ALLA personers fri- och rättigheter.

Det behöver bli många, många fler som oftare säger och skriver att de står upp för och vill skydda svenska grundlagar och vår demokrati — där ett medborgarskap i Sverige är fullvärdigt och jämförbart med alla andra medborgares, utan åtskillnad. Vi behöver bli många, många fler som röstar på bara de politiska kandidater som faktiskt också kommer skydda alla våra fri- och rättigheter varenda dag.

Om SD tillåts försämra grundlagar och skydd för personer i olika minoritetsgrupper, då är jag tyvärr väldigt synlig för en eventuellt framtida SD-regering — som delaktig i gruppen SD-motståndare, åsiktsfiender och högljudda regimkritiker.

Framför allt vill jag hävda att inte en enda person ska behöva stå upp ensam. Demokratiska föreningar och demokratiska partier behöver många fler medlemmar. Låt ingen stå ensam.

SD vill genom politiska beslut försämra vår demokrati. Var ligger din solidaritet, och dina sympatier? Ställer du dig upp tillsammans med oss?

Johan Löfström, regimkritiker, Motargument.se

Krönikor och åsikter i krönikor står skribenten själv för.

Enkla svar på svåra problem är nästan alltid fel

Ni vet det här med att allt kan bevisas med statistik? Det är återkommande i SD:s omvärldsbeskrivning. De kan plocka siffror som russin ur kakan för att sedan hävda att siffrorna säger något helt annat än vad de faktiskt säger.


I Sverige, med en befolkning på drygt 10,5 miljoner invånare (enligt statistik från SCB), sitter strax under 6 150 personer i fängelse (enligt statistik från Kriminalvården). I Israel sitter över 8 000 palestinier fängslade, från en befolkning på strax under 5 miljoner människor. Dessa siffror kan användas à la SD:s sätt att tolka siffror för att ”bevisa” hur farliga muslimer är. Likt argumentet jag sett många främlingsfientliga slänga sig med: Israel är grannar med palstinierna, vi borde lyssna på dem om hur farliga de är.

Siffrorna kan också tolkas som bevis på att förtryck, stor arbetslöshet, våld mot befolkningen och lågt hopp om framtiden driver på beteenden som makten inte gillar. Exempel på detta är stenkastning och upplopp, dvs att problemet handlar mer om de sociala förutsättningarna än om nån ”nedärvd essens” av brottslusta.

När SD pekar på att det skulle vara invandring av muslimer som ”förstört” Sverige gör de (as usual) saker lätt för sig… eller ljuger (också det standard förfarande). SD flyttar ständigt målstolparna för att kunna hävda att de har rätt. Under tidigt 90-tal var det främst svarta och judarna de hatade, men muslimerna från Bosnien nämndes också. De var ”för många”. Efter 2015 och flyktinginvandringen från framförallt Syrien har man plötsligt börjat hävda att de bosniska muslimerna är ”okej” muslimer som är sekulära och väl integrerade. Nu är det araberna och muslimerna från Afrika man är emot. Man pekar på sämre skola, sjukvård, sociala skyddsnät osv och säger ”det är muslimernas fel” för att symtomen på långtgående problem började bli allt mer uppenbara strax före pandemin.

Samma statistik som SD lutar sin rasism mot kan precis lika gärna användas för att luta en saftig kritik mot närmare 30 år av människofientlig politik på. En kritik SD absolut inte kommer föra, eftersom det skulle innebära att de inte kan sko sig själva eller fortsätta nedmonteringen av det svenska rättssamhället och demokratin…

Skärmdump från Sverigedemokraternas officiella sociala mediekanaler.

Följ Vardagsrasismen på Instagram: https://www.instagram.com/vardagsrasismen/

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Det skeva perspektivet

Jag är medveten om att massmedia och den vanliga människan ofta fokuserar på händelser som sker i vår fysiska eller psykiska närhet. Men jag önskar att vi skulle kunna tänka bredare och inse att det finns mycket mer i världen än bara den svenska ekonomin, gängkriminalitet och krig i Ukraina och Israel.


De krig som i Sverige uppmärksammats mest de senaste åren är kriget i Ukraina och kriget mellan Hamas och Israel. Detta beror till stor del på nyhetsredaktioners prioriteringsordning ”störst-kris-visas-först” och en närhetsprincip. Det senare kan beskrivas med att massmediakanaler prioriterar upp händelser som sker geografiskt och/eller psykiskt närmre tittarna och läsarna. Men sett över tid tenderar massmedial, och samhällelig uppmärksamhet dala. Man är alltid närmast sig själv och sina intressen. Detta är en naturlig, och samtidigt egoistisk världsbild.

I samhället, på arbetsplatser och släktträffar talades det vitt och brett om Rysslands invasion av Ukraina. Numera nämns det kriget utifrån devisen: ”glöm inte Ukraina”, då människor och massmedia nu är fullt upptagna med att lägga fokus på kriget mellan Hamas och Israel, eller nästkommande stora kris. Vi ska komma ihåg att dessa pågående krig är värre än någonsin, och de kommer tyvärr pågå lång tid framöver.

Däremellan sker i förbigående rapporteringar om naturkatastrofer, förtryck, andra krig, konflikter runt om i världen.

Det finns massor av krig, konflikter och naturkatastrofer som media lägger oproportionerligt lite tid på. Många människor lever under förtryck och i förföljelse. Det är mycket begärt av oss vanliga människor att vi förväntas ha koll på alla dessa oroshärdar runt om i världen.

Många är kanske inte medvetna om att det pågår brutala och utdragna krig i bl a Sudan, Jemen, Thailand och Turkiet. Miljontals människoliv har spillts och många fler kommer tyvärr att dödas. Mångdubbelt fler människor har tvingats fly sina hem. Majoriteten av dessa är kvar i sitt hemland som internflyktingar. Bristen på humanitär hjälp i form av bl a rent vatten, sjukvård och mat är överväldigande.

Det finns även de som tror att kriget i Syrien är över och att terrorn, förföljelsen och förtrycket i Afghanistan inte finns eftersom det sällan talas om. Andra länder och regioner där det görs avkall på mänskliga rättigheter och ständigt pågår konflikter, förtryck och naturkatastrofer är Venezuela, Colombia, Centralamerika, stora delar av Afrika, Mellanöstern samt i många regioner i Asien.

Antalet klimatflyktingar världen över ökar drastiskt. En prognos från Världsbanken indikerar att 143 miljoner människor kommer vara klimatflyktingar från Latinamerika, södra Asien och Sub-Sahara (söder om Sahara) vid år 2050 pga klimatförändringarna.

110 miljoner människor världen över befinner sig idag på flykt från sina hem. De flesta är placerade som internflyktingar, dvs i flyktingläger i det egna hemlandet. Syrien, Afghanistan och Ukraina är de ursprungsländer där flest människor har flytt sina hem.

Det är alltför lätt hänt att vi hamnar i ett vakuum, vår egen bubbla, lyssnar med halvslutna öron på nyheterna. Vi förfasar oss, men i nästa stund blundar vi och går vidare i våra liv som om ingenting hänt. Inte ens närhetsprincipen kan göra något åt det.


Källor:

Naturskyddsföreningen: Ändrat klimat driver människor på flykt

Sverige för UNHCR: 110 miljoner människor på flykt i världen

Mer läsning:

Motargument: Nyhetsflöde förändrar oss

Allt eller inget

Richard Jomshof (SD) vill införa ett förbud mot att bära symboler för islam. T ex skall förbudet om han får som han vill inbegripa förbud mot minareter (dvs torn vid moskéer som ropar ut när det är dags för bön), halvmånar och hijabs i någon form. Detta går hand i hand med Åkessons utspel om att förbjuda moskéer från att se ut som moskéer. Syftet menar Jomshof är att undvika symboler i det offentliga rummet som av ”många” förknippas med islamism och förtryck. As usual är alltså SD:s lösning på förtryck mer förtryck…


Givetvis behöver vi också se detta utspel i ljuset av vad som sker i Gaza. I ljuset av den kollektiva skuld man gladeligen lägger på muslimer för Hamas terrorattack 7/10, och där muslimers närvaro i västvärlden utmålas som ett hot även av Israel. I argumentationen om varför Israel ska få hållas med sina bomber har återkommande varit att vi ska tacka dem, för att de står mellan oss (dvs väst) och islamistiskt våld. Budskapet har uttalat varit att om Israel faller, då faller hela västvärlden till extrema islamisters makt (och underförstått blodtörst).

Skärmdump från Vardagsrasismens Instagramkonto 240122.

Att vilja förbjuda symboler för islam är själva definitionen av kollektiv skuldbeläggning och avhumanisering. Vi ska inte se personerna bakom symbolen utan bara vad ”vi” väljer att läsa in i den. Om det handlar om att ex-muslimer skulle må dåligt av att påminnas om islam (som Jomshof menar) varför förbjuder vi då inte ALLA religiösa symboler i offentliga rum? Trots allt är det rätt många bara i Sverige som tagit sig loss ur kristna sekter där de farit illa, varför skulle deras trauma och ovilja att påminnas om det hemska vara mindre relevant än ex-muslimer?

Svaret ligger givetvis i att SD anser att kristendomen hör hemma i Sverige pga att ”vi är ett kristet land”, medan islam påstås inte höra hemma här pga att den är ”från Mellanöstern”. Att båda religionerna har exakt samma ursprung (dvs judendomens stamfader från Irak) spelar ingen roll. SD minns inte islam från sin barndom och fanns det inte när de var små är det ”onaturliga” inslag idag…

Vilka medborgare menar Jimmie Åkesson?

I partiledardebatten 17 januari 2024 finns en intressant passus i Jimmie Åkessons (SD) anförande:

‘Sverige är nu landet som äntligen, efter en lång, onödig och väldigt destruktiv väntan, gör det som i stort sett alla andra jämförbara länder, åtminstone i vår del av världen, har gjort länge. Nu sätter vi våra egna medborgare först, vi slår vakt om tryggheten och vi reagerar och agerar resolut mot alla som hotar den. Det kommer att ta tid.’ (Källa: Riksdagen)

Reklam på Sverigedemokraternas officiella Facebook- och X-konton.

Åkesson talar alltså om ‘våra egna medborgare’. Vilka är det han menar? I första hand talar han om svenska medborgare, oavsett ursprung, och inte utländska medborgare. Men såväl regeringen som SD talar gärna om skillnaderna mellan medborgare som fötts in i sitt svenska medborgarskap och människor som ansökt om och förvärvat sitt svenska medborgarskap senare i livet. De gör skillnad mellan olika medborgare. De villkorar medborgarskapet för vissa. Det finns inga garantier för att vissa medborgare inte kan åtnjuta de rättigheter som ett medborgarskap ska innebära. Medborgare som förvärvat sitt svenska medborgarskap senare i livet förefaller vara medborgare på undantag.

Häromsistens uppmärksammade Motargument tre motioner skrivna av en sverigedemokrat, en kristdemokrat och en moderat. De tre motionerna illustrerar med emfas att medborgarskapet är villkorat, de implicerar att olika regler gäller för svenska medborgare (som fötts in i sitt svenska medborgarskap) och de som blivit medborgare senare i livet.

Det må låta vackert att Åkesson talar om ‘våra egna medborgare’. De av oss som följer politik och debatt vet vilka medborgare han talar om: ”Svenska” medborgare, svenskfödda barn till svenskfödda föräldrar. Inget blir tydligare än när Åkesson och Tidö-regeringen gör politisk skillnad mellan människor och människor.


Se partiledardebatten i sin helhet här.

Mer läsning:

Motargument: Medborgare på undantag

Motargument: Tidö – SD och medborgarskapet

Motargument: Regeringen och SD om medborgarskapet

Motargument: Regeringen vill kunna återkalla medborgarskap