Jag tror att den här grafen fortfarande behövs. Dödligt våld 1970-2023. Befolkningsjusterat.
Den högsta noteringen var 1,51 per 100 000 invånare år 1989. Det dödliga våldet har inte överstigit 1,2 sen år 2000. Vilket skedde 17 gånger mellan 1970 och 2000.
Som synes så ingår siffrorna för dödligt skjutvapenvåld (i gult).
Nu kommer siffrorna från BRÅ över det dödliga våldet 2023.
1,15 per 100 000 invånare.
I klartext – ingen avgörande förändring har skett. Det dödliga våldet har totalt sett minskat efter toppnivån 1989 på 1,51 per 100 000 inv. Även om det dödliga skjutvapenvåldet har ökat sedan 2017 så har det dödliga våldet med andra mordvapen minskat mer.
Sedan år 2000 har totalantalet inte överstigit 1,2 per 100 000 inv. Vilket det gjorde 17 gånger under åren 1970-2000.
Enligt färska siffror från UNHCR befinner sig 0,2% av världens flyktingar i Sverige. Små, fattiga och tätbefolkade länder i närheten av, eller i, katastrofområdena tar in mångdubbelt fler flyktingar än vi gör i Sverige.
I debatten snickrar man kreativt ihop föreställningen om en s k ”massinvandring” med ett populärt mantra. Mantrat är ihåligt och utan substans samt bygger på en främlingsfientlig myt. Myten jag tänker bemöta i denna artikel är denna:
”Sverige är inte hela världens socialkontor”.
Det som med emfas påstås vara ett legitimt argument ingår i den retorik som som används av en del i flyktingdebatten. Det är en retorik som anammats av ”invandringskritiker”, även kallade ”sverigevänner”, men som jag helst benämner ”sverigehatare”. Först och främst används myten för att man tror på den, men den används också i tron att den inte går att bemöta – ett vapen omöjligt att värja sig mot. Men det fina är att den visst går att bemöta.
130,8 miljoner människor kommer att befinna sig på flykt i världen 2024. De vanligaste orsakerna till flykt är krig, förföljelse, konflikter, terror, tortyr, våld och brott mot mänskliga rättigheter.
48% av dessa flyktingar är s k internflyktingar, dvs placerade i det egna hemlandet.
25% är flyktingar under UNHCR:s beskydd.
8% är återvändande flyktingar och internflyktingar.
5% är andra personer i behov av internationellt skydd.
5% är övriga utsatta personer.
4% är under UNHCR:s statslösa mandat.
52 % av världens flyktingar var i mitten av 2023 från tre länder:
Fördelningen på världsregionerna i slutet av 2023 ser ut som följer:
Libanon är fortsatt det land med störst andel flyktingar, 16% av dem som befinner sig i Libanon är flykting i slutet av 2023.
Om vi kikar på Sveriges andel av världens flyktingar ser vi att knappt 0,2% av dem befann sig i Sverige i slutet av 2023.
I flyktingdebatten finns människor som hävdar att Sverige går på knäna, och det beror på ”massinvandringen”. Det finns varken rim eller reson i att använda sig av detta som ett argument. Mot bakgrund av att små, fattiga och tätbefolkade länder i närheten av, eller i, katastrofområdena tar in mångdubbelt fler flyktingar än vi gör i Sverige, som i förhållande till dessa länder är extremt rikt och glesbefolkat, så håller inte argumentet.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera följande:
19% av världens flyktingar uppehåller sig i Europa. Knappt 0,3% av världens flyktingar uppehåller sig i Sverige. Således är myten en lögn, som troligtvis har en mängd olika orsaker; rädsla, oro, främlingsfientlighet, människosyn, naivitet och okunskap är faktorer som gör att myten lever vidare.
Myten om Sverige, socialkontoret och ”massinvandringen” går inte sällan hand i hand med föreställningen om att livstidsförsörjning delas ut på löpande band till alla asylsökande.
Debattera gärna, men jag ber er som deltar i debatten att göra det sakligt och utan att sprida lögner och myter.
Så, nej, Sverige är inte hela världens socialkontor. Och, nej, Sverige har ingen ”massinvandring”. Det är en myt som används av ”invandringskritiker”, främlingsfientliga och rasister. För att bemöta myten krävs att vi har rätt fakta.
Källor:
Reliefweb: Global report on Displacement 2023
Statista: Major refugee hosting countries
Mer att läsa:
Antalet skjutningar i Malmö är i genomsnitt 50 % lägre sedan 2018. Det finns troligtvis ett antal faktorer som ligger bakom det minskade skjutvapenvåldet i Malmö. Även antalet sprängningar har minskat under samma period. År 2017 inledde Malmö, som första stad i Sverige, det av en hel del människor kritiserade projektet ’Sluta skjut’.
Projektet baseras på en i USA framgångsrikt beprövad metod kallad GVI (Group Violence Intervention). GVI används för att minska våld i grovt kriminella miljöer. Motargument har berört denna metod i artiklarna ”Malmö: ”Saft och bulle” framgångsfaktor för att minska antalet skjutningar” och ”Bjuder Malmöpolisen kriminella på pizza?”
GVI går i korta drag ut på:
Statistik från BRÅ (Brottsförebyggande rådet) visar att Malmö sticker ut på ett positivt sätt jämfört med bl a Stockholm och närliggande polisområden i region Syd. Även Kriminalvården uppmärksammar den nedåtgående trenden vad beträffar det dödliga skjutvapenvåldet och minskat antal sprängningar.
Malmö universitet har tagit fram en utvärdering på uppdrag av BRÅ. Utvärderingen ”Uppföljning av ’sluta skjut’: En strategi för att minska det grova våldet i Malmö” visar också att färre människor skadas eller dödas.
Det finns mycket som tyder på att polisens arbete med att knäcka Encrochat-kommunikation kan vara en bidragande faktor till att det dödliga skjutvapenvåldet och antalet sprängningar minskat i Malmö.
I utvärderingen beskrivs hur den särskilda händelsen Operation Rimfrost och coronapandemin har förbättrat möjligheterna att arbeta med ’Sluta skjut’. Karin Svanberg, chef på enheten för brottsförebyggande arbete på BRÅ, utvecklar:
− Det finns inga andra insatser varken i Sverige eller internationellt som visar på lika tydliga nedgångar i våldet […] minskningar i Malmö är i linje med vad man kan se på andra ställen där strategin införts. Rapporten från Malmö universitet visar att det finns mycket goda skäl att fortsätta utvecklingen av arbetet med strategin, både i Malmö och i andra städer i Sverige. (Källa: BRÅ)
Utvärderingen från Malmö universitet är den tredje i ordningen. Malmö var pilotkommun för ’Sluta skjut’ åren 2018-2022. Sedan dess har man valt att fortsätta arbeta med strategin, då den uppenbarligen är en bidragande faktor till det minskade skjutvapenvåldet och antalet minskade sprängningar.
Fler kommuner i Sverige har inlett projekt ’Sluta skjut’: Göteborg, Uppsala, Örebro, Huddinge och Järfälla/Upplands-Bro.
För den som vill veta mer om metoden GVI kan läsa på BRÅ:s hemsida och på Malmö stads hemsida.
Källor:
BRÅ
Vad är ett liv värt i dagens Sverige och vem definierar värdet på ditt liv då det letas efter en mer lättillgänglig potentiell syndabock när vissa känner sig frustrerade eller kränkta av någon som de inte kan komma åt, vare sig fysiskt eller mentalt på samma sätt?
Oprovocerat våld har olika faktorer och det är egentligen inte primärt fokus på den som blivit utpekad som syndabock.
Den svåra frågan vi alla måste rannsaka oss själva med är: varför anser förövaren av ett brott att personen de utsätter inte skulle ha samma humankapital eller livsberättigande som det man tillskriver sig själv eller anser sig besitta?
Det är en utomkroppslig känsla när man står tio meter, eller ännu kortare ifrån en händelse där en människa agerar på ett sätt som riskerar en annan människas liv. Oavsett om du kanske tog en fika med en bekant i något shoppingcenter en lördag eftermiddag och där tvingades bevittna en skottlossning med dödlig utgång. Eller om du liksom jag var på en perrong en sen decemberkväll och såg hur en person oprovocerat knuffade en annan ut mot spåret.
Kanske glömmer du aldrig minnesbilderna, om du sett ett antal personer sparka på en äldre person som liggande på en kall våt trottoar skyddar huvudet med händerna.
För mig var det en känsla av maktlöshet och skräck inför den bild som jag föreställde mig skulle komma att etsa sig fast i mitt minne. Bilden av en äldre kvinna på järnvägsspåret med svårt sargad kropp.(*) Det var samma känsla då jag bevittnade en katastrofal cykelolycka där vederbörande inte överlevde.
Vi känner med offren som förolyckas. Vi har medlidande med deras familj och bekanta och ryser vid tanken på att vi själv eller någon vi känner skulle kunna råka ut för något liknande, oaktat om det är en olycka eller oprovocerat våld på något sätt.
När började den intelligenta människan lära sig att anse att någon annan människa inte skulle vara värdig ett fortsatt liv?
Har det globala samhället bidragit till att sänka respekten för varandras liv, via de reportage som publiceras eller sänds? Bilder på offer för s.k. ”smarta” bomber, lemlästade kroppar och lik som havet spolat upp?
Vi ser främlingsfientlighet, vi ser hur vissa individer får sitt sinne fördunklat av olika substanser eller av ideologier och värderingar som vill förvränga det faktum att vi alla har samma humankapital.
Vi ser krav på auktoritära insatser som hårdare straff och mycket mer bevakning. Allt är insatser som man tror skall förhindra våld, men tänk om vi istället höjde värdet på alla människor och istället hade ett samhälle som lärde oss att respektera och värdera liv likvärdigt via reportage och inslag?
Att press och media inte bara, lite nonchalant, rapporterar att tvåhundra människor avled efter att ha blivit utsatta för kemikalier i en fabrik i Indien, att tjugo personer omkom i ett bombdåd i Kabul eller att femtio personer hittades döda i en transportcontainer i Hamburg, att en färgad person blev knuffad framför tåget eller att en nioårig flicka mejades ner av en berusad förare på en svensk camping.
Alla dessa offer hade samma livsberättigande, alla var de värdiga att få fortsätta leva utan att någon annan bestämde att deras liv inte förtjänade deras respekt; eftersom de satte sig själv, sina ideal, sin ekonomi och värderingar högre.
Jag hoppas att vi alla lämnat vårt primitiva beteende bakom oss, att det bara sträcker sig till att få gåshud och lite puls när vi känner oss i fara eller stressade.
Jag hoppas att evolutionen tagit kommando över det djur vi en gång varit och de rester som lever kvar i vårt DNA om att vi är större och bättre än andra i vår ras, eller på den jorden vi vandrar.
En sista fråga:
Blir vi så som vad vi konsumerar?
Inger Støjberg var fram till för ett par veckor sedan minister, med ansvar för invandring och migration, i Danmark. I ett uppmärksammat och kontroversiellt Facebookinlägg för ett par dagar sedan går hon till attack mot Danmarks muslimer. Attacken är samtidigt en attack mot hela Danmarks befolkning.
I inlägget, som kan ses som en krigsförklaring mot danska muslimer, raljerar Støjberg över islam och muslimer. Retoriken bygger på grova generaliseringar och hon använder sig av kollektiv skuldbeläggning, och hon delar upp det danska folket i ”vi och dom”, danskar vs muslimer. Hennes påståenden om att det i Koranen finns uppmaningar till våld och terror, samt kuvande av majoritetsbefolkning är inte rimliga. Det finns en hel del lögner och myter gällande Koranens innehåll, och ofta är citat felaktigt översatta och ryckta ur sitt sammanhang. När Koranen skrevs, för ca 1 500 år sedan fanns uttalade och aggressiva missionstankar i all religiös verksamhet. Detta gäller islam, men också andra religioner. Hon postade sitt kontroversiella Facebookinlägg 13 februari 2021. Jag väljer att lägga ut hela inlägget (i översättning) här.
Ärligt talat: Islam är ett problem i Danmark.
Islam är ett problem i Danmark, Europa och resten av den fria världen, eftersom det orsakar våld, terror och särskilda krav på hur vi lever våra liv i vårt eget land.
PET [Danmarks motsvarighet till SÄPO, min anmärkning] redde ut ännu en terroristattack denna vecka, som här boende muslimer planerade. Jag är djupt tacksam över att vi har en så skicklig polis och underrättelsetjänst, men vad tråkigt att ett skickligt underrättelsesystem återigen har behövts för att undanröja den islamiska sjuka som terrorism är.
Lyckligtvis finns det många muslimer i Danmark och resten av världen som inte är våldsamma, beter sig ordentligt och tar hand om sig själva – men det är bara att i koranen finns det direkta uppmaningar till och motivering till våld och terror mot oss ‘vantroende’ och krav på hur alla vi som har bott i Danmark och resten av den fria världen i generationer ska inrätta samhället, så det tar nödvändig hänsyn till muslimerna.
Samtidigt finns det muslimer som utför dessa missdåd med koranen i hand. Tyvärr finns det ännu fler muslimer som inte påtalar dessa uppmaningar och berättigande till våld och terror.
Tyvärr är detta essensen av varför islam är ett problem i Danmark. Vi måste säga som det är – och jag förstår ärligt talat inte, det är så svårt för många politiker att få ur sig.
I dessa dagar är vi skyldiga polisen ett stort tack! Och vi är skyldiga varandra att aldrig någonsin böj oss i kampen för de danska värdena!(Källa: Facebook)
Skarp attack mot islam och muslimerDe tre första styckena i inlägget är grovt generaliserande och en skarp attack riktad mot såväl islam som muslimer. Att påstå att islam orsakar våld, terror och särskilda krav i samhället är direkt felaktigt. Det är extremister som orsakar dessa saker, inte religionen. Støjberg hävdar att terrorism är en ”islamisk sjuka”, vilket inte heller stämmer, då terrorism kan ha sitt ursprung i all möjlig form av extremism.
Att Støjberg i inlägget slätar över sin skarpa attack mot muslimer genom att hävda ”inte alla muslimer, men…” förändrar ingenting. I andetaget efter att hon uttryckt ”inte alla muslimer, men…” framför hon det klassiska argumentet att det i Koranen finns direkta uppmaningar och rättfärdigande av ”våld och terror” mot ”vantroende”. Hon går så långt att påstå att Koranen har direkta krav på hur det danska samhället ska formas. I förlängningen hävdar hon att Danmark på Koranens order ska ”ta nödvändig hänsyn” till muslimerna i landet.
I inlägget raljerar Støjberg vidare om att (diffust antal) ”muslimer” utför terror med Koranen i hand. Hon har dessutom ingen täckning för påståendet att ”ännu fler” muslimer inte tar avstånd från uppmaningarna och rättfärdigandet av våld och terror.
Hon avslutar med att återigen betona att islam är ett problem i Danmark. Hon beklagar sig över att danska politiker inte vågar ta bladet från munnen i frågan.
Hon var en av initiativtagarna till Lag 87, den s k ”smyckeslagen”, som visade sig vara ett fiasko. Hon har i annonser på arabiska och även på arabiska i Libanon förklarat att danska bidragspengar för asylsökare minskats med 50 %, att man måste vänta minst ett år på att återförenas med sin familj och att avslag på asylansökan innebär att man måste lämna landet omedelbart. Hon har vid ett flertal tillfällen kritiserat Sverige för sin migrationspolitik. Hon är förespråkare av aktiv repatriering. Hon har attackerat personer som förespråkar mångkultur för att förhandla bort danska värderingar. Hon har gjort svepande uttalanden om imamer som vill förstöra dansk värdegrund. Hon har, likt vissa svenska politiker, hävdat att Danmark befinner sig i krig, och har kallats ”värderingskrigare i ett flerfrontskrig”. Politiker, imamer och media är de som sägs delta i kriget.
Vad är det då som är problematiskt med den f d invandrings- och migrationsministerns Facebookinlägg?
För det första är den en del i retoriken som grundar sig i s k kollektiv skuldbeläggning, som i korthet går ut på att större grupper tvingas klä skott för vad små grupper gör eller uttrycker. Det är ett vanligt tillvägagångssätt i skrämselpropaganda att utmåla grupper av människor som stora hot, då det i själva verket är en liten klick som utgör ett hot. Det ingår i den medvetna strategin om att dela in människor i ”vi och dom”.
För det andra kan vi ifrågasätta påståenden om uppmaningar och krav i Koranen, och dess betydelse för dagens muslimer. Det vi ska ha i åtanke är att Koranen, likt andra heliga skrifter, skrevs för en herrans massa år sedan. Vid tiden för nedtecknandet av de religiösa skrifterna fanns en uttalad och aggressiv missionstanke, där inga medel skyddes. Såväl våld som mord, våldtäkt, plundring och tortyr ingick. Detta gäller i princip all religiös verksamhet för tiden, och islam är inget undantag.
För en tid sedan sedan tvingades Støjberg lämna sina politiska uppdrag för Venstre. Hon har sedan dess suttit i Folketinget som politisk vilde. Anledningen till avhoppet är en längre tids internbråk, hetsig debatt och hot om riksrätt. Venstre har förklarat att hennes uttryck och handlingar inte stämmer överens med partiets värderingar. Støjberg hävdar att partiet har förlorat de värderingar hon har försvarat.
I en votering den 2 februari 2021 röstade 141 av 171 folketingsledamöter för att ställa Støjberg inför riksrätt. Beslutet grundar sig i att hon 2016, som dåvarande invandrings- och migrationsminister, bröt mot lagen då hon utfärdade order till danska invandringsmyndigheter att separera alla gifta asylpar, om en var minderårig och även om de hade barn. Hon hade varnats för att ordern kunde vara olaglig, vilket den visade sig vara eftersom det inte fanns någon individuell bedömning av varje par.
Facebookinlägget skrivet av Støjberg är i princip en krigsförklaring mot muslimer i Danmark. Retoriken, som vi även har sett i Sverige i många sammanhang, är direkt farlig. Förutom att det är en attack mot muslimer, så är det också en attack mot hela befolkningen, dels pga att hon uttrycker åsikter som går stick i stäv med andra människors åsikter, och dels pga att många danskar har ett direkt eller indirekt förhållande till muslimer. Inlägget är alltså en attack mot alla i Danmark.
Retoriken bygger på kollektiv skuldbeläggning, vilket i sig skapar polarisering och kategorisering av människor i ”vi och dom”, i detta fall danskar och muslimer. Polariseringen bidrar till utanförskap och en känsla av att inte höra hemma. Att inlägget dessutom bygger på myter och lögner om islam och muslimer gör det än värre.
Källor:
Inger Støjbergs Facebookinlägg 13 februari 2021
SvD: Inga beslag än efter dansk smyckeslag
DN: Hon kallas Danmarks Donald Trump
BT: Inger Støjberg: Er du ikke længere flygtning, så skal du hjem
Motargument: Myt: Falska korancitat
Aftonbladet: Inger Støjberg avgår efter hot om riksrätt
Aa: Denmark: Former minister resigns from Liberal Party
Projektet ”Sluta skjut” i Malmö, som pågått sedan 2017 och förlängts med ytterligare tre år, har rönt framgång. Projektet bedöms av myndigheter vara en starkt bidragande faktor till att den grova våldsbrottsligheten sjunkit drastiskt i staden.
Att Göteborg är nästa stad på tur är en god nyhet för oss som anser att kriminalitet ska bekämpas. I onsdags valde Alliansen, i sista stund före onsdagens kommunstyrelse, att ansluta sig till förslaget att införa projektet.
Förslaget initierades i september 2020 av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Övriga partier, dvs S, SD och Demokraterna, har hela tiden varit positiva till förslaget.
”Sluta skjut” är ett projekt som bygger på en väl beprövad metod från USA, Group Violence Intervention. Metoden har gett goda resultat i USA och även i Malmö. Metoden går i korthet ut på dialog mellan gängen och polisen, kriminalvården och kommunen.
Socialdemokraternas gruppledare sammanfattar:
– Det vi gillar med den här metoden är att man sätter press på gängen. De ska veta att det bara kan sluta på tre sätt, en gänguppgörelse med dödlig utgång, kåken eller ett avhopparprogram. Ju fler som väljer det sistnämnda desto bättre. (Källa: Dagens Nyheter)
Lästips:
”Saft och bulle” framgångsfaktor för att minska antalet skjutningar
Limhamns sjöstad är ett f d industriområde i utkanten av Limhamn i Malmö. De senaste åren har industrierna successivt ersatts med radhus, bostadsrätter och hyresrätter. I enlighet med rådande bostadspolitik syftar mixen av boendeformer till att stävja segregation och främja integration. Hyresrätterna har upprört en del av dem som har investerat i radhus och bostadsrätter. Oro och känsla av otrygghet sprids i stadsdelen. Dessa känslor är inte fakta. De orsakas av rasism och fördomar om andra sociala grupper.
Andreas Schönström (S), ordförande för tekniska nämnden i Malmö säger i en intervju med Expressen att:
– Det är sedan många år tillbaka en uttalad strategi i Malmö att bygga en blandstad för att inte upprepa gamla misstag. I områden som Rosengård och Holma byggdes villaområde, hyresområde och bostadsrättsområde vid sidan av varandra utan att blandas. När vi nu bygger nytt är vi väldigt måna om att boendeformerna ska blandas och att människor ska hitta sina nya hem utan sociala eller fysiska barriärer. (Källa: Expressen)
Expressens artikel ”Oron växer – hyresgäster flyttar in i rika stadsdelen” är onyanserad sensationsjournalistik. Förvisso nämns att kriminaliteten på Limhamn sjunker, men artikelns främsta budskap är att förmedla människors oro för områdets framtid.
En person som varit näringsidkare i området i 17 år uttrycker (felaktigt) att kriminalitet som våldsbrott och stölder ”visserligen alltid funnits här, men det har ökat sedan hyreskomplexen kom upp, men det får man inte lov att säga för då är man rasist”. (Källa: Expressen)
I den privata Facebook-gruppen ”Vi på Limhamn” är tongångarna polemiska, konspiratoriska och (delvis rasistiskt) fördomsfulla. Den generella uppfattningen i kommentarsfälten gällande inlägg om integrationssatsningen i Limhamns sjöstad är att kriminaliteten ökat i och med hyresrätterna. Flera av kommentarerna är att betrakta som rasistiska. Gruppen har med tiden kommit att glida från det som var syftet, dvs information om saker som händer och sker, till att i allt större utsträckning handla om oro, otrygghet och kriminalitet. Då gruppen har ca 10 000 medlemmar och sjöstaden ännu inte har nått 4 000 invånare kan slutsatsen dras att en stor majoritet av gruppmedlemmarna bor på Gamla Limhamn. Av trådarna i gruppen att döma har den blivit en näthatargrupp där fördomar om andra sociala grupper och rasism får stå oemotsagda.
De hyresrätter som byggts i Limhamns sjöstad har gjort att mindre köpstarka människor, ibland med hjälp av försörjningsstöd och andra sociala insatser, har beretts möjlighet att flytta till området.
Det är nu icke-faktagrundade föreställningar, som till viss del kan bero på en intressekonflikt, smyger sig in hos lokalbefolkningen. Flera lyfter risken för att bostadspriserna kommer att sjunka till följd av hyresrätterna i sjöstaden. Det finns inga belägg för det.
I stor utsträckning beror oron och känslan av otrygghet hos boende på Limhamn på fördomar om andra sociala grupper och rasism. Vissa tror att hyresrättsgäster per automatik innebär ökad kriminalitet och försämring av området. Konflikten grundar sig delvis i en fråga om klass. Dagens arbetarklass består till stor del av invandrare.
En anonym man utvecklar sin känsla av oro för Expressen:
– Det är mycket ungdomar som är ute och hänger, och även om det inte hänt något så skapar det ändå en otrygg känsla när man är ute och går om kvällarna. Man kommer inte ifrån det. (Källa: Expressen)
I den privata Facebook-gruppen ”Limhamns sjöstad” har Expressens artikel varit föremål för diskussion. Kommentarerna varierar från att intyga att den bild som artikeln förmedlar eventuellt kan stämma, i alla fall till viss del, till att ifrågasätta Expressen, och deras onyanserade rapportering från stadsdelen.
De tre personer som i Expressens artikel fått möjlighet att uttrycka sin ilska och oro, samt den stämning som står att finna i Facebook-gruppen ”Vi på Limhamn” är inte representativ för hur människorna i sjöstaden upplever faktumet att sjöstaden har en mix av boendeformer.
Människor på framför allt Gamla Limhamn har börjat kalla Limhamns sjöstad ”Rosengård by the sea”. Detta grundar sig i en upplevd känsla av oro och otrygghet, och inte för att det begås fler brott här än tidigare.
Den årliga trygghetsundersökningen som polisen på Limhamn utför visar att folk i allmänhet upplever att utomhusmiljön har blivit skräpigare och stökigare den senaste femårsperioden. Folk i allmänhet känner också en större otrygghet.
Fakta i samma undersökning visar att den faktiska utsattheten för brott har minskat. En mindre andel boende på Limhamn utsätts för fysiskt våld och stölder idag än för fem år sedan. Polisen bekräftar att denna fakta stämmer överens med hur de upplever Limhamn idag. De förklarar att det kan ha sin grund i att Limhamns sjöstad är ett nytt område med en blandad befolkning, vilket kan leda till ökad oro. Kommunpolis Göran Holmgren tror att det kommer att bli mindre oroligt när det väl har satt sig att människorna i området är en mix av samhällsklasser och ursprung.
Det finns röster i området som ser positivt på att inte enbart köpkraftiga människor flyttar till området. De uttrycker en stolthet i att området är en föregångare vad gäller integration:
– Det känns tryggt här! Många rara barn av olika nationaliteter. (Källa: Expressen)
Carina Listerborn är professor i stadsbyggnad vid Malmö universitet. Hon är av uppfattningen att fördomar om andra sociala grupper, är orsaken till oron:
– Att man har låg inkomst eller är invandrare innebär ju inte att man kommer med problem. Många som får sociala bostadskontrakt i dag har inte några andra sociala problem än svårigheten att hitta just bostad. (Källa: Expressen)
Listerborn betonar hur viktigt det är på lång sikt för Malmö att integrationen sker i alla stadsdelar. Integrationen bör ske såväl i miljonprogrammen (i t ex Rosengård, Holma, Lindängen och Kroksbäck) som i de rikare områdena.
Våren 2020 beslutade tekniska nämnden i Malmö om en ny markpolicy, vilken innefattar att minst 60 % av nyproducerade hyreslägenheter öronmärks för bostadskön Boplats Syd. 15 % av nyproducerade lägenheter får kommunen hyra ut i andra hand i bostadssocialt syfte. Kommunen ska åta sig att prioritera de byggherrar som arbetar med sociala åligganden, så som trygghetsskapande lösningar, och som har höga ambitioner vad gäller klimat och miljö.
Limhamns sjöstad är ett område i Malmö där det satsas på integration. Många fler områden i Malmö kommer att anpassas efter rådande bostadspolitik. Detta innebär att många områden kommer att följa i sjöstadens spår, där radhus och bostadsrätter blandas med hyresrätter.
Delar av lokalbefolkningen på Limhamn vill ge sken av att kriminaliteten i stadsdelen ökar. Media hakar på och bidrar till att oron ökar. Fakta säger att brottsligheten på Limhamn minskar.
Det är obehagligt att människor i allmänhet, och politiker och media i synnerhet manipulerar människor med sina fördomar, personliga åsikter samt brist på argument och fakta. Det är då oro och känsla av otrygghet skapas, som i sin tur skapar segregation, polarisering och hat.
Jag delade i morse denna artikel i Facebook-gruppen ”Vi på Limhamn”, dvs den grupp med en agenda som uttrycker ilska, rasism och fördomar och där moderatorn och de som kommenterar öppet är starkt kritiska mot styret i Malmö. Moderatorn valde att radera mitt inlägg ganska omedelbart.
Eftersom jag ser att det sprids en massa rykten om att Sverige är värst när det gäller dödligt våld så kan det kanske vara värdefullt att få fakta.
Perioden är 2010-talet.
Som synes så är Finland hårdast drabbat. I början av 2010-talet låg Finland över 2 per 100 000 invånare – en nivå som Sverige inte har haft sedan före 1750. Sedan dess har det dödliga våldet minskat i Finland, och sedan 2015 stabiliserats mellan 1,3 och 1, 5 per 100 000 invånare – vilket fortfarande är betydligt högre än något av de övriga länderna.
Norge ligger på motsvarande sätt lägst i statistiken. Efter 2014 ligger de på ett genomsnitt kring 0,5 per 100 000 invånare.
Återstår Danmark och Sverige.
Dessa två länder har legat relativt nära varandra – men Danmark ligger genomsnittligt över Sverige. 2014 års danska nivå på 1,31 har Sverige inte varit i närheten av sedan början av 1990-talet.
Genomsnitt 2010-talet (dödligt våld per 100 000 invånare/år):
Norge: 0,583 (förutom terrordådet 2011)
EDIT:
Den uppmärksamma läsaren lägger nu märke till att Breiviks 77 mord 2011 finns med i den norska statistiken.
Detsamma gäller terrordådet på Drottninggatan med fem döda i den svenska statistiken för 2017.
Tystnadens torn är en spännande och stundtals skrämmande roman om livet som journalist och människorättskämpe. Romanen är Mina och Magnus Dennerts litterära debut och baseras på deras egna erfarenheter som journalister och grundare av rörelsen Jag är här, som står upp mot näthat på sociala medier.
Sociala medier och ett ständigt uppdaterat nyhetsflöde är vardag för de flesta av oss idag. Det är en otrolig tillgång till kunskap och kontakt med nya som gamla bekantskaper. Det är möjligt att lätt hitta både likasinnade såväl som meningsmotståndare. I en demokratisk värld är detta naturligtvis inget hinder, utan en källa till utveckling. Stora bekymmer uppstår dock när delar av befolkningen gömmer sig bakom skärmarna och, mer eller mindre anonymt, uttrycker hat, hot och förakt mot andra, enskilda eller grupper av människor. Ännu värre blir det när hatarna hittar varandra och bildar en gemenskap där hatet hyllas.
Det finns ett antal grupper som är särskilt utsatta för hatarna, som kvinnor, invandrare, eller, som i Tystnadens torn, journalister och människorättskämpar. Tystnadens torn skildrar hur hatet och hoten påverkar den drabbades hela liv.
Boken cirkulerar kring huvudpersonen Roya Zand och är en fängslande berättelse om hur hon utsätts och hur hennes liv förändras när hoten inte längre stannar vid ord. Roya är journalist och känd för att ha grundat en rörelse på internet för mänskliga rättigheter. I boken får vi följa Roya och hennes kamp för en jämställd värld, trots att hon drabbas av verkställda hot och stora sorger.
Ett kapitel dröjer sig kvar särskilt länge hos mig. Kapitlet beskriver det råa beteende som avhumanisering leder till, hur mäns maktmissbruk kan ta sig extrema former. En ensam och utsatt kvinna förnedras och utnyttjas brutalt av en grupp män. Trots att det är fiktion, känns händelsen obehagligt verklig.
Den jobbiga verkligheten till trots, handlar inte Tystnadens torn enbart om hat, hot och våld. Royas liv pågår och vi får följa hur hon, parallellt med kampen, kämpar för att vara en bra mamma till sin dotter och hur hon hanterar framgång och berömmelse. Vänskap, åtrå, såväl som rädsla, osäkerhet och avund beskrivs ingående och målande.
Royas liv är i fokus i hela romanen, men vi får även följa den andra sidan av hoten, nämligen hatarna. De verkar vara samlade och strukturerade. Bilden av den ensamme, utstötte mannen som gärningsman är förbi. I boken beskrivs hur hatarna nätverkar och grupperar sig, hur de planerar och arbetar för att få igenom en långsiktig destruktiv agenda.
Tystnadens torn handlar om personer som riskerar allt för demokratin, som kämpar mot hatet med livet som insats. Boken ger uttryck för samtidens stora motstånd mot människors lika värde och hur hatet tillåts bli allt grövre och mer frekvent. Det är en välskriven, spännande, men framför allt viktig roman som Mina och Magnus debuterar med. Jag hoppas att Mina och Magnus fortsätter sin skönlitterära resa och ser fram emot ytterligare romaner från paret!
Titel: ”Tystnadens torn”
Författare: Mina och Magnus Dennert
Förlag: Piratförlaget
Featured image: Foto av Jonatan Fernström.
Motargument 