Etikettarkiv: Sverige

Korta motargument, Myter

1/5 av uppehållstillstånden är asyl- och flyktingrelaterade

Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbetsmarknad.

Migrationsverket släppte nyligen siffrorna för beviljade uppehållstillstånd 2019.

Totalt beviljades 119 568 uppehållstillstånd under 2019. Dessa fördelar sig enligt följande:

  • Anknytning 31 785
  • Arbete 43 233
  • Asyl 19 201
  • EU/EES 9 680
  • Studier 15 669

Om vi bryter ner siffran för ”anknytning” i delar så finner vi att 7 350 personer beviljades uppehållstillstånd på flykting-/asylgrunder. Övriga inom samma kategori som beviljats uppehållstillstånd är: Adoption (62), barn födda i Sverige till förälder som har PUT (8 796) samt ”övriga” (15 557). I denna grund ingår personer med anknytning till exempelvis svenska medborgare eller till personer som har uppehållstillstånd i Sverige på andra grunder än asyl, arbete eller gäststudier, t ex nyetablerade/etablerade förhållanden till person i Sverige som inte fått uppehållstillstånd av asylskäl tidigare.

Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, s k ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd får vi fram siffran 26 551. Den totala siffran på beviljade uppehållstillstånd 2019 var alltså 119 568. Om vi räknar på detta i procent ser vi att drygt 20 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså endast en av fem: 1/5.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2018 låg procentsiffran för beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder låg på drygt 31 %, dvs en av tre: 1/3. Siffran har alltså sjunkit.

En längre version av denna korta finner du här: Myten om de 119  568 uppehållstillstånden

Krönikor

Sverigedemokraternas rasism är normaliserad

Hur kan det vara så att vi för tio år sedan tydligt såg Sverigedemokraterna som ett rasistiskt parti, medan vi idag knappt längre reagerar när Jimmie Åkesson pratar om islamiseringen? Svaret är naturligtvis normalisering. Det har blivit vardag att lyssna på SD:s rasistiska uttalanden. SD har även blivit bättre på att linda in sina uttalanden och välja sina ord. Trots det talar Jimmie ofta om samma saker som tidigare – muslimer, massinvandring och ett Sverige i sönderfall.

Det är fortfarande, enligt SD, till största delen muslimer som våldtar, misshandlar och förnedrar kvinnor. Hur många gånger ska det behöva upprepas att mäns våld mot kvinnor återfinns överallt, i alla kulturer, i alla samhällsskikt? (Källor: Kvinnofridslinjen och NCK)

Massinvandringen, som Åkesson påstår existerar, har i så fall pågått i så många år att Sverige torde svämma över av invandrare. Redan 1992 talade SD:s dåvarande partiledare Anders Klarström om massinvandring och främlingar som inte hade här att göra. Skillnaden då, mot nu, är att Klarström och partimedlemmarna under Engelbrektsmarschen i Stockholm, som föregick Klarströms tal, faktiskt sa vad de tyckte. “Ut med packet”, “Bevara Sverige svenskt” och begrepp som “blatte” användes. Klarström sa att alla “landsförrädare” kommer att få sona sina brott. Troligtvis skulle Klarström sett mig och många andra som landsförrädare. Med största sannolikhet ser även Åkesson oss som det. (Källa: SD-arkivet, Sverigedemokraterna)

Den falska Sverigebilden

Vad gäller bilden av ett söndertrasat Sverige, så stämmer den helt enkelt inte. Visst förekommer våld, orättvisor och tragik, men Sverige är i det stora hela ett väl- och högfungerande land. Gång på gång får vi också detta bekräftat av större undersökningar.

Sverige rankas som ett av världens bästa länder att leva i som barnfamilj. The Global Age Watch rankade år 2015 Sverige som det tredje bästa landet i världen att åldras i. TI:s globala korruptionsindex visar att det förekommer väldigt lite korruption i Sverige, vilket bl a tyder på att vi kan lita på vårt rättsväsende. Sverige rankas som det tredje minst korrupta landet i världen, tillsammans med Finland, Singapore och Schweiz.
Enligt FN:s utvecklingsprogram UNDP rankas Sverige högt, 2019 hamnar Sverige på en åttonde plats. (Källor: The Global Age Watch, TI, UNDP och UNICEF)

Det går att fortsätta med mängder av undersökningar som visar att Sverige länge varit, och fortfarande är, ett bra land.

Personligen kommer jag aldrig att glömma dagen då SD kom in i riksdagen. Jag minns att jag tittade på de jublande partimedlemmarna som skanderade “Jimmie Åkesson, sha-la-la-la-la”. Och jag minns hur mycket jag skämdes. Skämdes över hur Sverige kunde tillåta det här, skämdes för de män som sjöng och hoppade runt på TV. Jag skäms fortfarande över SD, över deras uttalanden, över vad de står för.

Jag tyckte att Sverige var världens bästa land. I världens bästa land accepteras inte rasism. Trodde jag. Idag vet jag bättre. Även ett av världens bästa länder kan drabbas av rasism. Det är Sverige ett levande exempel på. Demokratin bör aldrig tas för given.

Sd_bss_sverigedemokraterna_bevarasverigesvensktJag minns hur vi lärde oss i skolan att när de sista överlevarna från förintelsen går ur tiden, kommer rasismen tillbaka med full kraft. Jag trodde inte på det då. Jag var säker på att Sverige var starkt nog att stå emot de bruna vindarna, men det blir allt viktigare att minnas historien, allt viktigare att läsa på och göra sin röst hörd. Det är min förhoppning att vi lär oss om framtiden, genom det att ha kunskap om det förflutna. Jag tycker att Sverige fortfarande kämpar och jag vill hoppas att det ska räcka. Att Sverige är ett land som står för välfärd, solidaritet och inkludering.

Motargument presenterade 2018 en artikelserie om att SD är ett rasistiskt parti. Fortfarande finns det personer som inte kan erkänna detta. För den som tvivlar på den rasistiska agendan, kan jag varmt rekommendera artiklarna. Där beskrivs allt du egentligen behöver veta för att förstå att SD och rasism hänger ihop. Speciellt rekommenderar jag Del 3: Principprogrammet, Del 5: Uttalandena samt Del 6: Politikerna som fått stanna. (Motargument)

SD har alltid varit, och kommer alltid att vara, ett rasistiskt parti. Oavsett hur mycket de försöker förfina orden.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Referenser:

Motargument. SD är ett rasistiskt parti. https://motargument.se/2018/08/23/sd-ar-ett-rasistiskt-parti/ [Hämtad 2020-01-04]
Kvinnofridslinjen. Våld mot kvinnor. https://kvinnofridslinjen.se/sv/om-vald-mot-kvinnor/ [Hämtad 2020-01-04]
NCK. Mäns våld mot kvinnor – ett globalt perspektiv. https://nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/mans-vald-mot-kvinnor-ett-globalt-perspektiv/mans-vald-mot-kvinnor—ett-globalt-perspektiv/ [Hämtad 2020-01-04]
SD-arkivet. Engelbrektsmarschen 1992, med tal av SD-ledaren Anders Klarström.
https://www.youtube.com/watch?v=S0W9ZTuheGQ [Hämtad 2020-01-09]
The Global Age Watch. Global Rankings table. https://www.helpage.org/global-agewatch/population-ageing-data/ [Hämtad 2020-01-09]
TI (Transparency International). Corruption Perceptions Index 2018. https://www.transparency.org/cpi2018?utm_campaign=AktuellH%C3%A5llbarhet-Direkten_190129_Username&utm_medium=email&utm_source=Eloqua&elqTrackId=9746ad0cab8b44ba9ea4bd04d8de66b4&elq=1665ea49fe4e4930ae93fd10444dcb98&elqaid=22286&elqat=1&elqCampaignId=16007 [Hämtad 2020-01-09]
UNDP. 2019 Human Development Index Ranking. http://hdr.undp.org/en/content/2019-human-development-index-ranking [Hämtad 2020-01-09]
UNICEF. Sweden, Norway, Iceland, Estonia and Portugal rank highest for family-friendly policies in OECD and EU countries. https://www.unicef.org/press-releases/sweden-norway-iceland-and-estonia-rank-highest-family-friendly-policies-oecd-and-eu [Hämtad 2020-01-09]

Artiklar

#näthat: Muslimska elever uppmanas ”äta fläsk och hålla käften, eller återvandra”

På den SD-kopplade, alternativa, mediebloggen Samhällsnytt är det högt i tak i kommentarsfälten. Fördomar, hat och kollektiv skuldbeläggning är snarare regel än undantag. Objektivt sett är kommentarerna extrema, men om kommentarsfältherrarna själva – oftast anonyma – får förklara sig så handlar det om ”kritik”. När ämnet är specialkost i skolan går tangentbordskrigarna i taket.

Vem som helst kan var som helst och hur som helst lufta sina åsikter på Internet. I kommentarsfält, i slutna och öppna Facebook-grupper och på diverse bloggar råder total anarki vad gäller det som skrivs. Vissa ämnen upprör mer än andra. Vi ska kika närmare på kommentarsfältet på en artikel i den SD-kopplade alternativa mediebloggen Samhällsnytt.

Anonyma människor vid tangentbordet har inte sällan falska föreställningar om att de är onåbara, att de kan skriva vad som helst utan att det får några konsekvenser. Det stämmer i stor utsträckning, men sådant som är olagligt IRL är det också på nätet. Många glömmer bort det. Och det innebär att du kan bli åtalad och dömd för saker du skriver på nätet som bryter mot lagen. Det går att spåra även anonyma konton, och det görs i allt större utsträckning.

Om vi kikar på Samhällsnytts kommentarsregler ser vi att kommentarer inte förhandsgranskas av bloggen. Det är inte tillåtet att hota eller uppmana till brott, och inte heller att hänga ut personuppgifter och/eller posta bilder på personer.  Vidare uppmanas de som kommenterar att använda ett vårdat språk, och att man ska hålla sig till artikelns ämne. Tydligen modereras kommentarsfälten av externa, ideellt arbetande moderatorer. Det finns också en varning om att om kommentarsreglerna inte följs kan kommentaren raderas eller redigeras. Vid återkommande överträdelser kan användaren bli avstängd från att kommentera.

I en nyligen publicerad artikel på bloggen, som handlar om specialkost i skolor går ”debatten” varm i kommentarsfältet. Vi ska ha med oss att specialkosten i skolorna har ökat kraftigt senaste åren. Det som efterfrågas av elever är kost som är laktos-, mjölk- och glutenfri, men även fläskfritt, vegetariskt och veganskt. Elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, t ex autism och ADHD, kan behöva anpassade måltider då de kan vara selektiva med vad de äter. De som skriver gör det med olika alias, och det raljeras över bokstavskombinationer, veganism och allergier. Det insinueras att det är påhitt. Men det som upprör allra mest är specialkost baserat på religion. Framför allt är det muslimska elever som pekas ut.

Jag har plockat ut några av kommentarerna till nämnda artikel. Många av kommentarerna förefaller bryta mot flera av Samhällsnytts kommentarsregler. Detta är skärmdumpar tagna direkt från bloggen.

Namnlös

Namnlös2

Namnlös3

Namnlös4

Namnlös5

Namnlös6

Namnlös7

Namnlös8

Namnlös9

Namnlös10

Namnlös11

Namnlös12

Namnlös13

Detta är ett axplock. Artikeln är relativt nypublicerad och tangentbordskrigarna kommer att fortsätta skriva kommentarer som förefaller bryta mot kommentarsreglerna. Men de tillåts finnas kvar, trots att Samhällsnytt påstår att de har personer som granskar kommentarer.

Samhällsnytt frånsäger sig juridiskt ansvar för vad kommentarsfältherrarna skriver. Att de externa, frivilliga granskarna tillåter kommentarer som strider mot kommentarsreglerna innebär att bloggen kan skippa dessa regler. Istället bör de ha en uppmaning på hemsidan: ”Skriv vad du vill”.

Näthat är vidrigt, oavsett vem som sitter och knappar på tangentbordet. Hot, mordhot, hat, kränkningar och kollektiv skuldbeläggning är ständigt pågående. Näthat innebär att mobbning och utfrysning aldrig tar paus, den är närvarande alla dygnets timmar.

På näthatshälpen.se finns information om vad som är näthat, vad som gäller enligt svensk lag och hur du ska polisanmäla näthat.

Myter

Myten om de 119 568 uppehållstillstånden (2019)

I debatten talas det ofta svepande om att Sverige beviljar massvis med uppehållstillstånd. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som erhåller uppehållstillstånd. Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete.

I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges invandring fortsatt befinner sig på alarmerande höga nivåer.

Motargument har tidigare granskat siffrorna för 2018 vad gäller beviljade uppehållstillstånd. Sammanfattningsvis konstaterade vi att siffran 132 696 (antalet beviljade uppehållstillstånd) innefattade 41 755 personer som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder.

Migrationsverket släppte nyligen siffrorna för beviljade uppehållstillstånd som redovisar siffrorna för 2019. Dessa siffror visar att procentandelen som beviljats uppehållstillstånd på grunder som av s k ”invandringskritiker” betraktas som ”dåliga” har sjunkit ännu mer sedan år 2018. Röster i debatterna gör gällande att personer som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder samt på anknytning relaterat till asyl- och flyktinggrunder är uppehållstillstånd som är ”dåliga” för Sverige.

Så hur ser siffrorna ut?

Totalt beviljades 119 568 uppehållstillstånd under 2019. Dessa fördelar sig enligt följande:

  • Anknytning 31 785
  • Arbete 43 233
  • Asyl 19 201
  • EU/EES 9 680
  • Studier 15 669

Om vi bryter ner siffran för ”anknytning” i delar så finner vi att 7 350 personer beviljades uppehållstillstånd på flykting-/asylgrunder. Övriga inom samma kategori som beviljats uppehållstillstånd är: Adoption (62), barn födda i Sverige till förälder som har PUT (8 796) samt ”övriga” (15 557). I denna grund ingår personer med anknytning till exempelvis svenska medborgare eller till personer som har uppehållstillstånd i Sverige på andra grunder än asyl, arbete eller gäststudier, t ex nyetablerade/etablerade förhållanden till person i Sverige som inte fått uppehållstillstånd av asylskäl tidigare.

1/5 av uppehållstillstånden är asyl- och flyktingrelaterade

Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, s k ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd får vi fram siffran 26 551. Den totala siffran på beviljade uppehållstillstånd 2019 var alltså 119 568. Om vi räknar på detta i procent ser vi att drygt 20 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså endast en av fem: 1/5.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2018 låg procentsiffran för beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder på drygt 31 %, dvs en av tre: 1/3. Siffran har alltså sjunkit.

Det finns ett flertal faktorer som påverkar siffrorna. Det har gjorts förändringar i det s k etableringsprogrammet, vi har den nya gymnasielagen som antogs 7 juli 2018, reformen av det gemensamma europeiska asylsystemet och FN:s globala migrationsramverk.

Motargument välkomnar debatter i frågor som rör migration och flyktingpolitik. Däremot vill vi varna för att det tyvärr förekommer ohederligheter i debatterna.

Artiklar

Källkritik del 2: Analys av verktygen och av anklagelserna

På bibliotek runt om i landet hänger det en skylt med rubriken ”Källkritik för vuxna”. Denna skylt ger fem enkla råd för vad vi bör tänka på innan vi delar texter med mera på sociala medier. Men på sociala medier cirkulerar en artikel signerad Egor Putilov på Samhällsnytt. Skylten anklagas bl a för att ”hota” läsaren och för att utgöra ”propaganda”.

Kanske behöver vi källkritiskt granska såväl uppmaningen till källkritik som kritiken mot denna uppmaning?

Vi ska titta närmare på anklagelserna som jag talade om i den föregående artikeln ”Källkritik del 1: Angående anklagelser och analysverktyg”. Anklagelserna, framförda i en artikel på den alternativa mediebloggen Samhällsnytt, riktas mot en skylt som satts upp av några bibliotek för att uppmuntra till källkritik, går ut på att skyltens syfte är att ”hota” läsaren.

I artikeln läser vi även att den skulle påtala att förtal, hets mot folkgrupp och anstiftan till brott är olagligt, Enligt skribenten i Samhällsnytt ska skylten påstå att dessa olagliga handlingar vore något dåligt, fast det snarare handlar om äkta yttrandefrihet. Ställningstagandet som görs på skylten framställs i anklagelsen som om att det skulle stå i motsatsförhållande till yttrandefrihet i sig.

I första delen om källkritik redogjorde jag för två verktyg för källkritik. Dessa består av skylten ”Källkritik för vuxna”, samt häftet ”Källkritik”.

Så, hur ligger det egentligen till med dessa båda verktyg, och med kritiken mot det ena av dem?

Analys av skylten ”Källkritik För Vuxna”

Dess sju punkter är en enkel metod för att utvärdera om något är delbart eller inte. Punkterna är inte faktapåståenden, utan värderingspåståenden. Ett faktapåstående ingår dock, nämligen att det är olagligt att ägna sig åt hets mot folkgrupp, förtal, uppmaning till brott eller dylikt. En snabb googling visar att detta faktapåstående rent allmänt är korrekt. En lite längre studie av relevanta sajter och böcker kan ge en mer detaljerad bild av var gränserna går.

Att skylten har kommit upp på offentliga bibliotek torde härröra från berörda myndigheter. Ovan nämnda kritik uppger att det rör sig om Statens Medieråd, vilket dock inte framgår av själva skylten. Av dess finstilta framgår däremot författarens namn. Hon är IKT-pedagog (Information- och kommunikationsteknik) i ”Bibliotek och högskolepedagogik” på Högskolan Kristianstad.

Finns det rent källkritiskt något att anmärka på skylten? Detta torde skilja sig åt mellan de båda modellerna. Utifrån häftets modell finns det inget att anmärka på skylten. Dock finns fog för påpeka att den saknar en del perspektiv som finns med i häftet som kanske borde finnas med här också. Om vi istället utgår från skyltens modell så finns det däremot en potentiell invändning som den kan rikta mot sig själv: Vill en person som läser skylten att hens vänner ska förknippa hen med en svensk högskola, alternativt med en svensk myndighet, och med de världsbilder som kan förekomma på en sådan? Tja, det beror ju på vilka vänner hen har. Vad har de för inställning till högskolor och myndigheter, skulle just dessa personer kunna ta anstöt av att hen delar från en sådan källa? Hur det nu än må vara med detta så är det i vilket fall orimligt att anklaga skylten för att ”hota” läsaren eller att vara emot yttrandefrihet.

Analys av häftet ”Källkritik” av Peter Olausson

Häftet ”Källkritik” utgör med sina fem kriterier och nio steg ett mer nyanserat analysverktyg än skyltens sju punkter. Men i och med att det är längre och mer nyanserat så krävs mer energi för att använda det. Skylten är enklare, på gott och ont.

Häftet har ett vuxnare tilltal än skylten, vilken trots att den har ”för vuxna” i titeln, har ett tilltal som kan uppfattas som att den talar ner till läsaren. De faktapåståenden som görs i häftet är, precis som på skylten, lätta att kolla upp att de stämmer. Häftet avslutar dessutom med en gedigen lista på lästips.

Angående ”tendens” enligt häftet och ”tänk” enligt skylten så kan vi konstatera att Peter Olausson har varit aktiv i föreningen VoF (Vetenskap och folkbildning). Ett par år efter att han publicerade sin artikel om källkritik blev han föreningens riksordförande. Detta är inte något problem utifrån häftets modell. Utifrån skyltens modell torde det inte heller vara något problem för en genomsnittlig läsare, men precis som med skylten så är frågan vilka vänner läsaren har.

VoF arbetar mot kvacksalveri och mot pseudovetenskap, och delar varje år ut prisen ”Årets folkbildare” och ”Årets förvillare”. Säkerligen kan anhängare av någon lära eller grupp som blivit stämplad som det ena eller andra tycka illa om det. Detta kan leda till man förkastar material från VoF. Om du har en vän som försörjer sig på homeopati eller på kristallhealing så innebär detta att din vän har anledning att ta illa upp om du ifrågasätter hens försörjning eller om du respekterar material från en förening som ifrågasätter hens försörjning. Detta innebär i sin tur att du har sociala, men däremot inte vetenskapliga, skäl att betrakta hälsoeffekterna av homeopati respektive kristallhealing  som vore de vetenskapligt bevisade.

(För övrigt: Angående tendens kan det även vara på sin plats med en liten parentes om min egen tendens – jag satt själv i VoF:s riksstyrelse samtidigt som Peter Olausson var riksordförande, vilket kan tänkas innebära att jag inte är helt opartisk.)

Analys av kritiken mot skylten

När en artikel anklagar en enkel skylt om källkritik för att ”hota” samt insinuerar att den skulle vara mot yttrandefrihet kan det vara läge att dra öronen åt sig. Detta torde innebära märkvärdiga uppgifter och polariserat mottagande, som i sig inte behöver innebära att de skulle vara felaktiga. Däremot innebär det att vi behöver tänka efter lite extra istället för att låta oss svepas med i upplevelsen.

Låt oss börja med att kolla upp vilka som står bakom artikeln. Den är publicerad på ”Samhällsnytt”, och är skriven av ”Egor Putilov”. Namnen antyder att det rör sig om en bred tidskrift om samhällsfrågor, respektive om en man med invandrarbakgrund. Denna bild förstärks när vi går vidare till att kolla upp vad sajten skriver om sig själv och om sin skribent.

Samhällsnytt sammanfattar sig själv enligt följande: ”Samhällsnytt tar ett brett publicistiskt grepp. Vi specialbevakar de områden där etablissemangsmedia uppvisar underlåtenhetsförsyndelser, men fokuserar också brett på allmän nyhetsjournalistik. Dessutom gör vi regelbundet granskande och grävande filmreportage”.

Bloggen presenterar Putilov: han har tidigare arbetat som frilansjournalist för Aftonbladet, Expressen, SvD, SR och andra medier. Han har arbetat som asylhandläggare på Migrationsverket och som tjänsteman i Riksdagen. Så långt så bra. Vi får också veta att det tydligen finns en enskild centerpartist som säger sig uppleva honom som ett stort hot, vilket dock knappast förtar helhetsintrycket. Allt som allt låter det ju jättebra. Presentationerna av andra medarbetare innehåller dock ett par ledtrådar i annan riktning, men låt oss först ta en titt på sajtens framsida.

En snabb genomgång av rubrikerna på bloggens förstasida (onsdagen den 27:e november 2019) visar sig innehålla bland annat hyllningar till president Trump, anklagelser mot skolväsendet om att dyrka Greta Thunberg. Här finns påståenden om att gäng av romska tiggare överfaller svenska studenter på deras skolavslutning och insinuationer om att förra riksdagsvalet inte gick rätt till.

Sistnämnda artikel visar sig gå in för att EU-kommissionen ska räknas som ”främmande makt” och att denna genom att falskeligen måla upp ett klimathot skulle ha manipulerat inför valet så att Miljöpartiet skulle ha fått oförtjänt många röster. Förutom hyllningen till Trump så är samtliga dessa artiklar skrivna av just Putilov. Bloggens presentation av den politiske chefredaktören, tillika ansvarige utgivaren, indikerar att Samhällsnytt i själva verket är den ökända högerextrema publikationen ”Avpixlat”, fast med nytt namn. En snabb googling på Putilov visar att även han har bytt namn. Ganska många gånger, till och med.

Så, vem är då denne Egor Putilov? Eller Yuri Popov som han egentligen (?) heter? Eller var det Alexander Yarovenko, Tobias Lagerfeldt, Martin Dahlin eller kanske Alexander Fridback? Dessa är de 6 alias på Putilov som jag har kunnat finna.

Tja… Framför allt så har han tidigare varit anställd av Sverigedemokraterna, samtidigt som han indirekt fått miljontals kronor överförda till sig från Ryssland. Som anställd av SD:s rikskansli ägnade han betald arbetstid åt att skriva bedrägliga debattartiklar utifrån diverse förfalskade avsändare. När sverigedemokraten Kent Ekeroth fick en debattartikel publicerad så fick Ekeroth svar på tal i form av ett polemiskt debattsvar vilket knappast någon torde sympatisera med. Detta debattsvar, vilket gick under rubriken ”Ge asylsökande och papperslösa rösträtt”, påstod sig komma från en volontär från ”Refugees Welcome” – men kom i själva verket från Putilov.

Slutord

Så, vad kan vi då lära oss av detta? Främst att källkritik förvisso är viktigt. Men även att det är viktigt att vi finslipar våra verktyg för källkritik. Dels för att de ska fungera så bra som möjligt, och dels för att undvika att ha svagheter vilka de som ogillar källkritik som sådant kan hugga på i syfte att misstänkliggöra källkritik som sådant och att bygga upp filterbubblor där de som dragits in kan bli allt mer avskärmade från omvärldens kunskap.

Detta om analysen av verktygen och av anklagelserna. En beskrivning av analysverktygen finner du i ”Källkritik del 1: Angående analysverktyg och analysverktyg”.

I fokus

Slöjförbud i Staffanstorp och Skurup är olagligt

De skånska kommunerna Staffanstorp och Skurup har infört slöjförbud i skolan och förskolan för såväl elever som personal. Besluten om slöjförbud bryter mot svensk lag på flera punkter. Framförallt strider det mot svensk grundlag och regeringsformen. I denna artikel förklarar vi varför det är förbjudet att förbjuda slöja i skolan. Förbud mot slöja i skolan strider mot svensk lag, inklusive grundlagen.

Det 22 maj 2019  som kommunfullmäktige i Staffanstorp beslutade om ett slöjförbud i skolan. En av motiveringarna då var att det skulle bidra till integrationen av nyanlända. I Staffanstorp kommer slöjförbudet att gälla upp till årskurs 6. Vi noterar att slöjförbudet gäller även personal. Vi återkommer till Staffanstorp lite senare i denna text.

Den 16 december 2019 var det dags för Skurups kommunfullmäktige att bifalla Sverigedemokraternas motion om slöjförbud. I motionen läser vi ”att huvudduk, burka, niqab och andra klädesplagg som har som syfte att dölja elever och personal inte skall vara tillåtet i Skurups kommuns förskolor”. Samma formulering finns vad gäller förbudet i grundskolor. (Källa: SVT)

Vi återkommer även till Skurup lite senare i denna text.

Skolverket konstaterade 2012 att det inte i enlighet med svensk grundlag är möjligt att införa generellt slöjförbud.

Jag kommer nu att punkta upp vilka lagar som är aktuella i sammanhanget. Vi börjar med skollagen och diskrimineringslagen. Dessa lagar kan Sverige förvisso ändra i, men som de ser ut idag är ett slöjförbud i skolan olagligt.

Skollagen

Vi saxar följande ur 1 kap. 8 § i skollagen:

”Lika tillgång till utbildning

Alla ska, oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i skolväsendet om inte annat följer av särskilda bestämmelser i denna lag.

I diskrimineringslagen (2008:567) finns bestämmelser som har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter inom utbildningsområdet oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Lag (2014:960).” (Källa: Riksdagen.se)

Diskrimineringslagen

Vi saxar följande ur diskrimineringslagen 1 kap. 3 § och 4 §:

”Lagen är tvingande

3 §   Ett avtal som inskränker någons rättigheter eller skyldigheter enligt denna lag är utan verkan i den delen.

Diskriminering

4 §   I denna lag avses med diskriminering

1. direkt diskriminering: att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder,
2. indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, viss funktionsnedsättning, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet” (Källa: Riksdagen.se)

I diskrimineringslagen 2 kap. 5 § läser vi:

”Utbildning

Diskrimineringsförbud

5 § Den som bedriver verksamhet som avses i skollagen (2010:800) eller annan utbildningsverksamhet (utbildningsanordnare) får inte diskriminera något barn eller någon elev, student eller studerande som deltar i eller söker till verksamheten. Anställda och uppdragstagare i verksamheten ska likställas med utbildningsanordnaren när de handlar inom ramen för anställningen eller uppdraget.
Lag (2014:958).” (Källa: Riksdagen.se)

Som jag nämnde tidigare så kan Sverige utan större åthävor ändra i såväl skollag som diskrimineringslag. Däremot finns ytterligare lagar att ta hänsyn till. En av dem är Barnkonventionen, som enligt beslut den 13 juni 2018 kommer att bli svensk lag 1 januari 2020.

Barnkonventionen blir svensk lag 2020

I Barnkonventionen artikel 2 läser vi följande:

  • ”Konventionsstaterna ska respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess förälders eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, funktionsnedsättning, börd eller ställning i övrigt.

  • Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro” (Källa: Unicef)

Och i Barnkonventionen artikel 14 läser vi följande:

”1. Konventionsstaterna ska respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.

2. Konventionsstaterna ska respektera föräldrarnas och, i förekommande fall, vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt.

3. Friheten att utöva sin religion eller tro får underkastas endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna säkerheten, rättsordningens grunder, folkhälsan eller den allmänna moralen eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter.” (Källa: Unicef)

Likt Europakonventionen är Barnkonventionen ”ett rättsligt bindande  internationellt avtal”. Således kommer det som står i Barnkonventionen från och med 1 januari 2020 vara rättsligt bindande. (Källa: Unicef)

Europakonventionen utgör svensk lag sedan 1995. Europakonventionen är överordnad svensk lag, och ingår därmed i den svenska grundlagen. Detta innebär att det i princip är omöjligt för Sverige att göra ändringar i denna lag. Det innebär också att eventuella förändringar i skollagen respektive diskrimineringslagen som strider mot Europakonventionen inte går att genomföra. Europakonventionen ingår i regeringsformen.

Europakonventionen står över svensk lag och ingår i regeringsformen

I regeringsformen 1 kap. 2 § läser vi följande:

”2 § Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

[…]

Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.” (Källa: Riksdagen.se)

Vi saxar följande ur regeringsformen 2 kap. 1 §:

 6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion (Källa: Riksdagen.se)

I regeringsformen 2 kap. 12 § hittar vi följande stycke:

12 § Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas därför att han eller hon tillhör en minoritet med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande eller med hänsyn till sexuell läggning. Lag (2010:1408). (Källa: Riksdagen.se)

I regeringsformen  2 kap. 19 § läser vi följande om Europakonventionen:

”19 § Lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Lag (2010:1408).” (Källa: Riksdagen.se)

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att slöjförbud i skolan strider mot en mängd lagar. I första hand strider förbud mot slöja i grundskolan respektive förskolan mot skollagen och diskrimineringslagen. Eventuella ändringar i dessa lagar som strider mot Europakonventionen kan inte genomföras. Vidare strider ett slöjförbud mot såväl Barnkonventionen som Europakonventionen. Europakonventionen är överordnad svensk lag, och är således en grundlag och ingår dessutom i regeringsformen. Sverige får inte på egen hand ändra en enda bokstav eller ett enda kommatecken i vare sig Barnkonventionen eller Europakonventionen. Svensk lag (i detta fall Skollagen och Diskrimineringslagen) påverkas av Barnkonventionen såtillvida att den påverkar rättstillämpningen på alla nivåer i offentlig verksamhet.

Vad gäller slöjförbudet i Staffanstorp så ändrades den ursprungliga formuleringen, ”slöja” ersattes med ”huvudduk”. Vad har då skett sedan slöjförbudet infördes i Staffanstorp? Sydsvenskan har ringt runt till skolor i kommunen – och det visar sig att ingen skola har vidtagit några åtgärder mot barn eller personal som bär slöja. Med facit i hand är detta en tandlös lagstiftning med massor av signalpolitik.

Vad gäller slöjförbudet i Skurup säger den sverigedemokratiske motionsförfattaren att förbudet ingår i en mer övergripande integrationsplan. Hur många barn och personal som kommer att påverkas direkt av slöjförbudet i Skurup är ännu inte klarlagt.

Slöjförbuden i Staffanstorp och Skurup strider mot religionsfriheten samt ett flertal lagar, inklusive regeringsformen.

Källor:

Riksdagen: Skollagen

Riksdagen: Diskrimineringslagen

SKL: Barnkonventionen blir svensk lag

Unicef: Barnkonventionen

Lawline: EKMR och rättighetsstadgan

Riksdagen: Regeringsformen

Regeringen: Vägledning vid tolkning och tillämpning av FN:s konvention om barnets rättigheter Ds 2019:23

I fokus, Krönikor

Får jag slå min grannes lilla dotter om min granne slår mig?

Olika personer har senaste veckan försvarat personer som sagt och gjort horribla saker med att ”det gjorde för att de kände vanmakt” och ”var i underläge”. Jag tänker på hur en del försvarade de upploppsmakare som attackerade Joakim Lamotte i Trollhättan och jag tänker på hur Katerina Janouch försvarar de anhängare till Sverigedemokraterna som vill mörda flyktingar och muslimer.

Men resonemanget är fel. Reell vanmakt, reellt underläge och förtryck rättfärdigar aldrig att man själv använder våld, hat och rasism.

Från Kronogården…

”Förtvivlade människor beter sig inte alltid som sig bör och ju större förtvivlan blir ju sämre kontroll. Är inte bara att välja hur man beter sig då tyvärr.” (Källa: Aftonbladet)

Så har ungdomarna som attackerade Joakim Lamotte försvarats av många i sociala media de sista dagarna.

Det våld och de verbala hot som riktades mot Lamotte och upploppen som skedde är alltså delvis förståeliga, anses det. Och det sägs att det är fel att kritisera ungdomarna för det de gjorde. I debatten hörs uttryck som ”De är ju i strukturellt underläge”. En annan skrev ”mobbade barn blir ofta själva mobbare”.

Kronogården (Trollhättan) 2018. Attribution: Photo by HaGu69. License: https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0/deed.sv

… till Katerina Janouch!

En annan som skrev exakt samma sak för en vecka sen var Katerina Janouch. Hon reagerade på att Expo skrivit en artikel om olika anhängare till Sverigedemokraterna i slutna grupper som vill skjuta muslimer och hänga invandrare. När hon läste artikeln om dessa som sa sig vilja ”skjuta lössen” skrev hon:

”Och jag funderar på dessa mekanismer som gör att man angriper människors förtvivlan och vanmakt istället för de problem som dessa reaktioner beror på? Ska Sveriges folk tvingas tiga still då de ser sina barn bli rånade och våldtagna? Jag kan berätta att det finns en bristningsgräns. Till och med ett mobbat barn ger igen till slut, och det är inte alltid vackert.” (Källa: Katerina Magasin)

Tanken är inte ovanlig bland rasister. SD beskriver ofta hur synd det är om ”svensken” med besparingar och neddragningar och allt påstått våld i samhället. ”Svensken har hamnat i underläge i sitt eget namn”, heter det.

Katerina Janouch resonerar på samma sätt. Åter till henne:

”Och det är detta som är orsaken till “hat”. Det som tar sig uttryck i grova ord är reaktionerna på samhällsutvecklingen. För det som sker med människor som blir trakasserade och tyranniserade, det är inte vackert.” (Källa: Katerina Magasin)

Ser ni att det är samma sorts resonemang?

Om du inte vill rättfärdiga en massa våld i förorterna så bör du sluta bortförklara SD:are som sprider hat och hot och rasism. Och om du inte vill att SD ska vinna terräng så bör du sluta att bortförklara våldsverkare som bränner bilar och slår journalister.

Att möta hat och hot med likadant hat och hot mot oskyldiga är inte OK. Att hota att döda flyktingar och muslimer som grupp är aldrig OK, inte ens för att man är arg. Att vilja bränna sin grannes bil och kalla folk för ”jävla svennehora”, eller att slå journalister, är inte OK heller, ens om man är arg.

Att rikta sitt hat mot en grupp man anser vara i överläge, och därmed dra alla i gruppen över en kam har ett speciellt namn. Det brukar kallas rasism! Men det kan beskrivas enklare, med en liknelse, som visar hur rasismen slår mot tredje part.

Får jag slå min grannes lilla dotter om min granne slår mig? Vad anser du?

PS

Skribenten är INTE en anhängare till Joakim Lamotte, som han brukar beteckna som en ”skrikhals som appellerar till det lägsta hos människorna”. Men även en skrikhals till journalist har rätt att kunna göra sin röst hörd utan att bli överfallen eller misshandlad. Dessutom är givetvis upplopp och skadegörelse helt förkastligt. Denna artikel är en övning i att kunna tänka två tankar samtidigt.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Korta motargument

SD-granskning fortsätter

Motargument anser att kommunfullmäktigeledamöters närvaro är intressant och relevant att känna till. Lokala tidningsredaktioner är bra på att rapportera om sin lokala kommunfullmäktige, men det är tyvärr för sällan som fakta om hur många politiska vildar som finns blir rikskända nyheter.

Motargument vill bättra på uppmärksamheten hos samtliga röstberättigade – i så god tid som möjligt inför nästa valkampanj – så att väljarna blir bättre på att fråga ut sina lokala partiföreträdare och värdera vad de ska lita på och om de ska lita på dem.

I denna första, korta artikel redovisar vi en lista över i vilka kommuner det finns utesluten SD-ledamot eller en avhoppad SD-politiker som sitter kvar på sin stol i kommunfullmäktige – och ockuperar det mandatet som en så kallat: ”politisk vilde”.

från norr och ner till huvudstaden:
Norrbottens län: 3 politiska vildar
Jämtlands län: 2 politiska vildar
Västernorrlands län: 5 politiska vildar
Värmlands län: 6 politiska vildar
Örebro län: 2 politiska vildar
Stockholms län: 10 politiska vildar

Antal politiska vildar från SD i kommunfullmäktige: 28 stycken i norra och mellersta Sverige.

Detta är första halvan i denna granskning från norr till Södermanland. Fortsättningen kommer inom kort med Västra Götalands län, Östergötland och söderut.

Läs även våra redovisningar av tomma SD-stolar. (det är just nu 34 st tomma stolar i kommunfullmäktigesalar i Sverige, där det skulle ha suttit en SD-representant)

Artiklar

Rättsliga ställningstaganden nödvändiga vid asylprövning

Migrationsverket prövar dagligen asylansökningar. För att göra det krävs underlag för att göra enhetliga och rättssäkra bedömningar. Om det uppstår en varaktig förändring i ett land varifrån många asylsökande kommer finns det fog för att göra ett nytt rättsligt ställningstagande.

Vad är det då som ligger till grund för hur det rättsliga ställningstagandet ser ut? Det är nödvändigt att aktuell information används. Migrationsverkets biträdande rättschef Carl Bexelius säger att rättsavdelningen har en pågående dialog med verksamheten.  Jurister på rättsavdelningen har nära samarbete med  verkets analytiker som följer händelseutvecklingen i olika länder.

Juristerna och analytikerna gör tillsammans en lista på prioriterade länder och en tidsplan för att formulera en ny landrelaterad rättslig styrning.

Om vi kikar på Syrien, så gick det till som så att man vid senaste ställningstagandet sattes en arbetsgrupp på att gå igenom ett flertal syriska ärenden. Det som arbetsgruppen tittade på var t ex vilka skäl de asylsökande angav, och om handläggarna hade ställt alla nödvändiga frågor under utredningen.

Per Adolfsson, verksamhetsexpert, utvecklar fallet Syrien:

”Vi kunde se att en stor del av de asylsökande från Syrien var och är ensamstående kvinnor eller kvinnor med barn. Då behöver asylprövningen fokusera på frågor som rör kvinnors och barnfamiljers situation och det rättsliga ställningstagandet måste lyfta upp och synliggöra den gruppen.” (Källa: Migrationsverket)

Asylsökare kommer till Sverige från mer än 100 länder. Rättsliga ställningstaganden tas bara fram för några av dessa. Det beror på hur många asylsökande som kommer från berört land eller då det finns behov av en tydlig information. Till sin hjälp i utredningarna har handläggarna, förutom rättsliga ställningstaganden, tillgång till en omfattande databas med landinformation. Landinformation innehåller mer fakta och fler detaljer än rättsliga ställningstaganden.

Carl Bexelius utvecklar:

”När vi fattar beslut i asylärenden har vi krav på oss, både utifrån EU:s regelverk och asylprocedurdirektivet, att använda oss av uppdaterad och specifik landinformation. Däremot finns inga regler om att vi måste ha rättsliga ställningstaganden.” (Källa: Migrationsverket)

När uttalanden om säkerhetslägen görs är det nödvändigt att ha gjort en framåtsyftande riskbedömning, dvs vilka är riskerna för en sökande som återvänder.

I särskilda fall kan Migrationsverket besluta om utvisningsstopp, alternativt pausa utredningen av asylansökningar. Detta kan bero på att det inte är möjligt att göra en framåtsyftande riskbedömning, mot bakgrund av t ex att en diktator avsätts eller en statskupp genomförs.

Ett aktuellt exempel är Hassakah-provinsen i norra Syrien. Det går för närvarande inte att göra en framåtsyftande riskbedömning gällande personer från den provinsen. Därför kan man inte verkställa av- eller utvisningsbeslut dit.

Ett alternativ till rättsligt ställningstagande är att rättschefen skriver en rättslig kommentar. Det görs i de fall det är mer brådskande att kommentera säkerhetsläget i ett land. Rättsliga kommentarer syftar till att snabbt ge verket stöd, i de fall det inte är möjligt att avvakta den ordinarie, långsammare processen som sker innan ett rättsligt ställningstagande. Rättsliga kommentarer kan också göra då det ännu inte går att utfärda rättsliga ställningstaganden, beroende på att situationen i ett land är oförutsägbar.

Ett exempel på en rättslig kommentarer finns här:

Rättslig kommentar angående den senaste konfliktutvecklingen i nordöstra Syrien – SR 30/2019

Rättsliga ställningstaganden är inte juridiskt bindande. De är:

”generella rekommendationer om tillämpningen av lagar och förordningar inom Migrationsverkets verksamhetsområde. Ställningstagandena tas fram i syfte att åstadkomma en enhetlig och likformig rättstillämpning inom verket. Verkets personal bör följa dem i rättstillämpningen.” (Källa: Migrationsverket)

Källa:

Migrationsverket: Så arbetar Migrationsverket med rättsliga ställningstaganden

Myter

Myt: Politikerna gör inget mot hedersvåldet

I invandringsdebatten hör vi ofta alarmistiska uttryck om att svenska politiker inte vågar stöta sig med ”mångkulturens värderingar” och därför inte tar tag i problemen. I soppan av ”sverigevänliga” argument för att stoppa den s k ”massinvandringen” finner vi det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Det är direkt felaktigt att hävda att politikerna inte gör något för att komma åt hedersvåld och förtryck.

Det finns en myt som florerar i debatten om att politikerna inte gör något för att komma åt hedersvåldet. En del av myten är att det är religion, och framför allt islam, som ligger till grund för hedersproblematiken. ”Sverigevänner” menar att orsaken till den påstådda flatheten är att man inte vill gå i clinch med ”mångkulturens värdegrund”, och att det ingår i hela konceptet om ”massinvandring” och ”islamisering”.

Men det stämmer inte. Varför det inte stämmer återkommer vi till lite senare i denna artikel.

Hedersrelaterat våld och förtryck innebär kulturella, och kollektiva, mönster som tar sig uttryck i psykiska och fysiska verktyg för att styra, manipulera, skrämma, hota och i värsta fall döda. Det kan vara såväl kvinnor som män som utsätts. En särskilt utsatt grupp är HBTQ-personer. Förövarna är oftast familjemedlemmar, släktingar eller någon som på annat sätt ingår i den kollektiva gemenskapen. Ofta handlar våldet och förtrycket om att den enskilde inte följer gemenskapens åsikter om val av partner. Gruppens ord är lag.

På Polisens hemsida läser vi följande beskrivning av begreppet:

”Hedersrelaterade brott är ofta riktade mot en släkting som enligt gärningspersonen, familjen, släkten eller annan liknande grupp riskerar att vanära eller redan har vanärat gärningspersonens, familjens, släktens eller gruppens heder.

Hedersrelaterade brott kan exempelvis handla om frihetsberövande, tvång, äktenskapstvång, vilseledande till tvångsäktenskapsresa, hot, kränkande fotografering, ofredande, misshandel, mord eller mordförsök.

Många unga utsätts idag för kränkningar och begränsningar av sin frihet och integritet som ibland, men inte alltid, utgörs av brottsliga handlingar. Oavsett om handlingarna är brottsliga eller inte får de enorma konsekvenser för den som drabbas i de sammanhang och med den systematik som de utförs.”(Källa: Polisen.se)

Varje fall av hedersrelaterat våld och/eller förtryck i Sverige är ett fall för mycket. Det är ett komplext arbete att förebygga, förhindra och stoppa hedersvåldet. Men att påstå att ingenting görs, eller att använda hedersvåldet som ett argument mot invandring, är i första fallet direkt felaktigt, och i andra fallet generaliserande och en form av kollektiv skuldbeläggning.

Vad innebär då hedersförtryck i praktiken?

Hedersrelaterat våld och förtryck kränker de mänskliga rättigheterna, då det får till följd att individen begränsas i sin frihet, sin rätt till liv och personlig säkerhet. Här är exempel på hur hedersförtrycket kan ta sig uttryck:

  • Att inte få klä sig som man vill – eller tvingas bära vissa plagg mot sin vilja
  • Att inte få gå ut
  • Att inte få umgås socialt med de man vill
  • Att inte få gifta sig med den man vill
  • Att inte få bestämma över sin egen kropp, sitt liv eller sin sexualitet
  • Att vara alltid bevakad och kontrollerad
  • Att inte få studera vidare, eller studera vidare bara på samma ort som familjen bor på
  • Att styras av de i familjen/släkten som har mer makt än man själv

Det finns olika sätt att angripa hedersbegreppet. Vissa hävdar att det handlar om ett könsperspektiv, andra att det handlar om ett kulturperspektiv. Båda perspektiven, och sannolikt flera, är nödvändiga för att angripa problemet.

Eftersom Sverige är ett av världens mest jämställda länder hamnar ibland människor från andra kulturer och med annan syn på könsroller, i polemik med den rådande samhällsnormen då de invandrar till Sverige. Det kan vara svårt att förändra beteenden och normer, och inte sällan hamnar individen i ett livsfarligt dubbelliv, då man å ena sidan lever enligt familjens normer, och å andra sidan enligt samhällets normer.

Heder i kulturens och traditionens namn

Hedersnormer är inte specifikt kopplad till en etnicitet, eller religion. Hedersnormer kan vara kultur i ett helt land, eller så kan det vara en subkultur där vissa grupper använder sig av det. Det är viktigt att poängtera, för att undkomma alla anklagelser om generalisering, att inom grupper finns de som förespråkar, men också de som tar avstånd ifrån, hedersnormer. Traditioner är hos de allra flesta av oss starka.

Hedersnormer har funnits långt innan våra moderna religioner bildades. Hedersvåld är inte kopplat till religion, vilket illustreras av att det förekommer i såväl kristna, som muslimska och judiska samhällen.

Hedersnormer är alltid kopplat till klanstrukturer, alltså en syn på samhället där klanen/familjegruppen/intressegruppen är den enda garantin för individens fysiska och ekonomiska trygghet, och där klanens status (och därmed förmåga att garantera individen trygghet) hänger på klanens ”heder”, som avgörs av individernas beteende. Det är därför det blir så viktigt för klanen att kontrollera och begränsa hur individerna beter sig.

Motsatsen till klanstrukturen är den individualistiska samhällssynen i rättsstaten (lagsamhället), där staten, genom rättsväsendet och välfärdssystemet, är garanten för individens trygghet.

Man måste förstå det här, för att förstå skillnaden mellan hedersförtryck och förtryck som bottnar i svartsjuka eller en vidrig kvinnosyn.

Men det är en svår balansgång att förklara att klansamhället är ett kulturmönster som kan finnas i alla länder, religioner, kulturer – utan att diskussionen spårar in i ”kulturella skillnader” som genast kopplas till etnicitet och religion.

En gemensam nämnare för mäns våld i nära relationer och hedersvåld är patriarkalt förtryck. För att angripa båda formerna är det viktigt att vi ser skillnaderna. En viktig skillnad är att hedersvåldet är kollektivt sanktionerat. I mäns våld i nära relationer är förövaren ensam, ofta sker brottet oplanerat och det fördöms av människor i förövarens närhet. Vad gäller hedersrelaterad brottslighet är förövarna ofta flera personer, oftast sker brottet planerat och förövarna har stark lojalitet från resten av gruppen.

FN och Sverige bekämpar hedersvåld

FN arbetar kontinuerligt med att uppmärksamma och förebygga, samt förhindra, förekomsten av hedersvåld. United Nations Population Fund (UNFPA) uppskattar att 5 000 kvinnor världen över varje år mördas mot bakgrund av hedersnormer. FN har, i enlighet med Human Rights Council resolution (14/12) från 2010, utformat krav på att medlemsländer vidta åtgärder för att eliminera kvinnovåld, då det inskränker såväl på mänskliga rättigheter som kvinnorättigheter.

Vad gör då våra svenska politiker för att angripa hedersnormer, hedersvåld och förtryck? På den frågan vill jag svara ”massor”. Häng med.

I ”Regeringens arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck” får vi en inblick i hur man tänker:

”Regeringen satsar på kraftfulla åtgärder mot hedersrelaterat våld och förtryck. Kvinnor och män är lika mycket värda. Jämställdhet är inte något som är villkorat, gäller vissa, på särskilda platser eller på vissa tider. Jämställdhet och mänskliga rättigheter är något som gäller alla, överallt, hela tiden. Svensk lag gäller alla som lever i Sverige, säger jämställdhetsminister Åsa Regnér.” (Källa: Regeringen.se)

Regering och riksdag arbetar ständigt med den komplexa frågan om mäns våld mot kvinnor, vilken inkluderar hedersvåld och förtryck. Det görs en flerårig satsning med stora resurser (100 miljoner kronor 2018 och 57 miljoner såväl 2019 som 2020). Arbetet syftar till att flickor, pojkar, kvinnor och män ska ha rätt till sin kroppsliga integritet och att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Man är av uppfattningen att ökad segregation i utsatta områden kan bidra till att förstärka hedersnormer. Därför behövs resurser för att stödja jämställdhetsarbete och specifikt de våldsförebyggande insatserna gentemot pojkar och män i en hederskontext. Att arbetet mot hedersvåldet är tvärpolitiskt blir tydligt då ”Satsningen är inom ramen för regeringens tioåriga nationella strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor”. (Källa: Regeringen.se)

I den nationella strategin mot våld och förtryck (som startade 1 januari 2017 och planeras pågå i tio år) ingår följande punkter:

  • Ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete mot våld
  • Förbättrad upptäckt av våld och starkare skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor och barn
  • Effektivare brottsbekämpning
  • Förbättrad kunskap och metodutveckling
    (Källa: Regeringen.se)

Våren 2017 gav regeringen Socialstyrelsen ”i uppdrag att stödja genomförande och uppföljning av den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor”. I uppdraget ingår att göra en nationell kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck samt barn- och tvångsäktenskap.

Syftet med Socialstyrelsens uppdrag är:

  • att förbättra kunskapen om förekomsten av mäns våld mot kvinnor och insatser på nationell, regional och lokal nivå,
  • att specifikt förbättra kunskapen om förekomsten av mäns våld mot kvinnor och våldsrelaterade insatser inom socialtjänst och hälso- och sjukvård på kommunal respektive regional nivå,
  • att förstärka kompetensstödet till vård- och omsorgspersonal, samt
  • att utveckla bedömnings- och behandlingsmetoder i socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våldsutövare samt våldsutsatta kvinnor och barn
    (Källa: Regeringen.se)

Slutredovisningen av Socialstyrelsens nationella kartläggning står att läsa i ”Ett liv utan våld och förtryck” som publicerades i april 2019. Rapporten riktar sig till ”beslutsfattare, tjänstemän, verksamhetschefer på olika nivåer, yrkesverksamma som möter våldsutsatta och personer som har erfarenheter av våldsutsatthet”.

Socialstyrelsens rapport är uppdelad i en kvalitativ intervjustudie (235 personer med kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck intervjuades i 95 intervjuer) och en kvantitativ enkätstudie (6 002 niondeklassare i Malmö, Göteborg och Stockholm besvarade en enkät om relationer, begränsningar och olika former av utsatthet i hemmet, skolan och på fritiden).

Vi läser följande om resultatet i den kvantitativa enkätstudien:

”Utifrån de definitioner som används i studien så beräknas andelen av de undersökta ungdomarna i Göteborgs stad som lever med hedersrelaterade normer och förtryck till 8–13 procent. Motsvarande intervall beräknas vara 9–20 procent för Malmö och 7–10 procent för Stockholm. Omfattningen beskrivs befinna sig inom det intervall som redovisats i tidigare enkätstudier genomförda bland ungdomar i Sverige. På den lägre sidan av intervallet ligger den grupp individer som utsatts för någon form av kollektivt (familjen eller släkten) legitimerad våldsanvändning, och på den högre sidan av intervallet ligger den grupp individer som lever med normer som begränsar sexualitet och det fria utövandet av denna. Dessa två grupper överlappar endast i begränsad omfattning varför slutsatsen dras att studien fångar två olika hedersutsatta grupper.” (Källa: Socialstyrelsen)

Vi läser följande om resultatet i den kvalitativa intervjustudien:

”Den kvalitativa delen visar på ett stort antal mönster och faktorer som har betydelse för olika former av våld i hederskontexter: Hedersrelaterat våld och förtryck beskrivs exempelvis näras av minoritetsskap, särskilt i kombination med statslöshet, krig, migration och segregation. Social, ekonomisk och politisk rörlighet däremot, tycks urholka våldsnormerna och minska våldsanvändandet.” (Källa: Socialstyrelsen)

18 juli 2019 beslutade regeringen om direktiv för straffrätten vad gäller hedersbrott. I dokumentet ”Straffansvar för hedersrelaterat våld och förtryck” läser vi att utredaren ska

  • analysera och ta ställning till om det bör införas en särskild straffbestämmelse, med en egen brottsbeteckning, som uttryckligen tar sikte på hedersrelaterat våld och förtryck,
  • lämna förslag på en sådan reglering oavsett ställningstagande när det gäller frågan om huruvida ett särskilt hedersbrott bör införas,
  • om utredaren bedömer det ändamålsenligt, lämna förslag på hur ett effektivare straffrättsligt skydd mot hedersrelaterat våld och förtryck kan åstadkommas på något annat sätt,
  • överväga hur preskriptionstiden för sådan brottslighet bör beräknas och ta ställning till om särskilda preskriptionsregler bör gälla om brott har begåtts mot en person under 18 år,
  • analysera svensk domstols behörighet att döma över sådan brottslighet begången utomlands, samt
  • lämna förslag på nödvändiga författningsändringar
    (Källa: Regeringen.se)

Det finns en företeelse som går ut på att unga människor tvingas stanna kvar i utlandet mot sin vilja. Det kan handla om tvångsgifte eller s k ”uppfostringsresor”. I samband med skollov noterar Utrikesdepartementet (UD) att dessa ärenden ökar. Mot bakgrund av detta lanserar UD tillsammans med Skolverket en annonskampanj mot hedersförtryck. Kampanjen riktar sig till ungdomar som riskerar att drabbas samt till yrkesverksamma. Den hänvisar till hedersförtryck.se och uppmanar skolor att vara observanta och agera då det finns misstanke om att en elev ska föras ut ur landet. Skolverket erbjuder stödmaterial. Kampanjen pågår under veckorna 48-51 2019 (dvs inför jullovet) och syns i kollektivtrafiken i Malmö, Göteborg och Stockholm.

Lokala och nationella aktörer i kampen mot hedersförtryck

Det finns en uppsjö speciella verksamheter som erbjuder stöd och hjälp till personer som är hedersutsatta. Exempel på dessa verksamheter är Origo, ett resurscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck beläget i Stockholm. Ytterligare fyra län i Sverige har på regeringsuppdrag  fått i uppgift att starta upp resurscentra. En annan speciell verksamhet som verkar för att hjälpa personer som är hedersutsatta är Gryning, som funnits sedan 2004 och är beläget i Göteborg. Gryning är en skyddsverksamhet som arbetar på uppdrag av socialtjänsten och erbjuder skyddsutredning, skyddat boende, råd, stöd och konsultationer. Även i Malmö finns en speciell verksamhet som heter Resursteam heder och är en del av socialtjänsten.

Utöver de speciella verksamheterna finns Brottsofferjouren Sverige, en ideell verksamhet bestående av lokala jourer, ett förbundskansli och en nationell stödlinje. 2017 hade Brottsofferjouren Sverige en uppskattad ärendemängd på 26 723. Kvinnofridslinjen är en nationell stödtelefon för kvinnor som bl a är hedersutsatta.

RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter), ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) och Unizon (en verksamhet som samverkar med 140 kvinno- och tjejjourer i Sverige) är exempel på ideella nationella organisationer som samverkar med Socialstyrelsen.

Argumentet att hedersvåldet är en anledning till att stoppa, eller kraftigt minska, invandring, är inte rationellt. Det bygger på generaliseringar och kollektiv skuldbeläggning. Argumentet ”beläggs” med att politikerna är flata och blundar för företeelsen, eller att de inte vågar stöta sig med ”mångkulturens värdegrund” är inget annat än nonsens. Det finns ett aktivt, pågående och tvärpolitiskt arbete för att förebygga och bekämpa hedersvåld och förtryck.

Att påstå att politikerna inte tar hedersproblematiken på allvar är direkt felaktigt. Tvärtom, politikerna gör massor och tar problemen på största allvar.

För att förekomma eventuell kritik, vill vi på Motargument med emfas understryka att vi tar hedersvåld och förtryck på allra största allvar. Hedersnormer har ingen plats i en modern rättsstat.

Tips:

UR Samtiden – Mellan klan och stat. Hedersrelaterat våld och förtryck

Källor:

Dina rättigheter.se: Hedersrelaterat våld och förtryck

Polisen: Hedersrelaterade brott – fakta om

Dagens Samhälle: Klantänkande det normala – det är vi som sticker ut

Riksdagen: Regeringens arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck

Riksdagen: Socialstyrelsen ska öka kunskapen om mäns våld mot kvinnor

Socialstyrelsen: Ett liv utan våld och förtryck

Regeringen: Straffansvar för hedersrelaterat våld och förtryck

Regeringen: Kampanj mot hedersförtryck

Hedersförtryck.se

United Nations General Assembly: Report of the Special Rapporteur on violence against women, its causes and consequences,Rashida Manjoo