Etikettarkiv: Sverige

Nutida ideologi?

Vilket politiskt partis ideologiska program är detta:

  1. Tyskland skall även i framtiden vara tyskt: Endast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet, där de etniska tyskarna ingår, skall kunna vara tysk medborgare.
  2. Tyskland skall styras av tyskarna: Icke-tyskar skall ej tillåtas ha maktpositioner inom det tyska samhället.
  3. Tyskland skall styras för tyskarna: Alla politiska beslut skall utgå från vad som är bäst för de etniska tyskarnas intressen.
  4. Tyskland skall styras på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt: Statsapparaten skall ledas av ett modernt statsskick som så effektivt som möjligt gagnar tyskarna. Statsskicket måste bygga på kompetens och ansvar, och dess uppgift skall alltid vara att tjäna befolkningen, aldrig tvärtom. Det styrande systemets ledord skall vara förbättring, utveckling och hela folkets väl.
  5. Tyskland skall ha ett faktiskt självstyre: Gärna samarbeten med andra länder men inga avtal som innebär att överstatlighet accepteras.
  6. Tyskland skall vara ett tryggt land att bo i: Trygghet, såväl individuell som ekonomisk, skall vara ett av samhällets fundament.SverigeTyskland
  7. Åsikts- och yttrandefrihet: Alla frågor skall vara fria att diskutera i Tyskland, forskningen skall vara fri och inskränkning av den personliga integriteten genom statlig övervakning av icke-kriminella medborgare skall ej tillåtas.
  8. Tyskarna skall äga de tyska resurserna: Betydande tyska naturresurser och allmännyttig verksamhet skall ägas av det tyska folket, vilket innebär att all vinst från sådan näring återgår till befolkningen och inte till utländska eller enskilda intressen.
  9. Folkgemenskap och social rättvisa skall genomsyra samhället: Klassplittring skall ersättas med klassgemenskap där hela folkets kreativa och produktiva insatser värderas högt och ingen samhällsgrupp tillåts avancera på bekostnad av någon annan.
  10. Tyskland skall ha ett starkt miljö- och djurskydd. Tyskland har en unik natur som är värd att skydda och bevara. Livsmedelsindustri och annan verksamhet där djurhållning ingår måste vara etiskt hållbar.

OBSERVERA! Detta är alltså 2013 års partiprogram för ett svenskt parti som kommer ställa upp i olika kommunalval i september 2014. Det enda som ändrats i de tio punkterna ovan är att jag har bytt ut orden ‘Sverige’ och ‘svenskar’ till ‘Tyskland’ och ‘tyskar’ i syfte att försöka få er att tänka till lite extra.

Punkterna är från Svenskarnas Partis nutida, nationellt socialistiska 10-punktsprogram.

Diskutera!

I Srebrenicas fotspår

I Srebrenicas fotspår…

OBS: Vi vill varna känsliga tittare för att filmerna som länkats kan vara svåra att se! 

Att gå i Srebrenicaoffrens fotspår är svårt för en människa med omtanke och medmänsklighet. Varje steg kan kännas som ett tungt ansvar då man till varje pris vill gå respektfullt och försiktigt med känsla att inte störa fridfulla mammors söner, män och pojkar som valdes ut till avrättning inför omvärldens TV-kameror.

Allt detta har skett då FN bevakade området. FN:s holländska 3:e bataljon tog bland annat emot brännvin från den kända krigsförbrytaren Ratko Mladic för att senare festa hela natten i närheten av platsen för massavrättningar som pågick i timmar.

Srebrenica_begravningAtt gå i Srebrenicas fotspår är väldigt smärtsamt och ansvarsfullt men många har valt den tuffa vägen för att minnas och att uppmana andra att tänka på hatretorikens konsekvenser, som en rad mäniskorättsorganisationer världen över och naturligtvis i Bosnien.

På hemmaplan har vi Expo som utmärker sig med enorma kunskaper och förståelse för det som har hänt och tydliga varningar om hatretorikens konsekvenser. Högerextremism och nationalism som bakgrunden till genocid och den etniska rensningen i Bosnien.

Alex Bengtsson (Expo) om Sverigedemokraterna: ”Blodet från de små vägarna i utkanterna av Srebrenica syns i ett riksdagspartis ungdomsförbunds retorik och högfärdigt formulerade visioner.”

Varje steg man tar i minnesstund för Srebrenicas offer är heligt och lämnar bakom sig bestämda spår som vittne till den tid då människor valdes ut till avrättningar, skyldiga för sina namn och ursprung, skyldiga för allt som deras förfäder var och varje promille av det onda och smutsiga som påstås har funnits i deras gener.

Som en del av ett folk som hotades med utrotning delar jag den känslan med många som upplever att vi började vakna ur ett kollektivt trauma för att berätta och vittna om ca 2 miljoner flyktingar. Att berätta om en kedja av koncentrationsläger, massavrättningar, våldtäkter, uppbrända hus och städer.

Innan dess, så var vi helt tysta.

I cirka 20 år har vi funnits världen över och jakten efter nya utbildningar, arbete, familjeplikter och nya språkkunskaper kändes ibland som en möjlighet att glömma bort, att övervinna rädsla, chansen att vända om, att kämpa och gå vidare. För inte så länge sedan har vi med Jasenko Selimovic i spetsen tackat Sverige för att vi fick stanna här.

Det största folkmordet i Europa sedan andra världskriget började i Srebrenica den 11 juli 1995.

Det är cirka 10 000 personer som saknas efter avrättningarna.
8 327 personer har hittats i massgravar. 6 139 personer har hittills identifierats av internationell folkmordsbrottsutredning och kommission med hjälp av DNA-test.
Idag, 18 år efter folkmordet i Srebrenica, är det begravning av 409 män och bland dem 44 pojkar
mellan 11 till 17 år gamla

Srebrenicas yngsta offer är en liten flicka, ett spädbarn som ingen har hunnit ge ett namn.

Tragedin är inte över då man ständigt, under ca 20 år river upp såret, gräver upp nya massgravar i hela landet. Tragedin är inte över då många krigsförbrytare är på fri fot. Många av de största krigsförbrytarna har inte dömts i Haagtribunalen. Tragedin är inte över då extremnationalister i Forna Jugoslavien förnekar folkmordet i Bosnien.

Tragedin är inte över då man dagligen möter en hatfull retorik i Sverige som påminner om det vi en gång hörde innan man satte i gång med en rad folkmordsbrott i landet vi lämnade bakom oss. Man hör dagligen om muslimernas ondska, muslimer som fara för ett samhälle, muslimer som ett hot, muslimer som inte bör finnas i samhället, muslimer som man måste försvaras från, muslimer och deras religion som t.o.m. riskerar att erövra och utrota Europas länder.

Ironiskt nog att liknande saker skrevs till just mig:

Ingrid_islam_folkmord

Skrämmande och ironiskt nog är den rad av folkmordsbrott i Bosnien, varav det största skett i Srebrenica, enbart en del av hela den komplexa antimuslimska processen i Europa. Vi är alla pusselbitar av den här processen.

/Ida Dzanovic

Myt: Nationalismen är en tusen år gammal form av gemenskap

Kan vi prata om Sverigedemokraternas syn på nationalism?

Vinnarna skriver historien, brukar det heta. Men i vår pluralistiska tid samsas vinnarsagorna med andra gruppers historietolkningar — på gott och ont. Låt oss granska det lite mer tveksamma med denna tendens.

MYT:

”Svenska nationen är tusenårig”

På sin hemsida definierar Sverigedemokraterna sig inte som ett nationalistiskt parti, i varje fall inte under rubriken ”Ideologi”. Där kallar de sig för ”ett Sverigevänligt parti”.(1) Ett, förmodligen, taktiskt drag då nationalismens tidigare goda rykte under 1900-talet befläckades av två världskrig och otaliga mindre konflikter. Men omskrivningarna till trots är det svårt att förneka att en av de grundvalar som Sverigedemokraternas politik ligger på är just nationalismens.

Stockholm, Sweden 064 - Drottningholm palace
Claudio.Ar / Foter.com / CC BY-NC-SA

Under rubriken ”Nationen” på Sverigedemokraternas hemsida inleds texten med konstaterandet att nationen är ”den viktigaste, äldsta och mest naturliga mänskliga gemenskapen efter familjen”.(2) Man fortsätter uttalandet att ”[i]mperier, politiska grupperingar och andra övernationella gemenskaper har kommit och gått under det senaste årtusendet, men nationer som form för mänsklig gemenskap har bestått”. Låt oss, för den här gången, stanna där. De menar att nationen, som statsbyggnadsform, är viktigast, äldst och mest naturlig, samt att den har existerat i alla fall det närmsta årtusendet. Det räcker med att titta i en historiebok eller på en historisk karta för att kunna konstatera att detta uttalande är fel och bygger på romantiska drömmar snarare än fakta.

Jag väljer att bortse från några delargument. Vad som är viktigast är upp till var och en att avgöra och vad som är naturligt är en komplicerad fråga. Men att nationen skulle vara äldst är, rent ut sagt, bullshit.

Den brittiske historikern Elie Kedourie inleder sin berömda bok Nationalismen – En studie av nationalismen som ideologi från 1960 med de numera berömda orden ”Nationalismen är en doktrin som föddes i Europa i början av 1800-talet”. (3) Kedourie går till hårt angrepp: Nationalismen, som rörelse och statsbyggnadsform, har knappast en tusenårig historia. Ernest Gellner, professor i socialantropologi, har också studerat nationalism och menar att de känslor och stolthet över fosterlandet och kärleken till det egna folket inte ska föraktas. Dessa känslor kan vara en positiv kraft. Däremot påpekar även Gellner att nationalismen som folkligt förankrat fenomen hör till vår moderna tid.(4)

Benedict Anderson, professor i internationella studier, påpekar i sin bok Den föreställda gemenskapen – Reflexioner kring nationalismens ursprung och spridning från 1983, att nationalismen knappast kan sägas ha en tusenårig historia. Anderson menar att eftersom nationalismens känsla av gemenskap måste innefatta stora delar av ett folk behövs det medel för att sprida detta budskap. Utan böcker och utan tidningar eller andra former för masskommunikation, kan man inte ingjuta en känsla av nationell gemenskap hos folket. Därför tillskriver Anderson också nationalismens ”födelse” till sent 1700-tal.(5)

Crazy hills of San Francisco
Håkan Dahlström / Foter.com / CC BY

Sverker Sörlin, idéhistoriker och professor i miljöhistoria, skriver i sin bok Nationalism att det är ett missförstånd att våra moderna nationalstater skulle ”utvecklats organiskt och kontinuerligt ur tusenåriga folkgemenskaper”. Sörlin exemplifierar sitt uttalande genom att studera Sveriges historia; Svea Rike har existerat sedan år 1000 ungefär. Men detta svenska rike har genom åren innefattat Norge, Finland, delar av Baltikum och norra Tyskland – områden som har tagits i besittning genom en medveten expansionsvilja. Går det då att tala om en tusenårig svensk nationalstat? Förmodligen inte, anser Sörlin. Nationalkänslan, skriver han, var fram till sent 1600-tal enbart ”förankrad hos samhällets eliter”. (6)

Historikern Hanne Sanders, som startade Centrum för Danmarksstudier vid Lunds universitet, är redaktör för bokserien Danmarksstudier där man flera gånger behandlat fallet med Öresundsområdet. Gränsen mellan Sverige och Danmark har förändrats ända fram till Roskildefreden 1658 då Skåne, Halland och Blekinge till syvende och sist blev delar av Sverige. Men vad ansågs som svenskt och danskt av människorna på den här tiden? Ja, inte någonting som kan jämställas med det som idag betecknas som ”nationell tillhörighet”, konstateras det gång på gång i texterna. (6)

Källorna är många fler. Och vad som framträder — nationalismen och nationalstaten och den ”nationella tillhörigheten” är långt ifrån tusen år gamla. Nationen är inget arv som vi har förvaltat hundratals generationer tillbaka. Det är en relativt ny, modern företeelse.

Jag bryr mig inte om folk är nationalister — det finns moderata former av denna rörelse som inte gör någon skada utan är mest av allt ett uttryck av kärlek och uppskattning för en plats. Jag ser inga större problem med detta. Vad jag däremot ser som ett problem är när någon ljuger och kommer med uppenbart felaktiga uppgifter, vilket Sverigedemokraterna gör med sin definition. De försöker sälja bilden av att detta är essentiellt i människans natur, något som svenskar har känt sedan tusen år tillbaka, vilket det uppenbarligen inte är. Nationalismen är ett politiskt vapen, precis som liberalism, socialism eller konservatism. Det är en konstgjord gemenskap, skapad för att tillskansa sig makt. Och det ska man vara väl medveten om.

(1)    Sverigedemokraterna, ”Våra åsikter”, Läst: 2013-06-17

(2)    ”Nationen – Sverigedemokraterna och nationen”, Läst: 2013-06-17

(3)    Elie Kedourie, Nationalismen – En studie av nationalismen som ideologi, SNS Förlag, Stockholm, 1995 (1960)

(4)    Ernest Gellner, Nationalism, Bokförlaget Nya Doxa, Nora, 1997

(5)    Benedict Anderson, Den föreställda gemenskapen – Reflexioner kring nationalismens ursprung och spridning, Daidalos, Göteborg, 1995 (1983)

(6)    Sverker Sörlin, Nationalism, SNS förlag, Stockholm, 2006

(7)    Anders Palm & Hanne Sanders (red.), Svensk-danska förbindelser efter 1658, Makadam förlag, Stockholm, 2010

Till Dig, Jimmie Åkesson

Till Dig, Jimmie Åkesson.

Jag skriver till Dig. Och det känns helt naturligt då jag har mött liknande röst med samma retorik tidigare i mitt liv.
Jag överlevde den retoriken på den tiden som Du var 13 år gammal Jimmie. Blek, stum och tyst passerade jag bredvid General Kukanjacs armé, som samlade in vapen åt Ratko Mladic, som senare fick attackera Srebrenica under 1990-talets krig i Bosnien. Med mycket tur lyckades jag dra mig ur kriget helt oskadad. Jag är för stor och stolt för att kalla mig för offer och jag är för liten för att kalla mig för hjälte. Ändå passerade jag bredvid de som talade om att ”muslimer har många barn””muslimer är för många””muslimer vill ta över och förvandla landet till Sharia”. Och på slutet, då man dödade så många, för att hindra att de blev ”för många” så sa Ratko Mladic ”Det var inte människor. Det var muslimer!” (1*) Där hörde jag röster med Din retorik om islam och muslimer som det största hotet och jag visste inte då att jag senare skulle få höra Din röst. Allt detta i ett land som varit sekulärt i ca 100 år. Allt detta mot s.k. världens mest sekulära och liberala muslimer.

Landscape - Green View, Halla

Idag, 20 år efter folkmordet ”på muslimer som ville ha Sharia i Europa”, gräver man upp människor från massgravar för att begrava dem igen under monument med deras namn och åldern i ett suveränt, sekulärt och demokratiskt land, bara 1,5 timme med flyget från Stockholm, Jimmie!

Skillnaden är att Du sitter idag i Sveriges riksdag, andra som talade som Du sitter i Haagtribunalen inför rätta för brott emot mänskligheten, som konsekvens av exakt samma retorik, som Du och Dina anhängare håller på med idag.

Jag skriver till Dig, Jimmie Åkesson, som en människa, född i din tid, en människa som stod i kö där döden delades ut enbart för det man anses vara — dömd att utrotas för ”en bättre värld”. Men år 2010 så bjöd ditt parti in Robert Spencer, mannen som förnekar att folkmord överhuvudtaget har skett. (2*) Folkmord är inte folkmord, siffror är fejkade och det var människor som dödade sig själva… Jag kände mig då som en levande begravd, Jimmie. Det finns saker som är värre än döden: Att leva som en död.

Jag skriver till Dig, Jimmie, för att jag hörde Din röst 20 år innan alla andra i mitt nya land, Sverige. Jag vet hur vägen ser ut som Du banar in på med Din retorik. Jag vet hur det ser ut att följa den vägen. Jag kan alla vägskyltar utantill. Ändå, väljer Du den vägen med förslag på kartläggning av människor, klisterlappar som markerar dem som ”ett hot” och ”fara för samhället”. Det här samhället är Ditt och inte mitt. Det här samhället försöker du skydda från mig och människor som jag. Så står det på Dina vägskyltar.

Jag skriver till Dig, Jimmie, för att Du ger mig en ny chans…
Tidigare, så kunde jag inte kämpa för mitt land då jag var väldigt ung och totalt omedveten om det som hände… Idag, är det annorlunda. Jag kan, jag vet och jag verkligen vill krama mitt älskade land varje gång jag hör Din röst. Det är en obligation, självklarhet, ett måste, en plikt. Det är Mitt Land, Jimmie! Och jag överlämnar inte det här landet till ett eko av Dina ord — som den då svaga, frustrerade och okunniga person som jag en gång var i ett annat land. Att jag betalade dyrt för min rädsla, har gjort min styrka dubbelt så stor.

Winterlandschaft in Umea

Jag är stolt och glad att jag denna gång befinner mig bland människor som ser, vet, kan, vill och förstår rätt skyltar och varningar på den väg som Du banar med Din röst. Helt spontant, utan någon politisk ledning eller ideologi, så känns det som att vi plötsligt, över en natt blev: ”vi alla”! Det är något som är så fantastiskt med mitt underbara Snöflingornas land (så kallar jag Mitt Sverige).

Vare sig Du vill det eller inte så tar jag över, precis som Du anklagar mig att jag ville.
Säg till Dina partikamrater att detta är ingen hemlig agenda, utan ett helt öppet brev — en kvinna, muslim, invandrare vill ta över för att hon fick nog! Ingen konspiration alls — jag vill ta över, Jimmie, för att jag vägrar att ytterligare en gång förlora Mitt Eget Land! Gör vad du vill: Samla till krismöte, kalla mig för ett hot, döm mig till utrotning igen eller skicka mig till koncentrationsläger ytterligare en gång med samma ord som förut, men jag ska leva igen och kämpa — och ta över! Jag är stolt att så många människor i det här underbara landet vill det samma som jag — att ta över för att minimera Ditt utrymme.

Och jag ska vinna, Jimmie, för att jag väljer att stå med alla demokratiska röster, antirasister, feminister, anti-islamister, anti-nazister — för en liberal och globaliserad värld där det finns plats för alla, t.o.m. för Dig. Jag valde alltså att stå med ”oss alla” … som vill ta över. Vi har blivit ”vi alla” mot ”dem” som talar med samma röst som Du. ”Vi alla” är solidariska, kärleksfulla mot varandra, omtänksamma, ”vi alla” har blivit en folkrörelse mot ”dem” som försöker fuska med statistik, drar runt onyktra på stan med järnrör och kartlägger människor efter deras ursprung, etnicitet och religionstillhörighet. Märker Du inte, Jimmie: Det har vänts om! Du kallade mig för ”dem” och nu har Du själv blivit det, någon som tillhör ”dem”. Hur känns det? Jag tillhör ”vi alla” och Du är kvar på minoritetens sida – ”dem andra”.

Hej då Jimmie! Selam alleykom, Jimmie الى اللقاء جمي وكاسون! Shalom להתראות גימי אוקסון! Maaca salaama! Mirupafshim Jimmie! 再見 Pozdrav Jimi Okeson! Dovidjenja! Ciao! دخداى په امان Dja Devlesa Jimmie! 明朝会 Adiós, Jimmie Åkesson! خدا حافظ Auff Widerzain! до свидания! På gensyn..! Näkemiin! Arrivederci..! Γεια σας! … och sist men inte minst — Mána dearvan Jimmie!

Guds välsignelse över ”oss alla” och ”dem andra” som Du tillhör Jimmie!

Källa 1*
Källa 2*

/ Ida Dzanovic

"Folkhemmet” misshandlas av Sverigedemokraterna!

Gästinlägg av Slutpixlat

Begreppet folkhemmet har tyvärr fått en något kantstött betydelse då nu Sverigedemokraterna har anammat det.

Röd stuga
Darkangels / Foter.com / CC BY-NC-ND

Ursprungligen betydde ”folkhemmet” ett ställe där fattiga kunde få tillgång till litteratur och samhällsinformation i form av tidningar med mera, till reducerat pris. Dessa slags inrättningar förekom i större städer i Sverige från 1890-talet.

I den utvidgade betydelse som senare socialdemokraterna skulle ge ordet, är begreppet influerat av högerpolitikern och statsvetaren Rudolf Kjellén, som på den tiden var en ansedd statsteoretiker, inte minst i Tyskland, där hans idéer var som mest spridda, genom en omfattande utgivning. Den tyska motsvarigheten under mellankrigstiden kallades Volksgemeinschaft (”Folkgemenskap”), vilken kom att förknippas lika starkt med det Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet som Folkhemmet med Sveriges socialdemokratiska arbetareparti.

Under en remissdebatt 1928 införlivades begreppet ”Folkhemmet” i den socialdemokratiska retoriken av Per Albin Hansson; dessförinnan hade han även övervägt det alternativa, och mer demokratiskt klingande, ”Medborgarhemmet”, men kom slutligen ändå att lägga tonvikten på det förra och mer slagfärdiga begreppet (talet hade rubriken Folkhemmet, medborgarhemmet), och i kontrast till Kjellén och hans – med Wigforss karakteristik – extremt konservativa eller högerradikala kretsar där begreppet tidigare florerat, hade han redan 1921 betonat att det socialdemokratiska ”hemmet” skulle etableras på ”demokratins fasta grund” och bli ett ”gott hem för alla svenskar”.

Hansson menade metaforiskt att Sverige borde bli som ett hem för hela folket, som skulle präglas av samförstånd och jämlikhet; ”Det måste en gång bli så, att klassamhällets Sverige avlöses av folkhemmet Sverige”, som han sade. Och han fortsatte:

”Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade.”

Att nu Sverigedemokraterna kapat begreppet folkhemmet, och försöker jämföra sig med socialdemokraterna i den frågan får anses som ett starkt missvisande och på gränsen till ett patetiskt beteende.

För om de är något som SD inte kan leverera i sin folkhemsdröm så är det just grundtankarna i hela folkhemstanken, som Hansson beskrev den.  Ett samhälle där likhet, omtanke, samarbete och hjälpsamhet råder. Med andra ord ett gott samhälle för alla som lever i Sverige. Även nytillkomna medborgare, invandrare o flyktingar.

För i Sverigedemokraternas folkhem så finns det inte utrymme för likhet, omtanke, samarbete och hjälpsamhet gentemot dina medmänniskor. SD vill gärna ruta in oss i dem och vi och på så vis särskilja sig från mängden på något slags herrefolks manér.

Tror knappast ett det är det folkhemmet som än gång Per Albin Hansson avsåg.

Bättre då att Sverigedemokraterna använder uttrycket folkgemenskap (Volksgemeinschaft) då detta mer ligger i linje med SD:s politiska ideologiska inriktning. Att som SD gör nu, försöka identifiera sig med det av Socialdemokraterna skapade folkhemmet är bara högst löjeväckande från deras sida då de står så långt ifrån den socialdemokratiska ideologin som man bara kan komma.
Låt oss istället mynta ett nytt begrepp eller slogan om ni så vill som bättre stämmer överens med dagens samhälle och det samhälle som majoriteten av svenskarna vill ha: ”Det mångkulturella hemmet.”
Karl-Johan Johansson-Svensk för Slutpixlat

Ser vi en ny rasism växa fram?

Gästinlägg av Kent Wisti, skrivet 23/3 2013

Idag är det en nationalistisk demonstration i Malmö. Den svenska nationalistiska rörelsen har bjudit in tuffa pojkar från England för att salta det svenska arbetet lite grann. Givetvis kommer det också att vara motdemonstrationer. Det där har vi sett förut. Debatterna om på vilket sätt man skall manifestera mot dessa rörelser har vi också haft förut. Samtidigt är det ju en väl känd och spridd analys att det farligaste är inte de uttalat rasistiska rörelserna utan den sk smygrasismen som odlas vid fikaborden. Allt det där som man väl inte får säga i det här jävla landet längre.

wisti

Fram tills nu har vi haft en öppen rasism med rakade skallar och en dold rasism i trevande och osäkra uttalanden om vart landet är på väg.

För halvtannat år sedan var jag på en konferens om normkritik. Där fanns några längre pass om normkritiskt tänkande som jag tog del av. Det var ordentliga stretchövningar för mig och jag fick inte rätt på tankarna på ett par veckor. Jag tror att det är där vi också är som samhälle nu. Samhället har sedan länge förändrats från ett monokulturellt enhetssamhälle till ett mångkulturellt. Vi behöver inte spilla så mycket krut på att hitta konsesus i hur vi värderar det men skulle vinna mycket på om vi gemensamt kunde konstatera det. Sverigedemokraternas iver att återskapa ett vykort från femtiotalet som aldrig varit sant är lite sorgligt. Sorgligt är också att denna känslobaserade och av rädsla drivna längtan efter något som inte längre finns finner gehör.

Nåja- vad jag nu ser är att en ny rasism uppstår i glappet mellan den öppna och dolda rasismen. Det är inte rakade skallar eller trötta gubbar på lunchrasten. De senaste månaderna har vi diskuterat REVA och under dygnet har vi fått berättelser om hur ambulanspersonal i Gävle gravt misskött sitt arbete på rasistisk grund och om hur en busschaufför delat upp passagerare efter huruvida de hade svenskt eller ickesvenskt utseende. Strax före jul undervisade en skolskjutschaufför lågstadiebarnen i att de skulle be sina föräldrar rösta på ett parti som stoppade massinvandringen.

Jag var själv en del av den antirasistiska rörelsen på åttiotalet. Det var mycket en fallafelretorik. Det fanns en oerhörd paternalism i våra varma hjärtan, men kanske att det då var så av nödvändighet. I social media ser jag nu hur provocerande det är för många att svenskar som är födda utomlands eller med utomlands födda föräldrar inte uttrycker en tacksamhet eller underordnar sig i maktstrukturerna.

Oroande är den nya rasism som växer fram. Den som en del tror sig ha rätt att lyfta in i sitt arbete. Även om jag väljer att lyfta REVA ur det resonemanget passar kontrollerna i tunnelbanan väl in i mönstret. Jag är rädd att vi vänjer oss. Att gränserna håller på att flyttas fram. Att vi inte längre kommer att bry oss så mycket om den halvt unkna lukten runt kaffeborden och att vi kommer att alltmer acceptera rasistisk yrkesutövning.

Astrid Lindgren om nationalism

Astrid Lindgren var ingen vän av överdriven nationalism och patriotism. 

Ofta får Astrid Lindgrens berättelser symbolisera det svenskaste av allt svenskt. Det händer att man för fram henne som ideal från främlingsfientligt håll.

Därför kan det vara på sin plats att vi påminner oss vad Astrid själv ansåg om nationalismen och det ”blågula storsvenska”…

”Det var hårt och bittert att höra för den som avskyr all nationalism så innerligt som jag gör. Jag trodde du visste det.

Nationalismen…

Jag trodde du visste, att jag ogillar allt indelande av människor efter nationer och raser, all sortens diskriminering mellan vita och svarta, mellan arier och judar, mellan turkar och svenskar, mellan män och kvinnor.

Ända sedan jag var så stor att jag kunde börja tänka självständigt har jag tyckt illa om det blågula fosterländska storsvenska, allt det där om ”kommer någon våra fjäll för nära, då mulnar det i Svitiod”, det förefaller mig lika avskyvärt som Hitlers tyska nationalism. Någon patriot har jag aldrig varit. Vi är alla människor – det har varit mitt speciella patos här i livet. ”

/Astrid Lindgren 1957.

Åldersdiskriminering är lika illa som rasism

I början av mars 2013 kan vi läsa att Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket vägrar ge äldre manliga pensionärer en medicin mot prostatacancer som gör att de kan överleva lite längre. Motiveringen är en som bara kan jämföras med nazisters motivering; ”De svaga kostar för mycket så låt oss mörda dem”.

För den här åldersgruppen av patienter tillkommer indirekta kostnader eftersom produktion minus konsumtion resulterar i ett underskott. Förlängd överlevnad för den här åldersgruppen ger därmed upphov till ökade samhällskostnader.
Romance isn't just for teenagers...
Ed Yourdon / Foter.com / CC BY-SA

Detta sätter fingret på en viktig och känslig fråga. Åldersdiskriminering.

PRO och andra intresseorganisationer för äldre har länge pekat på att det förekommer åldersdiskriminering i Sverige och att det ofta motiveras ekonomiskt. Exemplet som nämndes här ovan är kanske det mest extrema på länge. Men ofta sker diskrimineringen så öppet att vi knappt tänker på det. Som när väntetiderna är längre för äldre till operationer eller för att få hörapparater än vad väntetiderna är för yngre människor. Eller då pensionärer betalar högre skatt än yrkesverksamma. Eller då äldre får svårare att få arbete, för att många företag inte vill anställa äldre medarbetare.

Det finns en till form av diskriminering som inte påtalas lika ofta men som är lika allvarlig. Det är den som drabbar yngre. I Sverige är det mest Rädda Barnen och Grön Ungdom som varit inne på frågan på sistone i Sverige.

Som Sara Thiringer från Rädda Barnens ungdomsförbund nyligen skrev:

Rädda Barnens Ungdomsförbund arbetar för att barn och unga ska tas på allvar i samhället. Men vi ser ofta exempel på när unga systematiskt nedvärderas. Unga betraktas av samhället som inkompetenta, oengagerade, okunniga och oerfarna. Den allmänna uppfattningen av ungdomar är starkt negativ, och leder till att unga tvingas möta fördomar i hemmet, i sin utbildning och på arbetsmarknaden. De som bryter mot normen – till exempel genom politisk medverkan eller egna företag – lyfts fram som duktiga trots sin ålder eller motarbetas rent av i sitt engagemang. Kommentarer i stil med ”du förstår när du blir äldre” eller ”ni ungdomar är så radikala” är vanliga så fort unga gör någonting som vanligtvis görs mest av vuxna.

Åldersmaktsordning kallar debattören det. Och visst är det ett passande ord. Det som Thiringer skrev om yngre hade kunnat sägas om hur man ofta ser på äldre i samhället. Som lite gammelmodiga, bakom flötet, hänger inte med, inkompetenta, svaga.

Äldre och yngre drabbas av fördomar mot dem som grupp. Det är diskriminering.

Åter till åldersdiskrimineringen som har med läkemedel att göra.

Tänk om man berövat judar, romer eller kvinnor att få behövliga mediciner eller dumförklarat dem som grupp, av ”ekonomiska skäl”. Samhället har inte råd med ”romer”, eller ”afrikaner”… Givetvis hade det ansetts som grov, grov rasism, eller kanske rentav nazism, av de flesta. ”Nej, du lilla jude, om du överlever blir det en förlust för samhället, du får dö”.

Det är dags att vi börjar diskutera åldersmaktsordningen i Sverige!

Och de politiker och byråkrater som ligger bakom beslutet att försöka bli av med pensionärer som har prostatacancer ska givetvis ställas till svars för det!

En nations karaktär

Gästinlägg av Marco Helles

Sverige kommer inte att bli ett bra land att leva i för någon av oss i framtiden om vi inte gör det till ett bra land för varenda en av oss. Det är inte de framgångsrika som definierar ett lands karaktär utan hur landet behandlar och bemöter sina minst lyckosamma invånare. ”Equal in dignity” – jämlika i värdighet – är fortfarande vår största utmaning.

King Carl XVI Gustaf at National Day 2009
Bengt Nyman / Foter.com / CC BY

En god vän omformulereade detta till  ”Sverige kommer att bli ett bra land att leva i för oss alla i framtiden om vi gör det till ett bra land för varenda en av oss. Det är hur landet behandlar och bemöter sina minst lyckosamma invånare som definierar dess karaktär. ”Equal in dignity” – jämlika i värdighet – är fortfarande vår största utmaning. Vi har en möjlighet att möta den tillsammans.”

Det var USA:s Theodore Roosevelt som i ett tal, 1912, sa liknande: ”This country will not be a permanently good place for any of us to live in unless we make it a reasonably good place for all of us to live in.” Jag skulle stryka ”reasonable”. Det ska vara gott att leva för alla.

I nationalistisk yra hyllar vi våra hjältar. Det är möjligt att vi behöver dem för självkänslans skull. Hjältarna inom idrotten, de framgångsrika musikerna, våra författare, våra innovatörer inspirerar oss och ger oss en känsla av framgång. Vi jämför oss med andra. När våra hjältar misslyckats är det katastrof, fiasko, skandal och skam. Är vår självkänsla så bräcklig? Vad är det som definierar en nations karaktär och framgång?

Det finns andra hjältar som kämpar i det tysta. De verkliga vardagshjältarna. De som trots motstånd, svåra ekonomiska förhållanden och under stora personliga uppoffringar för andras skull gör våra liv bättre (många av dem lever under hot, spott och spe). Deras kamp gör att vi alla får ett bättre liv. Varför skulle inte deras strävan kunna definiera vår nations karaktär? Att den nationella självkänslan får ett boost genom värderingar, beteenden och övertygelsen om mänskliga rättigheter för alla? Att stoltheten kommer från en ödmjuk värdighet och inte från brösttonerna mot andra? Att det här är ett land där självkänslan byggs upp av respekt för varandra? Att de minst lyckosamma kan leva ett bra och värdigt liv?

Sverige är i en märkbar brytningstid. Är detta ett land för alla, eller är detta primärt ett land för människor av den rätta sorten? Vad kommer att definiera vår karaktär om några decennier? Kommer alla, det vill säga var och en, kunna leva ett bra liv här.

Om det vore sant, skulle vi ha mycket att vara stolta över.

Några ord i den "Sverigevänliga" debatten

Avpixlat, Nationell Idag och andra ”medier” som står Sverigedemokraterna och andra s.k. ”nationella partier” nära använder ett likartat språk. Andreas Meijer håller på att undersöka några av orden på sin blogg. Vi publicerar några av dem här.

Vad jag tänkte gå igenom var några ord och begrepp som är rätt vanliga i det språkbruk som finns, främst i kommentarsfält, och i vilket syfte de används. Jag har läst en del men är långt ifrån någon expert. Har du tips på fler ord/begrepp så kan du meddela mig (gärna med vad det betyder/står för). Trevlig läsning.

Batikhäxa: En kvinna (vanligtvis, även om män kan tillskrivas karaktärsdragen av en batikhäxa) som är politiskt korrekt, gärna vänster (även om hon har en hög inkomst) och är kritiskt till sociala orättvisor. Batik är en färgningsteknik från Java, vilket skall avspegla batikhäxans kläder. Ordet häxa är, historiskt sett, vanligt förekommande för att beskriva kvinnor med övernaturliga krafter, vilka är ett hot mot ”vanliga” människor. I Sverige pågick en jakt på häxor, som skulle dödas på grund av detta påstådda hot, under främst 1600-talet och kan benämnas ”Det stora oväsendet”. Syftet med att kalla någon batikhäxa är att sätta ett nedvärderande epitet på personen, som för tankarna till en skrämmande gammal kvinna med konstiga kläder. Således ett maktmedel.

Israel - Waiting in a cafe
Werner Kunz / People Photos / CC BY-NC-SA

Kulturberikare/berikare: Har använts av tyskar sedan första världskriget (då ”kulturträger”). Hitler använder samma ord i Mein Kampf för att benämna judar och andra kulturer. Benämningen har börjat användas i debatten i Sverige under senare år och avser, liksom i Nazityskland, de som kommer hit med främmande kultur för att ”berika” den inhemska (ironiskt och nedvärderande menat). Detta uttryck är också riktat direkt till människor med annan etnisk bakgrund än Svensk och är inte ett systemkritiskt begrepp. Skillnaden skulle vara om kritik framfördes rörande något specifikt för någon specifik kultur (exempelvis det abortmotstånd som håller på att vinna än mer mark i Europa).

Kulturmarxism/kulturmarxist: En teori som grundar sig i att vilja åskådliggöra maktstrukturer i samhället. Inom och mellan ex. familj, kön, etnicitet, kulturell identitet etc. Benämningen har fått nytt liv under senare års debatter, främst från högergrupper i USA som menar att kulturmarxismen är den dolda agenda som syns genom politisk korrekthet och multikulturalism. Alla som är PK eller främjar ett heterogent kultursamhälle kan benämnas som kulturmarxist. Nedlåtande och används ibland för att få det att framstå som att vissa människor (gärna feministiska förgrundsfigurer) vill göra en höna av en fjäder (en fjäder som inte ens finns). Motståndare till kulturmarxism menar ofta att maktstrukturerna skall vara som de är och att det inte är något som behöver (över)analyseras djupare.

PK (Politiskt Korrekt): Det finns flera olika definitioner på begreppet. De som inte vill förknippas med PK brukar mena att det innefattar att följa den rådande debattrenden, för att skapa fördelar för sig själv. En annan benämning är att den som är PK använder språkbruk, politik, idéer och beteende för att minska sociala och institutionella konsekvenser på grund av: kön, etnicitet, kultur, sexuell läggning, religiös tro, ideologisk uppfattning, funktionsnedsättning, ålder, etc. Vilket skulle göra att den som är politiskt inkorrekt vill något annat. I kontrast finns den politiska inkorrektheten, vilken istället skall vara en inställning som inte är hindrad av sociala/politiska normer (det är ok att bete sig lite hur som helst). Att mena att någon är PK är tänkt som en kritik mot att denne är stöpt i en social mall, där sociala normer är ett hinder för fritt tänkande. Jag som gärna ser mig som PK tolkar det dock som att jag har vanligt hyfs och bemöter mina medmänniskor med respekt.

Sjuklövern: En benämning som används på alla riksdagspartier (som en enhet) utom SD. Syftet är att sammanbinda dessa som en grå massa som alla tycker samma sak, och framför allt, inte är invandringskritisk. Kan användas för att skapa distinktionen ”vi” och ”dem” (är ni inte med oss så är ni mot oss). En retorik som verkar fungera bra eftersom det säger att alla andra partier är lika dåliga och att det bara finns ett parti som vill genomföra en förändring (till det som SD nu vill förändra till).

Skäggbarn: Används för att benämna, främst ensamkommande, barn som är så stora att de skulle kunna anses vara vuxna. Bestämmelserna gäller barn och ungdomar upp till 18 år. Vidare kan asyl ges av andra humanitära skäl. Kritiken skulle kunna göras mot de bestämmelser som rör dessa barn/ungdomar, som ofta inte flytt av egen vilja utan blivit ivägskickade av familjen (en tanke som inte riktigt finns med i debatten), men benämningen skäggbarn kan göras för att avhumanisera barnet och sprida signaler som riktar in sig på fusk eller felaktigheter i systemet. Ensamkommande personer kan ha lämnat mycket bakom sig, för att sedan bli behandlat i vårt system (som inte är så glatt som diverse medier vill påskina), oavsett ålder.

Colorful Muslim Family
Jim Boud / People Photos / CC BY-NC-ND

Sverigevän/sverigeälskare: En person som älskar Sverige. Här går det att dra det hela lite längre, vilket ofta görs. Det räcker inte med att älska Sverige utan en bör direkt ogilla alla som inte är svenskar, eller som har en tanke som kan tolkas som ”mångkulturellt positiv”. Då är en inte en sverigevän, utan en sverigefiende/sverigehatare. En av de mest kända sverigefiender som figurerar (främst i kommentarsfält) är Fredrik Reinfeldt och en annan är Erik Ullenhag.

Yttrandefrihet: Jag har tidigare skrivit om yttrandefrihet och här kommer begreppet i förhållande till nätdebatten. När det gäller ”sverigevännernas” syn på yttrandefrihet så skall den innefatta alla. Utom de som kritiserar dem. Då kan något nedsättande ord (PK, batikhäxa etc.) vara på sin plats för att beskriva denna person. Vissa sidor raderar sådant som inte går i lag med den rådande normen på sidan, vilket kan tyckas märkligt av ”yttrandefrihetens försvarare”.

Andreas Meijer
Läs mer om detta ämne på Andreas Meijers blogg