Etikettarkiv: människosyn

I fokus, Myter

Flyktingar är inga änglar eller djävular

Flyktingar är inga änglar eller djävular. Fast det antas så ibland. Många antar att alla flyktingar är utsatta och svaga och goda eller att alla är lögnare, egentligen rika i smyg och onda. Men i själva verket är de som du och jag och våra grannar…

Och flyktingarna är som grannen i huset snett mittemot ditt hus, med villa, vovve och Volvo. Eller som grannen i huset bakom, en arbetsam familj där ena sonen kör EPA-traktor och den andra tyvärr börjat strula med droger. Eller som dennes granne, kvarterets rika familj, dvs politikern som äger flera fastigheter. Han är bra att känna, för han har kontakter med alla i kommunen.

De är som grannarna i huset till vänster om dig som lever det perfekta livet. Iallafall utåt. Stor familj, tre barn, välklippta gräsmattor. Du känner dem inte så bra men de ler alltid.

De är som flickan som hyr källaren i huset till höger om dig. En ensamstående mamma som kedjeröker. Det är inte lätt att vara ensamstående. Man ser stressen i hennes ögon. Men hon är en varm och god människa som hjälper till i kyrkans barntimmar. Huset hon bor i ägs av ett äldre par som börjar bli skröpliga men får god hjälp av yngsta sonen, som ofta är på besök. Sonen bor ett kvarter bort och är gift med en tio år äldre kvinna som driver traktens Röda Korset-butik.

Ett hus längre bort bor en konstig familj där pappan ofta är sur och vresig. Alla barnen har tagits av polis för snattning någon gång. Äldsta sonen är en ökänd mobbare. Han brukade slå killen som kör EPA-traktor, som jag pratade om nyss, men just nu håller de fred. Yngsta sonen har blivit nynazist och har ofta varit i knivslagsmål.

Och alla i kvarteret är helsvenskar sen generationer tillbaka. Utom den sura och vresiga pappan vars farfar var norrman.
Ja, så ungefär är det. Och alla dessa är inte änglar eller djävular.

Men vad tror du skulle ske om de flydde?

Många skulle nog bli som de var hemma. Men en del som betett sig struligt skulle ta sig i kragen. Men många skulle förändras av stressen. Nynazzen skulle troligen fortsätta banka folk, stjäla och lura. Det äldre paret skulle troligen dö. Det perfekta paret skulle duka under av bråk med varandra. Den ensamstående mammans barn drunkna och kvinnan som driver Röda Korset skulle våldtas av smugglaren på gummibåten hon färdades med i natten.

Men de är ändå som du och jag och våra grannar. En del knäppa, en del tillknäppta, en del medkännande och andra egoister. Men som du och jag.

Och de skulle inte lyckas rymma över med mycket. Men en sak kan du vara säker på. Att smartphonen skulle vara med. Och på den skulle alla bilder och minne från livet förr, i det relativt lugna kvarteret, vara bevarade. Trots rasister som hånskrattar och säger att ”de är lyxflyktingar, de äger ju en mobiltelefon”. Och alla med smartphone skulle ta en bild på sig när de klivit i land efter resan över farornas hav. För att snarast skicka till nära och kära för att visa att de överlevde. Även du, även jag, även vår granne och även Kent Ekeroth…

I fokus, Krönikor

Bieler, Bylund och det ständiga ”hjälp i närområdet”

Sverigedemokraterna hävdar alltid hur mycket mer humanitärt och kostnadseffektivt det skulle vara att fokusera endast på att ”hjälpa i närområdet”. Uttrycket har kommit att bli ett mantra och ett politiskt slagträ, där SD påstår sig vara de enda som egentligen bryr sig om flyktingar och deras öde.

De sverigedemokratiska riksdagsledamöterna Paula Bieler och Linus Bylund skrev den 7 september 2015 ett debattinlägg i Dagens Samhälle. Inlägget ger oss inget nytt, utan är en upprepning av SD:s redan inslagna väg beträffande flyktingpolitiken.

Sverigedemokraterna har under lång tid påtalat behovet av akut hjälp så nära krisområden som möjligt, av flera anledningar. Att begränsade resurser räddar fler liv i flyktingläger än i Sverige är väl känt.

Bieler och Bylund menar att det är ”inte humant att lämna de mest utsatta åt sitt öde”. Detta är ytterligare ett verktyg för SD att frenetiskt försöka övertala svenskarna om att det är endast i direkt närhet till krig och naturkatastrofer som de ekonomiska medlen ska göra mest nytta. Inget annat är, enligt SD, av godo.

Stämmer detta? Är det så att om vi väljer att öka biståndet till FN:s flyktingorgan UNHCR, som är det mest tongivande av flyktingorganen i, och kring, Syrien, kan vi alla då sedan sitta lugnt och klappa oss själva på axeln och tycka att vi har gjort vad vi kan, och ska göra, för att maximera det humana i vårt givande?

Sverige är ett av de länder som ger mest till UNHCR. Bara USA, Japan, EU och Storbritannien ger mer än Sverige. IKEA är UNHCR:s största enskilda privata biståndsgivare med ca 1 400 miljoner kronor per år sedan 2010.

SD säger sig vilja höja biståndet till UNHCR med 9 900 miljoner kronor (ackumulerat över 4 kalenderår), vilket enligt SD bör vara en lätt match då SD på samma gång säger att man vill minska allt utlandsbistånd med 39 265 miljoner kronor (ackumulerat på 4 år).

9fler39b

SD vill alltså minska det totala biståndet med mellan 5 586 – 9 489 miljoner kronor per kalenderår (Källa från nov 2014, diagram på sidan 13 och 87), vilket är fakta som Bieler och Bylund väljer att utelämna i sitt debattinlägg, då det skulle framställa SD i dålig (läs icke-human) dager.

Skulle det räcka om vi ökar biståndet till UNHCR? De är förvisso glada över att få in så mycket ekonomiska medel som bara är möjligt för att ha möjlighet att förbättra sitt krishanteringsarbete. MEN de tillägger att de inte vill användas som slagträ i flyktingdebatten. De vill att EU, och Sverige, ska höja flyktingkvoterna och ta emot fler flyktingar per år än de gör nu. Hjälporganisationen pekar på ihåligheten i SD:s försök, eftersom olika människor alltid kommer att vilja fly längre bort från krisen, så menar UNHCR att Sverige inte ska minska invandringen hit.

I debattinlägget menar Bieler och Bylund ”att merparten av jordens flyktingar aldrig kommer lämna närområdena, få vill och ännu färre kan”. Det finns en specifik del i detta som är intressant att ifrågasätta, nämligen att ”få vill” lämna närområdena. Hur vet de detta? Har de varit nere på plats i flyktinglägren i Syrien, Libanon, Jordanien och Turkiet och frågat flyktingar om vad de egentligen vill? Flyktingar tvingas stanna i flyktingläger i flera år. Vill de verkligen stanna kvar i flyktinglägren? Det låter på Bieler och Bylund som att livet är en dans på rosor i flyktinglägren. Det är naturligtvis långt ifrån sanningen.

En tanke som slagit mig är att jag tror att de flesta flyktingar anser att det är ohållbart att stanna i krigshärden (där det handlar om att välja mellan liv och död), och att väldigt många anser att det heller inte är säkert, eller hållbart, att stanna i flyktingläger. De vill vidare. Till något bättre. Till en tillvaro där man har större möjlighet att bygga upp en trygghet, och att inte behöva leva i ständig skräck. Närområdet är tillräckligt nära krigshärden för att inte utgöra en trygg fristad, och det är inte svårt att föreställa sig att de som befinner sig i lägren är oroliga för hur tryggt och säkert det faktiskt är. Man vet inte heller hur länge man tvingas stanna i flyktinglägret. Därför ifrågasätter jag starkt Bielers och Bylunds uttalande om att ”få vill” lämna flyktinglägren.

Människor flyr för att rädda sina, och sina näras, liv. Det är den enkla sanningen. Det har alltid varit så, det är så, och kommer alltid att vara så, så länge det finns krig, antidemokrati och förtryck. Vissa stannar i närområdet, vissa flyr vidare i hopp om en bättre tillvaro långt, långt bort från bomber, skott och minor.

Människor flyr inte för att de vill lämna sitt ursprung, sin kultur eller sitt språk (som Bieler och Bylund nämner). Det är förmodligen det sista de vill. Men ibland måste en del göra det. Det är så verkligheten, kriget och människor fungerar. Beroende på hur situationen i hemlandet utvecklar sig, så kan den inställningen hos människorna förändras. Eller så gör den det inte. Men man kan inte tvinga människor, som är desperata, har förlorat familjemedlemmar och är övertygade om att de också ska dö, att stanna kvar vare sig i krigshärden eller i flyktingläger. Genom att strypa flyktinginvandringen tvingar man människor att göra just det.

ZA'ATARI, JORDAN - FEBRUARY 01: Children pose for a picture as Syrian refugees go about their daily business in the Za'atari refugee camp on February 1, 2013 in Za'atari, Jordan. Record numbers of refugees are fleeing the violence and bombings in Syria to cross the borders to safety in northern Jordan and overwhelming the Za'atari camp. The Jordanian government are appealing for help with the influx of refugees as they struggle to cope with the sheer numbers arriving in the country. (Photo by Jeff J Mitchell/Getty Images) ORG XMIT: 160600686
Flyktinglägret i Za’atari, Jordanien.

Deras senaste debattinlägg är ännu en påminnelse om den bild SD vill inpränta i våra huvuden: den om hur humant SD faktiskt är. Problemet är att man samtidigt glömmer bort värdet av långsiktigt utlandsbiståndsarbete eller att vara human mot alla de människor som inte vill stanna i närområdet.

I skrivande stund är ungefär 1 miljon människor på flykt i Europa. Hur gärna SD än vill så kommer flyktingströmmen till Europa alltid att finnas och variera beroende på kriser och naturkatastrofer i omvärlden. SD säger sig vilja vara humana mot människor som håller sig långt borta. På så sätt slipper SD få hit människor som har annan etnicitet, kultur och bakgrund. Praktiskt, eller hur?

Flyktingsituationen idag gör det nödvändigt att höja bistånd och samla in mer pengar till hjälporganisationer som arbetar i närområdet, det råder ingen tvekan om det. Men det är lika nödvändigt att höja flyktingkvoten, och tillfälligt ta emot fler flyktingar, och assistera med långsiktigt förebyggande demokratiseringsprojekt. Det gäller Sverige, och det gäller EU.

Det ena utesluter inte det andra. Både och är nödvändigt. Först då, Paula Bieler och Linus Bylund, kan vi börja tala om en human flyktingpolitik. Inte förr.

Motargument har tidigare berört dessa ständigt aktuella ämnen:

Hjälp i närområdet bygger på felaktig logik

I fokus, Krönikor

Förorts-Pride i blåsväder

Tidigare chefredaktören för SD-tidningen Samtiden, numera skribent på hatsajten Avpixlat, Jan Sjunnesson har skapat en egen Pride-parad, kallad Pride Järva, som ska gå genom diverse invandrartäta platser, som Husby.

Som argument hänvisas till en artikel av Per Pettersson, som skriver om hatet mot bögar i Husby. Sjunnesson menar att samhället måste ta ställning mot detta, och det har han förstås rätt i.

Men paraden har skapat starka motreaktioner, inte minst från RFSL, som med lika stor rätt inte tycker konceptet Pride ska kidnappas av muslimhatare med en agenda att förstöra. Per, som används av Sjunnesson som en sorts marknadsföring, har tydligt tagit avstånd från detta.

Sverigedemokraterna, som överlag alltid avskytt Pride, är nu mäkta upprörda över att ”vänstern” låter ”muslimerna” komma undan. Och så håller det på. Sjunnesson har skrivit ett synnerligen långt blogginlägg om hur dumma alla är och hur han minsann varit engagerad i frågan i åratal, och så kan det förstås vara. Inte alla sverigedemokrater är HBTQ-fientliga, även om partiet i stort har det anslaget.

Det blir än mer bisarrt när Avpixlats Mats Dagerlind, som ofta uttryckt sig homofobiskt, dyker upp insvept i en Pride-flagga, ivrig att föra sin nyvunna hjärtefrågas talan, enligt principen att fiendens fiende, där muslimer är fiender och HBTQ-personer är nästa led, är hans vänner.

Jag menar att egentligen är detta två frågor. Den första är: Har Sjunnesson et al rätt i sak? Ja, absolut. Det ska inte finnas platser i Sverige där inte Pride-tåg kan genomföras. Personligen tror jag dock att den som hoppas på äggkastning och bråk blir besviken. Min erfarenhet, efter att ha bott mitt i Jakobsberg i flera år, är att människor där överlag är öppna och trevliga och kommer att tycka att det är intressant att något händer. Jag tror att de som bråkat med Per och andra är en minoritet, som inte lär töras visa sig. Jag kan förstås ha fel. Jag hoppas inte.

Vi som stödjer SDDen andra frågan är också relevant. Om nu Sjunnesson brinner för HBT-frågor (utan Q, men ändå), och tillhör en grupp människor som jag vill påstå är den mest homofoba i Sverige, nämligen SD – varför börjar han då inte gräva där han själv står? Varför inte ta tag i sina egna först? Vi människor lyssnar avsevärt mer på de vi gillar än de vi vet avskyr oss. Så varför gå på muslimer när han har ett hästjobb att göra på hemmaplan?

Jag har följt Sjunnesson av och till rätt länge, och jag har aldrig sett honom ta en enda HBT-debatt.

Varför inte ordna en Pride-parad genom ett SD-fäste, där de har 40 procent? Det vore något. Det skulle verkligen kunna göra skillnad.

Bilden till höger är från Facebook-gruppen ”Vi som stödjer SD”. Där var Sjunnesson själv medlem tills för något halvår sedan. Han gick ur p g a den råa rasismen, vilket förstås hedrar honom, men han tog ingen debatt. Han satte aldrig ner någon fot.

Han agerade inte mot vare sig homohat eller rå rasism.

Det är därför svårt att känna något annat än att hans engagemang har ett helt annat syfte än att värna om HBTQ-frågor.

Det är synd.

Han hade kunnat gjort så mycket bra genom att ta striden internt.

Själv kommer jag inte att gå i hans tåg. Jag väljer den andra demonstrationen, om jag är kvar i Stockholmsområdet. Det goda med det onda är att nu händer det.

Järva har fått inte mindre än två Pride-event.

Ett för HBTQ-aktivister.

Ett för sverigedemokrater.

HBTQ-frågor i fokus?
Det är visserligen inte Sjunnesson som skriver, men han kommenterar. Är verkligen HBTQ-frågorna i fokus? Eller finns andra drivkrafter?

Ur en halalhatargrupp. I sammanhanget vill vi påminna om att halalslakt går till på samma sätt som övrig slakt i Sverige, förutom bönen och vändandet mot Mecka. Enda anledningen att lägga upp detta är en vilja att håna och trakassera muslimer.
Ur en halalhatargrupp. I sammanhanget vill vi påminna om att halalslakt går till på samma sätt som övrig slakt i Sverige, förutom bönen och vändandet mot Mecka. Enda anledningen att lägga upp detta är en vilja att håna och trakassera muslimer.
Krönikor

Far åt pipsvängen med er!

 
Vi verkar ha fått ett samhällsklimat där det är väldigt viktigt att hålla ”rätt” ton och att vara väl insatt i hur debatten ska föras. Den som inte klarar av detta får sin åsikt idiotförklarad, eller blir idiotförklarad som person. Då vill jag ta tillfället i akt och göra precis tvärtom be ett gäng människor att, som Astrid skrev, fara åt pipsvängen. Here goes:
Jag har upprepade gånger försvarat muslimer som utsatts för fördomar och hat. I och med detta har jag blivit kallad ”islamistkramare” och dylikt. Jag försvarar inte innehållet i religionen utan bara rätten att få tro på vad en vill – de som inte tycker att detta är ok kan fara åt pipsvängen.

Samtidigt har jag pratat med muslimer – inte ens extremister – som tyckt att homosexualitet är en synd och att de ska stenas tillsammans med kvinnor som inte uppträder ”som de ska”. Jag är för rätten att utöva religion men jag är inte för rätten att gömma sig bakom en religion för att utföra en massa elaka handlingar och att sprida elaka budskap – de som tycker att det är OK att gömma unkna värderingar bakom en religion eller kultur kan fara åt pipsvängen.

Det finns ett gäng ultrakristna som hetsar mot islam men som står för samma risiga värderingar själva, som homofientlighet, misogyni och dömande av hur människor lever sina liv – har för mig att Jesus tycker rätt illa om människor som dömer andra människor. De som inte ser efter sitt eget hus men gärna gnäller på grannen kan fara åt pipsvängen.

Under mina år som aktiv så har jag stött på diverse människor som hetsar mot hedersvåld samtidigt som de talar om kvinnor som objekt och hatar feminister. Eller människor som förfäras över halalkött i Sverige (ingen skillnad för djuret) men väljer att köpa ihjälpiskad gris från Danmark. Eller de som skriker om människor från ”våldskulturer” men hurrar när någon bränner en moské eller spottar på en tiggare. Dessa människor är hycklare och kan faktiskt fara åt pipsvängen.

Det finns också människor som uppger sig vilja ha ett gott samhälle och tolerans mot sina medmänniskor men de väljer att spotta på alla som någon gång begått ett misstag, oavsett om de ändrat åsikt, tänkt om eller fått fler perspektiv att diskutera utifrån. Dessa människor hämmar samhällsutvecklingen och är goda bundsförvanter med de mörka krafterna. De som inte kan förlåta och/eller se människan bakom åsikten utan spottar ner från sin höga häst – ja, de kan fara åt pipsvängen de med.

Det finns också människor som hjälper till att – oreflekterat – sprida felaktig information, medvetet eller omedvetet. Information som är vinklad och skapad för att spä på fördomar och skapa fientlighet mot vissa grupper i samhället. De som skapar denna information eller är med och rullar den snöbollen kan också fara åt pipsvängen.

Jag har inte rätt i allt jag gör. Min åsikt är inte bättre eller mer värdefull än någon annans. Jag försöker dock sätta mig in i det ämne jag diskuterar och jag försöker lära mig något. Jag har haft fel. Många, många gånger. Jag har förmodligen fel gällande hur jag tänker kring saker även idag men jag har inte förstått detta än – utan väntar på den kunskapen – och jag kommer att ha fel även i framtiden. Om jag inte har rätt att ändra mig, rätt att utvecklas eller rätt att ifrågasätta mig själv och andra, ja då är det ju ingen mening med något.

Och JA, jag är medveten om att detta faller under kategorin ”intolerans” men jag skriver detta med ett citat jag läste om demokrati:

”I en demokrati behöver tolerans för allas åsikt finnas. Det enda som inte kan tolereras är intolerans”.

Krönikor, Myter

De farliga konspirationsteorierna

Den 22 juli 2011 är en dag som aldrig någonsin kommer att försvinna ur våra minnen. Det är dagen då Anders Behring Breivik satte sitt, sedan lång tid, välplanerade och djävulska verk i rullning. Först placerade han en bomb i regeringshögkvarteret i Oslo, då åtta personer fick sätta livet till, och senare kom han att besinningslöst, och urskillningslöst, att avrätta 69 ungdomar på Utøya. Vad drev honom? Vad var det som fick honom att utföra dessa avskyvärda dåd? Var han en ensam galning?

För att över huvud taget befinna sig i det tillstånd som krävs för att utföra detta obeskrivbara terrordåd kan vara svårt att greppa för den vanliga människan. Vid närmare eftertanke kan man ändå finna ett antal faktorer som skulle kunna utgöra en del pusselbitar i människan Breivik. Först och främst har Breivik diagnostiserats med sex olika diagnoser. I dessa diagnoser kan man se att Breivik var paranoid, asocial och led av personlighetsstörning (av två typer) vid tidpunkten före och under attentaten.

Kristendomen, sionismen och konspirationerna

Den andra drivkraften hos Breivik är det kristna arvet, han påstår sig inte ha en gudstro men att han är kristen i kulturell 77598074_e205c96743_omening. Kristendom är, för Breivik, snarare en europeisk identitet. Utifrån denna övertygelse kan Breivik inte tillskrivas benämningen ”kristen fundamentalist”. Breivik är en förespråkare av sionism, d v s tanken om en judisk nation (Israel). Han säger sig också vara positiv till människor som avsagt sig sin islamiska tro. Dessa uppfattningar ger fog för att han inte skulle vara en högerextremist i ordets gängse bemärkelse.

Den tredje, och kanske viktigaste, drivkraften hos Breivik byggs upp av en uppsjö konspirationsteorier, d v s teorier som, av vissa, beskrivs som sanningsenliga och händelser som har inträffat, eller kommer att inträffa. I konspirationsteorierna ingår också att det finns, av fienden, ett planerat tillvägagångssätt för att verkställa sin ultimata världsbild.

Fixering vid ”kulturmarxism”, feminism och ”PK”

Jag kommer att peka på några konspirationer som är fundamentala i Breiviks världsbild. Breivik är stor motståndare till kulturmarxister och kommunister. De likställs med PK, d v s människor som sägs vara  politiskt korrekta. Enligt Breivik genomsyras västvärlden av kulturmarxism, och Frankfurtskolan anses ansvarig för att det är så det västerländska samhället ser ut idag. Vidare påpekar Breivik att kulturmarxismen styr utbildningsväsendet och att människor indoktrineras till en felaktig människosyn. Vi kan se det i såväl litteraturen som i journalistiken och i den västerländska kulturen.

Den radikala feminismen är en maktfaktor, tycker Breivik. Nästintill hela den europeiska kulturen är ”feminiserad”. Breiviks ultimata samhälle är en tillbakagång till 1950-talet, alltså tiden före feminismen. Breiviks skeva kvinnosyn är en bidragande faktor till varför han framhåller den radikala feminismen som en viktig maktfaktor hos fienden.

Eurabia ger bränsle

En nödvändig konspirationsteori för Breiviks världsuppfattning, livsverk och människosyn stavas Eurabia, en teori som såg dagens ljus i samband med 9/11. Konspirationsteorin går ut på att hela Europa står i begrepp att islamiseras. Han är övertygad om att jihad, det ”heliga kriget”, är pågående. Han är noga med att poängtera att kristendomen inte är lika ondskefull som islam. Åter eldar han på sitt hat genom att hävda att kulturmarxister och PK-människor anser att all religion är ”jämlik”. För att övertyga oss om att han har rätt i sin världsuppfattning beträffande islam radar han i sitt manifest upp en rad punkter som islam-apologeter och förnekare använder sig av:

islamtakeovereurope* överdrivna påståenden om hur muslimer bidragit kulturellt och vetenskapligt

* det Ottomanska Riket var tolerant

* den ”judiska erfarenheten” av att det Ottomanska Riket ”…was a calm, peaceful, and a fruitful one…”

* det armeniska folkmordet existerade inte. Det var snarare en kamp mellan två folk för att äga ETT hemland

* det muslimska Andalusien (det moriska Spanien) pekas ofta ut av islam-apologeter som ett multikulturellt underland, där kristna och judar fick möjlighet, av det islamiska styret, att avancera socialt och kulturellt

* jihad innebär ”personlig kamp”

* islam är ”fredens religion”

* kristendom och islam är likvärdiga vad beträffar historiska grymheter

* falsk information om korstågen (det var en försvarsstrategi, inte en attackstrategi)

* västerländsk kolonial historia var ingenting jämfört med de 1400 år av islamisk jihad som resulterade i oräkneliga folkmord

Breivik och ”förnekelsen” av islamiseringsprocessen

Breivik menar att islam-apologeter, kulturmarxister och PK-iter förnekar, banaliserar och ignorerar, fakta: den islamiska planen om herravälde i Europa, och folkmordsbrott i islams namn. Man anses förneka de islamiska motiven, nämligen det att islamisera hela Europa. Breivik poängterar, gång på gång, att fundamentalismen, eller wahhabismen, är det ”riktiga islam”. Fienden, d v s muslimer, och deras beskyddare (kulturmarxisterna och PK-människorna), falsifierar Koranen enkom för att tjäna islamiseringen. Återkommande uttryck hos Breivik är myter, fördomar, rasism och islamofobi. Paradoxen, kan tyckas, är att Breivik framhåller att det, till synes, finns ”goda muslimer”, ”din granne Muhammed” t ex. Brasklappen är att det inte går att lita på dessa muslimer, eftersom de, innerst inne, har en islamisk världsuppfattning, och därför ingår i den världsbild, ett ockuperat Europa, som muslimer har.

Breivik ingårBreivik själv, enligt egen utsago, i ett nätverk av antiislamister (bl a ”korsriddare”) och sätter stor tilltro till att man ska kunna uppnå sitt mål; att 2083 ha fördrivit alla muslimer från Europa. De motståndsrörelser han framhåller är antimarxistiska och counter-jihadistiska och de har lösningar på, och strategier för, hur Västeuropa ska stå emot den islamiska invasionen. Han betraktar de skoningslösa attentaten som självförsvar, och en nödvändighet för att säkra sin egen, och andras, existens.

Den egentliga orsaken till terrorattentatet, påstår Breivik, var att sprida sitt manifest, ”2083 – A European declaration of independence”. Han publicerade sitt manifest, tidigare, under samma dag som han utförde sprängningen i regeringshögkvarteret i Oslo, och de illvillliga avrättningarna av 69 ungdomar, aktiva i Arbejderpartiets ungdomsförbund (AUF), på Utøya. Den politiska fienden, och beskyddaren av islam, är, enligt Breivik, politikerna, ”kulturmarxisterna”, journalisterna, utbildningsväsendet  och ”PK-iterna”. Därför var målen styrande politiker i regeringshögkvarteret och den politiska framtiden i ungdomarna i AUF.

Retoriken och världsuppfattningen hos SD

Det finns ett riksdagsparti i Sverige som har liknande världsuppfattning, och människosyn, som Breivik. Sverigedemokraterna anser att det svenska, och europeiska, samhället är föremål för islamisering. Det genomsyrar hela vårt samhälle. Konspirationsteorin Eurabia är en sanning, enligt ”sverigevänner”. Man framhåller gärna att påståenden om att kulturella och vetenskapliga bidrag, av muslimer, till mänskligheten är kraftigt överdrivna.

Islamkritiker världen över, och s k ”sverigevänner” i Sverige, anammar, i stora stycken, samma retorik och samma världsuppfattning, som Breivik. I Sverige uppfattas ”sjuklövern”, i synnerhet de på vänsterkanten (ofta benämnda ”vänsterextremister”, ”PK” och ”kulturmarxister”), som politiska fiender och beskyddare av islam i allmänhet, och muslimer i synnerhet. ”Vänstern” är, på samma gång, budbärare och sändebud för den muslimska invasionen och ockupationen. SD:s övertygelse om att västvärlden står under ständig islamisering (utdrag ur Kent Ekeroths blogg och uttryckt av såväl Jimmie Åkesson som Richard Jomshof och Mattias Karlsson) är väldokumenterad.

Judevänligheten, antifeminismen och counterjihad

SD har, liksom Breivik, uppfattningen om att det ska finnas en judisk stat, nämligen Israel. Paradoxalt nog finns det, fortfarande, antisemitiska åsikter i partiet även idag, samt att man väljer antisemitiska samarbetspartners i EU-parlamentet. Det spanska Andalusien (moriska riket), och dess påstådda vurm för multikultur, kan jämföras med det förespråkande av mångkultur vi kan se i Sverige idag. SD är, som bekant, motståndare till nämnda mångkultur.

Gathering_of_eaglesSD framhåller ofta ”folkhemmet” som ett bra Sverige, en samhällsvision. I begreppet ”folkhemmet” innefattas trygghet, socialkonservativa värderingar och en tydlig skillnad mellan könen. SD:s syn på feminism påminner mycket om hur Breivik ser på feminism. Radikala feminister är lika stora politiska fiender som kulturmarxister eller ”PK-iter”.

Uppfattningen om att jihad innebär ”heligt krig” delas av Breivik och ”sverigevänner”. Den etablerade, ”kulturmarxistiska” (OBS, ironi), betydelsen av jihad är ”personlig kamp”. SD framhåller detta som en del i islamiseringsprocessen. Ett kompletterande argument för counterjihad-rörelsen är att islam inte är ”fredens religion”, något som poängteras av muslimer och av de politiska fienderna. Den oändliga diskussionen om vilken religion som har flest dödsoffer på sitt samvete är ytterligare bränsle på den ”sverigevänliga” elden. Man hävdar att de senaste 1400 åren då världen utsatts för islamiska jihad är överlägset på den punkten. I retoriken ingår att bakgrunden till de kristna korstågen falsifierats, d v s att de skulle ha varit en försvarsstrategi, och inte en attackstrategi. Svaret på hur det egentligen låg till med den saken är omtvistat, men kristendomen, i sin linda, men också fortsatt, skulle spridas så långt det bara ansågs möjligt.

Breivik var, fram till 2007, aktiv medlem i Fremskrittspartiets ungdomsförbund, (FPu), och fram till 2006 var han medlem i Fremskrittspartiet (FrP), den norska motsvarigheten till Sverigedemokraterna. Breivik ansåg att FrP var för liberala, men faktumet att han varit aktiv medlem i ett parti med liknande politisk uppfattning som SD går inte att bortse ifrån.

Vi är, nästintill, alla överens om att Anders Behring Breiviks terror och massmord är fruktansvärda och hänsynslösa, grymma illdåd. Problemet är att retoriken som Breivik manifesterade, i mångt och mycket, används idag av ett folkvalt riksdagsparti i Sverige. SD har liknande uppfattning om islam och muslimer, och att det pågår en islamisering av Sverige och Europa. Islamiseringen beskyddas av de politiska motståndarna, de som populärt benämns kulturmarxister, kommunister och PK-människor. Alla motståndare, från vänster till höger tilldelas dessa beteckningar. Dessa strömningar påstås genomsyra vårt samhälle, och kommer på sikt att skada vår fortlevnad.

Det må vara svårt, och kontroversiellt, att se sambanden mellan Breiviks och SD:s verklighetsuppfattning, men de finns där, obehagligt närvarande. Likheterna skrämmer, och förnekas av, många i det nuvarande, svenska samhället.

Häromdagen var det debatt på Aftonbladet TV om radikal islamism. Då gjorde Hanif Bali, invandrarpolitisk talesperson för moderaterna, ett uttalande om att ”vi måste avislamisera Sverige” och att det är religionen islam som är ”problemet”. Läs mer om det här.

I fokus

Moderaten Hanif Bali gjorde en "Breivikare"

Igår var det debatt på Aftonbladet TV om radikal islamism. Där deltog Hanif Bali, invandrarpolitisk talesperson för Moderaterna och Azadeh Rojhan Gustavsson från Socialdemokraterna. I debatten jämför Hanif Bali islam med nazismen.

Debatten kan ni se här: http://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/78168

I debattens hetta (09:15) frågar Gustavsson vad Hanif vill göra för att stoppa IS-krigare och -extremister. Han säger då att problemet inte är extremisterna utan religionen:

”Tyskland avnazifierades efter andra världskriget. Vi måste avislamisera Sverige.”

Detta är inte OK för fem öre. Att jämföra islam med nazismen är något Sverigedemokrater brukar syssla med. Jämförelser om att islam är värre än nazismen har Jimmie Åkesson, Björn Söder, Rickard Jomshof och andra spritt.

Men det är värre än så. Det är den centrala ingrediensen i terroristen Breiviks ideologi. Anledningen till varför han drog på sig uniform och lyfte vapen för att mörda ungdomar i Norge 2011.

Varför mördade Breivik Socialdemokratiska ungdomar i Norge? Jo, läs vad Breivik skrev på ett forum innan massmordet:

”Og så har vi forholdet mellom konservative Muslimer og såkalte ’moderate Muslimer’. Det finnes moderate Nazister også, som ikke støtter gassing av Rom og Jøder. Men de er jo fortsatt Nazister og vil kun sitte å se på når de konservative Nazistene slår til (hvis dette noen gang skjer). Skal vi akseptere moderate Nazister så lenge de tar avstand fra gassing av Rom og Jøder?”

Breivik såg sig som en motståndskämpe under andra världskriget. På Facebook kunde man se att han liknade sig vid motståndskämpen Max Manus som slogs mot nazisterna och mot quislingarna, norrmännen som samarbetade med nazisterna under andra världskriget.

Den dag han drog ut för att mörda norska ungdomar ansåg han att han gjorde samma sak som om han mördat beväpnade Hitlerjugend medlemmar och quislingar under kriget i det ockuperade Norge.

I hans värld är Norge ockuperat av blodtörstiga naziliknande muslimer och deras betalda quislingar.

Och tänk dig själv. Om du ansåg att RIKTIGA nazister styrde Sverige nu och massmördar dig och dina kära, skulle du då vara beredd att döda för att försvara dig? Säger du ja, så förstår du hur perverst de tänker som faktiskt på allvar anser att det är så.

OM islam är som nazismen är givetvis muslimen en nazist. Och sossar eller moderaten som försvarar islam är quislingar som stödjer massmördare. En del människor vill gärna stoppa massmördare, om nödvändigt med våld. Därför är Breiviks och SD:s filosofi att jämföra islam med nazismen och därmed muslimer med massmördare så farlig… och rasistisk.

Desutom skjuter den bredvid målet. I kampen mot Klu Klux Klan i USA har den kristna kyrkan spelat en enormt viktig roll. För att bekämpa IS och radikal islamism måste muslimska krafter spela den viktigaste rollen, på liknande sätt.

Och därför bör Hanif Bali, å moderaternas vägnar, göra en ordentlig pudel. Det är inte acceptabelt att en talesperson för Sveriges näst största parti låter som Breivik i TV-debatter!

PS

Hanif har under dagen betonat att han bara pratat om islamister.

”Syftar uppenbart och tydligt på Islamism och inte Islam som helhet. Det korrekta uttalet är avislamistisera. Alldeles uppenbart. Att Motargument försöker pådyvla mig något form av Breivik stämpel är patetiskt, har i hela min gärning tydligt gjort skillnad mellan Islam och Islamism. ”

Bra så. Hanif Bali har velat skapa ett nytt ord. Om man googlar på det hittar man inte begreppet avislamistisera sen tidigare.

Men jag hoppas han förstår att om det lät MÅSTE man reagera. Avislamisera är ett begrepp som är extremt vanligt på google, bland rasister. Avislamistisera är en nyskapelse som Hanif skapade i förrgår. Klart man reagerar.

Sen kan man ställa frågan om Sverige verkligen är i samma sits som Tyskland efter kriget att islamister styr hela Sverige så vi måste avislamistiseras som nazityskland avnazifierades, men det är en annan femma.

Artiklar, Myter

Terminologi – antiromism/antiziganism

Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Senast tittade vi på funkofobi. Vi fortsätter med antiromism/antiziganism.

Enligt Nationalencyklopedin innebär antiziganism följande:

antiziganism, benämning på rasism riktad mot romer. Ordet har myntats i efterkrigstidens förintelseforskning; jämför engelskans antigypsyism och tyskans Antiziganismus.

På Forum för levande historia kan man läsa följande om antiziganism:

Antiziganismen, rasismen mot romer, har funnits i Europa lika länge som romerna själva. Romer har levt i Sverige sedan början av 1500-talet. Få andra grupper har genom historien blivit så systematiskt förföljda, diskriminerade och trakasserade som romerna. De har de utsatts för tvångssteriliseringar, omhändertaganden av barn och påtvingad assimilation.

Ordet ”antiziganism” är bildat av förleden ”anti-” (mot, eller motstånd till) och efterleden ”zigenare” (den äldre benämningen på romer).

Bundesarchiv_Bild_183-1987-0703-506,_Adolf_Hitler_vor_Rundfunk-MikrofonI samband med Förintelsen, då mellan 200.000 och 500.000 av Europas romer mördades, myntades ordet antiziganism. Folkmordet på romer kommer alltid i skymundan av folkmordet på judar. Likt judar ansågs, och anses, romer vara ett främmande folk som ständigt ses på med misstro och fruktan, och som systematiskt är föremål för både diskriminering och spridning av myter. Antiziganismen har varit allestädes närvarande i Sverige alltsedan 1500-talet, då de första romerna invandrade till Sverige.

Registreringen av romer ger stigmat bränsle

Registreringen av romer, de s k ”z-registren”, i Sverige har resulterat i att romer har fått sina medborgerliga och mänskliga rättigheter inskränkta, eftersom man under den första halvan av 1900-talet betraktade alla romer som statslösa. I praktiken innebar det att romer inte kunde åtnjuta samma rättigheter som svenska medborgare. Romers existens i Sverige betraktades som illegal. Mellan 1914 och 1954 förhindrade utlänningslagen romer att resa in i Sverige. Dessutom skulle romer som redan bodde i Sverige utvisas.

Som en motpol, och försök till förändring, tillkom den s k ”Zigenarundersökningen”. 1962-1963 drevs detta projekt av läkaren John Takman, på uppdrag av Arbetsmarknadsstyrelsen, vars syfte bestod i att undersöka romers situation i Sverige och att vidta åtgärder för att integrera romer i det svenska samhället. Takman verkade, i samarbete med Katarina och Rosa Taikon, för romers medborgerliga rättigheter i Sverige.

Romer ses som andra klassens medborgare

Än idag är romer, förmodligen, den folkgrupp som utsätts för mest hat och diskriminering i världen. Oroväckande är att, i många länder, och till viss del också i Sverige, är antiziganismen fortsatt accepterad och rumsren. Den systematiska diskrimineringen och stigmatiseringen pågår ständigt, och fortlöpande. Relativt nyligen, hösten 2013, visade rasismen mot romer sitt fula ansikte, då det avslöjades att svenska polisen registrerat 4029 personer med romsk bagrund, varav drygt 1000 barn. I avslöjandet ingick uppgiften om att Skånepolisen redan 1998 hade ett register över ”zigenare”. Det uppdagades att polisen systematiskt har märkt foton på människor med ”Z” eller ”zigenare”. Denna registrering påminner oss om rasbiologi och folkmord.

Gypsies in a shanty town in Madrid, SpainI Europa kan man fortfarande bevittna hur många romer förvägras rätten till skolgång, arbete, bostad och sjukvård. På många håll betraktas romer inte som fullvärdiga medborgare. Denna människosyn finns också i Sverige.

Idag görs det mycket för att förändra synen på romer, men det är, inte på långt när, tillräckligt. Till minne av Zigenarnattens offer i Auschwitz-Birkenau hölls 2 augusti 2014 ceremonier på flera håll i världen. Det var 70 år sedan nazisterna avrättade runt 3000 romer i förintelselägret i Auschwitz-Birkenau.

På Göteborgs stadsmuseum hade man mellan 7 mars 2014 och 11 januari 2015 en utställning kallad ”Vi är romer – människan bakom myten” för att skapa förståelse och kunskap om romers vardag, historia, utanförskap, tältliv, kultur, traditioner och språk.

Den 23 april 2015 höll man i Stockholm en internationell konferens på temat ”Educating about Roma and Sinti genocide – a way to combat discrimination and promote equality”. Syftet var att skapa förutsättningar för att förhindra den fortsatta diskrimineringen av, och rasismen mot, romer i alla delar av samhället.

Rasismen mot romer, eller antiziganismen, förefaller vara den mest utbredda, och accepterade, rasism vi har i världen idag. Århundraden av förföljelser, utanförskap, inskränkning av rättigheter, hat, diskriminering och folkmord präglar synen på romer som lever idag. Det är svårt att se hur det ska kunna skapas förutsättningar så att antiziganismen kan raderas ur mänskligheten.

Lästips:

Emir Selimi: ”Säg aldrig ‘antiziganism’ – säg antiromism!”

I fokus, Krönikor

Det finns bara en antirasism och det är konsekvent antirasism

Statue_Of_Justice_Old_BaileyDe senaste dagarnas hårda kritik mot Svensk Israel Information (SII) och tankesmedjan Institute for Security & Development Policy (ISDP) av Samuel Nudel, SKMA och Expo har, milt sagt, inte uppskattats av de kritiserade och deras meningsfränder, men är likväl en pricksäker, saklig och rättvis kritik. Detaljerna i kritiken tänker jag inte gå in på så mycket, men jag rekommenderar att man själv läser vad Samuel Nudel och Expo har skrivit. I korthet går det ut på att SII jobbar mot antisemitism men rekommenderar, och publicerar, ändå en muslimhatare vid namn Raphael Israeli. Dessutom har ISDP bjudit in densamme. ISDP använder samma dåliga ursäkt för sin inbjudan av en antimuslim som vi sett vissa muslimska organisationer göra när de bjudit in antisemiter, nämligen den att personen i fråga inte är där för att prata om detta utan om något annat, ett förfarande som givetvis är oacceptabelt.

Man kan undra varför folk är mot rasism mot sin egen grupp men själv utövar rasism mot en annan grupp. Hur tänker sådana människor? Är svaret så enkelt att det handlar om egoism och vi-och-dom-tänk? Oavsett hur de tänker så frågar jag mig själv: är man antirasist om man är emot rasism mot sin egen grupp men inte mot andras? Eller emot rasism mot vissa grupper men inte mot andra? Svaret är egentligen självklart: nej, de är inte antirasister. En antirasist är en person som är emot rasism. Punkt. Inga undantag. Det vore absurt att ha en definition på antirasist som en person som är mot vissa typer av rasism men för andra typer av rasism. Det säger sig självt att den personen inte är antirasist. Med den absurda definitionen av antirasist så är Sverigedemokraterna, Svenskarnas Parti och Svenska Motståndsrörelsen också antirasister då de är mot rasism av vita svenskar. Är SD, SvP och SMR antirasister? Jag tror att ni läsare har samma svar som mig på den frågan.

Nej, att vara emot rasism mot en eller flera grupper, men inte mot alla grupper, är inte att vara antirasist. Den enda logiska slutsatsen blir alltså att det endast finns en antirasism och att det är den konsekventa antirasismen. Trovärdigheten faller hos folk som är emot muslimhat men samtidigt är antisemiter och folk som är emot antisemitism men samtidigt är muslimhatare.

De är inga antirasister.

Källor:

Samuel Nudels första artikel om SII

Expos artikel om Raphael Israeli och SII

Samuel Nudel bemöter kritik och fördjupar sin egen kritik mot SII

Artiklar

"Det har ju alltid hetat så!"

2 kommentarer

Språk är föränderliga, levande och ständiga föremål för människors uppfinningsrikedom. Många ord har försvunnit, andra har blivit till. Det finns oändligt med benämningar på människor som vi använder, både om oss själva och om andra. Många av dessa benämningar är förlegade och kränkande. De har, allteftersom, ersatts med moderna ord som inte nedvärderar eller kränker. Icke desto mindre finns det många av oss som, av någon anledning, väljer att fortsätta bruka benämningar som är omoderna och kränkande.

Åsikterna går isär beträffande huruvida vi ska hålla fast vid gamla, s k ”riktiga” enligt förespråkarna, benämningar eller om vi bör utveckla språket. Det viktigaste är att vi kallar människor för vad de vill bli kallade. Problemet är inte att det kan bli missförstånd, då de flesta människor känner till både de omoderna, och de moderna, orden. Problemet är snarare att vi har svårt att tänka om, svårt att förändra vårt språkbruk. ”Det har ju alltid hetat så!” och ”jag säger zigenare, det heter ju så” är uttryck som återkommer för att försvara förlegat språkbruk.

Det man missar då man framför nyss nämnda ståndpunkter är att man inte har någon som helst tanke på hur mottagaren reagerar, hur denne känner sig. Mottagarens reaktion är sekundär, så länge man ger sig själv möjlighet att utnyttja sin ”rätt” att kalla människor, exempelvis, ”neger” eller ”lapp”. Kränkande ord utifrån etnicitet används av många ogenomtänkt, och egentligen utan ond avsikt, medan det finns en hel del som medvetet väljer att använda nedsättande benämningar på andra för att markera skillnader, hierarki och tillhörighet, eller för att ”det heter faktiskt så”.

6707773257_2b77c0cdb8Den största anledningen till att det ständigt utvecklas nya, alternativa, ord för att benämna människor på ett mindre kränkande, och modernare, sätt är att människorna själva inte vill bli omnämnda på ett visst sätt. Ordet har negativ klang eller är del av en negativ historisk kontext.

Då man vidhåller sin ”rätt” att kalla människor för saker de själva inte önskar, så vidhåller man samtidigt sin rätt att kränka andra människor. Att vidhålla sin rätt till att uttrycka sig rasistiskt – ja, det är rasistiskt –  bidrar till ständig stigmatisering av människor, och samtidigt får rasismen ytterligare bränsle. Att en liten klick av människor inom en specifik etnicitet väljer att själva benämna sig ”zigenare” eller ”neger” är inte ett godkännande för att andra ska göra det. Dessa människor är inte representativa eftersom de själva har ett behov av att markera skillnad, avstånd och tillhörighet. Således är detta inte ett  argument för att fortsätta uttrycka sig rasistiskt.

Etniska markörer

Ordet ”neger” har använts i Sverige sedan 1680, men är idag ett ord med negativ historisk kontext, eftersom det, för många hänger ihop med slaveriet. Förvisso betyder latinets ”niger” svart, men ordet har via slaveriet och kränkningen ”nigger”, använt framför allt i USA, men har också förekommit i svenskt språkbruk, har sedermera betraktats som pejorativt. Alltsedan 1970-talet har andra benämningar börjat användas i Sverige, och de senaste 20 åren har ordet blivit mindre och mindre utbrett. Uttrycket har med tiden reviderats i SAOL (Svenska Akademiens ordlista) och i den senaste utgåvan från 2015 kan man läsa att ordet ”neger” kan uppfattas som nedsättande.

”Zigenare”, som betyder ”de som inte rör” (grekiskans atsinganos), eftersom romer förr inte hälsade med handslag utan med händerna ihop, är ytterligare ett ord vars vara eller inte vara ständigt debatteras. Ordet ”zigenare” existerar inte på romani, och är därför egentligen inte ett alternativ för romerna själva att använda. Att romer historiskt sett har valt att kalla sig själva ”zigenare” beror på att det är så det har hetat på svenska, men inte på romani: när en rom talat svenska har det naturligt blivit att man använt ordet ”zigenare”. Ordet rom, som betyder ”människa”, är romernas namn på sig själva. Det faller sig ganska naturligt att man då vill bli kallad rom. Idag används, nästan uteslutande, ordet rom i media.

Samer har historiskt sett blivit benämnda ”lappar”. Ordet ”lapp” finns inte i det samiska språket och samer idag vill inte bli kallade ”lappar”. Ordet härrör troligen från finskans ”lappalainen” som i sig betyder ”lapsk”, och det finns tolkningar som gör gällande att ”L-ordet” kan ha betydelsen av ”en som bor långt borta/avsides” eller ”dom andra” – alltså ett ord för att särskilja människor*.

Omodernt, kränkande                                                     Modernt, icke-kränkande

”Neger”                                                                                  ”Svart” (”icke-vit”)

”Zigenare”                                                                             ”Rom”

”Lapp”                                                                                    ”Same”

Det finns naturligtvis en oändlighet av rasistiska och kränkande uttryck som utbyts mellan människor världen över. Dessa är de jag har valt ut och behandlat, eftersom de har relevans för det svenska samhället. Med det förringar jag inte andra uttryck som har liknande negativa kontext, och är lika kränkande, som de jag nämnt. Med lyhördhet och sunt förnuft kan vi ganska enkelt förstå och lära oss vad som är OK och vad som inte är det.

Vi har ett aktivt val, först och främst: är det nödvändigt att, i given situation, etikettera utifrån etnicitet, eller kan det vara så att det räcker att etikettera med namn, kön eller något annat som uppfattas som mer neutralt? Efter att vi har frågat oss detta, och kommit till slutsatsen att det är oundvikligt, kommer nästa fråga: vilken benämning känns bäst att använda? Den som, förmodligen, kränker eller den som inte gör det?

I allra flesta fall är inte en etikettering utifrån etnicitet nödvändig, vilket i sin tur gör att ordvalet inte längre är ett dilemma. Vare sig vi vill det eller inte, så är ordvalet en spegling av vår människosyn. Att markera att en människa är rom, eller färgad, är inte en nödvändighet i allra flesta fall. Vi ser ALLA olika ut utanpå, MEN det är inget incitament för att dela in oss i kategorier.

Att något, uppenbarligen kränkande, ”alltid har hetat så”, eller att en anser att ”det heter ju zigenare”, är icke-argument. Argument som endast, på ett märkligt sätt, godkänner bruket av förlegat och kränkande språkbruk. Det stavas egoism, eftersom det utgår ifrån sändarens perspektiv. Mottagarens perspektiv blir således ointressant. För en del kan det handla om att man vill vara en nagel i ögat  på det man kallar PK-etablissemanget. Det man, i samma andetag,  glömmer bort är att man, i viljan att hävda sin rätt att uttrycka sig på det man själv anser vara det ”rätta sättet”, brister betänkligt i respekten gentemot andra människor.

Prova att se människan bakom fasaden, livet kommer då att bli så mycket enklare. Vi är, när allt kommer omkring, alla lika.

Varför ska vi kränka när vi inte behöver kränka? Nästa gång du använder något av orden i vänstra spalten, stanna upp, tänk efter hur det tas emot och utvärdera om du kanske, nästa gång, istället skulle välja ett av orden i högra spalten. Det är inte svårare för dig, men det betyder oändligt mycket för den du pratar med.

*Uppgift om etymologin för ”lapp” är inhämtad från kommunikatör på Sametinget.

Artiklar

Terminologi – funkofobi

Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Senast tittade vi på heterosexism. Vi fortsätter med funkofobi.

På Förbundet Unga Rörelsehindrade beskriver man funkofobi på följande sätt:

Funkofobi är fördomar mot personer med funktionsvariationer. För många är vi bara cp. Om vi ska slå hål på fördomarna så måste vi börja prata om dem. Vår kampanjs mål är att få så många som möjligt att prata om de fördomar som finns mot personer med funktionsvariationer. Det har vi lyckats med.

Människor med funktionsnedsättningar, såvål fysiska som intellektuella eller neuropsykiatriska, har genom alla tider varit en utsatt, bespottad och diskriminerad grupp. Alla människor har olika förutsättningar i livet. Vissa föds med en funktionsnedsättning, andra blir funktionsnedsatta på grund av yttre våld, eller genom sjukdom. Varje gång någon blir misshandlad föreligger det en risk att personen drabbas av någon form av funktionsnedsättning. Genom olyckor eller genom, t ex, stroke, missbruk eller tumör, kan man ådra sig en funktionsnedsättning. Om detta sker i vuxen ålder brukar man tala om förvärvad hjärnskada.

Autism_Awareness_Ribbon
Symbolen med pusselbitar kan innebära att människor med autism stigmatiseras

Exempel på fysiska funktionsnedsättningar, som innebär svårigheter att koordinera, styra och balansera huvud, bål, armar och ben, är CP-skada och ryggmärgsbråck. Intellektuell funktionsnedsättning kallas också kognitiv funktionsnedsättning eller utvecklingsstörning. Människor med utvecklingsstörning har svårigheter att ta in, bearbeta och förmedla information, vilket i sin tur innebär att det krävs mer tid för att förstå. De s k neuropsykiatriska, eller psykiska, funktionsnedsättningarna skapar svårigheter för individen att fungera i det sociala samspelet. Exempel på sådana funktionsnedsättningar är autism, Aspergers syndrom och ADHD. Inte sällan har en individ fler än en funktionsnedsättning.

Psykisk ohälsa kan innebära, mer eller mindre varaktig, funktionsnedsättning, såtillvida att det påverkar individens funktioner i vardagen. Psykisk ohälsa är, liksom funktionsnedsättningar, stigmatiserat och kan ligga till grund för att människor är utsatta för diskriminering och kränkning. Exempel på psykiska hälsotillstånd som kan innebära funktionsnedsättning för människor är schizofreni, depression, borderline och bipolär sjukdom.

I sammanhanget är det viktigt att skilja på funktionsnedsättning och funktionshinder. Funktionsnedsättning beskriver en egenskap hos en individ, medan funktionshinder förklarar hur denna egenskap påverkas av omgivningen. Det kan handla om brister i miljön, såsom tillgänglighet, eller om okunskap hos andra människor. En funktionsnedsättning behöver alltså inte innebära ett funktionshinder.

Fördomar och diskriminering gentemot människor med funktionsnedsättning har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Funkofobi grundar sig i en rädsla, avsky eller osäkerhet gentemot människor som uppfattas vara annorlunda, eller konstiga. Termen kan, med enkelhet, jämföras med homofobi eller rasism, eftersom det handlar om att särskilja människor på grund av ”annorlunda” egenskaper, jämfört med vad som uppfattas vara normen.

Det är nödvändigt, som vid alla andra uttryck av fördomar och diskriminering, att upplysa de som inte behandlar människor med funktionsnedsättning på samma villkor som vem som helst. Det är också nödvändigt att vi markerar att vi inte accepterar att människor uttrycker sig funkofobiskt. Det är vi alla skyldiga varandra och samhället. Samhället ska vara för alla, d v s inkluderande och vi ska skapa utrymme för delaktighet. Därför är det så viktigt att samhället, och de som besitter kunskap om funktionsnedsättningar, sprider information och upplysning för att, på så sätt, skapa förståelse hos andra människor.

T o m i media beskrivs människor med funktionsnedsättning på ett kränkande, och omodernt sätt. För bara någon dag sedan kontaktade jag Dagens Nyheter för att påpeka att de hade använt sig av orden ”handikappad” och ”förståndshandikappad”. Det är svårt att acceptera att någon, och i synnerhet inte media, befattar sig med sådan vokabulär. Jag fick, dagen efter, svar om att artikelförfattaren hade korrigerat ”felet” i den aktuella artikeln. Detta förändrar den digitala utgåvan, inte den fysiska. Problemet är dock att det förekommer. Det ska inte förekomma.

Många använder sig av omoderna, och förlegade, benämningar på funktionsnedsättningar av gammal vana, utan att tänka sig för. Det finns också de som fortsätter att använda benämningarna för att det ”alltid har hetat så”. Den värsta kategorin är de som använder de kränkande uttrycken just för att kränka, nedvärdera och förminska. Oavsett vilken kategori man själv ingår i, är det viktigt att förstå att hur man uttrycker sig om andra människor påverkar alltid andra människor. Även människor med funktionsnedsättningar uttrycker sig slarvigt, och använder förlegade ord för att beskriva sin egen, eller andras, funktionsnedsättning. Det är svårt att acceptera detta förfarande, trots att den som uttrycker sig funkofobiskt själv har en funktionsnedsättning. Det är att ge sig själv mandat att uttrycka sig nedvärderande om andra, mot bakgrund av sin egen situation. Att man vill bli kallad ”handikappad” är mot bakgrund av detta, inte ett argument. Man kan dra paralleller med individer som föredrar att kalla sig själva ”neger”. Effekten blir densamma.

Genom tiderna har skällsorden varierat. På skolgården, på arbetsplatsen, i samhället och, numer, på Internet, har det funnits behov hos de flesta av oss att, i syfte att vara elak, kombinerat med okunskap, kasta kränkande benämningar på andra. Andra behöver inte alltid vara människor med funktionsnedsättning, utan det kan också vara uttryck som används mot vänner, eller personer man inte tycker om. Det man glömmer bort är att dessa ord inte egentligen innebär det man tror att de innebär, utan något helt annat. Mer om exempel på nedvärderande benämningar går att läsa här.

”Funkis är mer än att bara ha en funktionsnedsättning, det står för en personlighet och är ett avspänt namn, det känns roligt.”

En sak som påvisar okunskap, och brist på inkluderingstänk, är då människor väljer att vända sig till den som råkar göra funkisen sällskap. Detta är en ständigt förekommande företeelse och påverkar den enskilde negativt. Det fungerar som en förstärkning av de egenskaper denne besitter, d v s individen känner sig utpekad, annorlunda och mindre vetande. Huruvida funktionsnedsättningen hos den utsatte är fysisk, intellektuell eller neuropsykiatrisk spelar mindre roll. Förnedringen, och kränkningen, är densamma. Anledningen till att man ”tar hjälp” av den man tror förstår bättre, stavas fördomar. Fördomar som vi alla har ett kollektivt ansvar för att tvätta bort.

Oavsett vilken finfo-375164_640unktionsnedsättning en människa må ha så är det ett faktum att det förekommer diskriminering av funkisar. Från och med den 1 januari 2015 är bristande tillgänglighet diskriminering enligt diskrimineringslagen. Bristande tillgänglighet innebär att en verksamhet inte vidtar skäliga åtgärder för att en människa med funktionsnedsättning ska ges samma möjligheter som en människa utan funktionsnedsättningen. Detta diskrimineringsförbud gäller inom följande områden: hälso- och sjukvården, socialtjänsten, Försäkringskassans tjänster, utbildningsområdet, arbetslivet samt verksamheter som tillhandahåller varor och tjänster.

Ett steg i rätt riktning är att ordet funkofobi kommer att finnas med i nästa utgåva av Svenska Akademiens ordlista (SAOL), som beräknas finnas tillgänglig 9 april 2015. Detta innebär att ordet inte betraktas som ”hittepå” utan ett riktigt ord och ett erkännande för en utsatt grupp. Daniel Pollak, vice förbundsordförande för Unga Rörelsehindrade utvecklar varför detta är ett viktigt steg för funkisar.

Vi människor är olika. Vi har olika förutsättningar. Vi har olika egenskaper. Vi har olika förmåga. Men vi är alla människor. Vi är alla lika värda. Vi är alla skyldiga att visa andra människor respekt för deras unika person. Många missar devisen om allas lika värde. Denna miss beror på okunskap, rädsla eller osäkerhet gentemot det man uppfattar som annorlunda. I värsta fall beror det på att man anser att alla människor inte har samma värde. Vi har alla ett egenansvar för hur vi uttrycker oss. Vi kan alla tänka på att använda rätt vokabulär när vi talar om, eller till, människor med funktionsnedsättningar. Vi kan alla tänka på att inkludera, inte exkludera. Det är då vi kan slå hål på fördomarna.

Fuck funkofobi finns på Facebook.

Funkofobi finns på Instagram.

funkofobi finns på Twitter.

Lästips: Arvet lever efter nazismens funkofobi