Bibeln uppmanar konsekvent människor att behandla ”utlänningar” (invandrare, främlingar, gäster) med medkänsla, rättvisa och kärlek, och påminner dem ofta om deras egen historia som utlänningar i Egypten för att främja empati. Viktiga passager som 3 Mosebok 19:33-34 och 5 Mosebok 10:18-19 uppmanar israeliterna att behandla främlingar som infödda och älska dem som sig själva, medan Nya testamentet, genom Jesu läror i liknelsen om fåren och getterna (Matteus 25), utvidgar detta bud till universell gästfrihet och omsorg om de utsatta.
Gamla testamentets bud:
Behandla utlänningar med respekt och kärlek: Israeliterna uppmanades att inte misshandla utlänningar som bodde i deras land och att älska dem som sig själva, med tanke på deras egna erfarenheter som utlänningar i Egypten.
Säkerställ rättvisa för de utsatta: Lagen förbjöd att utnyttja utlänningar i affärsförbindelser och betonade deras rätt till rättvis behandling.
Visa medkänsla genom att förse dem med det nödvändiga: Israeliterna skulle lämna kvar resterna av sin skörd så att de fattiga och utlänningarna kunde samla in dem.
Erkänna deras status: Begreppet ”främling” var en vanlig del av israelernas lag och erkände rättigheterna och behoven hos dem som bodde bland dem.
Principer i Nya testamentet:
Jesu exempel och lära: Jesus själv levde som barn i ett främmande land och predikade om vikten av att ta hand om främlingar, inklusive utlänningar och människor i nöd.
Liknelsen om fåren och getterna: Denna liknelse lär oss att ta hand om främlingar, hungriga, sjuka och fängslade är ett uttryck för omsorg om Kristus, vilket leder till evigt liv.
En uppmaning till gästfrihet: Hebreerbrevet uppmuntrar troende att ”visa gästfrihet mot främlingar, för genom att göra det har vissa utan att veta om det tagit emot änglar” (Hebreerbrevet 13:2).
Viktiga teman:
Empati genom delade erfarenheter: Påminnelsen om att ”ni var främlingar i Egypten” är ett återkommande tema som syftar till att skapa empati och förståelse för invandrare.
Allmän mänsklighet: Skriften uppmanar oss att visa vänlighet mot alla, oavsett bakgrund eller nationalitet, och erkänna vår gemensamma mänsklighet.
Inkludering i Guds familj: För troende ligger den yttersta identiteten i Kristus, där skillnaderna mellan judar och hedningar, insiders och outsiders, övervinns.
Ebba Busch (KD) skjuter skarpt och tror sig göra Sverige en tjänst när hon har islam i sikte igen på X. Det är val om ett år, och även detta år blir syndabockarna islam, muslimer och islamister. Muslimer är det bästa som hänt högergänget – genom att sprida rädsla får de enkla poäng. SD har gjort en raketkarriär och är numera näst största partiet tack vare muslimer. Busch vill varken förlora pengar eller väljare, både i det privata och som politiker, även om det kostar på moralen.
Hennes inlägg på X är oroande och främmande. Jag upplever den paranoid, men även en paranoid kan bli förföljd. Kanske har hon misslyckats med användningen av ChatGPT igen och råkat vara så missvisande, men låt oss dissekera dessa påståenden en efter en som vi muslimer har fått leva med under snart tre decennier.
Skärmdumpar från X 250922:
Det är endast 0,1 % av den muslimska befolkningen som bär burka
Låt oss kika på ett av länderna i Europa som har flest muslimer, cirka 4 miljoner. I Frankrike ville Sarkozys regering göra en kartläggning – som visade att cirka 1 900 kvinnor bar heltäckande huvudbonad. Majoriteten visade sig vara konvertiter, det vill säga etniska fransyskor som konverterat till islam. I Sverige uppskattas antalet niqab-bärare till 150–200 kvinnor, men låt oss avrunda denna siffra rejält till 500. Av 800 000–1 miljon muslimer bär alltså 500 niqab/burka, vilket motsvarar 0,1 %, varav många är konvertiter.
Kristna flickor är lika utsatta för hedersförtryck som muslimska
Flickor upplever nästan samma höga nivå av kontroll, oavsett om de är kristna eller muslimer.
Kristna flickor upplever något högre “väldigt hård” kontroll (51,3 %) än muslimska (45,3 %).
Muslimska flickor upplever mer “mycket hård” kontroll (34,3 %) än kristna (27,6 %).
Hedersförtryck existerar även i kristna Sverige
Erik Lundströms uppsats ”Kristen hederskultur – En studie om hedersrelaterad ecklesiologi i pentekostal-karismatisk kontext” undersöker hur hedersrelaterade normer och strukturer påverkar individers frihet inom den pentekostal-karismatiska rörelsen i Sverige. Lundström, som själv vuxit upp i pingströrelsen och nu är diakon i Svenska kyrkan, beskriver hur unga kan utsättas för påtryckningar för att inte skada familjens anseende. Det finns individuella vittnesmål som beskriver en kultur av strikt moralism och kontroll, och detta förekommer även inom trosrörelsen Livets Ord. Borde inte svenska kristna leva efter svenska värderingar?
1 % av Sveriges totala befolkning är praktiserande muslimer
Enligt en studie från Umeå universitet (2023) uppskattas cirka 5 % av Sveriges befolkning ha muslimsk familjebakgrund. Av dessa praktiserar ungefär en femtedel islam aktivt, vilket innebär att majoriteten inte gör det. Detta innebär att cirka 1 % av Sveriges totala befolkning är praktiserande muslimer, vilket motsvarar cirka 100 000 personer.
Busch kan lugna ned sig. Hur många har flytt från Saudiarabien till Sverige? När det gäller iranier är den gruppen mer integrerad i den svenska kulturen än svenskarna själva. Vilka vill praktisera islam som i dessa länder? Vilka är islamisterna? Hon skriver vidare: ”vi artikulerar vad vi och många med oss känner”, men Ebba – en känsla är inte nödvändigtvis en sanning. Jag vill se siffror på ditt påstående, din känsla är inte övertygande för att min känsla är det motsatta.
Vidare påstår hon att det råder en konflikt mellan svenska och islamistiska värderingar. Men vilka islamistiska värderingar? Vilka är dessa islamister som Ebba konstant tar upp? Enligt Säpo är det 2 000 islamister som bevakas i Sverige – vilket utgör 0,2 % av 1 miljon muslimer.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
När Ebba Busch (KD) i ett inlägg på X beskriver ett kommande riksdagsval som ett ”värderingsval” mellan svenska och ”islamistiska” värderingar, är det inte en oskyldig analys. Det är ett sätt att förskjuta svensk politik från att handla om sakfrågor till att handla om kulturkamp. Resultatet blir att en hel religion och dess utövare misstänkliggörs – och att grundläggande demokratiska rättigheter ifrågasätts.
När Busch talar om att vissa uttryck för islam – böneutrop, religiös klädsel eller moskéers verksamhet – inte ”hör hemma” i Sverige, riktar hon sig inte mot våldsbejakande extremism, utan mot helt legitima religiösa uttryck. Det är en glidning från att bekämpa brott till att begränsa friheter.
Skärmdumpar från Ebba Buschs (KD) officiella X-konto 250922:
Den stora majoriteten muslimer lever vanliga liv
I Sverige bor över en halv miljon muslimer. De allra flesta lever vanliga liv som grannar, kollegor, småföretagare, lärare, klassföräldrar och samhällsmedborgare.
De extrema exempel Busch nämner – imamer som motsätter sig lagar, influencers som propagerar för könsapartheid eller demonstrationer med antisemitiska inslag – är verkliga problem. Men de representerar en försvinnande liten minoritet.
Och här är det centrala: extremism finns i alla läger, inte bara i den muslimska världen. Vi har sett kristna fundamentalister i Europa som attackerar HBTQ-personer, nationalistiska grupper som sprider antisemitism, och politiska extremister som hotar demokratin. Att peka ut islam som unik bärare av extremism är därför både vilseledande och orättvist.
Buschs sätt att tala om islam som ett värderingsmässigt problem ligger mycket nära Sverigedemokraternas motioner i riksdagen. Några exempel:
I dessa motioner utmålas muslimska friskolor som ett särskilt hot mot svenska värderingar, trots att samma problem också förekommer i andra skolmiljöer.
• Stöd för kristna friskolor
Samtidigt driver SD motioner där de vill skydda och främja kristna friskolor.
• 2023/24:1892 – Kronlid och Emilsson (SD) vill bevara kristna friskolor och tillåta skolavslutningar i kyrkan.
• 2022/23:2271 – Kronlid m.fl. (SD) vill att regeringen ska skydda det kristna kulturarvet och stötta kristna friskolor.
Detta är en tydlig dubbelstandard: muslimska skolor ska förbjudas, kristna skolor ska bevaras.
”Värderingsgemenskapen” som exkluderingsverktyg
Busch talar om en ”överordnad värderingsgemenskap” som alla måste underordna sig för att bli en del av Sverige. Men här uppstår ett centralt problem: vem bestämmer vad som räknas som svenska värderingar?
Vi har redan en gemensam värdegrund i lagstiftningen – demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter. Att kräva något mer, en kulturell likriktning, går bortom rättsstatens ramar.
Historiskt har vi sett hur krav på en enhetlig ”gemenskap” använts för att utesluta minoriteter. I 1930-talets Tyskland talades det om ”folkgemenskapen” (Volksgemeinschaft), där den som inte passade in först förlorade sina rättigheter och sedan sin trygghet. Att hänvisa till ”värderingar” som villkor för att vara del av nationen är en farlig väg, oavsett vilka partier som driver den.
Busch skriver att språk och arbete inte längre räcker för integration. Men att ställa krav på en specifik kulturell identitet går bortom vad en liberal demokrati kan legitimera. Integration handlar om jämlika möjligheter och gemensamma spelregler i form av lagar, inte om att staten ska bestämma vilken kultur som är ”rätt”.
Här går KD:s partiledare i samma riktning som SD: svenskhet definieras inte längre av medborgarskapet, utan av lojalitet till en påstådd ”värderingsgemenskap”.
När demokratin villkoras
Busch oroar sig över islamistiska partier och muslimska demonstrationer. Men i en demokrati har människor rätt att organisera sig politiskt och uttrycka sina åsikter – så länge det sker inom lagens ramar. Att kollektivt stämpla muslimska organisationer som hot är i sig ett hot mot demokratin.
En fri demokrati bygger på principen att alla får delta. Om staten börjar välja bort vilka grupper som anses ha ”rätt” värderingar för politiskt deltagande, då är det demokratin som blir villkorad.
Buschs utspel framstår som ett försvar av ”svenska värderingar”. Men i praktiken är det en attack på de grundläggande friheter som just utgör Sveriges värdegrund: religionsfrihet, yttrandefrihet, föreningsfrihet.
När politiker kräver att en viss kultur ska vara överordnad alla andra, och när en religion pekas ut som ett särskilt hot, rör vi oss bort från demokratins kärna.
Det verkliga ”värderingsvalet” handlar inte om islam kontra Sverige. Det handlar om huruvida vi ska fortsätta försvara alla människors lika fri- och rättigheter – eller låta politiker börja definiera vilka värderingar som ”hör hemma här” och vilka som inte gör det.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Projektet ”Guds Hus” i Fisksätra har skapat en del uppmärksamhet på sociala medier och alternativa mediekanaler. Projektet syftar till att skapa gemenskap och möten mellan människor med olika religiös bakgrund. Den befintliga kyrkan i Fisksätra ska få en nybyggd moské till granne, och de två byggnaderna ska förenas medelst ett inglasat torg, kallat ”Fredens torg”. Det har höjts röster om att ett genomförande av projektet skulle vara ett tecken på att Sverige skulle ”islamiseras”. Samtidigt poängteras att judar inte är inbegripna i projektet.
Tanken med projektet är att motverka främlingsfientlighet. Religion ska fungera som en enande kraft i lokalsamhället. Orsaken till att projektet inte innehåller en judisk synagoga är att det helt enkelt inte finns någon judisk församling i Fisksätra. Initiativtagarna är noga med att poängtera att alla människor, oavsett tro eller icke-tro, är välkomna till ”Guds Hus”. På hemsidan läser vi:
”I Guds Hus möts människor från olika etniska, språkliga, kulturella, religiösa, och sociala verkligheter. Guds Hus och alla gränsöverskridande möten bidrar till att öka tilliten, förståelsen och respekten för varandra i området. Här spelar de religiösa samfunden sedan länge en viktig roll för en positiv utveckling i samhället.” (Källa: Guds Hus)
Skärmdump från hemsidan ”Guds Hus” 250831.
Föga förvånande motsätter sig Sverigedemokraterna i Nacka projektet, och partiet har initierat en valkampanj inför kyrkovalet i september 2025 i hopp om att erhålla tillräckligt med röster för att kunna få till ett stopp för byggnationen av ”Guds Hus”. Redan förra året skrev kyrkofullmäktigeledamöter för SD och Borgerligt Alternativ en motion som syftade till att se till att projektet inte ska bli av. Motionsskrivarna accepterar dialog mellan den kristna och den muslimska församlingen, men menar att den muslimska församlingen skulle vara islamistisk, vilket i sin tur skulle vara anledningen till att de inte vill se ett ”Guds Hus” i Fisksätra.
Skärmdump från SD Nackas officiella Facebookkonto 250831.
Kyrkoherden i Fisksätra avfärdar SD:s argument med att det är byggt på fördomar, och försäkrar att det planerade bygget kommer att bli verklighet. SD anför i en intervju med SD-propagandaorganet Samnytt att finansieringen för det planerade bygget kommer att bli omfattande, samt att det borde göras en opinionsundersökning bland Nackaborna och församlingsmedlemmarna om huruvida de är positiva till ett ”Guds hus”.
”Guds Hus” är ett samarbete mellan kristna och muslimer som syftar till att skapa gemenskap, stävja segregation och främja integration. Fisksätra har ca 8 000 invånare, med bakgrund i ca 80 länder. Kristendomen, judendomen och islam är abrahamitiska religioner, vilket innebär att man tror att vi alla är Abrahams barn, vilket i sin tur betyder att guden är densamma i alla tre religionerna. Religionerna har många likheter, men också en hel del olikheter. Initiativtagarna påpekar att det inte handlar om att blanda samman religionerna, utan att skapa förståelse och respekt gentemot medmänniskor.
KURIOSA: I Córdoba i södra Spanien finns den världsberömda ”Mezquitan”, som är en kombinerad moské och kyrka. Ursprungligen var byggnaden en moské. www.mezquita-catedraldecordoba.es/en/
I torsdags uttalades från Peterskyrkans balkong de bevingade orden ”Habemus papam!”, vilket innebär att en ny påve har utsetts. Leo XIV är av amerikansk börd, och verkar motsätta sig den politik och världssyn som den nuvarande Trumpadministrationen står för.
I en intervju med FOX News 29 januari i år uttalade sig den amerikanske vice-presidenten JD Vance på vad han anser är ett kristet sätt. Snarare var hans uttalande ett uttryck för den egna åsikten, och inte särskilt kristet alls (översatt med DeepL):
”Det finns en kristen idé om att man älskar sin familj, sedan sin granne, sedan sitt samhälle, sedan sina medborgare och därefter prioriterar man resten av världen. En stor del av den yttersta vänstern har helt vänt upp och ner på detta.” (Källa: NCROnline)
Den då blivande påven svarade ett par dagar senare Vance på X (översatt med DeepL):
”JD Vance har fel: Jesus ber oss inte att rangordna vår kärlek till andra människor”. (Källa: NCROnline)
Skärmdump från blivande påvens X 250202
Bibelns syn på främlingar/invandrare är tvärtom varm och välkomnande, och den predikar att vi ska se på varandra som bröder och systrar:
“När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Främlingen som bor ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är HERREN, er Gud.” (3Mos 19:33–34) (Källa: Pastor Christian Mölk)
”En och samma lag gäller för er alla, för invandraren som för den infödde, ty jag är Herren, er Gud.” (3Mos 24:22) (Källa: HelaPingsten)
Att JD Vance fullständigt missförstått det kristna budskapet om främlingar/invandrare är naturligtvis helt i linje med den politik som förs i USA under denna mandatperiod.
I en intervju i TV4 Nyhetsmorgon 14 september 2021 fastslår Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson att partiet inte har någon särskild syn på religion i allmänhet, eller islam i synnerhet. Motargument granskar huruvida Åkessons påstående om SD:s syn på islam håller.
“Vad har egentligen SD för syn på religionen islam?”
Jimmie Åkesson:
”Vi har ingen syn på någon religion egentligen. Det tycker jag är viktigt att vi som politiskt parti egentligen, att vi är inte religiöst bundna på det sättet. Däremot så pratade ju Richard Jomshof i det här sammanhanget om islamismen.
Även om han inte använder det begreppet så är det ju uppenbart om man ser det i sin kontext. Han pratar om länder som styrs av sharia och muslimsk lagstiftning.
Han pratade om hur människor i de här länderna har drabbats av den typen av system och han vill inte se det i Sverige. Och jag håller med om att det är avskyvärda system och som begränsar människor, som gör stark skillnad mellan könen, som behandlar djur på ett väldigt ovärdigt sätt…” (Källa: TV4.se)
Ur SD:s principprogram från 2019 saxar vi följande citat:
”Islam och i synnerhet dess starka politiska och fundamentalistiska gren är enligt Sverigedemokraternas uppfattning den religiösa åskådning som visat sig ha svårast att harmoniskt samexistera med den svenska och västerländska kulturen. Islamismens inflytande på det svenska samhället bör därför i största möjliga utsträckning motverkas och invandringen från muslimska länder med starka inslag av fundamentalism bör vara mycket starkt begränsad.” (Källa: sid, 17, under rubriken ”Sverigedemokraterna och religionen”, Sverigedemokraternas principprogram 2019)
Motargument ställer sig här frågan om inte ovanstående citat visar på att SD har en tydlig syn på religion i allmänhet, samt kristendom och islam i synnerhet?
Att SD ser Sverige som ett kristet land, och att de anser att den svenska staten inte ska vara religiöst neutral, är svårt att bortse från.
Det är inte förvånande att islam är den religion som nämns i SD:s principprogram. Islam och muslimer utpekas i citatet ovan som icke-integrerbara, samt att invandring från muslimska länder bör begränsas kraftigt.
”Då för Sverige sedan tidigare främmande religioner och religiösa uttryck tar allt större utrymme i vårt land och i vår samhällsdebatt, och då allt färre svenskar betraktar sig som kristna bör kyrkan bli mer offensiv och entusiastisk i sin inhemska mission.
Sverigedemokraterna anser också att Svenska kyrkan bör överväga att inrätta ett nationellt hjälpcenter för konvertiter från islam och andra trosläror med totalitära drag, som drabbas av förföljelse på grund av sin förändrade trosinriktning.” (Källa: sid. 17, Sverigedemokraternas kyrkopolitiska valplattform 2021)
I citatet ovan saxat ur SD:s kyrkopolitiska valplattform inför kyrkovalet 2021 framgår det med all önskvärd tydlighet hur SD ser på andra religioner än kristendomen. Partiet ser gärna att kyrkan ska satsa hårt på att missionera, dvs påverka och omvända människor till att bli kristna. Citatet påvisar att SD har vida skillnader i sin syn på olika religioner.
Det Åkesson påstår i intervjun i TV4 Nyhetsmorgon är inte hållbart. Däremot kan det ses som en populistisk flört med väljarskaror som tidigare inte övervägt att rösta på partiet.
Många gånger har man hört röster om att man inte kan kritisera religion i Sverige utan att bli anklagad för att vara rasist, men stämmer det eller beror det helt enkelt på hur man väljer att presentera sin så kallade kritik. Det talas ofta om att den som vill debattera religion blir censurerade om de blir emotsagda. Det är då viktigt att hålla två saker i huvudet, a) censur kan enbart utföras av staten mot en person, och b) att bli emotsagd är själva själen i att debattera.
Kritik är en viktig del av ett demokratiskt samhälle och debatterna går ofta varma, men tyvärr finns det alltför många som inte vet skillnad mellan saklig kritik och exempelvis hets mot folkgrupp (HMF).
För att kunna debattera och kritisera religion är det därför viktigt att du som debattör undviker argumentationsfel och att man tänker på att det är religion du debatterar samt att du är medveten och ödmjuk inför att det finns människor som vet mer än du i olika delar av ämnet. Allt ska kunna debatteras och bli kritiserat, men att bli emotsagd är det som själva debatterandet går ut på. Eller som en person en gång sade, om du bemöts av ett argument som inte motsvarar vad du själv tänkt, så kan du tänka att, ”aha, så man kan alltså se på saken på det viset också.” Är du så pass ödmjuk i ditt debatterande så kommer du att känna dig mer tillfreds med ditt liv och det kommer också att hålla ditt blodtryck lågt och fint.
Att kritisera en religion är alltså fullt möjligt, men gör dig inte till en sanningens riddare rustad med alla svar på komplexa frågor. Känner du dig osäker på en fråga i ämnet, ställ då en öppen och inlyssnande fråga så kommer du att få svar som förklarar hur det ligger till inom just den frågan. Tänk också på att oavsett vilken religion du önskar kritisera så finns det miljoner följare av denna religion och i många fall lika många svar på frågan.
En annan sak att tänka på när man kritiserar oavsett vad det kan handla om är att ställa sig frågan är det en person eller en företeelse som jag håller på att kritisera. Om vi tar ett ämne som länge varit uppe för debatt så är det islam. Du kan aldrig börja en mening i en debatt med att alla muslimer är si eller så, däremot bör detta argument föras fram liknande islam är si eller så. Dock är det viktigt att tänka på att det finns många grenar inom islam som kan skilja sig drastiskt åt. Detsamma kan sägas om kristendomen och även judendomen. Var även beredd på att du kommer att få mothugg även här, var därför ödmjuk inför att det kan finnas människor som vet bättre än du. Det går heller inte att gripa ett kort stycke ur en sura (avsnitt i koranen) och säga att titta här så här står det i koranen. Ofta behöver man läsa flera stycken både före och efter det text avsnitt som du vill debattera/kritisera. För att fullständigt förstå en religiös text behöver du dels läsa hela boken flera gånger och dels behöver du förstå kontexten under vilken den religiösa texten en gång skrevs.
Många menar att koranens begrepp ”kuffar” syftar till alla med en religion annan än islam, vilket givetvis är fel och att koranen därför uppmanar till att döda kristna och judar. Med ”kuffar” menar man dyrkan av flera gudar eller avgudadyrkan med andra ord en som inte tror på samma gud som de gör. Inom teologin så har vi tre stora religioner som sorteras under abrahamitiska religioner (judendomen, kristendomen och islam). Dessa tre religioner menar att de samtliga är söner och döttrar av Abraham samt att de alla tre ber till samma gud. Vidare så ingår Jesus i den islamiska tron som en äkta profet och är högt älskad av muslimer.
Vänder vi blicken mot bibeln ser vi även där ord som ”Du ska inga andra gudar hava utom mig” gud bestraffade även de som börjat med avguda dyrkan av en gyllene kalv samt dränkte hela jorden i syndafloden bara för att rädda två av varje art som han såg som trogna hans bud.
Det går med andra ord visst att kritisera religioner och även islam utan att bli kallad rasist. Det är bara viktigt att tänka sig för om det är en person eller en företeelse som man kritiserar samt att kritiken inte ringaktar religionen på ett sådant sätt att utövaren känner att kritiken egentligen är riktad mot hen som person.
Vill du läsa mer om fallgropar inom debatteknik så har jag en artikel som behandlar de flesta och mest vanligt förekommande i en tidigare artikel som du hittar här.
Det finns en falsk uppfattning hos vissa av oss att rasism inte innefattar kristna och muslimer.
Det stämmer inte.
Det beror på att hat, diskriminering, intolerans, fördomar och föreställningar om att ”vi” är bättre än ”dom”, oavsett om det rör sig om biologisk rasism eller rasism mot annan etnisk tillhörighet, är rasism.
Till skillnad från begreppet ”ras” är ”etnicitet” en definition och klassificering av människor mot bakgrund av kulturella och sociologiska faktorer.
En folkgrupp, etnicitet, definieras utifrån kulturella och sociologiska, inte biologiska, särdrag. Kulturella och sociologiska särdrag innefattar språk, normer och värderingar som har sitt ursprung i ett specifikt samhälle, geografiskt område och/eller religion.
Kristna och muslimer ingår i olika etniciteter bl a baserade på sin tro. Det finns således även rasism mot kristna och muslimer.
Religion är ett av flera kulturella särdrag som innefattas i begreppet ”etnicitet”.
Uttryck som ”muslimer är inte en ras, så jag kan inte vara rasist” är direkt felaktigt. Det är enbart ett sätt att undvika att bli anklagad för rasism. Medvetet eller omedvetet.
Rasism mot kristna kallas ”kristofobi” och rasism mot muslimer kallas ”islamofobi” eller ”muslimhat”.
Detta korta motargument är en spinoff på en längre artikel om begreppen ”ras” och ”etnicitet”. Den kan du läsa i länken nedan.
Den alternativa mediebloggen Samhällsnytt låter återigen en artikel ligga kvar oredigerad. Detta trots att det som de skrivit i en artikel om korslösa kyrkor på juldekorationer från Rusta inte stämmer. Rusta säljer förvisso kyrkor utan kors. Rusta har inte, som Samhällsnytt påstår, tagit bort korset på kyrkorna. Orsaken till att man säljer korslösa kyrkor är inte att man inte vill kränka människor med annan religiös tro än kristendom.
Vi har vant oss vid att tiden före jul är den svenska kränkthetens högtid. Det är då vi får höra om hur julen håller på att tas ifrån oss svenskar. Bland pepparkaksgubbar, lucior, Kalle Anka, julmust och nu senast korslösa kyrkor går ilskan i sociala medier på högvarv. Varje år. För ett par dagar sedan startade återigen ett socialt mediedrev med bakgrund i att svenskarna får julen stulen av ondskefulla mångkultursvurmare. Den svenska kristendomen är i fara.
Julkränktheten är inte ett nytt påfund. Den har långa anor, framför allt i USA, där det s k ”kriget mot julen” pågått i 100 år. Mer om det kan vi läsa i Mattias Irvings granskande artikel på Feministiskt perspektiv.
Ett antal privatpersoner uppmärksammade att detaljhandelsföretaget Rusta lagom till jul valt att plocka bort korset på dekorationsbelysningen ”Church”.
Nuri Kino är journalist och författare. Han fångade upp scoopet och konfronterade företaget genom att maila kundservice. Kino fick svar från Rusta, i vilket det bekräftades stämma att man den här julen hade valt att slopa korsen på kyrkorna. I svaret kunde Kino dessutom läsa sig till att anledningen var att ”anpassa för fler kunder”.
Kino såg rött och skrev ett inlägg på Facebook som han senare tog bort – eftersom han menade att tonen i kommentarerna inte blev som han hade hoppats.
Samhällsnytt hoppade på tåget och formulerade artikeln ”Rusta tar bort kors från kyrkor: ”för att anpassa för flera kunder” på temat förstörd jul och kristendomens undergång. I artikeln har man tagit med en tweet skriven av radikaliserade swishjournalisten Katerina Janouch samt ett svarsmail från Kino till Rusta, där han läxar upp företaget angående förföljelse av kristna i världen. Samhällsnytts artikel inleds med följande:
”Inför den stundande julen säljer detaljhandelsföretaget Rusta de sedvanliga dekorationerna. Under årets julhandel har dock ett flertal kunder märkt att kyrkorna man säljer saknar kors. På tisdagen bekräftar Rustas kundservice att man tagit bort dessa för att man vill att ”alla kunder ska kunna njuta av dom … oberoende av religion”.” (Källa: Samhällsnytt)
I enlighet med ”god” tradition, bombarderades företagets Facebooksida med arga och kränkta kommentarer från s k ”sverigevänner” (jag föredrar att benämna dessa ”sverigehatare”). En del förkunnade att de kommer att bojkotta företaget för all framtid, andra menade att de kunde tänka sig att bli kunder på nytt när man gett tillbaka juldekorationen sitt förlorade kors.
Vi på Motargument reagerade på den sociala mediecirkus som uppstod i och med Kinos Facebook-inlägg häromdagen. Eftersom det handlar om en ”nyhet” signerad notoriska Samhällsnytt, med sin förkärlek för lögner, vinklingar och #fakenews, kände vi oss nödgade att efterforska. Kan det verkligen stämma att kyrkan i julsortimentet hade fråntagits sitt kors?
Kareby kyrka från söder. På tornet syns en vindflöjel.
Vi mailade Rustas kundservice och ställde frågan om kyrkan och korset. Rustas presstalesperson Cecilia Gärdestad gav oss ett svar som ställer till det för Samhällsnytt:
”Rusta väljer varje år ut stora mängder produkter från våra leverantörers sortiment. En av de utvalda produkterna i årets julsortiment är en kyrka utan kors. Denna kyrka har aldrig erbjudits med ett kors och de uppgifter som tidigare givits om att ett kors aktivt tagits bort från produkten stämmer därför inte.
Att just denna kyrka med torn saknade kors ansåg vi inte vara ett hinder då kyrkor i vår del av världen kan se väldigt olika ut. Vissa kyrkor har ett torn, andra flera eller inget torn alls. Vissa har kors på tornet, andra en tupp eller inget alls. Rusta är religiöst och politiskt obundna, men respekterar att julen är en viktig del av kulturen i vår del av världen och naturligtvis den kristna tron.”
I en artikel på SVT bekräftar Gärdestad att mailet som Kino fick från kundservice är autentiskt. Hon bekräftar samtidigt att mailet innehåller en felaktig formulering och att Rusta inte aktivt har tagit bort korset från kyrkan.
”– Vi valde att köpa in en kyrka utan kors. Precis som att vi kunnat välja en kyrka med en tupp i tornet.
Har ni haft den här kyrkan, fast med ett kors, i ert sortiment förut?
– Det är en helt ny produkt, vi har inte haft den här i sortimentet förut. Den har aldrig erbjudits med ett kors.” (Källa: SVT)
Så nej, Samhällsnytt och Nuri Kino, Rusta har inte tagit bort några kors från kyrkorna som finns i deras julsortiment.
SVT:s artikel med dementin från Rusta publicerades 13 november 12.35. Samhällsnytt har inte uppdaterat sin artikel. De hävdar alltså fortfarande att Rusta tagit bort korsen från kyrkorna i julsortimentet.
Problemet med att oseriösa opinionsbildare som Samhällsnytt låter osanningar som denna ligga kvar är att artikeln kommer att återuppstå lagom till jul varje år, och då går drevet igång igen. Vi har sett många exempel på osanningar som blir virala år efter år.
Vi på Motargument vill be Samhällsnytt om en tjänst: Kan ni höra av er när ni har tagit bort eller uppdaterat artikeln?
Kuriosa: Rusta har rätt i att många kyrkor i Sverige inte är utsides utsmyckade med kors. En lokalpatriotisk spaning utförd av en av Motarguments redaktörer gör gällande att exteriörerna på Örgryte gamla kyrka, Onsala kyrka, Kungälvs kyrka, Kareby kyrka och Skårs kyrka är korslösa.
Förutsättningen för ett fritt samhälle är att värderingar som frihet och pluralism är förankrade och praktiseras. På olika håll i världen som i EU brukar religionen spela en mindre roll än de politiska värderingarna när det handlar om hur samhället ser ut. Bland annat eftersom individens rättigheter, självförverkligande och framsteg genom historien till stor del har varit resultatet av en motreaktion i förhållande till auktoritärt och regressivt religionsbruk.
Man skulle kunna tro utifrån Kristdemokraternas senaste identitetspolitiska kommunikation att partiet likt Socialdemokraterna har haft en central samhällsbärande roll i Sveriges moderna politiska historia. Detta trots att jämställdhetsarbete och livsstilsliberaliseringar genomfördes långt innan KD tog plats i riksdagen. Partiet grundades under 1960-talet då man motsatte sig progressiva trender som sekularisering och materialism. Men hur gick KD från det till budskapet att ett liberalt samhälle måste vara lika med ett kristet samhälle?
Fallet med KD:s förändring påminner om Sverigedemokraternas utveckling. Medan SD försöker att ”nationalisera” olika värderingar så försöker KD att framhålla vissa värderingar som kristna. Genom att vilja göra olika politiska värderingar till något etniskt eller kulturellt uppstår en mycket problematisk utveckling främst i relation till demokratin. Eftersom ett demokratiskt samhälle förutsätter politisk mångfald genom att exempelvis debattera vad som är liberalt, feministiskt eller konservativt. Om alla värderingar och beteenden kunde beskrivas med ett adjektiv så skulle inte något demokratiskt samtal och pluralism behövas.
Ett annat problem i budskapet hos SD och KD är att man ger en falsk och opportunistisk bild av att skydda olika värderingar som påstås vara hotade av invandrare, i synnerhet muslimer. Det görs genom kulturistisk människosyn där till exempel individer från Afghanistan tillskrivs egenskaper som de inte har per automatik. Att många söker flykt och trygghet i EU handlar ju faktiskt ofta om att man vill komma bort från värderingar och beteenden som upplevs som förtryckande och exkluderande.
Förvisso är fallet att många européer ser sig som kulturellt kristna och av olika skäl, ofta obefogat, känner oro rörande invandring från Mellanöstern. Men istället för att kommunicera om acceptans, fred och harmoni väljer KD att spela på rädslan och förmedla nidbilder. Men i ett fritt samhälle har individen rätte till fritt identitetsskapande tack vare konstitutionella aspekter som demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstyre. Dessutom är även religiösa värderingar som ödmjukhet och medmänsklighet viktiga i diskussioner om lösningar exempelvis rörande flyktingmottagning.
Den politiska kommunikationen om värderingar och identifikation har sedan 2014 kommit att bli en allt mer auktoritär trend i debatten. KD:s senaste utspel är också intressanta med tanke på hur debatten utvecklats i USA. Begreppet ”judisk-kristna” värderingar används ofta av aktörer med högerkollektivism, exkluderande konservatism och islamfobi på agendan. Kommunikationen om det judisk-kristna kan ses som högerorienterad identitetspolitik som en motreaktion i förhållande till vänsterorienterad identitetspolitik som kritiserar vitas privilegier och patriarkatet.
Men två dåliga gör inte en bra. Inom borgerligheten finns det många som bär på en politisk allergi mot både identitetspolitik och postmodernism. Och det av förståeliga skäl. Samtidigt gör även vissa borgerliga aktörer som KD likadant som ”den identitetspolitiska vänstern” när man själv ägnar sig åt kollektivistisk identitetspolitik och använder värderingar på motsägelsefulla sätt. Under 2016 gjorde Ebba Busch Thor uttalanden om att Sverige befann sig i en värderingskris på grund av invandringen. Men skiftande värderingar är i första hand ett resultat av reaktioner inom samhället, alltså hos delar av Sveriges befolkning.
Som forskningen visar finns latent auktoritära individer i varje samhälle som vid snabba samhällsförändringar upplever oro och rädsla. Det förklarar delvis varför bejakandet av kristna värderingar sammanfaller med krav på färre flyktingar och fler förbud. Ett stort misstag under 2016 var att andra partier inte tillräckligt tydligt markerade emot SD:s och KD:s utspel om invandring och värderingar. Man kunde ha kommunicerat mer om att värderingar är individuella, förändras med tiden, att konstitutionella aspekter som frihet och mänskliga rättigheter i kombination med olika reformer är avgörande under en större flyktingmottagning.
Det som fler borde undvika nu är att acceptera Ebba Busch Thors påstående om att ett fritt samhälle är lika med ett samhälle på kristen grund. Detta eftersom det finns gott om exempel på samhällen, som Ryssland eller Tanzania, där majoriteten av befolkningen är kristna men som ändå måste anses vara som allt annat än fria och öppna. Förutsättningen för ett fritt samhälle är alltså inte lika med kristendom eller någon annan religion. Istället utgörs förutsättningen av att det råder frihetliga, till exempel liberala idéer, vilka har format människors syn på individen, offentlighet och samhället i stort. Något som inte minst har varit viktigt för EU:s institutionella utveckling eftersom arvet från den kristna etiken bara är en mindre del av konstitutionalismen som överlag är präglad av värderingar som är universella och liberaldemokratiska.
Att leva i Sverige är lika med att leva i ett samhälle där rasismen, i den gamla rasbiologiska versionen, har reducerats mycket jämfört med hur situationen såg ut för 30 år sedan. Samtidigt gäller det också att undvika dels den kulturella rasismen men också kulturistiska generaliseringar. Få skulle invända emot påståendet att kulturen i USA är bättre än i Saudiarabien när det kommer till migration. Men det handlar inte om kristen kontra muslimsk grund utan handlar om frihetlig och öppen versus auktoritär och sluten grund. Istället för mer kollektivistisk kommunikation i debatten om invandring, islam och identifikation så behövs det mer frihet, fred och framåtanda för att bland annat kunna minska politiska spänningar i världen och underlätta människors rörighet, till exempel mellan EU och Mellanöstern.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Motargument 