Etikettarkiv: högerpopulism

#EUval2019: Högerextremismen i EU kraftigt splittrad

I EU-valet rönte högerpopulister, nationalister och EU-skeptiker stora framgångar. Symptomatiskt för dessa grupperingar är att de har svårt att samla sig i en (1) partigrupp. Om man vill påverka är det klokt att kunna enas om en (1) partigrupp. Istället sprider de ut sig på flera partigrupper. De förlorar på det, samtidigt som demokratin är vinnare.


Resultatet av EU-valet 2019 visar på ett splittrat Europa. Vi har å ena sidan extremister såväl till höger och vänster, å andra sidan har vi gröna, socialister, liberaler och konservativa. Extremisterna arbetar EU-kritiskt och splittrande. Företrädare för de andra ideologierna försöker på olika sätt vara kreativa och arbeta för ett bättre EU.

Vi som tycker om demokrati ser tyvärr att antidemokrater (vänsterextremister, vänsterpopulister och kommunister), tillsammans med en del socialister, har lyckats formera sig i en (1) partigrupp: Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster (GUE/NGL). Det är klokt av dessa grupperingar, men det är samtidigt ett slag mot demokratin. Viktigt att notera är att partigruppen har endast 41 mandat, och är den minsta av alla partigrupper. Den är också mindre än de grupplösa.

Däremot ser vi också att högerextremismen* inte klarar av att formera sig i en (1) partigrupp. Istället sprider man ut sig på flera partigrupper.

Utspridda i tre olika partigrupper

Den nya partigruppen Identitet och demokrati (ID), skapad av Matteo Salvini (Lega) och Marine Le Pen (Nationell Samling) har 73 mandat i Europaparlamentet, fördelade på:

  • Vlaams Belang (Belgien): 3
  • Svoboda (Tjeckien): 2
  • Dansk Folkeparti (Danmark): 1
  • Alternative für Deutschland (Tyskland): 11
  • EKRE (Estland): 1
  • Nationell Samling (Frankrike): 22
  • Lega (Italien): 28
  • FPÖ (Österrike): 3
  • Sannfinländarna (Finland): 2

I partigruppen ID ingår inget svenskt parti.

Partigruppen Europeiska konservativa och reformister (ECR) sitter på 62 mandat i Europaparlamentet. I denna gruppen ryms såväl konservativa som ekonomiskt liberala, högerpopulister, nationalister och EU-skeptiker. Partigruppen spretar betänkligt då den innehåller partier som vill splittra EU, men också många som vill utveckla samarbetet i EU. I ECR finner vi bl a följande:

  • VMRO (Bulgarien): 2
  • ODS (Tjeckien): 4
  • Greek Solution (Grekland): 1
  • VOX (Spanien): 3
  • Independent (Kroatien): 1
  • Brothers of Italy (Italien): 5
  • Nationella Alliansen (Lettland): 2
  • FvD (Nederländerna): 4
  • United Poland (Polen): 2
  • Lag och rättvisa (Polen): 24
  • Sverigedemokraterna (Sverige): 3

Partigruppen Europeiska folkpartiets grupp (EPP) är den största partigruppen i Europaparlamentet med 182 mandat. Här ingår Moderaterna (4 mandat) och Kristdemokraterna (2 mandat). I EPP hittar vi:

  • Fidesz (Ungern): 13

Högerextremister* (inklusive nazister) som valt att inte ingå i någon partigrupp (totalt 54 mandat, varav 2 innehas av grekiska kommunister, 1 av en partilös kroat och 1 av en pro-europeisk/satirisk tysk):

  • Gyllene Gryning (Grekland): 2
  • 5-stjärnerörelsen (Italien): 14
  • Jobbik (Ungern): 1
  • Partilös (Slovakien): 1
  • Kotleba (Slovakien): 1
  • The Brexit Party (Storbritannien): 29
  • Democratic Unionist Party (Storbritannien): 1
  • Human Shield (Kroatien): 1

Ungerska Fidesz ingår tills vidare i ECR, även om de har varit avstängda under en längre period. Viktor Orbán har uttryckt att han kommer att arbeta för att stanna i ECR.

Värt att notera är att

  • Vänsterpartiet ingår i en partigrupp, GUE/NGL, med ett stort antal antidemokratiska och kommunistiska partier, t ex PC (Partido Comunista), Komunistická Strana och Akel.
  • Moderaterna och Kristdemokraterna ingår i samma partigrupp, EPP, som nationalisterna i Fidesz.
  • Sverigedemokraterna samarbetar i Europaparlamentet med högerpopulister, EU-skeptiker och nationalister som t ex Lag och rättvisa, VOX och FvD i partigruppen ECR.

Att de som ingår i den vidare beteckningen av högerextremism* (högerpopulism, nationalism, nazism och EU-skepticism) inte kan enas om en (1) partigrupp är symptomatiskt för de ideologier som ingår i högerextremismen. Eftersom de har svårt att finna samarbete och enas kring det som är gemensamt för dem, sprider de istället ut sig på 3 olika partigrupper. Ett stort antal har också valt att stå utanför partigrupperna.

Genom att sprida ut sig på flera partigrupper minskar de högerextrema antidemokraterna sitt inflytande. På så sätt minskar de också sin förmåga att göra skada. Det är bra för demokratin.

187 mandat i Europaparlamentet (av totalt 751) innehas av partier som innefattas i den vidare definitionen av högerextremism.

OM de hade kunnat enas hade de blivit den största partigruppen med marginal, eftersom de då hade minskat EPP med Fidesz 13 mandat.

* Jag väljer att ta med EU-skepticism i den vidare beteckningen av högerextremism eftersom de liksom nationalister, högerpopulister och nazister arbetar EU-kritiskt/splittrande. Även kommunister är EU-skeptiska, men jag har valt att inte ta med dem här, eftersom de per definition är vänsterextrema och att deras ideologi är så främmande de högerextremas.


Mandaten i Europaparlamentet fördelar sig på följande sätt:

  1. Europeiska Folkpartiets Grupp (EPP) – 182 mandat -Moderaterna (4), Kristdemokraterna (2)
  2. Progressiva förbundet av socialister och demokrater (S&D) – 152 mandat – Socialdemokraterna (5)
  3. Förnya Europa (Renew Europe) – 108 mandat – Centerpartiet (2), Liberalerna (1)
  4. De Gröna/Europeiska Fria Alliansen (G/EFA) – 74 mandat – Miljöpartiet (2)
  5. Identitet och demokrati (ID) – 73 mandat – inget svenskt parti
  6. Europeiska konservativa och reformister (ECR) – 62 mandat – Sverigedemokraterna (3)
  7. Grupplösa – 54 mandat – inga svenska ledamöter
  8. Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster (GUE/NGL) – 41 mandat – Vänsterpartiet (1)

Källa:

http://www.europarl.europa.eu/about-parliament/en/organisation-and-rules/organisation/political-groups

#EUval2019: Varför ska jag rösta?

Imorgon söndag 26 maj är det val till Europaparlamentet. Om du ännu inte har bestämt dig för om du ska rösta, eller inte vet vilka du ska rösta på, är detta viktig läsning för dig. I EU-valet väljer vi vilka politiker som ska representera Sverige i EU-parlamentet de kommande 5 åren. Din röst är nödvändig för att motverka att extremister får mer makt i EU och Sverige. Jag tänker i denna artikel berätta varför det är så viktigt för oss att gå och rösta även i detta valet.


Historiskt sett är vi dåliga på att rösta i EU-val. Förra gången, 2014, röstade 51% av röstberättigade i Sverige. De två EU-länder som sticker ut och har överlägset flest antal röstare är Belgien och Luxemburg, där upp emot 90% röstade senast. (Källa: Europaparlamentet)

Det blåser hård kuling i EU. Blåsten består av högerextrema partier på frammarsch. I flera EU-länder har högerextrema partier makten. I ytterligare länder har högerextrema partier stort inflytande på den politik som förs i landet. Redan i förra EU-valet skördade högerextremismen stora framgångar.

8 partigrupper – 5 av dessa innehåller extremistpartier

Det finns i nuläget åtta partigrupper i Europaparlamentet. Högerextrema partier ingår i fyra av dessa: Nationernas och friheternas Europa (ENF), Europe of Freedom and Direct Democracy (EFDD), European Conservatives and Reformists Group (ECR) och European People’s Party (EPP). Vänsterextrema partier ingår i en av de åtta partigrupperna: European Left + Nordic Green Left (GUE/NGL).

Sverigedemokraterna bytte i juli 2018 partigrupp i EU-parlamentet. Numer ingår partiet i European Conservatives and Reformists (ECR). I denna partigrupp ingår exempelvis främlingsfientliga Dansk Folkeparti (DF), nationalkonservativa Sannfinnländarna (PS) och polska, nationalkonservativa Lag och Rättvisa (PiS).

Några av de svenska partierna som kandiderar till EU-parlamentet har valt smått anmärkningsvärda samarbetspartners i EU-partigrupperna. Vänsterpartiet har alltsedan EU-inträdet 1995 ingått i en partigrupp, European Left + Nordic Green Left (GUE/NGL), en grupp som, till två tredjedelar, består av kommunistiska partier. Flera av de partierna har den klassiska hammaren och stjärnan, ett arv från det gamla Sovjetunionen, som partisymbol.

Där ingår exempelvis Greklands Kommunistiska Parti (KKE), grekiska Populär Enighet (LAE), spanska Partido Comunista de España (PCE) och portugisiska Partido Comunista Português (PCP). Moderaterna och Kristdemokraterna, å andra sidan, är del av partigruppen European People’s Party (EPP). I denna partigrupp ingår det ungerska, ultranationalistiska partiet Fidesz.

Bland partier i Europaparlamentet som valt att inte ingå i någon partigrupp finner vi grekiska nazistliknande partiet Gyllene Gryning, som har en variant av svastikan som partisymbol, Greklands Kommunistiska Parti (KKE), med hammaren och skäran som partisymbol, italienska populisterna Femstjärnerörelsen (M5S), ungerska antisemiterna Jobbik, och tyska ultranationalisterna Nationaldemokratische Partei Deutschlands (NPD).

Kommer V, M, KD och SD att fortsätta samarbeta med extremistpartier?

Ännu vet vi inte helt säkert vilka partigrupper som Vänsterpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna kommer att välja. Kommer de att stanna i de partigrupper de är del av nu, dvs partigrupper som innehåller extremistpartier?

Exempel på ytterligare högerextrema partier som är representerade i Europaparlamentet är brittiska högerextremisterna United Kingdom Independence Party (UKIP), italienska federalisterna Lega Nord, nederländska nationalisterna Partij Voor de Vrijheid (PVV) slovakiska nationalisterna Slovakiska Nationalistpartiet (SNS), belgiska nationalisterna Vlaams Belang, franska högerextremisterna Front National och österrikiska nationalkonservativa Freiheitliche Partei Österreichs (FPÖ).

Det är angeläget att ha i åtanke vad din röst kan komma att bidra till i EU-samarbetet. Vänsterpartiet kommer med all säkerhet att fortsätta vara del av en partigrupp med mängder av kommunistiska partier. Moderaterna och Kristdemokraterna kommer kanske att fortsätta samarbeta med ett främlingsfientligt och ultranationalistiskt parti (Fidesz), om inte Fidesz nu väljer att byta partigrupp.

60 % av vår lagstiftning är beroende av EU

Det finns flera skäl till att du ska rösta i EU-valet. Sedan Lissabonfördraget slöts 2009 har EU-parlamentarikerna fått större makt och beslutanderätten har blivit mer utbredd. Vi ska inte heller glömma att ca 60 % av all lagstiftning i Sveriges riksdag är beroende av EU.

De viktigaste skälen är att EU, oavsett vad man tycker om det, påverkar samhället och din vardag väldigt mycket. Det handlar om EU:s inre marknad, jordbrukspolitik, klimat, arbetsmarknad, kampen mot terrorism, krishjälp, migration samt fri rörlighet för arbete och studier.

De stora frågorna i såväl den svenska som den internationella debatten är klimatet och migrationen. Men det allra viktigaste argumentet för att rösta är att vara med och stoppa utvecklingen av den högerextremism som har vuxit sig allt starkare i Europa senaste decenniet.

Högerextrema VOX i Spanien och högerpopulistiska Kukiz-15 i Polen ser ut att kunna ta plats i Europaparlamentet.

Individuellt har de flesta EU-länder inte särskilt stort inflytande på världspolitiken, men genom samarbete är EU en maktfaktor globalt sett.

EU – ett fredsprojekt som innehåller antidemokrater

EU är i grunden ett fredsprojekt, med sitt ursprung i efterkrigstidens Kol- och stålunionen 1952. I valet 26 maj har vi möjlighet att säkerställa att demokratin segrar, så att representationen i Europaparlamentet stämmer överens med hur folket vill att arbetet i EU ska fortlöpa.

Vårt val och vilka vi röstar på handlar uppenbarligen inte bara  om vilket parti vi väljer. Vårt val och vilka vi röstar på, handlar även om vilka partigrupper dessa väljer att ingå i. På så sätt kan vi se till att antidemokrater på vänster- och högerflankerna inte får mer makt. Framför allt är det högerextremistiska partier som har skördat stora framgångar.


Intresset för EU-valet har ökat markant. I en SIFO-undersökning utförd av Europaportalen framgår att ca 70% av svenskar med rösträtt kommer att rösta i EU-valet. Det är glädjande siffror, som inte ligger så långt ifrån de siffror vi brukar ha i riksdagsvalen.

Vad vill du bidra med till människor i Europa? Känns det rätt att rösta på partier som samarbetar med kommunister, ultranationalister, fascister eller nazister? På söndag 26 maj röstar vi för ett öppensinnat och mänskligt Europa, ett Europa där alla får vara med. Det är vår demokratiska rättighet och skyldighet.

”Vi måste förändra EU och göra det mer effektivt genom att ta itu med de frågor som medborgarna anser är angelägna och bygga vidare på det som vi redan har uppnått.” (EU-parlamentets talman Antonio Tajani. Källa: Europaparlamentet)

Källor:

Europaparlamentet: EU-valet

Aftonbladet: Nio blytunga skäl att rösta i EU-valet

SKL: EU i lokalpolitiken

SvD: Fler kan rösta i EU-valet

Europaportalen: S tappar inför EU-valet – SD kan bli störst

Europe Elects: 4 scenarios for the European election

Frihet är bättre än kristen populism

Förutsättningen för ett fritt samhälle är att värderingar som frihet och pluralism är förankrade och praktiseras. På olika håll i världen som i EU brukar religionen spela en mindre roll än de politiska värderingarna när det handlar om hur samhället ser ut. Bland annat eftersom individens rättigheter, självförverkligande och framsteg genom historien till stor del har varit resultatet av en motreaktion i förhållande till auktoritärt och regressivt religionsbruk.

Man skulle kunna tro utifrån Kristdemokraternas senaste identitetspolitiska kommunikation att partiet likt Socialdemokraterna har haft en central samhällsbärande roll i Sveriges moderna politiska historia. Detta trots att jämställdhetsarbete och livsstilsliberaliseringar genomfördes långt innan KD tog plats i riksdagen. Partiet grundades under 1960-talet då man motsatte sig progressiva trender som sekularisering och materialism. Men hur gick KD från det till budskapet att ett liberalt samhälle måste vara lika med ett kristet samhälle?

Fallet med KD:s förändring påminner om Sverigedemokraternas utveckling. Medan SD försöker att ”nationalisera” olika värderingar så försöker KD att framhålla vissa värderingar som kristna. Genom att vilja göra olika politiska värderingar till något etniskt eller kulturellt uppstår en mycket problematisk utveckling främst i relation till demokratin. Eftersom ett demokratiskt samhälle förutsätter politisk mångfald genom att exempelvis debattera vad som är liberalt, feministiskt eller konservativt. Om alla värderingar och beteenden kunde beskrivas med ett adjektiv så skulle inte något demokratiskt samtal och pluralism behövas.


Ett annat problem i budskapet hos SD och KD är att man ger en falsk och opportunistisk bild av att skydda olika värderingar som påstås vara hotade av invandrare, i synnerhet muslimer. Det görs genom kulturistisk människosyn där till exempel individer från Afghanistan tillskrivs egenskaper som de inte har per automatik. Att många söker flykt och trygghet i EU handlar ju faktiskt ofta om att man vill komma bort från värderingar och beteenden som upplevs som förtryckande och exkluderande.

Förvisso är fallet att många européer ser sig som kulturellt kristna och av olika skäl, ofta obefogat, känner oro rörande invandring från Mellanöstern. Men istället för att kommunicera om acceptans, fred och harmoni väljer KD att spela på rädslan och förmedla nidbilder. Men i ett fritt samhälle har individen rätte till fritt identitetsskapande tack vare konstitutionella aspekter som demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstyre. Dessutom är även religiösa värderingar som ödmjukhet och medmänsklighet viktiga i diskussioner om lösningar exempelvis rörande flyktingmottagning.

Den politiska kommunikationen om värderingar och identifikation har sedan 2014 kommit att bli en allt mer auktoritär trend i debatten. KD:s senaste utspel är också intressanta med tanke på hur debatten utvecklats i USA. Begreppet ”judisk-kristna” värderingar används ofta av aktörer med högerkollektivism, exkluderande konservatism och islamfobi på agendan. Kommunikationen om det judisk-kristna kan ses som högerorienterad identitetspolitik som en motreaktion i förhållande till vänsterorienterad identitetspolitik som kritiserar vitas privilegier och patriarkatet.

Men två dåliga gör inte en bra. Inom borgerligheten finns det många som bär på en politisk allergi mot både identitetspolitik och postmodernism. Och det av förståeliga skäl. Samtidigt gör även vissa borgerliga aktörer som KD likadant som ”den identitetspolitiska vänstern” när man själv ägnar sig åt kollektivistisk identitetspolitik och använder värderingar på motsägelsefulla sätt. Under 2016 gjorde Ebba Busch Thor uttalanden om att Sverige befann sig i en värderingskris på grund av invandringen. Men skiftande värderingar är i första hand ett resultat av reaktioner inom samhället, alltså hos delar av Sveriges befolkning.

Som forskningen visar finns latent auktoritära individer i varje samhälle som vid snabba samhällsförändringar upplever oro och rädsla. Det förklarar delvis varför bejakandet av kristna värderingar sammanfaller med krav på färre flyktingar och fler förbud. Ett stort misstag under 2016 var att andra partier inte tillräckligt tydligt markerade emot SD:s och KD:s utspel om invandring och värderingar. Man kunde ha kommunicerat mer om att värderingar är individuella, förändras med tiden, att konstitutionella aspekter som frihet och mänskliga rättigheter i kombination med olika reformer är avgörande under en större flyktingmottagning.

Det som fler borde undvika nu är att acceptera Ebba Busch Thors påstående om att ett fritt samhälle är lika med ett samhälle på kristen grund. Detta eftersom det finns gott om exempel på samhällen, som Ryssland eller Tanzania, där majoriteten av befolkningen är kristna men som ändå måste anses vara som allt annat än fria och öppna. Förutsättningen för ett fritt samhälle är alltså inte lika med kristendom eller någon annan religion. Istället utgörs förutsättningen av att det råder frihetliga, till exempel liberala idéer, vilka har format människors syn på individen, offentlighet och samhället i stort. Något som inte minst har varit viktigt för EU:s institutionella utveckling eftersom arvet från den kristna etiken bara är en mindre del av konstitutionalismen som överlag är präglad av värderingar som är universella och liberaldemokratiska.

Att leva i Sverige är lika med att leva i ett samhälle där rasismen, i den gamla rasbiologiska versionen, har reducerats mycket jämfört med hur situationen såg ut för 30 år sedan. Samtidigt gäller det också att undvika dels den kulturella rasismen men också kulturistiska generaliseringar. Få skulle invända emot påståendet att kulturen i USA är bättre än i Saudiarabien när det kommer till migration. Men det handlar inte om kristen kontra muslimsk grund utan handlar om frihetlig och öppen versus auktoritär och sluten grund. Istället för mer kollektivistisk kommunikation i debatten om invandring, islam och identifikation så behövs det mer frihet, fred och framåtanda för att bland annat kunna minska politiska spänningar i världen och underlätta människors rörighet, till exempel mellan EU och Mellanöstern.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Denna artikel har tidigare publicerats på Magasin Opulens

Alternativ för Sverige (AfS) gör alternativa broschyrer och loggor

Partiet för avhoppade och uteslutna sverigedemokrater, Alternativ för Sverige (AfS) är ytterst tydliga med vad de vill åstadkomma: ett etniskt homogent Sverige, Sverige åt svenskarna, tvångsdeportering och totalstopp på invandring. De tar avstånd från det SD kallar ”öppen svenskhet”.

Det var den 3/7 2018 som  Alternativ för Sverige valde (AfS) att twittra ut några bilder från Almedalsveckan. Bilderna är tagna som provokation och i propagandasyfte utanför #migrationsplatsen, som är Migrationsverkets tillhåll under Almedalsveckan.

Skärmdump 1 från AfS_riks twitterkonto 3/7 2018
Skärmdump 2 från AfS_riks twitterkonto 3/7 2018

Tweeten lyder som följer:

Vi står utanför @Migrationsverk i #Almedalen och delar ut vår folder -Information till dig som ska återvandra!

#AfS2018 #migpol #återvandringsverket #svpol #val2018

Svaren på AfS tweet ser ut som förväntat:

Mycket bra initiativ!

Mycket bra, återvandring av minst en miljon + avkomma, i ett första steg.

Ska båtflyktingarna tillbaka till ön?

Härliga folders! När får vi aktivister tillgång till dem? #SugenPåAttKampanja

Hahahaha! Mer sånt!. Ett deporteringsverk är vad det här landet behöver.

AFS: ”Integrationen har misslyckats i 30 år” !?
Integration vet ju även ni betyder FOLKUTBYTE, så hur kan den ha misslyckats, för om inte MINST 500.000 skickas tillbaka varifrån de kom, pronto, så kommer folkutbytet att rulla på som en svart snöboll.

AfS partiledare är den från SD uteslutne Gustav Kasselstrand. Partiet beskrivs som nationalistiskt, högerpopulistiskt, högerextremt och EU-skeptiskt. AfS anser att SD har blivit alltmer som ”sjuklövern” (övriga riksdagspartier). Därför ser de sin chans att nå besvikna SD-sympatisörer och kampanjar stenhårt för att komma in i riksdagen. Det återstår att se om de lyckas.

Till skillnad från Sverigedemokraterna är AfS tydliga med sin repatriering.

När Kasselstrand lanserade partiet i början av mars 2018 iklädde han sig rollen som illa vald landsfader (Källa: the Swedish Paleocon – Nordisk Alternativhöger) och uttryckte tre huvudpunkter som partiet arbetar för:

  1. Återvandring
  2. Politikerförakt
  3. Lag och ordning

Kasselstrand talade varmt om det svenska folket (underförstått etniska svenskar) och hur partiet värnar dessa. Han spinner vidare på de alarmistiska domedagsprofetiorna som kännetecknar högerpopulismen: Sverige befinner sig i ett förfall och det är icke-svenskar och anti-svenskar som är skyldiga. Icke-svenskarna är kriminella utsugare som vägrar anpassa sig. Det är de som i praktiken utgör det folkutbyte (hotet mot vår framtida existens) som sägs pågå i vårt land. Anti-svenskarna är de som svikit svenskarna och låter folkutbytet ske. Han anser att om icke-svenskarna är det ”bidragsberoende trasproletariatet” så är anti-svenskarna ”utsugarna i toppen”.

Han slår på stora trumman när han säger att den ”härskande klassens psykologiska, och materiella, korruption gör den liberala aristokratin villig att offra sina egna rötter för den tillfälliga materiella vinningens skull”.

Kasselstrands lanseringstal 5 mars 2018 går att se här.

AfS kampanj följer ett alt-högermönster där partiets högerextrema politik och åsikter förpackas i en slags ironisk klädnad i och med att man gör narr av t ex Migrationsverket med hjälp av just loggor och broschyrer.

AfS namn är kopierat från tyska Alternative für Deutschland (AfD), som tillsammans med österrikiska Freiheitliches Partei Österreichs (FPÖ) och franska Front National (FN) fungerar som förebilder för partiet. De tre partierna har gemensamt att de är nationalistiska, EU-skeptiska, högerpopulistiska och högerextrema.

Reflektion: Är det seriöst av ett parti som siktar på att ta sig in i riksdagen att trycka upp falska broschyrer och t-shirtar där man gjort om en statlig myndighets logga?  Vid en första anblick kan det uppfattas som en genuin logga, då själva symbolen i loggan (de röda linjerna) är identisk med Migrationsverkets symbol. Enda skillnaden är att det står ”Återvandringsverket” istället för ”Migrationsverket”. Det är tydligt att dessa högerextrema populister inte skyr några medel i sitt maktbegär. Det återstår att se om det är ett vinnande koncept. AfS riktar sitt kampanjande framför allt mot SD-sympatisörer. Dessa har, i jämförelse med andra partisympatisörer, en högre toleransnivå vad gäller oegentligheter i partiet de sympatiserar med.

Fotnot: 15 april 2015 offentliggjorde SD det största antal uteslutningar någonsin i svensk politisk historia. 24 stycken har, enligt Richard Jomshof på presskonferensen, blivit kartlagda. 6-7 stycken har valt att själva lämna sina uppdrag, eftersom man funnit tydliga bevis på antisemitiska åsikter (bl a uttryckt sig positivt om Hitler) och ”dubbel-anslutning”, d v s medlemskap i både SDU (Sverigedemokratisk Ungdom) och NU (Nordisk Ungdom). SDU ska också ha samarbetat med främlingsfientliga nätbloggen Fria Tider. SD väljer att inte offentliggöra namn på de 7 som idag har uteslutits. De namngivna är, än så länge, Gustav Kasselstrand och William Hahne. Dessa två bildade tidigare i år AfS.

Källor:

The Swedish Paleocon

Kasselstrand lanserar AfS

@AfS_riks tweet från 3/7 2018

Otrygghet är en känsla


Att mäta känslan av upplevd trygghet och otrygghet bland befolkningen kan vara intressant – om man tänker sig jämförelser av otrygghet över tid.


Varje person som försöker göra helt andra poänger från genomsnittligt, uppmätt otrygghetskänsla – till exempel i kombination med kriminalstatistik – de kommer ofta till lite märkliga slutsatser.

De personer som varnar för siffror i otrygghetsstatistiken – och som försöker lägga fram politiska förslag vilka de påstår ska förändra känslorna av upplevd trygghet/otrygghet – det är allt som oftast ganska vanligt att de här är populister och alarmister vilka endast vill kunna svartmåla och peka ut personer/grupper eller skapa fiktiva, inbillade hotbilder att skylla otryggheten på.

Hur förändrar man invånarnas upplevda känsla av trygghet eller otrygghet?

Ja, jag själv gissar och tror att det är alarmistiska populister och kvällstidningarnas överdrivna, ”click-baitande”, skandalrubriker som ökar otryggheten.

Jag känner mig trygg, säker och skyddad i Sverige med vårt relativt säkra, relativt trygga, välfungerande, demokratiska samhälle med vår relativt goda rättssäkerhet och brottsförebyggande, brottsbekämpande insatser. Men, min otrygghetskänsla påverkas då demokratifientliga, alarmistiska, populistiska personer får fler anhängare, sympatisörer och väljare som saknar tillräckligt stor förmåga till källkritik.

Min trygghetskänsla stiger något då jag följer de dalande opinionssiffrorna för SD som stadigt går ner, från topparna kring 22-23% ner mot förra valresultatet. Min känsla för att vi har relativt rättssäker, pålitlig demokratiutveckling, den ökar i takt med antal demokratifientliga, alarmistiska populister som hoppar av från SD och att SCB:s siffror indikerar att färre än 12% av väljarna har sympatier med SD.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källor:

Opinion Polling, Sweden, wikipedia, poll-of-polls, 30-day average
SCB Partisympatiundersökning, PSU, november 2017
Fem myter om våldet, Maria Robsahm, mars 2017

Högerpopulist-vindar? [del 3]

I Motarguments lilla artikel-serie om opinionsstödet för högerpopulism och euro-skeptiska grupperingar i Norden och i Sverige, så tar vi en kort utblick i några utvalda länder i nordvästra Europa.

Btw17afdTyskland: Alternative für Deutschland/AfD ligger just nu i en stigande trend upp mot nära 15%. En enstaka gallup indikerar ett väljarstöd till AfD som är marginellt högre än SPD/Socialdemokraterna. Men partiet som grundades i april 2013 och hittills haft sitt största stöd i sydöstra delen av östra Tyskland, runtom staden Dresden. (se kartillustrationen till höger)

Storbritannien: United Kingdom Independence Party/UKIP fick i senaste ”General Election” i juni 2017 cirka 1,9% och ligger just nu vintern 2017/2018 på genomsnittligt opinionsstöd under 5%. I EU-parlamentsvalet 2014 fick UKIP 27,5% av rösterna. (Observera att endast cirka 35,6% av alla röstberättigade i UK röstade i det valet)

Nederländerna: Partij Voor de Vrijheid/PPV hade i gallupundersökningarna en temporär topp under augusti 2017 vid 22% men har fallit stadigt till under 14% nu i februari 2018. Deras storhetstid förefaller ha varit 2009-2010 med ca 17% i EU-parlamentsvalet och 15,45% i deras representantshus-val, då de kom in som stödparti i en minoritetskoalition. (Observera att endast cirka 36,75% av alla röstberättigade i Nederländerna röstade i EU-parlamentsvalet 2009)

Belgien: Vlaams Belang/VB är största euro-fientliga och populistiska gruppen i Belgiens norra halva – Flandern. Vlaams Belang åtnjuter mellan 6,4% – 10,4% i galluparna under de senaste 6 månaderna. År 2004 fick de 930.000 röster i EU-parlamentsvalet och lite mer än 981.000 röster i lokala flamländska parlamentsvalet vilket då motsvarade 24,2% och betydde att de blev största parti med 32 mandat av de totalt 124 ledamöterna.

I södra halvan av Belgien – Vallonien – finns Partie Populaire/PP vilka håller till under 5% i det senaste halvårets opinionsundersökningar.

Källor:
Wikipedia: Opinion Polling UK

Wikipedia: Opinion Polling Nederländerna

Wikipedia: Opinion Polling Belgien

Wikipedia: Opinion Polling Tyskland

och respektive partis egna informationssidor och wikipedia-artiklarna om dem.

Högerpopulist-vindar? [Del 2]

Med anledning av att våra grannländers högerpopulistiska och euroskeptiska partiers stöd fallit kraftigt kan man inte längre prata om ”kraftiga högervindar”. Vi kan se att de sympatierna fallit kraftigt tillbaka.

FAKTA:

SD fick 12,86% i riksdagsvalet 2014.
SD fick 801 178 röster i riksdagsvalet 2014,
581 475 röster i kommunval 2014,
561 611 röster i landstingsval 2014.

Den trenden syns även i svenska opinionsundersökningar. Sverigedemokraterna har INTE längre medvind. Läs även den tredje delen i denna artikelserie.

Ett genomsnittligt hopräknat stöd för SD i de 6 största opinionsinstituten, januari/februari 2018, indikerar att SD skulle kunna få röster från ungefär 15,97% av väljarna. SD skulle rent teoretiskt kunna få fler antal röster än i senaste riksdagsvalet, det stämmer. Men i SCB:s senaste Partisympatiundersökning där man frågar vilket parti som väljarna främst sympatiserar med, eller anser sig stå närmast. Den siffran är enligt SCB endast 11,9% av alla röstberättigade, till skillnad från de 14,8% som i samma undersökning uppger att de skulle rösta på SD om det hade varit riksdagsval den dagen de tillfrågades. (inkluderar man SCB:s ”PSU” i SD:s ”poll-of-polls-genomsnitt” = 15,8%)

I YouGovs ”Väljaropinion” så har SD rört sig ner, från 25,3% i september 2017 till 20,5% (januari 2018) och 22,1% (februari 2018).

Sverigedemokraterna har länge haft ambition att bilda regering, eller vinna makt i någon framtida regering. Med tanke på att nästa valdag snart är här, förefaller de inte kunna bli det största partiet eller ens det andra största under överskådlig framtid.

SD har inte haft positiv vind i opinionen sedan hösten 2015, de rapporterar inte längre om stigande antal medlemmar. De brottas ständigt med ett enormt stort antal avhopp, politiska vildar, uteslutningar och tomma stolar i hela landet.

(Anledningen att Sentio inte är med i genomsnittsuträkningen är att i deras senaste undersökning var det cirka 30% ”osäkra väljare”. De har trovärdighetsproblem med att inte ha tillräckligt statistiskt säkerställt urval. I YouGovs februari-gallup är det 17% ”osäkra väljare”.)

Källor:

Wikipedia: Historiska valresultat för Sverigedemokraterna

Opinionssammanställning inför kommande val i Sverige

KantarSifo februari 2018 (16,2%)

Skop februari 2018 (15,5%)

Demoskop februari 2018 (15,4%)

Inizio februari 2018 (15,6%)

Ipsos januari & februari 2018 (16% & 16%)

Novus februari 2018 (17,1%)

SCB Partisympatiundersökning (PSU) (14,8% skulle rösta på SD, 11,9% säger sig sympatisera främst med SD)

Valmyndigheten: Resultat i Kommunvalen 2014 och i Landstingsvalen 2014

Med ironin som vapen

”The far-right exploits young men’s rebellion and dislike of ‘political correctness’ to spread white supremacist thought, Islamophobia, and misogyny through irony and knowledge of internet culture.” – Alice Marwick & Rebecca Lewis

Så sammanfattas en av sex slutsatser i en rapport med titeln Media Manipulation and Disinformation Online (PDF) som publicerades tidigare i maj på Data & Society Institute i New York. Det Marwick och Lewis talar om är hur s k digital/Internet literacy och ironi används på ett medvetet sätt för att flytta fram positionerna för ideologiska idéer om t ex vit makt, islamofobi och misogyni (kvinnohat).

Ironi som strategi

Poängen är att gräsrötterna inom den svårt definierade och avgränsade populisthögern (alt-högern, högerextremismen osv) har förstått att ironi har en strategisk funktion i det att den tillåter människor att förespråka ideologiska ståndpunkter och ta avstånd från dem på samma gång. Avsluta med en smiley, så har du ryggen fri. Då kan du säga vad som helst.

Friheten torde vara berusande. Att kunna heila i offentligheten och sen ba’: ”Det var bara på skoj. Man behöver inte vara nazist för att heila. Tror du att alla som lyssnar på Black Metal är djävulsdyrkare? Har du ingen humor? Förstår du inte skämt, eller?”

Men det är inget harmlöst i detta. I den pågående avdramatiseringen av rasistisk symbolik och rasideologiska ståndpunkter flyttas positionerna fram och normaliserar inte bara bruket av språk och symboler, utan även åsikterna: Ideologin.

Att säga det förbjudna

Rent generellt innebär varje delning eller upprepning av högerpopulistiska ideal förklädda till ironi – eller uttryckta som äkta ironi – att vi ytterligare normaliserar antidemokratiska värden som rasism, kvinnohat och islamofobi, menar Jason Wilson, som skrivit om rapporten i The Guardian. Det är ju också ironins själva syfte och kraft; att vara en möjlighet att kunna säga/göra det förbjudna och utmana de dragna gränserna för det tillåtna.

“Fascism is more or less a social taboo. It’s unacceptable in modern society. /…/ Humour or irony is one of the ways that they can put forward their affective positions without having to fall back on any affirmative ideological positions. /…/ They’re putting forward the anger, the sense of betrayal, the need for revenge, the resentment, the violence. They’re putting forward the male fantasies, the desire for a national community and a sense of unity and a rejection of Muslims. They’re doing all of that, but they’re not stating it.” – Alexander Reid Ross

Ett mästerdrag i den här taktiken är att det på samma gång tillåter avsändaren att föra fram åsikter och förhindrar mottagaren att bemöta dem. Eftersom det är sagt med (påstådd) ironi, finns det inga ställningstaganden att angripa eller försvara. Inga påståenden att ifrågasätta. En slags självpåtagen ansvarsfrihet i det att avsändarna huvudsakligen beskriver affektiva positioner utan att för den skull knyta samman dem med ideologiska motsvarigheter.

Dold propaganda

Det kan därför vara en god idé att tänka på att det här faktiskt handlar om propaganda. Om att föra fram och legitimera – brottstycke för brottstycke – ideologiskt tankegods som står i direkt opposition till det demokratiska samhälle vi försöker leva i. Månne är inte alltid avsändaren ens medveten om den strategi hen gör sig delaktig i genom att t ex dela en provokativ mem på Facebook eller raljera över handhjärtan på Twitter, men propaganda är det likväl. Och bör bemötas som sådan, snarare än som ett slags skämt i rå ton. Sak framför syfte, även om avsändaren inte vill hållas vid det.Hanif Bali är ironisk på twitter

I det långa loppet är det tyvärr bättre för både miljö och samhälle att framstå som lite tråkigt humorbefriad och ”politiskt korrekt” än att låta misogyni, islamofobi, homofobi, rasism osv passera. Det står mer på spel än ett par billiga skratt.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.