Etikettarkiv: asylsökande

Myt: Migranter utan giltiga identitetshandlingar

Under en längre tid har uppgifter på Internet florerat om att den absoluta merpart av asylsökande som kommer till Sverige medvetet slänger id-handlingar för att lura till sig uppehållstillstånd. Lögner sprids om att det för asylsökande ofta räcker med att påstå sig komma från ett visst land för att kunna få asyl beviljad i Sverige.

Russian Federation: stampsSkälet till att de absolut flesta asylsökande saknar pass och andra id-handlingar har en huvudsaklig förklaring. Dessa människor smugglas till Sverige av flyktingsmugglare. Att smuggla flyktingar är ett brott som renderar höga böter och fängelse. De som smugglar flyktingar vill undvika att straffas. För att undgå det vill de, efter bästa förmåga, undvika att polis och åklagare kan bevisa att de har smugglat flyktingar. Ett enkelt sätt att bevisa att någon är flyktingsmuggare, är att gripa denne tillsammans med människor som har pass på sig, utan att det finns viseringsstämplar i passen. Det är därför flyktingsmugglare, nästan undantagslöst, beslagtar pass och, oftast, andra identitetshandlingar av de personer som de skall smuggla. Ett krav för att låta sig smugglas är ibland också att de som har giltiga passhandlingar överlämnar dem till flyktingsmugglarna för att de skall få låta sig smugglas. Detta för att flyktingarna inte skall kunna gömma pass på sig.

En annan viktig förklaring till varför flyktingar ofta saknar pass, är att pass är, som regel, svåra att få utfärdade i länderna som de flyr ifrån.

Politiskt oppositionella som vill försöka fly måste ofta hålla sig gömda från myndigheterna i det land som de flyr ifrån. Att söka pass kan dessutom indikera för förtryckande regimer att deras politiska motståndare tänker gå i exil. Exempel på sådana länder, från vilka många flyktingar kommit till Sverige, är Syrien, Irak och Eritrea. I ett land som Somalia, från vilket många människor flyr till Sverige, har det sedan väldigt många år saknats fungerande passmyndigheter. Pass har då helt enkelt varit omöjliga att få utfärdade.

Afghanistan är ett annat land från vilket många människor flyr. Landet har sedan år 2002 börjat skapa allt passmyndigheter, men än så länge utfärdas passen centralt vid inrikesministeriet i landets huvudstad Kabul. För det krävs att en afghansk medborgare har en födelseattest och är folkbokförd. De afghanska folkbokföringsregistren är inte datoriserade utan skrivna för hand. De arkiveras inte centralt i landet, utan i de olika provinsstyrelsernas kontor. Stora delar av folkbokföringsregistren förstördes under kriget mot Sovjetunionen, och det efterföljande inbördeskriget, och därefter det följande talibanstyret. Stora delar av landets befolkning, särskilt många unga, föddes utanför Afghanistans gränser och hamnade därför inte i landets folkbokföring. Afghanistan har under flera decennier haft, och har fortfarande, brist på läskunniga som kan folkbokföra sina medborgare. Detsamma gäller bristen på antalet tjänstemän som kan utfärda pass.

Många afghaner, inte minst de som bor i svårt krigsdrabbade delar av landet, löper ytterligare risker för sina liv om de tar sig till regionala myndigheter för att registrera sig och därefter bege sig till huvudstaden för att skaffa ett pass. Och även om en afghansk medborgare lyckas med att skaffa identitetshandlingar och därefter pass, krävs det ofta höga mutor för att få tjänstemännen att utfärda dessa dokument.

Vad händer i de fall då exempelvis afghanska och somaliska medborgare införskaffar pass och identitetshandlingar som de presenterar för Migrationsverket?

iq-testJo, Migrationsverket bedömer dem vanligtvis som ogiltiga. Det vill säga de räcker inte för att styrka identiteten i alla fall. Skälet är att själva processen för att skaffa pass, som beskrivs ovan, gör att svenska myndigheter inte bedömer passen som tillförlitliga. Passen är inte knutna till samma typ av datoriserade, centrala och tillförlitliga folkbokföringsregister som Sverige har. Passen har inte heller de säkerhetsmarkeringar som svenska pass har, vilket gör dem lätta att förfalska.

De flyktingar som har pass är till övervägande del den lilla grupp flyktingar som har råd att anlita smugglare som har kontakter med personal på flygbolag som låter sig mutas. På så sätt kan de flyga med viserade pass hela vägen till Sverige. Och även i de fallen så har flyktingar som anländer till Sverige med flygplan ofta andra människors pass. Pass som de sedan slänger på Arlanda flygplats.

Hur kan Migrationsverket veta vem den asylsökande är, och att vederbörande har giltiga skäl för att beviljas uppehållstillstånd i Sverige?

Jo, inom migrationsrätten krävs enbart att den som skall beviljas flyktingstatus eller status som skyddsbehövande, kan göra ”sannolikt” att den personen har skyddsbehov. Till skillnad från andra ärenden krävs ingen fullgod bevisning. Om så vore fallet, skulle nästan inga som flydde beviljas uppehållstillstånd. Något som även anges i UNHCR:s riktlinjer för fastställande av internationellt skydd och som är bindande för Sverige. För det krävs att den asylsökande kan lämna en i alla väsentliga sammanhang trovärdig, logisk och sammanhängande asylberättelse. Migrationsverket ställer frågor kring de åberopade asylskälen och jämför även med vad som är kända fakta kring landet och övriga förhållanden i det landet gentemot vilket asyl åberopas.

Den asylsökande skall även presentera alla skriftliga bevis och vittnen som går att uppbringa. Vittnen finns inte sällan genom släktingar och vänner som redan befinner sig i Sverige. Den asylsökande måste även aktivt medverka till att klarlägga sin identitet så långt som möjligt. Det sker ofta genom att asylsökande har med sig identitetshandlingar, observera: inte pass.

Alla identitetshandlingar som Migrationsverket får in granskas av Migrationsverkets dokumentenhet.

Därutöver får asylsökande genomgå språktest där både språkkunskaper, grammatik och dialekter utreds.

Mot hela denna samlade bakgrund fattas beslut i asylärendet.

===

Thabo ‘Muso har verkat i över sju år som både privat ombud och offentligt förordnat biträde åt asylsökande och för personer i alla slags migrationsärenden. Arbetstillstånd, uppehållstillstånd för anhöriga, gäststuderande, egenföretagare, medborgarskapsärenden, och har i den rollen träffat något tusental personer som har eller vill migrera till Sverige, varav kanske 350 varit klienter. Thabo har också utfört utredningar gällande migrationspolitik och migrationsjuridik åt flera riksdagspolitiker för olika partier,  hållit föreläsningar i migrationsjuridik och migrationspolitik i riksdagen och för olika föreningar över hela Sverige och deltagit i seminarier och paneldebatter med riksdagsutskott gällande migrationspolitik och migrationsjuridik. Thabo har även gått på utbildningar i Sverige och utomlands i UNHCR:s regi, och besökt flyktingar och andra migranter i Italien, Grekland och Afghanistan.

Myt: Sveriges asyllagar är mer generösa än andra länders

Vid sidan av klagomål om hur dyrt flyktingmottagandet är, och rent av rasistiska uttalanden om såväl invandrare generellt som specifika grupper, så är nog den vanligaste kommentaren om invandring på internet, såväl som bland kollegor och vänner, den att Sverige tar emot många fler flyktingar än andra länder. Det påståendet har i sin tur skapat idéer om hur Sveriges flyktingmottagande ser ut, idéer som inte alltid stämmer överens med verkligheten. Här och nu slår Motargument hål på den kanske största myten om invandring av dem alla, nämligen den om att Sveriges asyllagar är mer generösa än resten av Europas.

Det är onekligen så att Sverige tar emot en stor andel flyktingar, både räknat i total siffra och i förhållande till folkmängd. Men detta beror inte, som många påstår, på att Sveriges asyllagar är mer generösa. Orsaken är istället att ett större antal människor söker asyl i Sverige än i andra länder, och därmed stiger det totala antalet beviljade uppehållstillstånd naturligt. År 2013 sökte drygt 50.000 människor asyl i Sverige, tredje flest i EU och flest i förhållande till folkmängd. Samtidigt var det endast ca 25.000 som faktiskt fick uppehållstillstånd i Sverige, en beviljandegrad på strax under 50 %, vilket inte är mer än i andra EU-länder. År 2014 sökte drygt 80.000 personer asyl i Sverige, men endast ca 35.000 fick uppehållstillstånd. Och i en intervju med Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson i Svenska Dagbladet i december kan vi bland annat läsa:

Ett annat missförstånd är att Sverige skulle vara mer ”generöst” än andra länder. Anders Danielsson påpekar att Migrationsverket enkom är uttolkare av lagen. Och Sverige har inte högre grad av bifall än andra länder, bara fler sökande, påminner han.

Sanningen är att den svenska asyllagstiftningen inte skiljer sig från andra europeiska länders på några större punkter. Svensk asyllag bygger, precis som andra länders, på de internationella lagar om mänskliga fri- och rättigheter som man skrivit under, det vill säga bland andra Flyktingkonventionen, Genèvekonventionen, Internationella Konventionen om medborgerliga och politiska Rättigheter (ICCPR), samt EU-regler, och kan därför inte ändras utan att bryta mot internationella åtaganden. Anders Danielsson uttrycker sig såhär om de som fått asyl:

– Det här är människor som har flytt undan krig, förföljelse, tortyr, omänsklig behandling. De har enligt alla statsrättsliga och konventionsrättsliga bedömningar rätt till skydd.

Det enda asylskälet som skiljer svensk lagstiftning från de flesta andra länders är det som kallas ”övriga skyddsbehov”. En asylsökande kan bli bedömd som övrigt skyddsbehövande om hen

  • inte kan återvända till hemlandet på grund av väpnad konflikt eller på grund av svåra motsättningar i hemlandet,
  • känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp eller
  • inte kan återvända till hemlandet på grund av miljökatastrof

Denna paragraf av lagen kan ändras utan att bryta mot internationell lag, men det skulle inte göra någon skillnad på Sveriges flyktingmottagande. Under 2014 fick endast 122 personer uppehållstillstånd i Sverige under denna paragraf.

Statistik över antalet beviljade uppehållstillstånd i asylärenden 2014

Myten om Sveriges generösa flyktinglagar är alltså inte sann. Att vi tar emot fler människor beror på att fler kommer hit och frågar, vilket i sin tur beror på att vi har ett bättre rykte i världen än andra länder. Vi är kända för en rättssäker och förutsägbar prövning och för ett gott mottagande. Det är något vi borde vara stolta över.

Fria Tider fabricerar

På Fria Tider berättas om en asylsökande som är misstänkt för brott. Historien avslutas med:

När han döms får han förmodligen trots det stanna i Sverige eftersom den förra regeringen gjorde en ”migrationspolitisk uppgörelse” med Miljöpartiet om att bevilja alla syrier som kommer till Sverige permanent uppehållstillstånd i landet. Uppgörelsen slöts, enligt förre statsministern Fredrik Reinfeldt, i syfte att straffa de väljare som valde att rösta på Sverigedemokraterna

EkerothJust detta att syriernas permanenta uppehållstillstånd skulle bero på ett politiskt beslut är en vanlig skröna, som inte stämmer, vilket Sverigedemokraterna egentligen vet mycket väl.

Det var i själva verket ett tjänstemannabeslut på Migrationsverket som gjorde bedömningen utifrån de lagar som funnits sedan många år att eftersom situationen i Syrien inte ser ut att förbättras i närtid så bör alla asylsökande beviljas PUT istället för ett års uppehållstillstånd i taget. Åtgärden har två syften. Främst att få de asylsökande att känna en trygghet i att få stanna, men också att bespara Migrationsverket återkommande processer för omprövning.

Sverigedemokraterna blev rasande när detta inträffade, och krävde i oktober 2013 en interpellation om varför en simpel tjänsteman kunnat överrida deras makt. Läs gärna det rafflande protokollet.

Här är början av riksdagsledamot Kent Ekeroths anförande:

Det första är att Billström och denna regering har lämnat över invandringspolitiken till en icke folkvald tjänsteman, en byråkrat som på egen hand tog ett beslut som gav alla syrier inte bara uppehållstillstånd utan permanenta sådana. Är det rimligt att en myndighet ensam kan avgöra en av de viktigaste frågorna, medan Billström passivt accepterar sådana uppenbart stolliga beslut?

Notera den respektfulla tonen i kammaren. Notera också Ekeroths djupa insikt i vilka befogenheter en minister har att lägga sig i hur lagarna tolkas. Efter tre år i riksdagen.

Äpplen och päron i invandringsdebatten

Jag har sett att man väldigt ofta blandar ihop äpplen och päron i invandringsdebatten.  

Det brukar se ut så här:

Man säger att avfolkningsbygden kan ta emot invandrare och att man därmed räddar avfolkningsbygden. Men hur ska man göra det? Se till exempel på Ljusnarberg som har 707 asylsökande, och det finns just nu 4 lediga jobb i bygden.

Jo, just Ljusnarberg har dykt upp mycket i debatten, av någon anledning.

Det kan också vara att man säger att kommun A tar emot 500 asylsökande och sen kontrasterar det med nån rik kommun, kommun B, som erbjuder kommunplacering och självbosättning av 60 nyanlända.

Det finns all anledning att vilja debattera vad en hög invandring och ett högt asylmottagande får för konsekvenser, med tanke på de 100.000 asylsökande per år som vi kommer att få nästa år. Det är helt riktigt att fråga sig var de ska bo då det är bostadsbrist i storstäderna, och var de ska arbeta då det är brist på arbeten i avfolkningsbygdens små kommuner. Men att använda tjuvknep och lögner är inte OK.

De som fått uppehållstillstånd stannar sällan i de kommuner de fått asylboende i ursprungligen.

När man skriver som i exemplet ovan så antyder man att det blir 707 personer som kommer att tävla om jobben i Ljusnarberg. Det är att blanda ihop äpplen och päron, och säga att det är samma sak.

Det är det inte.face

Det låter heeeeemskt med 707 på 4 vakanser, men troligen kommer inte en enda av dem, eller kanske en eller två att vara de som söker de 4 jobben.

Man måste istället kontrastera antalet nyanlända som får ett hem i Ljusnarberg med, till exempel, antalet jobb.

Vilket 2013 var detta:

”Socialchef Charlotte Dahlbom och enhetschef för mottagande av barn och  ungdomar Barbro Svensson föreslår i skrivelsen daterad den 17 januari 2013, kommunstyrelsen besluta att ingå avtal för 2013 med Länsstyrelsen i Örebro län och Migrationsverket gällande mottagning av 15 nyanlända flyktingar varav sju är anvisningsbara platser och åtta är platser för självbosättning.”

15 människor på 4 jobb kan innebära problem. Vi vet att det tar upp emot 5 år innan majoriteten av de nyanlända fått ett jobb. Det är ett reellt problem. Men det väcker inga känslor av skräck och panik som när man påstår att 707 asylsökande kommer att vilja ha de 4 jobben.

1) Asylsökande är kommunplacerade i ett asylboende tills de får uppehållstillstånd.

2) När de får det ska de hitta en kommun att bo i.

Det är två skilda saker.

Jag bor i Borgholm. Förra året hade man runt 1.000 asylsökande här. Ca 30 nyanlända fick bostad i kommunen, varav bara en liten del var asylsökande som bott i asylboendena här.

Lundegård, asylboendet ute i obygden

Om man åker med bussen mot Löttorp på Öland från Borgholm så passerar man Lundegård camping. Det är en öde anläggning som ligger mitt ute i obygden. Borgholm ligger nästan en mil bort och närmaste Ica 5 km bort. Det finns få grannar, enstaka hus och bondgårdar.

10560Där ligger ett asylboende.

Nu i vinter har det varit en sträng vinter på Öland. När man åkt bussen har man sett familjerna från asylboendet stå med sina bristfälliga kläder, köpta på Second Hand i Borgholm, vid den lilla, illa skyddade, busshållplatsen, och vänta på att få resa in till Borgholm. Av någon anledning ligger busshållplatsen 400 meter från campingen och väg saknas dit. Man kan tänka sig vilket helvete det varit för familjerna att bära matvaror och ha med barn den sträckan i vinter.

Eftersom de asylsökande inte har fria bussresor till Borgholm måste de åka en eller två gånger i veckan, för att spara pengar, och storhandla, men de kan inte ta med barnvagnar för att frakta matkassarna i. (Det är omöjligt att köra dessa längs vägen i Lundegård på vintern och bussarna skulle bli överfulla med barnvagnar om de försökte.)

Bussarna går in till centralorten tre-fyra gånger om dagen, om man har tur…

Jag förstår ärligt talat inte varför Migrationsverket envisas med att lägga asylboenden långt från civilisationen? Förstår man inte att man bara skapar problem genom att placera asylsökande på platser där de isoleras socialt sett?

Att ägarna av Lundegård vill ha boendet där, förstår man, de gör en god affär och kan ha öppet året om. Men hur tänker en kommun som gör på detta sättet? Hur tänker Migrationsverket?

Numera får iallafall de asylsökande barnen — som går i skolan — mat för dagen, men det var knappt de fick ens det

Som man bäddar får man ligga. Är det nån som förvånas över att det uppstår sociala problem bland asylsökande som behandlas så här ?

******

Så här mycket får asylsökande per dag. (Källa Migrationsinfo.se och Migrationsverket)

Bor den sökande på en av Migrationsverkets anläggningar där fri mat ingår är dagersättningen:

  • 24 kr/dag för vuxna ensamstående
  • 19 kr/dag per person för vuxna som delar hushåll
  • 12 kr/dag för barn t.o.m. 17 år (fr.o.m. tredje barnet halveras bidraget)

Har den sökande eget hushåll och sköter matinköpen själv är dagersättningen:

  • 71 kr/dag för vuxna ensamstående
  • 61 kr/dag och person för vuxna som delar hushåll
  • 37 kr/dag för barn upp till 3 år
  • 43 kr/dag för barn 4–10 år
  • 50 kr/dag för barn 11–17 år (fr.o.m. tredje barnet halveras bidraget)