Etikettarkiv: papperslösa flyktingar

Artiklar

Etnisk profilering

Runt om i världen har röster höjts mot att polisen ägnar sig åt etnisk profilering. Vissa menar att det är ett ändamål som helgar medlen, men frågan är om man åstadkommer det man egentligen avser? Etnisk profilering, menar jag kan vara ett symptom på strukturell rasism.

Equality and Human Rights Commission rapporterar att en svart person i Storbritannien löper fyra och en halv gång större risk för att bli stoppad och visiterad av polisen.

Vidare rapporterar Amnesty international att svarta män i åldrarna mellan 14-24 år har en ökad risk med 38,6% att stoppas av polisen i New York. Problemet återfinns även i EU där man gjort en enkät på 28 500 personer som visat att människor tillhörande någon av minoritetsgrupperna löper en högre risk att stoppas av polisen.

Många gånger innebär etnisk profilering en ineffektiv utredningsmetod för polisen där resurser läggs på fel håll och spår utesluts eftersom de pekar åt ett håll som inte passar den bias som polisen har.

Detta var fallet med exempelvis bombningen av en byggnad i Oklahoma där 168 människor omkom. Då valde polisen att leta efter arabiska terrorister medan den egentliga gärningsmannen en vit krigsveteran med rasistiska sympatier vid namn Timothy McVeigh kom undan polisen.

Även i Sverige har vi etnisk profilering, vi är många som med ilska minns 2013 när information om det så kallade romregistret publicerades i tidningarna, ett register som bland annat omfattade 1 104 barn vars enda skuld låg i att vara barn till föräldrar med romsk bakgrund. I detta fall dömdes staten i såväl tingsrätten som hovrätten och alla romer i registret tilldömdes ett skadestånd om 35 000 kr vardera.

Att sorteras ut på enda grund av sin hudfärg för att stoppas av polisman eller i tullen är en diskriminering och ett ingrepp i en människas fri- och rättigheter och många gånger går diskussionen som så att ”om man inget har att dölja så har man inget att frukta”.

REVA-projektet ska enligt lagstiftningen inte syfta till etnisk profilering där man på enda urval ska utföra utlänningskontroller baserat på deras namn, utseende eller språk. I praktiken är resultatet dock annorlunda där papperslösa blivit stoppade i tunnelbanan just på urval av sitt utseende, något som även polisen vittnat om.

De som vi kommer på exempelvis här, som är utländska, kontrollerar vi id och om de får vara i landet, sa polisinspektör Patric Josefsson till SVT Nyheter i går, när vi träffades vid T-centralen.

Ett annat problem är att det i USA stoppas svarta och latinska män och ofta med övervåld från polisen med obegripliga gripanden som följd och dödsfall i vissa fall. I Sverige blir romer uppförda i register enbart på urval att de tillhör en minoritetsgrupp.

21549870766_ed6cb87ddb_bI Sverige har säkerhetspolisen kontakt med svenska muslimer och ungdomar ur den muslimska befolkningen enbart i syfte att ha samtal kring radikalisering, något som ofta uppfattas som stigmatiserande.

Etnisk profilering är ett strukturellt problem som leder till att grupper av människor förlorar tron på vår polis och som bygger på en systematisk problematik hos polisen men även samhället i stort, ett synsätt som delas av Civil Rights Defenders.

Etnisk profilering kan vara ett symptom på strukturell rasism, vilket gör det viktigt att vara uppmärksam på förekomsten av densamma. Eftersom det kan vara svårt att upptäcka strukturella problem i samhället är det därför viktigt att bevaka och uppmärksamma de eventuella indikationer vi kan identifiera.

Källor:
Slumpvis utvald
Säkerhetspolisen 2010:99
Civil Rights Defenders
Polisen
SVT

Krönikor

Vilse i det bästa landet

På sista tiden har alltfler framfört att vi som är för en generös asylmottagning nu bevisats ha haft fel. Det gäller särskilt Reinfeldts famösa ”öppna era hjärtan”-tal, som hånas från framförallt högerhåll.

Svenska politiker från vänster till höger anklagas för att ha bedrivit en politik som varit en ”morot” för asylsökande.

Det är rent nonsens.

Svensk asylpolitik har i allt väsentligt varit likadan som i övriga rika länder inom EU-samarbetet. Enda påtagliga skillnaden har varit att vi tidigare beviljat permanenta uppehållstillstånd till vissa grupper, framförallt syrier. Men eftersom vi inte såg någon ökning av asylsökande när det infördes eller minskning när det togs bort verkar det inte ha särskilt stor inverkan.

Vad är det då som gör att asylsökande kommer hit i så hög utsträckning? Det är frågan alla skribenter ställer sig, utan att gräva tillräckligt djupt för att inse att svaret inte återfinns i politiska beslut. Det är mycket enklare:

Vi har ett gott rykte. Vi upplevs som toleranta och trevliga. Och vi har en stor befolkning från de länder varifrån människor flyr, och precis som våra förfäder som emigrerade till USA väljer asylsökande länder där de har släkt och vänner.

Men opålästa journalister som fantiserar om att just vår asylpolitik varit extraordinärt generös spär på myten utan att ens försöka motivera sina påhitt:

Anna Dahlberg menar att de kommer på grund av migrationsuppgörelsen. Ni vet – den som ger papperslösa barn rätt att gå i skolan och vuxna papperslösa rätt att söka akut vård. Hur hon dragit den slutsatsen är obegripligt.

Ivar Arpi påstår att Sverige hållit ut en ”gigantisk morot för människor i hela världen”. Vilken? Det vet ingen, för det säger han inte.

Och termen ”signalpolitik”, som borde stannat hos Sverigedemokraterna, anammas av alltfler partier. Signalpolitik är tankefiguren att det är bra om vi uppfattas som otrevliga. Det viktiga är inte politiken, utan att vi upplevs som ogästvänliga. Då minsann ska asylsökande sluta komma hit.

Men vårt goda rykte har byggts upp under decennier, och raseras inte så fort.

Vad Sverige behöver idag, så fort vi löst de akuta problemen med sovplatser, är att sluta prata om asylsökande som problem. Vi har vunnit massor av nya, spännande invånare som kommer att behövas. Vårt fokus borde vara på att snabbt lära dem svenska, och på att välkomna dem.

Och jag känner att detta år har svenska folket på allvar börjat öppna sina hjärtan. Vi skänker pengar, kläder och framförallt vår tid. Socialtjänsten vittnar om en flod av människor som vill ta emot ensamkommande barn i sina familjer. Rädda barnen, kyrkor och moskéer får stora bidrag. Vi har återigen visat att vi är samma folk som för sjuttio till sjuttiofem år sedan tog emot nästan tvåhundratusen flyktingar från Finland – varav många i våra hem.

Jag är orolig för vad som kommer nästa år. Jag är rädd för nationalismen som får spridning – och för att människor kommer att fara illa. Jag är trött på Don Quijote-kampen mot populism och skrämselpropaganda. Jag är däremot inte rädd för att vi skulle duka under för en systemkollaps, då flera instanser har konstaterat att vi inte står inför en sådan.

nativity-scene-607853_960_720-768x576Jag tror vår förmåga är större än många gör gällande, om vi fokuserar, sänker kraven och förenklar.

Imorgon firar vi barnet från Mellanöstern som från födseln tvingades fly till Egypten för att undgå att dödas.

Där någonstans mellan julgröt och Kalle Anka måste vi minnas dem som idag vandrar genom ett fruset Europa på väg mot det bästa landet i världen.

Vårt Sverige.

En varm och fridfull jul önskar jag alla läsare.

Denna text är tidigare publicerad på Afropé.

Artiklar, Myter

Myt: Migranter utan giltiga identitetshandlingar

Under en längre tid har uppgifter på Internet florerat om att den absoluta merpart av asylsökande som kommer till Sverige medvetet slänger id-handlingar för att lura till sig uppehållstillstånd. Lögner sprids om att det för asylsökande ofta räcker med att påstå sig komma från ett visst land för att kunna få asyl beviljad i Sverige.

Russian Federation: stampsSkälet till att de absolut flesta asylsökande saknar pass och andra id-handlingar har en huvudsaklig förklaring. Dessa människor smugglas till Sverige av flyktingsmugglare. Att smuggla flyktingar är ett brott som renderar höga böter och fängelse. De som smugglar flyktingar vill undvika att straffas. För att undgå det vill de, efter bästa förmåga, undvika att polis och åklagare kan bevisa att de har smugglat flyktingar. Ett enkelt sätt att bevisa att någon är flyktingsmuggare, är att gripa denne tillsammans med människor som har pass på sig, utan att det finns viseringsstämplar i passen. Det är därför flyktingsmugglare, nästan undantagslöst, beslagtar pass och, oftast, andra identitetshandlingar av de personer som de skall smuggla. Ett krav för att låta sig smugglas är ibland också att de som har giltiga passhandlingar överlämnar dem till flyktingsmugglarna för att de skall få låta sig smugglas. Detta för att flyktingarna inte skall kunna gömma pass på sig.

En annan viktig förklaring till varför flyktingar ofta saknar pass, är att pass är, som regel, svåra att få utfärdade i länderna som de flyr ifrån.

Politiskt oppositionella som vill försöka fly måste ofta hålla sig gömda från myndigheterna i det land som de flyr ifrån. Att söka pass kan dessutom indikera för förtryckande regimer att deras politiska motståndare tänker gå i exil. Exempel på sådana länder, från vilka många flyktingar kommit till Sverige, är Syrien, Irak och Eritrea. I ett land som Somalia, från vilket många människor flyr till Sverige, har det sedan väldigt många år saknats fungerande passmyndigheter. Pass har då helt enkelt varit omöjliga att få utfärdade.

Afghanistan är ett annat land från vilket många människor flyr. Landet har sedan år 2002 börjat skapa allt passmyndigheter, men än så länge utfärdas passen centralt vid inrikesministeriet i landets huvudstad Kabul. För det krävs att en afghansk medborgare har en födelseattest och är folkbokförd. De afghanska folkbokföringsregistren är inte datoriserade utan skrivna för hand. De arkiveras inte centralt i landet, utan i de olika provinsstyrelsernas kontor. Stora delar av folkbokföringsregistren förstördes under kriget mot Sovjetunionen, och det efterföljande inbördeskriget, och därefter det följande talibanstyret. Stora delar av landets befolkning, särskilt många unga, föddes utanför Afghanistans gränser och hamnade därför inte i landets folkbokföring. Afghanistan har under flera decennier haft, och har fortfarande, brist på läskunniga som kan folkbokföra sina medborgare. Detsamma gäller bristen på antalet tjänstemän som kan utfärda pass.

Många afghaner, inte minst de som bor i svårt krigsdrabbade delar av landet, löper ytterligare risker för sina liv om de tar sig till regionala myndigheter för att registrera sig och därefter bege sig till huvudstaden för att skaffa ett pass. Och även om en afghansk medborgare lyckas med att skaffa identitetshandlingar och därefter pass, krävs det ofta höga mutor för att få tjänstemännen att utfärda dessa dokument.

Vad händer i de fall då exempelvis afghanska och somaliska medborgare införskaffar pass och identitetshandlingar som de presenterar för Migrationsverket?

iq-testJo, Migrationsverket bedömer dem vanligtvis som ogiltiga. Det vill säga de räcker inte för att styrka identiteten i alla fall. Skälet är att själva processen för att skaffa pass, som beskrivs ovan, gör att svenska myndigheter inte bedömer passen som tillförlitliga. Passen är inte knutna till samma typ av datoriserade, centrala och tillförlitliga folkbokföringsregister som Sverige har. Passen har inte heller de säkerhetsmarkeringar som svenska pass har, vilket gör dem lätta att förfalska.

De flyktingar som har pass är till övervägande del den lilla grupp flyktingar som har råd att anlita smugglare som har kontakter med personal på flygbolag som låter sig mutas. På så sätt kan de flyga med viserade pass hela vägen till Sverige. Och även i de fallen så har flyktingar som anländer till Sverige med flygplan ofta andra människors pass. Pass som de sedan slänger på Arlanda flygplats.

Hur kan Migrationsverket veta vem den asylsökande är, och att vederbörande har giltiga skäl för att beviljas uppehållstillstånd i Sverige?

Jo, inom migrationsrätten krävs enbart att den som skall beviljas flyktingstatus eller status som skyddsbehövande, kan göra ”sannolikt” att den personen har skyddsbehov. Till skillnad från andra ärenden krävs ingen fullgod bevisning. Om så vore fallet, skulle nästan inga som flydde beviljas uppehållstillstånd. Något som även anges i UNHCR:s riktlinjer för fastställande av internationellt skydd och som är bindande för Sverige. För det krävs att den asylsökande kan lämna en i alla väsentliga sammanhang trovärdig, logisk och sammanhängande asylberättelse. Migrationsverket ställer frågor kring de åberopade asylskälen och jämför även med vad som är kända fakta kring landet och övriga förhållanden i det landet gentemot vilket asyl åberopas.

Den asylsökande skall även presentera alla skriftliga bevis och vittnen som går att uppbringa. Vittnen finns inte sällan genom släktingar och vänner som redan befinner sig i Sverige. Den asylsökande måste även aktivt medverka till att klarlägga sin identitet så långt som möjligt. Det sker ofta genom att asylsökande har med sig identitetshandlingar, observera: inte pass.

Alla identitetshandlingar som Migrationsverket får in granskas av Migrationsverkets dokumentenhet.

Därutöver får asylsökande genomgå språktest där både språkkunskaper, grammatik och dialekter utreds.

Mot hela denna samlade bakgrund fattas beslut i asylärendet.

===

Thabo ‘Muso har verkat i över sju år som både privat ombud och offentligt förordnat biträde åt asylsökande och för personer i alla slags migrationsärenden. Arbetstillstånd, uppehållstillstånd för anhöriga, gäststuderande, egenföretagare, medborgarskapsärenden, och har i den rollen träffat något tusental personer som har eller vill migrera till Sverige, varav kanske 350 varit klienter. Thabo har också utfört utredningar gällande migrationspolitik och migrationsjuridik åt flera riksdagspolitiker för olika partier,  hållit föreläsningar i migrationsjuridik och migrationspolitik i riksdagen och för olika föreningar över hela Sverige och deltagit i seminarier och paneldebatter med riksdagsutskott gällande migrationspolitik och migrationsjuridik. Thabo har även gått på utbildningar i Sverige och utomlands i UNHCR:s regi, och besökt flyktingar och andra migranter i Italien, Grekland och Afghanistan.
Reportage

Utanförskapets förbannelse

”De svarta människorna på gatorna blir bara fler och fler, de bidrar inte alls till samhället. Det bekymrar mig extra mycket när jag ser dem tigga på gatorna i våra turiststäder som Agadir och Marrakech, vad ska turisterna tro om Marocko?”

Mannen arbetar för en statligt finansierad välgörenhetsorganisation som erbjuder socialt och ekonomiskt stöd till marockanska familjer. Trots att humanitet är ett av ledorden för organisationen har han inte mycket till övers för de migranter från Afrika söder om Sahara som idag lever som papperslösa i Marocko.

”De skapar en negativ bild av vårt land, de bidrar inte och de integreras inte i vårt samhälle”, förklarar mannen för mig när vi möts på ett café i Tangers myller.

Mannen är inte ensam i sin frustration. Migranterna själva berättar för mig hur glåpord, stenkastning och andra kränkningar hör till deras vardag.

”Vi kritiseras alltid för att inte bidra till samhället. Det ironiska i kritiken är att vi inte tillåts bidra, vi vill ju inget hellre än att arbeta men vi får inte”, säger en ung man från Senegal som lever som papperslös i Marocko sedan tre år.

I Marocko är det i princip omöjligt för flyktingar att få legal status idag; migranterna som anländer med arbete i Europa som mål blir ofta kvar i Marocko efter att Europas gränsbevakning intensifierats. Här lever de utan möjlighet att arbeta och söka bostad. Alternativet som kvarstår blir att tigga ihop pengar på gatan eller sälja pappersnäsdukar för ett par kronor. Utanförskapet och utsattheten blir ett faktum, och rasism och våld kommer som ett brev på posten.

Trots att Marocko är ett extremfall är kopplingen mellan utanförskap och rasism dessvärre inte något unikt för Marocko. När människor inte ses som en del av samhället, utan som någon som är här ”på nåder”, en belastning, då skapas de första hindren för ett inkluderande samhälle.

Migranterna som kommer till Marocko vill arbeta och skapa sig en ljusare framtid, men byråkratiska hinder och en växande rasism i det marockanska samhället håller dem kvar i ett allt djupare utanförskap.
Migranterna som kommer till Marocko vill arbeta och skapa sig en ljusare framtid, men byråkratiska hinder och en växande rasism i det marockanska samhället håller dem kvar i ett allt djupare utanförskap.

Politikerna har länge lagt sina pannor i djupa veck för att bryta utanförskapet. Arbete och språkträning hävdas vara den bästa medicinen. För de senegalesiska männen jag pratat med i Marocko är detta också universallösningen; de vill inget hellre än att arbeta. Givetvis är arbete och språkkunskap centrala delar i skapandet av ett inkluderande samhälle. Men det finns en fara i att stirra sig blind på dessa delar. Risken finns att de människor som inte klarar av de krav som dagens etableringsprogram ställer, istället hamnar i ett än djupare utanförskap.

48 % av de som ansöker om asyl i Sverige idag åberopar att man utsatts för tortyr i sitt hemland. Den typen av erfarenheter har en enorm inverkan på individens förmåga att studera och arbeta. En psykolog som arbetar med tortyrskadade flyktingar har beskrivit det som att: ”flyktingarna som kommer till Sverige har just sprungit ett maratonlopp, dagens etableringsprogram innebär för många att de tvingas springa ytterligare ett maratonlopp innan man hunnit hämta andan”.

En drömtillvaro hade givetvis varit ett samhälle där det finns utrymme för dessa olika förutsättningar att delta, utan att någon lämnas isolerad utanför. Men hur kan vi skapa förutsättningar där de som vill bidra tillåts göra det och inte bryts ner av negativa attityder? Och hur kan vi skapa utrymme för tortyrskadade och traumatiserade människor att få bearbeta sina erfarenheter och ”hämta andan”?

Med våra röster i årets viktiga politiska val har vi möjlighet att visa vilket samhälle vi vill leva i. Men låt oss även visa detta under årets övriga dagar, genom att bemöta människor som söker både skydd och arbete i Sverige, med medmänsklighet och respekt för de erfarenheter som många bär på.

/Klara Ljungberg

Artiklar, Myter

EU:s politik: "håll barbarerna från Europa"

Diskussionen om hur EU:s flyktingpolitik, där det s.k REVA ingår, bör se ut har pågått länge. Redan då man satt och skissade på det framtida EU på 80-talet pratade man om att kombinera strikta gränskontroller med ”inre utlänningskontroll” för att spåra upp ”illegala invandrare”. Det hela ingick i planerna man hade för att skapa fri rörlighet i det framtida EU dra upp gränserna mot ”alla andra”.

File:Ostkastell Welzheim.jpg
Vakttorn. Roms gräns mot ”barbarerna” i norr.

Sådana gränskontroller är inget ovanligt. Sverige har haft sådant länge. Det nya var att politikerna efter andra världskriget förstått att nationalism och gränskontroller var av ondo och att man därför ville avveckla dessa… men endast för en ”elit”; för EU:s medlemsstater.

Att tullar ställer till kaos hade politiker i både högern och vänstern i EU förstått och därför ville man ha frihandel för att skapa fred. Man visste att frihandel leder till välstånd och fred. Men man ansåg att denna frihandel bara var något Europas elit skulle få ta del av. Gentemot Afrika och Asien restes höga tullmurar.

En författare som tidigt var inne på detta och varnade för det var Jean-Christophe Rufin i ”Det nya imperiet och barbarerna, klyftan mellan nord och syd” (1991).

Han ansåg att en politik liknande det gamla romerska rikets var på väg. Rom byggde nämligen strikta gränskontroller, s.k. limes, för att hålla ”barbarerna” från Rom.

Så går utvecklingen, skrev han. Nord och Syd skiljs åt mer och mer. Syd är kaos och fattigdom och nord välstånd. Därför måste nord bygga gränsmurar för att skydda sig mot ”barbarerna” i syd, precis som Rom gjorde. Barbarerna kan lämnas för att dö bort i sjukdomar, det man måste hindra är att barbarerna väller över gränsen till den ”civiliserade världen.

Jean-Christophe-Rufin-J-aime-une-vie-hors-des-contraintes-de-la-societe_article_main
Rufin

For the first time, the myth of development has been  burst apart, revealing a long-hidden reality: The North and South are developing in diametrically opposite directions.

. . . These differences make it possible to draw the ideologi­cal line which separates the North from the new barbarians.

… Today’s new Limes between North and South marks the  beginning of a new type of worldwide apartheid. The idea of the Limes more or less explicitly contains the intent of delineating, and then protecting the North. But this will occur by means of forcing an abandonment of the South, which will be considered barbarians. This [abandonment] is already evident today in many regions. In demographic terms: The effort to keep the size of the world’s population within bounds, will be supplanted by a hope that at least the masses in the South can be curbed; people will set their hopes on malthusian catastrophes which can regulate it.

… today we are witnessing the extinction of entire cities, such as in Zaire, Angola, and Uganda. Where 10 years ago you could find flourishing trade metropolises, now all you see is ghost towns taken over by
weeds.

Vid denna tid hade inte EU börjat bygga sina murar. Rufin förutsåg att detta skulle ske och att de murar USA höll på att bygga mot Mexiko skulle vara förebilden.

All strategic principles involving the Limes have their expression, if not even their origin, in this narrow zone be­ tween Anglo-Saxon and Latin America. . . . In order to com­bat the seeping in of immigrants, the North Americans must once again establish border garrisons.

… the erection of a borderline, a cordon of stability, a Limes, which isolates the  two worlds of North and South from each other, will have a  calming effect in the face of catastrophes which are so obvi­ously brewing there, and in facts of the hostility with which the South regards the North.

Låter det osannolikt att politiker medvetet och omedvetet för EU in i denna riktningen? Då ska ni se filmerna med vittnesmålen från Russeltribunalen i Stockholm i somras. Det bekräftar det som Rufin varnade för redan 1991. Filmerna bifogar jag nederst i denna text.

När man utvecklat EU och EG har man kommit på något viktigt, att gränskontroller, tullar och andra hinder mellan folken är något skadligt som skapar konflikter mellan folken. problemet är att man bygger höga murar för att förhindra att hela världen får ta del av detta goda.

Minns vad som hände med Rom.

Rom föll när de s.k. ”barbarerna” till slut krävde sin rätt och migrerade in i det militariserade Romerska riket som kollapsade under tyngden av sin militära kontrollapparat.

Givetvis var det inte migrationen som dödade Rom. Folk strävar efter mer välstånd, det är alltid en del av den mänskliga naturen. Får man det inte där man bor så migrerar man. Det gäller afrikanerna idag och det gällde skandinaver och germaner OCH afrikaner under den romerska tiden.

I själva verket var det kanske ”limes”, oförmågan att sprida välståndet Rom hade, som dödade den romerska civilisationen. Själva begreppet ”barbarerna”, uppdelningen av mänskligheten i ”vi och dem” och den militära apparat man byggde för att upprätthålla illusionen av att mänskligheten inte var en enhet.

Då var vi barbarerna som civilisationen behövde skydda sig mot. Idag är vi de som bygger vår tids murar.

SESSION: BORDER CONTROL
http://digitallive.eu/assets/jw-player-plugin-for-wordpress/player/player.swf

SESSION: ASYLUM PROCESS
http://digitallive.eu/assets/jw-player-plugin-for-wordpress/player/player.swf

SESSION: UNDOCUMENTED MIGRANTS
http://digitallive.eu/assets/jw-player-plugin-for-wordpress/player/player.swf

SESSION: DETENTION & DEPORTATION
http://digitallive.eu/assets/jw-player-plugin-for-wordpress/player/player.swf

SESSION: JURY DELIBERATION & VERDICT
http://digitallive.eu/assets/jw-player-plugin-for-wordpress/player/player.swf

 

Artiklar

Till diktaturens hantlangare (2)

Gästinlägg av Leo Calandrella Rudberg, vars tidigare artikel om REVA kan läsas här. Del ett på det öppna brevet till ”diktaturens hantlangare” kan ni läsa här.

Rosutdelning med BodströmSocialdemokraten Bodström var en av de som bygde upp REVA.
Socialdemokrater / Foter.com / CC BY-NC-ND

Moderaterna, ni är dödspolitikens främsta parti. Er justitieminister kan inget om rättsstatens grundläggande principer. Er migrationsminister betraktar migranter som döda volymer, inte som levande människor. Er statsminister vägrar förklara varför Sverige nödvändigtvis ska ha världsrekord för brott mot FN:s tortyrkommitté och säger istället att det inte är hans ”ansvar att säga om det är rätt eller fel” när polisen utför hans regerings order.

Ni kan inte ens er egen politik – eller ideologi. Ni kallar er liberaler men kränker liberala rättigheter på löpande band. Ni kallar er konservativa men vägrar alla svenskar som en del av samhällsgemenskapen. Ni kallar er ett arbetsparti men bryr er inte ett skvatt om de som arbetar hårdast, värst och farligast: de papperslösa.

Nyss i ”Agenda” pratade er partiledare Reinfeldt om en ”mycket generös asylpolitik”, och han påstod att polisen ”följer de lagar och regler” som finns. ”mycket generös” är en tolkningsfråga, men jag förstår inte hur ni tänker när ni menar att Karim behandlats ”mycket generöst” då han utvisats till Uganda.

Er statsminister ljuger: Polisen följer inte alls lagarna och reglerna, eftersom polisen, Migrationsverket och själva Utlänningslagen bryter mot Europakonventionen och FN:s tortyrkonvention. Vidare säger Reinfeldt att ”Polisen avbryter nu dessa regler”, om rasprofileringen. Det stämmer inte. Polisen lämnade tunnelbanan av strikta effektivitetsskäl.

Även här finns en liten, liten strimma av framtidstro, tanken på att Moderaterna inte för evigt är förlorade i ett morbidt sammelsurium av inkompetenta ekonomiska beräkningar och total brist på förståelse för människor. Fria Moderata Studentförbundet har briljerat i de demokratiska principer ni som parti förkastat (dock ej på Stockholmsnivå). Om ni ska ha någon chans att behålla er makt, Moderaterna, när humanistiska vindar nu blåser över folket (”väljarbasen”): gör som dessa kloka studenter uppmanar er.

Ert ungdomsförbund MUF har dock lyst med sin frånvaro i debatten – vart tog rättighetsliberalerna som stod på tvärpolitiska barrikader mot FRA för bara fyra år sedan vägen? FRA är illa. FRA är massövervakning. FRA är inte tillnärmelsevis lika antiliberalt, auktoritärt och antihumanistiskt som utvisningarna. MUF, gör er röst hörda!

Statsministern
danieljordahl / Foter.com / CC BY

Socialdemokraterna, även ni bär ansvar för migrationspolitiken. Ja, inte de bra delarna, med skolgång och sjukvård åt papperslösa – det vägrade ni gå med på när ni hade makten. Istället var det ni själva som skrev den utlänningslag som enligt Migrationsverkets (någorlunda) legitima tolkning strider mot grundlagen. Att Migrationsverket då väljer att sätta utlänningslag före grundlag är märkligt och inget ni bär skuld i – men ni bär den högsta skuld i att lagen ser ut som den gör.

Vad hände med den internationella solidariteten Palme förde fram? Våra egna Hanoi-bombningar sker runtom i världen, just nu, utan att vi reagerar. Palmes berömda uppräkning av platser där ”våldet triumferat” kan fyllas än mer under det tredje årtusendet: Irak, Afghanistan, Syrien, Kongo, Burma. Och Palme talade vidare: ”Eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.”

Ska domen i framtiden falla över 2010-talets socialdemokrater, som varregimerna behjälpliga med utvisningar av demokratiaktivister, HBTQ-personer och andra föremål för diktaturernas förföljelse och som struntade i att hjälpaförsvunna barn? Eller ska socialdemokraterna i det tredje årtusendet uppleva sin nya renässans, då den globala medkänslan, solidariteten med alla och värnandet om det stabila samhället på allvar återupprättas som socialdemokratiska honnörsord?

Ni väljer. Inte jag.

Svenska folket, ni har valt dessa politiker. Ni hade nog ingen tanke på allt detta – på Maxims pappa, Jean eller Karim; på Europakonventionen, mänskliga rättigheter eller medmänsklig humanitet; på asyl, migration eller tvångsutvisningar – vid valurnorna för snart tre år sedan. Men idag vet ni bättre. Ni vet hur det är att som svensk med papper diskrimineras. Ni vet hur det är att som svensk utan papper vänta på döden. Ni vet hur det är att uppleva migrationspolitiken i praktiken.

Nästa år går vi till val i en fri demokrati. Det är ett privilegium. Använd det väl.

Det var Khemiri. Och ovan var det Alliansen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Brevet till dem postar jag personligen. Vill du hänga på kommer en adresslista här imorgon (tyvärr inte ikväll; även bloggare måste göra skolarbete).

Jag själv då? Har jag inget ansvar för migrationspolitiken? Själv är jag med i Piratpartiet. Vi står upp för en human, rättssäker migrationspolitik, där asylrätten går från fina ord på internationella papper, till fin praktik av internationella rättigheter. Själv är jag dessutom 17 år, så jag har aldrig fått rösta. Men nästa år får jag rösta, i EU-val och riksdagsval.

Då får vi välja mellan dödspolitiken eller den humana politiken. Ha det gärna i åtanke 2014.

 

Artiklar

Till diktaturens hantlangare (1)

Gästinlägg av Leo Calandrella Rudberg, vars tidigare artikel om REVA kan läsas här.

REVA igen. Jag kommer fortsätta skriva om det tills detta brott mot humanitet, frihet och tolerans är avskaffat.

Till diktaturernas hantlangare

Mona Sahlin möter polisen
Socialdemokrater / Foter.com / CC BY-NC-ND

Migrationsverket och Polisen, ni bär det slutgiltiga ansvaret. Era händer är färgade av skuld, blod och tårar. Skulden för att Maxims pappa ska skickas tillbaka till Europas sista diktatur och separeras från sin familj, kanske för alltid. Blodet från pastor Jean, vars berättelse om hemlandets förföljelser ni inte trodde på, som torterades av regimen när han med våld utvisats ur Sverige. Tårarna över Karim, som ni beslutade att skicka tillbaka till Uganda, trots att han som homosexuell enligt en ny lag ska mördas av Ugandas rättsväsende.

Ni skulle kunna hänvisa till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (som Sverige måste följa enligt vår grundlag). Ni skulle kunna hänvisa till FN:s bindande Tortyrkonvention. Ni skulle kunna hänvisa till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Det gör ni inte. Trots att ni kan trotsa vad ni blir tillsagda genom att hänvisa till dessa juridiskt tunga dokument gör ni det inte. Ni ”följer bara order”.

Men ansvaret ligger inte främst hos orderlydande privatpersoner som behöver jobb i ett Sverige där arbetslösheten är utbredd. Ansvaret ligger främst hos era ordergivare. De folkvalda politikerna.

Miljöpartiet, vägen till helvetet är kantad med goda avsikter. Och nog hade ni de bästa av avsikter när ni skrev under formuleringarna här ovan – och ni fick ju faktiskt igenom resultat från avsikterna: vård och skolgång till papperslösa. Men vad är vården värd när man inte kan besöka doktorn av rädsla för att på väg dit utvisas till ett land som helt saknar kvalificerad vård? Vad är skolan värd när barnen behöver frukta att deras klasskamrater eller lärare ska få dem utvisade ur landet? Vad är någon samhällsservice värd, när du varje dag, varje timme, varje sekund känner rädslan över att din medmänniska förått dig?

Jag vet att ingen ny försämring skett. Jag har läst alla era redogörelser om hur lagen inte ändrats på något sätt till det värre. Jag betvivlar inte era påståenden. Men de är usla argument när ni genom era underskrifter likväl legitimerat ett redan existerande system som dödar. Kanske trodde ni att Migrationsverket skulle börja följa grundlagen, Europakonventionen och Sveriges internationella konventioner (istället för att tolka Utlänningslagen så att den strider mot mänskliga rättigheter), att det ”tvångsvisa utvisandet” bara skulle ske till, typ, Norge och andra demokratier. Men så blev det inte.

Vad händer om ni river upp överenskommelsen? Vem kommer bestämma framtidens migrationspolitik?

Kan ni i Miljöpartiet gå samman med Vänsterpartiet, Centerpartiet, Folkpartiet och några sant socialistiska sossar och några faktiskt frihetliga moderater för en bred och bättre överenskommelse – med amnesti, inhibition i samtliga asylärenden tills Migrationsverket ersatts av en kompetent laglydig myndighet och en förbättring av Utlänningslagen? Har ni den förmågan, modet och viljan?

Eller lyckas regeringen förbli enad och med hjälp av socialdemokraterna istället dra tillbaka de förbättringar som skett? Tusentals barn kastas då ur den skola de egentligen har (juridisk, moralisk, mänsklig) rätt till. Tusentals människor kommer lida eller dö av de sjukdomar de egentligen har (läkeretisk, moralisk, mänsklig) rätt till. Tusentals kommer att drabbas. För att inte tala om utvisningarna, som fortgår, effektiviseras och verkställs.

Kristdemokraterna, vad hände med den kristna etiken? Hur gick det till då kärleksbudet och de tio budorden fick ge vika för ”ekonomiska hänsynstaganden”, ”volymkontroll” eller upprätthållandet av en orättfärdig, grundlagsvidrig och folkrättsstridig lag? När ersattes ”vänd andra kinden till” med ”skicka pastorer till tortyr”? Ni låtsas verka i andan av pacifisten Jesus – en av de mest humanistiska tänkarna som vandrat på denna jord, åtminstone för sin tid – men i själva verket skickar ni människor till de mest helvetiska förhållanden som finns i detta liv: dödsstraffets Uganda, våldets Kongo, krigets Afghanistan.

Ni har reagerat mot rasismen. Det är bra. Men ni måste också reagera mot dödsutvisningarna.

I fart in your face
maol / Foter.com / CC BY-NC-SA

Centerpartiet, hos er anar jag en glimt i Alliansmörkret. Ett par inflytelserika centerpartister i Stockholm försvarar väl det arv av öppenhet, liberalism och humanitet partiet i någon mån förvaltat. Men det räcker inte. Det räcker inte alls. Inte när en framträdande riksdagsledamot talar om ”svart arbetskraft” och personer ”utan asylskäl” – och helt förbiser det faktum att Migrationsverket upprepade gånger brutit mot såväl Tortyrkonventionen som Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, och därmed brutit mot svensk grundlag. Att personer ”utan asylskäl” visst har asylskäl – men inte blir trodda.

Tilltron till den inkompetenta, kriminella myndigheten Migrationsverket förefaller överlag fortfarande förvånande hög i partierna. Skulle förtroendet för Skatteverket förbli högt och utan åtgärder om Skatteverket plötsligt började trippelbeskatta människor eller strunta i att ta in skatt alls (vilket är skattepolitikens motsvarighet till migrationspolitikens folkrättsvidriga utvisningar)? Och skulle man inte reagera om Skatteverket bröt mot grundlagen med hänvisning till vanlig lag – och omedelbart ändra den vanliga lagen så den överensstämmer med grundlagen?

”Ja”, svarar CUF, som vet vad Centerpartiet egentligen borde handla om.

Folkpartiet, även om er hyser jag visst hopp. Integrationsminister Ullenhag har till skillnad från Ask varit tydlig med rasprofileringens rättsvidrighet från början (till skillnad från Ask, som först bara talade om ”personliga upplevelser” och fortfarande inte sagt något om att förbjuda, kritisera, eller ens utreda Polisens maktmissbruk). Demokratiminister Ohlsson verkar faktiskt ta detta med demokrati på allvar.

Men migrationspolitiken då? Det är bra att stå upp för demokrati och tolerans.Men ni måste också stå upp för asylrätten. För en liberal är rörelsefriheten – särskilt rätten att fly förtryck – en av de mest grundläggande rättigheterna, erkänd i FN:s deklaration från 1948. Vad har hänt? Är ”Folkpartiet liberalerna” bara en fin stämpel? Borde ni – som er rättspolitiska talesperson verkar vilja – byta namn till ”Folkpartiet batongliberalerna”?

Jag hoppas inte det. Jag hoppas ni tar ert ansvar som liberala politiker för de liberala rättigheterna. Jag hoppas ni slutar skicka människor in i döden. All heder åt LUF som arbetar för detta och andra klassiskt liberala principer.

 

Krönikor

REVA är vidrigt – men migrationspolitiken vidrigare

Gästinlägg av Leo Rudberg

Tyskland, 1939. Människor flyr. De flyr från Förintelsen.

Det sista vet man i omvärlden inte riktigt – inte ännu. Man vet att människors grundläggande rättigheter kränkts i Nazityskland. Man vet att statssanktionerad diskriminering blivit diktaturens diaboliska verktyg för att inleda en avhumaniseringsprocess. Man vet att processen är på väg mot fel håll – men inte hur fel.

Sverige väljer att utvisa judar till Nazityskland.

Dessa beslut beslut får ödesdigra konsekvenser för människor som skickas in i döden på migrationspolitikens altare.

Det var man inte på 30-talet. Men man vet att människors grundläggande rättigheter kränkts. Man vet också att en mäktig diktator som leder ett land vars befolkning till stor del inget hellre vill än få revansch mot den omvärld som krossade landet i förra världskriget. Man vet att en ny världsordning eventuellt står för dörren, där ens agerande gentemot Tyskland kan få mycket allvarliga konsekvenser.

Kanske sker utvisningarna helt enkelt av hänsyn till den nationella säkerheten.

Syrien. Sverige har med våld kastat ut flyktingar från landet.

Sverige, 2010-talet. Människor flyr hit. Inte från Tyskland – men från hela världen.

I Syrien massakrerar en galen diktator sitt eget folk. I Kongo hotas människor av dödsstraff för sin kärleks skull. I Saudiarabien förtrycks kvinnor, oppositionella och andra regimen ogillar.

Detta vet man. Massmedia har utvecklats sedan 30-talet. Nu går morden inte att gömma undan.

Detta vet man också: varken Syrien, Kongo, Saudiarabien eller någon annan stat människor flyr från till Sverige hyser några som helst realistiska planer på världsherravälde.

Inga hänsyn till den nationella säkerheten behöver tas.

Så hur kommer det sig att svenska staten på 80 år – efter att delvis ha hjälpt till med historiens värsta folkmord i form av Förintelsen – inte lärt sig en gnutta jävla medmänsklighet, respekt och tolerans? 

Hur kommer det sig att barn utvisas ensamma? Hur kommer det sig att staten krossar flyktingars fria kärlek? Hur kommer det sig att Sverige i strid med alla mänskliga rättigheter skickar människor i döden?

Riksdag och Regering har beslutat det. Dessa beslut är det stora problemet – inte REVA.

*

Polisen bryter mot lagen. En paradoxal mening. Men så långt har det alltså gått: den statliga myndighet som ska upprätthålla rikets lag och ordning – bryter själv mot rikets lag och ordning i sina systematiska, godtyckliga och rättsvidriga ingrepp i människors privatliv.

Det är inte ett missfall i ämbetet. Det är inte ett ”enskilt fall”. Det är inte en enstaka polisenhet som begått övergrepp.

Det är REVA. En rättsordning, en statlig riktlinje, en uppifrån påtvingad ordning som många poliser själva ogillar.

Det är denna rättsordning som bryter mot ordningen i rätten. Närmare bestämt mot folkrätten och grundlagen. Närmare bestämt mot den del av folkrätten och grundlagen som rör Sveriges internationella överenskommelser om respekt för mänskliga rättigheter.

(Det här säger inte någon alarmistisk anarkist. Det här säger ett kanslirådi regeringskansliet tillika den före detta chefen för utrikesdepartementets arbetsgrupp för mänskliga rättigheter. Regeringskansliets kansliråd kritiserar inte regeringens riktlinjer om de inte har extremt bra på fötterna. Socialdemokraterna instämmer.)

Givetvis är det oacceptabelt, oansvarigt och orättfärdigt att som regering utfärda riktlinjer i strid med statens internationella åtaganden, att som polismyndighet vidarebefodra riktlinjer i strid med rikets grundlag och att som enskild polis verkställa order i strid med landets lagar.

(Just för att orderna innebär lagbrott är uppmaning om ordervägran inte alls ”onyanserat”, även om lösningen givetvis primärt inte består in att påverka tjänstemän utan i att påverka eller byta ut politiker.) För att betona: det viktigaste just nu är att påverka eller byta ut politiker, inte poliser, i Sverige och EU. Både Socialdemokraterna och Alliansen bär skuld för denna politik.

Demonstration i Göteborg. Vi ska i Wallenbergs anda ställa oss upp – för friheten, för medmänskligheten, för rättsstaten.

Du kan demonstrera mot REVA nu till helgen.

Kan du inte vara med? Skänk pengar till Eric, som på grund av REVA inte får vård för sin cancer. (Ingen människa är illegal, plusgiro-konto 47 25 43.) Skriv en insändare. Påverka ditt parti. Engagera dig i en förening. Underteckna inte uppropet innan du tagit de enorma bristerna i beaktande. Utför direkta icke-våldsaktioner.

Något måste du göra.

För våra barnbarn ska inte läsa om hur 2010-talet i Sverige innebar en återkomst till 1930-talets utvisningar.

De ska läsa om hur 2010-talet blev årtiondet som innebar en återkomst till Raoul Wallenbergs, Folke Bernadottes och Harald Edelstams ideologi och praktik. De ska läsa om hur 2010-talet blev det decenneium då vi tillsammansrev upp REVA, ändrade Sveriges migrationslagstiftning och lät varje flykting stanna. De ska läsa om hur 2010-talet fick sin prägel av medmänsklighet, mänskliga rättigheter och migrationens frihet.

Det är vår högsta plikt som människor.

Talet ovan höll Charlie Chaplin, förvånande nog en av världshistoriens främsta humanister, under 30-talet då Nazitysklands förbryterlser blev alltmer kända. För mänskligheten är det en skam att hans tidlösa ord om tolerans, respekt och frihet inte omsatts i verklighet, att de goda krafter som finns alltför ofta kämpar mot i stället för med varandra isolerade av konstlade partigränser, att människan fortfarande inte mognat bort som art från våld, hat och död.

Det är dags nu.

Artiklar

Deportationsprojektet REVA

Mycket har sagts och skrivits om Reva, ”Rättsäkert och effektivt verkställighetsarbete”, som är ett samarbete mellan gränspolisen, Migrationsverket och kriminalvården. Det har höjts anklagande röster om vad som ligger till grund och vilka som har ansvar för Reva.

ridande polis...
ruminatrix / Foter.com / CC BY-NC-ND

Självklart har flera partier del i ansvaret. Socialdemokraterna som fattade beslutet om att gå med i Schengen, Miljöpartiet som har fattat en överenskommelse med regeringen om att Moderaternas avhysningspolitik ska fortsätta bara man på papperet ger papperslösa rätt till vård och skola. M, FP, KD och C har ansvar genom att vara del av regeringen.

Men att fokusera på vem som började löser inte dagens problem, faktum är att det är dagens regering som har genomfört hela projektet. Det skrevs redan 2009 och efter den borgerliga valvinsten 2010 har arbetet intensifierats.

Det är Moderaterna som helt ”äger” migrationspolitiken i regeringen och Moderaterna har steg för steg försämrat asylrätten.

Medan antirasiströrelsen har fokuserat på Sverigedemokraterna har Moderaterna infört en flyktingpolitik som är helt ovärdigt Sverige. Man har normaliserat en omänskligare och mer rigid flyktingpolitik.

Migrationsminister Tobias Billström har mer och mer avhumaniserat de människor som drabbas av Reva. Hans tal om flöden och volymer och det senaste utspelet om att papperslösa håller sina barn som gisslan tjänar bara ett syfte: att få allmänheten att acceptera ett Vi och Dem-tänk  som möjliggöra polisrazzior i skolor, på bröllop, på barnpsykmottagningar och i kollektivtrafiken.

Blue Eiffel Tower
looking4poetry / Foter.com / CC BY-NC-ND

Revas effektivisering är framtagen ur samma modell som används inom bilindustrin, Toyotas beryktade Lean-and-mean filosofi. Där varje moment från ritbordet till färdig produkt effektiviseras in i minsta detalj. Detta, parat med det panikartade kvotfyllande New Public Managment-tänkandet, vill man nu använda vid deportationen av papperslösa.

Man har industrialiserat hanteringen av flyktingar. Vägen från asylansökan till deportering sker nu med industriell effektivitet.

Detta är en skrämmande utveckling som pågår i hela EU och påminner om den människosyn som rådde i 30-talets Tyskland.

Regeringen ger i år 40 extra miljoner för att utvisa papperslösa. Nästa år får Kriminalvården ytterligare 47 miljoner och för 2014 och 2015 sammanlagt 171 miljoner. Utvisningsbudgeten för Kriminalvårdens ”transporttjänst” kommer enligt regeringens prognos ligga på 304 miljoner för tre år.

Samtidigt har budgeten för migrationsverket skurits ner vilket innebär att handläggningstiden för varje enskilt ärende förkortas, effektiviseras. Hela processen ska gå fortare och detta innebär att rättssäkerheten sätts åt sidan.

Hade det inte varit för polisen i Stockholm och genom deras artikel i Polisens egen tidskrift Sambandet så hade vi kanske inte uppmärksammat Reva så fort som vi trots allt har gjort.

Projektet har ju funnits i Malmö i snart ett par år men protesterna emot det har inte nått ut som de borde ha gjort.
Protesterna mot Reva gäller inte bara att människor trakasseras på tunnelbanan i Stockholm, de riktar sig mot det kallsinniga förakt regeringen visar mot de mänskliga rättigheterna och asylrätten.

Det förs en omänsklig gräns och flyktingpolitik i hela EU och det finns bara en väg för Sverige att gå i den här frågan. Vi måste bli det enda EU-land som står upp för en human migrations/flyktingpolitik och sätta asylrätten före tvivelaktiga EU-direktiv.

Vi måste gemensamt kräva att Reva omedelbart skrotas och att amnesti ges till de papperslösa som idag vistas i Sverige. Därefter inför vi en migrationspolitik som är värdigt Sverige.

/Loan Sundman

Krönikor

Ang REVA, inre gränskontroll och den migrationspolitiska överenskommelsen (2)

Gästinlägg av Jakop Dalunde (Mp), del två

När det gäller utvisningarna så bör även en sak klarläggas. Dessa beslutas av Migrationsverket och migrationsdomstolarna – inte av regering eller riksdag. Som underlag för dessa beslut ligger Utlänningslagen, som antogs med brett parlamentariskt stöd den 31/3 2006, under en socialdemokratisk regering.

Wild small flowers / Florecillas silvestres
. SantiMB . / Flowers Photos / CC BY-NC-ND

Trots att vissa vill skapa den bilden, så är det inte så att tjänstemännen på Migrationsverket sett bilder på Maria Ferm och Tobias Billström dricka té och därmed börjat utvisa fler.

Vill man påverka själva utvisningsbesluten måste alltså lagstiftningen ändras. MP förhandlar fortfarande med regeringen om att förbättra lagstiftningen och detta går frustrerande långsamt. Men på inget sätt har MPs förhandling lett till att lagstiftningen har försämrats.

Jag vill upprepa detta – man kan ifrågasätta Miljöpartiet för brist på lagförbättring, men det finns ingen lagförsämring att kritisera.

Så till sist – REVA och den inre gränskontroll. Låt mig först börja med en passage från en artikel i Fokus:

Redan 1999 satt den socialdemokratiska regeringen och filade på en proposition om EU:s Schengensamarbete. En viktig pusselbit i den nya ordningen var den så kallade inre utlänningskontrollen. Eftersom en av de stora idéerna med EU var att riva gränserna mellan medlemsländerna, skulle polisen kompenseras med möjligheter att kontrollera folk inom länderna.

Den dåvarande regeringen ville redan då ändra lagen så att den inre utlänningskontrollen skulle få göras om det framstod som befogat att kontrollera en utlänning.

Låt oss fortsätta med ett citat från ett regleringsbrev anno 2005, sänt av regeringen Person (då både V och MP var stödpartier):

Regeringens mål att värna asylrätten förutsätter att de som har lagakraftvunna avvisnings- och utvisningsbeslut lämnar landet.

Som en uppföljning av uppdraget av den 4 december 2003 till Migrationsverket och Rikspolisstyrelsen att se över samordningen mellan de båda myndigheterna av arbetet med att verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut (UD2003/58636/MAP) skall Migrationsverket redovisa vidtagna åtgärder i syfte att underlätta verkställighetsarbetet med avvisnings- och utvisningsärenden.

Vidare skall verket föreslå åtgärder för att minska tiden från lagakraftvunnet beslut till utresa. Även förslag på åtgärder som förbättrar samordningen mellan Migrationsverket, polismyndigheterna, nationellt, regionalt och lokalt kan redovisas. Uppdraget skall redovisas senast den 30 september 2005.

Detta regleringsbrev har laga kraft, till skillnad från MPs ramöverenskommelse med regeringen. Det som står här skall ordagrant verkställas av berörda myndigheter.

Ytterligare en passage från den tidigare Fokus-artikeln:

I polisens regleringsbrev för 2009 skrev regeringen att Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket och Kriminalvården tillsammans ska »öka antalet verkställigheter«.

Inom polisen och Migrationsverket kokades uppmaningen ner till olika åtgärder: ett pilotprojekt i Malmö, säkrare hantering av id-handlingar och så vidare. Ett av projekten fick namnet Reva – Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete – och gick ut på att införa en ny metodik i byråkratin. Det handlade bland annat om att tjänstemän skulle ta över ärenden när deras kolleger blev sjuka och att rangordna ärenden efter svårighetsgrad.

Reva handlade alltså inte om polisens identitetskontroller i tunnelbanan och på landets gator. Trots det blev Reva samlingsnamnet på de nya metoderna i landets medier.

Uppdraget att verkställa utvisningar genom inre gränskontroller  härstammar alltså ursprungligen från Schengenprojektet, initiativet togs av Socialdemokraterna och utvecklades på uppdrag av det moderata justitiedepartementet under förra mandatperioden – långt innan och helt frikopplat från Miljöpartiets ramöverenskommelse med regeringen.

Varför står det då i ramöverenskommelsen om att “arbetet med att öka effektiviteten i såväl det självmanda som det tvångsvisa återvändandet ska fortsätta”?

Detta är en inriktning som regeringen har haft långt före migrationssamarbetet och innebär att det arbetet som pågår med avvisningar kommer att fortsätta. Det är inte en del av de nya reformer vi är överens om att genomföra och regeringen behöver inte heller vårt stöd för detta arbete då det inte finns en samlad majoritet mot inriktningen. Det är alltså inget som Miljöpartiet möjliggjort, utan ett arbete som pågår sedan 2009 och därmed inte något vi lyckats riva upp eller ändra.

Det går heller inte att sätta likhetstecken mellan ‘effektivisering’ och rasprofilerade inre gränskontroller i tunnelbanan. För att citera Rickard Olseke, asylrådgivare åt Röda Korset:

“Polisen ska effektivisera arbetet med att verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut.

Men detta innebär inte att polisen ska prioritera så kallad inre utlänningskontroll, varken i Stockholms tunnelbana eller på gator och torg i Malmö. Tvärtom.

Enligt regeringens budgetproposition och regleringsbrev för polisen ska effektiviseringen i stället syfta till att ‘påtagligt öka antalet verkställda beslut avseende personer som är inskrivna i Migrationsverkets mottagande’. Polisen ska alltså prioritera asylsökande som fått avslag och som trots detta bor kvar i Migrationsverkets asylboenden, inte ”jakt” på papperslösa och gömda asyl- sökande.”

Men kan självfallet anklaga MP för att ha misslyckats att bidra till att stoppa de rasprofilerande inre gränskontrollerna – men det går inte att säga att MP var med och införde dem.

Det är fullständigt oacceptabelt att polisen använder sig av mindre ordningsförseelser som plankningskontroller som en förevändning för att göra id-kontroller på människor som de anser ha ett ”utländskt” utseende.

Maria Ferm, rättspolitisk och migrationspolitisk talesperson, har därför lyft frågan i Rikspolisstyrelsens styrelse och krävt svar från ansvarig minister Beatrice Ask.  Det kommer även att motioneras i riksdagen om lagändring av lagen om inre utlänningskontroll.

MPs gruppledare i riksdagen, Gunvor G Ericsson har begärt en aktuell debatt om polisens inre utlänningskontroller.

Partiet har även anmält regeringen till Europeiska kommissionen för att de ska granska huruvida metoderna innebär ett otillåtet intrång i den fria rörligheten inom EU.

Men kan självfallet anklaga MP för att ha misslyckats att bidra till att stoppa de inre gränskontrollerna – men det är svårt att kritisera oss för att vi inte försökt.

Till slut –  jag vill tillstå att det finns en relevant diskussion kring taktiken att förhandla med regeringen istället för att kritisera den utifrån. Det var inget enkelt beslut när vi tog det. Vissa kanske tycker att det var naivt – att det var allt för osäkert om vi faktiskt skulle upp någon förbättring, men jag har svårt att förstå den som påstår att asylpolitiken blivit sämre eller som ifrågasätter våra motiv.

Så kul är det faktiskt inte att fika med Tobias Billström. Även om nätdebatt med vänsterpartister inte heller direkt är någon tebjudning.

Ps. Enligt säkra källor drack för de för övrigt kaffe.