Fler och fler vill ha tiggeriförbud. Debatten om de romska tiggarna i Sverige handlar för det mesta om vad vi i Sverige bör göra. Bör vi ge kommunalt bistånd till dem? Bör de få tigga? Bör de inte få tigga? Bör vi ha förbud? Utnyttjas de av rötägg i Sverige? Etc, etc.
Frågan är om inte vi borde skifta fokus helt på den svenska tiggeridebatten.
Den handlar inte om Sverige utan om Rumänien och en del andra länder i Europa. Om vi tar Rumänien som exempel så har vi ett helt land i EU som behandlar ett helt folk som skit. Det är ingen hemlighet men av någon outgrundlig anledning ställde aldrig EU kravet att romernas rättigheter skulle förbättras då EU släppte in Rumänien i värmen och gemenskapen.
EU har drivit ett projekt kallat ”ett decennium av romsk integrering”, men man kan fråga sig vad det egentligen har lett till, så här i efterhand det sista året av det där decenniet.
Aftonbladet har skrivit bra om romerna i Rumänien.
Intresserade kan hitta mycket mer material om romernas situation. CNN gjorde ett bra reportage om livet på Rumäniens soptippar för några år sen. Vice News reportage är också bra. Och som en påminnelse om att inte bara romerna är illa ute: ett reportage om gatubarnen i Rumänien.
Detta är orsaken till att de kommer hit. En del på egen hand. Andra i organiserad form. En del får hjälp av vänner här eller vänner i Rumänien, andra tar hjälp av rötägg för att komma hit. Det är på grund av misären i det egna hemlandet. Det är för att ge sina barn en annan framtid än soptippen där hemma.
Frågan om vad Sveriges kommuner bör och kan göra är enkel. Sätt press på Rumänien. De måste ta romers situation på allvar.
Regeringen och riksdagen borde sluta prata om tiggeriförbud och istället prata om politiska sanktioner mot Rumänien. Regering och riksdag borde ta initiativ på högsta nivå i EU för att erbjuda Rumänien och andra länder hjälp så att de kan förbättra situationen för romer. En Marshallplan är en bra idé, något som Aftonbladet föreslår. Det bör givetvis kombineras med hot om att kasta ut de länder från EU som inte skärper sig. Rumänien är ett sådant land.
Kommuner kan göra samma sak. Istället för att ge hjälp till romer via socialtjänsterna så bör man ge bistånd i form av kommunalt utrikes bistånd till Rumäniens romer, både till de som befinner sig här och till de som bor i Rumänien. På så sätt kan man kringgå sociallagstiftningen och faktiskt ge konkret hjälp till tiggarna från kommunalt håll. Kommunerna bör dessutom skicka ner personer som på plats åker ner och dokumenterar romers situation. Kommunerna bör dessutom skicka SKARPA protestnoter till Rumänien med anledning av situationen i Rumänien.
Nu är det dags att göra det som borde gjorts innan 2007 då Rumänien släpptes in i EU.
Att förbjuda tiggeri betyder bara att man förbjuder svenska uteliggare och romer som är i nöd att försöka lösa problemet med sin fattigdom genom att be om hjälp från andra. Det löser varken hemlösas problem här eller romers problem här eller i resten av Europa. Det är som att sopa skiten under mattan och låtsas att man inte ser bulan på mattan eller känner den stinkande doften av ruttna bananskal därunder.
Känner du till hur många bostadsområden i Sverige som idag klassas som s.k. ”utanförskapsområden”? Känner du till vem som har bestämt vad det är för något? Det finns olika debattörer som försöker påstå och bevisa olika saker – med grova generaliseringar – om alla som de anser är invånare i de utpekade områdena. Men det är även problematiskt att Folkpartiet, som skapat hela begreppet, utesluter väldigt många områden helt ur sin granskning.
Känner du till definitionerna av vad som är ett s k ”utanförskapsområde”? Folkpartiets utredare konstruerade hela detta begrepp och vad det sägs ska vara, när de enligt egen utsago ville försöka ”…se de sociala problemen och presentera en reformagenda”? Deras definition tycks vara godtycklig och luddigt formulerad. Men såhär valde Folkpartiets utredning att formulera sig:
…mäter förvärvsfrekvens, skolresultat och valdeltagande i storstadsområdenas grannskapsområden (ofta motsvarande stadsdelar) och i övriga landets valdistrikt. För att ett område ska klassas som utanförskapsområde finns två kriterier: 1. Procentandel boende i området som förvärvsarbetar är under 60% för personer mellan 20-64 år.
2. Procentandel av alla niondeklassarna som går ut grundskolan med godkända betyg i alla ämnen är under 70% ELLER om procentandel för valdeltagandet i senaste kommunvalet är under 70%.
155 Utanförskapsområden av de totalt 4601 områdena.
Folkpartiet har själva uppdaterat sin ”Utanförskapets karta” och anser att det år 2012 fanns 155 utanförskapsområden i Sverige utav de 4.601 granskade områdena. År 2006 ansåg Folkpartiet att det fanns 156 utanförskapsområden i Sverige. Några nya har tillkommit i denna uppdatering, och några andra är inte längre ett utanförskapsområde enligt Folkpartiet. Bostadsområden är således inte automatiskt i en permanent nedåtgående spiral som är omöjlig att vända.
Folkpartiet uppger även ett par intressanta detaljfakta, som att genomsnittet av alla röstberättigade som bor i något utanförskapsområde och som röstade i kommunvalet 2010 var 64,5%. Det är inte alls långt ifrån deras uppsatta kriterier om 70%. Varför satte Folkpartiet sin gräns till 70 och inte till exempel vid 64 eller 65%???
Ungefär hälften av alla som vid det senaste granskningstillfället bodde i ett utanförskapsområde var födda i Sverige. Ungefär 18% var födda i ett europeiskt land och lite färre än 32% var födda utanför Europa.
Folkpartiet utesluter väldigt många valdistrikt och bostadsområden helt ur sin undersökning. Det gäller, bland annat, många glesbygdsregioner i södra Sverige och längs gränsen mot Norge och mot Finland, trots att man kan misstänka att det finns hög arbetslöshet och personer i någon form av utanförskap som bor där. Vad kan anledningen vara till detta, Folkpartiet?
De har valt bort alla områden där färre än hälften av invånarna bor i hyresrättslägenhet. Med det kriteriet ignorerar de samtliga invånare som bor i valdistrikt där det är vanligast att bo i egna småhus. I Sverige är den vanligaste boendeformen att flest invånare bor i egna hus.
Ingenstans i Rikskriminalpolisens Granskningsrapport från 2014, eller i Nationella operativa avdelningens, NOAs uppdatering från 2015, nämns begreppet ”no go-zon”. I sin undersökning redovisade de 55 olika områden år 2014, och 53 stycken år 2015, men 15 ”särskilt utsatta”:
Visst förekommer kriminalitet, stenkastning mot brandkår, ambulans, polisbilar, och polis beskriver problematiska, lokala, kriminella gängbildningar och gängkonflikter – men det räcker inte för att man automatiskt benämner ett bostadsområde som en s k ”no go-zon”.
”No-go areas” är ett uttryck från USA, och har använts sedan 1960-talet. Visst kan det vara farligt att gå i några olika områden i USA där det finns kraftigt beväpnade kriminella gäng. Det är vad ”no go-zon” innebär; att det är uppenbart farligt för allmänheten att befinna sig där.
Vissa ”opinionsbildare” efterapar den retoriken. Rinkeby och Granängsringen i Tyresö kallades för ”no go-zon” under en period i början av 1990-talet.
Men, om man ringer runt lite i områden som pekades ut 2014. Så här uttrycker sig en person som bor i Laholm:
”…fattar inte varifrån någon kan ha fått för sig att Laholm skulle vara laglöst land? … kanske beror det på vad man har för bild av samhället? Jag känner mig inte rädd för att vistas utomhus. Jag bor just bredvid Lilla Nybo, ortens boende för nyanlända ensamkommande barn & ungdomar. Killar som bor där hälsar på oss när vi möter dem på byn. Har du hört så hemskt? De hälsar! Det ska man väl inte göra i det här jävla landet?”
Motargument intervjuar en annan person, en kommunpolitiker i Laholm. Hen säger sig bli extremt förvånad över påståendet att hen bor mitt i en påstådd s k ”no go-zon” , och kan inte se att det skulle kunna stämma överens med verkligheten. De känner ingen rädsla över att gå utomhus på kvällarna. En riksdagsledamot som bor mitt i Gävle-stadsdelen Brynäs uppger liknande omdöme om sitt hemområde.
Om man läser rapporter från Polisen, kallar de INTE något område för ”no go-zon” eller ”no go-area”, utan begreppet nyttjas endast av andra och klistrar det nedsättande på vissa områden. När man ifrågasätter de som försöker använda begreppet, så är det varenda gång en och samma rapport från Rikskrim som de länkar till. Begreppet ”parallellsamhälle” nämns, men det förklaras såhär (dec 2014, sidan 14):
”I de allra flesta utsatta områden har utvecklingen inte gått så långt att det är befogat att tala om parallellsamhällen i betydelsen alternativ samhällsordning.”
Rikskriminalpolisen beskriver de 55 områdena, (sidan 15) :
”…(polis) störs ofta och hindras i sin tjänsteutövning, vilket kan skapa olust att arbeta i området. Dessutom upplevs det vara problem med att klara upp brott i områdena. Det är svårt att få personer att delta i brottsutredningar, men det är också svårt att agera obemärkt och bedriva spaning i dessa områden…”
”I de fall allmänheten uppfattar det som att Polisen inte lyckas stävja och utreda brott kan det bidra till uppfattningen att kriminella ”styr” i området.”
Utgår man ifrån vad begreppet ursprungligen betyder och innebär finns alltså inga s k ”no go-zoner” i Sverige. Visst finns legitima diskussioner om att det i olika bostadsområden förekommer fattigdom, arbetslöshet, upplevt utanförskap, kriminalitet, dåliga skolresultat o s v – men majoriteten av de boende i VARJE område skulle kanske säga att de oroas av problem de upplever i och kring sitt bostadsområde.
Nästa gång du hör eller läser om ”no go-zoner” i Sverige, och denne hänvisar till Rikskriminalen, så har du nu motargument. För det är fel med kollektiv bestraffning, att svartmåla bostadsområden eller avhumanisera/stigmatisera alla som bor där.
UPPDATERING, 10/2 2016
Polisen har uppdaterat, med en helt ny granskning, där 53 ‘Utsatta områden’ nämns. 15 av dessa områden ‘anses som särskilt utsatta’, vilket betyder att i 15 bostadsområden i Sverige, där har polis vissa ‘svårigheter att fullfölja sitt uppdrag’. Alltså ännu inte någon s.k. ”no go-area” i Sverige!
Språk är föränderliga, levande och ständiga föremål för människors uppfinningsrikedom. Många ord har försvunnit, andra har blivit till. Det finns oändligt med benämningar på människor som vi använder, både om oss själva och om andra. Många av dessa benämningar är förlegade och kränkande. De har, allteftersom, ersatts med moderna ord som inte nedvärderar eller kränker. Icke desto mindre finns det många av oss som, av någon anledning, väljer att fortsätta bruka benämningar som är omoderna och kränkande.
Åsikterna går isär beträffande huruvida vi ska hålla fast vid gamla, s k ”riktiga” enligt förespråkarna, benämningar eller om vi bör utveckla språket. Det viktigaste är att vi kallar människor för vad de vill bli kallade. Problemet är inte att det kan bli missförstånd, då de flesta människor känner till både de omoderna, och de moderna, orden. Problemet är snarare att vi har svårt att tänka om, svårt att förändra vårt språkbruk. ”Det har ju alltid hetat så!” och ”jag säger zigenare, det heter ju så” är uttryck som återkommer för att försvara förlegat språkbruk.
Det man missar då man framför nyss nämnda ståndpunkter är att man inte har någon som helst tanke på hur mottagaren reagerar, hur denne känner sig. Mottagarens reaktion är sekundär, så länge man ger sig själv möjlighet att utnyttja sin ”rätt” att kalla människor, exempelvis, ”neger” eller ”lapp”. Kränkande ord utifrån etnicitet används av många ogenomtänkt, och egentligen utan ond avsikt, medan det finns en hel del som medvetet väljer att använda nedsättande benämningar på andra för att markera skillnader, hierarki och tillhörighet, eller för att ”det heter faktiskt så”.
Den största anledningen till att det ständigt utvecklas nya, alternativa, ord för att benämna människor på ett mindre kränkande, och modernare, sätt är att människorna själva inte vill bli omnämnda på ett visst sätt. Ordet har negativ klang eller är del av en negativ historisk kontext.
Då man vidhåller sin ”rätt” att kalla människor för saker de själva inte önskar, så vidhåller man samtidigt sin rätt att kränka andra människor. Att vidhålla sin rätt till att uttrycka sig rasistiskt – ja, det är rasistiskt – bidrar till ständig stigmatisering av människor, och samtidigt får rasismen ytterligare bränsle. Att en liten klick av människor inom en specifik etnicitet väljer att själva benämna sig ”zigenare” eller ”neger” är inte ett godkännande för att andra ska göra det. Dessa människor är inte representativa eftersom de själva har ett behov av att markera skillnad, avstånd och tillhörighet. Således är detta inte ett argument för att fortsätta uttrycka sig rasistiskt.
Etniska markörer
Ordet ”neger” har använts i Sverige sedan 1680, men är idag ett ord med negativ historisk kontext, eftersom det, för många hänger ihop med slaveriet. Förvisso betyder latinets ”niger” svart, men ordet har via slaveriet och kränkningen ”nigger”, använt framför allt i USA, men har också förekommit i svenskt språkbruk, har sedermera betraktats som pejorativt. Alltsedan 1970-talet har andra benämningar börjat användas i Sverige, och de senaste 20 åren har ordet blivit mindre och mindre utbrett. Uttrycket har med tiden reviderats i SAOL (Svenska Akademiens ordlista) och i den senaste utgåvan från 2015 kan man läsa att ordet ”neger”kan uppfattas som nedsättande.
”Zigenare”, som betyder ”de som inte rör” (grekiskans atsinganos), eftersom romer förr inte hälsade med handslag utan med händerna ihop, är ytterligare ett ord vars vara eller inte vara ständigt debatteras. Ordet ”zigenare” existerar inte på romani, och är därför egentligen inte ett alternativ för romerna själva att använda. Att romer historiskt sett har valt att kalla sig själva ”zigenare” beror på att det är så det har hetat på svenska, men inte på romani: när en rom talat svenska har det naturligt blivit att man använt ordet ”zigenare”. Ordet rom, som betyder ”människa”, är romernas namn på sig själva. Det faller sig ganska naturligt att man då vill bli kallad rom. Idag används, nästan uteslutande, ordet rom i media.
Samer har historiskt sett blivit benämnda ”lappar”. Ordet ”lapp” finns inte i det samiska språket och samer idag vill inte bli kallade ”lappar”. Ordethärrör troligen från finskans ”lappalainen” som i sig betyder ”lapsk”, och det finns tolkningar som gör gällande att ”L-ordet” kan ha betydelsen av ”en som bor långt borta/avsides” eller ”dom andra” – alltså ett ord för att särskilja människor*.
Omodernt, kränkande Modernt, icke-kränkande
”Neger” ”Svart” (”icke-vit”)
”Zigenare” ”Rom”
”Lapp” ”Same”
Det finns naturligtvis en oändlighet av rasistiska och kränkande uttryck som utbyts mellan människor världen över. Dessa är de jag har valt ut och behandlat, eftersom de har relevans för det svenska samhället. Med det förringar jag inte andra uttryck som har liknande negativa kontext, och är lika kränkande, som de jag nämnt. Med lyhördhet och sunt förnuft kan vi ganska enkelt förstå och lära oss vad som är OK och vad som inte är det.
Vi har ett aktivt val, först och främst: är det nödvändigt att, i given situation, etikettera utifrån etnicitet, eller kan det vara så att det räcker att etikettera med namn, kön eller något annat som uppfattas som mer neutralt? Efter att vi har frågat oss detta, och kommit till slutsatsen att det är oundvikligt, kommer nästa fråga: vilken benämning känns bäst att använda? Den som, förmodligen, kränker eller den som inte gör det?
I allra flesta fall är inte en etikettering utifrån etnicitet nödvändig, vilket i sin tur gör att ordvalet inte längre är ett dilemma. Vare sig vi vill det eller inte, så är ordvalet en spegling av vår människosyn. Att markera att en människa är rom, eller färgad, är inte en nödvändighet i allra flesta fall. Vi ser ALLA olika ut utanpå, MEN det är inget incitament för att dela in oss i kategorier.
Att något, uppenbarligen kränkande, ”alltid har hetat så”, eller att en anser att ”det heter ju zigenare”, är icke-argument. Argument som endast, på ett märkligt sätt, godkänner bruket av förlegat och kränkande språkbruk. Det stavas egoism, eftersom det utgår ifrån sändarens perspektiv. Mottagarens perspektiv blir således ointressant. För en del kan det handla om att man vill vara en nagel i ögat på det man kallar PK-etablissemanget. Det man, i samma andetag, glömmer bort är att man, i viljan att hävda sin rätt att uttrycka sig på det man själv anser vara det ”rätta sättet”, brister betänkligt i respekten gentemot andra människor.
Prova att se människan bakom fasaden, livet kommer då att bli så mycket enklare. Vi är, när allt kommer omkring, alla lika.
Varför ska vi kränka när vi inte behöver kränka? Nästa gång du använder något av orden i vänstra spalten, stanna upp, tänk efter hur det tas emot och utvärdera om du kanske, nästa gång, istället skulle välja ett av orden i högra spalten. Det är inte svårare för dig, men det betyder oändligt mycket för den du pratar med.
*Uppgift om etymologin för ”lapp” är inhämtad från kommunikatör på Sametinget.
Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Senast tittade vi på heterosexism. Vi fortsätter med funkofobi.
Funkofobi är fördomar mot personer med funktionsvariationer. För många är vi bara cp. Om vi ska slå hål på fördomarna så måste vi börja prata om dem. Vår kampanjs mål är att få så många som möjligt att prata om de fördomar som finns mot personer med funktionsvariationer. Det har vi lyckats med.
Människor med funktionsnedsättningar, såvål fysiska som intellektuella eller neuropsykiatriska, har genom alla tider varit en utsatt, bespottad och diskriminerad grupp. Alla människor har olika förutsättningar i livet. Vissa föds med en funktionsnedsättning, andra blir funktionsnedsatta på grund av yttre våld, eller genom sjukdom. Varje gång någon blir misshandlad föreligger det en risk att personen drabbas av någon form av funktionsnedsättning. Genom olyckor eller genom, t ex, stroke, missbruk eller tumör, kan man ådra sig en funktionsnedsättning. Om detta sker i vuxen ålder brukar man tala om förvärvad hjärnskada.
Symbolen med pusselbitar kan innebära att människor med autism stigmatiseras
Exempel på fysiska funktionsnedsättningar, som innebär svårigheter att koordinera, styra och balansera huvud, bål, armar och ben, är CP-skada och ryggmärgsbråck. Intellektuell funktionsnedsättning kallas också kognitiv funktionsnedsättning eller utvecklingsstörning. Människor med utvecklingsstörning har svårigheter att ta in, bearbeta och förmedla information, vilket i sin tur innebär att det krävs mer tid för att förstå. De s k neuropsykiatriska, eller psykiska, funktionsnedsättningarna skapar svårigheter för individen att fungera i det sociala samspelet. Exempel på sådana funktionsnedsättningar är autism, Aspergers syndrom och ADHD. Inte sällan har en individ fler än en funktionsnedsättning.
Psykisk ohälsa kan innebära, mer eller mindre varaktig, funktionsnedsättning, såtillvida att det påverkar individens funktioner i vardagen. Psykisk ohälsa är, liksom funktionsnedsättningar, stigmatiserat och kan ligga till grund för att människor är utsatta för diskriminering och kränkning. Exempel på psykiska hälsotillstånd som kan innebära funktionsnedsättning för människor är schizofreni, depression, borderline och bipolär sjukdom.
I sammanhanget är det viktigt att skilja på funktionsnedsättning och funktionshinder. Funktionsnedsättning beskriver en egenskap hos en individ, medan funktionshinder förklarar hur denna egenskap påverkas av omgivningen. Det kan handla om brister i miljön, såsom tillgänglighet, eller om okunskap hos andra människor. En funktionsnedsättning behöver alltså inte innebära ett funktionshinder.
Fördomar och diskriminering gentemot människor med funktionsnedsättning har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Funkofobi grundar sig i en rädsla, avsky eller osäkerhet gentemot människor som uppfattas vara annorlunda, eller konstiga. Termen kan, med enkelhet, jämföras med homofobi eller rasism, eftersom det handlar om att särskilja människor på grund av ”annorlunda” egenskaper, jämfört med vad som uppfattas vara normen.
Det är nödvändigt, som vid alla andra uttryck av fördomar och diskriminering, att upplysa de som inte behandlar människor med funktionsnedsättning på samma villkor som vem som helst. Det är också nödvändigt att vi markerar att vi inte accepterar att människor uttrycker sig funkofobiskt. Det är vi alla skyldiga varandra och samhället. Samhället ska vara för alla, d v s inkluderande och vi ska skapa utrymme för delaktighet. Därför är det så viktigt att samhället, och de som besitter kunskap om funktionsnedsättningar, sprider information och upplysning för att, på så sätt, skapa förståelse hos andra människor.
T o m i media beskrivs människor med funktionsnedsättning på ett kränkande, och omodernt sätt. För bara någon dag sedan kontaktade jag Dagens Nyheter för att påpeka att de hade använt sig av orden ”handikappad” och ”förståndshandikappad”. Det är svårt att acceptera att någon, och i synnerhet inte media, befattar sig med sådan vokabulär. Jag fick, dagen efter, svar om att artikelförfattaren hade korrigerat ”felet” i den aktuella artikeln. Detta förändrar den digitala utgåvan, inte den fysiska. Problemet är dock att det förekommer. Det ska inte förekomma.
Många använder sig av omoderna, och förlegade, benämningar på funktionsnedsättningar av gammal vana, utan att tänka sig för. Det finns också de som fortsätter att använda benämningarna för att det ”alltid har hetat så”. Den värsta kategorin är de som använder de kränkande uttrycken just för att kränka, nedvärdera och förminska. Oavsett vilken kategori man själv ingår i, är det viktigt att förstå att hur man uttrycker sig om andra människor påverkar alltid andra människor. Även människor med funktionsnedsättningar uttrycker sig slarvigt, och använder förlegade ord för att beskriva sin egen, eller andras, funktionsnedsättning. Det är svårt att acceptera detta förfarande, trots att den som uttrycker sig funkofobiskt själv har en funktionsnedsättning. Det är att ge sig själv mandat att uttrycka sig nedvärderande om andra, mot bakgrund av sin egen situation. Att man vill bli kallad ”handikappad” är mot bakgrund av detta, inte ett argument. Man kan dra paralleller med individer som föredrar att kalla sig själva ”neger”. Effekten blir densamma.
Genom tiderna har skällsorden varierat. På skolgården, på arbetsplatsen, i samhället och, numer, på Internet, har det funnits behov hos de flesta av oss att, i syfte att vara elak, kombinerat med okunskap, kasta kränkande benämningar på andra. Andra behöver inte alltid vara människor med funktionsnedsättning, utan det kan också vara uttryck som används mot vänner, eller personer man inte tycker om. Det man glömmer bort är att dessa ord inte egentligen innebär det man tror att de innebär, utan något helt annat. Mer om exempel på nedvärderande benämningar går att läsa här.
”Funkis är mer än att bara ha en funktionsnedsättning, det står för en personlighet och är ett avspänt namn, det känns roligt.”
En sak som påvisar okunskap, och brist på inkluderingstänk, är då människor väljer att vända sig till den som råkar göra funkisen sällskap. Detta är en ständigt förekommande företeelse och påverkar den enskilde negativt. Det fungerar som en förstärkning av de egenskaper denne besitter, d v s individen känner sig utpekad, annorlunda och mindre vetande. Huruvida funktionsnedsättningen hos den utsatte är fysisk, intellektuell eller neuropsykiatrisk spelar mindre roll. Förnedringen, och kränkningen, är densamma. Anledningen till att man ”tar hjälp” av den man tror förstår bättre, stavas fördomar. Fördomar som vi alla har ett kollektivt ansvar för att tvätta bort.
Oavsett vilken funktionsnedsättning en människa må ha så är det ett faktum att det förekommer diskriminering av funkisar. Från och med den 1 januari 2015 är bristande tillgänglighet diskriminering enligt diskrimineringslagen. Bristande tillgänglighet innebär att en verksamhet inte vidtar skäliga åtgärder för att en människa med funktionsnedsättning ska ges samma möjligheter som en människa utan funktionsnedsättningen. Detta diskrimineringsförbud gäller inom följande områden: hälso- och sjukvården, socialtjänsten, Försäkringskassans tjänster, utbildningsområdet, arbetslivet samt verksamheter som tillhandahåller varor och tjänster.
Ett steg i rätt riktning är att ordet funkofobi kommer att finnas med i nästa utgåva av Svenska Akademiens ordlista (SAOL), som beräknas finnas tillgänglig 9 april 2015. Detta innebär att ordet inte betraktas som ”hittepå” utan ett riktigt ord och ett erkännande för en utsatt grupp. Daniel Pollak, vice förbundsordförande för Unga Rörelsehindrade utvecklar varför detta är ett viktigt steg för funkisar.
Vi människor är olika. Vi har olika förutsättningar. Vi har olika egenskaper. Vi har olika förmåga. Men vi är alla människor. Vi är alla lika värda. Vi är alla skyldiga att visa andra människor respekt för deras unika person. Många missar devisen om allas lika värde. Denna miss beror på okunskap, rädsla eller osäkerhet gentemot det man uppfattar som annorlunda. I värsta fall beror det på att man anser att alla människor inte har samma värde. Vi har alla ett egenansvar för hur vi uttrycker oss. Vi kan alla tänka på att använda rätt vokabulär när vi talar om, eller till, människor med funktionsnedsättningar. Vi kan alla tänka på att inkludera, inte exkludera. Det är då vi kan slå hål på fördomarna.
Konspirationsteorier handlar om att försöka ”avslöja” de personer och förmenta intressen som styr världen. I första delen gick jag igenom hur konspirationsteorier utgår från avvikelser från det normala i deras metod. Här ska jag gå igenom hur de använder metoden ”connect the dots”, att binda samman punkterna, för att hitta de personer som ”styr” i världen, dvs hur de med grund i riktiga och påhittade kontakter mellan personer utläser en konspiration.
Klicka för större bild.
Att studera personkontakter är en av grundstenarna i såväl journalistik som historievetenskap. Precis som med avvikelserna jag skrev om i del ett av serien, är metoden att studera kontakter mellan personer inte fel i sig, men fungerar som hjälpmedel, inte som ändamål.
Om man inte tar reda på hur de olika personerna man studerar egentligen tänker, och sätter in det i ett sammanhang, då blir det bara fel.
Metoden de använder är i sig enkel. Du tar en person. Du kartlägger dennes kopplingar; vilka de känner och vilka de personerna, i sin tur, känner. Du kollar på vilka bröllop de deltar i, och vilka som besöker dessa, samt vilka besökarna känner och vilka bröllop de har besökt. Du kartlägger styrelsemedlemmarna i bank A och de i bank B och ser att personen X jobbar i bank A men har en släkting vars fru (!) känner en som försvarade bank B. Då kan det bli ett av bevisen för att bank A och B hör ihop, om man nu vill bevisa just detta. På så sätt är det enkelt att bevisa i praktiken vad man än vill bevisa.
Se bilden till höger och tänk er att vart namn är en punkt, så förstår ni varför det kallas ”connect the dots”.
NNDB-mapper
För att förstå metoden ska ni kika på NNDB-mapper.
Jag har valt Edmond de Rotschild som exempel, eftersom Internet just nu svämmas över av konspirationsteorier om Rotschild i samband med Charlie Hebdo-attacken. Rotschild-familjen ska ha legat bakom det, påstås det. En hel del antisemitiska personer och organisationer pekar ut Rotschild-familjen som de som kontrollerar den brittiska kungafamiljen. Låt oss därför söka kopplingar genom att använda NNDB.
Klicka på länken till höger i denna länk i NNDB-mapper. För musen över ”Rothschild Family” på den sida du öppnat, och klicka på ”expand 4 nodes”. För musen över de namn som dyker upp och gör samma sak igen: ”expand nodes”.
Lynn Forester De Rothschild och Jacob Rothschild är båda kopplade till ”Ashmolean museum” i flödesschemat. Gör samma sak där: ”expand nodes” för muséet.
Kenneth Clark dyker upp. Klicka ”expand nodes” för honom också och ni ser att han står benämnd som ”Surveyor of Queens pictures”. Så voilà har du en del av beviset för kopplingen mellan Rotschild-familjen och den brittiska drottningen. Och… om du expanderar ”nodes” för ”Surveyor of Queens Pictures” så ser du en sovjetisk spion där också. Landsförräderi och en koppling mellan Sovjet och Rothschild-familjen.
Nåja. Gå sen till noden som heter ”Bilderbergergruppen”. Expandera den, eller kika på ett urval av personer du kan lägga till i listan. Då ser du både Carl Bildt och Hollands drottning i samma flödesschema som Lynn Forester De Rothschild och kan, via Hollands kungahus, klämma in Prins Bernard, som spelade en roll i att skapa Världsnaturfonden, också. Vips har såväl Carl Bildt och miljörörelsen fått ”besvärande” kopplingar till Rothschildfamiljen och ett antal kungahus.
Antisemiter och andra
Hur ser det ut rent praktiskt? På fotot nedan, som sprids av Carl Norberg och Anonymous-antisemiten Iacomi Florin Cristian, ser vi Édouard de Rothschild. Han äger en hel del aktier i tidningen Libération. Efter attacken lät Libération Charlie Hebdo använda deras lokaler, för att ge dem en möjlighet att arbeta vidare och skydda dem. Libération publicerade också teckningar till stöd för dem och hjälpte till att trycka deras tidning.
Det tog antisemiterna och konspirationsanhängarna som beviset för att Charlie Hebdo styrdes av Rothschild. Internet är därför just nu fyllt av konspirationsteorier om att Chalie Hebdo ägdes av Rothschild och att Rothschild låg bakom attacken mot Charlie Hebdo.
Rotschild ska ha skjutit personalen på sin egen tidning.
Ja, jag vet. Logik är inte konspirationsteoretikers eller antisemiters starka sida.
Ingen har kunnat bevisa ägandet. Det behövs inte. De personer som man påstår har sålt sina andelar till familjen är skjutna. För övrigt är beviset man har ”kopplingen” dem emellan. Tidningen Libération skyddade Charlie Hebdo och lät dem arbeta. Det betyder att Charlie Hebdo och Libération hade kopplingar, alltså styrde Rothschild över Charlie Hebdo.
Sen ”vet alla” att Rothschild är judar och har, ”vet alla” också, starka kopplingar till Israel. Därför (!) var det Israels säkerhetsstjänst Mossad som låg bakom attacken mot Charlie Hebdo. Det var en s k ”falsk flagg”-operation menad att smutskasta muslimer. Att terroristerna lämnade sina ID-handlingar i bilarna ses som bevis för detta. (Att islamistiska galningar som gör självmordsattacker ofta lämnar meddelanden, videos och ID-handlingar efter sig nämner man inte, det kan ju få ID-handlingarna att verka mindre mystiska.)
Avancerat? Inte det minsta, men ändå tror miljoner människor världen över på detta struntprat.
Historien bakom
Att frossa i människors kopplingar har man gjort länge. Den ”metoden” är tusentals år gammal. I modern tid är det framför allt antisemiter som drivit fram denna metoden. När Sions vises protokoll gavs ut pratades det om en ”hemlig organisation” av judar som styrde världen. Eftersom organisationen, man påstod fanns, opererade i hemlighet fick man försöka hitta spåren av den genom kopplingar till den. Påstådda kopplingar.
Numera finns det en massa konspirationsteorier där man säger sig vara vänner till judar och inte alls några antisemiter alls, men metoden är densamma. Och häpnadsväckande ofta kommer konspirationsteoretikerna fram till att det sitter en jude i toppen av konspirationen iallafall.
De älskar judar, påstår de, men ser Goldman Sachs, George Soros eller Rothschild som roten till världens onda. Nej, de är absolut inga antisemiter. De ogillar bara sionism och Israel och bankintressena som styr världen.
Gröna män, illuminati, brittiska kungahuset, angloamerikanerna, oligarkerna, finansintressena… Olika skepnader må skurkarna som styr världen inta, men en jude går alltid att peta in som kryddan på moset, eller jordgubben på glasstårtan, i den konspiration de varnar för. Men skrapar man på ytan så ser man judehatet. Som när Carl Norberg sprider foton med text om ”judisk världsdominans”.
Connect the dots
Inte bara antisemiter använder denna metod. Den används universellt av konspirationsteoretiker. Om man studerar islamofobin ser man att islamofoberna ofta använder samma metod, men i lite annan form. Ibland är till och med finansintressena skurken även hos dem, då med kopplingar till arabiska oljeschejker och annat ”muslimskt”.
Jag har valt att visa hur metoden används av antisemiter för att det är den vanligaste formen av konspirationsteori. Nästan alla konspirationsteorier om världsekonomin och politiken är i en eller annan form öppet antisemitisk, eller så har man en stark överrepresentation av judar i sin beskrivning av ”fienden”.
Denna artikel lär knappat övertyga någon som gillar konspirationer. Tvärtom kommer de att se mig som en del av den och de kommer att försöka ta reda på mina kopplingar.
Och kopplingar har jag.
Man brukar säga att det bara krävs sex steg för att visa att vilken person som helst känner vem som helst annars på planeten. Att det är sex steg mellan USA:s president och mig. Därför är det där med kopplingar och flödesschema så förrädiskt.
Men det är fyra steg mellan mig och USA:s president. Jag känner flera som känner Mona Sahlin som känner Tony Blair som känner president Obama.
Fenomenet att alla människor är kopplade till alla andra människor med få steg, är det som de som sprider och skapar konspirationsteorier lever på. Det är inte egendomligt, men kan verka konstigt för den som letar konstigheter.
Istället för att leta kopplingar är det mycket mer givande att leta idéer. Att studera hur människor tänker, känner och tycker och vad de gör av det de tänker och känner. Gör man det blir världen mer komplex. Då är inte längre något sådant som ”Bilderbergergruppen” en uniform rörelse där alla tänker på samma sätt. Då blir det en idésmedja för hundratals olika personer med hundratals synsätt på världen.
Världen är vackrare och mer komplex än att passa in i en svart och vit ram.
Extramaterial
Putin som en del av världskonspirationen som Rothschild påstås styra.
Nu för tiden debatteras det mycket om huruvida våldsbejakande islamister ligger bakom det mesta av terrorismen eller inte. Det blir lätt antingen eller – svart och vitt – då man diskuterar detta, som om man antingen måste överdriva eller spela ner de våldsbejakande terroristernas våldsdåd.
Verkligheten är lite mer komplex. Tittar man på antalet terrordåd slås man av hur pass många dåd som begås av våldsbejakande islamister, speciellt dåd med dödlig utgång. Men över tid har terrorism utförts av många, många fler.
Om man tittar på antalet terroristattacker under åren så blir bilden mer komplex. Det finns en bra lista på Johnstonarchive, där attacker mot USA finns listade. Där hittar vi vänsterextremister från Puerto Rico, högerextremistiska radikala sionistiska sekter, miljöterrorister etc. Listan är lång om man kikar på den.
Här är listan för 2014 (islm står för radikal islamism)
2 Apr 2014
Fort Hood, Texas
4
16
CRI
shooting attack on Fort Hood; 3 killed, 16 injured; in addition the gunman killed himself
13 Apr 2014
Overland Park, Kansas
3
0
TER-right
shooting attack at a Jewish community center and Jewish retirement home; 3 killed, including one teenager
27 Apr 2014
Skyway, Washington
1
0
TER-islm
shooting attack killed 1
1 Jun 2014
Seattle, Washington
2
0
TER-islm
shooting attack near night club killed 2
8 Jun 2014
Las Vegas, Nevada
5
0
TER-right
shooting attack at restaurant and store; 3 killed, including 2 police officers; both shooters killed themselves
25 Jun 2014
East Orange, New Jersey
1
0
TER-islm
shooting attack killed 1 teenager
12 Sep 2014
Blooming Grove, Pennsylvania
1
1
TER-right
shooting attack on police officers; shooter evaded a manhunt in nearby woods until 30 Oct
25 Sep 2014
Oklahoma City, Oklahoma
1
2
TER-islm
knife attack at food processing plant killed 1, injured 1; attacker was shot and injured
23 Oct 2014
New York City, New York
1
3
TER-islm
axe attack on police officers injured 2, one severely; police shot and killed the attacker and injured one bystander
28 Nov 2014
Austin, Texas
1
0
TER?
shots fired at Mexican consulate, US courthouse, and police station during early morning hours; failed attempt at arson at consulate; attacker was shot at by police
21 Dec 2014
New York City, New York
3
0
TER
shooting attack killed two police officers, gunman shot and killed himself
Men vi kan kika på några utdrag bakåt i tiden. Unabombaren, Bhadwan Shree Rajneesh, kristna fundamentalister och nazister 1985:
18 Jul 1984
Denver, Colorado
1
0
TER-right
Alan Berg killed by white supremacists
29 Aug 1984
The Dalles, Oregon
0
2
TER-rel
followers of Bhagwan Shree Rajneesh use water to infect two officials with salmonella; both sickened, one hospitalized
9-19 Sep 1984
The Dalles, Oregon
0
751
TER-rel
salmonella poisoning in restaurants by followers of Bhadwan Shree Rajneesh
7 Dec 1984
Whidbey Island, Washington
1
0
TER-right
Robert Matthews, leader of The Order, a right-wing group, killed in raid by federal agents
25 Dec 1984
Pensacola, Florida
0
0
TER-right
three abortion clinics bombed
1 Apr 1985
New York City, New York
0
0
THW
letter writer threatens to contaminate New York City’s water reservoirs with plutonium unless charges against Bernhard Goetz are dropped; testing was announced to have detected femtocurie levels of plutonium in the water on 26 July
13 May 1985
Philadelphia, Pennsylvania
11
0
CRI
police assault on headquarters of radical black group Move starts fire
15 May 1985
Berkeley, California
0
1
TER-unab
mail bomb injures student at University of California
15 Aug 1985
Paterson, New Jersey
0
1
TER
Tscherim Soobzokov, alleged Nazi war criminal, injured by bombing possibly linked to JDL; died 6 Sep
11 Oct 1985
Santa Ana, California
1
0
TER
Alex Odah, officer of American-Arab Anti-Discrimination Committee, killed by bombing possibly linked to JDL
15 Nov 1985
Ann Arbor, Michigan
0
2
TER-unab
bombing injures two
11 Dec 1985
Sacramento, California
1
0
TER-unab
Unabomber bomb kills Hugh Scrutton, a computer store owner, with bomb in paper bag behind store
16 May 1986
Cokeville, Wyoming
2
79
TER-right
two Aryan Nation members take 150 students and teachers hostage at an elementary school; bomb accidentally explodes, killing one terrorist and injuring many children; second terrorist commits suicide
1975 pratade en del om den farliga katolska terrorn mot USA, men också om kroater och vänsterextrema från Puerto Rico. Lägg märke till tre attentatsförsök mot presidenten i USA.
6 Aug 1974
Los Angeles, California
3
35
TER
bomb explodes in locker at airport, later attributed to the Alphabet Bomber
21 Aug 1974
Los Angeles, California
0
0
THW
Alphabet Bomber, having threatened to kill the President with nerve gas, arrested with all but one of necessary components
11 Dec 1974
East Harlem, New York
0
1
TER-natl
FALN bombing injures police officer
24 Jan 1975
New York City, New York
4
63
TER-natl
FALN bombing of Fraunces Tavern in Wall Street
29 Jan 1975
Washington, DC
0
0
TER-left
Weather Underground bombing of U.S. State Department
5 Sep 1975
Sacramento, California
0
0
THW
Secret Service agent prevents Lynette Fromme, a Charles Manson follower, from shooting President Gerald Ford
22 Sep 1975
San Francisco, California
0
0
THW
President Gerald Ford unharmed in assassination attempt by Sara Jane Moore, a political activist
29 Dec 1975
New York City, New York
11
75
TER-natl
bomb explodes in locker at La Guardia Airport; Croatian nationalists suspected
För att bekämpa myten att ”de flesta terrorister är muslimer”, kan man kika på den listan. Den kan läsas i sin helhet här.
Det finns redskap på nätet för att se hur det står till även i andra länder. Global Terrorism Database har en bra lista. Man kan kika på antalet dåd som registrerats som terrorism i t ex Västeuropa, Storbritannien, Italien och Tyskland fram till 2013.
Alltså, ja, våldsbejakande islamism är ett stort hot idag och dominerar listorna på större terrorbrott. Men, nej, det är inte den som står för all terror i världen.
Europaportalen rapporterar om den senaste stora attitydundersökningen Europabarometern som EU brukar göra ungefär två gånger om året, om hur invånare i EU-länderna i allmänhet ser på migration till sitt eget land.
Klicka på bilden för att förstora den
De svenskar som tillfrågats om migration i denna enkät är i genomsnitt mycket mindre negativa än alla andra tillfrågade i alla andra EU-länder. Ungefär 28.000 personer har tillfrågats totalt.
Det finns även fler attitydundersökningar som gjorts med andra metoder och med andra intervjuade. Här finns en rapport om en liknande enkät som YouGov har gjort, där det visar sig att bara 31% av de tillfrågade svenskarna anser att migration från andra EU-länder har negativ effekt.
Under en längre tid har uppgifter på Internet florerat om att den absoluta merpart av asylsökande som kommer till Sverige medvetet slänger id-handlingar för att lura till sig uppehållstillstånd. Lögner sprids om att det för asylsökande ofta räcker med att påstå sig komma från ett visst land för att kunna få asyl beviljad i Sverige.
Skälet till att de absolut flesta asylsökande saknar pass och andra id-handlingar har en huvudsaklig förklaring. Dessa människor smugglas till Sverige av flyktingsmugglare. Att smuggla flyktingar är ett brott som renderar höga böter och fängelse. De som smugglar flyktingar vill undvika att straffas. För att undgå det vill de, efter bästa förmåga, undvika att polis och åklagare kan bevisa att de har smugglat flyktingar. Ett enkelt sätt att bevisa att någon är flyktingsmuggare, är att gripa denne tillsammans med människor som har pass på sig, utan att det finns viseringsstämplar i passen. Det är därför flyktingsmugglare, nästan undantagslöst, beslagtar pass och, oftast, andra identitetshandlingar av de personer som de skall smuggla. Ett krav för att låta sig smugglas är ibland också att de som har giltiga passhandlingar överlämnar dem till flyktingsmugglarna för att de skall få låta sig smugglas. Detta för att flyktingarna inte skall kunna gömma pass på sig.
En annan viktig förklaring till varför flyktingar ofta saknar pass, är att pass är, som regel, svåra att få utfärdade i länderna som de flyr ifrån.
Politiskt oppositionella som vill försöka fly måste ofta hålla sig gömda från myndigheterna i det land som de flyr ifrån. Att söka pass kan dessutom indikera för förtryckande regimer att deras politiska motståndare tänker gå i exil. Exempel på sådana länder, från vilka många flyktingar kommit till Sverige, är Syrien, Irak och Eritrea. I ett land som Somalia, från vilket många människor flyr till Sverige, har det sedan väldigt många år saknats fungerande passmyndigheter. Pass har då helt enkelt varit omöjliga att få utfärdade.
Afghanistan är ett annat land från vilket många människor flyr. Landet har sedan år 2002 börjat skapa allt passmyndigheter, men än så länge utfärdas passen centralt vid inrikesministeriet i landets huvudstad Kabul. För det krävs att en afghansk medborgare har en födelseattest och är folkbokförd. De afghanska folkbokföringsregistren är inte datoriserade utan skrivna för hand. De arkiveras inte centralt i landet, utan i de olika provinsstyrelsernas kontor. Stora delar av folkbokföringsregistren förstördes under kriget mot Sovjetunionen, och det efterföljande inbördeskriget, och därefter det följande talibanstyret. Stora delar av landets befolkning, särskilt många unga, föddes utanför Afghanistans gränser och hamnade därför inte i landets folkbokföring. Afghanistan har under flera decennier haft, och har fortfarande, brist på läskunniga som kan folkbokföra sina medborgare. Detsamma gäller bristen på antalet tjänstemän som kan utfärda pass.
Många afghaner, inte minst de som bor i svårt krigsdrabbade delar av landet, löper ytterligare risker för sina liv om de tar sig till regionala myndigheter för att registrera sig och därefter bege sig till huvudstaden för att skaffa ett pass. Och även om en afghansk medborgare lyckas med att skaffa identitetshandlingar och därefter pass, krävs det ofta höga mutor för att få tjänstemännen att utfärda dessa dokument.
Vad händer i de fall då exempelvis afghanska och somaliska medborgare införskaffar pass och identitetshandlingar som de presenterar för Migrationsverket?
Jo, Migrationsverket bedömer dem vanligtvis som ogiltiga. Det vill säga de räcker inte för att styrka identiteten i alla fall. Skälet är att själva processen för att skaffa pass, som beskrivs ovan, gör att svenska myndigheter inte bedömer passen som tillförlitliga. Passen är inte knutna till samma typ av datoriserade, centrala och tillförlitliga folkbokföringsregister som Sverige har. Passen har inte heller de säkerhetsmarkeringar som svenska pass har, vilket gör dem lätta att förfalska.
De flyktingar som har pass är till övervägande del den lilla grupp flyktingar som har råd att anlita smugglare som har kontakter med personal på flygbolag som låter sig mutas. På så sätt kan de flyga med viserade pass hela vägen till Sverige. Och även i de fallen så har flyktingar som anländer till Sverige med flygplan ofta andra människors pass. Pass som de sedan slänger på Arlanda flygplats.
Hur kan Migrationsverket veta vem den asylsökande är, och att vederbörande har giltiga skäl för att beviljas uppehållstillstånd i Sverige?
Jo, inom migrationsrätten krävs enbart att den som skall beviljas flyktingstatus eller status som skyddsbehövande, kan göra ”sannolikt” att den personen har skyddsbehov. Till skillnad från andra ärenden krävs ingen fullgod bevisning. Om så vore fallet, skulle nästan inga som flydde beviljas uppehållstillstånd. Något som även anges i UNHCR:s riktlinjer för fastställande av internationellt skydd och som är bindande för Sverige. För det krävs att den asylsökande kan lämna en i alla väsentliga sammanhang trovärdig, logisk och sammanhängande asylberättelse. Migrationsverket ställer frågor kring de åberopade asylskälen och jämför även med vad som är kända fakta kring landet och övriga förhållanden i det landet gentemot vilket asyl åberopas.
Den asylsökande skall även presentera alla skriftliga bevis och vittnen som går att uppbringa. Vittnen finns inte sällan genom släktingar och vänner som redan befinner sig i Sverige. Den asylsökande måste även aktivt medverka till att klarlägga sin identitet så långt som möjligt. Det sker ofta genom att asylsökande har med sig identitetshandlingar, observera: inte pass.
Alla identitetshandlingar som Migrationsverket får in granskas av Migrationsverkets dokumentenhet.
Därutöver får asylsökande genomgå språktest där både språkkunskaper, grammatik och dialekter utreds.
Mot hela denna samlade bakgrund fattas beslut i asylärendet.
===
Thabo ‘Muso har verkat i över sju år som både privat ombud och offentligt förordnat biträde åt asylsökande och för personer i alla slags migrationsärenden. Arbetstillstånd, uppehållstillstånd för anhöriga, gäststuderande, egenföretagare, medborgarskapsärenden, och har i den rollen träffat något tusental personer som har eller vill migrera till Sverige, varav kanske 350 varit klienter. Thabo har också utfört utredningar gällande migrationspolitik och migrationsjuridik åt flera riksdagspolitiker för olika partier, hållit föreläsningar i migrationsjuridik och migrationspolitik i riksdagen och för olika föreningar över hela Sverige och deltagit i seminarier och paneldebatter med riksdagsutskott gällande migrationspolitik och migrationsjuridik. Thabo har även gått på utbildningar i Sverige och utomlands i UNHCR:s regi, och besökt flyktingar och andra migranter i Italien, Grekland och Afghanistan.
Trots återkommande kritik från FN och olika människorättsorganisationer fortsätter Migrationsverket att splittra familjer genom att utvisa vuxna människor samtidigt som deras barn får uppehållstillstånd här i Sverige. Motargument har undersökt vad Barnkonventionen säger om sådana familjesplittringar.
FN:s konvention om barnets rättigheter, eller Barnkonventionen som den också kallas, är ett av de mest kända internationella juridiska avtalen som finns, och också ett av de mest ratificerade. Hela 193 av världens 196 självständiga stater har ratificerat Barnkonventionen; endast USA, Somalia och Sydsudan har valt att inte göra det. Det är sett som ett av de allra starkaste och viktigaste internationella avtalen om mänskliga rättigheter. Tyvärr innebär inte detta att den alltid följs, och Sverige fick till exempelkritikfrån FN:s barnrättskommitté när Sverige senast granskades år 2009.
Men i den här artikeln ska vi hålla oss till att undersöka vad Barnkonventionen faktiskt säger gällande familjesplittring. I den inledande texten konstaterar Konventionsstaterna:
”som är övertygade omatt familjen, såsom den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för alla dess medlemmars och särskilt för barnens utveckling och välfärd, bör ges nödvändigt skydd och bistånd så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället,
som erkänneratt barnet, för att kunna uppnå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet, bör växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse”.
Man konstaterar alltså att familjen är grunden och är nödvändig för barnets väl och utveckling. Även i artiklarna, som är de lagligt bindande meningarna, lyfts familjens vikt fram.
Artikel 9
1. Konventionsstaterna skall säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig överprövning, i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Ett sådant beslut kan vara nödvändigt i ett särskilt fall, t ex vid övergrepp mot eller vanvård av barnet från föräldrarnas sida eller då föräldrarna lever åtskilda och ett beslut måste fattas angående barnets vistelseort.
2. Vid förfaranden enligt punkt 1 i denna artikel skall alla berörda parter beredas möjlighet att delta i förfarandet och att lägga fram sina synpunkter.
3. Konventionsstaterna skall respektera rätten för det barn som är skilt från den ena av eller båda föräldrarna att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.
4. Då ett sådant åtskiljande är följden av åtgärder som en konventionsstat tagit initiativet till, t ex frihetsberövande, fängslande, utvisning, förvisning eller dödsfall (innefattande dödsfall oavsett orsak medan personen är frihetberövad) gentemot den ena av eller båda föräldrarna eller barnet, skall den konventionsstaten på begäran ge föräldrarna, barnet eller om så är lämpligt, någon annan medlem av familjen de väsentliga upplysningarna om den/de frånvarande familjemedlemmarnas vistelseort, såvida inte lämnandet av upplysningarna skulle vara till skada för barnet. Konventionsstaterna skall vidare säkerställa att framställandet av en sådan begäran inte i sig medför negativa följder för den/de personer som berörs.
Artikel 10
1. I enlighet med konventionsstaternas förpliktelse under artikel 9, punkt 1, skall ansökningar från ett barn eller dess föräldrar om att resa in i eller lämna en konventionsstat för familjeåterförening behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt av konventionsstaterna. Konventionsstaterna skall vidare säkerställa att framställandet av en sådan begäran inte medför negativa följder för de sökande och medlemmar av deras familj.
2. Ett barn vars föräldrar är bosatta i olika stater skall ha rätt, utom i undantagsfall, att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna. Konventionsstaterna skall för detta ändamål och i enlighet med sin förpliktelse under artikel 9, punkt 1, respektera barnets och dess föräldrars rätt att lämna vilket land som helst, innefattande sitt eget, och att resa in i sitt eget land. Rätten att lämna ett land skall vara underkastad endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen (ordre public), folkhälsan eller den allmänna sedligheten eller andra personers fri- och rättigheter samt är förenliga med övriga i denna konvention erkända rättigheter.
Artikel 9 gör det tydligt att barn endast ska skiljas från sina föräldrar mot deras vilja om det är nödvändigt för barnets bästa. Detta är i linje medartikel 3:1där det skrivs att ”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skallbarnets bästa komma i främsta rummet.” Artikel 3 och formuleringen om barnets bästa brukar ses som kärnan i hela Barnkonventionen. Artikel 9:4 och artikel 10 öppnar upp för möjligheten att utvisa föräldrar, men inte om detta går emot barnets bästa. Det begränsar kraftigt antalet fall där familjesplittring skall vara tillåtet.
Det finns såklart anledningar till att Sveriges lagstiftning ser ut som den gör, och dessa ska vi diskutera i en senare artikel. Men det är tydligt att Barnkonventionen inte stödjer familjesplittringar som inte sker för barnets bästa, något flertalet människorättsorganisationer poängterat.
Frågan är om inte vi borde skifta fokus helt på den svenska tiggeridebatten.
Skälet till att de absolut flesta asylsökande saknar pass och andra id-handlingar har en huvudsaklig förklaring. Dessa människor smugglas till Sverige av flyktingsmugglare. Att smuggla flyktingar är ett brott som renderar höga böter och fängelse. De som smugglar flyktingar vill undvika att straffas. För att undgå det vill de, efter bästa förmåga, undvika att polis och åklagare kan bevisa att de har smugglat flyktingar. Ett enkelt sätt att bevisa att någon är flyktingsmuggare, är att gripa denne tillsammans med människor som har pass på sig, utan att det finns viseringsstämplar i passen. Det är därför flyktingsmugglare, nästan undantagslöst, beslagtar pass och, oftast, andra identitetshandlingar av de personer som de skall smuggla. Ett krav för att låta sig smugglas är ibland också att de som har giltiga passhandlingar överlämnar dem till flyktingsmugglarna för att de skall få låta sig smugglas. Detta för att flyktingarna inte skall kunna gömma pass på sig.
Jo, 
Motargument 