Pew Research Center har gjort en ny stor, global undersökning, där de gör kontroller av hushålls-storlek. Rönen de gör och deras diskussion kan användas som motargument emot alla som påstår saker som att hushåll och kärnfamiljer som är muslimer skulle ha jättemånga barn.
Globala genomsnitt över antal personer boende tillsammans i gemensamt hushåll: 6,4 personer per hushåll där religiösa trosuppfattningen är muslimsk 5,7 personer per hushåll i hindu-familjer 4,5 personer per hushåll i kristna familjer 3,9 personer buddhistisk trosuppfattning 3,7 personer i hushåll där de anser sig höra till judendom 3,7 personer per hushåll i genomsnitt, där de anser sig inte ha någon religiös trosuppfattning.
Ett globalt genomsnitt av samtliga hushåll på planeten indikerar på ungefär 4,9 personer per hushåll. Det motsvarar alltså ungefär en mamma, en pappa och ungefär 2,9 barn per hushåll, som genomsnitt på hela planeten.
Sluta sprida vidare de gamla myterna om att familjer från någon viss trosuppfattning eller invandrad familj skulle vara överdrivet många fler än den så kallade ”svenska normen” eller ”etniskt svenska kärnfamiljerna”.
Pew Research center har granskat hushållsstatistik för många av nationerna i hela världen. Nya data visar på att personer som har muslimsk religiös trosuppfattning förändrar sina boendevanor och livsstilar efter de immigrerat till Europa.
”Muslimer i Europa, generellt sett, lever i lite större hushåll än alla europeiska hushåll med personer som inte är muslimer. (i genomsnitt ungefär 4,1 mot 3,1). Men, muslimska familjer i Europa förefaller följa deras regions helhetstendens långsamt emot relativt mindre hushåll med färre boende personer i. Muslimer i Europa lever i hushåll med färre antal personer i än muslimer i alla andra delar av världen.” – citat ur Pew Forum (översatt av Motargument)
Genomsnittligt hushåll på 4,1 skulle alltså kunna vara ungefär en mamma, en pappa och ungefär 2,1 barn. På 1970-talet så talades det i Sverige ibland om att genomsnitts-familjer hade 2,1 barn. Kvinnor i Sverige som var födda på 1700-talet och under första hälften av 1800-talet fick i genomsnitt mellan fyra och fem barn enligt SCB.
Minnet är kort ibland. Man behöver alltid försöka relatera statistiken till andra saker, som konkret kan visa på verklighetens situationer och vardagliga företeelser för att förstå siffrorna.
Vän av ordning kanske även kan fundera på om det kanske är så att personer som immigrerat till Europa, kanske är från en släkt eller bakgrund där man i genomsnitt skaffar lite färre barn än riksgenomsnittet i sitt förra hemland.
”Kristendom är en avskyvärd religion”. Vilket riksdagsparti har gjort sådant kontroversiellt utspel? Rätt svar är ”ingen”.
”Islam är en avskyvärd religion”. Vilket riksdagsparti har gjort detta kontroversiella utspel?
Rätt svar är ”Sverigedemokraterna”. De har gjort det igen.
SD:s partisekretare och riksdagsledamot Richard Jomshof ingår i den absoluta partitoppen och har genom åren gjort sig skyldig till en rad islam- och muslimfientliga utspel. På bästa sändningstid, i SVT:s programserie ”Sverige möts”, förtydligar han SD:s syn på islam och muslimer: ”Islam är en avskyvärd religion”.
Sverigedemokraternas politiska fokus har alltsedan starten 1988 alltmer ökat sitt förakt och hat mot muslimer i allmänhet, och islam i synnerhet. Tidigare var det judar som befann sig i deras fokus.
Det största felet Jomshof och SD gör, förutom att stigmatisera, och generalisera om en stor grupp människor, är att blanda ihop islam och politiska islamister.
I programmet säger Jomshof bl a:
”Det finns en vanföreställning idag bland socialister och liberaler att alla religioner är desamma. Att de skulle vara likvärdiga.”
”Över hela den muslimska världen så kommer vi se samhällen som skiljer sig på punkt efter punkt efter de samhällen vi har i vår del av världen.”
”Det finns knappt något muslimskt samhälle som fungerar någorlunda. Och utifrån det då säga nej man behöver inte dra alla människor över en kam, jag lider med de människor som tvingas födas i de här länderna under islam som enligt mig är en avskyvärd ideologi och religion.” (Källa: SVTPlay)
Motargument börjar bena ut delar ur citaten: Jomshof menar att hans politiska åsiktsmotståndare skulle ha ”vanföreställningar”, vilket tyvärr är en vanlig metod i den polariserade debatten. Religioner kan absolut betraktas som likvärdiga och jämställas, varför vi nu ens ska göra det. Vi har religionsfrihet och religiös trosuppfattning är religion, medan politiska ideologier är just politiska.
Jomshof ägnar sig åt kollektiv skuldbeläggning utifrån enskilda extremister eller islamisters illdåd och snedvridna tankegods. Han generaliserar grovt om såväl islam som muslimer. Det finns, i likhet med andra religioner, många inriktningar och grenar och åsiktsskillnader inom islam. Att generalisera kring en världsreligion är fel. Muslimer är inte en homogen grupp, lika lite som kristna eller judar är det. Varje individ är unik, och har sin egen tolkning av vad som står i de religiösa skrifterna. Utan islam finns inga muslimer. Utan kristendom och judendom finns inga kristna och judar.
Jomshofs populism skiner igenom med all önskvärd tydlighet. Han är djupt ohederlig i sin retorik, eftersom han för konsekvensens skull också borde generalisera om följare av andra religioner. Alla kristna är inte fundamentalister, och inte heller är alla judar det. All religiös fundamentalism och all extremism är farlig, men i SD:s värld är det enbart den muslimska fundamentalismen som är farlig.
Islam är inte en ideologi, det är en religion. En religion som existerar i Sverige, hur mycket SD än inte vill det.
Jomshofs retorik går hand i hand med muslimhatarnas favoritkonspirationsteori, den s k myten om Eurabia, det av etablissemanget iscensatta muslimska maktövertagandet. I resonemanget innefattas föreställningen om att Sverige håller på att islamiseras.
Richard Jomshof på Twitter 2017.
Hot mot religionsfriheten och de mänskliga rättigheterna
SD:s officiella partikanaler sprider Jomshofs budskap. Partiledaren Jimmie Åkesson och riksdagsledamoten Björn Söder ställer sig bakom Jomshof. Åkesson påstår sig vara smått kritisk till ordvalet, men delar resonemanget. Söder däremot förstärker Jomshofs ordval genom en tweet samma kväll som programmet sändes: ”Richard Jomshof pratar klarspråk om islam, som en avskyvärd religion”. Söders tweet spreds vidare av SD:s officiella Twitterkonto.
Kashif Virk, imam i Ahmadiyya Muslimska Samfundet, menar att SD:s retorik inte är ny. Deras påståenden om islam och svenska muslimers åsikter är grovt förenklade. Vi som följer politisk debatt har i decennier tvingats lyssna på denna kollektiva skuldbeläggning från SD. Det finns en myt om att vi i Sverige inte vågar tala om islam. Faktum är att det talas om islam hela tiden, i såväl medier som i det politiska samtalet. Jomshof argumenterar genom att hävda att sharialagar i muslimska länder dödar vantroende och homosexuella. Att kollektivt skuldbelägga människor som flytt från islamistiska regimer för vad som eventuellt sker i andra länder är förkastligt. Virk menar att det är på tiden att SD uppdaterar sin Mellanösternkunskap:
”Regionen har i decennier präglats av sekulära och islamistiska regimer som med aktivt stöd från vissa västländer kunnat odla sin människofientliga ideologi på bekostnad av lokalbefolkningen. Vissa av dessa länder exporterar även Sverige vapen till. Att beskylla islam för dessa vidrigheter är inget annat än uttryck för xenofobi och politiskt fulspel. Vill man sära på politik och religion, vilket de flesta politiker i Sverige vill, kan man börja med den politiska diskursen.” (Källa: Göteborgs-Posten)
Dagen efter debatten i ”Sverige möts” har Jomshof, i ett Facebook-inlägg, med rubriken ”islam som styrelseskick är islamism”, uttryckt att han blivit ”feltolkad”, och att han inte avsåg ”islam”, utan ”islamism”. Han har inte blivit ”feltolkad”, han har uttryckt sig i allmänhet om islam, som ”en avskyvärd religion”. Det är en efterhandskonstruktion, och inte vad han uttryckte i programmet.
Dagen efter i en intervju i TV4:s Nyhetsmorgon byter Jomshof fot igen, då han får frågan om islam är en avskyvärd religion och återgår då till sitt ursprungliga ordval: ”Så som majoritetstolkningen ser ut i den muslimska världen: Ja, det är en avskyvärd religion.”
Det förekommer ständigt nya kreativa försök att hävda att Motargument och andra personer skulle försöka mörka brottslighet, eller att det pågår ett ”förringande av invandringens stora påverkan på den enormt stora kriminaliteten” i Sverige.
En hel del som spekulerar om detta konstruerar ofta en paradox eller retorisk rävsax, som det ibland blir komplext att diskutera om. Men, det enkla svaret blir nästan alltid till att börja med att påvisa att den anklagande personen har fel.
Motargument har visat upp statistik över antal polisanmälda brott vilka redovisas av t ex BRÅ – Brottsförebyggande rådet. Per definition så har Motargument då visat upp statistik över brott, och påvisar därmed att det förekommer brott i Sverige. De publiceringarna är bevisen för att Motargument inte förvanskar statistik. Därför kan inte någon påstå att Motargument mörkat eller försökt förringa eller undanhålla fakta.
Varken har Motargument haft för avsikt eller syfte eller ambitionen att ignorera, ljuga om eller förringa något enda brott – vi som driver projektet är kategoriskt emot alla brott och andra handlingar som orsakar lidande. Vi som driver Motargument som folkbildning och upplysning emot desinformation, önskar att människor kunde sluta försöka konstruera myter och felaktiga anklagelser.
Den som påstår en anklagelse om att det skulle pågå mörkning, det är den som har bevisbördan. Det är enkel logik.
Så om någon försöker påstå att Motargument försöker mörka något, då är det den personen som måste visa upp belägg på att det finns publicerad text som explicit betyder att Motargumentredaktionen anser att det inte har inträffat så många polisanmälda brottsliga handlingar i Sverige som faktiskt visas i statistiken.
Vän av ordning undrar vad Sverigedemokraterna menar med mer ”ändamålsenligt”. För vem eller vilka ska public service vara mer ”ändamålsenligt”? Jag undrar också om det är rimligt att enskilda politiska partier ska styra vilka program, ämnen och uttryck som ska tillåtas i statlig media? SD har beskyllts för att utöva politisk styrning av public service.
SD:s förhållande till public service har aldrig varit särskilt bra. Partiet har haft en strategi där de tagit på sig en offerroll och tydligt markerat att de inte framställs på korrekt sätt i media, inklusive radio och TV. Dock finns tendenser, likt andra partiers ”godkännande” av partiet, som visar på att de ofta framställs neutralt och får stå oemotsagda. Det vi kanske har färskast i minnet vad gäller normaliseringen av partiet finner vi i SVT:s program ”Min sanning”, där Mattias Karlsson bereds rejält utrymme av journalisten.
”Lägg ner SVT och P3”
För ett par år sedan blev Åkesson, likt de andra partiledarna, föremål för skämt i satirprogrammet ”Tankesmedjan” i Sveriges Radio P3, då det i ett inlägg sades följande: ”Han är ju lite av en Sveriges Oprah, alltså en viktpendlare av rang”. Åkesson uttryckte senare i en intervju i SR P3:s Morgonpasset följande om inslaget:
”Det är vad jag förväntar mig av den här skitkanalen. Jag ställer upp här för att jag vet att jag måste det, men jag hade helst sluppit” (Källa: SR.se)
”Hade jag varit chef här hade jag lagt ner P3 för länge sedan. Jag tycker det är vänsterliberal smörja rakt igenom.” (Källa: Svenska Dagbladet)
Åkesson har återkommande uttryckt sin misstro och sin fientliga inställning gentemot svenska journalister. Han har uttryckt att han vill slopa presstödet och att det kanske vore lika bra att lägga ned SVT. I samband med att SD inte bjöds in till SVT:s slutdebatt i valspurten 2010 – partiet var för tiden inte ett riksdagsparti och det var oklart om de skulle klara spärren – sade Åkesson att han sålde sin TV och slutade betala TV-licensen. Under en utfrågning under Almedalsveckan samma år uttryckte Åkesson följande:
Man låter oss inte delta i den här debatten av politiska skäl. Därför att SVT, oavsett vad de påstår inte är fri television, det är Sveriges statliga, politiska television.
– Är det så att vi inte kan nå dit vi borde, är det så att public service-uppdraget inte kan efterlevas, då är frågan om det inte är dags att vi helt och hållet lägger ned den här statliga televisionen.
(Utfrågaren): – Det var ord och inga visor. Så du menar att med sverigedemokratiska mandat i riksdagen så finns det alltså en chans att public service läggs ned helt och hållet?
Åkesson: Fyller den ingen public service-funktion, om det bara är en kanal för makten, att behålla makten, då ska vi naturligtvis inte ha det kvar. (Källa: Aftonbladet)
Public service à la SD
Under SD:s rikskongress, ”Landsdagarna”, år 2019 luftade partiets ombud sina synpunkter i frågan om public service. Partiet vill kraftigt skära ned på budgeten för public service. De vill även granska och ändra innehållet. De vill instifta ett vetenskapsråd som granskar den politiska inriktningen i statligt ägd radio och TV. Partiet har återkommande hävdat att public service är vänstervriden. Problemet för SD är att medieforskare har fastslagit att det inte är möjligt att mäta eventuell politisk inriktning i programmen. Det räcker inte att tycka att ”public service är vänstervriden”.
I enlighet med sändningstillstånd ska public service vara ”opartiskt sakligt och oberoende”. Denna opartiskhet ifrågasätts alltmer, av politiker och ”alternativmedia”. På SD:s hemsida läser vi följande:
”Sverigedemokraterna har länge förespråkat en skattebaserad finansiering av public service, men avslog regeringens förslag om införande av skattefinansiering eftersom en sådan finansiering behöver föregås av olika reformer som säkrar sakligheten och opartiskheten i bolagens programutbud”. (Källa: SD.se)
Förtroendet för public service hos svenskarna är fortsatt högt, långt högre än för andra medier. Trots det vill SD förändra public service i grunden samt försämra den. De vill krympa budgeten ordentligt genom att införliva den i statsbudgeten istället för att finansiera den via skattepengar, samt slå ihop SVT, SR och UR, och dessutom sälja P3 och SVT 2.
SD:s förhållande till public service är komplicerat. De har genom åren gjort yttranden om att lägga ned SVT, SR och UR som de är utformade idag. De har också yttrat att de vill skära ned på budgeten avsedd för public service och att de vill göra större förändringar i hur den ska se ut. Det vi med säkerhet kan säga är att om statstelevisionen och -radion ska finnas kvar ska det vara på SD:s villkor.
Orden ”rasism” och ”främlingsfientlighet” används ibland som om de vore synonymer. Detta är inte så konstigt, eftersom de båda ordens betydelse överlappar varandra en hel del. Men det finns också viktiga skillnader mellan dem, så ibland passar det ena ordet mycket bättre än det andra. Dessutom har ordet ”rasism” ett par väldigt olika betydelser. Så låt oss nu ta en närmare titt på tre fenomen vi kan stöta på, och utifrån detta prata om vad vi kan kalla dessa fenomen för.
1. Fördomar, bigotteri och diskriminering, baserat på en kategorisering av människor – vilken denna kategorisering än är. Detta kan utövas på individnivå, på gruppnivå eller på samhällsnivå, och oavsett vilket så blir det förtryck när det utövas tillräckligt kraftfullt. Detta fenomen kallas ibland för ”kategorism”, men det är också vanligt att kalla det för ”rasism”. Observera att sistnämnda lägger en mycket bred innebörd i ordet rasism, ett ord som det finns goda skäl att avgränsa till en smalare betydelse. För att beteckna detta mer allmänna fenomen kan ordet ”kategorism” därför vara att föredra.
2. Kategorism baserat på föreställningar om hudfärg, ”ras” eller etnisk bakgrund. Detta är vad som brukar menas med rasism, den vanligaste betydelsen av ordet.
3. Kategorism baserat på att utpeka någon/några som ”främling”. Det är en avsiktlig uppdelning i ”oss och dem” där den utpekade personen eller gruppen per definition ”inte är en av oss”. Detta är vad som brukar menas med främlingsfientlighet.
Vi får se upp med hur vi använder ord som rasism och främlingsfientlighet, så att vi inte förstärker idéer om att raser skulle vara en grej i sig respektive om att de som blir utsatta skulle vara ”främlingar”. Just därför bör ordet ”främlingsfientlighet” endast användas som ett begränsat och specialiserat ord, tillämpligt endast när det faktiskt handlar om att den som utövar kategorismen betraktar och behandlar de utsatta personerna just som främlingar.
Begreppet främlingsfientlighet och begreppen rasism i ordets breda och smala betydelser överlappar varandra en hel del, men inte så mycket att det vore rimligt att se dem som synonyma.
Inger Støjberg var fram till för ett par veckor sedan minister, med ansvar för invandring och migration, i Danmark. I ett uppmärksammat och kontroversiellt Facebookinlägg för ett par dagar sedan går hon till attack mot Danmarks muslimer. Attacken är samtidigt en attack mot hela Danmarks befolkning.
I inlägget, som kan ses som en krigsförklaring mot danska muslimer, raljerar Støjberg över islam och muslimer. Retoriken bygger på grova generaliseringar och hon använder sig av kollektiv skuldbeläggning, och hon delar upp det danska folket i ”vi och dom”, danskar vs muslimer. Hennes påståenden om att det i Koranen finns uppmaningar till våld och terror, samt kuvande av majoritetsbefolkning är inte rimliga. Det finns en hel del lögner och myter gällande Koranens innehåll, och ofta är citat felaktigt översatta och ryckta ur sitt sammanhang. När Koranen skrevs, för ca 1 500 år sedan fanns uttalade och aggressiva missionstankar i all religiös verksamhet. Detta gäller islam, men också andra religioner. Hon postade sitt kontroversiella Facebookinlägg 13 februari 2021. Jag väljer att lägga ut hela inlägget (i översättning) här.
Ärligt talat: Islam är ett problem i Danmark.
Islam är ett problem i Danmark, Europa och resten av den fria världen, eftersom det orsakar våld, terror och särskilda krav på hur vi lever våra liv i vårt eget land.
PET [Danmarks motsvarighet till SÄPO, min anmärkning] redde ut ännu en terroristattack denna vecka, som här boende muslimer planerade. Jag är djupt tacksam över att vi har en så skicklig polis och underrättelsetjänst, men vad tråkigt att ett skickligt underrättelsesystem återigen har behövts för att undanröja den islamiska sjuka som terrorism är.
Lyckligtvis finns det många muslimer i Danmark och resten av världen som inte är våldsamma, beter sig ordentligt och tar hand om sig själva – men det är bara att i koranen finns det direkta uppmaningar till och motivering till våld och terror mot oss ‘vantroende’ och krav på hur alla vi som har bott i Danmark och resten av den fria världen i generationer ska inrätta samhället, så det tar nödvändig hänsyn till muslimerna.
Samtidigt finns det muslimer som utför dessa missdåd med koranen i hand. Tyvärr finns det ännu fler muslimer som inte påtalar dessa uppmaningar och berättigande till våld och terror.
Tyvärr är detta essensen av varför islam är ett problem i Danmark. Vi måste säga som det är – och jag förstår ärligt talat inte, det är så svårt för många politiker att få ur sig.
I dessa dagar är vi skyldiga polisen ett stort tack! Och vi är skyldiga varandra att aldrig någonsin böj oss i kampen för de danska värdena! (Källa: Facebook)
Skarp attack mot islam och muslimer
De tre första styckena i inlägget är grovt generaliserande och en skarp attack riktad mot såväl islam som muslimer. Att påstå att islam orsakar våld, terror och särskilda krav i samhället är direkt felaktigt. Det är extremister som orsakar dessa saker, inte religionen. Støjberg hävdar att terrorism är en ”islamisk sjuka”, vilket inte heller stämmer, då terrorism kan ha sitt ursprung i all möjlig form av extremism.
Att Støjberg i inlägget slätar över sin skarpa attack mot muslimer genom att hävda ”inte alla muslimer, men…” förändrar ingenting. I andetaget efter att hon uttryckt ”inte alla muslimer, men…” framför hon det klassiska argumentet att det i Koranen finns direkta uppmaningar och rättfärdigande av ”våld och terror” mot ”vantroende”. Hon går så långt att påstå att Koranen har direkta krav på hur det danska samhället ska formas. I förlängningen hävdar hon att Danmark på Koranens order ska ”ta nödvändig hänsyn” till muslimerna i landet.
I inlägget raljerar Støjberg vidare om att (diffust antal) ”muslimer” utför terror med Koranen i hand. Hon har dessutom ingen täckning för påståendet att ”ännu fler” muslimer inte tar avstånd från uppmaningarna och rättfärdigandet av våld och terror.
Hon avslutar med att återigen betona att islam är ett problem i Danmark. Hon beklagar sig över att danska politiker inte vågar ta bladet från munnen i frågan.
Fokus på islam och muslimer
Fakta om Støjberg: Hon har suttit i det danska Folketinget (dvs Riksdagen) sedan 2001. Hon har varit suttit på ett par olika ministerposter under Venstres (motsvarande svensk höger) regeringsperioder. Under hela hennes politiska gärning har hon profilerat sig i frågan om invandring i allmänhet, och om islam och muslimer i synnerhet.
Hon var en av initiativtagarna till Lag 87, den s k ”smyckeslagen”, som visade sig vara ett fiasko. Hon har i annonser på arabiska och även på arabiska i Libanon förklarat att danska bidragspengar för asylsökare minskats med 50 %, att man måste vänta minst ett år på att återförenas med sin familj och att avslag på asylansökan innebär att man måste lämna landet omedelbart. Hon har vid ett flertal tillfällen kritiserat Sverige för sin migrationspolitik. Hon är förespråkare av aktiv repatriering. Hon har attackerat personer som förespråkar mångkultur för att förhandla bort danska värderingar. Hon har gjort svepande uttalanden om imamer som vill förstöra dansk värdegrund. Hon har, likt vissa svenska politiker, hävdat att Danmark befinner sig i krig, och har kallats ”värderingskrigare i ett flerfrontskrig”. Politiker, imamer och media är de som sägs delta i kriget.
Vad är det då som är problematiskt med den f d invandrings- och migrationsministerns Facebookinlägg?
Kollektiv skuldbeläggning och ”som fan läser Koranen”
För det första är den en del i retoriken som grundar sig i s k kollektiv skuldbeläggning, som i korthet går ut på att större grupper tvingas klä skott för vad små grupper gör eller uttrycker. Det är ett vanligt tillvägagångssätt i skrämselpropaganda att utmåla grupper av människor som stora hot, då det i själva verket är en liten klick som utgör ett hot. Det ingår i den medvetna strategin om att dela in människor i ”vi och dom”.
För det andra kan vi ifrågasätta påståenden om uppmaningar och krav i Koranen, och dess betydelse för dagens muslimer. Det vi ska ha i åtanke är att Koranen, likt andra heliga skrifter, skrevs för en herrans massa år sedan. Vid tiden för nedtecknandet av de religiösa skrifterna fanns en uttalad och aggressiv missionstanke, där inga medel skyddes. Såväl våld som mord, våldtäkt, plundring och tortyr ingick. Detta gäller i princip all religiös verksamhet för tiden, och islam är inget undantag.
Det finns bokstavstrogna, samt mer eller mindre konservativa, anhängare i alla religioner. Talesättet ”som fan läser Bibeln” kan appliceras också på Koranen. Motargument har för ett antal år sedan publicerat artikeln ”Myt: Falska korancitat”, som kan användas som motargument då människor tar (ibland felaktiga) citat ur sitt sammanhang som argument för att Koranen uppmanar till våld och terror samt ställer krav på västvärlden. Jag rekommenderar den varmt.
Støjberg tvingas bort från partiet och ställs inför riksrätt
För en tid sedan sedan tvingades Støjberg lämna sina politiska uppdrag för Venstre. Hon har sedan dess suttit i Folketinget som politisk vilde. Anledningen till avhoppet är en längre tids internbråk, hetsig debatt och hot om riksrätt. Venstre har förklarat att hennes uttryck och handlingar inte stämmer överens med partiets värderingar. Støjberg hävdar att partiet har förlorat de värderingar hon har försvarat.
I en votering den 2 februari 2021 röstade 141 av 171 folketingsledamöter för att ställa Støjberg inför riksrätt. Beslutet grundar sig i att hon 2016, som dåvarande invandrings- och migrationsminister, bröt mot lagen då hon utfärdade order till danska invandringsmyndigheter att separera alla gifta asylpar, om en var minderårig och även om de hade barn. Hon hade varnats för att ordern kunde vara olaglig, vilket den visade sig vara eftersom det inte fanns någon individuell bedömning av varje par.
Facebookinlägget skrivet av Støjberg är i princip en krigsförklaring mot muslimer i Danmark. Retoriken, som vi även har sett i Sverige i många sammanhang, är direkt farlig. Förutom att det är en attack mot muslimer, så är det också en attack mot hela befolkningen, dels pga att hon uttrycker åsikter som går stick i stäv med andra människors åsikter, och dels pga att många danskar har ett direkt eller indirekt förhållande till muslimer. Inlägget är alltså en attack mot alla i Danmark.
Retoriken bygger på kollektiv skuldbeläggning, vilket i sig skapar polarisering och kategorisering av människor i ”vi och dom”, i detta fall danskar och muslimer. Polariseringen bidrar till utanförskap och en känsla av att inte höra hemma. Att inlägget dessutom bygger på myter och lögner om islam och muslimer gör det än värre.
Efter nedstängningarna av SwebbTVs Youtubekonto, f d president Trumps Twitter och Youtube, har det uppstått en hätsk debatt där det påstås att de så kallade ”techjättarna” censurerar åsikter och kväver yttrandefrihet. Sverigedemokraterna är högst delaktiga och hävdar att ”techjättarna” styr svensk partipolitisk debatt i sakfrågor. Nu vill SD lagstifta så att företag och organisationer förbjuds att moderera på sina egna plattformar. Problemet är att någon sådan lag skulle slå tillbaka mot SD själva, då de i högsta grad utnyttjar rätten att själva avgöra och moderera vad som kan få uttryckas i deras egna sociala medie-kanaler.
”På samma sätt som plattformarna åläggs att radera olagligt innehåll bör de ha en skyldighet att bevara innehåll som håller sig inom lagens ramar och inte diskriminera innehåll utifrån subjektiva värden.
Obekväma åsikter, tvetydig information eller hätska debatter är något som vi alla utsätts för i vår vardag. Hur och var vi utsätts för detta förringar inte nödvändigheten av källkritik eller sakliga genmälen i debatten.” (Källa: Dagens Nyheter)
På Motargument har vi vid ett flertal tillfällen gjort vår röst hörd i debatten om påstådd censur och kvävd yttrandefrihet på sociala medier (de så kallade ”techjättarna” och nättjänsterna). Vi har konstaterat att det är varken censur eller att kväva yttrandefrihet då privatägda, kommersiella företag, som de omnämnda sociala medierna de facto är, då deras moderatorer väljer att radera inlägg, kommentarer eller tillfälligt blockera eller permanent radera konton från sin plattform.
Rop om censur
Såväl förtroendevalda sverigedemokrater, som deras sympatisörer ropar högt om censur och att de inte har yttrandefrihet eller åsiktsfrihet. Det dessa glömmer bort är att varje enskilt företag får se till att personer följer de användarregler som respektive plattform har implementerat och som varje användare har godkänt.
I debattartikeln lägger SD fram följande krav på att regering i samråd med riksdag ta fram lagstiftning i syfte att säkerställa yttrandefriheten på Internet.
Domstolsprövning av olagligt innehåll
Lagligt innehåll ska skyddas
Algoritmer ska inte diskriminera politiska ståndpunkter
Företag som felaktigt modererar innehåll bör kunna åläggas med vite
Det vi kan konstatera är att vissa av oss har en uppfattning om att vi med stöd av yttrandefrihet har rätt att verbalt eller skriftligt framföra vilka åsikter vi önskar på vilket sätt vi än behagar. Det stämmer inte. Det finns lagar som styr vad vi får lov att säga eller skriva.
Risken med att framtida lagstridig moderering prövas i domstol är att det kan komma att leda till att aktörer drar sig för att moderera på sina plattformar. Domstolsprövning kan innebära långa rättegångsprocesser. Ett annat olyckligt scenario skulle kunna vara att många kanaler helt enkelt tystnar som en konsekvens av begränsade möjligheter att moderera.
Jag vill påminna om att sverigedemokrater har använt sig av de kanske mest högljudda rösterna i debatten om censur, åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Hur har de själva agerat, tyckt och tänkt om detta genom åren?
SD lagstiftar bort sitt eget agerande
Sverigedemokraterna utnyttjar, som många andra, sin rätt att moderera kommentarer i sina egna kanaler, som t ex SD:s Facebook, Twitter, Instagram och Youtube. Förutom att de raderar enskilda kommentarer, så blockerar de även användare från att uttrycka sig på SD:s konton. De gör det för att de inte vill bli ifrågasatta eller kritiserade. Enligt nuvarande lagstiftning är kritik legitimt. Enligt SD är det censur av åsiktsfrihet och kvävd yttrandefrihet att agera så. Trots det så gör de det själva. Nu vill SD ändra på lagstiftningen huruvida det ska finnas laglig rätt att moderera på sina egna plattformar och på de s k ”techjättarnas” plattformar. Det SD gjort tills nu kommer alltså – om de får som de själva vill – att bli olagligt.
Jag tar partiets Facebooksida som exempel. Kommentarer som går i linje med det SD vill kommunicera finns kvar, övriga tas bort och den eller de som försöker lägga fram något annat blockeras.
I vissa kommentarstrådar finns inget annat än en lång rad av människor som uttrycker samma eller liknande åsikter. De kan ofta inte se eller ens få möjlighet att bemöta vad kanske andra utanför denna sfär kan tänkas vilja säga. En som jag, för jag har nämligen blockerats. (Källa: Lt.se)
”Det ska inte bara vara journalister och politiker som får tycka saker offentligt, inte heller ska dessa godtyckligt få bestämma vilken åsikt som för stunden tillåts. Tvärtom är det vår övertygelse att människor i den verkliga världen, utanför politiken och de stora mediehusen, har väldigt mycket att tillföra till samhällsdebatten.
Samtal och diskussion människor emellan utgör demokratins grund. Sverige behöver mer meningsutbyte, fler nyanser och ett mer inkluderande samtalsklimat – inte mer polarisering och mörkläggning.
Konstruktivt meningsutbyte kännetecknas av saklig argumentation, intresse för andras argument, ett respektfullt tonläge samt att den som vill bidra till diskussionen håller sig inom ämnet.
I kommentarsfälten här hos Sverigedemokraterna är man välkommen att kommentera och diskutera, självklart med en vilja att bidra, hålla sig inom ämnet och med respekt för varandra. 💙💛” (Källa: Facebook)
Sverigedemokraterna och deras sympatisörer gapar högt om censur av åsiktsfrihet och kvävd yttrandefrihet på Internet och dess sociala medier. De vill se en lagstiftning som förbjuder enskilda företag och organisationer att moderera och ta bort innehåll på deras plattformar som inte stämmer överens med deras regler eller går emot deras åsikter.
Sverigedemokraterna utnyttjar själva den lagstadgade rätten att själva avgöra vad som uttrycks på sina sociala medier. Nu vill de alltså enligt lag förbjuda det de själva gör.
Fråga: “Jag undrar varför ni på Motargument ständigt försöker tysta ned brottsligheten? T ex så lyckas Maria Robsahm på något sett trolla bort sprängningar o få det att verka som vi alltid haft det, att få det att låta som en myt. På t ex SVT kan vi läsa om den totala motsatsen ungefär vid samma tidpunkt. Vad är vitsen med det?”
Detta undrar signaturen “Richard”, som utnyttjat möjligheten att kontakta oss på Motargument genom att maila sin fråga till fraga@motargument.se. Han får nedan svar av Jan Kjellin. Undrar du över något, eller saknar en artikel om något som ligger inom vårt område; gör som Richard och lägg en virtuell lapp i “Frågelådan”!
Hej Richard!
Du ställer en intressant och tänkvärd fråga. Den typ av reaktion du beskriver i din frågeställning – att vi eller andra verkar försöka blanda bort korten med hjälp av lögn och förbannad statistik – är inte ovanlig och jag tänker att den är symtomatisk för vad som händer när två väldigt olika sätt att förmedla information krockar med varandra. Jag inser dessutom att det är både viktigt och värdefullt att vi försöker förklara vad vi gör när vi presenterar brottsstatistik på Motargument för att minska fortsatta missförstånd.
I ditt mail hänvisar du bland annat till hösten 2019 och nyheten på SVT om att antalet sprängdåd mer än fördubblats sedan året innan. Det är dystra nyheter och alla kan med rätta bli upprörda av sådan information. Det blir förstås även vi på Motargument. Men det är inte den här ökningen i sig som skaver och får oss att, som du uttrycker det, försöka “tysta ned” den. Det som skaver – och som även ligger inom ramen för vårt generella syfte – är hur nyheter som denna dels tilltalar den klickjagande kvällspressen och dels gärna missbrukas av så kallat “alternativa” medier som ett bevis för det falska påståendet att Sverige står på randen till en systemkollaps (inte sällan underblåst av en, enligt dessa medier, okontrollerad invandring).
Jag klickar mig därför vidare från SVT:s artikel och jämför det som där skrevs med vad Maria Robsahms statistik över polisanmälda brott visar under perioden 1975 fram till och med 2019. Samma år som sprängdåden mer än fördubblades, så polisanmäldes 196 färre brott per 100 000 invånare, än året innan. Det vill säga det var en marginell minskning med 0,196%. Den totala brottsligheten var alltså i princip oförändrad och har varit så de senaste tio åren. Det är typen av brottslighet som fluktuerar, men brottsligheten i sig är alltså mer eller mindre densamma i omfattning.
Och det är just det som är grejen. Den fluktuation som ofta rapporteras i olika medier kan se dramatisk ut när man tittar på bara den och inte kopplar ihop den med det övergripande sammanhanget. Men ges man inte möjlighet att se hela bilden riskerar den att inte bara bli missvisande, den kan bli helt obegriplig.
En fördubbling av antalet sprängdåd låter som början på ett inbördeskrig. En minskning av den totala brottsligheten ger lite andra associationer.
Det är nästan precis som i det gamla talesättet om att inte se skogen för alla träd. Med lite tur kan vi på Motargument, med god hjälp av bl a Maria Robsahms statistik, göra skogen lite synligare för våra läsare.
Januari 2018: Ulf Kristersson, Moderaternas partiledare lovar:
– Mina värderingar är inte SD:s, jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD. (Källa: Aftonbladet)
Juli 2018 besökte Kristersson Förintelseöverlevare Hédi Fried i hennes lägenhet. Fried säger följande om mötet:
– Han bedyrade att han aldrig, aldrig kommer gå med på något samröre med SD. Han lät mycket övertygande. Vi skildes åt i god vänskap. (Källa: Expressen)
Januari 2021 säger Kristersson i en intervju i SVT:
– Jag tycker att Sverigedemokraternas retorik har förändrats en del de senaste åren. De har breddat sig politiskt och deltar mycket mer seriöst i parlamentariskt arbete. I de samtal som vi har haft med dem när det gäller till exempel kriminalpolitiken, invandringspolitiken och en del av energipolitiken så tycker jag att de har varit seriösa och konstruktiva. Och de har varit lika konstruktiva som alla andra under coronapandemin.
– Jag har sagt till Sverigedemokraterna, och det står jag för, att vi samarbetar gärna med er i frågor där vi tycker ungefär lika. Och om vi kan lösa problemet med regeringställning så är vi beredda att kompromissa med dem i de frågorna. Men vi kommer inte att bilda gemensam regering utan vi tänker bilda regering med Kristdemokraterna. (Källa: SVT)
Kristersson ljuger alltså för en Förintelseöverlevare och säger att han aldrig, aldrig kommer att ha samröre med SD – ett parti sprunget ur nynazism – knappt tre år senare sviker han henne. POPULISM i äkta genuin form.
Motargument 