Etikettarkiv: retorik

När lögnen bär kostym, fascismens verktyg i svensk välfärdsretorik

Ulf Kristersson påstår att människor kan stapla bidrag på bidrag. Elisabeth Svantesson hävdar att 1 200 000 svenskar inte klarar sin försörjning. Båda uttalandena är grovt vilseledande, men det är inte slarv, det är strategi.


Redan på 90-talet kallade Kristersson den bidragsberoende medborgaren för Homo Bidragus, en lat, bortskämd figur som skor sig på välfärden. Det var inte satir, det var en ideologisk diagnos. Och idag är den diagnosen regeringspolitik.

Genom Jason Stanleys tio teser om fascismens verktyg kan vi se hur dessa lögner fungerar:

1. Myten om ett förlorat förflutet:

Kristersson bygger vidare på Homo Bidragus, en nostalgisk berättelse där välfärden ses som dekadens, och där Sverige var rätt innan tryggheten blev till last.

2. Propaganda:

Bidragsstaplar och försörjningspanik är inte fakta, det är känslostyrd propaganda som väcker misstänksamhet snarare än förståelse.

3. Antiintellektualism

Kristersson använder till och med fel ord, han säger socialbidrag istället för försörjningsstöd, ett begrepp som inte används längre men som fungerar som hundvissla till en väljarbas som vill höra om bidragsfusk och moraliskt förfall.

4. Fixering vid lag och ordning:

Välfärdsmottagare framställs som potentiella bedragare, kontroll blir viktigare än hjälp, misstänkliggörandet är inbyggt i retoriken.

5. Hierarkisering av medborgarskap:

De som arbetar heltid och betalar skatt lyfts fram som riktiga medborgare, de som söker stöd placeras i en lägre moralisk kategori.

6. Ledarkult:

Kristersson framstår som den som vågar säga som det är, trots att det han säger är fel, det är en klassisk gest där makten klär lögnen i mod.

7. Offermentalitet:

Regeringen talar som om Sverige är under attack, inte av yttre fiender, utan av sina egna medborgare, välfärden framställs som kapad av de felaktiga.

8. Sexuell och kulturell panik:

Undertexten i bidragsretoriken pekar mot invandring, könsroller och familjestrukturer, det är en oro för upplösning av normer, inte bara ekonomi.

9. Förakt för svaghet:

Att söka hjälp ses som ett moraliskt misslyckande, välfärdsmottagaren är inte en medborgare i nöd, utan en belastning.

10. Faktaförnekelse:

Både Kristersson och Svantesson ignorerar hur försörjningsstöd faktiskt fungerar, de skapar en alternativ verklighet där bidrag är lättillgängliga och välfärden är ett hot.

Det här är inte bara retoriska felsägningar, det är en ideologisk struktur som demoniserar trygghet, misstänkliggör utsatthet och bygger politisk makt på förakt. När lögnen bär kostym, blir den svår att ifrågasätta, inte för att den är trovärdig, utan för att den är auktoritativ.


Lästips:

Bibliotech: 10 Tactics of Fascism

SD bryr sig bara om ditt ursprung

Gästinlägg av sd_skandalerna

I veckan har Sverigedemokraternas favoritprojekt kulturkanon blivit klar, vilket är ännu en av partiets tyvärr många vinster under de senaste åren. En av Sverigedemokraternas första motioner vid intåget i riksdagen 2010 handlade nämligen om just bildandet av en kulturkanon för att värna om det svenska kulturarvet. Ett flertal SD-politiker har yttrat sig positivt om projektet och är mycket nöjda över att svensk kultur äntligen får lite uppmärksamhet.

Projektet har dock lett till en större mängd både kritik och hyllningar från olika partier. Kritiken ledde till en debatt i SVT där Parisa Liljestrand (M), som var med och presenterade projektet, och Lawen Redar (S) fick diskutera kulturkanonen. Att just dessa två personer skulle få debattera det heliga svenska kulturarvet stack sig dock i ögonen hos en specifik SD-politiker.

SD-riksdagsledamoten Jessica Stegrud, som tidigare bl.a indirekt önskat livet ur Fredrik Reinfeldt under terrorattentatet i Bryssel 2023, skrev följande på sociala medier:

“Talande ändå att det är en svenskfödd kurd och en perser som debatterar en svensk kulturkanon i Aktuellt” (Källa: X)

Efter en större mängd kritik bl.a från ett flertal ministrar såsom Parisa Liljestrand, Johan Forsell och L-ledaren Simona Mohamsson, väljer Stegrud att försöka pudla sig ur situationen.

“Jag menade det jag skrev – att det är talande för vår samtid att det är två med invandrarbakgrund som debatterar svensk kultur. Ska Liljestrand ’inte få göra det?’. Jo varför skulle hon inte få det?” (Källa: X)

För Stegrud är det högst problematiskt att två personer med invandrarbakgrund vågar att diskutera och berätta för etniska svenskar vad som är rätt eller fel med vårt kulturarv. För Sverigedemokraterna är etnicitet och ursprung fortfarande det viktigaste, oavsett hur mycket partiet försöker omforma sin rasism till att handla om ett tappert motstånd mot mångkultur.

I slutändan handlar det ALLTID om etnicitet och blod.

Följ sd_skandalerna på Instagram: www.instagram.com/sd_skandalerna/

#sd_skandalerna

Bland ‘våldtäktssvenskar’ och ‘skalltyskar’

Motargument har under lång tid noterat att den SD-kopplade nätbloggen Samnytt och dess medarbetare har en förkärlek för nya ordsammansättningar baserade på, enligt gänget på Samnytt, ”sämre” nationaliteter. Men det är naturligtvis inte vilka nationaliteter som helst som föräras dessa ”finurliga” nyord.

Kanske har du hört talas om företeelser som ‘tjeckkrav‘ och ‘polackrusningar‘? I god journalistisk anda bör vi väl också tala om ‘Reinfeldt-schweizare, ‘spionjapaner‘, ‘Burger King-spanjorer’, ‘gruvhålsnorrmän‘, ‘S-belgare‘, ‘knivaustraliensare‘, ‘skalltyskar‘, ‘domstolsdanskar‘, ‘våldtäktssvenskar‘ och ‘balkongamerikaner‘.

Naturligtvis inte. Men om du, likt Samnytt, byter ut nationaliteterna ovan mot kurder (etnicitet), albaner, iranier, turkar, afghaner, somalier och eritreaner så vips, är det uttryck för ”god journalistik”. Samnytt verkar ha tagit patent på dessa nyord. Ingen annan av de högerextrema bloggarna skriver på liknande sätt. Det är naturligtvis en fullt medveten strategi för att avhumanisera, misskreditera och nedvärdera ”sämre” nationaliteter. Problemet med Samnytts modus operandi är att retoriken skuldbelägger människor kollektivt.

Skärmdumpar från Samnytt 250830:

Symbiosen mellan nyliberalism och fascism (SD)

Det är SD-regeringens politik – i snart tre år – som har lett oss hit. Det är inte slump, inte tillfälligheter, utan en konsekvent nedmontering av det gemensamma. En politik som först urholkar välfärden, och sedan kräver att vissa ska kvalificera sig för det som redan håller på att försvinna.


Man säger att invandrare måste bevisa sin plats. Att trygghet ska villkoras. Att välfärd inte är för alla – bara för dem som redan står innanför. Det är inte omsorg. Det är gränsdragning. Ett medvetet byggande av ett ”vi och dom”-samhälle, där människovärdet mäts i anpassning, lojalitet och tystnad.

Samtidigt plundras det som en gång var vårt. Riskkapitalister tömmer skolor, vårdcentraler och äldreboenden på resurser. Det som skulle vara trygghet har blivit affärsmodeller. Och medan pengarna försvinner ut ur systemet, står politiker och pratar om ”ansvar”, ”krav” och ”effektivitet” – som om det vore omsorgens språk.

Men det är inte ansvar. Det är rovdrift. Det är ett system som först skär ned, sen ställer villkor, och till sist skyller på dem som redan står längst bort från makten.

Man säger att välfärden måste bli ”hållbar”, men det är inte hållbarhet när människor lämnas utan stöd. Det är inte hållbart när tryggheten blir ett privilegium. Det är inte hållbart när vi börjar mäta människovärde i arbetsinsats, språktest och hur väl man fogar sig.

Jag har sett det här förut. Retoriken är knappast ny. Bakom siffrorna och presskonferenserna finns samma gamla idé: att vissa människor är mer värda än andra.

Och jag vägrar acceptera det.

Det här handlar inte bara om invandring. Det handlar om vilket samhälle vi vill vara. Om vi vill bygga murar eller broar. Om vi vill se på varandra som medmänniskor eller som problem att hantera.

Jag skriver inte för att provocera. Jag skriver för att det brinner. Och för att de som står utanför får höra att de måste klättra högre, snabbare, tystare – bara för att få vara med.

Det är dags att säga ifrån.

Om inte igår utan idag.

/C.S Berglöv

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor

SD-kvinnor: “Vi är redan jämställda – därför behövs ingen feministisk politik”

SD-Kvinnors broschyr “Politik för kvinnor av kvinnor” (2020) utger sig för att lyfta kvinnors verkliga trygghet. Men bakom retoriken döljer sig en ideologisk agenda där fakta används selektivt – och ibland direkt vilseledande. Vi har faktakontrollerat innehållet.

Vad SD säger:

“Sverige är ett av världens mest jämställda länder – därför behövs inte mer feministisk politik.”

Faktakoll:

Sant att Sverige rankas högt – men långt ifrån jämlikt. Kvinnor äger mindre, tjänar mindre och utsätts oftare för våld. Enligt SCB och World Economic Forum återstår stora klyftor, särskilt inom ekonomisk makt och politisk representation.

Bedömning:

Missvisande och självbekräftande logik.

Slutsats:

Politik, inte fakta

SD-Kvinnors dokument är inte en objektiv analys utan ett politiskt program klätt i faktaformuleringar. Fakta plockas, förenklas och sätts i ett ramverk där invandring, feminism och trygghet definieras utifrån en nationalistisk och auktoritär världsbild.

Fakta är inte valbart. När politik bygger på rädsla, måste vi svara med kunskap.


Källa:

SD-Kvinnor: Politik för kvinnor av kvinnor

Riks: ”Svenskarnas mänskliga rättigheter”

När Richard Sörman i SD:s propagandakanal Riks utropar att “svenskar också har mänskliga rättigheter” låter det kanske oskyldigt. Men skrapar man lite på ytan är budskapet något helt annat: en omskrivning av invandrarfientlig radikalnationalism. Det är retoriskt och ideologiskt farligt.


Sörman beklagar sig över att Pride och minoritetsrättigheter får politiskt utrymme, medan han påstår att “svenskars” rätt att “slippa gängkrig, islamism, hedersvåld och folkutbyte” ignoreras. Det låter som en rimlig vädjan om trygghet – tills man ser vad som faktiskt sägs.

Han pekar ut invandrare som ett existentiellt hot mot det svenska. Han använder begrepp som “folkutbyte” och “indirekt folkfördrivning” – låneord från vit makt-rörelser och konspirationsteorier som “The Great Replacement”. Det är ingen slump. Det är medvetet kodad retorik med rötter i extremhögern.

Mänskliga rättigheter är inte etniska privilegier

Det mest anmärkningsvärda är att Sörman hävdar att svenskar utgör en “ursprungsbefolkning” vars rättigheter hotas av invandring. Det är faktamässigt fel. Samer är enda grupp i Sverige som har status som ursprungsfolk enligt FN, ILO och Sveriges grundlag. De har levt här i flera tusentals år före den svenska statsbildningens uppkomst.

Retoriken är inte bara okunnig, falsk – det är ett försök att vända upp och ned på historien. Den koloniala verklighet som samerna tvingats leva under osynliggörs till förmån för en vanföreställning. Det är inte ett försvar av rättigheter – det är etniskt kodad politisk manipulation.

Rasismen i det outtalade

Sörman säger aldrig uttryckligen vilka det är vars rättigheter han känner hotas. Men budskapet är tydligt. I hans narrativ och kontext är det “de andra”: människor med bakgrund i Mellanöstern, Afrika, muslimer, HBTQI+-personer som inte passar in i Sverigedemokraternas snäva svenskhetsnorm. Det är ett smalt “vi” – och därmed ett exkluderat “dom”.

Och det är så samtalet förskjuts. Det är så demokratier förlorar sitt moraliska ankare: när universella rättigheter börjar definieras utifrån majoritetens upplevda “förluster”, och när trygghet förutsätts kräva kulturell likriktning.

Att samhällen dras med kriminalitet, segregation och ojämlikhet är ingen nyhet. Men att vända dessa problem till bevis för att vissa människor borde lämna landet – är inte samhällsanalys. Det är rasism iklädd slips. Det är en politik som utnyttjar rädsla för att driva ett etnonationalistiskt projekt.

Om Sörman verkligen bryr sig om mänskliga rättigheter, borde han försvara dem oavsett personernas ursprung, tro eller sexualitet. I stället attackerar han Pride och kallar myndighetsdeltagande “grupptänkande”. Men att Sörman påstår att polismyndigheten är ideologisk då den går med i Pride – det är hans markering – mot just det hat som Sörman bidrar till att elda på.

Vi ska aldrig sluta tala om rättigheter. Men vi måste avslöja när rättighetsretorik används för att legitimera etnisk exkludering. Richard Sörmans utspel är inte ett rop på rättvisa – det är ett eko av en gammal lögn: att trygghet bara finns om “alla de andra” försvinner.

Och sådana lögner ska aldrig få stå oemotsagda.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.


För den som vill läsa Sörmans artikel utan att ge Riks klick/trafik finns den här sparad i webbarkiv:

Riks: Sörman: Dags att prata om svenskarnas mänskliga rättigheter

SD-kvinnor: “Utländska män är kraftigt överrepresenterade i sexualbrott”

SD-Kvinnors broschyr “Politik för kvinnor av kvinnor” (2020) utger sig för att lyfta kvinnors verkliga trygghet. Men bakom retoriken döljer sig en ideologisk agenda där fakta används selektivt – och ibland direkt vilseledande. Vi har faktakontrollerat innehållet.

“Utländska män är kraftigt överrepresenterade i sexualbrott”

Vad SD säger:

“Det är ett obestridligt faktum att män med utländsk bakgrund är kraftigt överrepresenterade i sexualbrottsstatistiken.”

Faktakoll:

Ja – men förenklat och föråldrat. BRÅ:s senaste rapport i ämnet är från 2005. Den visar visserligen överrepresentation, men också att faktorer som ålder, kön och socioekonomi spelar stor roll. BRÅ har uttryckligen varnat för att statistik kan misstolkas rasistiskt. Nyare studier saknas.

Bedömning:

Förenklat, användbart för att piska upp rädsla – inte förståelse.

Slutsats:

Politik, inte fakta

SD-Kvinnors dokument är inte en objektiv analys utan ett politiskt program klätt i faktaformuleringar. Fakta plockas, förenklas och sätts i ett ramverk där invandring, feminism och trygghet definieras utifrån en nationalistisk och auktoritär världsbild.

Fakta är inte valbart. När politik bygger på rädsla, måste vi svara med kunskap.


Källa:

SD-kvinnor: Politik för kvinnor av kvinnor

Högerextremas HBTQI-hat

En kyrkoherde i Markaryds pastorat har låtit meddela att han inte kommer att låta en ny korkåpa i regnbågsfärger komma in i Markaryds kyrka så länge han är kyrkoherde. Utspelet skapade mycket uppmärksamhet, bl a i kommentarsfältet till kyrkoherdens egna Facebook-inlägg. I kölvattnet av detta har högerextrema nätbloggar ryckt till kyrkoherdens undsättning, vilket i sig skapat ytterligare uppmärksamhet på sociala medier.


Kyrkoherden klargjorde i ett Facebook-inlägg sin ståndpunkt angående den korkåpa som Västerås stift tagit fram:

”En sådan kommer inte in i Markaryds kyrka så länge jag är kyrkoherde. Vi har grönt, vitt, lila, rött, svart och blått och inte dessa färger tillsammans utan var för sig”. (Källa: Smålänningen)

Den nya regnbågsfärgade korkåpan, som finns i ett exemplar och är tänkt att fungera som en påminnelse om allas lika värde, är inte tänkt att ersätta de klassiska korkåporna. Den bör ses som ett komplement, och skaparna av korkåpan hoppas på att kyrkor runt om i stiftet vill låna korkåpan. Markaryds kyrka tillhör Växjö stift, så även om kyrkoherden hade värnat tanken om allas lika värde och velat låna korkåpan hade det inte varit möjligt. Detta skulle kunna vara starten på något nytt, en regnbågsfärgad korkåpa i varje stift som kan lånas ut till kyrkor i närheten.

Kyrkoherden verkar ha tagit ner inlägget från sin Facebook, men i kommentarsfälten till Smålänningens Facebook-inlägg går åsikterna isär. Att reflexmässigt avfärda en regnbågsfärgad korkåpa, som syftar till att påminna om allas lika värde, skulle med lite god vilja kunna vara uttryck för en traditionell kyrkosyn, men det är svårt att bortse ifrån att det de facto handlar om HBTQI-hat och tanken om att alla inte har samma värde eller rättigheter.

I de högerextrema nätbloggarna Samnytt, tillika SD:s propagandaorgan, och antisemitiskt färgade Fria tider, rycker man med ett trångsynt och raljerande uttryck till ensidig undsättning och försvarar kyrkoherdens utspel. I Samnytt framförs åsikten att kyrkan inte bör vara en ”sexualpolitisk reklamyta” och i Fria tider benämns korkåpan raljerande som ”gaykåpan”.

Mats Dagerlind, politisk chefredaktör på Samnytt och författare till artikeln om kyrkoherden vädrar i två inlägg på X sitt homo-, bi- och transhat. Med uttryck som ”obskyra sexuella böjelser”, ”sexuella aktiviteter” och ”primitiva otyglade lustar” avslöjar han sin okunskap om vad HBTQI är.

Skämrdump från Mats Dagerlinds X-konto 250721.
Skärmdump från Mats Dagerlinds X-konto 250721.

Vän av ordning påminner om att Pride handlar om just det kyrkoherden, tangentbordskrigarna och de högerextrema nätbloggarna påstår att det inte handlar om, nämligen HBTQI-personers erkännande och rättigheter.

De ovan nämnda har en annan människosyn beträffande HBTQI-personer jämfört med vad vi andra har. Man kan kalla åsikterna heteronormativaheterosexistiska eller, till och med, homofobiska. Dessa begrepp är alla, i varierande grad, uttryck för att kärlek är förbehållet man och kvinna. Att gå i taket för att en regnbågsfärgad korkåpa tas fram mot bakgrund av just dessa åsikter är uttryck för förlegad och sunkig människosyn som implicerar att HBTQI-personer inte skulle ha lika värde eller lika rättigheter som andra.


Källor:

Smålänningen: Kyrkoherde i blåsväder – kritiserade regnbågskåpa: ”Jätteinfekterad fråga”

Svenska kyrkan: En ny korkåpa för alla människors lika värde

Smålänningens Facebook-inlägg

Samnytt: Präst sa nej till pride-kåpa av liturgiska skäl – utsattes för mediedrev (sparad i webbarkiv så att bloggen inte får klick/trafik)

Fria tider: Mediedrev mot kyrkoherde som vägrar bära nya gaykåpan
(sparad i webbarkiv så att bloggen inte får klick/trafik)

Lästips:

Motargument: Terminologi – homofobi/heterosexism

RFSL: HBTQI

Taking the knee: Landslaget hånas på sociala medier

Återigen rasar högerextremister på sociala medier om den symboliska ”taking the knee”-gesten som ibland utförs av fotbollsspelare före match. Nu senast får damlandslaget i fotboll utstå skarp kritik för att de (och det engelska landslaget) knäböjde inför kvartsfinalen i fotbolls-EM i torsdags. Kritiken består i att gesten skulle vara en hyllning till George Floyd, som mördades i samband med ett polisingripande, och Black Lives Matter, som svartmålats av högerextremister och vit makt-anhängare.


Det många använder som argument för att fördöma gesten och den antirasistiska organisationen Black Lives Matter (BLM) är att det skulle vara att ”hylla” den framlidne George Floyd, vilket inte skulle vara lämpligt eftersom han var en kriminell missbrukare. Floyd mördades i ett uppmärksammat fall i samband med ett polisingripande i Minneapolis 2020.

Gesten utfördes första gången redan 2016 av den amerikanske fotbollsspelaren Colin Kaepernick i en protest mot rasism och polisbrutalitet. Sedan dess har gesten utförts mer eller mindre frekvent i framför allt fotbollssammanhang.

I samband med mordet på Floyd återupptog BLM gesten, som användes frekvent i protestaktioner genomförda av BLM till följd av mordet.

I torsdags spelade de svenska fotbollsdamerna kvartsfinal i fotbolls-EM. Såväl de svenska spelarna som de engelska motståndarna knäböjde före match. I sociala medier och i högerextrema nätbloggar hånades spelarna för tilltaget, och vissa menade att de Sverige förtjänade att förlora. Argumenten till varför den symboliska gesten skulle vara förkastlig är många. I antisemitiskt färgade Fria tider läser vi:

”Inför matchen valde hela laget att gå ned på knä för att visa sitt stöd för Black Lives Matter och den kriminella afroamerikanen George Floyd.” (Källa: Fria tider)

I SD-propagandaorganet Samnytt läser vi:

”Innan avspark gick samtliga spelare på planen ned på knä i en gest “mot rasism” – en politisk markering med rötter i stöd för Black Lives Matter och till minne av brottslingen George Floyd, som avled efter ett polisingripande.” (Källa: Samnytt)

Essensen i kritiken mot knäböjandet och BLM är att det inte skulle finnas någon rasism, systematisk diskriminering eller polisbrutalitet gentemot svarta eller andra utsatta grupper. Detta är klassisk retorik från högerextremister och vit makt-anhängare. En annan, troligtvis ofta medveten, missuppfattning är att BLM skulle innebära att andra liv än svartas inte skulle betyda något. Detta stämmer naturligtvis inte, men organisationen skapades för att uppmärksamma just de orättvisor svarta fått utstå i alla tider.

Det är direkt felaktigt att koka ner knäböjandet i att det skulle vara en hyllning till Floyd. Det är så mycket större än en enskild händelse. I själva verket handlar det om att visa stöd i kampen mot rasism och polisbrutalitet. I alla tider har svarta i USA (och globalt) utsatts för rasism och systematisk diskriminering, vilket bl a illustreras med den polisbrutalitet som bl a svarta i USA utsatts för.


Källor:

Fria tider: Damlandslaget utslaget efter att ha knäböjt för George Floyd (sparad i webbarkiv så att de inte får klick/trafik)

Samnytt: Damlandslaget knäböjde för BLM – sen kom storfiaskot (sparad i webbarkiv så att de inte får klick/trafik)

Lästips:

AP News: Colin Kaepernick: Timeline of a gesture and its echoes

BBC: George Floyd murder: Derek Chauvin sentenced to over 22 years

BBC: What’s taking the knee and why is it important?

I skärmdumparna nedan syns exempel från sociala medieplattformen X, samt Fria tider och Samnytt. Märk att SD:s starke man i Göteborg, Jörgen Fogelklou (tidigare uppmärksammad för grov antisemitism på Flashback), är representerad i den arga kören på X.

Iran: Rasism mot afghaner, del 2

Gästinlägg av anonym

Detta är del 2 i en artikelserie om rasism och diskriminering mot afghaner, framför allt i Iran, men det finns berättelser om svensk-iraniers rasism mot afghaner också här i Sverige.

Rasism är ett allvarligt, farligt samhällsproblem som måste motarbetas av oss alla — oavsett vilka vi är. Många tusentals afghaner i Iran utsätts för grova övergrepp — endast för att de är afghaner — både av myndigheternas företrädare och av vanliga invånare. Afghaner har under lång tid gjorts till syndabockar i Asien.


Ett av tre videoklipp, som vi länkar i slutet av denna text, visar förnedringen av ytterligare ett afghanskt barn i Iran. Scenen är så brutal och smärtsam att det knappt går att beskriva i ord.

Men sanningen är att vi afghaner inte längre behöver videobevis för att förstå omfattningen av det systematiska rasistiska våldet, den dagliga förnedringen och de grymheter som begås mot vårt folk i Iran. Nästan varje afghansk familj har upplevt detta och tyvärr är det både representanter för regimen och vanliga medborgare som står bakom förtrycket.

Några konkreta exempel räcker för att illustrera verkligheten i Iran:

  • Familjer med laglig uppehållsrätt i Iran tvingas varje år kämpa för att deras barn ska få gå i skolan. I vissa fall nekas de helt.
  • T o m vardagliga ärenden som att köpa bröd kantas av förnedrande segregation, med separata köer för afghaner och iranier.
  • Fram till nyligen var det förbjudet för afghaner att ens köra bil.
  • Många afghaner stoppas godtyckligt av både polis och civila som kräver mutor under förevändning att kontrollera uppehållspapper. Vägrar man betala, rivs ofta ens dokument sönder – och man förvandlas ögonblickligen till en “illegal migrant”.

I dag går det så långt att afghaner i Iran anklagas för att vara spioner för Israel en absurd och löjeväckande anklagelse. För det första är det förbjudet för afghaner att vistas i de flesta städer i Iran. För det andra är de jobb som tillåts är ofta så farliga, förnedrande och de som ingen annan vill ha ett tydligt uttryck för hur rasismen är institutionaliserad både i lag och i det sociala livet. Detta är inte isolerade händelser. Det är ett mönster. Ett systematiskt förtryck som har pågått i decennier.

När historien upprepar sig i ny skepnad

Yuval Noah Harari skriver i sin bok SapiensA Brief History of Humankind om hur årtionden av lögn, avhumaniserande retorik och pseudovetenskap ofta legitimerade av religiösa auktoriteter och vetenskapsmän möjliggjorde både slaveriet och de brott som begicks mot judar i Europa. På samma sätt banade lögner, propaganda och hat väg för Förintelsen. Det som sker i Iran idag påminner skrämmande mycket om denna retorik, även om dödslägren saknas. Det är samma mekanismer bara i annan form och riktade mot ett annat folk.

Det är inte ovanligt att svensk-iranier i offentligheten ibland på subtila och listiga sätt försöker misstänkliggöra afghaner som “illegala”, kriminella eller farliga. Låt oss se på tre uppmärksammade exempel från den svenska verkligheten:

  • Två iranskfödda bröder, Payam och Peyman Kia, greps och dömdes för spioneri för Ryssland i vad som beskrivits som det största säkerhetshotet mot Sverige i modern tid.
  • Häromveckan greps Soheil Almasy, också med iranskt ursprung, som under 10 års tid systematiskt våldtagit kvinnor och barn i Sverige.
  • För några år sedan öppnade en ung iransk man eld i köpcentret Emporia i Malmö, vilket ledde till dödsfall och skador.

Låt mig vara tydlig: dessa exempel nämns inte för att skuldbelägga iranier som kollektiv, utan för att visa på hyckleriet. Trots dessa exempel säger vi afghaner aldrig att “alla iranier är spioner, våldtäktsmän eller terrorister” och vi kommer aldrig att göra det. Vi vet att sådana generaliseringar är orättvisa och fel. Det är just detta förhållningssätt att se varje individ för vad den är, inte som representant för en grupp som vi också vill att andra visar oss.

Det är inte bara den iranska regimen som använder ett avhumaniserande språk, rasistiskt våld och lögner om afghaner. Tyvärr gör många vanliga iranier det också. Hatet har blivit normaliserat, lögnerna institutionaliserade, och förtrycket ett vardagstillstånd. Jag vill avsluta med att tydligt understryka: mitt syfte är inte att svartmåla ett helt folk. Tvärtom. Jag vill bekämpa just den form av generalisering som används mot oss — afghaner. Min kamp är mot rasism, hat, tystnad och orättvisor.


Videoklippen är så pass hemska att det har tagits bort från de flesta sociala medieplattformarna. Varning för starkt innehåll. I klippet med det cyklande barnet ser vi två helt vanliga iranier som med bil förföljer ett afghanskt barn som cyklar. Den ene säger: Kör över honom. Att döda afghaner har inga konsekvenser. Den andre svarar: Varför sa du inte det tidigare? Resten av klippen behöver inte ens några förklaringar! Det finns mängder av sådana videoklipp som spelas in och läggs upp på sociala medier av förövarna! 

https://www.facebook.com/share/v/16Q1RFAXnV/?mibextid=wwXIfr

https://www.facebook.com/share/r/19emAvLhk7/?mibextid=wwXIfr

https://www.facebook.com/share/v/16s5uaT3iq/?mibextid=wwXIfr

/anonym

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.


Lästips:

Recension (på engelska) av Yuval Noah Hararis Sapiens: A Brief History of Humankind