Etikettarkiv: nationalsocialism

Myt: Hitler och Nobels fredspris

Artikel av Polimasaren

Ett vanligt argument som tas upp när man nämner Sverigedemokraternas nazistiska förflutna är att sossarna banne mig nominerade Adolf Hitler till Nobels fredspris. Det märkliga med argumentet är att det är sant, men de som använder sig av argumentet tar ej upp hela berättelsen. Den socialdemokratiske ledamoten Erik Brandt nominerade 1939 den tyske nazistiske ledaren Adolf Hitler till Nobels fredspris, men mer än så brukar inte historien innehålla.

Sanningen är att nomineringen var ironisk och menad som en protest mot att några riksdagsledamöter nominerat Storbritanniens dåvarande premiärminister, Neville Chamberlain, till samma pris. Här nedan är hela nomineringen och som vi ser så är den skrivet på ett ironiskt och satiriskt sätt. Värt att notera var att Brandt var en känd antinazist.

5063217113_9f4b6f29ec”Till Det Norske Stortings Nobelkomitté.

Undertecknad tillåter sig härmed vördsamt föreslå, att Nobels fredspris för 1939 måtte tilldelas Tysklands rikskansler och Führer Adolf Hitler, vilken enligt miljoner människors uppfattning framför varje annan man i hela världen är förtjänt av denna höga utmärkelse.

Det framgår av autentiska dokument, att världsfreden var i stor fara i september 1938 samt att det hängde på timmar, att ett stort europeiskt krig skulle utbryta. Den som i detta farofyllda läge räddade vår världsdel från den fruktansvärda katastrofen var utan minsta tvivel i främsta rummet det tyska folkets store ledare, vilken i det avgörande ögonblicket frivilligt avstod från att låta minan springa, ehuruväl han hade fullkomlig makt att släppa loss världskriget.

Av sin glödande fredskärlek, tidigare bäst dokumenterad i hans berömda bok Mein Kampf – näst Bibeln världslitteraturens kanske yppersta och mest spridda verk – och hans utomordentliga gärning att med enbart fredliga medel, utan blodsutgjutelse, med Tyskland införliva Österrike, förmåddes Adolf Hitler vid ovannämnda kritiska tillfälle att avstå från våld vid befrielsen av sina hemlängtande landsmän i Sudeterna och i sin legitima strävan att göra sitt fädernesland stort och mäktigt. Det är högst sannolikt, att Hitler, därest han ostörd av ännu förefintliga krigshetsare får i fred fullfölja sitt höga syfte, inom överskådlig tid kommer att pacificera Europa och kanske hela världen.

Emellertid finns det tyvärr ännu ganska många människor, vilka icke förmå inse storheten i Adolf Hitlers fredssträvanden, och jag skulle av hänsyn till detta faktum icke ha funnit tiden redan nu mogen för ett framförande av Hitler som kandidat till Nobels fredspris, därest icke ett antal medlemmar av Sveriges riksdag föreslagit en annan kandidat, nämligen Englands premiärminister Neville Chamberlain. Ett sådant förslag förefaller föga genomtänkt. Ty visserligen är det sant, att Chamberlain genom sin utomordentliga hänsynsfullhet och förståelse för Hitlers pacificeringssträvanden i hög grad bidragit att rädda världsfreden, men i sista hand låg dock avgörandet hos Hitler och icke hos Chamberlain! Det är Adolf Hitler och ingen annan som vi främst ha att tacka för att fred ännu råder i större delen av Europa, och till honom knytas också förhoppningarna om framtida fred.

På grund av Chamberlains likväl obestridliga förtjänster om freden kunde det möjligen synas påkallat, att en mindre del av fredspriset tilldelades honom, men riktigast torde dock vara, att intet namn får ställas vid sidan av Adolf Hitlers och fördunkla detta. Adolf Hitler är dock vår tids oförliknelige, gudabenådade frihetskämpe, och miljoner människor blicka upp till honom såsom fridsfursten på jorden.

Stockholm den 27 januari 1939

E. G. C. Brandt, ledamot av riksdagens första kammare”

Ska vi sluta använda nomineringen av Nobels fredspris till Hitler som ett argument för att förminska SD:s nazistiska förflutna?

Terminologi – antisemitism

Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Senast tittade vi på sexism. Vi fortsätter med antisemitism.

Forum för levande historia definieras antisemitism på följande sätt:

Antisemitism är en viss uppfattning om judar som kan uttryckas som hat mot judar. Retoriska och fysiska uttryck för riktas mot judar och icke-judar och/eller deras egendom, mot judiska gruppers institutioner samt religiösa byggnader och platser.

En annan definition av antisemitism som använts av Statens offentliga utredningar (SOU 1999:20) lyder så här:

En samling attityder och diskurser om judar som bland annat handlar om negativa differenser och uteslutning, om förträngningar, projektioner och fantasier. Vad som skiljer antisemitismen från andra liknande rasistiska och främlingsfientliga diskurser är dess långa historiska roll i den västerländska civilisationen och speciellt de starka inslagen av tro på judarnas makt, moraliska mindervärdighet och ondska. Antisemitism kan inte tolkas eller förstås utan att det sätts in i ett historiskt sammanhang.

Begreppet antisemitism är en sammansättning av förleden ”anti-” (mot), mellanleden ”semit” (användes regelmässigt under rasbiologins storhetstid för att klassificera nedanstående folkgrupper i Mellanöstern och Afrikas horn) och efterleden ”-ism” (ideologisk inriktning) och innebär rasism/hat gentemot judar, såväl ur etnisk som religiös kontext.

Det var tysken Wilhelm Marr som 1873 lanserade företeelsen och antisemitismen var en del av dåtidens ”rasvetenskap” och rasistiska föreställningar. En indelning av antisemitism i fyra historiska grundformer presenteras i boken ”Was ist Antisemitismus?” (Wolfgang Benz 2004):

  • Kristen antijudaism – fokuserar på kritik mot religionen
  • Modern/rasistisk antisemitism – fokuserar på etniciteten
  • Antisemitism relaterad till Förintelsen
  • Antisionistisk antisemitism – fokuserar på motstånd till den etnisk-religiösa nationalismen, dvs används som kritik mot sionism

Det förekommer diskussioner, liksom det gör för islamofobi, kring huruvida antisemitism, ska betraktas som en form av rasism. De som motsätter sig att antisemitism skulle vara rasism hänvisar till religionen. Inom forskningen har antisemitism kommit att innefatta individ- och samhällsnivå, dvs såväl individuella och kollektiva handlingar som handlingar. För att överbrygga eventuella oenigheter om huruvida antisemitism ska betraktas som rasism har sociologen Helen Fein beskrivit antisemitism på följande sätt:

Antisemitism är en bestående latent struktur av föreställningar fientliga mot judar som kollektiv, vilka på det individuella planet manifesteras som attityder, i kulturen som myter, ideologi, folkliga traditioner och bildspråk, samt i handlingar som social eller legal diskriminering, politisk mobilisering mot judarna och kollektivt eller statligt våld, vilket resulterar i och/eller syftar till att fjärma, driva bort eller tillintetgöra judar just för att de är judar.

Anti-semitic_propaganda_-_Oskar_Schindler's_Deutsche_Emaillewaren-Fabrik_(German_Enamelware_Factory)_(9156806073)
Nazipropaganda i det ockuperade Polen 1942.

Antisemitism har existerat sedan medeltiden

Företeelsen antisemitism, ett samlande begrepp för judehat, har flera hundra år på sitt europeiska samvete. På medeltiden utsattes judar för attacker utförda av kristna kyrkan. Det mest dokumenterade, och välkända, exemplet på antisemitism är Förintelsen, folkmordet på 6 miljoner judar under andra världskriget, iscensatt av Adolf Hitler och Nazityskland. Nazisterna såg judar som ett hot mot den s k ”ariska rasen” och dess överlevnad. På senare tid har antisemitismen i Europa ökat, något som inneburit att allt fler judiska institutioner utsatts för attacker samtidigt som judiska slagord vid demonstrationer har blivit allt mer förekommande.

Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA):s hemsida kan vi läsa en del om vilka förklaringar till antisemitism som kan tänkas finnas. Det finns ingen enskild orsak till antisemitism, utan man brukar tala om ett antal – den judefientliga tanketraditionen som utvecklades inom kristendomen och faktumet att judar inte erkänner Jesus som Messias är vedertagna förklaringar till antisemitism. Den kristna läran anser att judendomens existens skulle ha upphört i samband med Jesu födelse. Under de första århundradena efter Kristus skapades en antijudisk teologi som gav judarna skulden för korsfästelsen av Kristus.

Under medeltiden stiftades diskriminerande lagar gentemot judar. De religiösa och ekonomiska rättigheterna begränsades. Judegetton bildades och särskilda kläder och kännetecken infördes för att särskilja judar från kristna. Med tiden skapades fler och fler anklagelser och myter kring judar. Exempel på myter är att judar skulle vara Djävulens redskap som utförde ritualmord på kristna barn och förgiftade brunnar. På så sätt fick judarna skulden för pesten. Anklagelserna svartmålade judar såsom ondskefulla och farliga – och därmed mindre mänskliga.

3DD8D264-AE33-4447-A9A0-25D20274391E
Antijudisk propaganda 1942.

Politiska konflikter, ekonomiska kriser och sociala motsättningar gav den moderna antisemitismen bränsle i början av 1900-talet. Industrialismen med tillhörande militanta nationalism, bolsjevikernas maktövertagande i Ryssland, första världskriget, massarbetslöshet, svaga demokratier och Depressionen var alla bidragande orsaker till den politiska extremism och att antijudiska strömningar och konspirationer exploderade.

Efter Förintelsen hade antisemitismen svårt att få fäste, folkmordet på judarna gjorde att judehat inte ansågs rumsrent. Icke desto mindre har den antijudiska tanketraditionen hela tiden funnits där och myter och konspirationsteorier har levt kvar. Judefientlighet har förekommit i såväl nazistiska/högerradikala grupperingar som i Sovjetunionen och andra kommunistiska stater i Östeuropa, där vi kunnat bevittna mången antijudiska politiska kampanjer.

Antisemitism i Mellanöstern

Konflikterna i Mellanöstern i allmänhet, och Israel-Palestinakonflikten i synnerhet, liksom kriget i Irak och den globala terrorismen, är några orsaker till den antisemitism vi ser idag. Mycket av antisemitismen idag har sitt ursprung i fördomar och gamla myter och konspirationer som lever kvar. Enligt BRÅ (Brottsförebyggande rådet) har många antisemitiska hatbrott i Sverige sin orsak i hur människor ser på konflikten i Palestina. Det är viktigt att poängtera att kritik av Israels politik och agerande inte är antisemitism. Däremot kamoufleras ibland antisemitism som ”israelkritik”, på samma sätt som att muslimhat ibland kamoufleras som ”islamkritik”.

Antisemitismen vi idag kan se i muslimska och arabiska länder har ett flertal orsaker. Under medeltiden var judehatet hos muslimer inte lika utbrett som hos kristna, även om det förekom fördomar gentemot judar också hos muslimer. I slutet av 1800-talet ”exporterade” kristna församlingar i Mellanöstern den europeiska antisemitismen. Den ökade judiska invandringen till Palestina och det sionistiska projektet (bildandet av Israel), plussat med Nazitysklands propaganda, arabnationalismens framväxt och den europeiska kolonialismen samt det slutgiltiga utropandet av Israel 1948 bidrog till att den muslimska antisemitismen ökade.

Orsaken till att judehatet kvarstått är den eviga Israel-Palestinakonflikten och faktumet att många länder i Mellanöstern brister i både demokrati och yttrandefrihet. Flera mellanösterndiktaturer sprider officiellt antisemitism. Den radikala islamismen är en starkt bidragande faktor till den muslimska antisemitism vi kan se idag. Också religiösa grupperingar i Europa och andra delar av världen påverkas av den radikala islamismens propaganda. Förklaringar till detta kan möjligen hittas i politiskt, socialt och ekonomiskt utanförskap.

 

Anti-Semite_graffiti_Oslo_1941
Antisemitisk graffiti i Oslo 1941.

Än idag är antisemitismen en drivande kraft i de samtida högerextrema och ultranationalistiska partier och rörelser vi kan se i Europa. I den så kallade vit makt-rörelsen är judehatet fortfarande kärnan i ideologin. Vi kan idag se två former av högerextremism; den ena med antisemitism som fokus och den andra med islamofobi som fokus.

Antisemitiska myter och konspirationsteorier

Det har genom alla tider förekommit massor med myter och konspirationer om judar. Några av de vanligast förekommande är att:

judar är giriga

judar mördade Jesus

judar styr över media och världsekonomin

alla judar ansvarar för Israels politik på Gaza

1979 såg konspirationsteorin ZOG (Zionist Occupation Government) dagens ljus. Det är, framför allt, antisemitiska, nazistiska och ultranationalistiska rörelser som hävdar att judarna i hemlighet styr ett givet land (oftast åsyftas andra länder än Israel) och att landets regering blott är en marionettregering. Teorin går ut på att judiska organisationer styr media, bankväsende, regering, militär, domstolsväsende och polis på ett diskret och ”omärkbart” sätt.

En ständigt återkommande konspirationsteori är den om Rothschild, en berömd bankfamilj, som ska symbolisera judisk makt och global sammansvärjning. Denna konspiration har fått nytt liv och används flitigt i antisemitisk propaganda än idag.

skylt judar
Skyltfönstret till en bokhandel (oktober 1941) som dessutom skyltar med antisemitisk litteratur.

Sions vises protokoll, som har visat sig vara en lögn, har saluförts på Adlibris hemsida fram till 2013, och på Bokus.com fram till så sent som 2014. Protokollet, som används flitigt i antijudisk propaganda före, under och efter andra världskriget, har lögnaktigt påståtts vara ett dokument från sionistkongressen 1897 i Basel. Dokumentet sägs innehålla bevis för den påstådda judiska sammansvärjningen och det planerade världsherraväldet. Så sent som 2005 presenterade Iran en nytryckt engelskspråkig utgåva av dokumentet.

Ett verktyg för antisemitismens fortlevande är förintelseförnekare, dvs människor som inte accepterar de bevis som finns för folkmordet på judar under andra världskriget. Det finns grader av förintelseförnekelse, en del avfärdar hela Förintelsen, andra menar att det var långt färre judar som mördades. De väljer att kalla sig själva revisionister. Förintelseförnekelsen började i samband med Nazitysklands fall, då tidigare förespråkare för judeutrotning ifrågasatte såväl fynd från koncentrationslägren som överlevares berättelser.

Med tanke på hur historien gjort antisemitismen en otjänst är det märkligt att det fortfarande förekommer judehat. All rasism är oförlåtlig. Konspirationerna, myterna och förintelseförnekare gör att antisemitismen kan fortleva.

Att skuldbeläggas för andras tankar och handlingar

En ständigt återkommande diskussion, som spänner över ett stort spektrum, är diskussionen om att människor förväntas ta, ofta kraftfullt, avstånd från vad andra människor hyser för åsikter eller vilka handlingar andra utför. Det kan handla om åsikter som förfäder, eller föregångare, har uttryckt eller verkat för, eller så kan det röra sig om gärningar som utförs idag, av människor som säger sig vara av samma åsikt som en själv.

En viktig ingång i det här med att ta avstånd från andras tankar och handlingar, är att det ligger en fundamental skillnad i kravet på personligt, kontra kollektivt, avståndstagande. Min tanke är i alla fall att det inte är rimligt att avkräva avståndstagande av enskilda människor beträffande vad andra gör eller tycker, utifrån att man råkar tillhöra ”samma grupp”. Däremot vill jag understryka att vi alla, oavsett bakgrund eller åsikt, har ett kollektivt ansvar att ta avstånd från andra människors ondskefulla handlingar. Men detta är INTE avhängigt vem du själv är, eller vem du råkar ha en koppling till.

Har vi ett personligt ansvar för vad andra tycker och tänker?

Ständigt återkommande diskussioner pågår om huruvida enskilda människor ska avkrävas avståndstagande för att man råkar ha samma tro som t ex radikala islamister i IS, eller Boko Haram, utger sig för att ha. Den enskilda muslimen, i detta fall, har inget personligt ansvar för vad följare av själlös radikal islamism utför i ”islams namn”. Den enskilde har aldrig något egenansvar för vad andra människor gör eller tänker. I världen finns idag ett uttalat muslimhat, vilket i mångt och mycket, grundar sig i islamistiska extremisters fruktansvärda illdåd. I samband med islamistiska terrorattentat blossar detta hat upp, och alla muslimer förväntas göra avbön och öppet ta kraftfullt avstånd från vad terroristerna gör. Personligen tycker jag inte att det är rimligt att ställa det kravet.

hand-308597_640Ättlingar till nazister kan, på liknande vis, inte anses skyldiga att ta avstånd från vad deras förfäder har gjort eller haft för åsikter. Återigen har individen ingen del i detta. Att anse att nazistättlingar, d v s människor som, oturligt nog, råkar vara besläktade med aktiva nazister, ska ta avstånd från vad andra, brutalt och villkorslöst, har gjort är inget annat än att skuldbelägga oskyldiga. Aktuella exempel på människor som idag avkrävs avståndstagande från sina nazistiska förfäder är drottning Silvia och kronprinsessan Victoria. Personligen är jag av åsikten att de inte ska behöva göra det. Att man råkar dela samma gener är inte ett hållbart argument för ett sådant krav.

Det finns röster som uttrycker att judar ska ta kraftigt avstånd ifrån staten Israel och dess roll i Israel-Palestina-konflikten. Det är, enligt mig, lika befängt att vara av den åsikten som motsvarande i de fall jag nyss tagit upp. En jude, i Israel, eller i någon annan del av världen, har inget individuellt ansvar för Israels illdåd i kriget med Palestina. Samma sak gäller naturligtvis muslimer, som i det globala, eller lokala perspektivet, anses ha ansvar för Hamas roll i samma krig. De kan inte heller anses skyldiga avståndstagande. Beträffande judar och muslimer gäller detta naturligtvis de som inte ”ställer sig på samma sida” som Israel eller Hamas. Återigen kan inte enskilda judar eller muslimer skuldbeläggas för vad som händer i kriget mellan Israel och Hamas. Jag anser att därför kan de inte heller avkrävas aktivt avståndstagande.

I den inhemska debatten används ofta Rasbiologiska institutet, instiftat 1922 och nedlagt 1958, som argument av sympatisörer till partier som inte fanns då det begav sig. Naturligtvis var själva inrättandet av institutet, och genomförandet av idéerna grymt, ytterst rasistiskt och människofientligt. Så sent som 1976 avskaffades lagen om tvångssterilisering. Detta vidimerar, menar jag, nuvarande riksdagspartiers, inklusive Miljöpartiet och Sverigedemokraterna trots att de inte existerade då, ansvar i de vidrigheter som förekom under en väldigt lång tid i Sverige. Med ansvar avser jag inte att enskilda riksdagsledamöter ska skuldbeläggas för vad föregångare beslutat, utan snarare att de i egenskap av sina roller som folkvalda, gemensamt, har en uppgift de inte kan bortse från. Alla medlemmar i Sveriges riksdag har ett kollektivt ansvar att offentligt, beröra, kritisera och ta avstånd från Rasbiologiska institutet, mot bakgrund av att det utgör en mörk del av vår gemensamma historia, och tog sig uttryck i grymheter baserade på en fruktansvärd människosyn. Jag skulle önska en större öppenhet kring detta, och menar att riksdagspartierna har ett kollektivt ansvar för att det inte ska vara ett tabubelagt ämne.

Vi har ett kollektivt ansvar att ta avstånd från extrema tankar och handlingar

Skärmdump från twitter
Skärmdump från Twitter

Tankegången får mig att flytta fokus från det personliga till det kollektiva avståndstagandet. Då det handlar om större grupper, politiska partier, eller organisationer där man inte pekar ut enskilt ansvar hos människor, anser jag det rimligt att man offentligt gör avbön, eller tar kraftfullt avstånd från vad andra människor gjort, gör eller har haft för åsikter. Det är en nödvändighet för att vi överhuvudtaget ska kunna skilja på vad som är gott och ont i vår värld. Märk väl att jag anser att det är gärningarna och åsikterna som ska fördömas. En åsikt är föränderlig, medan en gärning är beständig. En åsikt är påverkbar, antingen genom personlig insikt, eller genom yttre diskussion, eller genom en kombination av dessa. Kollektivt avståndstagande är, möjligen, ett sätt att få människor med extrema åsikter att förändra sitt tankesätt. De riksdagspartier som nämnts ovan, samt muslimska och judiska samfund, är exempel på instanser som har en viktig roll i arbetet med att förändra, och påverka, människors gärningar och åsikter av idag. Organisationer, politiska partier och avhoppare från extremistiska grupperingar har ett större ansvar när det gäller att fördöma, kritisera och ta avstånd från vad man har stått för tidigare. Om det har skett för länge sedan, eller alldeles nyligen, spelar ingen roll i sammanhanget.

Vi ska inte glömma att Vänsterpartiet var uttalade kommunister fram till 1990,  då kommunismen föll i Östeuropa.  I viss mån har vänsterpartister sedan dess tagit avstånd från sin historia. Men det finns mycket övrigt att önska vad gäller dagens V-politiker. Detta ser jag inte som att man har ett individuellt ansvar, undantaget de som faktiskt var med under den kommunistiska eran, utan att det föreligger ett kollektivt ansvar som delas av alla vänsterpartister. Sverigedemokraterna, och deras sympatisörer, förnekar fortfarande sin nazistiska, och rasistiska, bakgrund. I Sverigedemokraterna finns det fortfarande många som hyser dessa åsikter. Förhållningssättet till bakgrunden blir, följaktligen, att man väljer att inte tala om ”elefanten i rummet”. I fallet SD upprepar sig detta förhållningssätt oupphörligen.

Vad det beror på kan man naturligtvis diskutera i oändlighet. För att de, likt Vänsterpartiet, ska kunna betraktas som ett seriöst parti, åligger det dem att tydligt markera mot vad man har haft för åsikter i historien. Det finns annars risk att både V- och SD-politiker beskylls för att fortsatt ha samma politiska åsikter som föregångarna. Vänsterpartiet har kommit mycket längre i denna process än vad SD har gjort. Idag känns det främmande att SD faktiskt någon gång skulle ta detta ansvar. Ponera att en vänsterpartist talar sig varm för Lenin, eller att en sverigedemokrat hyser sympati för Rudolf Hess. Visst är det inte mer än rimligt att dessa inte längre kan vara en del av partiet, och därför måste uteslutas?

Vi ska inte glömma att eftersom vi alla är en del, en gemensam kollektiv del, av hela mänskligheten, så har vi alla ett ansvar att ta avstånd från illgärningar, oavsett vem eller vilka som utför dem. Vi måste alla tydligt markera, och ta avstånd från, rasism, nazism, islamism och kommunism, och alla brott och skoningslösa handlingar, samt förtryck, som dessa genererat genom historien, och än idag. Om vi väljer att göra detta avståndstagande officiellt, som t ex statsministern gjort, och måste göra, i samband med terrorattentat, eller uttalat i mindre sammanhang, spelar mindre roll. Det är viktigt för vår gemensamma, och kollektiva, identitet, att vi gör ett ställningstagande beträffande extrema åsikter och fruktansvärda, inhumana, handlingar. Det vi nu talar om är folkmord, förtryck, diktaturer och snedvridna människosyner. Någorlunda normalt funtade har väl, förhoppningsvis, uppfattningen om att detta är avskyvärda tankar och handlingar.

Alla människor bär ansvar för sina egna åsikter och handlingar. Däremot kan man aldrig bära ansvar för vad andra människor tycker eller gör. Min poäng är att generellt sett ska man inte avkrävas ansvarstagande, men vissa instanser är undantagna denna poäng. Du, eller jag, ska aldrig belastas, eller känna skuld för vad andra inom vår ”grupp” har, eller har haft, för sig. Oavsett vad det handlar om.

I denna krönika har jag behandlat muslimer, judar, nazistättlingar och rasbiologi. De tre förstnämnda är exempel på ”grupper”, på vilka kravet på avståndstagande, enligt mig, inte är rättfärdigat. Vad gäller Rasbiologiska institutet så är det ett exempel på en företeelse där ingen enskild individ ska behöva göra avbön, eller ta avstånd från den grymhet institutet innebar för människor. Däremot finns ett kollektivt ansvar hos våra folkvalda att våga beröra och diskutera det som föregångare röstat fram. Likaså finns ett kollektivt ansvar hos vänsterpartister och sverigedemokrater att inte mörka sin bakgrund. Dessa partier har lyckats olika bra med just det.

Det finns många andra människor som är offer för liknande skuldbeläggning, och som också förväntas göra avbön eller ta avstånd från vad andra människor tänker eller vilka handlingar de begår. Men de får bli ämne för en annan text.

Vi bär alla ett ansvar, på ett eller annat sätt, inför oss själva, och andra, att ta avstånd från alla tvivelaktiga åsikter och omänskliga handlingar runt omkring oss, här i Sverige och i resten av världen. Att däremot avkräva enskilda muslimer, judar eller nazistättlingar avståndstagande för vad andra gör, eller har gjort, är inte människovärdigt. Det innebär en vidrig skuldbeläggning av människor som inte har någonting med åsikterna, eller illgärningarna, att göra. Kollektivt ansvarstagande, från officiella instanser, är en helt annan sak. Där är det nödvändigt, och där ska det tas på stort allvar. Det är nämligen till gagn för hela mänskligheten.

SD-grundarnas nazistiska förflutna

Gästinlägg av Polimasaren

Åkesson påstår att det inte har funnits någon nazism i sitt parti, men de som grundade partiet, och de som var med i de två första årsmötena, säger annorlunda. Först ut har vi då de som samlades för att omvandla det nazistiska partiet Sverigedemokraterna som bestod av BSS och Framstegspartiet. 6 februari 1988 bildades alltså Sverigedemokraterna och redan 21 februari hade  Malmös lokalavdelning det första årsmötet. Som vi ser nedan i det fullständiga protokollet från det mötet så är de flesta namnen överstrykta, men jag bifogar lite mer slarvigt inskannade kopior på protokollet där namnen syns

motesprotokollny-mask-1 motesprotokollny-mask2

1402392_254609564689261_1831432281_o 1412304_254609598022591_603080362_o

Enligt protokollet var alltså dessa personer med. (Jag nämner också vilka organisationer de hade kopplingar till)

Några av namnen har jag inte hittat någon information om och därför har jag lämnat det tomt efter namnen. Sammanlagt ska det ha funnits 23 personer närvarande på detta möte. Har någon mer information om de personer som jag inte hittat något på så hör gärna av er.

Ett år senare så hade de nästa årsmöte och denna gång i Stockholm den 10 juni 1989 och de som var med på det här mötet listas nedan

Detta är alltså de personer som var med och grundade Sverigedemokraterna och som vi ser är det till stor del människor med ett gediget förflutet i nazistiska och rasistiska organisationer.

cddd-7

Läs gärna mina andra inlägg om nazismen i SD:

Sverigedemokraternas nazistiska förflutna del 1

Sverigedemokraternas nazistiska förflutna del 2

Åkessons SD 1994 – 1996

Nazisterna och det ”organiserade tiggeriet” 1933

Sverigedemokraternas kampanj för ett nationellt förbud mot tiggeri väcker många känslor. En del jämför det direkt med 30-talet och nazisters politik. På detta svarar vissa att det är att ”överdriva”. Det är det inte, det är korrekt, och jag ska förklara varför.

Vi ska börja i Tyskland september 1933, åtta månader efter att nazisterna kommit till makten i landet. Då hade de redan arresterat tusentals politiskt oliktänkande och slagit den fria pressen i bojor.

”Tiggarveckan” 1933

270px-Black_triangle.svg
Svarta triangeln – de ”asocialas”, dvs tiggarnas, märke i koncentrationslägren.

”Stoppa tiggarplågan”, ”stoppa det organiserade tiggeriet”, ”yrkestiggarna är en plåga”, ”tiggare ägde 50.000 mark”.

I september 1933 hade varje tysk tidning braskande rubriker om att tiggeriet ”måste stoppas” och tidningarna konkurrerade med varandra om att avslöja bisarra detaljer om det ”organiserade tiggeriet” i Tyskland.

I Hamburg krävde Hamburger Nachrichte och Das Hamburger Fremdenblat den 15 september ett stopp för tiggarplågan i staden och i det Tyska Riket. Konkurrentbladet Das Hamburger Fremdenblat förklarade att tiggeriet var ett ”organiserat, inkomstbringande yrke”. Som bevis för detta nämndes att en tiggare setts tigga i en stad och i en annan stad hade han haft en skinande ren, ny hästkärra som han kört. Sådant är ”yrkestiggeriet” skrev man.

Völkische Beobachter, nazistpartiets partiorgan, skrev samtidigt varje dag i en veckas tid artiklar med temat ”ingen behöver tigga”. Artiklar om ”underjordiska tiggarorganisationer” som styrde tiggarligor som drog från stad till stad. Artiklar om hur tiggare och romer bedrog ”sociala hjälporganisationer” och städers ”socialhjälp” spreds också via partiorganet. Givetvis med uppmaningar till folk att sluta ge till tiggarna.

I Bayern dök artiklar upp i alla tidningar med rubriken ”ett slut på tiggarplågan” upp. Tidningarna publicerade ett upprop från den Bayerska Statsregeringen med uppmaningar till medborgarna att inte stödja ”yrkestiggare och bedragare”. Om man gav tiggarna pengar så gav man pengar direkt till de ”underjordiska tiggarorganisationerna” som styrde tiggeriet. Dvs den organiserade brottsligheten.

Det fanns inte mobiltelefoner på den tiden så det kunde inte nazisterna åberopa som ”bevis” på att tiggarna egentligen var förmögna. Däremot dök det upp påståenden om att de bar en massa pengar. Överallt i landet dök det upp artiklar om hur tiggare som polisen arresterat hade haft en smärre förmögenhet på sig.

Man arresterade tiggare som körde dyra bilar och ”stöldbenägna” romer med dyra hästar.

Schwäbischen Merkur skrev om att tiggare kunde tjäna upp emot 20 mark om dagen. Die Pfälzische Landeszeitung skrev en artikel med rubriken ”med 2000 mark på landsvägen” om en 68årig tiggare som påstods ha haft 1732 mark på sig när han arresterades i Dortmund. Die Badische Presse skrev den 25 september om att tiggare bedrev låneverksamhet med pengarna. Tre dagar efter skrev Berliner Börsen-Zeitung om en nyhet från sydtyskland där en ”organiserad yrkestiggare” arresterats som bar 50.000 mark på sig. Die Süddeutsche Zeitung rapporterade veckan efter om en ”yrkestiggare ”som arresterats i Stuttgart med 24500 mark på sig.

Goebbels plan

bettlerorder
Order om åtgärd mot tiggare

Det fanns en lag som kunde användas för att förbjuda tiggeri. § 361 och 362 i den tyska strafflagen. Denna dammades av av Tysklands nya propagandaminister under sommaren 1933. Lagen i sig stärktes genom några dekret tidigt på sommaren och under juli månad beslöt man att till hösten göra ett antal raider mot ”asociala” element i Tyskland, dvs. främst mot tiggare, romer och alkoholister. Propagandaministeriet drog upp riktlinjerna för kampanjen mot tiggarna.

De skulle beskrivas som arbetsskygga, som lögnaktiga och lata och som en del av organiserade brottsligheten i landet. De skulle beskrivas med orden ”Asozial“ och „gemeinschaftsfremd“, dvs asociala och ”gemenskapsfrämmande”. Man skulle utmåla dem som svindlare som var rika men ändå tar emot ”socialhjälp” från stat och kommun. Baktanken med kampanjen var att samtidigt försöka få tyska folket att ge pengar till nazipartiets ”hjälpverksamhet”, dvs ”vinterhjälpen”. Så här beskrev ministeriet internt kampanjen:

”The psychological importance of a planned campaign against the nuisance of begging should not be underestimated. Beggars often force their poverty upon people in the most repulsive way for their own selfish purposes. If this sight disappears from the view of foreigners as well, the result will be a definite feeling of relief and liberation. People will feel that things are becoming more stable again, and that the economy is improving once more. A successful action against the nuisance of begging can have important propaganda benefits for the ‘struggle against cold and hunger’. Once the land has been freed of the nuisance of beggars, we can justifiably appeal to the propertied classes to give all the more generously for the Winter Aid Programme now being set in motion by the State and the party.“

Ordern gavs till polisen, SA och SS att under en vecka, mellan den 18:e och 25:e september, arrestera alla (!) landets tiggare. Ordern verkställdes samtidigt som media skrev om ”zigenarplågan” och ”tiggarplågan”.

Hur många som arresterades vet man inte riktigt. 100 000 ”asociala” nämner källorna. 1400 arresterade i Hamburg. I Württemberg 4818 ”tiggare”. I Berlin så många att staden i oktober beskrevs i nazipressen som ”tiggarfri”. Det arresterades så många att polisen fick problem. De fick inte plats. Det fanns inte celler nog i hela Tyskland.

De flesta släpptes efter några veckor. Som brutna människor som snart antingen dog eller sattes på tvångsarbete.

 Vidare förföljelse

tumblr_inline_mzzlzr4rZ91qcxmbk
Nazitysk propagandaskrift mot ”det vandrande folket” – romerna.

Det var bara början på förföljelsen. Under de närmaste åren arresterade och mördades flera ”asociala”. 1934 kom den tyska lagen om tvångssteriliseringar och de asociala, romer och tiggare, steriliserades på löpande band. Asociala arresterades och fördes till arbetsläger där de var tvungna att bygga motorvägar.

Men det skulle dröja till 1938 tills de hamnade i koncentrationsläger i större skala. Då började man också skilja mellan romer och asociala på allvar. Romer fick bruna trianglar som utmärkte vilka de var i fånglägren. ”Asociala” bar svarta trianglar. 1938 var det SS-ledarna Himmler och Heydrich tur att driva kampanjen. ”Rikskampanjen mot de arbetsskygga” hette det denna gången. I april 1938 arresterades 11000, i juni upp emot 20.000. och dessa fördes till koncentrationsläger. Denna gången frigavs de inte efter några veckor. En lägerchef rapporterade att de läger han kontrollerade hade 9200 fångar. 6125 var asociala, 442 romer och sinti, 766 judar och 1700 politiska fångar. Det visar hur många ”asociala” man hade i fånglägren vid denna tid.

Med de åtgärderna hade man slutgiltigen förverkligat den nazityska drömmen: inga tiggare på Tysklands gator.

Kent Ekeroth

Tänk på detta när ni hör Sverigedemokrater, eller den SD-trogna nätpressen, hetsa mot ”organiserat tiggeri”, ”yrkestiggare” eller ”stöldaktiga romer” idag. Eller när myter om tiggare med rolex och porsche-bilar vandrar runt på Facebook.

Riksdagsman Kent Ekeroth förklarade partiets ståndpunkt mot tiggeriet så här i  SvD 2011:

Sverigedemokraterna vill som enda riksdagsparti införa ett nationellt förbud mot tiggeri. Anledningen är egentligen mycket enkel: tiggare förstör gatubilden och utgör dessutom ett direkt störande moment för många hederliga medborgare som vistas ute på gator och torg…

Med en konkret lagstiftning mot tiggeri ges polisen möjlighet att forsla bort tiggare och utfärda böter, vilket förbättrar gatumiljön avsevärt. Med Sverigedemokraternas förslag till skärpta regler kring utvisningar får polisen även befogenhet att i större utsträckning utvisa tiggarna, om det visar sig att de är utlänningar. Slutligen kan polisen undersöka om det finns kopplingar till organiserad brottslighet. Alla dessa moment är positiva för samhället och människors trygghet och trivsel…

Enligt Aftonbladet är dessutom majoriteten av tiggarna rumäner eller andra nya EU-medborgare som kommit till Sverige för att samla ihop pengar. SvD rapporterade om samma sak för bara någon vecka sedan. Tiggeriet är alltså till stor del ett invandrarfenomen som vi importerat för att vi varit för slappa eller ovilliga för att göra något åt det.

Går det att peka ut denna hets mot tiggare som naziliknande? Svaret är ja. Sverigedemokraterna är inte ett nazistparti. Däremot tolererar och stödjer de kampanjer med naziliknande retorik. Som mot muslimerna där retoriken är förvillande lik den nazityska mot judarna. Eller som hetsen mot tiggare och romer.

**********************

Källor och mer fakta finns på Torbjörn Jerlerups blogg.

Terminologi – nazism

Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Senast tittade vi på fascism. Nu har turen kommit till nazism.

Enligt Nationalencyklopedin är nazism följande:

nazism (tyska Nazismus, av Nationalsozialismus), nationalsocialism, politisk rörelse och ideologi som utgjorde idémässig grund för det tyska nazistpartiet NSDAP (Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei) och dess maktperiod 1933–45.

Enligt Levande Historia förklaras nazism på följande sätt;

Den nazistiska ideologin byggde på den ”ariska” och germanska rasens påstådda överlägsenhet. Utgångspunkten var att den enskilda individen inte betydde någonting medan rasen betydde allt. Hela tillvaron gick ut på en ständig kamp mellan den egna rasen och andra raser. Judar, romer och andra påstått lägre raser stod för det onda i tillvaron enligt den nazistiska rasideologin. De måste till varje pris besegras eller förintas. Målet var att skapa en rasren och auktoritär stat byggd på en blandning av gamla traditioner och tekniska nyheter.

CurtisHawk

Efter första världskriget ersattes det tyska kejsardömet av Weimarrepubliken. Då Versaillesfreden slöts 1919 förlorade Tyskland stora delar av sina landområden och man tilldömdes ett omfattande krigsskadestånd. Fredsfördraget innebar en ekonomisk kollaps för Tyskland. Den ekonomiska och politiska instabiliteten öppnade dörrar för något nytt, då levnadsförhållandena hos det tyska folket under 1920-talet lämnade mycket i övrigt att önska.

Karl Harrer grundade Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei, NSDAP 1920. Tidigare hade partiet gått under namnet Deutsche Arbeiterpartei, DAP. I samband med namnbytet antog partiet ett 25-punktsprogram, där man kungjorde sitt partiprogram och de löften man skulle infria om man tog makten. 1921 blev Adolf Hitler deras partiledare. Han såg den rådande situationen i landet som en möjlighet att verkliggöra sina visioner.

Propaganda och våld som maktmedel

Hitler använde sig av både propaganda och våld för att få ut sin politik. Under åren fram till maktövertagandet 1933, växte partiet i stor omfattning. 1921 hade NSDAP endast några tusen medlemmar. Under denna tid bildades ett antal partiorganisationer, Sturmabteilung, SA, Schutzstaffeln, SS, och Sicherheitsdienst des Reichsführers-SS, SD. Man förklarade att målet var en utvidgad nationalstat, istället för en demokratisk stat med flera partier, med en stark ledare, Führer. Det tyska Lebensraum, eller territorium, skulle utvidgas, mestadels österut, eftersom folket i de områdena ansågs lägre stående än den ariska rasen. Den tyska rasen var den enda som skulle existera i Tyskland. Judar sågs som en ”antiras” och ansågs vara ett hot mot den ariska rasen. Judar skulle frigöras från den tyska ”folkkroppen”. Den påstådda genetiska överlägsenheten kunde också ses i attityden gentemot ”svaga” individer och grupper. Det ansågs naturligt att de skulle gå under. Denna tanke hade väckts långt tidigare, redan under 1800-talet och kolonisationen. Det fanns också andra grupper som ansågs ha lägre människovärde. Exempel på sådana grupper är romer, homosexuella, funktionsnedsatta, slaver, människor med annan etnicitet än den tyska, samt kommunister, vilka ansågs vara den uttalade fienden.

Som ett steg i upplysningen skapades Hitlerjugend, dit man lockade ungdomar med bland annat affischer. Syftet var att fånga upp så många människor som möjligt och att göra de ariska ungdomarna till nazistanhängare. Den delen av rörelsen som flickor sökte sig till kallades Bund Deutscher Mädel. Den röda tråden i denna ungdomsrörelse var judehatet. 1939 blev medlemskap i Hitlerjugend obligatoriskt.

Judeförföljelse

Völkischer Beobachter front page Jan. 31 1933

1933, i samband med maktövertagandet, inledde nazisterna sitt anti-judiska arbete. Detta tog sig uttryck, inledningsvis, genom diskriminering och förföljelse. Det infördes bojkott mot judiska affärsföretag och det var främst östeuropeiska judar som drabbades. Nazister i uniform, ibland beväpnade, patrullerade utanför affärerna och stoppade människor från att komma in. Hitler insåg att propagandan var fundamental för att uppnå visionen om ett starkt Nazityskland med sig själv som ledare. Därför utsåg han Joseph Goebbels till propagandaminister. Tidningen Völkischer Beobachter fungerade som huvudorgan för Hitler och Goebbels. Den innehöll antisemitiskt skvaller, framhävde nazismens förträfflighet och upplyste samtidigt om det som uppfattades som hotfullt. Propagandan manifesterade att alla affärer som drevs av judar skulle förbjudas. Den officiella bojkotten varade endast en dag, men kom att genomsyra Tyskland och nazisternas attityd gentemot judar. Bojkotten var inledningen på den så kallade ariseringspolitiken, det vill säga det som i förlängningen skulle leda till judeutrotningen. För stunden innebar det att judar exkluderades från det ekonomiska samhällslivet och fråntogs därmed förutsättningarna för att försörja sig. 7 april 1933 kom den första anti-judiska förordningen. Den innebar att judar, utan förklaring, kunde avskedas från offentliga yrken och att de inte längre kunde ta del av föreningsliv och intresseorganisationer. Följden av lagen blev att alla judar i november samma år hade avskedats från det tyska järnvägsbolaget. Skolor fick numer inte ha fler än 5 % judiska studenter, vilket alienerade judarna även i utbildningssystemet. 1938 fick judar endast studera i judiska skolor och 1941 förbjöds dessa skolor.

Via terror, våld, propaganda och censur lyckades Hitler och nazisterna kontrollera mer och mer av Tyskland. Media styrdes med järnhand och böcker som skrivits av judar och politiska motståndare, brändes på bål. Även internationellt, om det skrivits nedsättande om Tyskland, agerade nazisterna genom att skicka officiella protester till regeringen i det aktuella landet. Dessa protester var mer eller mindre hotfulla.

I skolorna infördes rasteori som obligatoriskt ämne. Detta var ett led i att upplysa det tyska folket om ariers överlägsenhet. För att minimera judars förutsättningar i samhället infördes fler och fler lagar. Nürnberglagarna 1935 innebar, bland annat, att judar förlorade sitt tyska medborgarskap och att äktenskap mellan judar och icke-judar förbjöds. Lagarna kom senare att kompletteras med röstförbud för judar. Judar och judiska affärer skulle synliggöras genom att judestjärnan fästes på bröstet respektive på skyltfönstren. Kristallnatten senare samma år kom att innebära startskottet för den verkliga förföljelsen och inledning av judeutrotningen. Synagogor brändes, affärer vandaliserades och plundrades. Bostäder ödelades och judar misshandlades. Ungefär 400 judar mördades och många tog sitt eget liv. Under Kristallnatten arresterades ungefär 30.000 judar och sändes till de första koncentrationslägren i Buchenwald, Sachsenhausen och Dachau.

”Judarna bär ansvar för kriget”

Den 30 januari 1939 gav Hitler i sitt riksdagstal judarna skulden till att ett nytt världskrig var i antågande. Han gav också löfte om att alla judar i Europa skulle utrotas.

Jag vill idag åter vara profet: om den internationella finansjudendomen inom och utom Europa skulle lyckas att än en gång störta folken i ett världskrig, så blir resultatet inte en bolsjevisering av världen och därmed judendomens seger, utan ett förintande av den judiska rasen i Europa

Andra världskriget inleddes 1 september 1939 genom Tysklands intåg i Polen. Kriget varade fram till 7-8 maj 1945. Den 30 april samma år tog Hitler sitt, och frun Eva Brauns, liv, bara en dag efter giftermålet. Under kriget, som drabbade stora delar av Europa, kom inledningsvis att inkludera alliansmakterna Storbritannien, Frankrike och USA samt axelmakterna Tyskland, Italien och Japan. De neutrala länderna, däribland Sverige, skonades från tysk invasion. Efter Tysklands invasion av Sovjetunionen anslöt sig Sovjetunionen till alliansmakterna. Allteftersom kriget fortlöpte anslöt sig fler och fler till både allians- och axelmakterna. Kriget skördade ungefär 50 miljoner dödsoffer och cirka 6 miljoner europeiska judar utrotades av nazisterna.

MAI PIU'

Trots att Nazityskland föll 1945 har det genom åren fortsatt bildas nya nazistiska organisationer och partier. Under krigsåren var nazisterna i Sverige mer framträdande än vad de är idag. Nynazismen finns överallt runt omkring oss, oftast ser vi den inte, men emellanåt gör den sig påmind. Nynazister använder sig av, förutom demonstrationer och propaganda, våld för att nå nya framgångar. Nynazismen har samma ideologiska grunder som nazismen. Även deras hat mot muslimer har blivit mer och mer aktuellt med åren.

Nynazister förnekar ofta Förintelsen. Genom åren har det förekommit otaliga konfrontationer mellan nynazister och antifascister i Sverige och runt om i världen. Dessa konfrontationer uppmärksammas vilket är en del i arbetet för dessa grupperingar. Det politiska inflytandet är däremot ytterst begränsat – i Sverige sitter en nazist på ett SD-mandat i Ludvika och en nazist är ersättare i kommunfullmäktige i Borlänge. Båda är medlemmar av Nordiska Motståndsrörelsen.

Nynazismen är ständigt närvarande, vi måste ta den på allvar och vi får aldrig blunda för den.

Läs mer om nazismen i Harald Ofstads Vårt förakt för svaghet: nazismens normer och värderingar – och våra egna

Artikeln uppdaterades 160718.

Därför är Svenskarnas Parti nazister (4): NRP

Efter attacken på en antirasistisk ledare för MFF Supportgrupp har Svenskarnas Parti kommit alltmer i fokus. Att stora delar av massmedia väljer att inte kalla Svenskarnas Parti för nazister är inget annat än skandal. Jag har samlat bevismaterialet i en artikelserie om fem delar, för varför man måste kalla dem nazistiska, i denna artikel. Den är lång och full av länkar, men kan fungera som bra referensmaterial att posta då någon undrar om man verkligen kan kalla dem nazister.

Om några av länkarna är döda brukar de gå att återskapa genom https://archive.org/web/. Denna artikelserie finns publicerad i sin helhet i en lång artikel på Torbjörn Jerlerups hemsida.

Karl XXIV

4) Svenskarnas Parti tar inte avstånd från nazistpartier och nazistiska företeelser.

Som vi har sett är partiet inte bara sprunget ur det gamla Nationalsocialistisk Front, det är i praktiken SAMMA parti.

Dessutom tar partiet inte avstånd från våldsamma nazistpartier som grekiska Gyllene Gryning. Partiet har öppet stöttat olika nazistiska terorister.  I partiets webbtidning Realisten, kan man läsa artiklar som uttrycker beundran för Hors Wessel, Joseph Goebbels och andra ledande nazister samt artiklar som hyllar det gamla svenska nazistpartiet NRP.

Det sistnämnda är tämligen viktigt, då NRP var öppet nationalsocialistiska. Att Svenskarnas Partis officiella husorgan i en serie artiklar hyllar NRP och paret Oredsson, som drev NRP, är symptomatiskt. När Sverker Oredsson, den gamla ledaren för NRP, avled, skrev Realisten så här:

SVERIGE Göran Assar Oredssons gravsten kommer att prydas med det nordiska solhjulet, en symbol som använts av just Nordiska rikspartiet.

En vän till familjen låter meddela att de som vill ge Göran en sista hälsning gärna kan sända ett bidrag till hans gravsten, för att så hjälpa familjen med omkostnaderna…

Gamla NRP hade en hemsida som kan läsas här.

Att Realisten är partiorgan för Svenskarnas Parti framgår om man läser deras hemsida:

Realisten.se är en tidning som drivs av Svenskarnas parti. Tidningen drivs ideellt och söker ständigt efter fler skribenter och medarbetare. Skriv gärna notiser om lokala händelser, artiklar, krönikor eller annat. Kontakta Realisten.se och berätta hur du kan hjälpa till.

Denna artikelserie finns publicerad i sin helhet i en lång artikel på Torbjörn Jerlerups hemsida.

Snabblänkar till alla delar i denna artikelserie här: Del 1 / Del 2 / Del 3 / Del 4 / Del 5

Fem-stegs-programmet

En av de viktigaste frågorna för alla nationalistiska partier genom historien har varit idén om det egna landets överlägsna kultur, och hur viktigt det är att bevara denna. Dagens SD må ha tonat ner sin ”Bevara Sverige Svenskt”-retorik, men de talar fortsatt högljutt om vikten av att stoppa ”kulturimperialismen”.

Även om SD såklart bortser från att världen i flera decenniers tid har fått den största delen av kulturella influenser från USA och inte den muslimska världen. Men hur skulle en regering då vara tvungen att agera om den skulle vilja stoppa denna ”kulturimperialism” mot det egna landet? Nedan har jag listat några av de enkla åtgärder en nationalistisk regering skulle behöva vidta för att ”bevara den svenska kulturen” så som SD så gärna vill.

Pyongyang, Nordkorea
Pyongyang, Nordkorea
  1. Stäng gränserna. Stoppa invandringen är ju en självklarhet, kommer det in människor från andra länder för de ju med sig en annan kultur, vilket är oacceptabelt. Men vi kan inte heller låta svenskarna lämna Sverige ens tillfälligt, för åker de utomlands så kan de få in nya uttryck utifrån som kan förändra den svenska kulturen. Nej, det är bäst om ingen åker vare sig in eller ut ur Sverige.
  2. Stoppa all handel med omvärlden. Varor och tjänster från andra länder än Sverige kan ge svenskarna utländska influenser och riskerar på så sätt att förändra den svenska kulturen. Nej, Sverige ska vara självförsörjande.
  3. Inga utländska TV-program eller musik. En stor del av vår bild av omvärlden kommer från vad vi ser på TV, och speciellt amerikanska TV-program och amerikansk musik har påverkat Sverige de senaste decennierna. Detta är inte acceptabelt. Sådana utländska influenser måste stoppas. Endast svenska program och genuint svensk musik får spelas på radio och TV.
  4. Inget internet eller telefoni. I alla fall inte med omvärlden, tänk så mycket utländsk kultur och sverigefientliga åsikter folket skulle kunna snappa upp. Ett intranät och inhemska telefonlinjer går nog bra, för då riskerar folket inte att hjärntvättas av kulturmarxister och andra sverigefiender. Självklart måste nätet och telefonlinjerna övervakas noggrant.
  5. Avskaffa demokratin. Det vore ju katastrofalt för den svenska kulturen om ett annat parti, som är mindre Sverigevänligt kommer till makten. Detta kan vi inte riskera, så för nationens bästa måste demokratin avskaffas.

Så, dessa är de fem enkla steg en nationalistisk regering bör ta för att ”Bevara Sverige Svenskt”. Hmm, får ni också en känsla av att det här har provats nån gång förr? Just det ja, i Nordkorea! Jag vet inte vad ni tycker, men själv har jag fått intrycket av att Nordkorea inte fungerar så värst bra, i alla fall inte för den nordkoreanska befolkningen. Slutsats: nationalism är bäst att hålla borta från makten, för det går riktigt illa om nationalisterna faktiskt får bestämma.

Utflykt i det gröna

Sommaren 2012 var jag och min sambo på semester i Kraków. Det är verkligen en fantastiskt vacker stad, med en arkitektur som får en att häpna. Vi vandrade runt i de judiska kvarteren, åkte till Schindlers fabrik, åt otroligt god mat och besökte den enorma saltgruvan i Wieliczka. Veckan avslutade vi med en utflykt i det gröna, i björkskogarna på den polska landsbygden.

LouisaH2Det tyska ordet för björk är Birke. Den uppsluppna stämningen som rådde i minibussen på väg till saltgruvan några dagar tidigare, hade till denna bussresa förvandlats till total tystnad. Vi var nu på väg till ett ställe som vissa skulle beskriva som helvetet på jorden. Ett idylliskt landskap som blivit förgiftat och idag påminner oss om rasismens yttersta konsekvenser.

Auschwitz I är relativt litet och består av något som jag skulle likna vid kasernbyggnader. Något som gjorde mig otroligt obekväm var att det var så vackert. Jag hade målat upp en fasansfull bild i mitt inre, att lägret skulle se lika otäckt ut som de handlingar som utfördes bakom taggtråden. Vår guide berättade att lägerkommendanten Rudolf Höss såg Auschwitz som paradiset på jorden, det enda han hade att anmärka på var att han inte fick spendera mer tid med sina barn. Hans hus gick att se från galgen där han hängdes, han måste ha känt stanken från krematoriet och när hans barn lekte i trädgården måste de ha hört skotten när judar arkebuserades ute på gården. Det är inte min bild av paradiset.

Auschwitz II, det som kallas Birkenau, är det enorma lägret med den ökända perrongen. Här valdes ett fåtal av de mest arbetsdugliga ut och de fick gå till vänster mot barackerna, resten föstes till höger mot en säker död. En tågvagn som transporterat de dödsdömda stod kvar, täckt av stenar. Judar lägger inte blommor vid minnesplatser.

Det var ingen som grät eller var uppriven, men det var en dämpad stämning i gruppen. Vi var tagna av stundens allvar, för vi var där, det var inte en bild på internet eller en journalfilm.

Herregud, gjorde människor verkligen det här mot andra människor? Hur i helvete kunde det hända? En grupp valde ut en annan grupp som  inte ansågs vara som oss andra. De pekades ut som syndabockar och ansvariga för allt som tycktes kunna utgöra ett hot mot samhället. Vi lät den hätska stämningen eskalera till komplett vansinne, och till slut hade medmänniskor avhumaniserats till den grad att de kunde mördas utan att någon drog i bromsen. Jag väljer avsiktligt att använda ordet ‘vi’, för vi är människor som mördade andra människor. Det är allas vårt gemensamma ansvar att se till att något liknande aldrig får ske igen.

Gästkrönikör: Louise H.

Nutida ideologi?

Vilket politiskt partis ideologiska program är detta:

  1. Tyskland skall även i framtiden vara tyskt: Endast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet, där de etniska tyskarna ingår, skall kunna vara tysk medborgare.
  2. Tyskland skall styras av tyskarna: Icke-tyskar skall ej tillåtas ha maktpositioner inom det tyska samhället.
  3. Tyskland skall styras för tyskarna: Alla politiska beslut skall utgå från vad som är bäst för de etniska tyskarnas intressen.
  4. Tyskland skall styras på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt: Statsapparaten skall ledas av ett modernt statsskick som så effektivt som möjligt gagnar tyskarna. Statsskicket måste bygga på kompetens och ansvar, och dess uppgift skall alltid vara att tjäna befolkningen, aldrig tvärtom. Det styrande systemets ledord skall vara förbättring, utveckling och hela folkets väl.
  5. Tyskland skall ha ett faktiskt självstyre: Gärna samarbeten med andra länder men inga avtal som innebär att överstatlighet accepteras.
  6. Tyskland skall vara ett tryggt land att bo i: Trygghet, såväl individuell som ekonomisk, skall vara ett av samhällets fundament.SverigeTyskland
  7. Åsikts- och yttrandefrihet: Alla frågor skall vara fria att diskutera i Tyskland, forskningen skall vara fri och inskränkning av den personliga integriteten genom statlig övervakning av icke-kriminella medborgare skall ej tillåtas.
  8. Tyskarna skall äga de tyska resurserna: Betydande tyska naturresurser och allmännyttig verksamhet skall ägas av det tyska folket, vilket innebär att all vinst från sådan näring återgår till befolkningen och inte till utländska eller enskilda intressen.
  9. Folkgemenskap och social rättvisa skall genomsyra samhället: Klassplittring skall ersättas med klassgemenskap där hela folkets kreativa och produktiva insatser värderas högt och ingen samhällsgrupp tillåts avancera på bekostnad av någon annan.
  10. Tyskland skall ha ett starkt miljö- och djurskydd. Tyskland har en unik natur som är värd att skydda och bevara. Livsmedelsindustri och annan verksamhet där djurhållning ingår måste vara etiskt hållbar.

OBSERVERA! Detta är alltså 2013 års partiprogram för ett svenskt parti som kommer ställa upp i olika kommunalval i september 2014. Det enda som ändrats i de tio punkterna ovan är att jag har bytt ut orden ‘Sverige’ och ‘svenskar’ till ‘Tyskland’ och ‘tyskar’ i syfte att försöka få er att tänka till lite extra.

Punkterna är från Svenskarnas Partis nutida, nationellt socialistiska 10-punktsprogram.

Diskutera!