Etikettarkiv: Hets mot Folkgrupp

Artiklar, I fokus

SD-ledamot polisanmäld för hets mot folkgrupp

Karl-Otto HultströmKarl-Otto Hultström, ledamot i kommunfullmäktige på SD:s mandat i Botkyrka, är polisanmäld för hets mot folkgrupp, efter att ha skrivit att ”zigenare” inte tillför Sverige något gott och att man bör ”göra sig av med” dem. Detta gjorde han i en grupp på Facebook: ”Vi som stödjer SD”.

Hultström har tidigare uttryckt att araber är ”råa, halvprimitiva människor”, och uppmanat unga män att köpa sex i Thailand, enligt Inte rasist, men.

Enligt Expo tvingades han lämna Moderaterna år 2010 på grund av att han uttryckt sig homofobiskt.

Hultström lämnade SD efter att han blivit invald, och sitter numera som vilde.

 

Krönikor, Myter

Att kleta etikett på människor

Hos många av oss uppstår ibland behoven att kategorisera och att dela in människor efter olika kriterier. Ibland kan det vara en nödvändighet att förenkla, för att t ex diskussioner ska bli mindre komplicerade, men ibland används det som ett verktyg för att markera tillhörighet och icke-tillhörighet. I denna krönika analyseras etikettering som har sin grund i en rad olika faktorer.

Det vi ofta inte tänker på när vi väljer att kleta en etikett, en stämpel, en kategori eller en tillhörighet på oss själva eller på andra är att vi i samma andetag riskerar peka ut och slå fast skillnader mellan människor. Dessa skillnader är i sådana fall sällan av positiv karaktär. Anledningen till att vi generaliserar och delar in oss i grupper har ibland sin grund i att man vill hävda sig själv, eller framhäva en grupp som man själv anser sig ingå i. Andra faktorer som kan spela roll är att man kanske uppfattar andra som avvikande, skrämmande eller främmande. Det kan finnas en inneboende rädsla för de man väljer att peka ut som ”något annat” än vad man själv är. Mindervärdeskomplex kan vara ytterligare en faktor till varför man tycker att det är viktigt att dela in människor i olika kategorier. Etiketten kan vara ett sätt att manifestera en (inbillad?) överlägsenhet.

Olika etiketter för olika människor

blank-labels-coloured-largeJag ska nu ge några exempel på etikettering som jag funderar över. Sådana kategoriseringar används ibland på ett ogenomtänkt sätt. Det kan göras av vana, eller för att sammanhanget man befinner sig i verkar ”kräva” det, för att man inte vill riskera att sticka ut eller uppfattas som annorlunda, eller feg. Det kan vara del i en jargong, eller i en nedvärderande attityd gentemot andra, och i viss utsträckning mot sig själv. Exempel på jargong, eller nedvärderande attityd, är när vissa svenskar kallar sig själva för ”svenne” och en del invandrare benämner sig själva som ”blatte” i vissa sammanhang. Då någon framhäver andras etnicitet, religiösa tillhörighet, sexuella läggning eller funktionsnedsättning i syfte att peka på skillnader mellan människor, så är man ute på hal is. Ofta är dessa etiketter en del av samhället och den attityd som finns hos många, i större eller mindre utsträckning. Det man gör när man kletar etiketter på människor är att man undviker att se personen bakom etiketten. Man väljer istället att se det ”avvikande”, det skrämmande eller det farliga. Valet ger utlopp för behovet av att behöva skilja på folk och folk.

Den gemensamma nämnaren för dessa etiketter är att de inte är självvalda. Man har inte valt sin hudfärg, att vara homosexuell, jude eller att ha en utvecklingsstörning. Problemet med att kleta etiketter på människor är att man, i samma stund, generaliserar om hur vissa människor förväntas vara. Att generalisera utifrån ”avvikande” egenskaper är en farlig väg att gå, eftersom det kan leda till något mycket större än bara etiketten. Beroende på sammanhang och vilka man angriper, och vilka man angriper tillsammans med, så kan beteendet eskalera och innefatta mobbning, trakasserier, hot och våld.

Att kleta etiketter för politisk vinning

I Sverige finns idag ett parti som är, nästintill, besatt av att kleta etiketter på människor. Sverigedemokraterna ser det som en självklarhet, och nödvändighet, att kategorisera människor i ”svenskar” och ”invandrare”. Det var inte länge sedan andre vice talman Björn Söder talade om att judar och samer inte är svenskar. Ytterligare generaliserande etiketter som SD-politiker, och en stor andel av deras sympatisörer, använder sig av är ”vänsterextremist” och ”PK”. Skiljelinjen mellan muslimer och islamister är ytterst diffus, och grovt generaliserande, hos dessa i SD.

Varför är det så viktigt, för några, att syna, kategorisera och generalisera utifrån egenskaper som personer inte kan råda över? När det handlar om åsikt, och ideologi, har alla rätt att ifrågasätta och granska, eftersom de är åsikter och föränderliga. Däremot är etnicitet, religion, sexuell preferens och funktionsnedsättningar beständiga, väldigt privat, och inte heller självvalda. Varför är det så fundamentalt viktigt för politiker i ett parti, och för SD-sympatisörer, att diktera hur, och vad, andra människor är, eller känner sig som?

SD:s syfte med den generaliserande stigmatiseringen av människor i Sverige är att peka ut, och synliggöra, skillnader mellan människor utifrån ursprung, religion eller nationalitet. Genom att generalisera så skuldbeläggs, avsiktligt och medvetet, massor av människor enbart baserat på de rådande fördomarna om vad alla individerna i den gruppen anses ha för egenskaper. Man väljer ut egenskaper som man tycker skiljer sig åt från den gruppen man själv tror sig tillhöra och lyfter fram de andras egenskaper för att försöka skapa en polarisering mellan det ”svenska” och det som inte är ”svenskt”. Det man gör är att hierarkiskt dela in befolkningen, och samtidigt pekar man ut vissa som mindre värda, som lägre stående. Vissa betraktas som en ”andra klassens medborgare”, de är människor som eventuellt får vara i Sverige på nåder. Kraven är att alla måste sköta sig och, explicit, bli ”svenska”.

Alternativ medias roll

En viktig roll i stigmatiseringsprocessen spelar alternativ, s k opinionsbildande, media. Den utger sig för att sitta på ”den oretuscherade sanningen”. Nättidningar som Avpixlat, Fria tider och de numera nedlagda Dispatch International och Exponerat har främlingsfientligheten, hatet, polariseringen och skuldbeläggandet som livselixir. Taktiken som dessa använder sig av är att misstänkliggöra, generalisera och att peka ut vissa människor enbart på grund av vilken grupp de anses tillhöra. Att dessa hatsajter inte drar sig för att tulla på korrektheten i sina artiklar kan vi se både här, där och lite varstans. Kopplingen mellan Avpixlat och SD är omtalad, och dokumenterad.

groups-29097_640Utopisamhället som SD vill ha är ett etniskt homogent Sverige. Mer om SD:s tankar om nationen, nationalismen, svensk kultur, mångkulturalism, repatriering (d v s resebidrag till återvandring) och invandring finns att läsa här. Tanken om assimilation är stark, och nödvändig för SD. Med assimilation menas att invandrare, eller nationella minoriteter, måste helt överge sin kultur och sina traditioner, och helt anamma svensk kultur och svenska traditioner. För SD är det inte tänkbart att personer själv kan få kombinera valfria delar ur två, eller flera, kulturer. Åtminstone inte så länge de vill leva i Sverige. Det är smått tragikomiskt då man funderar över hur utlandssvenskar firar midsommar, äter blodpudding och har svenska flaggor.

Orden ”sverigevän” och ”svenskfientlighet” är populära och används frekvent av såväl SD-företrädare som SD-sympatisörer. Sverigevänner är enligt dem endast de personer som värnar om allt det ”svenska”, om att behålla Sverige svenskt. För en sverigevän är det viktigt att det inhemska premieras före allt utländskt som ska undvikas. SD:s iver att försöka tysta åsiktsmotståndare, de s k ”vänsterextremisterna”, har resulterat i en riksdagsmotion, kallad ”Intensifierat arbete mot svenskfientlighet”, skriven av riksdagsledamöterna David Lång och Paula Bieler. Motionen går i korthet ut på att SD anser att invandrare, och några svenskar, trakasserar och diskriminerar de som anses vara ”sverigevänner”. I motionen nämns att lagen om Hets mot folkgrupp (16 kap., 8 §) används på ett för svenskar otillräckligt sätt. Mycket av retoriken handlar om den s k ”omvända rasismen”, vilken, enligt många, inklusive mig själv, faller på eget grepp.

Det finns ett inneboende behov hos alla människor att benämna sig själv, och andra. För några handlar det om att försöka skapa sig en trygghet, men i många fall handlar det om att beskriva tillhörighet och icke-tillhörighet. Man vill, oftast, tillhöra en grupp. Samtidigt vill man förpassa andra till en annan grupp. Retoriken skapar olika lag, och till och med fiender. Det obehagliga är att dessa metoder används för att underbygga och stärka en politisk agenda. Nu presenteras denna agenda i en ”snygg förpackning”, levererad av SD med ett ivrigt ackompanjemang signerat alternativ media. Det är då det blir riktigt farligt.

Jag har berört detta ämne i några krönikor tidigare:

Vem är svensk?

”Allas lika värde”?

Tillsammans kan vi

Krönikor

Åsnor och folkgrupper

Krönika av Helena Trotzenfeldt

En man i Nyköping åtalas för hets mot folkgrupp (HMF) för att, i samband med ett böneutrop som ägde rum under en muslimsk gudstjänst, ha skrivit och spridit följande citat på Facebook:

Det är inte normalt att vakna till en åsna som har ont i magen

Min första, spontana tanke var: i ett samhälle där ett stort antal människor öppet, och med enorm spridning, oavbrutet beskriver samtliga muslimer som våldtäktsmän, pedofiler och mördare är det DETTA som leder till åtal! Snacka om att sila mygg! Var är åklagarna när det gäller de verkligt grova, fruktansvärda kränkningar och kollektiva dödshot muslimer som grupp utsätts för dagligen i bloggar och sociala medier?

Åklagaren försvarar sig ungefär med att ”det var värre än det verkar”. Denne anger faktumet att polisen fick rycka ut och försvara den nu åtalade, mot bakgrund av att en mobb var ute efter honom, som en sorts bevis på det. Vilket är än märkligare. Att folk är beredda att begå brott gör rimligtvis inte förövaren till en brottsling.

Så ja. Min första invändning är att det är märkligt att när det finns så mycket verkligt läbbigt därute så väljer man något så här tveksamt att statuera exempel av.

De journalister som är emot HMF-lagstiftningen är nu upprörda, och de som inte är det skriver ingenting, på grund av fånigheten i fallet. Därför framstår det som om hela Sverige plötsligt inser att vår lag är kokobäng.

Någon spinner loss och blandar in hädelse, vilket förstås är fullständigt osakligt. Den part som kränks är de muslimer som ber på ett, enligt den åtalade, magontsliknande sätt. Det är inte guden Allah eller profeten Muhammed som beskrivs nedsättande. Ergo är det inte hädelse som är grund för åtalet.

Min andra, och starkaste, invändning är således det getingbo detta har blivit. Jag tror inte att han blir fälld. Om han blir det kommer det att ses som ytterligare ett bevis för att samhället älskar muslimer och hatar svenskar. Det kommer att skrivas tusentals gråtinlägg om att man får inte säga nånting i det här jävla landet, och när åtalet rullas upp, parallellt med bilder och filmer från ISIS framfart, kommer det att stå klart och tydligt, för alla som bara kan ha en tanke i huvudet åt gången, att det är gulle-Jimmie som är den ende som kan skydda dem från samhällets otäcka PK-ister.

Jag förstår hur det blev så här. När polisen fick i uppdrag att skydda mannen blev det samtidigt uppdagat att det fanns en kränkning i botten, och kränkningen faller trots allt delvis inom ramen för lagen. Åklagare jobbar inte praktiskt i bemärkelsen ”listar alla brott och hanterar de värsta först”, för gjorde de det Dramatic sunsethade detta aldrig kommit upp till ytan. Istället sitter varje kammaråklagare på sin kammare och hanterar det som ligger på skrivbordet.

Så istället för att störa mig på att man tillämpar lagen i tveksamma fall istället för i uppenbara fall behöver jag nog landa i att HMF-lagstiftningen måste ses över. Den är för omfattande. Den är antagen i en tid där information inte spreds av andra än press och media, utan en uppenbar avsikt och mycket möda, såsom när någon höll ett tal med många åhörare eller delade ut flygblad. Den är inte tänkt att appliceras på sociala medier, där vemsomhelst, utan större eftertanke, kan sprida sina ord till hela världen, bokstavligt talat. Den är skriven i en tid där det var ansträngande och besvärligt att kränka sina medmänniskor.

Så hur ska den då ändras?

Jag tycker vi ska återgå till kärnan: ”hets” ska finnas med. Detta innebär att en kränkning bör inte vara nog, utan det bör finnas någon sorts uppmaning att trakassera för att det ska vara ett brott.

Antingen det, eller också bör poliser och åklagare verkligen börja följa den lag vi har i alla lägen, och inte bara när de inte längre kan blunda. I så fall lär vi behöva ge rätt många miljarder till polis och domstolsväsende.

För det är lite som med barnuppfostran: man ska inte skapa regler man i princip aldrig följer.

Krönikor

När normaliserades intolerans?

Det var ett tag sedan jag skrev, det kanske är så att jag lade allt mitt krut och politiska intresse lite tidigare än vad jag skulle ha gjort. Folk börjar vakna nu men vi är en del som har diskuterat politiska frågor ganska länge. Jag märker också att mina gamla inlägg börjar delas på Facebook och i diverse medier, nu vet jag inte om jag är det ”idiotiska exemplet” eller om det är mina texter folk lutar sig på – jag bryr mig iofs. inte så mycket…

En krönika av Andreas Meijer.

Anledningen till att jag skriver idag är att jag börjar bli redigt förbannad. Jag blir redigt förbannad på att intolerans normaliseras och att protesterna mot krafter som hotar demokratin görs till ”de onda”, exempelvis genom denna råpuckade krönika i Expressen. Artikeln menar att folk ”ska göra sina jobb”… Jodu!

Folk ”gjorde bara sina jobb” när de nekade sjuka ersättning hos Försäkringskassan, eller gasade människor i koncentrationsläger, eller anmälde grannar i forna Sovjet.

Ja, det är en långsökt parallell men ibland verkar det som om vissa behöver bli skrivna på näsan – det kanske inte GÅR att jämföra oviljan att bära ut brev med ”jobbet” i koncentrationsläger, men jag gjorde det ändå.abstract-19401_640

Det skrevs en utmärkt krönika i Aftonbladet. Jag ser att det börjar dyka upp folk som menar att vi måste värna om att alla ska få säga precis vad de tycker, även om det handlar om att negativt särskilja människor på grund av etnicitet eller andra medfödda egenskaper, aka att vara rasister. Ni som tycker detta ska ju få uttrycka det och jag har då rätt att uttrycka: håll käften. Ni behöver ju inte lyssna, men jag har rätt att uttrycka det.

Kort sagt: Vi behöver inte tolerera organisationer, krafter och åsikter som går ut på att förminska andra. Det är OK att hindra dessa från att tala – förhoppningsvis aldrig med våld, men om vi får en situation som på 30/40-talet så kanske det blir nödvändigt. Vi ska alltid markera en ovilja att hålla med. Civil olydnad samt att vägra att lyssna är ett utmärkt sätt. De har rätt att tala – kanske, jag håller inte helt med om att alla åsikter faktiskt har rätt att höras – och vi har rätt att ge fan i vad de säger, då det uppenbarligen inte går att diskutera med dessa människor, något som ger oss alternativet att aktivt inte lyssna.

Vi är en hel del som tycker att det inte är OK att vi har ett parti som vill avskaffa lagen som säger att vi inte får hetsa mot folkgrupper, som för en rasistisk politik, har företrädare som genomgående genomför rasistiska uttalanden/handlingar etc.

Så hoppa ner från debatthästen och sluta klaga på dem som för en kamp mot rasismen. En gång i tiden var det en självklarhet att inte vara rasist, nu verkar det ha glidit en del. Vill du inte föra en kamp mot rasismen så ge fan i det då – men förvänta dig inga sympatier från mig.

Artiklar

Yttrandefrihetens lov

Argument: ”Vi har yttrandefrihet i Sverige så jag får säga vad jag vill!”

Just another potted plant
kevin dooley / Foter.com / CC BY

Motargument: Yttrandefrihet betyder inte att du får säga vad du vill. Det stämmer att vi har yttrandefrihet och tryckfrihet i Sverige. Det innebär bara att det vi säger eller trycker inte behöver gå igenom en censurgranskning av någon myndighet. Det innebär inte att det är ok att säga eller skriva vad som helst. Både yttrandefrihet och tryckfrihet måste förhålla sig till de tryckfrihetsbrott som finns.

Yttrandefrihetsbegränsningar

Även om det inte finns någon censurmyndighet i Sverige, betyder inte det att vad som helst är lagligt att uttrycka. Exempel på undantag i yttrandefriheten är hets mot folkgrupp, förtal, förolämpning och olaga hot.

Observera att webbsidor utan utgivningsbevis, som t.ex. bloggar, hamnar under yttrandefrihetsförordningen och inte tryckfrihetsförordningen. Yttrandefrihetsbegränsningarna gäller alltså sidor som Avpixlat eller Motargument, som båda saknar utgivningsbevis.

Den som inte klarar av sunt förnuft och artighet kan klistra upp listan på tryckfrihetsbrott på sitt skrivbord så att missförstånd över vad som får och inte får sägas finns nära till hands.

Läs gärna motarguments ”Praktika för den svenska yttrandefriheten” för en fördjupning.

Artiklar

Juridikfronten polisanmäler – hets mot folkgrupp

Gästinlägg från Slutpixlat

Från: Föreningen Juridikfronten 
Datum: 12 december 2013 21:19
Ämne: Anmälan om hets mot folkgrupp på basis av Expressens artiklar
Till: POLISMYNDIGHETEN.SKANE@polisen.se

polis_i_trafiken_hogupplost1På basis av Expressen med länkade artiklar, vill vi i föreningen Juridikfronten, efter noggrann juridisk diskussion, ifrågasätta om följande uttalanden, avgivna genom läsarkommentarer på av Expressen angivna webbplatser, utgör hets mot folkgrupp:

”Sju av tio ficktjuvar är ZIGENARE, och tio av tio ZIGENARE är tjuvar.” missaktar romer genom att generellt utpeka dem som kriminella (jfr NJA 2007 s 805 II). ”Du kan ta negern ut djungeln, men du kan aldrig ta djungeln ur negern.” måste anses missaktande mot svarta, enär de utpekas som oförbätterliga ”djungelmänniskor”. Utpekad gärningsman: Tommy Jonsson, kommunfullmäktigeledamot för SD i Ystad.

”Det enda sättet vi kan ta tillbaka Sverige på är nog med våld. En revolution helt enkelt, där vi tar avstånd ifrån och vill ha bort det mångkulturella samhället. Med vapenmakt. Då kan vi kanske kasta ut alla grottmänniskorna.” missaktar gruppen invandrare genom att jämföra dem med stenåldersmänniskor (jfr Göta hovrätts dom 2013-06-03 i mål nr. B 2033-12). Utpekad gärningsman: Anders Dahlberg, kyrkofullmäktigeledamot för SD i Arlöv.

”Stoppa idioterna omgående. Dessa zigenare är en ren katastrof för hela Sverige. Eländet bara ökar och ideerna blir tokigare och tokigare.” är missaktande för romer. Utpekad gärningsman: Ronny Lindberg, SD Landskrona.

”Alla tjatar om att alla har rätt till sitt land. Kan man inte hitta någon övergiven tundra eller nåt och skicka alla ziggisar dit så att de kan skapa sitt eget samhälle istället för att suga ut andras?” utpekar romer som parasiter (jfr NJA 2007 s 805 II och Svea hovrätts dom 2002-06-13 i mål nr. B 896-02). Utpekad gärningsman: Anders Brandell, kommunfullmäktigeledamot för SD i Alvesta.

De flesta utpekade personer tillhör polismyndigheten i Skåne område, varför denna anmälan skickas dit.

Vi anser att uttalandena överskrider gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion. I och med att de högerpopulistiska sajter som kommentarerna har publicerats på är välbesökta, kan det faktum att uttalandena har gjorts i läsarkommentarer ej befria dem från straffbarhet (jfr Svea hovrätts dom 2011-09-27 i mål nr. B 6080-11).

För den ideella föreningen Juridikfronten
Martin Tunström

www.juridikfronten.se

Gästinlägg från Slutpixlat

Krönikor

Bör staten förbjuda rasism?

Aftonbladets och Expressens kulturredaktioner har råkat i luven på varandra om Aftonbladets granskning av lagen: ”Hets mot Folkgrupp”. Debatten rör frågan om man bör lagstifta för att försöka förbjuda rasism, eller inte.

Justice
Rättvisans våg. Balansgången mellan svärdet och friheten…donsutherland1 / Foter / CC BY-NC-SA

Det är Aftonbladet som just nu granskar om lagen kan tillämpas för att stänga internetsidor som Avpixlat, Fria Tider, Nationell idag, Nationell nu, Nordfront osv

”Vi har för få yttrande- och tryckfrihetsmål i Sverige”, anser aftonbladets Åsa Linderborg, ”vi på Aftonbladet Kultur är trötta på talet om att nån borde anmäla skiten.”

Detta är Karin Olsson på Expressen kritisk till;

Juridifieringen av både politiken och debatten gör att allt fler problemställningar förskjuts från att vara en angelägenhet för den offentliga arenan till att bli en fråga om paragrafer. Det är en demokratisk förflyttning som diskuteras på tok för lite. Dessutom är lagen om hets mot folkgrupp luddig och bär på en rad problem.

Åsa Linderborg, AB svarar Expressen så här:

Reaktionen från högerextremisterna var lika blixtsnabb som väntad: Ni vill avskaffa yttrandefriheten! Att Karin Olsson, kulturchef på liberala Expressen, skulle utslunga samma anklagelse och därmed placera sig bland järnrör och nynazister, var mindre väntad.

Argument mot lagen

Många reagerar som Åsa Linderborg när de får höra kritik mot lagen om hets mot folkgrupp. Om man är emot en lag som vill stoppa rasismen måste man väl vara rasist, eller?

Nej det behöver man inte vara. Jag är själv, som liberal med piratsympatier, mot lagen. Många liberaler är det, många pirater också. Dessutom finns det många vänner av yttrandefriheten i alla politiska läger som är kritiska till lagar som försöker förbjuda rasism eller homofobi.

Ungefär så här resonerar vi:

  • Ska staten, som en gång i tiden VAR rasistiskt och ofta reglerade rasismen genom lagarna, vara de som idag på samma sätt reglerar att rasismen ska vara förbjuden? Ska samma stat som struntat i rasismen, och stött det med paragrafer, vara de som nu reglerar bort rasismen med samma sorts paragrafer?
  • Ska samma stat som för 80 år sen förbjöd homosexualitet och som för 60 år sen ännu dömde folk till fängelse om de pratade med ungdomar positivt om homosexualitet, vara den som med samma sorts lagar dömer ut homofobin?”

Vi anser att det är staters och partiers klåfingrighet och vilja att kontrollera folks privatliv som är en del av orsaken till att sådant som rasism uppstår.

Som en vän skrev nyligen:

Vissa tror att om man inte låter idioter uttala sig så finns det inga idioter. Nja, det finns kanske inga synliga idioter då, men det hemska är att dom isåfall är helt osynliga fram tills dess att deras åsikter är i majoritet. Censur är korkat.

Vi är många antirasister som arbetar hårt mot rasismen, men som anser att det bara finns en sak som är värre än rasismen: nämligen att stater reglerar vilka åsikter som ska godkännas i ett land. Vi är också antirasister, men vi vill bemöta åsikterna i sak, inte förbjuda dem!

Om lagen kan användas för att förbjuda rasism kan den också användas för att förbjuda antirasism, glöm inte det!

Fotnot

Om man vill ha ett alternativ till Lagen om Hets mot Folkgrupp kan man stärka individens rättigheter mot förtal och hot. Då grundar man en lag på nåt annat än åsiktsförbud.