Sådana gränskontroller är inget ovanligt. Sverige har haft sådant länge. Det nya var att politikerna efter andra världskriget förstått att nationalism och gränskontroller var av ondo och att man därför ville avveckla dessa… men endast för en ”elit”; för EU:s medlemsstater.
Att tullar ställer till kaos hade politiker i både högern och vänstern i EU förstått och därför ville man ha frihandel för att skapa fred. Man visste att frihandel leder till välstånd och fred. Men man ansåg att denna frihandel bara var något Europas elit skulle få ta del av. Gentemot Afrika och Asien restes höga tullmurar.
Han ansåg att en politik liknande det gamla romerska rikets var på väg. Rom byggde nämligen strikta gränskontroller, s.k. limes, för att hålla ”barbarerna” från Rom.
Så går utvecklingen, skrev han. Nord och Syd skiljs åt mer och mer. Syd är kaos och fattigdom och nord välstånd. Därför måste nord bygga gränsmurar för att skydda sig mot ”barbarerna” i syd, precis som Rom gjorde. Barbarerna kan lämnas för att dö bort i sjukdomar, det man måste hindra är att barbarerna väller över gränsen till den ”civiliserade världen.
Rufin
For the first time, the myth of development has been burst apart, revealing a long-hidden reality: The North and South are developing in diametrically opposite directions.
. . . These differences make it possible to draw the ideological line which separates the North from the new barbarians.
… Today’s new Limes between North and South marks the beginning of a new type of worldwide apartheid. The idea of the Limes more or less explicitly contains the intent of delineating, and then protecting the North. But this will occur by means of forcing an abandonment of the South, which will be considered barbarians. This [abandonment] is already evident today in many regions. In demographic terms: The effort to keep the size of the world’s population within bounds, will be supplanted by a hope that at least the masses in the South can be curbed; people will set their hopes on malthusian catastrophes which can regulate it.
… today we are witnessing the extinction of entire cities, such as in Zaire, Angola, and Uganda. Where 10 years ago you could find flourishing trade metropolises, now all you see is ghost towns taken over by
weeds.
Vid denna tid hade inte EU börjat bygga sina murar. Rufin förutsåg att detta skulle ske och att de murar USA höll på att bygga mot Mexiko skulle vara förebilden.
All strategic principles involving the Limes have their expression, if not even their origin, in this narrow zone be tween Anglo-Saxon and Latin America. . . . In order to combat the seeping in of immigrants, the North Americans must once again establish border garrisons.
… the erection of a borderline, a cordon of stability, a Limes, which isolates the two worlds of North and South from each other, will have a calming effect in the face of catastrophes which are so obviously brewing there, and in facts of the hostility with which the South regards the North.
Låter det osannolikt att politiker medvetet och omedvetet för EU in i denna riktningen? Då ska ni se filmerna med vittnesmålen från Russeltribunalen i Stockholm i somras. Det bekräftar det som Rufin varnade för redan 1991. Filmerna bifogar jag nederst i denna text.
När man utvecklat EU och EG har man kommit på något viktigt, att gränskontroller, tullar och andra hinder mellan folken är något skadligt som skapar konflikter mellan folken. problemet är att man bygger höga murar för att förhindra att hela världen får ta del av detta goda.
Minns vad som hände med Rom.
Rom föll när de s.k. ”barbarerna” till slut krävde sin rätt och migrerade in i det militariserade Romerska riket som kollapsade under tyngden av sin militära kontrollapparat.
Givetvis var det inte migrationen som dödade Rom. Folk strävar efter mer välstånd, det är alltid en del av den mänskliga naturen. Får man det inte där man bor så migrerar man. Det gäller afrikanerna idag och det gällde skandinaver och germaner OCH afrikaner under den romerska tiden.
I själva verket var det kanske ”limes”, oförmågan att sprida välståndet Rom hade, som dödade den romerska civilisationen. Själva begreppet ”barbarerna”, uppdelningen av mänskligheten i ”vi och dem” och den militära apparat man byggde för att upprätthålla illusionen av att mänskligheten inte var en enhet.
Då var vi barbarerna som civilisationen behövde skydda sig mot. Idag är vi de som bygger vår tids murar.
Mycket har sagts och skrivits om Reva, ”Rättsäkert och effektivt verkställighetsarbete”, som är ett samarbete mellan gränspolisen, Migrationsverket och kriminalvården. Det har höjts anklagande röster om vad som ligger till grund och vilka som har ansvar för Reva.
Självklart har flera partier del i ansvaret. Socialdemokraterna som fattade beslutet om att gå med i Schengen, Miljöpartiet som har fattat en överenskommelse med regeringen om att Moderaternas avhysningspolitik ska fortsätta bara man på papperet ger papperslösa rätt till vård och skola. M, FP, KD och C har ansvar genom att vara del av regeringen.
Men att fokusera på vem som började löser inte dagens problem, faktum är att det är dagens regering som har genomfört hela projektet. Det skrevs redan 2009 och efter den borgerliga valvinsten 2010 har arbetet intensifierats.
Det är Moderaterna som helt ”äger” migrationspolitiken i regeringen och Moderaterna har steg för steg försämrat asylrätten.
Medan antirasiströrelsen har fokuserat på Sverigedemokraterna har Moderaterna infört en flyktingpolitik som är helt ovärdigt Sverige. Man har normaliserat en omänskligare och mer rigid flyktingpolitik.
Migrationsminister Tobias Billström har mer och mer avhumaniserat de människor som drabbas av Reva. Hans tal om flöden och volymer och det senaste utspelet om att papperslösa håller sina barn som gisslan tjänar bara ett syfte: att få allmänheten att acceptera ett Vi och Dem-tänk som möjliggöra polisrazzior i skolor, på bröllop, på barnpsykmottagningar och i kollektivtrafiken.
Revas effektivisering är framtagen ur samma modell som används inom bilindustrin, Toyotas beryktade Lean-and-mean filosofi. Där varje moment från ritbordet till färdig produkt effektiviseras in i minsta detalj. Detta, parat med det panikartade kvotfyllande New Public Managment-tänkandet, vill man nu använda vid deportationen av papperslösa.
Man har industrialiserat hanteringen av flyktingar. Vägen från asylansökan till deportering sker nu med industriell effektivitet.
Detta är en skrämmande utveckling som pågår i hela EU och påminner om den människosyn som rådde i 30-talets Tyskland.
Regeringen ger i år 40 extra miljoner för att utvisa papperslösa. Nästa år får Kriminalvården ytterligare 47 miljoner och för 2014 och 2015 sammanlagt 171 miljoner. Utvisningsbudgeten för Kriminalvårdens ”transporttjänst” kommer enligt regeringens prognos ligga på 304 miljoner för tre år.
Samtidigt har budgeten för migrationsverket skurits ner vilket innebär att handläggningstiden för varje enskilt ärende förkortas, effektiviseras. Hela processen ska gå fortare och detta innebär att rättssäkerheten sätts åt sidan.
Hade det inte varit för polisen i Stockholm och genom deras artikel i Polisens egen tidskrift Sambandet så hade vi kanske inte uppmärksammat Reva så fort som vi trots allt har gjort.
Projektet har ju funnits i Malmö i snart ett par år men protesterna emot det har inte nått ut som de borde ha gjort.
Protesterna mot Reva gäller inte bara att människor trakasseras på tunnelbanan i Stockholm, de riktar sig mot det kallsinniga förakt regeringen visar mot de mänskliga rättigheterna och asylrätten.
Det förs en omänsklig gräns och flyktingpolitik i hela EU och det finns bara en väg för Sverige att gå i den här frågan. Vi måste bli det enda EU-land som står upp för en human migrations/flyktingpolitik och sätta asylrätten före tvivelaktiga EU-direktiv.
Vi måste gemensamt kräva att Reva omedelbart skrotas och att amnesti ges till de papperslösa som idag vistas i Sverige. Därefter inför vi en migrationspolitik som är värdigt Sverige.
När det gäller utvisningarna så bör även en sak klarläggas. Dessa beslutas av Migrationsverket och migrationsdomstolarna – inte av regering eller riksdag. Som underlag för dessa beslut ligger Utlänningslagen, som antogs med brett parlamentariskt stöd den 31/3 2006, under en socialdemokratisk regering.
Trots att vissa vill skapa den bilden, så är det inte så att tjänstemännen på Migrationsverket sett bilder på Maria Ferm och Tobias Billström dricka té och därmed börjat utvisa fler.
Vill man påverka själva utvisningsbesluten måste alltså lagstiftningen ändras. MP förhandlar fortfarande med regeringen om att förbättra lagstiftningen och detta går frustrerande långsamt. Men på inget sätt har MPs förhandling lett till att lagstiftningen har försämrats.
Jag vill upprepa detta – man kan ifrågasätta Miljöpartiet för brist på lagförbättring, men det finns ingen lagförsämring att kritisera.
Så till sist – REVA och den inre gränskontroll. Låt mig först börja med en passage från en artikel i Fokus:
Redan 1999 satt den socialdemokratiska regeringen och filade på en proposition om EU:s Schengensamarbete. En viktig pusselbit i den nya ordningen var den så kallade inre utlänningskontrollen. Eftersom en av de stora idéerna med EU var att riva gränserna mellan medlemsländerna, skulle polisen kompenseras med möjligheter att kontrollera folk inom länderna.
Den dåvarande regeringen ville redan då ändra lagen så att den inre utlänningskontrollen skulle få göras om det framstod som befogat att kontrollera en utlänning.
Låt oss fortsätta med ett citat från ett regleringsbrev anno 2005, sänt av regeringen Person (då både V och MP var stödpartier):
Regeringens mål att värna asylrätten förutsätter att de som har lagakraftvunna avvisnings- och utvisningsbeslut lämnar landet.
Som en uppföljning av uppdraget av den 4 december 2003 till Migrationsverket och Rikspolisstyrelsen att se över samordningen mellan de båda myndigheterna av arbetet med att verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut (UD2003/58636/MAP) skall Migrationsverket redovisa vidtagna åtgärder i syfte att underlätta verkställighetsarbetet med avvisnings- och utvisningsärenden.
Vidare skall verket föreslå åtgärder för att minska tiden från lagakraftvunnet beslut till utresa. Även förslag på åtgärder som förbättrar samordningen mellan Migrationsverket, polismyndigheterna, nationellt, regionalt och lokalt kan redovisas. Uppdraget skall redovisas senast den 30 september 2005.
Detta regleringsbrev har laga kraft, till skillnad från MPs ramöverenskommelse med regeringen. Det som står här skall ordagrant verkställas av berörda myndigheter.
Ytterligare en passage från den tidigare Fokus-artikeln:
I polisens regleringsbrev för 2009 skrev regeringen att Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket och Kriminalvården tillsammans ska »öka antalet verkställigheter«.
Inom polisen och Migrationsverket kokades uppmaningen ner till olika åtgärder: ett pilotprojekt i Malmö, säkrare hantering av id-handlingar och så vidare. Ett av projekten fick namnet Reva – Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete – och gick ut på att införa en ny metodik i byråkratin. Det handlade bland annat om att tjänstemän skulle ta över ärenden när deras kolleger blev sjuka och att rangordna ärenden efter svårighetsgrad.
Reva handlade alltså inte om polisens identitetskontroller i tunnelbanan och på landets gator. Trots det blev Reva samlingsnamnet på de nya metoderna i landets medier.
Uppdraget att verkställa utvisningar genom inre gränskontroller härstammar alltså ursprungligen från Schengenprojektet, initiativet togs av Socialdemokraterna och utvecklades på uppdrag av det moderata justitiedepartementet under förra mandatperioden – långt innan och helt frikopplat från Miljöpartiets ramöverenskommelse med regeringen.
Varför står det då i ramöverenskommelsen om att “arbetet med att öka effektiviteten i såväl det självmanda som det tvångsvisa återvändandet ska fortsätta”?
Detta är en inriktning som regeringen har haft långt före migrationssamarbetet och innebär att det arbetet som pågår med avvisningar kommer att fortsätta. Det är inte en del av de nya reformer vi är överens om att genomföra och regeringen behöver inte heller vårt stöd för detta arbete då det inte finns en samlad majoritet mot inriktningen. Det är alltså inget som Miljöpartiet möjliggjort, utan ett arbete som pågår sedan 2009 och därmed inte något vi lyckats riva upp eller ändra.
Det går heller inte att sätta likhetstecken mellan ‘effektivisering’ och rasprofilerade inre gränskontroller i tunnelbanan. För att citera Rickard Olseke, asylrådgivare åt Röda Korset:
“Polisen ska effektivisera arbetet med att verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut.
Men detta innebär inte att polisen ska prioritera så kallad inre utlänningskontroll, varken i Stockholms tunnelbana eller på gator och torg i Malmö. Tvärtom.
Enligt regeringens budgetproposition och regleringsbrev för polisen ska effektiviseringen i stället syfta till att ‘påtagligt öka antalet verkställda beslut avseende personer som är inskrivna i Migrationsverkets mottagande’. Polisen ska alltså prioritera asylsökande som fått avslag och som trots detta bor kvar i Migrationsverkets asylboenden, inte ”jakt” på papperslösa och gömda asyl- sökande.”
Men kan självfallet anklaga MP för att ha misslyckats att bidra till att stoppa de rasprofilerande inre gränskontrollerna – men det går inte att säga att MP var med och införde dem.
Det är fullständigt oacceptabelt att polisen använder sig av mindre ordningsförseelser som plankningskontroller som en förevändning för att göra id-kontroller på människor som de anser ha ett ”utländskt” utseende.
Maria Ferm, rättspolitisk och migrationspolitisk talesperson, har därför lyft frågan i Rikspolisstyrelsens styrelse och krävt svar från ansvarig minister Beatrice Ask. Det kommer även att motioneras i riksdagen om lagändring av lagen om inre utlänningskontroll.
MPs gruppledare i riksdagen, Gunvor G Ericsson har begärt en aktuell debatt om polisens inre utlänningskontroller.
Partiet har även anmält regeringen till Europeiska kommissionen för att de ska granska huruvida metoderna innebär ett otillåtet intrång i den fria rörligheten inom EU.
Men kan självfallet anklaga MP för att ha misslyckats att bidra till att stoppa de inre gränskontrollerna – men det är svårt att kritisera oss för att vi inte försökt.
Till slut – jag vill tillstå att det finns en relevant diskussion kring taktiken att förhandla med regeringen istället för att kritisera den utifrån. Det var inget enkelt beslut när vi tog det. Vissa kanske tycker att det var naivt – att det var allt för osäkert om vi faktiskt skulle upp någon förbättring, men jag har svårt att förstå den som påstår att asylpolitiken blivit sämre eller som ifrågasätter våra motiv.
Så kul är det faktiskt inte att fika med Tobias Billström. Även om nätdebatt med vänsterpartister inte heller direkt är någon tebjudning.
Ps. Enligt säkra källor drack för de för övrigt kaffe.
Mot bakgrund av debatten kring REVA, inre gränskontroll och den migrationspolitiska ramöverenskommelsen mellan Miljöpartiet och regeringen tänkte jag försöka bidra med lite perspektiv. Texten blir lång, men detta är en komplex fråga som kräver sin utläggning.
Först en innehållsförteckning. Under min tid som språkrör för Grön Ungdom så var jag adjungerad till MPs riksdagsgrupp, partistyrelsen och dess arbetsutskott – därmed var jag delaktig i processen inför den migrationspolitiska ramöverenskommelsen, efter valet 2010. Men sedan jag 2011 avgick som språkrör för Grön Ungdom så har jag ingen formell koppling till MPs partiledning eller de migrationspolitiska förhandlingarna – även om jag fortfarande har viss insikt.
Nåväl. När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen så fanns det en befogad rädsla för att Sverige skulle få samma utveckling som andra länder – Danmark exempelvis – där främlingsfientliga partiers närvaro i parlamenten lett att etablerade partier tagit efter deras politik och retorik.
Vi ville undvika att hela det politiska debattklimatet skulle förskjutas i en rasistisk riktning genom att ta små, men ändå viktiga steg i motsatt riktning och göra politiken mer human. Vi ville möta främlingsfientligheten med det enda den inte tål: mer öppenhet, mer humanism.
För att ställa Sverigedemokraterna off-side inleddes därför en diskussion med regeringen om att samverka kring migrationspolitiska frågor. Bättre att regeringen förhandlar med riksdagens migrationsvänligaste röst än lyssnade på den motsatta.
Denna diskussion mynnade ut i att Miljöpartiet och regeringen den I mars 2011 enades om en ramöverenskommelse som skulle vara ett underlag för migrationssamarbetet under resten av mandatperioden.
Ramöverenskommelsen innehåller generella skrivningar om inriktningen för samarbetet och rådande lag, men också konkreta åtgärder för en mer human politik som till exempel att rätten till familjeåterförening ska stärkas och att papperslösa ska få rätt till vård och skolgång.
Men ramöverenskommelsen är inte i sig en lagtext för riksdagen att godkänna och heller inget regleringsbrev för myndighet att följa. Den har inte i sig någon juridisk kraft. Den är underlag för löpande förhandlingar mellan MP och regeringen – inte för tjänstemän på myndigheter av olika slag.
Kring detta verkar det råda ett stort missförstånd, så jag upprepar det igen.
Alla reformer som finns beskrivna i texten måste – för att bli verklighet – förhandlas fram genom lagändringar, utredningar eller uppdrag till myndigheter.
Det är inte på något sätt så att ramöverenskommelsen ger regeringen carte blanche att göra vad den vill. Den ger inte heller MP makt att stoppa regeringen från att göra sådant vi tycker är dåligt – som rasprofilering i inre gränskontroller. Den är ett underlag för förhandlingar – varken mer eller mindre.
När det gäller vissa frågor har förhandlingarna burit frukt. En fjärde migrationsdomstol inrättas – vilket innebär kortare handläggningstider och därmed kortare tid av ovisshet för asylsökande. Papperslösa kommer få skola och vård – en reform som lös med sin frånvaro i den rödgröna migrationsöverenskommelsen inför valet 2010.
På andra områden går förhandlingarna allt för långsamt, som exempelvis att förändra bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter – så att fler, inte minst barn, som har bott i Sverige länge eller behöver vård här ska få stanna i Sverige.
Vi har heller inte fått igenom någon amnesti, utan de som har fått avslag på sin asylansökan kommer även fortsättningsvis att avvisas.
Protesterna mot REVA är högljudda. Att polis börjat leta efter s.k. illegala invandrare på tunnelbanor och bussar är kontroversiellt och möter berättigat motstånd. Det är i mitt tycke bra att folk reagerar. Men låt oss inte glömma att beslutet att genomföra REVA inte tagits hos polischeferna på Kungsholmen. ALLA polismyndigheter i EU använder fler och fler metoder som REVA numera. REVA är resultatet av en 30-årig europeisk politik, där företrädare för Sverige, både från högern och vänstern (dvs socialdemokraterna) och resten av EU, tagit beslut som fört oss närmare REVA.
Inre och yttre utlänningskontroll. Det är det man måste fokusera på då man inför den fria rörligheten i Europa. Man måste skilja mellan länder som står närmare EU och länder som inte står nära EU och införa strikta spärrar som förhindrar att folk från icke önskvärda länder kommer till EU illegalt. I den inre utlänningskontrollen ingår att göra spontana kontroller i jakten på ”misstänkta”, speciellt i de allmänna kommunikationsmedlen.
Detta hörde jag första gången 1989 i samband med diskussioner om hur den framtida europeiska unionen skulle se ut.
1992 till 1993 formades EU. 1995 gick Sverige med. Ungefär samtidigt skapades EU:s nya flyktingpolitik. ”Fästning Europa” som motståndarna kallar det. Detta projekt skapades tvärpolitiskt av socialdemokrater och ”högern” i god samförståndsanda.
Sen 1993 har idag snart ca 17000 dödsoffer dokumenterats. Människor som sökt ett bättre liv och dött i sina försök att korsa gränserna till EU. De har spetsats på taggtråden i Ceuta, drunknat i Medelhavets vågor. Barn har svultit ihjäl ombord på lastbilar. Folk har skjutits av gränspoliser.
Schengenavtalet
De hårdare gränskontrollerna var en bieffekt av Schengenavtalet om fri rörlighet inom EU. EU var tvunget att bygga yttre gränskontroller för att stänga ute ”oönskade” och inre gränskontroller för att jaga ”passlösa” och ”illegala”.
Sverige anslöts till Schengen 2001.
Jag var med och demonstrerade mot Schengen redan 1999. Då dominerades EU av Socialdemokrater (13 av 15 EU länder styrdes rött) men borgarna stödde politiken. I den mån de var oppositionella var det för att de ville ha ännu striktare lagar.
REVA är egentligen inte så mystiskt. Polisen gör inget annorlunda jämfört med de metoder de alltid använt. profilering används flitigt redan idag. Polisen behöver inte kontrollera alla. De kan kontrollera folk som ser ”utländska” ut, ”amerikanska”, kvinnor, ungdomar, män, då någon av dessa grupper är misstänkta.
Det unika med REVA är att man legitimerar kontroller av misstänkta utlänningar på allmän plats. Tidigare har man bara undersökt om någon vistats här illegalt då de begått något brott och därmed blivit ett ärende hos polisen. Nu har man i praktiken utvidgat definitionen av ”brottet” så att polis kan ingripa oftare.
Alla utlänningar och folk som ”ser utländska ut” kan därmed vara potentiella brottslingar.
Detta har beslutats politiskt. Diskussionen om hur man ska stärka den ”inre utlänningskontrollen” och ge polis fler befogenheter att söka ”misstänkta” har pågått ganska länge.
I Sverige började man utreda hur den nya politiken skulle se ut redan innan 1999. Resultatet blev en ny utlänningslag 2005 och en gränskontrolllag 2004. Det är de lagarna, utarbetade i samråd med de övriga Schengenländerna och EU:s byråkrati som bildar grunden för REVA.
Sou 2004:110, gränskontrollslagen, som skrevs av regeringen Persson formulerade att inre gränskontroll betyder att POLISEN ska ha rätt att kontrollera folks identitet, i samband med misstanke att en misstänkt utlänning misstänks vistas här illegalt (131,134 och 141 tex)
Parallellt med denna yttre gränskontroll har en inre sådan också upprättats. Inre utlännings kontroll får emellertid endast göras, om det finns anledning att anta, att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig här eller om det annars finns särskild anledning till kontroll.
2005 antogs utlänningslagen. Den och gränskontrolllagen utgör grunden för REVA.
I polisens direktiv (klubbade 2005 och 2011 av Socialdemokrater och Borgare) står det uttryckligen:
Inre utlänningskontroll ska bedrivas över hela det svenska territoriet och vara en integrerad del av Polisens olika verksamhetsgrenar… Polismyndigheten bör i sin verksamhets- och personalplanering beakta behovet av inre utlänningskontroll. Den inre utlänningskontrollen är en viktig kompensatorisk åtgärd för avskaffandet av gränskontrollen mellan de länder som deltar i det operativa Schengensamarbetet. För att upprätthålla den fria rörligheten för personer inom Schengenområdet är det viktigt att utlänningskontroll sker i hela landet. Inre utlänningskontroll är en arbetsuppgift som alla poliser bör kunna utföra och därför bör polismyndigheten särskilt beakta behovet av utbildning inom utlänningsrättens område.
Inre utlänningskontroll (det som REVA är en del av) är alltså en AV POLITIKER beslutad aktion inom ramarna för EU:s Schengenöverrenskommelse.
Tribunal12
Jag var med på den sk Russeltribunalen på Kulturhuset i somras. I den gick man igenom konsekvenserna av 20 år av EG och EU politik för att bygga ”Fort Europa”. Ett ofattbart lidande. Jag minns att man i tríbunalen uttryckligen varnade att EU:s polisiära politik blir hårdare och hårdare. De visade bra att det är samordnat. Fästning Europa är en sameuropeisk politik som inget land effektivt motsatt sig.
Jag hade önskat att fler varit med på den tribunalen.
Man får den politik man förtjänar. REVA är en del av en allt hårdare politik i EU. Polisen får mer och mer makt och övervakar oss mer och mer. DET är politikernas fel!
Motargument 