Myter om våldsbrott, del 3: ”Sprängdåd med bomber”

I min genomgång av olika myter kring det här med att brottsligheten bara ökar och ökar utgår jag från en kommentar från en person som inte tror på statistiken om det minskande våldet. Det stämmer inte med det intryck som skribenten hade av att läsa dagstidningen:

Så här skrev han:

”Ja får inte debet och kredit och stämma.
Statistiken visar på att våldet har minskat.
Hur kan det vara så när varje dag
1. minst en person blivit bragt om livet,
2. en eller flera våldtäkter,
3. bilar som brinner,
4. sprängdåd med bomber
5. rån
6. och inbrott

Eftersom jag betar av hans påståenden från slutet och det första inlägget handlade om inbrott och det andra om rån så är det nu dags att titta närmare på nummer 4. sprängdåd med bomber.

Sprängningar

MYT:
”Sprängningar är något nytt.”

FAKTA:
De skapade inte samma rubriker.

Titta på bifogade faksimil av en notis i DN 13 januari 1955.
Notisen handlar om ett inbrott mot en juveleraraffär i Stockholm.
Men här finns också intressant information om andra brott.
200 inbrott. På tio dagar.
20 inbrott varje dag.
Enbart i Stockholm….
”frågan är väl om inte det är en rekordsiffra”

Den avslutande meningen är intressant:

”Utom inbrottstjuvar har vi också haft dynamitarder. Sex sprängningar sedan den 1 januari är siffran, och även den är ovanligt hög.”

Ja, siffran var säkerligen ovanligt hög.
Men inte så hög att den i januari 1955 skapade en rubrik.

Tvåhundra inbrott och sex sprängningar.
På tio dagar. 1955.
Enbart i Stockholm.
Men någon rubrik blev det inte.

Låt mig i sammanhanget understryka att jag inte är ute efter att säga att allt är frid och fröjd idag eller att allting var värre förr. Det jag vill påminna om är att vi ska försöka bevara vår känsla för sammanhang och kontext. Bombdåd och sprängningar är inget nytt.

Och vi ska inte underskatta medias avgörande roll.

—-
Översikt om sprängningar nu och då.

När det gäller bombdåd så är det mycket svårt att hitta någon samlad statistik. I kriminalstatistiken försvinner sprängningarna under rubriken allmänfarlig ödeläggelse som ju även kan inkludera annat.

Och i Socialstyrelsens två register över skadade (Patientregistret) och döda (Dödsorsaksregistret) så skilde man tidigare inte mellan skador och dödsfall som berodde på skjutvapen och de som berodde på sprängning. Det är först en bit in på 2000-talet som vi kan hitta specifik statistik om människor som fått vård eller omkommit till följd av sprängningar. Under de senaste 15 åren rör det sig om ett fåtal. Ett flertal år är siffran noll.

Vi som är något äldre har egna minnen av en rad bombdåd som skadade och dödade människor. Från 1970-talet och framåt är några av de mest spektakulära följande:

* Västtyska ambassaden. April 1975. Tre döda.
* Åklagare Sigurd Denckers villa i Nacka den 16 juli 1982. En död.
* Skatteskrapan i Stockholm 22 februari 1983. En död.
(Båda dessa ”Bombmannen” Lars Tingström)
* Restaurang Fontainebleau i Stockholm 31 december 1982.
* Militärt mobiliseringsförråd i Järna utanför Södertälje 12 november 1986. Järnaligan. Flera ton sprängmedel användes och ledde till en enorm explosion där flera hektar skog jämnades med marken och skyltfönster krossades i Järna fem kilometer därifrån.
* Brevbomb. Mordet på Efat Ghazi, Västerås 6 september 1990.
* Lidingö Tennishall, 1997. ”OS-bombaren”.
* Bilbomb i Nacka mot två journalister. 28 juni 1999. Två svårt skadade.
* Bilbomb i Malmö mot en polis. 30 juni 1999. En svårt skadad.

Detta är ett axplock. Jag gör inga anspråk på att ha fått med alla. Alla kompletteringar välkomnas.

Det som är intressant därutöver är att de återkommande ”krigen” mellan olika MC-gäng misstänks ingå i motivbilden kring flera av de sentida bombdåd som skett under 2000- och 2010-talet. Däribland sprängningen av Outlaws lokaler utanför Åtvidaberg, i september 2007, då en människa dog.

Det finns alltså en hel del sprängningar i massmedias bevakning genom åren. Men även här finns ett stort mörkertal. Särskilt när vi går tillbaka i tiden. Och kanske är det just i detta vi kan finna en förklaring till att det för många kan förefalla som om sprängdåd är något nytt.

Att läsa notisen från DN publicerad i januari 1955 berättar något.

Tack till Claes Tullbrink för faksimilen ur DN

Feature image attribution:
© Nevit Dilmen [CC BY-SA 3.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)]

SD vill smutskasta Sverige för att göra landet mindre ”attraktivt” för asylsökande

Sverigedemokraterna vill, likt t ex Danmark, lagstifta om annonskampanjer i syfte att ”prata ner” Sverige som ett bra land för de allra flesta. Orsaken till att SD vill svartmåla landet är att de vill göra Sverige mindre ”attraktivt” för asylsökande och anhöriginvandrare.


Varje höst läggs ett stort antal motioner i riksdagen. Det är intressant att läsa om stort och smått. Alla partier har en hel del bra idéer om saker att lagstifta om. Partisekreterare Richard Jomshof är en av de mest flitiga motionsskrivarna. Han lägger varje höst motioner som han har lagt flera gånger förr. Är det så att trägen vinner?

Jomshof har vid ett flertal tillfällen motionerat om att Sverige ska införa smutskastningskampanjer för att göra Sverige mindre ”attraktivt” för asylsökande och deras anhöriga.

SD har redan bedrivit en smutskastningskampanj då de delade ut flygblad på den grekiska ön Lesbos. Flygbladen, som innehöll många osanningar, har kritiserats högljutt. De var undertecknade med bl a ”The People of Sweden”. I en artikel i Aftonbladet 9 november 2015 intervjuas SD:s kommunikationschef Joakim Wallerstein som bekräftade att SD låg bakom flygbladet, men att han inte ville kommentera de osanna påståendena. Wallerstein förkunnade att det för tiden handlade om en ”jättesatsning” från SD som kostade ”många miljoner”:

– Vi kommer också att köpa rätt mycket utrymme i media, i tv och tidningar utanför Europa. Målet är att det ska nå folk innan de börjar åka. (Källa: Aftonbladet)

Den som vill läsa SD:s flygblad kan finna det i den här länken. Klicka fram till foto 3 av 4 i artikelns början och klicka på flygbladet för att förstora.

Att det är OK att kalla Sverigedemokraterna för ett främlingsfientligt parti har nyligen avgjorts i en prövning av Granskningsnämnden. Själva hävdar de att de är ett ”invandringskritiskt” parti. Det är svårt att se att Jomshofs motion om smutskastningskampanjer strider mot epitetet främlingsfientlighet.

CC BY-SA 3.0

I motionen 2019/20:2683 ”Annonskampanj i syfte att minska antalet asylsökande och anhöriginvandrare” skriver Jomshof bl a:

”Den danska regeringen valde den 7 september 2015 att sjösätta en upplysningskampanj med syftet att minska antalet asylsökande som tar sig till Danmark. I en annonskampanj i libanesiska och turkiska tidningar berättade den danska regeringen att man valt att sänka ersättningen med nästan hälften, att man inte har rätt att återförenas med sina familjer samt att man kan räkna med permanent uppehållstillstånd i Danmark tidigast efter fem år i landet.” (Källa: Riksdagen)

Jomshof menar att Danmark är ett föregångsland vad gäller migration och invandring. Partiledare Jimmie Åkesson har vid ett par tillfällen uttryckt samma sak. Vi minns Åkessons skönmålande av Danmark i SR:s serie ”Mitt Sverige” då vi fick följa med honom till danska Hvidovre. Problemet är att Danmark vid flera tillfällen har lagstiftat om politik som är rasistisk och främlingsfientlig.

Bland årsregler, burkaförbud, ghettolagar och asylstopp

Vi minns den s k ”24-årsregeln” från 2002. Den innebär att utländska medborgare som gifter sig med en dansk medborgare inte kan bo i Danmark. Regeln gäller om någon av parterna är under 24 år, och är ett försök att minska tvångsgifte. Regeln har varit ett misslyckande, då siffror från 2012 visar att 90 % av unga från Pakistan och Turkiet fortsatt gifter sig med människor inom samma grupp.

Vi minns den s k ”28-årsregeln” från 2003, som 2011 omvandlades till en ”26-årsregel”. Denna regel innefattar ett anknytningskrav, dvs att ett äkta pars samlade anknytning till Danmark ska vara väsentligen större än till ett annat land, om familjeåterföreningen ska ske i Danmark. Regeln infördes primärt för att stoppa den s k ”kedjeinvandringen” till Danmark.

Vi minns burkaförbud på allmän plats 2018. ”Egentligen” är burkaförbudet ett maskeringsförbud, som isolerar ett hundratal danska kvinnor eftersom de inte vill gå ut utan att täcka sina ansikten. Att förbudet slår mot muslimska burka- och niqabbärare blir smärtsamt tydligt då undantag görs för maskeradutstyrsel, tomtemasker och halsdukar i ansiktet när det är kallt. Efter ett halvår av burkaförbud i januari 2019 hade tolv kvinnor bötfällts.

Vi minns införandet av s k ”ghettolagar” 2018. Lagarna innebär brottsstraffen är högre i särskilda områden (”ghetton”) än i ”vanliga” områden. Lagarna har skapat stora rubriker i internationell media.

Vi minns smyckeslagen 2016. Lagen, som Jomshof också motionerar om årligen, innebär att migranter ska fråntas sina ägodelar för att kunna finansiera sig själva under asylprocessen. I början av 2019, efter tre års smyckeslag i Danmark, hade staten beslagtagit ägodelar för 184 800 danska kronor och en bil. Lagen hade i början av 2019 tagits i bruk tio gånger, vilket av många anses som ett misslyckande.

Vi minns att danska Socialdemokraterna har föreslagit asylstopp 2018. Den s k asyl- och utlänningsreformen har fått arbetsnamnet ”Retfærdig og Realistisk”. Den danska regeringen vill införa deportation av asylsökande och anhöriginvandrare till ett särskilt danskdrivet läger i t ex Nordafrika. SD har i en knappt två månader gammal debattartikel skriven av Åkesson och migrationspolitiske talespersonen Paula Bieler talat om partiets nollvision gällande flyktinginvandring.

Danmark, med en befolkning på 6 miljoner, tar årligen emot 3 100 asylsökande. 2014 låg siffran på 15 000 asylsökande. Danska Socialdemokraterna vill minska antalet, vilket är en stramare politik än Dansk Folkeparti står för. Det högerextrema och muslimfientliga Stram Kurs var på vippen att ta sig in i Folketinget vid senaste valet. Partiet vill förbjuda islam och deportera hundratusentals människor som de menar utgör ett ”hot mot nationen”.

Jomshof vill göra Sverige mindre ”attraktivt” för asylsökare och deras anhöriga

I Jomshof-motionen om annonskampanjen läser vi vidare att

”Den stora invandringen påverkar det svenska samhället mycket negativt. Det finns därför all anledning att genomföra en liknande kampanj från svensk sida i syfte att minska antalet asylsökande och anhöriginvandrare som tar sig till Sverige.” (Källa: Riksdagen)

Vad är det Jomshof tänker sig ska finnas med i annonskampanjerna, och i vilket forum ska de marknadsföras? Om han tänker sig planka Danmarks giv om annonskampanjer så innebär det för svensk del att annonsera i utländska tidningar om att ersättningarna för har minskat kraftigt, att det tar minst fem år att få permanent uppehållstillstånd och att det inte går att återförenas med sina familjer.

Detta är smutskastningspropaganda. SD smutskastar åter vårt Sverige. SD:s Sverigebild är dystopisk och mörk. Begreppet ”sverigevänner” har sedan länge spelat ut sin roll för Sverigedemokraterna.

Annonskampanjer har SD redan genomfört. Det är moraliskt förkastligt att sprida desinformation på det sätt som partiet gjorde. Det är dock inte förbjudet. Däremot krävs det en hel del lagändringar för att statligt sanktionerad propaganda, som SD vill införa, ska kunna bli sann och korrekt i sin information.

Källor:

Richard Jomshofs motioner om annonskampanjer

Aftonbladet: Här fotograferar SD flyktingar på Lesbos

SvD: Granskningsnämnden: Tillåtet att kalla SD främlingsfientligt

Riksdagen: ”Annonskampanj i syfte att minska antalet asylsökande och anhöriginvandrare”, Motion 2019/20:2683 av Richard Jomshof (SD)

Sydsvenskan: Sverigedemokraterna ger sig in i den danska valrörelsen

SR: Jimmie Åkesson tar oss till danska Hvidovre

Helsingborgs Dagblad: Invandringsfrågan väger tungt i Danmark

Altinget: 28-års regel ændres til 26-års regel

Sydsvenskan: Tolv har fått böta efter danska burkalagen

DR: Dansk ghettolov trækker overskrifter i internationale medier

Riksdagen: ”Beslagtagande av asylsökandes ägodelar” Motion 2019/20:2684 av Richard Jomshof (SD)

Nettavisen: Dansk smykkelov har gitt lite penger i statskassa

DR: Socialdemokratiet klar med første store valgoplæg: Slut med at søge asyl i Danmark

Aftonbladet: Asylmottagningen måste ner till noll

Aftonbladet: De danska hårda tagen tar aldrig slut

Aftonbladet: Extremhögern redo ta plats i Danmarks finrum


Featured image by Mogul. Attribution 2.0 Generic (CC BY 2.0)

Myter om våldsbrott, del 2: ”Rånen blir bara fler och fler”

Nu är det dags för nästa myt.

I första delen citerade jag en kommentar kring det här det minskande våldet och att det inte tycktes stämma med det intryck som skribenten hade av att läsa dagstidningen:

Så här skrev han:

”Ja får inte debet och kredit och stämma.
Statistiken visar på att våldet har minskat.
Hur kan det vara så när varje dag
1. minst en person blivit bragt om livet,
2. en eller flera våldtäkter,
3. bilar som brinner,
4. sprängdåd med bomber
5. rån
6. och inbrott”

Eftersom jag betar av hans påståenden från slutet och förra inlägget handlade om inbrott så är det nu dags att titta närmare på det här med rån.

RÅN

MYT: ”Rånen blir bara fler och fler.”

FAKTA: Antalet rån uppvisar en svagt nedåtgående trend de senaste tjugo åren. Särskilt de senaste sex åren har det minskat.

Butiksrån har halverats sedan 2009, medan personrån har legat på ungefär samma nivå.

Värdetransportrån och bankrån har nästan helt upphört.
1999 var det 57 värdetransportrån – 2018 var det ett (1).

Ett litet tillägg till det här med rån.

De senaste tio åren har alla typer av rån minskat – utom rån mot personer under 18 år, som nu är tillbaka på samma nivå som för tio år sedan.
Minskningen är tydlig när det gäller butiksrån, bankrån och personrån mot vuxna.
Personrån mot unga minskade successivt fram till 2013 för att därefter öka och denna typ av rån är nu tillbaka på samma nivå som för tio år sedan.
Medias fokus är självklart:
”Personrån mot unga ökar!”

Det är ju det där med kontexten. Sammanhanget.
Att ge hela bilden.

När läste ni senast att rånen har minskat i Sverige?


Feature image attribution:
© Nevit Dilmen [CC BY-SA 3.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)]

Myter om våldsbrott, del 1: ”Inbrotten bara ökar och ökar”

Ganska ofta får jag kommentarer om att statistiken måste vara fel.

Det handlar om folk som inte kan tro att våldet har minskat när de varje dag upplever motsatsen – via media.

Jag tänkte nu utgå från ett av alla dessa meddelanden och beta av påstående efter påstående.

Så här skrev han:

”Ja får inte debet och kredit och stämma.
Statistiken visar på att våldet har minskat.
Hur kan det vara så när varje dag
1. minst en person blivit bragt om livet,
2. en eller flera våldtäkter,
3. bilar som brinner,
4. sprängdåd med bomber
5. rån
6. och inbrott
Står det och läsa varje morgon man öppnar en dagstidning.
Misstänker att statistiken inte överensstämmer med verkligheten.”

Okej, här har vi alltså en rad påståenden om brottslighet i vårt land. Jag börjar nerifrån med punkt nr 6.

Inbrott

MYT:
”Inbrotten bara ökar och ökar”

FAKTA:
Sedan början av 1990-talet har de polisanmälda inbrotten minskat stadigt.
2018 var det hälften så många inbrott som 1977.
Minskningen gäller alla kategorier av inbrottsstöld.

Det faktiska antalet polisanmälda inbrott har alltså halverats – med tanke på att vi idag är två miljoner fler så handlar det per capita om en minskning på 59% sedan 1977.

Vad kan det då finnas för felkällor här? Kan det vara så att inbrotten inte alls har minskat utan bara polisanmälningarna? Sannolikheten för detta är noll. Alla dessa typer av inbrott har en koppling till försäkringar. För att få ut ersättning på en hemförsäkring krävs polisanmälan.

Fakta kvarstår: Inbrotten har halverats i vårt land.

Featured image attribution:
© Nevit Dilmen [CC BY-SA 3.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)]

Dödligt våld: Sverige vs världen

Dödligt våld.

Perspektiv. Sammanhang. Kontext.

Alltid bra att ha när vårt land beskrivs som nära undergången.

Här är två grafer.

Den ena är över de värst drabbade länderna i världen – tillsammans med siffrorna för Ryssland, USA och Sverige för att ge kontext. Med siffror över andelen som sker med skjutvapen.

När det gäller dödligt våld så ligger åtta av de tio värst drabbade länderna i Latinamerika, två finns i Afrika.

I Latinamerika sker tre fjärdedelar av alla mord med skjutvapen, medan de bara är en femtedel i Afrika.

Venezuela med 28,5 miljoner invånare hade enligt Small Arms Survey, år 2017 26 616 mord, därav drygt 17 000 med skjutvapen.

Ryssland har en mordfrekvens dubbelt den i USA och tio gånger den i Sverige.

I Ryssland sköts 1 139 människor ihjäl 2017 (8%), i USA 12 568 (76%) och i Sverige 40 människor (35%)

Med Rysslands nivå hade vi haft över tusen mord i Sverige istället för drygt 100.

Med Venezuelas nivå hade vi haft över åtta tusen mord.

Den andra grafen fokuserar på Europa. Där kan vi se att Ryssland intar en unik position i vår del av världen. Ryssland har en femtedel av Europas befolkning men nästan två tredjedelar av alla fall av dödligt våld.


OBS. I siffrorna ingår inte dödsoffer som krävs i inbördeskrig/krig.

Källa: http://www.smallarmssurvey.org

Vi kräver svar, Jimmie Åkesson: är återvandring frivilligt och vilka ska återvandra?

Återigen pratar du, Jimmie Åkesson, om återvandring. Denna gång har du skruvat upp ett snäpp. Det nya är ”nettoåtervandring”. För drygt ett och ett halvt år sedan skrev jag en artikel på Motargument med frågor till Sverigedemokraterna. Även andra aktörer har ställt frågorna som vi alla önskar svar på. Varken vi på Motargument, eller någon annan, har fått några svar. Ni valde att inte svara på frågorna om vem ni anser ska återvända, när de ska återvända, och varför de ska återvända. Det är oklart om återvandring à la SD är frivillig, eller kommer människor att tvingas återvandra dit de ”bör bo”?


Häromdagen begick du, Jimmie Åkesson, och två partivänner debattinlägg i Bohusläningen.

SD:s paradgren är att ställa utsatta grupper mot varandra

De tre briljerar än en gång i SD:s bästa gren, nämligen att ställa grupper mot varandra. SD har nyligen presenterat sin skuggbudget. Återigen saluför du partiet som räddare i nöden, då du talar varmt om ”viktiga välfärdssatsningar” och ställer dessa i kontrast mot ”ineffektiva arbetsmarknadsreformer” och ”verkningslösa integrationsprojekt”.

I debattinlägget använder du dig av det retoriska greppet att tala direkt till pensionärer, anställda i vård och omsorg samt förskolelärare: ”Ni är ryggraden som år efter år burit upp detta land. Ni förtjänar mer än småsmulor tillbaka”. (Källa: Bohusläningen) Det är svårt att se att detta inte skulle handla om en kategorisering av människor i ”närande och tärande”.

Voice of America News: Scott Bobb reports from the Suruç, Turkey/ Kobane, Syrian border; ”Turkish Border Towns Hosting Thousands of Kobani Refugees”. [Public domain]
Ni lovar 30 miljarder i ökat kommunanslag de kommande tre åren. För att kunna finansiera det ni lovar måste ni skära ner på andra utgifter. Det överraskar föga att det ni vill skära ner på är… flyktingar och invandrare. Detta ska göras genom nollvision på flyktinginvandring, stopp för kvotflyktingar* och s k ”nettoåtervandring”:

”Den enda effektiva integrationspolitiken är en restriktiv migrationspolitik, med en ambition om nettoåtervandring under överskådlig tid. Ineffektiva och dyra särlösningar på arbetsmarknaden och olika sorters lönesubventioner för olika grupper är inte vägen framåt. Det frigör också resurser att satsa på de som har arbetat, på de äldre, och på alla de som idag arbetar – ja, sliter till och med – i offentlig sektor. Ofta till på tok för låga löner.

I grunden handlar det om rättvisa. Ingen ska lämnas efter – inte i vårt Sverige.” (Källa: Bohusläningen)

De sista två meningarna blir såväl motsägelsefulla som lögnaktiga, eftersom ”ingen” i detta fall innefattar dem med ”rätt” bakgrund. De som har invandrarbakgrund innefattas inte.

Vad är ”nettoåtervandring”?

Om jag förstår dig rätt, Jimmie Åkesson, så innebär ”nettoåtervandring” i praktiken att du vill att Sverige ska skicka hem fler dit där de ”bör bo” än vi ska ta emot? Följaktligen betyder det att detta i längden leder till att andelen ”svenskar” ökar, och andelen ”icke-svenskar” minskar – utgifterna blir större än inkomsterna.

Nu återkommer vi till den springande punkten om hur frivilligt det här med (netto)återvandring är. Senast ni tryckte på det här med återvandring talade ni inte om att utgifterna skulle vara större än inkomsterna. Nu skärper ni retoriken – och politiken – genom att prata i termer som netto och brutto. Det finns en mängd frågor som kräver svar:

Ska återvandring ske frivilligt? Ni har under lång tid talat om tvångsförflyttning av invandrare, därav frågan.

Om återvandring ska ske tvingande:

  • Vilka är kriterierna ni tänker er för återvandring?
  • Ska uppehållstillstånd och medborgarskap upphävas?
  • Hur och vart ska ni förflytta människor?
  • Hur ska det finansieras?

Är det så att du tänker dig att invandrare, som en gång flytt från länder där det numera är tryggt och säkert att leva och bo, är de som är föremål för återvandring? Ex-jugoslaver, finländare, iranier, ungrare, balter, latinamerikaner och judar har alla varit med och bidragit till välfärdssverige och till att vårt land alltjämt är ett av världens bästa länder att leva i.

För det kan väl omöjligen vara så att du anser Venezuela, Kongo, Irak, Afghanistan, Syrien eller El Salvador vara ”säkra” länder mogna för att återta människor som en gång flytt landet av en anledning? Vän av ordning vill påminna om att dessa länder alltjämt är krigshärjade, att människor förföljs och förtrycks samt att de är presumtiva offer för terror och brott mot mänskliga rättigheter. Det är otydliga direktiv angående vilka det egentligen är som kan tänkas vara de som ska ”åka hem”. Det finns så många frågor som måste besvaras.

Åkesson: Åk tillbaka dit ni ”bör bo”

Anser du att tiden nu är mogen för att säga: ”Tack för den här tiden, men nu tycker vi att ni ska åka tillbaka dit där ni bör bo”? Vore det värdigt att du i så fall sviker dem vi en gång tagit under våra vingar för att de så illa behövde det? Skulle faktumet att de har integrerats och kämpat för att stå på egna ben, inte längre betyda något? Dessa människor har etablerat sig genom att bygga ett liv med familj, arbete och umgänge i Sverige. Det känns i sammanhanget nödvändigt att påpeka att dessa människor, likt alla medborgare, fyller en viktig funktion som samhällsbärare och ingår i det svenska s k samhällskontraktet.

Jag är medveten om att det finns människor som, av olika anledningar, gärna återvänder till sina hemländer. Men dessa människor behöver inga påtryckningar, inga incitament. De flyttar ändå. De har möjligheter, resurser och förutsättningar. Att svepande peka ut flyktingar som föremål för återvandring bidrar enbart till polarisering. Det går inte att komma ifrån att förslaget kan komma att uppfattas som ett tvång, oavsett hur SD väljer – om de nu gör det – att svara på frågorna. Hittills har de valt att inte vara.

Redan idag finns ett s k ”återetableringsstöd” (Förordning (2008:778) om återetableringsstöd för vissa utlänningar), vilket innebär att Migrationsverket har möjlighet att söka statligt bidrag åt människor som fått avslag på asylansökan och som självmant vill återvända (t ex efter att personen återkallat sin asylansökan) under förutsättning att det bedöms sannolikt att landet i fråga kommer att ta emot den som återvänder. Återetableringsstöd kan inte ges till människor som fått uppehållstillstånd eller svenskt medborgarskap.

SD:s utspel skapar oro och frågor

Att du nu väljer att dra åt tumskruvarna ytterligare kommer att skapa stark oro hos människor som är direkt berörda. Frågor som ”är det min tur nu?”, ”får jag stanna?” eller ”vad kommer att hända i hemlandet?” kommer att ställas. Den tillspetsade retoriken om ”nettoåtervandring” får den ofrånkomliga konsekvensen av att människor, som bott, levt, verkat och till och med fötts i Sverige ändå pekas ut som främlingar. Vi vet ännu inte vad förslaget kommer att få för verkning om det blir verklighet, och människor har rätt att få veta.

Vi pratar om människor, och människors livsöden.

SD i ett nötskal

Detta är, för alla er som inte har förstått det innan, fundamentet i SD:s människosyn och politiska värv:

”Vi och dom”.

Svenskar och främlingar.

Etnicitet och ”nedärvd essens”.

Kristna och icke-kristna.

Tack och hej.


Nu vänder jag mig direkt till dig, Jimmie Åkesson. Vi kräver svar på frågorna om återvandring. De av oss som redan röstar på dig behöver veta, de av oss som överväger att rösta på dig behöver veta och alla de av oss som direkt eller indirekt kommer att beröras av en eventuell återvandring behöver veta.

Vi kräver svar. Nu.

*Kvotflyktingar är de allra mest utsatta flyktingarna, och de väljs ut av UNHCR – det rör sig om ca 5 000 människor årligen.

Källor:

Bohusläningen: Därför måste Sverige ha en nettoåtervandring

SVT: Hård kritik mot SD under flyktingdebatt

SvD: SD vill stoppa kvotflyktingar via FN

UNT: Frågorna som Jimmie Åkesson aldrig fick

Regeringen.se: Förordning (2008:778) om återetableringsstöd för vissa utlänningar

UNHCR: Global Trends, Forced displacement in 2018

Myter om dödligt våld, del 3 – Sverige vs Belgien

Till mitt förra inlägg om det här med myter om dödligt våld (Tema: Irland) gjorde Helena Lind Trotzenfeldt följande kloka och faktiskt centrala kommentar:

”För många verkar det som om man måste välja sida.
Om man pekar på att det dödliga våldet inte ökar över tid betyder det för dem att man inte anser att dödande är allvarligt och måste åtgärdas.
Det är fullständigt möjligt att vara helt ense om att vi som land behöver ta krafttag mot alla former av dödande – våld mot kvinnor liksom gängvåld liksom rån och fyllevåld – och samtidigt inte köpa in sig i ”Sverige har blivit farligt”-myten.”

Detta är viktigt.

Det är en vanlig retorisk figur att jag och andra som påpekar att det är bäst att hålla sig till fakta om våldsutvecklingen i Sverige håller på och skönmålar verkligheten, att vi skulle hävda såna dumheter som att allt är frid och fröjd och inga problem finns.
Så är det givetvis inte.

Detta handlar om att benhårt hålla fast vid fakta och aldrig acceptera felaktigheter som sprids. Oavsett om felaktigheterna beror på misstag eller är medvetna lögner. Oavsett om felaktigheterna sprids via erkända media eller på bloggar eller Facebook.

Frågan om det dödliga våldet har kommit att bli en av de största politiska frågorna i Sverige idag. Och det är därför av stor vikt att vi inte låter dem som sprider en känsla av undergång stå oemotsagda.

Den här gången tänker jag fokusera på Belgien. Hur ser det ut när det gäller dödligt våld i Belgien?

Belgien har ca 10 procent fler invånare än Sverige.
Men mer än dubbelt så många mord.
2002 skedde 320 mord i Belgien, i Sverige 98.
Just det året var det mer än tre gånger så många.
Sedan dess har situationen förbättrats i Belgien, men nivån på dödligt våld ligger fortfarande betydligt högre än i Sverige.

Frågan är nu – gick Belgien under?
Svaret är självklart nej.
Betyder det att vi ska vara nöjda?
Givetvis inte.
Men vi kan avboka undergången.

Dödligt våld – 50 hårdast drabbade städerna i världen… och Malmö

Cancún är en semesterstad i östra Mexiko dit svenskar gärna åker på charterresa. Det är samtidigt en av världens hårdast drabbade när det gäller dödligt våld. (Inte den hårdast drabbade i världen – det är Tijuana*.)

I Cancún mördades förra året fler än 10 människor varje vecka – 547 under hela 2018. På två veckor mördades fler än på hela året i Malmö, den stad i Sverige som har lyfts fram som ”Sveriges Chicago”.

Räknat per capita mördades sexton gånger så många människor i Cancún som i Malmö.

Perspektiv.
Sammanhang.
Kontext.
Det är alltid bra att ha när vårt land beskrivs som nära undergången.

* I Tijuana är mordfrekvensen 35 gånger högre än i Malmö. I denna stad med 1,9 miljoner invånare mördades i genomsnitt 51 människor per vecka – över sju människor varje dag.

Hur ser Sveriges framtida migrationspolitik ut?

Oavsett vilken inställning man har i asyl- och migrationsfrågan är det viktigt att alla är medvetna om hur den migrationspolitik vi har ser ut. Okunskap leder till att det sprids lögner och myter. Hur kommer den framtida migrationspolitiken att se ut? Nuvarande regeringspartier ska inom ett år att presentera en långsiktig hållbar migrationspolitik.


I juni 2019 beslutade regeringen att regeringspartierna (Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna) att en parlamentarisk kommitté ska utreda hur en hållbar och långsiktig migrationspolitik ska se ut.

Man är av uppfattningen att detta är nödvändigt för att upprätthålla en rättssäker, human och effektiv migrationspolitik. Man vill samtidigt minimera förekomsten av tillfälliga lösningar, vilket varit mer regel än undantag de senaste åren.

Senast den 15 augusti 2020 ska kommittén lägga fram sitt betänkande.

Vad är det som kommittén ska ta ställning då? Sveriges migrationspolitik är i behov av en bred nationell reglering som ska vara gällande utöver det reviderade europeiska asylsystemet.

Det finns ett par springande punkter som kräver ett ställningstagande (Källa: Regeringen.se):

• om asylsökande som uppfyller kriterierna för att beviljas
uppehållstillstånd i Sverige som huvudregel ska beviljas tidsbegränsade eller permanenta uppehållstillstånd,
längden på uppehållstillstånden, om tillstånden som huvudregel ska vara tidsbegränsade samt under vilka förutsättningar som permanenta uppehållstillstånd ska kunna beviljas, och
• om asylsökande ska kunna beviljas uppehållstillstånd på ytterligare grunder än de som följer av EU-rätten och svenska konventionsåtaganden, och i så fall vilka dessa grunder bör vara.
Kommittén ska därvid särskilt ta ställning till om en ny humanitär grund för uppehållstillstånd ska införas.

Dessutom ska kommittén ta ställning till (Källa: Regeringen.se):

  • i vilken utsträckning som anhöriginvandring ska vara möjlig om den person som utlänningen åberopar anknytning till har sökt asyl och beviljats uppehållstillstånd i Sverige, och
  • om ett försörjningskrav ska gälla vid anhöriginvandring och hur ett sådant krav då bör utformas.

(Text i fetstil är gjord av mig)

Kommitténs arbete ska leda till förslag på författningsändringar innefattande nyss nämnda punkter. Man vill med arbetet säkerställa att en större andel av de människor som kommer till Sverige gör det på lagliga och säkra vägar.

Arbetet syftar också till att undersöka andra EU-länders regelverk och vilka faktorer som påverkar människor att söka asyl i Sverige.

Kommittén kommer vidare att arbeta för att finna lösningar så att asylprocessen blir mer rättssäker.

Sammanfattningsvis ska kommittén redogöra för samhällsekonomiska och andra effekter av de ställningstaganden som fattas.

Den som är intresserad av en mer djuplodande genomgång av vad Kommittédirektiv 2019:32 innefattar kan läsa hela dokumentet här.

EU: Sverige säger nej till båtmigranter

För två veckor sedan rapporterade Motargument att ett antal EU-länder kommit överens om en rättvisare fördelning av båtmigranter som anländer Italien och Malta.

Det var i Luxemburg 8 november som initiativländerna Tyskland, Frankrike, Italien och Malta presenterade den s k Maltadeklarationen. Vid inrikesministermötet diskuterades hur ansvarsfördelningen av båtmigranter ska se ut.

Maltadeklarationen är inte en formell EU-fråga, och är tidsbegränsad om minst ett halvår.

Sverige har valt att ställa sig utanför Maltadeklarationen, vilket innebär att vi inte kommer att ta emot båtmigranter för att minska trycket på de mest belastade EU-länderna i södra Europa.

Även Danmark, Finland och Nederländerna har bekräftat att de ställer sig utanför Maltadeklarationen.

Den franska Europaministern Amelie de Montchalin förkunnade att ett tiotal EU-länder vill vara behjälpliga i den tidsbegränsade överenskommelsen. Dock var det bara tre EU-länder som bekräftade att de kommer att medverka: Luxemburg, Irland och Portugal.

De länder som står bakom Maltadeklarationen är Tyskland, Frankrike, Italien och Malta.

Inrikesministermötet visar att det finns stor splittring bland EU:s medlemsländer vad gäller migration och asyl. Det finns inga tecken på att EU-länderna har kommit närmare en gemensam asylpolitik.

Källor:

Europaportalen: Sverige tar inte emot båtmigranter

YLE: En handfull EU-länder beredda att delta i frivillig migrationspakt – men gemensam linje i asylpolitiken låter vänta på sig