I min genomgång av olika myter kring det här med att brottsligheten bara ökar och ökar utgår jag från en kommentar från en person som inte tror på statistiken om det minskande våldet. Det stämmer inte med det intryck som skribenten hade av att läsa dagstidningen:

Så här skrev han:

”Ja får inte debet och kredit och stämma.
Statistiken visar på att våldet har minskat.
Hur kan det vara så när varje dag
1. minst en person blivit bragt om livet,
2. en eller flera våldtäkter,
3. bilar som brinner,
4. sprängdåd med bomber
5. rån
6. och inbrott

Eftersom jag betar av hans påståenden från slutet och det första inlägget handlade om inbrott och det andra om rån så är det nu dags att titta närmare på nummer 4. sprängdåd med bomber.

Sprängningar

MYT:
”Sprängningar är något nytt.”

FAKTA:
De skapade inte samma rubriker.

Titta på bifogade faksimil av en notis i DN 13 januari 1955.
Notisen handlar om ett inbrott mot en juveleraraffär i Stockholm.
Men här finns också intressant information om andra brott.
200 inbrott. På tio dagar.
20 inbrott varje dag.
Enbart i Stockholm….
”frågan är väl om inte det är en rekordsiffra”

Den avslutande meningen är intressant:

”Utom inbrottstjuvar har vi också haft dynamitarder. Sex sprängningar sedan den 1 januari är siffran, och även den är ovanligt hög.”

Ja, siffran var säkerligen ovanligt hög.
Men inte så hög att den i januari 1955 skapade en rubrik.

Tvåhundra inbrott och sex sprängningar.
På tio dagar. 1955.
Enbart i Stockholm.
Men någon rubrik blev det inte.

Låt mig i sammanhanget understryka att jag inte är ute efter att säga att allt är frid och fröjd idag eller att allting var värre förr. Det jag vill påminna om är att vi ska försöka bevara vår känsla för sammanhang och kontext. Bombdåd och sprängningar är inget nytt.

Och vi ska inte underskatta medias avgörande roll.

—-
Översikt om sprängningar nu och då.

När det gäller bombdåd så är det mycket svårt att hitta någon samlad statistik. I kriminalstatistiken försvinner sprängningarna under rubriken allmänfarlig ödeläggelse som ju även kan inkludera annat.

Och i Socialstyrelsens två register över skadade (Patientregistret) och döda (Dödsorsaksregistret) så skilde man tidigare inte mellan skador och dödsfall som berodde på skjutvapen och de som berodde på sprängning. Det är först en bit in på 2000-talet som vi kan hitta specifik statistik om människor som fått vård eller omkommit till följd av sprängningar. Under de senaste 15 åren rör det sig om ett fåtal. Ett flertal år är siffran noll.

Vi som är något äldre har egna minnen av en rad bombdåd som skadade och dödade människor. Från 1970-talet och framåt är några av de mest spektakulära följande:

* Västtyska ambassaden. April 1975. Tre döda.
* Åklagare Sigurd Denckers villa i Nacka den 16 juli 1982. En död.
* Skatteskrapan i Stockholm 22 februari 1983. En död.
(Båda dessa ”Bombmannen” Lars Tingström)
* Restaurang Fontainebleau i Stockholm 31 december 1982.
* Militärt mobiliseringsförråd i Järna utanför Södertälje 12 november 1986. Järnaligan. Flera ton sprängmedel användes och ledde till en enorm explosion där flera hektar skog jämnades med marken och skyltfönster krossades i Järna fem kilometer därifrån.
* Brevbomb. Mordet på Efat Ghazi, Västerås 6 september 1990.
* Lidingö Tennishall, 1997. ”OS-bombaren”.
* Bilbomb i Nacka mot två journalister. 28 juni 1999. Två svårt skadade.
* Bilbomb i Malmö mot en polis. 30 juni 1999. En svårt skadad.

Detta är ett axplock. Jag gör inga anspråk på att ha fått med alla. Alla kompletteringar välkomnas.

Det som är intressant därutöver är att de återkommande ”krigen” mellan olika MC-gäng misstänks ingå i motivbilden kring flera av de sentida bombdåd som skett under 2000- och 2010-talet. Däribland sprängningen av Outlaws lokaler utanför Åtvidaberg, i september 2007, då en människa dog.

Det finns alltså en hel del sprängningar i massmedias bevakning genom åren. Men även här finns ett stort mörkertal. Särskilt när vi går tillbaka i tiden. Och kanske är det just i detta vi kan finna en förklaring till att det för många kan förefalla som om sprängdåd är något nytt.

Att läsa notisen från DN publicerad i januari 1955 berättar något.

Tack till Claes Tullbrink för faksimilen ur DN

Feature image attribution:
© Nevit Dilmen [CC BY-SA 3.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)]