Artiklar

IHRA-definitionen av antisemitism ett hot mot yttrandefriheten

Vi måste kunna kritisera Israels politik utan att stämplas som antisemiter. Sedan 2016 har den så kallade IHRA-definitionen av antisemitism – framtagen av International Holocaust Remembrance Alliance – fått global spridning. På ytan verkar definitionen ofarlig och till och med nödvändig: att motverka antisemitism är en självklarhet i varje demokratiskt samhälle. Men bakom formuleringarna döljer sig ett verktyg som i praktiken hotar yttrandefriheten och tystar politiska röster, särskilt dem som framför kritik mot staten Israel.

IHRA-definitionen säger att antisemitism är ”en viss uppfattning om judar som kan uttryckas som hat mot judar”. Men definitionen innehåller också elva exempel, där flera uttryckligen kopplar antisemitism till viss typ av Israelkritik. Ett exempel som ofta lyfts fram är att det betraktas som antisemitiskt att påstå att ”existensen av en stat för det judiska folket är ett rasistiskt projekt”.

Med sådana formuleringar riskerar man att sammanblanda antisemitiska uttryck med legitim kritik av Israels politik, något som slår hårt mot propalestinska röster, aktivister, akademiker och människorättsorganisationer. I länder som Storbritannien och Tyskland har IHRA-definitionen redan använts för att stoppa föreläsningar, dra in finansiering och tysta kritiska röster i det offentliga rummet. Sverige är på väg i samma riktning när vissa universitet, myndigheter och politiker förespråkar att definitionen ska tillämpas även här.

Flera länder har däremot valt att ompröva eller avstå från att tillämpa IHRA-definitionen. Irland, Norge och Nederländerna har uttryckt kritik eller valt alternativa definitioner. I Kanada och USA har ett stort antal universitet avböjt att införa IHRA med hänvisning till den akademiska friheten.

Sveriges regerings beslut och tillämpning

Den svenska regeringen har formellt erkänt och ställt sig bakom IHRA:s arbetsdefinition av antisemitism. Detta beslut togs som en del av Sveriges engagemang inom International Holocaust Remembrance Alliance och har legat till grund för flera nationella åtgärder mot antisemitism.

Det är värt att notera att Israel är ett av medlemsländerna i IHRA, vilket har lett till kritik om att staten har oproportionerligt inflytande över definitionens utformning och tillämpning.

Formellt erkännande: IHRA-definitionen används som verktyg för att identifiera och bekämpa antisemitism i olika sammanhang på regeringsnivå.

Utbildningsinsatser: Definitionen har integrerats i utbildningssystemet med program för lärare och elever samt kampanjer riktade till allmänheten.

Nationella handlingsplaner: Sverige utvecklar handlingsplaner där IHRA-definitionen är en referenspunkt, med insatser inom rättsväsendet, utbildning och civilsamhället.

Men trots detta stöd råder en livlig debatt i Sverige. Många kritiker varnar för att IHRA-definitionen kan inskränka yttrandefriheten genom att tysta legitima röster som kritiserar Israels politik, särskilt i frågor som rör Palestina och ockupationen.

Kritik mot IHRA-definitionen – internationellt och i praktiken

IHRA-definitionen kritiseras skarpt av över 200 internationella forskare, jurister och experter som menar att den suddar ut gränsen mellan antisemitism och legitim kritik mot staten Israel. Den används som ett politiskt verktyg för att skydda Israel från ansvar och för att censurera människorättsförsvarare, akademiker, journalister och konstnärer.

Kritiken pekar på att definitionen är:

  • Vag och juridiskt osäker.
  • En sammanblandning av judar som folk och staten Israel som politisk enhet.
  • Ett instrument för att tysta propalestinsk aktivism.
  • Ett hot mot den fria akademiska och politiska debatten.
  • Ett hinder för kampen mot verklig antisemitism genom att utvattna begreppet.

I vissa delstater i USA har IHRA-influerad policy gått så långt att det är olagligt att bojkotta Israel, vilket ytterligare visar på riskerna med att blanda samman kritik av en stat med hat mot en folkgrupp.

Väldokumenterade människorättsbrott kräver kritik

Det handlar inte om åsikter utan om väldokumenterade övergrepp bekräftade av FN, Amnesty, Human Rights Watch och israeliska organisationer som B’Tselem:

  • Ockupation och olagliga bosättningar på Västbanken, i strid med internationell rätt.
  • Tvångsförflyttningar och rivningar av palestinska hem.
  • Blockaden av Gaza, klassad som kollektiv bestraffning av FN.
  • Oproportionerligt militärt våld, ofta mot civila mål, vilket kan utgöra krigsbrott.
  • Apartheidliknande system enligt flera människorättsorganisationer.
  • Godtyckliga gripanden, inklusive av barn, utan rättslig prövning.
  • Skjutningar av obeväpnade demonstranter, möjliga brott mot mänskligheten.
  • Massiva bombningar där sjukhus, skolor och flyktingläger träffats.
  • Över 52 500 döda – majoriteten kvinnor och barn.
  • Över 100 dödade journalister – det dödligaste kriget för pressfriheten i modern tid.
  • FN och hjälporganisationer varnar för svält som vapen – barn dör och över en miljon människor riskerar hungersnöd.

Att kritisera detta är inte antisemitism. Det är en plikt i ett demokratiskt samhälle.

Ett bättre alternativ – Jerusalem Declaration on Antisemitism

Som svar på problemen med IHRA-definitionen har över 200 forskare och experter tagit fram ett alternativ: Jerusalem Declaration on Antisemitism (JDA). JDA gör en tydlig åtskillnad mellan antisemitism och politisk kritik av Israel och värnar både judars trygghet och yttrandefriheten.

Vi måste kunna kritisera staters politik utan att tystas genom vaga och politiskt motiverade antisemitismdefinitioner. IHRA-definitionen utgör ett hot mot yttrandefriheten och demokratin. Sveriges formella stöd för IHRA bör följas av en öppen diskussion om hur vi bäst bekämpar antisemitism utan att censurera legitima röster. Vi behöver en definition som skyddar både judars säkerhet och demokratisk debatt – inte en som tystar kritik.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källor:

IHRA (International Holocaust Remembrance Alliance): Working Definition of Antisemitism

#NOIHRA

Regeringen: Strategi för att stärka judiskt liv och motverka antisemitism i Sverige

Regeringen: Sveriges första strategi för att stärka judiskt liv och motverka antisemitism

SR: När Israelkritik klassas som antisemitism

Krönikor

SD:s väg till makt (del 2): Bygger sitt medieuniversum – undergräver demokratin

Detta är del 2 i en serie artiklar som granskar Sverigedemokraternas långsiktiga strategi för att förändra det svenska samhället. I denna del synliggör vi hur SD:s arbete inte handlar om enskilda utspel, utan om en samordnad plan för att splittra opinionen, kontrollera informationsflöden och på sikt omforma Sveriges demokrati och samhällsstruktur.

SD:s strävan efter makt handlar inte bara om politiska förslag. En central del av deras strategi är att kontrollera informationsflödet – att ifrågasätta etablerade medier, sprida egna narrativ genom alternativa kanaler och använda anonyma nätverk för att forma opinionen. Genom att systematiskt undergräva förtroendet för fria medier och etablera egna kommunikationsvägar vill SD långsiktigt förändra det svenska demokratiska samtalet.

Ett alternativt medieuniversum

Sverigedemokraterna har länge hävdat att de missgynnas av traditionella medier. Redan 2010 skickade Jimmie Åkesson ett öppet brev till Sveriges chefredaktörer där han efterlyste en “argumentation i god demokratisk ton”.

Men istället för att enbart söka erkännande i etablerade medier har partiet aktivt byggt upp egna kanaler, främst Riks.

Riks grundades av SD:s kommunikationsavdelning och drivs idag av ett separat bolag med starka kopplingar till partiet. Innehållet i Riks följer fortsatt partiets narrativ och strategi Plattformen startades 2021 och producerar dagligen nyheter, debatter och satir med tydlig nationalistisk och invandringskritisk vinkling. Även om Riks ibland profilerar sig som en “fri och oberoende” kanal, visade Kalla faktas granskning i Undercover i trollfabriken att Riks är en direkt förlängning av SD:s medieapparat.

Genom Riks kan partiet sprida sitt budskap utan att passera traditionell journalistisk granskning och på så sätt skapa ett eget informationslandskap.

Trollfabriker och anonym satir

SD:s informationsstrategi sträcker sig långt utanför deras officiella plattformar.

Granskningar, bland annat Undercover i trollfabriken, har visat hur partiets kommunikationsteam arbetar via anonyma konton på plattformar som X (tidigare Twitter), Instagram och Facebook .

Via dessa kanaler sprids memes, satir och politiskt vinklade budskap som förstärker SD:s berättelse om migration, kriminalitet och svenskhet – ofta i syfte att misstänkliggöra motståndare och etablerade institutioner.

Vi har i denna artikel valt att inte namnge specifika konton eller personer.

Detta av flera skäl:

  • Kontona kan ha bytt namn eller tagits bort, vilket försvårar verifiering.
  • Vi vill inte bidra till att ge dessa kanaler ökad spridning.
  • Motargument står för en saklig debattkultur och tar tydligt avstånd från näthat och uthängning av enskilda individer, oavsett vilken sida de tillhör.

Fokus i denna granskning är inte på enskilda konton – utan på det systematiska sätt som SD använder anonymitet och alternativa informationskanaler för att forma opinionen och öka polariseringen i samhället.

Attacken mot public service och oberoende medier

SD har även i formella motioner föreslagit att avskaffa public service i dess nuvarande form. I motion 2020/21:604 argumenterar partiet för att ersätta public service med vad de kallar “riktig demokratisk public service”, där finansieringen skulle styras av vad skattebetalarna själva efterfrågar.

Detta skulle i praktiken innebära att oberoende journalistik riskerar att bli beroende av kortsiktiga opinioner och politiska kampanjer, snarare än av professionella redaktionella principer.

Informationspåverkan och sårbarhet

Forskning från Göteborgs universitet visar att SD-sympatisörer är särskilt sårbara för informationspåverkan. De har lägst tillit till valprocessen och till traditionella medier jämfört med andra partiers väljare .

Denna misstro gör dem mer mottagliga för desinformation och alternativa medier – en miljö där SD:s egna budskap får ökat genomslag.

Hat, hot och tystnadskultur

Sveriges Kommuner och Regioners rapport om hot och hat mot förtroendevalda visar att politiker som arbetar med integrationsfrågor, jämställdhet och mänskliga rättigheter löper störst risk att utsättas .

SD:s anonyma konton och satirkanaler bidrar till ett klimat där hat och hot normaliseras, vilket i sin tur skrämmer bort människor från att delta i politiken – särskilt från minoriteter och kvinnor.

En del av ett internationellt mönster

SD:s strategi är inte unik för Sverige. Enligt analysen Högerpopulismens framväxt på Mänsklig Säkerhet följer SD en välkänd högerpopulistisk taktik:

  • Undergräva förtroendet för etablerade medier,
  • Politisera kulturfrågor som invandring och könsroller,
  • Presentera sig själva som de enda “sanna” representanterna för folket.

Denna strategi splittrar samhällen och försvagar tilliten till demokratiska institutioner – vilket gynnar auktoritära intressen både nationellt och internationellt.

Varför partistyrda medier hotar yttrandefriheten

När politiska partier som SD skapar egna “mediekanaler” suddas gränsen mellan fri journalistik och politisk propaganda.

Mediernas roll i en demokrati är att:

  • Granska makten,
  • Främja olika perspektiv,
  • Skydda yttrandefriheten.

Partistyrda kanaler syftar istället till att förstärka det egna maktgreppet, minska transparens och kontrollera berättelsen om vad som händer i samhället.

När dessa kompletteras med anonyma konton och satirkanaler, blir informationslandskapet allt svårare för medborgare att navigera i – vilket urholkar demokratins grundvalar.

Slutsats: Kontroll över information är kontroll över makten

SD:s arbete med att bygga alternativa medier, sprida anonyma budskap och attackera etablerade nyhetskällor är ingen tillfällighet.

Det är en genomtänkt del av en långsiktig strategi för att ta kontroll över samhällsdebatten, forma verklighetsbilden och bana väg för politiska förändringar utan traditionellt demokratiskt motstånd.

Att avslöja och förstå dessa metoder är avgörande för att försvara en öppen, inkluderande och demokratisk offentlighet.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källor:

Dagens Media: Jimmie Åkesson skriver öppet brev – vill bli bemötta som andra partier

EXPO: Riks

TV4Play: Kalla Fakta Undercover i trollfabriken

Riksdagen: Motion 2020/21:604 Avskaffande av public service i dess nuvarande form

Göteborgs universitet: Ny rapport om sårbara för informations-påverkan under val

Sveriges Kommuner och Regioner: Hot, hat, våld mot förtroendevalda

Mänsklig Säkerhet: Högerpopulismens framväxt

Korta motargument

Mord i världen

Det finns vissa som tror att Malmö, Göteborg och Stockholm är bland de farligaste städerna i världen.

De refererar till en illa skriven artikel i Expressen (26 maj 2024) enligt vilken Malmö, Göteborg och Stockholm fanns på en lista över de farligaste städerna i världen. Helt bisarr artikel vars källa är den misskrediterade sajten NUMBEO, som för några år sen utnämnde Lund till världens farligaste stad…

Detta är den korrekta listan över de femtio farligaste städerna i världen utifrån antalet mord i resp stad.
(Per 100 000 inv).

Malmö, Göteborg och Stockholm har mindre än en tiondel mord i jämförelse med den som ligger på plats femtio. Att påstå att dessa tre svenska städer finns bland de farligaste i världen är löjeväckande.

Alla städer utom fyra återfinns i Nord- och Sydamerika.

Alla dessa städer har 300 000 invånare eller fler. Någon kanske saknar St Louis, som för några år sedan hade toppnoteringen i USA. Men där har befolkningen minskat och är idag lägre än 300 000.

En liten påminnelse…

Krönikor

Ministerstyre – en attack på demokratin

När Jimmie Åkesson (SD) öppnar för ministerstyre är det inte bara en ogenomtänkt kommentar – det är en medveten signal om vart Sverigedemokraterna vill ta Sverige. Det är ett steg bort från demokratisk kontroll och ett steg närmare ett auktoritärt system där makt går före rätt.

Sverige har en unik och grundläggande princip i sin demokratiska struktur: myndigheter ska vara självständiga från regeringen. Denna princip finns till för att skydda medborgarna mot godtyckliga beslut och säkerställa rättssäkerhet. Det är ett skyddsnät mot korruption, partiskhet och maktmissbruk. När Jimmie Åkesson nu ifrågasätter detta, gör han det inte av misstag. Det är ett test – av medier, av oppositionen, av svenska folket.

SD har under lång tid arbetat för att flytta gränser. Från retorik om återvandring till motioner om slöjförbud, angrepp på public service, och en allt mer aggressiv kulturpolitik där allt “icke-svenskt” ska tryckas undan. Den röda tråden är tydlig: kontroll.

Att Åkesson dessutom vill halvera tiden det tar att stifta lagar visar att det demokratiska samtalet – den tid vi normalt ger till expertutlåtanden, remissinstanser och granskning – är något partiet helst vill skala bort. Det är en politik där snabb makt går före långsiktig klokhet, där beslut ska drivas igenom snabbt och utan besvärande frågor.

Vi har sett vad som händer i andra länder när makten centraliseras, rättsväsendets oberoende ifrågasätts, och oberoende medier undermineras. Det börjar alltid med små steg. Små skiften i språkbruket. Små förändringar i regler. Men slutstationen är alltid densamma: ett samhälle där medborgare inte längre vet vem som faktiskt har makten, och där kritik tystas före den ens hörts.

Vi får inte vara naiva. Detta är inget vanligt utspel. Det är ännu ett angrepp på demokratins fundament. Om vi inte försvarar de institutioner som skyddar oss nu, riskerar vi att stå utan skydd när vi behöver det som mest.

SD har visat vad de vill. Frågan är vad vi andra är beredda att göra åt det.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källa:

SVT: JImmie Åkesson öppnar för ministerstyre

Artiklar

Åtal mot bilisten i Borås

Den 68-årige man som åtalas för att ha kört sin personbil rakt in i en fredsmanifestation i Borås, i augusti 2024, beskriver sig som sverigedemokrat. Mannen står åtalad för grov misshandel med hatmotiv. En intervju i SD-nära radiokanalen Riks finns med i åklagarens bevisning. I den intervjun säger mannen, anonym och med maskerad röst, bland annat: ”så länge Palestinier finns kommer det aldrig att bli fred”.

Den åtalade mannen säger att ’vänstermedia’ aldrig skulle publicera sanningen. Han motsätter sig åklagarens bild att han oprovocerad körde in i demonstrationståget och beskriver det istället som att han blev omringad av demonstranter. På frågan om vad han vill säga till dem som anser att det här var ett attentat säger han kort: ”Lita aldrig på vad en muslim eller kommunist säger. End of story”.

Programledare Daniella Hansson på Riks ger den anonyme mannen gott om tid att utveckla sina resonemang, som understöds av ledande frågor som: ”är du orolig för att du kanske kommer bli orättvist dömd”, vad tycker du om att andra ”gjort sanning utan att göra någon bakgrundskontroll” och ”hur går dina tankar nu när det florerar rubriker som efter bilattacken och han vill utrota palestinier”. Den sistnämnda frågan besvaras kort och gott med orden: ”Det vill jag. Eller rättare sagt, jag har skrivit det och det står jag för”.  

I intervjun i Riks kallar den åtalade mannen demonstranterna för ”förbannade nazister” och ”sinnessjuka galningar”. Han kryddar sin analys med att ”svenska hårt arbetande människor är inte ett skit värda”. Mannen understryker att han är sverigedemokrat. ”Det är jag än idag”.

I skrivande stund vet vi inte om SD tagit avstånd från agerandet. Listan över hatbrott, utfall mot etniska grupper och aggressioner mot individer som sverigedemokrater utfört eller som partiet sett mellan fingrarna på börjar med andra ord bli lång.

Vi länkar till en webcachad version av blogginlägget för att inte ge onödiga klick till deras blogg:

https://web.archive.org/web/20250514101924/https://riks.se/opinion/exklusiv-intervju-bilmarodoren-i-boras-jag-blev-overfallen

Artiklar

SD krymper, sjunker ner

Sverigedemokraterna har genom alla år haft kaxiga texter på sin hemsida med : ”Vi växer så det knakar” och:  ”Vi växer snabbare än någonsin…” Under hela våren 2025 inleds deras hemsida med en blågul bild där det står: ”Bli medlem i Sveriges snabbast växande folkrörelse!” Vän av ordning funderar om det finns något enda bevis för att SD verkligen växer?

För att följa svenska lagar ska partierna ha skickat in anmälan till Kammarkollegiet med redovisning om partibidrag och partistöd senast den första juli. SD redovisade att de fick 6 875 650 kronor från sina medlemmar i medlemsavgifter för hela kalenderår 2018.

År 2019 fick SD 6 744 201 kronor i medlemsavgifter.
2020 : 4 462 956 kronor i intäkter från medlemmar.
2021: 4 505 200 kr i medlemsavgifter.
2022: 4 477 693 kr (Som var ett valår, då partier oftast växer!)
2023: 2 874 900 kr för hela år 2023! (Och endast 42 600 kr i donationer från privatpersoner det året!)

Valåret 2022 uppgav SD de hade 35 766 medlemmar. De har sedan dess uppgivit siffror om 30 400-33 300 medlemmar.

För partiet som ständigt hävdat att de växer och ökar, är detta ännu en varningsklocka om allt fler avgående och uteslutna kommunpolitiker runtom i hela landet och det som de sjunkande opinionssiffrorna visat sedan slutet av år 2019.

SD är ett missnöjesparti som efter 2019 haft sjunkande popularitet, färre sympatisörer och de har gradvis även tappat inkomster från sina medlemmar. Det går dåligt för SD, som har haft en ansenlig andel ”missnöjesväljare”.

Väljare som röstat för att ”röra om i grytan” eller i protest mot ”sjuklövern” är lättrörliga. Är en sådan grupp inte nöjda med sitt förra val, så kan andelar ur gruppen relativt snabbt bli soffliggare, röstskolkare eller tänka sig att flytta sin röst till något annat alternativ. Så skedde med Ny Demokrati, Svenskarnas Parti och NMR — vi på Motargument minns deras splittringar och fall. Vad kommer ske nu med SD?

Källor:

Kammarkollegiet redovisning
Opinionsmätningar: val.digital
https://www.bottenada.se/parti/sverigedemokraterna
http://pollofpolls.se/sverigedemokraterna/
Rösträkning kyrkoval

Krönikor

”Judeskämt” är rasism

1 kommentar

Hur ser du på s k ”judeskämt”? Är du en person som själv drar dem, skrattar du, blir du obekväm, reagerar du eller kanske tycker du att de egentligen är ganska harmlösa? Vi ska vara medvetna om vad det faktiskt innebär att skämta på minoriteters bekostnad. Judar är en minoritet som sedan urminnes tider har fått utstå rasism, varit föremål för fördomar, hotats, hatats och mördats just för att de är judar. Att skämta om judar bottnar i generaliserande fördomar baserade på rasism och antisemitiska konspirationsteorier.

Nättidningen Samtiden ägdes fram till ganska nyss av Sverigedemokraterna, är fortsatt ett propagandaorgan för partiet, och flera medarbetare är SD-kopplade. I en krönika signerad Jakob Sjölander som fått rubriken ”Mina judeskämt är inte roliga längre” uttrycker skribenten något vi skulle kunna betrakta som sorg, då han känt sig tvingad att sätta ”judeskämten” tillfälligt på paus. Anledningen är att han anser att ”tiderna har förändrats, och nu skulle vi vara långt mer försiktiga med att skämta om judar”.

I ingressen på Samtiden-krönikan läser vi:

”För ett antal år sedan hjälpte jag en kamrat att flytta. Vid ett tillfälle pekade han på en garderob och sa: ”Där har jag gömt mitt judeguld”. Lite senare så invände han emot att vi skulle lämna saker obevakade nere på gatan, eftersom det ”kunde komma en jude och stjäla det”. Till detta svarade jag att juden nog ville ha tillbaka sitt guld.” (Källa: Samtiden)

Skribenten ursäktar att de hade roligt åt skämten med att de inte alls var antisemiter, utan att de istället ”drev med antisemitismens absurditet” och att de varit ”riktade mot antisemiterna”. Om skämtet skojar med, driver med stereotyper om, misskrediterar judar som folkgrupp, då är det inte ett skämt om antisemiter.

Förringande av rasistiska skämt om judar är lika med att utföra antisemitism. Det är farligt att tona ned kraften hos skämt baserade på fördomsfulla generaliseringar om minoriteter, då de kan bidra till att rasism och intolerans accepteras. Man kan bära på antisemitiska stereotyper och utöva rasism, även om man påstår sig vara fri från rasistiskt/antisemitiskt hat.

Sjölander ser fram emot när antisemitismen sjunkit undan, för då kan han börja dra sina ”judeskämt” igen. I sin krönika normaliserar han ”judeskämt”, då han anser att de är kul, men inte just nu bara. Vi andra kan försöka inse att skämt på minoriteters bekostnad tillhör historien.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Lästips:

Samtiden: Mina judeskämt är inte roliga längre (sparad i webbarkiv för att inte ge nättidningen trafik/klick)

SVT: Oscar Sjöstedt (SD) skrattade åt nazistskämt om judar

Göteborgs-Posten: Judiska elever möter heilande och judeskämt

URPlay: Antisemitism idag: Konspirationsteorierna

I fokus, Krönikor

Trivselfascism i SVT?

Krönika av Pernilla Zethraeus

En titt på SVT:s ”Politikbyrån”, om Jimmie Åkessons 20 år som partiledare ger en märklig twilight zone-känsla. Händer det här verkligen?

Åkesson framställs där, under rubriken ”visionären” som om han ledde vilket parti som helst. Han beskrivs i lättsam ton som ”vanlig”, ”tålmodig”, ”stabil” och ”multikompetent”. Man pratar ledarstil och hur han byggt Sverigedemokraterna till den maktfaktor de är idag. Borta är bilderna av heilande medlemmar, bokbål, ständiga rasistiska utfall, trollfabrik och den internationella högerextrema och antidemokratiska trend SD verkar i.

Det lilla som via länk sägs på det temat kommenteras som ”motvillig beundran”. Istället illustreras sådant med den gamla järnrörsskandalen, som vore den en dåtida alkoholrelaterad parentes, innan partiet kammade till sig. Det rasistiska, ur nazismen sprungna projekt SD nu håller på att förverkliga medan de sätter skräck i stora delar av Sveriges befolkning, förbigås. Fokus är ”framgångssagan”. Trivselfaktorn är på kollegial köttbulle-nivå. Småputtrigt och lite gulligt. Är rasismen så normaliserad att det ens är möjligt?

Medan SVT diskuterar hur framgångsrik Jimmie Åkessons ledarstil är, dimper ett brev från Migrationsverket ner i brevlådan hos mängder av svenskar: ”Du får detta brev eftersom ett ärende om återkallelse av ditt permanenta uppehållstillstånd i Sverige och din flyktingstatusförklaring har öppnats”. Mottagaren upplyses också om hen inte har rätt ”till ett offentligt biträde.”

Borta är allt politiskt prat om integration, språk och förmågan till egenförsörjning. Har du flytt hit ska du ut, är signalen. ”Välkommen till återvandringståget”, som samma parti tidigare sagt. ”Enkel biljett till Kabul.” Sverigedemokraterna pekar också ut islam som en ”avskyvärd religion” och moskéer, i motsats till andra trossamfunds byggnader, som icke önskvärda. SD vill göra det lättare att ändra i grundlagen och har vid åtskilliga tillfällen flirtat med nazismen. 

När detta skrivs har tungviktaren Rickard Jomshof, sverigedemokratisk riksdagsledamot, tidigare ordförande i justitieutskottet, för andra gången på ett år, offentligt uppmanat en annan svensk riksdagsledamot att ”lämna Sverige” och ”åka hem”. Det förmodade ”hem” som åsyftas är diktaturens Iran. Tidösamarbetets tyngsta parti, det hela regeringskonstellationen vilar på, pekar alltså än en gång ut en namngiven person, än en gång en folkvald, som icke önskvärd på grund av sin flyktingbakgrund. Rapports och TV4:s nyhetssändningar ids inte ens nämna saken. 

Politikbyråns småputtriga trivselfascism känns mot den fonden än mer surrealistisk. Grova rasistiska påhopp från höga makthavare och mycket annat rasistiskt elände är tydligen ”business as usual” 2025. Allt medan vän av ordning frågar sig: Händer det här verkligen? 

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Krönikor

SD:s väg till makt (del 1): Splittring som strategi

Detta är del 1 i en serie artiklar som granskar Sverigedemokraternas långsiktiga strategi för att förändra det svenska samhället.

Varför röstar människor på ett parti som inte gynnar deras egen livssituation? Det är en fråga som blivit allt mer aktuell i takt med Sverigedemokraternas framgångar i Sverige. En förklaring ligger i hur SD använder splittring som politisk strategi – att rikta folks ilska nedåt i samhällspyramiden snarare än uppåt.

I partiets principprogram 2023 lyfts vikten av “den gemensamma nationella identitet som utgjort grunden för framväxten av välfärdsstaten” och “naturliga gemenskaper i form av familjen och nationen” (s. 2–3). Detta låter kanske enande, men syftet är att exkludera snarare än att inkludera. Den som inte anses “höra till” ställs utanför det moraliska och ekonomiska gemenskapssystemet .

Riksdagsmotioner från partiet visar hur denna retorik omsätts i konkret politik:

I stället för att lyfta frågor om tryggare arbetsvillkor, förbättrad a-kassa eller ett starkare välfärdssystem, fokuserar SD på symbolfrågor. De driver en berättelse om att samhällets problem bottnar i invandring eller mångkultur – snarare än i ekonomiska orättvisor, bostadsbrist eller otrygga jobb.

Journalistiska granskningar stärker bilden av en genomtänkt strategi. TV4:s dokumentär Undercover i trollfabriken (2024) avslöjade hur SD:s kommunikationsavdelning använde anonyma konton för att sprida desinformation och satir i sociala medier – allt med syfte att påverka opinionen och öka splittringen i samhället .

Att så många röstar på ett parti vars politik ofta missgynnar dem själva är ett bevis på att denna strategi fungerar. När politiken bygger på misstänksamhet snarare än lösningar, blir konsekvensen att samhällsproblemen fördjupas – samtidigt som vi tappar förmågan att enas kring gemensamma lösningar. Det som behövs nu är inte mer polarisering, utan en politik som bygger på sammanhållning, rättvisa och framtidstro.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källor:

Sverigedemokraternas principprogram 2023

Riksdagen: Motion 2023/24:397 Krafttag mot illegal migration för ett säkrare Sverige

Riksdagen: Motion 2021/22:2526 Terrorism

Riksdagen: Motion 2019/20:2687 Förbud mot muslimska friskolor

TV4Play: Kalla Fakta Undercover i trollfabriken

I fokus

Påven knäpper JD Vance på näsan

I torsdags uttalades från Peterskyrkans balkong de bevingade orden ”Habemus papam!”, vilket innebär att en ny påve har utsetts. Leo XIV är av amerikansk börd, och verkar motsätta sig den politik och världssyn som den nuvarande Trumpadministrationen står för.

I en intervju med FOX News 29 januari i år uttalade sig den amerikanske vice-presidenten JD Vance på vad han anser är ett kristet sätt. Snarare var hans uttalande ett uttryck för den egna åsikten, och inte särskilt kristet alls (översatt med DeepL):

”Det finns en kristen idé om att man älskar sin familj, sedan sin granne, sedan sitt samhälle, sedan sina medborgare och därefter prioriterar man resten av världen. En stor del av den yttersta vänstern har helt vänt upp och ner på detta.” (Källa: NCROnline)

Den då blivande påven svarade ett par dagar senare Vance på X (översatt med DeepL):

”JD Vance har fel: Jesus ber oss inte att rangordna vår kärlek till andra människor”. (Källa: NCROnline)

Skärmdump från blivande påvens X 250202

Bibelns syn på främlingar/invandrare är tvärtom varm och välkomnande, och den predikar att vi ska se på varandra som bröder och systrar:

“När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Främlingen som bor ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är HERREN, er Gud.” (3Mos 19:33–34) (Källa: Pastor Christian Mölk)

”En och samma lag gäller för er alla, för invandraren som för den infödde, ty jag är Herren, er Gud.” (3Mos 24:22) (Källa: HelaPingsten)

Att JD Vance fullständigt missförstått det kristna budskapet om främlingar/invandrare är naturligtvis helt i linje med den politik som förs i USA under denna mandatperiod.

Källor:

NCROnline: JD Vance is wrong: Jesus doesn’t ask us to rank our love for others

Pastor Christian Mölk: Vad säger Bibeln om flyktingar?