Alla inlägg av Cecilia Kyrcman

”Vem är sverigedemokraten?” – Del 1: ”Vilka är de?”

Vem är “sverigevännen”? Vem är den svenska sverigedemokraten? Vilket parti har de tidigare röstat på? Har vi alltid haft en dold högerrörelse i Sverige som inte synts i tidigare val? Vilken världsbild har de?

Vi läser i trådar på Facebook som indikerar på faktaresistens, historieförnekelse och “fake news”. Är detta lösryckta sammanhang, eller är det något som kan ses som representativt för Sverigedemokraternas väljare som helhet?

Frågorna är många.

Institutet för Framtidsstudier (IFFS) har sammanställt en forskningsstudie om Sverigedemokraternas väljare. Vilka de är, var de kommer ifrån och framförallt – vart de är på väg. Motargument redovisar här en sammanställning av rapporten i tre delar.

Vill du läsa rapporten i sin helhet kan du göra det här:

IFFS: Sverigedemokraternas väljare – vilka är de, var kommer de ifrån och vart är de på väg?


Del 1: Vilka är de?

Många kan vittna om att Sverigedemokraternas väljare är svåra att identifiera. Man hittar dem på diverse sociala plattformar, men man hittar dem inte lika ofta bland sina grannar. Man hittar dem som inbjudna debattörer på politiska tv-program, men man hittar dem inte lika ofta på afterwork med kompisgänget, eller kickoffen med jobbet.

Frågan som hördes många gånger under valrörelsen 2018 var – “Men vilka är det som röstar på SD?”.

Rapporten från Institutet för Framtidsstudier har gjort en enkätundersökning och enligt denna kan vi få fram information om just denna väljargrupp.

Enligt rapporten ligger SD:s väljare till höger i sina ideologiska värderingar, trots att partiet tydligt säger sig vara varken ett höger- eller vänsterparti.

Föga förvånande, är många resultat ideologiskt direkt markerade mot höger. Till exempel:

  • 49% anser att det är bra med vinstdrivna privata alternativ inom vården.
  • 55% anser att den offentliga sektorn är för stor.
  • 8% anser att skatterna bör sänkas.
  • 19% anser att inkomstskillnaderna bör minskas.

När det gäller just invandringsfrågan tycker 88% att invandringen till Sverige helt eller delvis bör minskas.

Vegetarian – Nej tack!

Köttkonsumtionen har de senaste åren blivit ett mer aktuellt ämne när man diskuterar miljön, och den har även berört mat som serveras på vårdhem, sjukhus och skolor. Vi ser en ökad trend i samhället där fler aktivt väljer att minska sin köttkonsumtion, samtidigt som fler matleverantörer erbjuder ett större vegetariskt utbud. Enligt rapporten finns det “tidigare forskning som visar att negativa attityder gentemot vegetarianism är vanligare bland individer som är värdekonservativa och som har etniska fördomar”.
50-53% av SD:s väljare tar helt eller delvis avstånd från att skolor har dagar då de endast serverar vegetarisk mat.

Hur var det med rasismen?

Rapporten visar ganska klart både i enkätsvaren och i sin egna analys att i stort sett alla SD-väljare är invandringsskeptiska. De vill helt enkelt se en minskad invandring till Sverige. Hälften av dem uppvisar också en hög grad av xenofobi – det vill säga motvilja eller rädsla för främlingar som ofta har en annan kulturell eller etnisk bakgrund. Rapporten hänvisar också till tidigare forskning som visat att xenofobi hänger ihop med andra fördomar, som till exempel sexism. (Lästips: SD är ett rasistiskt parti – 1. Vad är rasism?)

“Feminismen har gått för långt!”

Än så länge har rapporten inte utdelat några överraskande resultat, och som ett parti som har mottagit kritik som ett antifeministiskt parti finner man tydliga svar på att SD:s väljare faktiskt inte delar den feministiska värdegrunden.

Över 75% av SD:s väljare anser enligt undersökningen att feminismen har gått för långt, i jämförelse med 24% hos S-väljare och 53% hos M-väljare. Detta leder vidare till ett önskemål om förtydligande – exakt vad är det som har gått för långt? Rapporten förklarar inte detta i detalj, men den ger oss vissa ledtrådar. Till exempel:

  • 11% anser att “Det är framförallt mannens uppgift att försörja familjen”.
  • 46% anser att “Spädbarn påverkas mer negativt om mamman går tillbaka till arbetet för tidigt än om pappan gör det”.
  • 59% anser att “Kvinnor tenderar att tolka harmlösa anmärkningar eller handlingar som sexistiska”.
  • 46-49% anser att “Det bästa sättet är att leva efter gamla värderingar”.

Rapporten summerar denna första del ganska väl:

“När det gäller personlighetsvariabler har fördomar visat sig vara vanligare bland individer som har konservativa/auktoritära värderingar och lägre grad av vänlighet och empati (Dinesen et al., 2016; Bäckström & Björklund, 2007; Ekehammar et al., 2004). Dessa egenskaper kan därmed förväntas variera med graden av xenofobi även i den här studien”. (Källa: IFFS: Sverigedemokraternas väljare – vilka är de, var kommer de ifrån och vart är de på väg?)

Mår Sverigedemokraternas väljare bra?

Runt hälften (54-56 %) av SD:s väljare ser sig själva som en del av samhället. Men det betyder att också att den andra hälften (44-46 %) inte gör det. 19-23 % känner att samhället ser dem, vilket innebär att nästan 80% av SD:s väljare inte känner sig sedda av samhället.
Det är också något vanligare bland SD:s väljare att inte tycka synd om andra när de har problem, samt att de också oftare är ohövliga mot andra människor i jämförelse med S-väljare eller M-väljare. Det är också nästan dubbelt så vanligt att de tycker att det tas för mycket hänsyn till människor som känner sig kränkta över vad andra säger (76-82% kontra 43% hos S-väljare).

Vidare visar rapporten även att det är vanligare hos en SD-väljare att anse att man behöver en kraftfull ledare för att stoppa radikala och omoraliska strömningar i samhället, och att lydnad är en viktig egenskap att uppmuntra hos barn hemma.


“Jag känner mig ofta ensam”

  • 13-19% av SD’s väljare stämmer in på detta påståendet (11% M och 16% S)

“Sett på det hela taget är jag lycklig”

  • 5-12% av SD’s väljare anger inte att påståendet stämmer in på dem (3% M och 4% S)

Det är bara aningens vanligare att SD:s väljare känner sig ensamma och olyckliga i jämförelse med Moderaterna och Socialdemokraterna, rapporten visar att alla väljargrupper verkar må bra.

Utbildning, sysselsättning och inkomst

Rapporten exkluderar ålderspensionärer och studerande.

Utbildning

  • 37% har högskoleutbildning (51% M och 44% S)

Sysselsättning

  • 39% är arbetare (30% M och 42% S)
  • 14% är egenföretagare (13% M och 3% S)
  • 8% är långtidssjukskrivna/förtidspensionerade (2% M och 4% S)
  • 3% är arbetssökande (2% M och 4% S)

Enligt rapporten är det alltså vanligare att SD:s väljare tillhör en marginaliserad grupp än väljare till Moderaterna och Socialdemokraterna.

Inkomst

  • 5% tjänar 10 000 kronor eller mindre per månad (6% M och 11% S)
  • 17% tjänar 10 000-19 999 kronor per månad (9% M och 16% S)
  • 36% tjänar 20 000-29 999 kronor per månad (33% M och 36% S)
  • 26% tjänar 30 000-39 999 kronor per månad (23% M och 23% S)
  • 9% tjänar 40 000-49 999 kronor per månad (15% M och 10% S)

Rapporten ställde även en annan intressant fråga. “Tänk dig att man kunde dela in Sveriges befolkning i en skala där 10 är den grupp med högst status i samhället, och 0 är den grupp med lägst status. Vart skulle du placera sig själv på en sådan skala?”

  • 58-78% uppgav att de upplevde att deras status var över medel (84% M och 66% S)
  • 15-27% uppgav att de upplevde att deras status var medel (12% M och 24% S)
  • 7-14% uppgav att de upplevde att deras status var under medel (4% M och 10% S)

Sammanfattningsvis skriver rapporten att deras resultat tyder på att SD:s väljare inte kan ses som en särskilt marginaliserad väljargrupp – “men att marginaliserade grupper däremot är något överrepresenterande bland dem”. Detta gäller speciellt de SD-väljare som tidigare röstat på S. När det gäller det upplevda utanförskapet så berättar rapporten att det dels kan bero på marginalisering, men ett skäl kan också vara deras faktiska partitillhörighet. Bara genom att rösta på SD orsakar i sin tur ett utanförskap.

Rapporten finner du i sin helhet här: https://www.iffs.se/media/22379/forskningsrapport_2018_2.pdf

Notera! Vissa värden har för enkelhetens skull blivit avrundade. För exakta värden/procent, läs rapporten.

Missa inte del 2 – ”Var kommer de ifrån?”.

Attribution featured image: News Oresund [CC BY 2.0 (https://creativecommons.org/licenses/by/2.0)%5D

”SVT är en skitkanal”

”Varför är det så svårt för de här människorna att få jobb? Jo, det är för att de inte är svenskar. De passar inte in i Sverige.”


Detta uttalande kom Jimmie Åkesson med under SVT’s valdebatt, och SVT kom tillbaka efter sändningen och markerade att de tog avstånd från detta uttalande med  hänvisning mot demokratiparagrafen.

Sverigedemokraterna säger att SVT felaktigt citerat Jimmie Åkesson i samband med sitt beslut, och att beslutet därmed är fattat på felaktiga grunder. Jimmie Åkesson fortsätter sitt resonemang kring ämnet att detta faller på att vi hela tiden har mottagit invandrare på deras villkor och inte på våra egna.

Men hur har Sverigedemokraterna agerat sedan SVT’s avståndstagande?

Martin Kinnunen (SD) skriver på twitter att SVT är en skitkanal och att SVT ljuger. 

Henrik Vinge (SD) skriver att SVT lurar människor dagen innan valdagen och att SVT försöker påverka riksdagsval. 

Jonas Andersson (SD) skriver att SVT är en vänstervriden lekstuga.

Huruvida man kan åkalla demokratiparagrafen i samband med Jimmie Åkessons uttalande får bedömas av en rättslig instans, men det är anmärkningsvärt att ovan partimedlemmar kommer med så kraftfulla uttryck om SVT och Public Service.

Det mest rimliga antagandet är att Sverigedemokraterna återigen tar diskussionen på en sandlådenivå. De visar sig vara lättkränkta, ha en brist på professionalism och bristfällig insyn  om vad Public Service egentligen är.

”I dag är hållningen att om public service ska vara skattefinansierat måste man organisera om och det SD vill se är större kontroll av innehållet.” (Källa: SVT News)

Ja, det är klart. Om man vill se en större kontroll av innehållet, kommer säkerligen en kontroll även innebära restriktioner på kritik och journalistisk.

Det kallas för statskontrollerad media.

Något som ofta finnes i en diktatur.

Jimmie Åkesson (SD): ”Om man försöker göra en kvinna till en man, så kommer det förmodligen inte att sluta särskilt väl”


I Sveriges Radios Valpodd 2018, där partiledarna frågats ut inför valet 9 september uttryckte Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson sig på följande sätt: “Om man försöker göra en kvinna till en man, så kommer det förmodligen inte att sluta särskilt väl.


Vad menar Jimmie Åkesson egentligen med detta uttalande? Han kan mena två saker, antingen att könsbyten alltid är ett misslyckande eller att vi inte kan motarbeta könsnormerna i samhället. Att ett könsbyte faller utanför den konservativa normen och inte välkomnas, eller att kvinnan ska behålla den status och roll hon har i samhället – precis som mannens ska behålla sin.

En man kan inte byta kön till en kvinna, och en kvinna kan inte sitta med i ett bolags ledningsgrupp.

De senaste åren har antalet ansökningar om ändrad könstillhörighet ökat, samtidigt som både svensk och internationell forskning visar att få ångrar sitt könsbyte och att de flesta som får behandling upplever en förbättrad livskvalitet (Källa: Socialstyrelsen). Hur kan man då påstå att det “inte slutar särskilt väl” när vi har så mycket underlag för att ett könsbyte just gör det? Rimligen kan man anta att detta faller utanför Sverigedemokraternas ideal. Allt ska se ut som det alltid har gjort, och gärna som det gjorde förr.

Sverige kan stoltsera med att vara det första landet i världen att tillåta byte av juridiskt kön. Vi har en lag i Sverige som heter Könstillhörighetslagen. Könstillhörighetslagen reglerar under vilka omständigheter man får lov att byta kön, och ger tillstånd för medicinska ingrepp som annars är förbjudna. Kraven för att genomgå denna har varit flitigt debatterad under 2018 med anledning att man inte längre kräver tvångssterilisering i samband med könsbytet.

Frågan  bör ställas tillbaka till Jimmie Åkesson. För vem slutar det “inte särskilt väl”? För Jimmie Åkesson och hans partikamrater när de möter en transperson? För att han inte vet om det är en man som har blivit en kvinna eller tvärtom? Frågan är också – hur kan det vara intressant och viktigt att påpeka? Är inte det att verkligen göra en inskränkning i den personliga integriteten?

Det vi vet idag är att öppenheten kring HBTQ har haft en betydande påverkan på samhället och vården, och skapat ett mer inkluderande samhälle. Vi har gett och skapat möjligheter som har gjort människor lyckliga, att få känna sig hela, vara den de är. Att försöka begränsa denna rätt, är att anse att lycka och individuell frihet inte ska vara något för alla.

Det vi också vet idag, är att kvinnor i många fall börjar springa om männen vad gäller utbildning och betyg. Fler kvinnor är på väg uppåt i och in i styrelserna. Lönegapen mellan män och kvinnor minskar (Källa: SCB). #Metoo-rörelsen gjorde även en kraftig markering att kvinnan äger rätten till sin egna kropp. Det är inte längre männen som ensamma står för karriär och ekonomisk trygghet, kvinnorna gör det med. Upprepar man påståendet “Om man försöker göra en kvinna till en man, kan det inte sluta särskilt väl”, så kan man se att för kvinnorna så gör det också just det.

adult business career clean

Det slutar faktiskt väl, väldigt väl för väldigt många. Eftersom vi har föräldraförsäkring, barnomsorg, särbeskattning och mycket mer som gör det möjligt för kvinnor att finnas kvar i arbetslivet även efter att hon har fått barn. Kvinnorna kan också välja att arbeta, följa sina drömmar världen runt – precis som männen. Men om man anser att en kvinna som gör anspråk på det som faller inom den manliga normen inte kan “sluta särskilt väl”, då faller vi farligt nära gränsen för att ta bort de rättigheter och möjligheter vi skapat för ett jämlikt och tillåtande samhälle.

Med andra ord, enligt Sverigedemokraternas politik och uttalanden, är din frihet begränsad så länge du inte kan uppfylla ett visst antal kriterier. Så länge du inte är “vit”, född i Sverige och har svenska föräldrar, helst född man och kvar i det manliga könet har du inte samma rättigheter och möjligheter som andra. Denna summering är inga nyheter – asylsökande, HBTQ-personer och feminister gör sig i regel inga besvär med att vare sig kräva eller visa behov för något som inte faller inom nämnda norm.

Att en partiledare som aspirerar på statsministerposten uttalar sig på detta sätt år 2018 är skamligt och osmakligt. Det är obildat. Att värdera personliga egenskaper och begränsa en människas frihet efter äggstockar och testiklar hör inte hemma i detta sekel.

Sverigedemokraterna och genuspedagogik


Sverigedemokraterna belyser att varje individ är unik, men att genuspedagogik ska tas bort från den svenska skolan. Trots att genuspedagogik just handlar om att se det unika i den enskilda individen.


I sin motion om Jämställdhet skriver Sverigedemokraterna:

“Vi vill se en avveckling av det skattefinansierade stödet till genuspedagogik och annan verksamhet där staten, med utgångspunkt i mycket svagt vetenskapligt förankrade politiska teorier, försöker experimentera med, eller ändra på, våra barns och ungdomars beteendemönster och könsidentitet.”

De skriver också att det är upp till individen att välja sin egen väg i livet, att kvinnor och män har exakt samma värde och ska ha samma rättigheter, lika lön för lika arbete och så vidare.

Och det låter väl bra, eller hur? Om det nu är så det ska vara, varför ska man då behöva genuspedagogik?

Genuspedagogik är en del av jämställdhetsarbetet

Svaret är ganska enkelt. För att det helt enkelt inte är så, vi är inte där. Vi är på god väg, men vi är inte framme och vi är inte klara med vårt jämställdhetsarbete.

Vi måste ha genuspedagogik i skolan just för vi att vi inte har ett jämställt samhälle idag. Istället är vi istället ojämställda från skolåldern fram till vår pension.

Vi får olika möjligheter, skyldigheter och rättigheter. Vi får olika lön och olika bemötanden. Detta endast utifrån det kön vi har fötts med och inte de egenskaper och viljor vi har. Om det är vid något tillfälle under livet man har möjlighet att ge barnen rätt ramverk och verktyg, är det tidigt i livet.

Men vad är då genuspedagogik?

Genuspedagogik handlar inte om:

  • Vad man ska få leka med – att pojkar ska klä ut sig till prinsessor och flickor ska leka med bilar.
  • Att kalla alla barn för hen istället för han eller hon.
  • Att ta bort det biologiska könet.
  • Att enbart identifiera normer i förskolan.
  • Att enbart tala om omsorg av barn i förskoleåldern.  

Genuspedagogik handlar om:

  • Att pedagoger och lärare bemöter barn utifrån deras egenskaper, behov och vilja.
  • Att pedagoger och lärare identifierar, hanterar och bemöter genusstrukturer.
  • Att utföra detta medvetet med barn och ungdomar i förskola, grundskola, gymnasieskola.

En vanlig kommentar när man diskuterar genuspedagogikens vara och icke-vara är frasen “Det finns ingen forskning som bevisar att genuspedagogik behövs”. Fil dr Maria Heikkilä skriver i en kunskapsöversikt om förskolan att forskningsprojekt som berör jämställdhet och genus har pågått under de senaste 30 åren. Forskning visar också, att vissa skillnader i könet är något som socialiserats in. I Fil dr Maria Heikkiläs kunskapsöversikt om förskolan kan vi bland annat läsa:

  • Interaktionsstudier gjorda av Birgitta Odelfors (1996) och Annika Månson (2000) visar att pojkar får större utrymme och mer personalstöd i förskolan.
  • Christian Eidevalds (2009) skriver i sitt resultat  “att förskollärarna arbetar på detta sätt aktivt med att skilja på flickor och pojkar utifrån att de betraktas som antingen flickor eller pojkar” och att “förväntningarna blir sedan avgörande för hur olika barn bemöts i olika situationer”. Ett exempel på detta är att förskollärarna gick fram och hjälpte pojkar vid 62 tillfällen utan att han gett signaler om att han behövde hjälp, men att det enbart skedde vid tre tillfällen för flickor.

En rationell följdfråga på “Varför kan inte barn bara få vara barn?” är “Vad blir konsekvenserna?”. För att kunna besvara den frågan, måste vi titta på hur skillnaderna mellan kvinnor och män ser ut idag.

Tillgodose barns behov och önskemål

Det är givet att barn som lär sig att uppföra sig snällt, varsamt och “sitta fint” också bär med sig det i vuxen ålder. Har man inte lärt sig som barn att säga ifrån när något är fel, att våga ta plats och utrymme och följa ens magkänsla är sannolikheten lägre för att man gör detta i vuxen ålder. Har man inte heller fått lov att vara ledsen och visa att man behöver tröst som barn, är också sannolikheten lägre för att man gör detta i vuxen ålder.

Med detta sagt om genuspedagogikens innehåll, nuvarande forskning och konsekvenser går vi tillbaka till Sverigedemokraterna. Enligt deras motion kan vi alltså läsa att de:

“…vill se en avveckling av det skattefinansierade stödet till genuspedagogik…”

“…försöker experimentera med, eller ändra på, våra barns och ungdomars beteendemönster och könsidentitet.”

Men vad säger Sverigedemokraterna när vi generellt pratar om det kvinnliga och manliga könet?

I en intervju i Sveriges Radio Valpodd 2018 säger Jimmie Åkesson:

“Alla människor är inte stöpta i samma form. Vi har olika förutsättningar och därför är det viktigt att man förstår det för att människor ska komma till sin fulla rätt i så hög utsträckning som möjligt.”

“Varje enskild individ är unik och ska ha rätt att få komma till sin fulla rätt och det kan man  bara om man förstår att vi är just unika och olika.”

Med andra ord – exakt det genuspedagogik handlar om. Att alla barn och ungdomar, ska få sina behov och önskemål tillgodosedda. Inte efter gamla eller nygamla normer. Inte efter stereotyper. Att våga se och hantera normer och samhällsstrukturella fel och brister. Att alla människor i ung ålder i svensk skola ska få samma möjligheter.

Och eftersom Sverigedemokraterna själva tycker att varje individ ska få välja sin egna väg i livet, att män och kvinnor har samma värde, och att varje enskild individ är unik är det givet att det ska finnas genuspedagogik i den svenska skolan.

SD:s abortutspel inskränker kvinnors rättigheter

 


SD vill sänka abortgränsen från vecka 18 till vecka 12. Det finns inga legitima argument för att man ska inskränka kvinnors rättigheter. Motargument reder ut varför.


Att Sverigedemokraterna har lämnat in en motion om att sänka abortgränsen från vecka 18 till vecka 12 har gått få förbi. Deras motivering bakom motionen lutar sig på allt ifrån hur aborträtten ser ut i andra länder, till hur abort används och av vilken typ av familj, och av medicinska skäl. Samtliga delar ur deras resonemang kan skarpt ifrågasättas – både genom medicinsk forskning och genom statistik.

Vi tar det från början.

I Sverige har vi fri aborträtt fram till vecka 18, vilket innebär att en kvinna självständigt kan bestämma att hon vill genomföra en abort utan att ange skäl till varför. 2017 gjordes ca 37 000 aborter, varav 2 313 stycken gjordes vecka 12 eller senare.

I oktober 2017 lämnade Sverigedemokraternas Paula Bieler med tre andra ledamöter in en motion för att sänka abortgränsen från vecka 18 till vecka 12. I motiveringen till motionen skriver de bland annat att abortgränsen bör sänkas “om abort alltmer ses som ett alternativ till preventivmedel” samt att kvinnor gör abort mot sin egna vilja på grund av brist på bostad, arbetslöshet med mera. De hävdar i sin motion att en sänkning skulle medföra ett större rättsligt skydd för fostret. Efter vecka 12 skall en abort prövas i Socialstyrelsens rättsliga råds abortnämnd. Idag prövas en abort av Socialstyrelsens först efter vecka 18.

I en omtalad intervju med Paula Bieler i tidningen BAAM håller hon fast i att aborter i hög utsträckning används som preventivmedel, baserat på vad som har berättats för henne av andra. Hon påstår även att kvinnor från andra länder med strängare lagstiftning kommer till Sverige för att genomföra abort, så kallade könssorterande aborter. En könssorterad abort innebär att man genomför en abort för att man inte vill ha ett barn med ett visst kön, till exempel en flicka.

“Det är ju kanske inte i första hand de främst fungerande familjerna där abort är aktuellt, utan kanske där familjen fallerar snarare”, säger Jimmie Åkesson om ämnet.

Han säger även att eftersom man kan rädda barn i ett tidigare skede idag, borde därmed gränserna för fri abort anpassas utefter det.

Motionen samt Jimmie Åkessons och Paula Bielers uttalanden har sågats av flertalet experter. De pekar på direkta faktafel och en bristande insyn på konsekvensen av en sänkning.

Motargument listar härmed en rad punkter som påvisar faktafel och att deras uttalanden är ogrundade (Källa Socialstyrelsen och interasistmen.se):

  • Det finns ingen statistik som visar att kvinnor från andra länder med strängare abortlagstiftning kommer till Sverige för att genomföra abort, eller varför de gör abort.
  • Det finns ingen statistik som visar att abort görs på grund av fostrets kön.
  • Det finns ingen statistik som visar skäl eller orsak till att svenska kvinnor gör abort.
  • Det finns ingen statistik som visar hur många av de kvinnor som gjort abort använt preventivmedel, och vilket preventivmedel som isåfall har använts.
  • Ett foster mellan vecka 12-18 är inte livsdugligt utanför moderns kropp.
  • Man kan rädda ett barn i ett tidigare skede med dagens medicin, men det gäller bara efter vecka 21.

Att abort är något som görs av “fallerande familjer” stämmer inte heller. Det finns ingen statistik som visar huruvida en familj är funktionell eller dysfunktionell ur detta avseende. Varför en kvinna gör en abort är inte en fråga som ställs, så orsaken till aborten är inte möjlig att ta fram. Detta påstående skuldbelägger endast kvinnan, och en abort är inget lättvindigt beslut. Oavsett abortmetod så känns aborten av – den kan göra ont både under och efter ingreppet och kvinnan kan behöva psykologiskt stöd i samband med aborten.

“Var sjätte minut dör en kvinna på grund av osäker abort” (Källa: Läkare utan gränser)

En konsekvens av en sänkning skulle inte innebära att fler kvinnor blir föräldrar eller att fler barn blir adopterade i Sverige, utan innebär snarare att fler illegala aborter skulle genomföras. En illegal abort innebär en stor risk för modern, antingen genom livslångt lidande i form av ofrivillig barnlöshet eller att hon dör på grund av infektion och blodförgiftning.

“Osäkra aborter är den enda stora orsaken till mödradödlighet som fullständigt kan förebyggas” (Källa: Läkare utan gränser)

En osäker abort görs oftast i en icke-steril miljö med icke-medicinska instrument som att använda innanmätet av en bläckpenna, strumpstickor, ståltrådar och föra in det i livmodern. Att äta krossat glas, stora mängder malariamedicin eller annan medicin är andra vanliga metoder.

47 000 flickor och kvinnor dör varje år till följd av osäkra aborter runt om i världen. En sänkning i Sverige skulle innebära att detta dödstal ökar. En sänkning innebär inte att vi värnar om det ofödda fostret, utan att man allvarligt kränker kvinnans rätt till säker mödravård.

Mödravården i Sverige erbjuder idag flera ultraljud under graviditeten. Dessa används för att bland annat kunna se hur långt gången modern är, hur fostret utvecklas, hur mycket fostervatten finns och om fostret har några avvikelser.

Ett speciellt ultrajud, KUB och NUPP, görs mellan vecka 11 och 14. Detta ultraljud visar sannolikhet för olika typer av kromosomavvikelser, där vissa är allvarligare än andra. Testet går inte att göra tidigare än vecka 11 i graviditeten – ett ultraljud kan då inte visa om fostret har dessa avvikelser. Om testet görs i vecka 13 eller 14, skulle det enligt Sverigedemokraternas förslag innebära att Socialstyrelsens abortnämnd fattar beslut åt kvinnan baserat på resultatet av testet. Modern, eller föräldrarna, får alltså inte bestämma själva.

Först i vecka 14 kan ett ultraljud visa barnets kön, vilket gör det möjligt att ifrågasätta Paula Bielers uttalande om könssorterade aborter på svenska abortkliniker. Tidiga ultraljud erbjuds av flera kliniker med inriktning på mödravård, men eftersom det inte finns något medicinskt intresse att få veta könet tittar man inte på detta i regel vid tidiga ultraljud.

Man kan inte annat än tolka att Sverigedemokraterna är ett parti som använder sig av resonemang som inte har grund i vare sig den medicinska världen eller kan se vilken konsekvens en förändring av aborträtten kommer att medföra. Deras politik medför inget annat än en kraftig försämring för kvinnors och flickors hälsa.

Lästips:

SD:s parallella universum – Abortmyten

Källor:

Riksdagen: Sänkning av abortgränsen för fri abort (motion 2017/18:625)

Socialstyrelsen: Abort

Paula Bieler (SD): Svenska kvinnor ser abort som preventivmedel

Åkesson om abort: ”Inte i fungerande familjer”

Socialstyrelsen: Statistikdatabas för abort

Interasistmen.se: SD vill sänka abortgräns – kritiseras av läkare

Läkare utan gränser: Kvinnors hälsa

Läkare utan gränser: Osäkra aborter leder till lidande och död

Staffan Bergström: ”Säkrare illegala aborter är en plikt”

RFSU: Stoppa mödradödligheten!

1177: KUB – Kombinerat ultraljud och blodprov

Socialstyrelsen: Pataus syndrom

Socialstyrelsen: Edwards syndrom

Babyhjälp: Gravid – ultraljud