Etikettarkiv: lag

Förolämpning som brott

Det är tufft att vara tjänsteman i stat, kommun och region idag. Många möts av hat, hot, kränkningar, rasistiska tillmälen och könsord. Mötet med klienter kan vara spänt i vårt polariserade samhälle där tilltron till myndigheter minskat, fler beslut går människor emot och allsköns elände ökat. Fackliga organisationer, poliser med flera menar att nuvarande lagstiftning mot olaga hot, förtal, våld och hot mot tjänsteman inte räcker till.


En ny lag sjösätts nu för att stärka skyddet för offentliganställda. Den har tagits fram av Tidöpartierna, har klubbats av riksdagen och träder ikraft den 2 juli. Sammantaget innebär den nya lagen att fler gärningar kriminaliseras och straffen blir strängare.

Ett par delar av den nya lagstiftningen har dock väckt debatt. Den ena är att myndighetsbeslut ska kunna presenteras utan att klienten får se vem som fattat beslutet, vilket förstås är ett ingrepp i rättssäkerheten. Den andra är den nya brottsrubriken, ”förolämpning av tjänsteman”, där den som riktar ”beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot tjänstemannen ska dömas för förolämpning mot tjänsteman, om gärningen är ägnad att kränka tjänstemannens självkänsla eller värdighet”. En liknande lag fanns tidigare men avskaffades 1976.

Åsikterna om det nya förolämpningsbrottet går isär. Äntligen får vi bort dem som provocerar poliser genom att stå och filma dem medan de skriker könsord, säger en del. Men flera remissinstanser är kritiska. De påpekar att den grundlagsskyddade yttrandefriheten nu naggas i kanten och att det blir en tolkningsfråga vad som blir straffbart att säga och inte. Det berömda sluttande planet ligger då i tangentens riktning.

Advokatsamfundet, Civil Right Defenders och Tidningsutgivarna är kritiska, liksom Journalistförbundet, som menar att hot och hat mot offentliganställda är oacceptabelt, men att detta är fel väg att gå. Ordförande Ulrika Hyllert säger i ”Arbetsvärlden” (mars 2025) : ”Det nya brottet innebär en inskränkning av yttrandefriheten. Det är en väldigt stor sak att göra. Idag är förtal brottsligt. Men här vill man gå längre. Det är viktigt att man ska kunna kritisera myndigheter och myndighetsutövning även i problematiska ordalag.”

Folkrättsadvokaten Silas Aliki menar att det enligt den nya lagen riskerar bli brottsligt att kalla en polis lögnare, en socialsekreterare rasist och att ”den nya kriminaliseringen måste förstås som en signal om hur de folkvalda numera ser på statens roll”. (Tidningen Arbetaren 36/2025)

Vilka affektfyllda utbrott mot en handläggare en klient framgent kan hamna i fängelse för vet vi ännu inte. Frågetecknen finns där och den exakta tolkningen återstår för domstolarna att göra. Vad som i alla fall är säkert är att människor kommer att vakta sin tunga mer i myndighetskontakter när det nya brottet ”förolämpning av tjänsteman” är på plats, oavsett hur tjänstemannen agerat.

Dessutom syns paralleller till länder som rört sig i autokratisk riktning. Journalisten Joakim Medin riskerade nyligen ett långt fängelsestraff i Turkiet för att bland annat ha förolämpat landets president. Trump hyser liknande uppfattningar. Här i Sverige har Sverigedemokraterna varit de ivrigaste förespråkarna för den nya förolämpningslagen – ett parti som kommer att riva murarna mellan domstolsväsendet och politiken om de får chansen.

Är det verkligen värt att offra ännu en del av yttrandefriheten för vad som anses vara ett ”högre syfte”? Är det inte ett högt pris att betala om vi håller våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter högt.


Källor:

Regeringen: Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier m.m.
Arbetsvärlden: Facken välkomnar nya brottet ”förolämpning mot tjänsteman”
Arbetaren: Tidö­regeringen kriminaliserar ”föro­lämpning mot tjänste­man”

FASCISM TAR FORM

En krönika av Pernilla Zethraeus

Från att ha varit ett parti ingen ville samarbeta med, stod SD nyligen i talarstol på regeringens presskonferens och presenterade satsning på höjt ROT-avdrag. Inte mycket till reform kanske, men ännu en symbolisk markering om var makten ligger. Bilden av SD som ett parti i regeringen har befästs i åratal. Idag höjer väl knappt någon på ögonbrynen över att M, KD och L gett dem den platsen.

Nog kan vi rycka uppgivet på axlarna över att detta gamla heilande, bokbrännande, trollmakar-parti placerats i regeringspolitikens frontlinje. Det är väl känt att deras väg till makten kantats av högvis av antijudiska, antimuslimska och HBTQI-fientliga uttalanden. Visst kan vi möta det med trött ironi, men när demokratin är i fara måste vi ändå ha kvar orken att ifrågasätta det som normaliserats.

Dagens ETC avslöjade att Sverigedemokraterna drivit fram åsiktsregistrering och utrensningar inom Regeringskansliet. Där finns en svart lista över misshagliga tjänstemän. ”Jag har alltid listan med mig”, säger SD-toppen Björn Söder till Dagens ETC, som enligt samma artikel öppet anklagat opolitiska tjänstemän för att egentligen vara aktivister med partipolitisk agenda. Flera utpekade bekräftar att de hamnat i en ”frysbox” efter att ha fått direkta frågor om vad de röstar på. Återigen är det Tidöregeringens regeringskansli vi talar om, där SD håller i taktpinnen.

Vi ser vår omvärld, där extremhögerpartier vid makten monterar ner demokratin, i täten går USA, med rättsvidriga massdeportationer och häxjakt på journalister, statliga tjänstemän och åklagare.

Värre är att alla inte längre ser demokrati som det bästa av statsskick. Har man svikits av samhället och ramlat rakt igenom skyddsnäten kanske man i brist på annat sätter sitt hopp till en stenhård, rasistisk agenda. 53 procent i USA anser, som en jämförelse, att Trump är på rätt väg.

Tillvänjning pågår. Regeringen är en del av den. Vi kan till och med säga att de lånar sig till fascistiska idéer.

För oss andra gäller det att hålla upp ett attraktivare samhällsalternativ. Visst går det att kraftsamla för att bygga upp välfärden igen? Och, ja, det kan ske utan att delar av befolkningen pekas ut som icke önskvärda.

Välfärd för alla lirar med allas lika värde. Ett fungerande kontrakt mellan samhälle och medborgare är en grundpelare i en stark demokrati. Dit hör också värderingar om allt från tillit och medmänsklighet till det fantastiska kitt vår folkbildningstradition utgör. Här finns kanske demokratins urkraft idag?

I alla händelser är den vägen betydligt mer sympatisk än Tidöfascism.

Krönika av Pernilla Zethraeus

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Myt: Våldtäktslandet Sverige (del 2)

Den ökande graden av anmälda våldtäkter i Sverige innebär inte att det sker fler våldtäkter idag än tidigare. Det finns ett flertal faktorer att ta hänsyn till i en diskussion om våldtäkter. Det uppstår ett icke försumbart antal problem då olika länders våldtäktsnivåer och uppklaringsnivåer ska jämföras. Detta är en sammanfattning av skillnader i juridik, sociala attityder och statistikmetoder som kan förklara ökade anmälningar om våldtäkt, och varför Sverige sticker ut i statistiken.


Den senaste rapporten från BRÅ (Brottsförebyggande rådet), ”Anmälda och uppklarade våldtäkter i Europa. Svårigheter vid internationell jämförelse. (2020:2)”, kom 30 september 2020 och innehåller statistik från Eurostat, EIGE (European Institute for Gender Equality) och FRA (EU:s byrå för grundläggande rättigheter). Rapporten ger en bra överblick över de faktorer som vi måste beakta då vi talar om våldtäktsstatistiken i Sverige.

Röster i debatten gör inte sällan kopplingar mellan den höga anmälningsnivån och Sveriges generösa invandringspolitik.  Andra kontrasterar de många anmälningarna mot Sveriges starka ställning på jämställdhetsområdet. Våldtäktsstatistiken används ofta som ett slagträ i den internationella politiken.

Sverige har på senare år reviderat sexualbrottslagstiftningen ett antal gånger. Ändringar gjordes 2005, 2013 och 2018. Sedan 1965 har sexualbrottslagstiftningen i Sverige ändrats inte mindre än sex gånger.

Faktorer som påverkar våldtäktsstatistiken
  • Skärpt sexualbrottslagstiftning: Den juridiska definitionen av våldtäkt är vidare i Sverige än i andra länder
  • I vissa länder räknas upprepade våldtäkter med samma offer och samma förövare som en (1) våldtäkt, i Sverige räknas varje enskild våldtäkt som en (1) våldtäkt – en person som blir våldtagen av sin partner dagligen i en vecka räknas alltså som sju våldtäkter i Sverige
  • Anmälningsbenägenheten har ökat
  • Statistikföringen mellan länder skiljer sig åt: I många länder gallras vissa anmälningar bort (anmälningar som i initialt skede inte bedöms som brott), i Sverige registreras varje anmälan
  • Registreringsbenägenheten mellan länder skiljer sig åt: I många länder registreras anmälningar som ”händelser”, och upptas därför inte i kriminalstatistiken
  • Sättet mellan länder att beräkna uppklaring, och registrera uppklaringsprocent, av våldtäkter skiljer sig åt
  • Förtroendet för rättsväsendet mellan länder skiljer sig åt: lågt förtroende för rättsväsendet kan få folk att avstå från att anmäla
  • Synen på våldtäkt och sexuella övergrepp, bl a de s k våldtäktsmyterna, skiljer sig åt mellan olika länder

Enligt internationellt jämförbar statistik sker fler våldtäkter i Sverige och en högre andel är överfallsvåldtäkter. Detta kan bl a förklaras med en högre anmälningsbenägenhet och en vidare definition av vad som är våldtäkt, men inte den faktiska andelen brott.

Under 2019 anmäldes i Sverige 63 våldtäkter per 100 000 invånare (störst andel i Europa tillsammans med England-Wales). Som jämförelse anmäldes i Grekland en (1) våldtäkt per 100 000 invånare under samma period.

Formella faktorer, dvs rättsliga och statistiska faktorer, påverkar reella faktorer, och således nivån på våldtäktsstatistiken.

Skärmdump från BRÅ:s rapport ”Anmälda och uppklarade våldtäkter i Europa. Svårigheter vid internationella jämförelser (BRÅ Rapport 2020:2)”, sidan 24.

I skärmdumpen nedan redovisas hur de europeiska länderna skiljer sig åt gällande lagstiftning och statistikföring. Dessa faktorer påverkar antalet anmälda våldtäkter.

  1. Är våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserat?
  2. Rubriceras sexuellt umgänge med minderåriga som våldtäktt?
  3. Kan män våldtas?
  4. Innefattar våldtäktsdefinitionen andra handlingar än samlag
  5. Innefattar våldtäktsdefinitionen handlingar där inget våld/hot förekommit?
  6. Baseras statistiken på inflödet av anmälningar?
  7. Är enheten som statistiken baseras på brott (i motsats till offer/ärenden)?
  8. Räknas seriebrott flera gånger?
  9. Räknas multibrottslighet flera gånger (i motsats till huvudbrottsprincipen)?

Ett jakande svar (markerat med grön bock) indikerar att formella faktorer i detta avseende bidrar till att antalet anmälda våldtäkter ökar. Nekande svar är markerade med ett rött kryss. Länderna i tabell 6 nedan listas i fallande ordning utifrån det genomsnittliga antalet anmälda våldtäkter per 100 000 invånare 2013–2017.

Skärmdump från BRÅ:s rapport ”Anmälda och uppklarade våldtäkter i Europa. Svårigheter vid internationella jämförelser (BRÅ Rapport 2020:2)”, sidan 42.

Vad gäller anmälningsbenägenheten finns ett par avgörande faktorer att beakta. Dessa faktorer kan förklara varför anmälningsbenägenheten ökar i Sverige.

Skärmdump från BRÅ:s ”Anmälda och uppklarade våldtäkter i Europa. Svårigheter vid internationella jämförelser (BRÅ Rapport 2020:2)”, sidan 65. Sammanställning över faktorer som kan inverka på anmälningsbenägenheten.

Vad är det som gör att uppklaringsprocenten skiljer sig så markant mellan olika länder? Här finns ett antal förklaringar att beakta:

  • sättet att definiera vad som är ett uppklarat brott
  • vilka anmälningar som ingår i inflödet av brott
  • tidpunkten för när statistiken över uppklarade brott upprättas
  • polisens förutsättningar och förmåga att utreda och klara upp
    anmälda våldtäkter

I Sverige och England-Wales (länderna som ligger i topp vad gäller anmälningar) är definitionen av uppklaring, och således uppklaringsprocenten, långt snävare än i t ex Danmark, Tyskland och Norge. Tysklands mätmetod ger högst uppklaring, och ger därför ett ”bättre” resultat i statistiken. 2017 redovisade Tyskland en uppklaringsprocent på 83 %, medan England-Wales hade endast 3 % uppklarningsprocent.

Skärmdump från BRÅ:s ”Anmälda och uppklarade våldtäkter i Europa. Svårigheter vid internationella jämförelser (BRÅ Rapport 2020:2)”, sidan 75.

I Sverige anmäls fler våldtäkter än i andra länder. Det är inte möjligt att avgöra hur stora skillnaderna mellan olika länder faktiskt är då det inte finns verktyg att fastställa hur många våldtäkter som sker. Det vi vet är att det finns en mängd faktorer som påverkar; skärpt sexualbrottslagstiftning (troligen världens bästa), ökad anmälningsbenägenhet, hur vi räknar, statistikföring, registreringsbenägenhet, uppklaringsberäkning, attityder och förtroende för rättsväsendet är avgörande för hur statistiken ser ut. Sverige ligger i topp vad gäller alla dessa faktorer.

Att stirra sig blind på statistiken och dra slutsatser om ”våldtäktslandet Sverige” är såväl felaktigt som direkt skadligt. Statistiken visar att Sverige sticker ut vad gäller andel anmälningar om våldtäkt. Men det är inte hela sanningen. Sanningen är att Sverige är det land som är bäst på att uppmärksamma och hantera våldtäkter.


I del 1 av denna artikelserie förklarar jag bl a vad som skulle krävas för att få ner statistiken vad gäller våldtäktsanmälningar. I den texten framgår tydligt hur stora skillnaderna mellan olika länder vad gäller juridik, sociala attityder och metoder kring statistikföring är mellan Sverige och länder i världen med extremt låg anmälningsnivå.


Källor:

Regeringen: En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet

Polisen: Sexualbrott

BRÅ: Våldtäkt och sexualbrott

Nationellt centrum för kvinnofrid: Sexuellt våld

Regeringen: En ny sexualbrottslagstiftning

Regeringen: En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet

BRÅ: Anmälda och uppklarade våldtäkter i Europa. Svårigheter vid internationella jämförelser.

DN: Studie visar på skev bild av våldtäkter i Sverige


Mer läsning:

NA: Välkommen till våldtäktslandet Sverige

Motargument: Myt: Våldtäktslandet Sverige (del 1)

Medborgare på undantag

Regeringen och SD har under sin första tid vid makten stramat åt politiken på framför allt områdena kriminalitet, migration, medborgarskap och integration. Motargument har kikat på ett par motioner rörande medborgarskap, som lämnades in under hösten 2023. Alla tre motioner implicerar att ditt medborgarskap är villkorat, och att du inte ska vara säker på att du kan åtnjuta de rättigheter som ett medborgarskap ska innebära.


Den första motionen, 2023/24:86 Svenskt medborgarskap som krav för vissa anställningar och politiska förtroendeuppdrag, är skriven av Sverigedemokraternas Nima Gholam Ali Pour. Den berör anställning för nyanlända inom kommunal, regional och statlig förvaltning. Motionsskrivaren vill även se ett krav på medborgarskap för att erhålla visstidsanställning. Han vill också se ett krav på medborgarskap för att inneha politiskt förtroendeuppdrag.

Gholam Ali Pour motiverar sina krav med att det redan finns ett krav på medborgarskap för flera uppdrag och offentliga anställningar. I motionen läser vi att Gholam Ali Pour motsätter sig att personer som ännu inte hunnit erhålla medborgarskap innehar visstidsanställning på kommunal och regional nivå:

”Idag kan en person som inte är svensk medborgare få en tillsvidareanställning inom kommunen eller regionen samt även bli vald till politiska förtroendeuppdrag på kommunal eller regional nivå.” (Källa: Riksdagen)

Här talar vi anställda inom t ex vård och omsorg. En stor andel av tillsvidareanställda i denna sektor är just personer som ännu inte erhållit medborgarskap. Denna motion behandlas i skrivande stund i Konstitutionsutskottet.

Den andra motionen, 2023/24:2435 Dubbelt medborgarskap, är skriven av kristdemokraten Larry Söder. Den berör den påstådda problematiken med dubbla medborgarskap. Söder anför här situationen då en person är medborgare i två länder som på ett eller annat sätt ligger i konflikt med varandra. Söder tillägger brasklappen att detta ”naturligtvis inte uppstår ofta”.

Motargument försöker erinra sig något av dessa tillfällen, men kan inte komma på något. Det vi kan erinra oss är när centerpartiledaren Muharren Demirok, efter påtryckning, sa upp sitt turkiska medborgarskap under 2023. Om det nu har skett att det funnits tillfällen som Söder beskriver, borde det kunna tillsättas en prövning i specifika fall. Denna motion behandlas i skrivande stund i Konstitutionsutskottet.

Den tredje motionen, 2023/24:592 Indraget dubbelt medborgarskap vid brott, är skriven av moderaten Ann-Sofie Lifvenhage. Den berör att ett medborgarskap, i de fall en person innehar två medborgarskap, ska kunna fråntas sitt svenska medborgarskap om de döms för brott i Sverige. Det framgår inte vilka brott som ska kunna ligga till grund för upphävande av medborgarskap.

Efter detta utvecklar Lifvenhage om vad det svenska medborgarskapet, enligt henne, innebär och vad som ska krävas för att erhålla det. I detta stycke specificerar Lifvenhage vilka brott som ska komma ifråga för indragning av medborgarskap: ”Allvarliga brott”. Detta är fortsatt luddigt, och det hade varit på sin plats med en mer djupgående specificering. Denna motion behandlas i skrivande stund i Konstitutionsutskottet.

Det är här regeringen och SD tullar på grundläggande principer och mänskliga rättigheter om likhet inför lagen. Artikel 1 i FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna berör allas frihet och likhet i värde och rättigheter. Artikel 7 berör allas likhet inför lagen och rätt till samma skydd av lagen utan diskriminering. Artikel 21 berör allas rätt till lika tillträde till offentlig tjänst i sitt land.

Motargument noterar att Liberalerna är det enda partiet i regeringsunderlaget som inte lagt någon motion om medborgarskapet under hösten 2023. SD har lagt sju motioner i ämnet, M tre och KD en (1).

Motargument ser att dessa motioner om medborgarskap för nysvenskar och personer med dubbla medborgarskap från födsel tydligt delar in medborgare i ett A- och ett B-lag. De personer som är födda med ett svenskt medborgarskap kan känna sig säkra på att kunna åtnjuta alla rättigheter i svenska samhället, medan de som har erhållit medborgarskap senare i livet inte kan känna sig säkra på det. Om du innehar svenskt medborgarskap ska samma regler gälla oavsett om du är född med medborgarskapet eller om du erhållit det senare i livet.


Källor:

Riksdagen: Motion 2023/24:86 av Nima Gholam Ali Pour (SD) Svenskt medborgarskap som krav för vissa anställningar och politiska förtroendeuppdrag

Riksdagen: Motion 2023/24:2435 av Larry Söder (KD) Dubbelt medborgarskap

Riksdagen: Motion 2023/24:592 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) Indraget dubbelt medborgarskap vid brott

FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna

Urfolk och nationella minoriteter

Minoriteter delas in i urfolk (ursprungsfolk), nationella minoriteter och invandrare.

Samerna fick status som svenskt urfolk 1977. Definitionen av urfolk:

  • Härstammar från folkgrupper som bodde i landet när nuvarande statsgränser fastställdes
  • Har helt eller delvis behållit sina sociala, kulturella, ekonomiska och politiska institutioner

Samerna är det enda urfolk i Europa som finns i Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Samerna har en särskild nyttjanderätt till mark och vatten kopplad till renskötseln.

Samer är alltså både urfolk och nationell minoritet i Sverige. Övriga nationella minoriteter i Sverige är judar, romer, tornedalingar och sverigefinnar. Definitionen av nationell minoritet:

  • Har en särpräglad språk- och kulturgemenskap
  • Har en lång historia inom en stat
  • Vilja att behålla sin kulturella identitet

Samer, tornedalingar och sverigefinnar är s k territoriella nationella minoriteter, då de lever i avgränsade territoriella regioner. Judar och romer är icke-territoriella nationella minoriteter.

Såväl urfolk som nationella minoriteter åtnjuter särlagstiftning. Sedan 2007 finns FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter. I Sverige finns Lag (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk.

Samer, tornedalingar och sverigefinnar har särskilda förvaltningsområden där de har rätt till förskola och äldreomsorg på sitt minoritetsspråk. De har rätt att använda sina språk vid myndighetskontakter.

Minoritetsspråken meänkieli (tornedalingar), finska (sverigefinnar), samiska (samer), jiddisch (judar) och romani chib (romer) är rättsligt erkända. Det betyder att de har rätt att lära sig sina språk i skolan.

Samers och judars religioner var länge förbjudna i Sverige.


Källor:

Lars Elenius: Nationalstaten och de nationella minoriteterna

FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter

Regeringen: Lag (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk

Danmark förbjuder koranbränningar

Med rösterna 94 mot 77 röstade idag det danska folketinget igenom ett lagförbud mot att bränna heliga skrifter på offentlig plats.

”Koranlagen” i korthet:

+ Lagen förbjuder otillbörlig behandling av religiösa skrifter med väsentlig religiös betydelse för erkända trossamfund.

+ Trots att lagen i folkmun kallas för ”koranlagen” gäller den också exempelvis bibeln.

+ Konstverk där den otillbörliga behandlingen av den heliga skriften är en mindre del av verket ska fortsatt vara tillåtna.

+ Otillbörlig behandling kan vara att smeta in den heliga skriften i bacon, men inte att linda in den i en regnbågsflagga.

+ Lagen gäller endast fysisk otillbörlig behandling, inte teckningar eller verbala eller skriftliga yttranden mot en skrift.

+ Bryter man mot lagen kan man få fängelse i upp till två år eller böter.

Den danska regeringen har förkunnat att dagens omröstning i folketinget genomförts för att skydda landets säkerhet. Utrikesminister Peter Hummelgaard (S) har, i samband med att han presenterade lagförslaget i augusti i år, uttryckt att koranbränningar skadar Danmark och danska intressen. Dessutom riskerar koranbränningar att få konsekvenser för säkerheten för danskar i Danmark och i resten av världen.

Opinionsundersökningar har visat att en majoritet av danskarna är för ett förbud mot koranbränningar.


Källor:

SVT.se: Danmark röstar om att förbjuda koranbränningar

Svenska YLE: Danmark förbjuder koranbränning efter omröstning i Folketinget – kritiker: ”Ynkryggslag”

Är vi funkisar lika inför lagen?

Enligt svensk lag har vi alla rätt att fullt ut få delta i samhället. Vi som bor i Sverige njuter av den välfärd som vi gemensamt har skapat och löpande skapar. Vi lever i ett samhälle där kraven på prestationsnivå får mer fokus än att sätta individen i fokus och utgå från individuell förmåga och behov av anpassning för att nå de lagkrav vi enats om.


Om man frågar någon om anledningar till framgång så kan du få svar som mycket pengar, bra kontakter, god utbildning eller att vara på rätt plats vid rätt tid.

För personer med egen funktionsvariation eller som nära anhörig kommer du att få ett annat svar. De som lever med nedsatt fysisk eller kognitiv förmåga skulle säga: – Fler valmöjligheter och anpassningar i min vardag.

Många med olika funktionsvariationer hittar både en motiverande sysselsättning och en möjlighet att fullt ut kunna livnära sig på denna. VI ser ofta framgångsrika atleter, artister som öppenhjärtigt pratar om sin diagnos.

Folket och media gläds med deras vinster, medaljer och olika priser. Frågan om känslan kring vinsten ställs oftare än frågorna om hur lång tid det tagit, vilket stöd man fick i unga år och vem som stått bredvid när allt känts förgäves. Frågan om att, i unga år känna sig glömd av samhället.

I ett ytligt samhälle där du bara mäts utifrån vad du gör på dagen, inte vem du är så blir vardagen nästan outhärdlig. När samhället inte anser att du är värd att satsa resurser på, varför då ens leva? En känsla, som för en del, tyvärr lett till mer handgripliga handlingar för att ta bort sig själv ur en inhuman samhällsekvation, där daglig prestation värderas högre än din dagliga existens.

För individer med funktionsvariation är det en ständig kamp att kunna få mer än bara en valmöjlighet. Valet att oftare eller spontant kunna ta sig till platser där man kan utöka sitt kontaktnät eller ta del av något event. Valmöjlighet kring olika utbildningsalternativ eller mer kunskap, att inte känna sig bunden till det som bara finns i hemmakommunen eller baserat på de timmar man har kontaktperson, ledsagare eller assistent.

Valet att kunna arbeta på heltid trots sin diagnos och säkra en inkomst för månadens utgifter men även med utrymme att spara samt känna sig trygg om någon oförutsedd eller en unik möjlighet skulle ge sig till känna.

Individer med kognitiva funktionsvariationer blir ofta betraktade med en förebrående blick. De möts av ett oförstånd och inte sällan förakt, de har ju trots allt ingen synlig nedsatt förmåga. De sitter inte i rullstol, behöver inte heller glasögon eller hörapparat.

– Varför kan de inte bete sig ”normalt”?

Lyckligtvis får många, efter hård kamp, i alla fall någon valmöjlighet så att de kan hitta sin plats i det land vi kallar Sverige. Många lyckas vara på rätt plats i rätt tid och många hittar en väg att få en fungerande vardag.

Vad är ”normalt” och vem är ”normal”? Vem bestämmer att det är så här du skall bli mätt, trots den unika levande individ du faktiskt är?

Det är hög tid att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Det är slut med att inskränka människornas självbestämmanderätt, integritet och att bryta mot svensk lag!


Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Ungern antar homofobisk och transfobisk lag



15:e juni 2021 antog Ungerns parlament en lag för att diskriminera och trakassera HBTQ-personer. I likhet med den motsvarande lag som sedan tidigare gäller i Ryssland så utgår lagen från den falska premissen att tonåringar inte skulle kunna vara HBTQ-personer, utan istället behöver ”skyddas” från att få veta om att HBTQ-personer existerar. Sålunda blir det olagligt att ha med några HBTQ-personer i skolmaterial, reklam eller TV-program som riktar sig till barn under 18 år .

Som medlemsland i EU har Ungern redan åtagit sig att skydda HBTQ-personers likabehandling och mänskliga rättigheter. Den nu antagna lagen bör sålunda ses som ett försök att smita undan dessa sina åtaganden, som en del av en större maktkamp om synen på alla människors lika värde. Jämför med hur rasistiska krafter i USA:s sydstater ända sedan inbördeskriget har tagit till alla förevändningar och kamouflage de kunnat hitta, om än aldrig så genomskinliga, för att förvägra afroamerikaner deras medborgerliga rättigheter.

Danmark och Sverige är världens mest demokratiska länder

Enligt forskningsinstitutet V-Dem, som drivs av statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet, är Danmark och Sverige de mest demokratiska länderna i världen. Detta fastslås i deras demokratirapport publicerad i mars 2021.


Globalt ser vi en fortsatt negativ trend vad gäller den demokratiska utvecklingen. Senaste rapporten visar att världen är tillbaka på nivåerna vi hade 1990.

De två länder med starkast negativ trend i världen är EU-länderna Polen och Ungern. Polen har sjunkit mest de senaste tio åren, men betraktas fortfarande delvis vara en demokrati, medan Ungern är det enda land i EU som inte är demokratiskt. Förra året hamnade Ungern i kategorin elektoral autokrati.

I Polen syns ett tydligt samband mellan den kraftiga minskningen i demokratinivå och att det ultranationalistiska Lag och rättvisa blev styrande parti 2015.

Rapporten tar ett stort grepp och granskar mer än 250 faktorer över långa tidsperioder för att kunna analysera utvecklingen av demokratinivån i de länder som upptas i rapporten. Ett av de s.k.”huvudmåtten” är liberal demokrati, med fokus på graden av fria och rättvisa val, yttrandefrihet, likhet inför lagen och olika former av maktbegränsningar för regeringarna.

I ”avdemokratiseringsprocessen” angrips, enligt V-Dem, i första hand den fria pressen. Därefter underkuvas den akademiska världen och civilsamhället. Det är en trend att makten föraktar politiska motståndare, med målet att öka polariseringen och sprida desinformation. När makten uppnått dessa delmål är nästa steg att attackera demokratins kärna: de demokratiska valen och formella institutioner. V-Dem menar att Ungern är ett typexempel på denna utveckling.

Enligt rapporten finns idag 32 liberaldemokratiska länder i världen. Det finns 60 s k elektorala demokratier, bl a Polen, och 62 elektorala autokratier, bl a Ungern. Antalet stängda autokratier i världen är 24. Mer om de olika regimtyperna står att läsa i en rapport från 2013 skriven av forskare vid statsvetenskapliga institutionerna i Göteborg och Lund.

Enligt rapporten över demokratiindex i världens länder hamnar alltså Danmark och Sverige på första respektive andra plats, följda av Norge, Costa Rica, Schweiz, Nya Zeeland, Finland och Tyskland.

Sämst i klassen i världen är Eritrea, Nordkorea, Jemen och Syrien, följda av Turkmenistan, Kina och Tadjikistan. Om vi räknar in länder i Europa utanför EU finner vi att Europas minst demokratiska länder är Azerbajdzjan, Belarus och Ryssland.

För den som vill se hela listan och läsa mer om rapporten rekommenderar vi V-Dems Autocrization Turns Viral – Demacracy Report 2021.


Källor

V-Dem: Autocrization Turns Viral – Democracy Report 2021

Europaportalen: Stor demokratiranking: Polen och Ungern tappat mest i världen

SOU: Mellan demokrati och diktatur

SD Malmö: ”Stäng ner källarmoskéerna”

Sverigedemokraterna i Malmö vill stänga ner alla källarmoskéer i Malmö. Att hindra människor från att utöva sin religion är ett brott mot religionsfriheten, så som den är formulerad i regeringsformen. Det strider också mot Europakonventionen, som är införlivad i svensk lag. Att få tro och utöva sin religion enskilt eller med andra är införlivad i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.


En ”källarmoské” är en lokal som används som moské trots att den inte är ändamålsenligt byggd för att vara en moské. I Sverige ryms dessa moskéer ofta i en källare i ett flerfamiljshus, men de kan också vara en föreningslokal, en lägenhet eller ett kontorsutrymme.

Bakgrunden till det kontroversiella och olagliga arbetet för att stänga alla källarmoskéer i Malmö är en artikel i Kvällsposten den 7 december 2020 om en imam i en källarmoské i Rosengård som ”spridit hat och legitimerat våld”.

I ett pressmeddelande 9 december 2020 läser vi:

Magnus Olsson (SD) har lämnat in ett nämndsinitiativ till Malmö stads kommunstyrelse där han föreslår att stadskontoret ska utreda hur källarmoskéer kan stängas ner genom kommunala åtgärder och i samarbete med privata aktörer. (Källa: SD Malmö)

Oppositionsråd Olsson kommenterar på SD Malmös hemsida:

– Man kan inte endast prata bort dessa extremister. Kommunen måste agera. Dessa hatiska människor ska inte ha några forum i vår stad. Därför vill vi att kommunen ska se vilka möjligheter som finns för att stänga ner dessa hatets källare. (SD Malmö)

I en kommentar till den högerextrema nätbloggen Samhällsnytt säger Olsson:

”Hela syftet med vårt förslag är att stänga ner den omnämnda moskèn och i förlängningen alla källarmoskèr. Därför anser vi det rimligt att först via en utredning se över hur det bäst låter sig göras. Sen ska det genomföras skyndsamt.” (Källa: Samhällsnytt)

Grundlagen, Europakonventionen och de mänskliga rättigheterna

Enligt svensk grundlag strider SD Malmös nämndsinitiativ mot religionsfriheten. Vi läser följande i 2 kap. 1 § första stycket 6 regeringsformen:

religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. (Källa: Riksdagen.se)

Vi ska vara på det klara med att religionsfriheten enligt 2 kap. 20 § regeringsformen är den enda av de positiva opinionsfriheterna som inte får begränsas genom lag. Enligt 2 kap. 20 § regeringsformen kan yttrandefriheten, informations­friheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten och föreningsfriheten begräns­as genom lag.

I artikel 18 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna läser vi följande:

Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor. (Källa: FN.se, sid 6)

Vi går vidare och konsulterar Europakonventionen (Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna) artikel 9. Enligt Regeringsformen 2:19 får lag eller annan föreskrift inte meddelas i strid med Europakonventionen. Vi läser följande i konventionen:

Artikel 9 – Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet

1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer. (Källa: ECHR)

SD Malmö ägnar sig åt kollektiv skuldbeläggning gentemot alla muslimer i Malmö med motiveringen att en imam ”spridit hat och legitimerat våld”. Konsekvensen blir att muslimer i Malmö fråntas sin lagstadgade rätt att utöva sin religion, en mänsklig rättighet.

I och med detta utspel ställer sig SD Malmö över lagen. SD har i många sammanhang gett uttryck för att de anser att islam inte har någon plats i Sverige.