Motargument vill uppmärksamma er på att det inte längre är stigande opinionsstöd för SD, och att det fortsatt finns många svenskar som ständigt kritiserar politiska sakfrågorna som Sverigedemokraterna har på sin politiska agenda.
Det är kanske ingen nyhet för er. Men kopplingen som påstods finnas mellan SD:s väljarstöd i opinionsundersökningarna och mängden kritik som SD-politiker fick ifrån alla SD-kritiker, under åren från 1988 fram till hösten 2015, tycks ha gjort att en uppfattning och en bild sattes på pränt i många människors minnen.
Vad som framstår med största tydlighet idag, är att det inte finns någon indikation på att SD-kritikerna har tystnat, eller minskat i omfattning. Och historiken över genomsnittliga partisympatier från samtliga de stora opinionsundersökningarna visar inte på någon fortsatt ökning efter platån där det snittet tycks ha indikerat att SD låg på, från hösten 2015 fram till ungefär idag.
Myten är härmed permanent debunkad och raderad; Politiska partiers och antirasisters kritik och opinionsbildning emot SD har inte haft någon märkbar påverkan på väljarstödet eller partisympatierna för SD.
Källa till diagrammet: val.digital (På den tjänsten kan du se partisympatier och opinionsstöd till samtliga riksdagspartier)
En gammal lögnaktig stereotyp om invandrare som har muslimsk religionstillhörighet återkommer om och om igen, tyvärr, år efter år i kommentarsfälten. Motargument tar upp detta gamla ämne ännu en gång. Det finns tyvärr en ihärdig myt, som har lite varierande utformning och ordalydelse. Men, en del ur kärnan i rasistiska lögnerna som kallas för ”livmoderbomben” eller ”muslimska folkutbytet” har vi spårat.
I Motarguments granskning av flertalet olika påståenden och elakartad skrämselpropaganda emot muslimer, så nämner många Pew Research. Så vi hittade spår i bland annat en prognos om befolkningsökning i Sverige fram till år 2050, som tagits fram av högt respekterade Pew Research.
Få eller inga av personerna som hänvisar dit verkar ha läst hela texterna, än mindre förstått helhetsbilden i dem, då de försöker ”bevisa” lögnerna om ”massfödslar av muslimska barn”. En av redaktörerna på Pew förklarar själv att deras datormodeller inte kan användas som förutsägelser. (Läs mer längst ner i denna artikel) De har utfört tre olika prognos-modeller med scenarierna: noll-invandring, medium-invandring samt med en mycket hög invandring. (Högsta scenariot baserade de på fortsatt immigration i nivå med den rekordstora flyktingströmmen under 2015-2016.)
Pew Forum har skrivit mycket text om de här statistiska befolkningsprojektionerna. Så det är klart att man måste ta sig mycket tid för att läsa allting, även det viktigaste som beskrivs om nativiteten, alltså födslotal per kvinna i barnafödande ålder. Undvik alltid att bedöma en lång artikel utifrån vad du tror om rubriken!
Antal födda barn per kvinna sjunker
I alla grupper av människor som undersöks i Europa, både bland icke-troende och bland de med muslimsk trosuppfattning och de som kallar sig muslim, minskar barnafödandet.
Bland muslimska kvinnor i Sverige föds ungefär 2,8 barn per kvinna, i genomsnitt, år 2015-2020, enligt Pew. Kvinnor i Sverige som inte är muslimer hade genomsnittsnativitet i samma undersökning på 1,8. Differensen är alltså liten, endast ungefär ett barn mer i hushåll där föräldrarna är muslimer.
Sjunkande ökningstakt för muslimer till 2030, klicka på diagrammet för att förstora det.
Nu kommer vi till det allra viktigaste av allt, samma forskningsrapporter från Pew och många andra vetenskapliga bevis visar att över tid är nativitet för genomsnittliga muslimska kvinnorna något sjunkande. Det här beror på att de föräldrar som invandrade hit som unga, och deras svenskfödda barn och barnbarn kommer att leva i allt högre grad liknande den övriga befolkningen, i värderingar och hur de tillbringar sin fritid och familjeliv i sitt nya hemland.
Man skulle även kunna använda projiceringarna från Pew och kombinera dem med projektioner inom nativitet från flera andra olika research-organisationer.
Nativiteten i Nordafrika och Mellanöstern har legat på ett genomsnitt som är något under 3 barn per kvinna sedan år 2002.
Det finns ingenting som pekar på att immigranter eller flyktingar från Nordafrika och Mellanöstern skulle förändra sina levnadssätt så mycket av att komma till Sverige att genomsnittliga barnafödandet skulle bli mer än 3 barn per kvinna i den gruppen. Det finns inga indikationer från någon forskare på att globala genomsnittliga nativiteten skulle öka, eller att nativitet i Mellanöstern och Nordafrika skulle öka.
Nativiteten i Sverige rör sig något, rent marginellt, mellan rekordlåga 1,7 och som mest ungefär 1,9 i nutid. Men det behöver vara ett stadigt tal över 2, under en längre tidsperiod för att befolkningen ska öka av barnafödandet. På 1970-talet så talades det i Sverige ibland om att genomsnittsfamiljer hade 2,1 barn. Kvinnor i Sverige som var födda på 1700-talet och under första hälften av 1800-talet fick i genomsnitt mellan fyra och fem barn.
En helt annan aspekt kan vi finna i statistik om den stora immigrationen och stora flyktingströmmen som kom på kort tid till Sverige. Pew har beräknat att av alla flyktingar och alla invandrare till EU från sommaren 2010 till sommaren 2016 så var nästan hälften av alla de personerna inte muslim.
Motarguments granskning och mytknäckning handlar INTE om att vi riktar kritik mot Pew Forum. Det är snarare så att deras prognoser verkligen bygger på massor av statistik. Det man kan kritisera är olika uttolkare av den statistiken som valt att basunera ut att det högsta scenariot i datormodellerna skulle förbli den konstanta verkligheten. I skrivande stund kan vi se att det scenariot föll och statistik över antal beviljade asylansökningar i Sverige gått ner till en relativt låg nivå, 2019 och 2020.
”Baserad på nuvarande omständigheter med vanlig migration i kombination med att ett något minskat antal flyktingar fortsätter att komma, kan den mest realistiska slutpunkten för Europa ligga någonstans mellan scenarierna för medelstor och stor migration. Det innebär att muslimer kan utgöra mellan 11,2 procent och 14 procent av Europas befolkning 2050”, säger Michael Lipka, redaktör för religionsfrågor hos Pew Forum, i en intervju i Expressen.
Tänk även på att det endast är kvinnor mellan ungefär 15 och 49 år som föder barn. Det finns tyvärr en och annan ”debattör” som använder underlig matematik som verkar visa att samtliga muslimer kommer föda barn i Sverige. Män föder inga barn alls – oavsett deras religiösa trosuppfattning.
Bristen på källkritik och faktagranskning är problematisk. Lögner, halvsanningar och myter blir till sanningar. Problemet är att vi inte får korrekt information och att aktörer med en agenda drar nytta av att vi slarvar med att kolla upp vad som är sant och vad som är falskt. Svenska YLE har sammanställt sju frågor vi bör ställa oss innan vi delar med oss av en påstådd nyhet eller företeelse:
PUT står för permanenta uppehållstillstånd, TUT står för temporära, tidsbegränsade, tidsbestämda uppehållstillstånd. Tidigare gav Migrationsverket som regel alltid ut PUT. Men hur såg det ut år 2020 efter lagändringen?
För asylsökande som beviljats uppehållstillstånd i Sverige under år 2020, för att de bevisat de hade skäl som grund för att få asyl, var det 6 892 personer som fick tidsbegränsade tillstånd, TUT och 3 517 som fick PUT, ett permanent uppehållstillstånd. Summa antal personer i båda kategorierna sammanlagt PUT + TUT var 10 409.
Siffrorna beskriver uppehållstillstånd beviljade i första instans från Migrationsverket och Sveriges ambassader i utlandet och beslut i högre instans (migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen).
Siffrorna visar endast beviljade förstagångsbeslut. De inkluderar ej de personer som tidigare har haft tidsbegränsat uppehållstillstånd och blir beviljade en förlängning.
Hur lång tid tillstånden blir beror på flera olika saker. Det vanligaste är att tidsbegränsat uppehållstillstånd gäller i två eller tre år. De med flyktingstatus i tre år och de ”alternativt skyddsbehövande” får 13 månader första gången. Men de sistnämnda kan ansöka om förlängning efter de första 11 månaderna passerat, och sedan bli beviljade 2 år, om deras ansökan om förlängning blir beviljad.
”Kristendom är en avskyvärd religion”. Vilket riksdagsparti har gjort sådant kontroversiellt utspel? Rätt svar är ”ingen”.
”Islam är en avskyvärd religion”. Vilket riksdagsparti har gjort detta kontroversiella utspel?
Rätt svar är ”Sverigedemokraterna”. De har gjort det igen.
SD:s partisekretare och riksdagsledamot Richard Jomshof ingår i den absoluta partitoppen och har genom åren gjort sig skyldig till en rad islam- och muslimfientliga utspel. På bästa sändningstid, i SVT:s programserie ”Sverige möts”, förtydligar han SD:s syn på islam och muslimer: ”Islam är en avskyvärd religion”.
Sverigedemokraternas politiska fokus har alltsedan starten 1988 alltmer ökat sitt förakt och hat mot muslimer i allmänhet, och islam i synnerhet. Tidigare var det judar som befann sig i deras fokus.
Det största felet Jomshof och SD gör, förutom att stigmatisera, och generalisera om en stor grupp människor, är att blanda ihop islam och politiska islamister.
I programmet säger Jomshof bl a:
”Det finns en vanföreställning idag bland socialister och liberaler att alla religioner är desamma. Att de skulle vara likvärdiga.”
”Över hela den muslimska världen så kommer vi se samhällen som skiljer sig på punkt efter punkt efter de samhällen vi har i vår del av världen.”
”Det finns knappt något muslimskt samhälle som fungerar någorlunda. Och utifrån det då säga nej man behöver inte dra alla människor över en kam, jag lider med de människor som tvingas födas i de här länderna under islam som enligt mig är en avskyvärd ideologi och religion.” (Källa: SVTPlay)
Motargument börjar bena ut delar ur citaten: Jomshof menar att hans politiska åsiktsmotståndare skulle ha ”vanföreställningar”, vilket tyvärr är en vanlig metod i den polariserade debatten. Religioner kan absolut betraktas som likvärdiga och jämställas, varför vi nu ens ska göra det. Vi har religionsfrihet och religiös trosuppfattning är religion, medan politiska ideologier är just politiska.
Jomshof ägnar sig åt kollektiv skuldbeläggning utifrån enskilda extremister eller islamisters illdåd och snedvridna tankegods. Han generaliserar grovt om såväl islam som muslimer. Det finns, i likhet med andra religioner, många inriktningar och grenar och åsiktsskillnader inom islam. Att generalisera kring en världsreligion är fel. Muslimer är inte en homogen grupp, lika lite som kristna eller judar är det. Varje individ är unik, och har sin egen tolkning av vad som står i de religiösa skrifterna. Utan islam finns inga muslimer. Utan kristendom och judendom finns inga kristna och judar.
Jomshofs populism skiner igenom med all önskvärd tydlighet. Han är djupt ohederlig i sin retorik, eftersom han för konsekvensens skull också borde generalisera om följare av andra religioner. Alla kristna är inte fundamentalister, och inte heller är alla judar det. All religiös fundamentalism och all extremism är farlig, men i SD:s värld är det enbart den muslimska fundamentalismen som är farlig.
Islam är inte en ideologi, det är en religion. En religion som existerar i Sverige, hur mycket SD än inte vill det.
Jomshofs retorik går hand i hand med muslimhatarnas favoritkonspirationsteori, den s k myten om Eurabia, det av etablissemanget iscensatta muslimska maktövertagandet. I resonemanget innefattas föreställningen om att Sverige håller på att islamiseras.
Richard Jomshof på Twitter 2017.
Hot mot religionsfriheten och de mänskliga rättigheterna
SD:s officiella partikanaler sprider Jomshofs budskap. Partiledaren Jimmie Åkesson och riksdagsledamoten Björn Söder ställer sig bakom Jomshof. Åkesson påstår sig vara smått kritisk till ordvalet, men delar resonemanget. Söder däremot förstärker Jomshofs ordval genom en tweet samma kväll som programmet sändes: ”Richard Jomshof pratar klarspråk om islam, som en avskyvärd religion”. Söders tweet spreds vidare av SD:s officiella Twitterkonto.
Kashif Virk, imam i Ahmadiyya Muslimska Samfundet, menar att SD:s retorik inte är ny. Deras påståenden om islam och svenska muslimers åsikter är grovt förenklade. Vi som följer politisk debatt har i decennier tvingats lyssna på denna kollektiva skuldbeläggning från SD. Det finns en myt om att vi i Sverige inte vågar tala om islam. Faktum är att det talas om islam hela tiden, i såväl medier som i det politiska samtalet. Jomshof argumenterar genom att hävda att sharialagar i muslimska länder dödar vantroende och homosexuella. Att kollektivt skuldbelägga människor som flytt från islamistiska regimer för vad som eventuellt sker i andra länder är förkastligt. Virk menar att det är på tiden att SD uppdaterar sin Mellanösternkunskap:
”Regionen har i decennier präglats av sekulära och islamistiska regimer som med aktivt stöd från vissa västländer kunnat odla sin människofientliga ideologi på bekostnad av lokalbefolkningen. Vissa av dessa länder exporterar även Sverige vapen till. Att beskylla islam för dessa vidrigheter är inget annat än uttryck för xenofobi och politiskt fulspel. Vill man sära på politik och religion, vilket de flesta politiker i Sverige vill, kan man börja med den politiska diskursen.” (Källa: Göteborgs-Posten)
Dagen efter debatten i ”Sverige möts” har Jomshof, i ett Facebook-inlägg, med rubriken ”islam som styrelseskick är islamism”, uttryckt att han blivit ”feltolkad”, och att han inte avsåg ”islam”, utan ”islamism”. Han har inte blivit ”feltolkad”, han har uttryckt sig i allmänhet om islam, som ”en avskyvärd religion”. Det är en efterhandskonstruktion, och inte vad han uttryckte i programmet.
Dagen efter i en intervju i TV4:s Nyhetsmorgon byter Jomshof fot igen, då han får frågan om islam är en avskyvärd religion och återgår då till sitt ursprungliga ordval: ”Så som majoritetstolkningen ser ut i den muslimska världen: Ja, det är en avskyvärd religion.”
Den 8:e mars, på internationella kvinnodagen, publicerade Aftonbladet en vidrig krönika av Lena Mellin, som är ett slag i ansiktet på alla med psykisk ohälsa. Krönikan handlar om Meghan Markles intervju hos Oprah Winfrey, där Markle berättade om hur den brittiska tabloidpressens negativa, ofta rasistiska, skriverier drev henne till depression och självmordstankar, och om bristen på stöd från det engelska kungahuset.
Det finns mycket Mellin hade kunna ta med sig från intervjun.
På internationella kvinnodagen hade hon kunnat välja att uppmärksamma den kvalificerade mobbning som drabbar kvinnliga kändisar, och vilken kvinnosyn det speglar. Hon hade kunnat lyfta att inte ens rasifierade som nått samhällets allra, allra mest extremt privilegierade skikt, slipper mötas av rasism som bryter ner dem. Hon hade kunnat skriva om att psykisk ohälsa inte gör skillnad på folk och folk. Men icke.
Istället levererade hon en råsop i käften, inte på sexisterna, inte på rasisterna, inte på mobbarna, utan på alla med psykisk ohälsa. Lena Mellin vill inte förringa anklagelser om rasism eller negligera självmordstankar, skriver hon. Ändå är det just det hon gör, när hon insinuerar att det privilegierade prinsparet nog bara är ute efter PR, och liknar Meghan Markle vid en ömhudad prinsessa på ärten.
Myter om depression och självmord
I sin iver att framställa intervjun som ren mediastrategi, i syfte att stärka hertigparets varumärke och dra in pengar nu när de lämnat kungahuset, underblåser och bejakar Lena Mellin två vanliga myter om depression och självmord, som kostar både hälsa och människoliv.
Hon skriver att “det finns miljarder människor som har anledning att se mörkare på livet än Harry och Meghan hade i det brittiska hovet”. Det underblåser myten om att den som har det bra materiellt och har haft framgång i livet inte kan vara deprimerad. Den myten är lika gammal som den är skadlig, och höjer tröskeln för många deprimerade att söka hjälp. Depression och självmordstankar kan drabba alla, oavsett ålder, kön, klass eller inkomst.
Hon frågar sig om det var för att skapa nytt intresse för dem som paret genomförde intervjun, och reflekterar att “ju hetare man är, desto bättre kan man ta betalt”. Det bejakar myten om att personer som pratar om självmordstankar försöker manipulera andra och få uppmärksamhet. Den myten är inte bara gammal, den är bokstavligt talat livsfarlig.
Människor som pratar om att de har eller har haft självmordstankar, behöver eller har behövt hjälp. Därför ska självmordstankar alltid tas på största allvar.
De här djupt stigmatiserande och skadliga myterna—med alla deras undertoner av funkofobi och svaghetsförakt — väljer Lena Mellin att underblåsa, under förevändning av att stå på alla deras sida som inte har “tillgång till Oprah Winfrey för att framföra sina klagomål”.
Att förringa rasism och sexism, och kasta människor med psykisk ohälsa under bussen, bara för att ta stilpoäng på “några av världens mest privilegierade människor”, är lågt. Riktigt lågt.
Brottsförebyggande rådet har till uppgift att samla på statistik över antal anmälda brott. Men, är det då så många utförda brott som deras insamling och rapporter visar?
Nej. Eftersom det dels är ett mörkertal som beror på att alla handlingar och företeelser i samhället som är misstänkta brott inte alltid polisanmäls. Kommer misstänkt brottsliga handlingar inte till rättsväsendets kännedom så blir de aldrig med i statistiken över antal anmälda brott.
Det finns dessutom en helt annan aspekt bakom varför man måste särskilja mellan antal faktiska brott i Sverige från antalet anmälda brott. Det beskriver BRÅ såhär:
”Statistiken över anmälda brott omfattar alla händelser som anmälts och registrerats som brott hos Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket eller Ekobrottsmyndigheten. Anmälda brott inkluderar även händelser som efter utredning visar sig vara annat än brott.
(För en mer detaljerad beskrivning, se avsnittet Statistikens innehåll.)
Ändamålet med statistiken är att ge en bild av nivån och utvecklingen av de händelser som anmälts och registrerats som brott hos de brottsutredande myndigheterna under den redovisade perioden. Statistiken visar således inte hur många brott som faktiskt har begåtts. Statistiken är deskriptiv och ger inga djupgående förklaringar till de förändringar som skett under perioden.” – sidan 5 i Sammanfattning, BRÅ, Brottsförebyggande rådet.
Vad är yttrandefrihet, hur får vi skriva i våra offentliga inlägg och kommentarer i sociala medier på internet? Motargument förklarar svenska grundlagens yttrandefrihetsskydd.
Detta är en kortare version av ”Yttrandefrihet” som ingår i artikelserien om ”Cancel Culture”.
Svenska grundlagens yttrandefrihet är : att svenska staten inte får förhandsgranska text som du vill publicera offentligt. Staten eller representant för statlig myndighet kan inte förbjuda dig från att skriva eller säga något kritiskt i till exempel en tidningsintervju, en blogg, på Facebook eller insändarsida i din lokaltidning.
Om en persons text eller video innehåller misstänkta brott mot någon lag, som t ex förtal, Hets mot folkgrupp, uppmaning till våld eller andra brott, då kan den texten av andra användare kritiseras och anmälas till moderatorer. Om de som arbetar i det mediaföretaget anser att innehållet i den texten är skadlig, bryter mot användarreglerna på sin tjänst, och skadlig för mediaföretaget eller till och med brottslig, då kan den texten raderas.
Om en väljare, politiker eller ett politiskt parti får en text raderad från ett forum på internet, så är det INTE brott mot yttrandefriheten eller partipolitisk ”mobbing” mot något särskilt parti. Ingen får bryta mot någon lag i sina texter, videos och foton man publicerar på internet.
Ingen får skrika ”min yttrandefrihet” som någon form av trumfkort, som ger fritt fram att i text eller videoklipp bryta mot några andra lagar. Man får inte ignorera alla andra personers rättigheter att slippa läsa uppvigling, rasism eller hot emot dem.
Denna text ingår i en pågående artikelserie om: Cancel culture
“Jag önskar att det funnits ett forum med balanserade dialoger. Finns det något forum ni kan rekommendera eller individer som vill diskutera rasistiska synpunkter? Jag vet det finns många nättroll och andra som försöker tiga ihjäl en sund dialog. En dialog som är nödvändig för att minska polariseringen i Sverige, som på sikt leder till radikalisering med främlingsfientliga inslag.”
Detta undrar signaturen “Mikael”, som utnyttjat möjligheten att kontakta oss på Motargument genom att maila sin fråga till fraga@motargument.se. Han får nedan svar av Jan Kjellin. Undrar du över något, eller saknar en artikel om något som ligger inom vårt område; gör som Mikael och lägg en virtuell lapp i “Frågelådan”!
Hej Mikael!
I ditt mail beskriver du en situation alltför många känner till: Försök att skapa en konstruktiv dialog kring “heta” ämnen som exempelvis rasism, nationalism eller Corona kapas av individer vars enda intresse tycks vara att sabotera diskussionen och skrämma bort människor med spydiga och ibland rent hatiska kommentarer. Orsakerna till detta kan diskuteras länge, men det var inte det frågan gällde denna gång. Istället söker du tips på forum eller individer som är villiga att diskutera dessa viktiga frågor på ett hederligt, sakligt och balanserat sätt.
Min första tanke när jag läste din fråga var förstås att hänvisa till oss själva (Motargument). Men sedan kom jag att tänka på att vårt bidrag till debatten snarare handlar om verktyg och begrepp som kan användas i de diskussioner du söker. Vi försöker till exempel knäcka myter som cirkulerar i främlingsfientlig och rasistisk opinionsbildning och på vår hemsida hittar du en mängd artiklar med det gemensamma syftet att erbjuda motargument att använda i diskussioner och debatter. Vi har också en Facebooksida där det är möjligt att diskutera våra artiklar med andra läsare.
Men när det gäller själva huvudfrågan – om forum för balanserad dialog om rasism – hittar man lätt sin beskärda del av grupper, sidor och individer i sociala medier. Det är dock lite av en djungel, och de forum som passar mig kanske inte alls fungerar lika konstruktivt för andra. Jag har själv fått enstaka påpekanden om att jag uttrycker mig överlägset i debatten – något jag självklart inte avser, men en dialog består ju som bekant av såväl sändare som mottagare – och en fungerande kommunikation dem emellan.
Mitt förslag till den som söker balanserad diskussion är därför att själv börja mata den med egna, balanserade inlägg. Den egna Facebookväggen eller Twitterkontot kan vara en bra början. Kanske är det till och med värt att starta en blogg eller söka sig till någon av de befintliga webbpublikationerna som skribent (vi på Motargument är förresten alltid intresserade av fler skribenter som är intresserade av att hjälpa oss i vår mission).
Vi kan nog aldrig helt skydda oss från den toxicitet som pyr bakom skallbenet hos en del av de som väljer att kommentera andras inlägg – ibland kan det rentav vara vi själva som har en “dålig dag” och skriver något som hamnar på fel sida gränsen. Inte heller kan vi förhindra att våra inlägg bemöts med irrelevanta svar eller fula argumentationsknep som halmdockor. Men vi kan alltid ignorera eller i värsta fall blockera de röster i flödet som medvetet försöker får oss att må dåligt eller tystna. De har ingen automatisk rätt att skada oss med sina ord eller att bli lyssnade på som likvärdiga deltagare i en diskussion de aktivt försöker sabotera.
Med andra ord är det kanske inte ”rätt forum” du behöver hitta, Mikael. Det är snarare strategier för att göra de redan befintliga forum du redan besöker möjliga att använda för de balanserade dialoger du – och många andra – efterfrågar.
Med hopp om att möta dig i balanserade diskussioner framöver,
En blandning av två rörelser har börjat växa till sig under pandemiåret 2020. Det är föreningen av andliga grupper och högerextrema jag pratar om och det skär sig riktigt illa. De två till synes mycket omaka grupperna förenas utifrån en andlig världsåskådning med kärlek och respekt som kärnvärden och en stenhård vit makt-agenda.
De parar sig genom konspirationsteorin QAnon, vilket är de flesta konspirationers moder oavsett om det handlar om antivaccinrörelsen eller klimatskepticism. Den uppstod i USA under 2017 och innebär att man tror att Trump är en hjälte som kämpar mot den mörka sidan som kontrollerar mänskligheten. Den kan även kallas eliten, kabalen eller globalisterna och består av högt uppsatta demokrater och Hollywood kändisar som ägnar sig åt pedofili och satanism och förtrycker jordens befolkning som sover och är för lurade för att inse detta. I Sverige och de flesta andra länder är det likadant. Media, politiker, kändisar och myndigheter är hantlangare åt den mörka agendan. Högst upp i pyramiden styr reptiler från yttre rymden. Detta sprids av svenska profiler inom den nyandliga världen på sociala plattformar som You Tube.
Nyckelord för konspirationen är förutom de redan nämnda: folket, djupa staten, fake news, censur, yttrandefrihet och mainstreammedia. Inom den andliga falangen används också ord som uppvaknad och ljusarbetare. Just uppvaknad är ett kärt ord hos båda rörelserna och det blir också en markör för hur de förenas, då det i det större perspektivet handlar om både ett andligt och ett politiskt uppvaknande. Det är dessutom ett ord som bär viktiga värden inom sig. Att vara uppvaknad innebär att man är klarsynt, kritiskt tänkande och inte följer flocken.
De personer som sprider budskapet är yogalärare, medium och coacher och man kan först få ta del av ämnen som alternativmedicin, ekologisk mat och meditation. Sedan börjar man försiktigt ana en vag kommentar i förbifarten. En hänvisning till någon liknande profil eller hemsida som pratar om kabalen. Några videor senare trummas det på med djupare kunskap. Nu får vi veta att uppvaknandet i en vidare bemärkelse också handlar om ett politisk sådant och bit efter bit läggs hela bilden fram. En akupunktör berättar om hur viktigt det är att känslor får utryckas och hur smärtsamma upplevelser sätter sig i kroppen. Utan att blinka hånar hon sedan personer som har munskydd och konstaterar att Corona är bluff. I ett annat avsnitt sitter hon och myser med en representant från det högerextrema partiet Alternativ för Sverige (grundat av avhoppade sverigedemokrater) som själv gått ut med sitt andliga intresse. Det är viktigt att vi är trygga i oss själva och att man bemöter rädsla med kärlek i ett egoistiskt samhälle, enas de om.
Many of the 200 protesters outside Queen’s Park on Saturday, April 25 warned against a new world order, 5G telecommunications networks and vaccines. Attribution: Michael Swann. CC BY-ND 2.0
Det är såklart inte alla inom den nyandliga världen som informerar om denna politiska sanning, men många. Källhänvisningarna kring varifrån de fått informationen är ofta frånvarande, eller kommer från liknande profiler som de själva, vilka i sin tur inte har några källor. I kommentarsfälten bubblar det av hjärtan, varma tillrop och Namasté tecken. Stor tacksamhet uttrycks till de modiga profiler som delar med sig av informationen.
Det är inte intresset för alternativmedicin och personlig utveckling i sig som ska kritiseras. Det är när det förs ihop med den politiska agendan. Det blir en form av manipulering av anhängarna då budskapet är att; om du inte förstått hur det ligger till politiskt så är du fortfarande lurad och inte lika andligt utvecklad. Det är som två grenar på samma träd, där trädet är alternativmedia och sociala medier. Den ena grenen grundar sig i andlighet och den andra i politik och det sorgliga är att roten är brun. Därför att det alltid landar där i slutändan. Det landar i sanningsrörelser och konspirationsteorier oavsett hur många hjärtan och Namasté tecken som flödar hos ljusarbetarna. Det landar i ett högerextremistiskt, hårt samhälle.
Även om andligheten är ganska outtalad i de mer hårdföra forumen inom alternativmedia, tas den emot med öppen famn då den inte bara ger meningsfränder utan också skänker ideologin kärleksfull legitimitet och göder den med mjuka värden.
I föreläsningen ”Källkritikens dag – konspirationsteorier och propaganda”, hör vi Claes Svahn, journalist och expert på konspirationsteorier:
Konspirationsteorier är de maktlösas sätt att beskriva sin egen vanmakt (Källa: YouTube)
Och man kan fråga sig om de lockar på grund av att de ger en förklaring till en svårgripbar värld. Det är mer spännande att tro att dramatiska händelser är en del av en stor plan än att de inte är det. Det ger mening i tillvaron samtidigt som man blir välkomnad in i en exklusiv gemenskap av uppvaknade. Det är folket som reser sig upp mot sina förtryckare och deras lakejer. Man blir en av dem som står i frontlinjen för den nya, ljusa världen som skapas. Vi måste vara starka för det är tufft och den mörka agendan är massiv. Men vi står lugna i vårt ljus för det har vår ledare uppmanat oss till.
Här kan vi också bocka av sektmentalitetens kännetecken ett efter ett när vi ser hur rörelserna fungerar och är utformade; karismatiska inspiratörer, en svartvit världsbild där de som inte delar den ses som hjärntvättade, man ser sig som en särskild elit med särskilda kunskaper, gruppgemenskap, kärlek och bekräftelse.
Det som uttrycks kan ses som en längtan efter mening och gemenskap. Det positiva och mänskliga skulle egentligen kunna likna solidaritet. Det blir en sorts motståndsrörelse som strävar efter ett annat ekonomiskt system med mindre materialism och stress.
Tänk om allt detta engagemang kunde läggas på konstruktiv systemkritik där man kritiserar girighet och korruption i sig. Står upp för människor och natur och belyser vikten av det mänskliga i samhället. Istället blir dessa personer, omedvetet eller ej, en del av en brun politisk rörelse med andliga förtecken. Det är inte bara sorgligt utan också obehagligt.
Motargument 