Myter om brottsligheten (del 5): ”Folk anmäler ju inte stulna cyklar längre!”, sägs det

En av de vanligaste reaktionerna på min mytknäckarserie är att folk inte längre anmäler småbrott. Detta ska alltså vara anledningen till att brottsligheten varken ökar eller minskar.


Man tycks tro att den enda förklaringen till att brottsligheten varken ökar eller minskar måste vara att folk inte längre anmäler småbrott. Låt oss titta närmare på detta.

Brott mot förmögenhet är kapitel 8 – 12 i Brottsbalken.

Där finns den största delen av alla anmälda brott.

De senaste tio åren har dessa brott minskat.

Kapitel 8 – Stöld, rån mm – har minskat allra mest (20%). Kapitel 9 – Bedrägerier – har ökat kraftigt, en fördubbling, medan kapitel 10 – 11 Förskingring och Borgenärsbrott är små. Kapitel 12 – Skadegörelse – har också minskat.

Kapitel 8 är fortfarande den största kategorin, men på tio år har dess andel av alla brott minskat från 40% till en tredjedel.

Nu finns det de som tror att här är förklaringen till att den totala brottsligheten inte har ökat. Att folk har slutat polisanmäla sånt som småstölder, snatterier och stulna cyklar. Men detta stämmer inte.
Medan bilstölderna har minskat med 50 procent – halverats – så har cykelstölderna minskat med knappt tio procent och snatterier med drygt 20 procent. Sannolikheten att folk de senaste tio åren skulle ha börjat strunta i att polisanmäla en stulen bil får anses försumbar.
Vi kan dessutom se att skadegörelsen av fordon (däribland bilbrand) också har minskat.

Datorbedrägeriernas dramatiska ökning kräver eget utrymme.


Fotnot.
”Bilstöld” omfattar här alla stölder av motordrivna fordon, även mopeder, motorcyklar och båtar.

På samma sätt omfattar ”cykelstöld” alla stölder av icke motordrivna fordon.

Myter om brottsligheten (del 4): ”De grova brotten mot person har ju ökat jättemycket!”, sägs det

Bilden av att brottsligheten i Sverige bara ökar och ökar och har gjort i minst tio år är en uppfattning som miljoner människor i Sverige har. Men den uppfattningen stämmer inte.


Det står helt klart att väldigt många människor är övertygade om att brottsligheten i Sverige har ökat dramatiskt de senaste tio åren och att det fortsätter öka kraftigt.

När jag då presenterar siffrorna från Kriminalstatistiken som visar att den polisanmälda brottsligheten varken har ökat eller minskat det senaste årtiondet så uppstår förvirring. Mångas första reaktion är att försöka hitta fel på siffrorna.

1. En del använder mörkertalet som ett argument. Polisanmälda brott är ju inte alla brott så därför kan det ändå handla om en ökning.

Mitt svar på detta är en motfråga – varför ska vi anta att mörkertalet har ökat dramatiskt just de senaste tio åren? Finns det några skäl för detta? Om vi utgår från att mörkertalet idag är ungefär detsamma som för tio år sedan så är ju själva jämförelsen över tid ändå relevant.

2. Andra påpekar att de tror att den grova brottsligheten har ökat medan mindre allvarliga brott som snatteri och cykelstölder kan ha minskat vilket gör att totalsiffran sjunker eller inte stiger lika mycket som den annars skulle ha gjort.

Mitt svar på detta är att om vi med grova brott i första hand menar dödligt våld och annan misshandel och sexualbrott så har de polisanmälda misshandelsfallen minskat mer än sexualbrotten har ökat. När det gäller ökningen av sexualbrott så är dessutom merparten sexuellt ofredande, medan våldtäkter utgör en mindre del.

När det gäller snatterier och andra egendomsbrott så ska jag återkomma till det när jag tittar närmare på det som kallas Brott mot Förmögenhet.

3. Den absolut vanligaste invändningen som jag har mött är påpekandet att medan totalsiffran varken har ökat eller minskat så har kategorin Brott mot person ökat det senaste årtiondet. Det är många som av detta har försökt leda i bevis att det ändå är sant att den grova våldsbrottsligheten har ökat.

En av dessa var Fia, vars kommentarer jag la in i bifogade bild.

Jag vill understryka att jag inte är ute efter att peka ut henne – hon är tvärtom mycket vanlig. Bilden av att brottsligheten i Sverige bara ökar och ökar och har gjort i minst tio år är en uppfattning som miljoner människor i Sverige har.

Det finns undersökningar som visar att tre av fyra tror detta. Fia är alltså långt ifrån ensam om sin uppfattning.

Jag har redan förklarat att merparten av ökningen av polisanmälningar när det gäller Brott mot person inte beror på sådant vi ser rubriker om eller ser på TV:s nyhetssändningar. Det handlar inte om dödsskjutningar eller överfallsvåldtäkter.

Större delen av ökningen beror på olovlig ID-användning. Nog så obehagligt – men inte så våldsamt.

Jag bifogar dessutom återigen den grundläggande grafen om utvecklingen de senaste tio åren när det gäller den polisanmälda brottsligheten.


Den polisanmälda brottsligheten har varken ökat eller minskat det senaste årtiondet.
—-
OBS! Alla siffror jag redovisar är per 100 000 invånare. Detta är det enda rimliga måttet om man vill jämföra över tid.

Antalet asylansökningar har minskat med 87 % sedan 2015

2015 nådde antalet asylansökningar i Sverige en historisk toppnivå.

De senaste åren har antalet asylansökningar minskat. I ett historiskt perspektiv är dagens nivåer relativt sett låga.

Detta korta motargument baserar sig på siffror från Migrationsverket, som nyligen släppte statistik för 2018.

Fakta:

Antal ansökningar om asyl:

2015: 162 877

2016: 28 939

2017: 25 666

2018: 21 502

(Detta innebär en minskning om 87 % mellan toppnoteringen 2015 och noteringen 2018)

Antal personer som beviljats asyl:

2015: 36 630

2016: 71 562

2017: 36 531

2018: 25 114

(Detta innebär en minskning om 65 % mellan toppnoteringen 2016 och noteringen 2018)

Det stora antalet asylansökningar 2015 medförde långa väntetider. Därför kan antalet ett visst år vara högre  än antalet ansökningar samma år.

Migrationsverkets prognos för de närmaste åren är att antalet asylansökningar kommer att pendla mellan 25 000 och 30 000 per år.

De senaste 25 åren har antalet asylansökningar legat på mellan 20 000 och 35 000 per år. I samband med kriget i Syrien ökade nivån på antalet asylansökningar mellan 2011 och 2015.

Migrationsverkets handläggningstider har, i takt med att antalet asylansökningar minskat, blivit kortare. I samband med den stora mängden asylansökningar 2015 blev handläggningstiderna orimligt långa, i vissa fall långt över ett år.

Handläggningstiderna kommer att förkortas ytterligare, något som kan komma att påverkas negativt av de besparingar (en miljard mindre i Moderaternas och Kristdemokraternas budget) som drabbat Migrationsverket.

Det finns ett uppsatt mål, i enlighet med Migrationsverkets pilotprojekt Asyl 360, om att åtminstone hälften av alla ärenden inte ska ta mer än 30 dagar.

Migrationsverket poängterar att det inte är själva handläggningstiden som har gjort att väntetiderna har blivit långa. Det är istället köerna som fram tills nu varit extremt långa.

Källa:

Migrationsverket

Myter om brottsligheten (del 3): Dramatisk ökning av ”olovlig ID-användning”

Brott mot person är den typ av brottslighet som ökat mest de senaste 10 åren. Men den stora ökningen inom denna kategori står varken misshandel eller sexualbrott för. Den brottslighet som har ökat allra mest är ”olovlig ID-användning”.


Först och främst så hoppas jag att det nu kan anses klarlagt att den polisanmälda brottsligheten varken har ökat eller minskat de senaste tio åren. Och att vi nu kan gå vidare med denna visshet i bagaget. Nota bene – detta är inte ”mina fakta” och detta är inte en del av nån sorts agenda. Dessa siffror ÄR fakta och ingen kan komma runt dem. Den polisanmälda brottsligheten har varken ökat eller minskat de senaste tio åren.

En del personer har kommenterat att brott enligt Brottsbalkens kapitel 3 – 7 – det som kallas Brott mot person – faktiskt har ökat de senaste tio åren. Och så är det. Jag tänkte i detta inlägg reda ut vad det är som har ökat.

Eftersom vi nu dessutom vet att brott som sexualbrott och skjutvapenvåld inte utgör någon större del av brottsligheten så är det ju intressant att se vilken typ av brott som gör att just kategorin Brott mot person har ökat.

Kategorin Brott mot person är ungefär en femtedel av all brottslighet i Sverige. Brottsbalkens kapitel 3 – 7 kännetecknas just av att brotten där är riktade mot en annan människa.

Kapitel 3 är Brott mot liv och hälsa och där är misshandel den totalt dominerande. 95% av alla fall är just misshandel. Brotten i kapitel 3 har minskat – särskilt misshandelsfallen som uppvisar en tydlig minskning från 917 till 837.

Ökningen finner vi istället i nästa kategori, Kapitel 4, Brott mot frihet och frid. Det är den största underavdelningen med hälften av alla Brott mot person och det är även den som har ökat mest. Det är också i denna kategori vi hittar förklaringen till ökningen.

Det handlar om Olovlig ID-användning som infördes i Brottsbalken så sent som 1 juli 2016. Av den totala ökningen av Brott mot person är dessa brottsfall två tredjedelar.

Även antalet sexualbrott har ökat men utgör ingen större del av ökningen i Brott mot Person. Andelen av ökningen är ungefär 15 %. Vi kan samtidigt se att sexualbrottens andel av den totala brottsligheten inte heller efter denna ökning är någon stor kategori brott – 1,5%.

Vi kan samtidigt se att misshandelsfallen har minskat med mer än sexualbrottens ökning – misshandeln har minskat med 80 medan sexualbrotten har ökat med 63. Och vi vet också att förändringar i lagstiftningen sannolikt har bidragit till denna ökning.

Så när folk påstår att ökningen av Brott mot person signalerar en kraftig ökning av våld så är detta alltså inte sant. Misshandeln har minskat och sexualbrotten har ökat – men det som verkligen har ökat är olovlig ID-användning. Nog så otrevligt att bli utsatt för – men knappast särskilt våldsamt.

Jag ska återkomma till detta med den ökning som blir resultatet när nya lagar införs som kriminaliserar handlingar som tidigare inte var straffbara.

Myter om brottsligheten (del 2): Våldtäkter – en halv procent av alla brott

Den brottslighet media allra helst talar om, och får oss att tro är vanliga, är gängskjutningar och överfallsvåldtäkter. Dessa brott är i själva verket väldigt ovanliga: de är knappt mätbara i jämförelse med andra brott.


Jag tänker ofta på Hans Roslings ord om att man inte kan bygga sin kunskap om världen på media. Inte för att media ger oss en falsk bild – snarare handlar det om att bilden inte blir komplett. Vi måste ha kunskap om helheten för att rätt kunna bedöma vad som presenteras i nyhetssändningar och i tidningsartiklar.

Ingenstans är detta tydligare än när det gäller brottsligheten och hur vi pratar om den. Gängskjutningar och överfallsvåldtäkter. Såna brott skapar rubriker men är samtidigt mycket ovanliga.

För att på allvar kunna diskutera också den grova brottsligheten är det bra att känna till omfattningen.

Visserligen talar vi mycket om brottslighet, men det är bara vissa typer av brott som finns på agendan.

Däribland gängskjutningar och överfallsvåldtäkter.

Dessa brott är så ovanliga att de knappt är mätbara som andel av brottsligheten i sin helhet.

Men det är dessa ovanliga brott som skapar rubrikerna.

All polisanmäld misshandel, våldtäkter och rån är tillsammans mindre än sju procent av all polisanmäld brottslighet. Rån och våldtäkter är vardera på mindre än en procent.

Varje våldtäkt, varje dödsskjutning är en för mycket – men för att förstå vår samtid och kunna motverka den grova brottsligheten måste vi ha kunskap.

Och inte drabbas av panik.

I den här grafen kan man se att det som kallas Brott mot person (kap 3 – 7 i brottsbalken) utgör en femtedel (19%) av alla brott. Här återfinns kap 3 – Brott mot liv och hälsa – där 94% är misshandel, inklusive grov. I kap 4 – Brott mot frihet och frid är den största andelen de två brotten olaga hot och ofredande. Kap 5 – ärekränkning – är en relativt liten kategori – men som vi ska se har denna kategori ökat med internet.

Sexualbrotten i kap 6 utgör 1,5% av alla brott och hälften av alla sexualbrott är sexuella ofredanden. Våldtäkter är omkring en tredjedel – och alltså en halv procent av den totala brottsligheten.
Kap 7 har rubriken Brott mot familj och utgör bara en promille av alla brott.

Brott mot förmögenhet (kap 8 – 12 i brottsbalken) är 60 procent av all brottslighet. Det handlar om stöld, rån, bedrägeri, förskingring, borgenärsbrott och skadegörelse.

Den här typen av brott har som helhet stadigt minskat under många år. Särskilt gäller detta kategorin stöld och rån (kap 8). Bedrägerier (kap 9) har ökat – även där har internet påverkat brottsutvecklingen. Skadegörelse (kap 12) har minskat de senaste tio åren.

De två kategorierna Brott mot allmänheten (kap 13 – 15) och Brott mot staten (16 – 22) listar brott med relativt sett få polisanmälningar per år.

Jag ska återkomma mer i detalj till dessa brott och till avdelningen Brott mot specialstraffsrättsliga förordningar som liksom Brott mot person utgör omkring en femtedel av alla brott. De två stora kategorierna där är narkotikabrott (7%) och trafikbrott (6%).

Hur alla dessa olika brottstyper har utvecklats över tid ska jag skriva om inom kort. Med särskilt fokus på vad vi vet om utvecklingen från 1975 till idag.

Barnäktenskap förbjuds

Riksdagen skärpte 2014 lagstiftningen, bl a genom att äktenskapstvång blev olagligt. I lagändringen 2014 tog man också bort möjligheten för dispens för barn att ingå äktenskap.

Mer om dessa lagändringar kan man läsa om i ”Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap samt tillträde till Europarådets konvention om våld mot kvinnor” (Justitieutskottets betänkande 2013/14:JuU30).

Riksdagen har beslutat att utländska barnäktenskap inte ska godkännas från och med 1 januari 2019 då beslutet vinner laga kraft.

För den som vill läsa civilutskottets betänkande går den att läsa här: ”Civilutskottets betänkande 2018/19:CU4 Förbud mot erkännande av utländska barnäktenskap”. Här kan vi också ta del av de följdmotioner som förhoppningsvis kan leda till ytterligare lagändringar i framtiden.

Barnäktenskap som har erkänts före 1 januari 2019 kommer inte att kunna rivas upp. Arbetet fortsätter alltså.

Myter om brottsligheten (del 1): Brottsligheten har ökat, sägs det

Det är en myt att brottsligheten har ökat. Det de flesta inte är medvetna om är att den varken har ökat eller minskat de senaste 10 åren.


Detta är första delen i en längre artikelserie om myten att brottsligheten har ökat i Sverige.

”Brottsligheten har ökat!” sägs det. Somliga påstår t o m att den har ökat kraftigt…

Men om vi tittar på det totala antalet polisanmälningar de senaste tio åren får vi en helt annan bild.

Ökningen är ytterst marginell.

Mindre än en procent. På tio år.

Titta på grafen med de två staplarna för 2008 och 2017.

2008 var antalet brott som polisanmäldes 14 945 per 100 000 invånare och år 2017 var det 15 062. Det är lätt att inse att denna skillnad inte borde kunna föranleda den panik som nu sprider sig – även bland folk som borde veta bättre.

Jag upprepar.

Det handlar om mindre än en procent. På tio år.

Detta är fakta.

Detta är den grund som vi borde stå på i alla diskussioner kring brottslighet.

Istället så upprepas lögnen att brottsligheten har ökat.

Ibland sprids dessa osanningar aningslöst, ibland helt medvetet. Ändå finns det något som är värre än falska påståenden i denna tid av desinformation.

När lögner och påhitt upprepas till idiotins gräns så kletar alltid nånting fast. Och det är när dessa osanningar blir en del av bakgrunden, en del av allt det vi tar för givet, som det verkligen är fara å färde.

När de osanna påståendena betraktas som etablerade fakta som inte längre behöver diskuteras då blir de en förutsättning för diskussionen. Då kommer förslag på lösningar på problem som bara finns i en falsk verklighetsbeskrivning. Det läggs t o m lagförslag från tongivande personer i partier som inte är SD.

Och jag ser kloka och omdömesgilla personer utgå från att dessa ofta upprepade påståenden måste vara korrekta eftersom de ”aldrig” ifrågasätts.

En sådan numera etablerad självklarhet är just att ”brottsligheten ökar”.

I en serie artiklar ska jag titta närmare på den omfattande lögnspridning som numera har kommit att utgöra en accepterad bakgrund till diskussioner och förslag i en av de mest centrala politiska frågor vi har. Frågan om brottsligheten. Och jag ska ge er de fakta vi har som mycket tydligt motsäger dessa systematiska lögner.

Jag vet att det finns en rad följdfrågor som bör besvaras och en rad preciseringar som måste göras. Men första delen i min granskning handlar om den enkla frågan – har den polisanmälda brottsligheten ökat de senaste tio åren?

Det enkla svaret är att den polisanmälda brottsligheten varken ökar eller minskar.

Den som så önskar kan själv kontrollera uppgifterna.

Källa

http://statistik.bra.se/solwebb/action/index

Myt: Var George Soros nazist eller SS-soldat under 2:a världskriget?

Det finns en myt som handlar om att den ungersk-judiska finansmannen George Soros skulle ha varit nazist under det andra världskriget, och att han aktivt skickade judar in i döden. Myten sprids av allt från vänsterextremister till nazister, sverigedemokrater och… president Donald Trumps son…



Ja, Trumps son retweetade skådisen Roseanne Barrs groteska påstående att Soros var en nazist som dödade judar under andra världskriget.

En del av de som sprider myter påstår sig till och med ha en bild på George Soros när han var i SS-tjänst under andra världskriget. Så här ser den bilden ut, den är vitt spridd över hela internet. Det påstås att han sagt att han var glad att judarna massutrotades.

Men om man stannar upp och tänker till några minuter så borde man förstå att nåt är fel med myten. För det första är George Soros jude. SS är känt för mycket, men inte för att ha judar i sina led. För det andra är George Soros jude, och nazisterna var inte heller kända att gilla judar speciellt mycket. För det tredje är George Soros jude, och judar brukar inte gilla tanken på att bli massutrotade.

Dessutom, (för det fjärde) föddes George Soros 1930. Ska vi alltså tro att SS tog in den 13- eller 14-årige juden George Soros och gav honom en uniform? Nja… Deras minimiålder var 17 år.

Oskar Gröning

Den som tittar på bilden ovan kan genast se att något är fel. Bilden föreställer helt klart inte en 13-årig mörkhårig jude. Nej den föreställer Oskar Gröning (källa), som 2015 var 94 år gammal och dömdes för medhjälp till mord på 300 000 människor på grund av det han gjorde under det andra världskriget. (källa)

Konfiskerade judisk egendom

”Men han var väl en lycklig nazze som konfiskerade judisk egendom i alla fall”, kanske du frågar.

Den myten har spritts i 20 år. Det är då oftast 60 minutes 1998 som man refererar till där Soros fick frågan om barndomen i Ungern. Intervjun påstås bevisa att George Soros konfiskerat judisk egendom och att han var glad då han gjorde det.

Soros var 13 år i mars 1944 då nazisterna ockuperade Ungern. Soros pappa, Tivadar Soros, insåg strax efter ockupationen att han och familjen skulle bli deporterade till koncentrationsläger så han såg till att hans familj, och några nära vänner fick fristäder undan naziterrorn. Soros hamnade hos en kristen familj, där familjefadern var tjänsteman på jordbruksdepartementet. Denne tjänsteman fick ibland ta hand om olika former av beslagtaget gods, även judiskt. En (!) gång tog han med den unge Soros, som skulle föreställa vara hans kristne gudson, då han beslagtog judisk egendom. 1945 överlevde Soros slaget om Budapest. På bilden nedan kan ni se hur han såg ut som 16-åring.

I intervjun 1998 sa Soros att han bevittnade beslagtagandet av egendomen. Då sa han att han bara var åskådare till beslagtagandet, han var ju bara 14 år gammal, så han hade inga skuldkänslor: ”I was only a spectator, the property was being taken away. So the — I had no role in taking away that property. So I had no sense of guilt.“

Han sa även att han ansåg att krigsåren var de lyckligaste i hans liv och att de åren format honom helt. Men av vilken anledning? Jo, att han var stolt över sin pappas heroiska kamp för att rädda judiska liv. Inte för att han var nån sorts smygnazist som blev rik på att ta judisk egendom och judiska liv, utan tvärtom.

Och apropå myten om nazikollaboratören Soros… Det är fortfarande så att nazister inte gillade judar.

En antisemitisk myt, med andra ord: myten att judarna låg bakom nazismen och förintelsen.

Mer läsning

Snopes: the Soros myth

Vox: George Soros was not a nazi

Aftonbladet: Supermiljardären som alternativa högern hatar

SvD: Därför hatar högernationalister George Soros

 

”Frihet från religion” är en felaktig tolkning av religionsfriheten

Det finns en föreställning hos en del av oss att religionsfrihet skulle innebära ”frihet från religion”. Det är en falsk föreställning. Det är också en myt, som bygger på en felaktig tolkning av ordet, men framför allt på förakt, hat, oro och rädsla.

Religionssociologen Tomas Axelsson utvecklar resonemanget på en direkt fråga i en live-chatt på SVT om man inte har rätt att slippa se andras religionsutövning:

Du har rätt att ogilla religion och känna motvilja, helt riktigt. Du kan också insistera på att samhällets funktioner ska vara sekulära. Det offentliga samhället ska inte vara konfessionellt styrt.

[…] Summa summarum, religionsfriheten innebär inte ”att man har rätt att slippa se andras religionsutövning”.

Ingenstans i regeringsformen eller Europakonventionen (som båda reglerar begreppet religionsfrihet) finner vi stöd för att religionsfrihet innebär ”frihet från religion”.

Religionsfriheten är absolut i svensk rätt men också i den internationella rätten. Detta i enlighet med såväl regeringsformen som artikel 18 i FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen artikel 9.

Där inskränkningen är föreskriven i lag kan polisen neka allmänna tillstånd. Enligt Europakonventionen artikel 9 berör denna inskränkning inte religionsutövningen i sig:

Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Religionsfrihet innebär inte ”frihet från religion”.

 

Vad i Toblerone är halal?

Toblerone har blivit halalcertifierat. Människor på sociala medier och alternativa medier visar en påtaglig upprördhet över detta faktum. Det hävdas att detta är ännu ett exempel på den ”islamisering” som drabbar oss. Det uppmanas till bojkott av chokladen på bred front. Men vad innebär egentligen att Toblerone har blivit halalcertifierat? Svaret är: Ingenting.


Alternativ media som Samhällsnytt och Fria tider har naturligtvis slagit upp nyheten stort. De senaste dagarna har Twitter och Facebook exploderat av ilska mot bakgrund av Toblerones påstått ”hemliga islamiseringsagenda”.

Samhällsnytt har återigen gjort sig skyldiga till ett sakfel (det är oklart vilken gång i ordningen, det är svårt att hålla räkningen):

Tidningen har felaktigt, från en artikel i schweiziska Blick, översatt att Toblerone-tillverkningen genomförs under uppsikt av s k ”muftis”. Det stämmer inte. Mondelēz International använder sig inte av ”muftis” i sin tillverkning av Toblerone.

Nestlé, världens största livsmedelsföretag, använder sig av ”muftis” i sin produktion av vissa produkter på en fjärdedel av sina fabriker. 35 % av de livsmedel som Nestlé säljer är halal.

Närvaron av ”muftis” är tämligen jämförbart med svensk halalslakt, där en imam eller troende muslim ber över djuret som ska slaktas.

Fria tider, å sin sida, kopierar en obelagd källa i sin rewrite av en artikel i holländska AD. Påståendet är att anledningen till att Toblerone-tillverkaren ”hemlighöll” halalcertifieringen beror på ”oro för att den skulle väcka kritik på grund av all islamisk terrorism i Europa”. 

Tills Fria tider, respektive AD, tillhandahåller sin källa, kan vi inte ta det för uteslutet att det snarare handlar om att den allmänna avskyn (och principfastheten) gällande halalprodukter hos konsumenter skulle leda till bojkott och följaktligen ekonomiska förluster.

Bevisbördan ligger alltså på AD och Fria tider.

Cadbury är en brittisk chokladtillverkare som ägs av Mondelēz International, precis som Toblerone. I vintras hade Cadbury en period då man på bl a sociala medier var tvungen att förklara vad halal i deras produkter faktiskt innebär.

Cadbury poängterar att produkterna är lämpliga för vegetarianer och människor som följer muslimsk diet. Mer om det står att läsa i denna artikel. Cadbury i England använder inte halalstämpeln, men de försäkrar att produkterna är halal. I andra länder använder företaget halalstämpeln.

Så vad innebär det att Toblerone har blivit halalstämplat?

Ingenting, är det enkla svaret.

Chokladen har hela tiden varit fri från produkter som anses haram (förbjudet eller otillåtet). Certifieringen har genomförts för att garantera att ingredienserna är alkohol- och fläskfria. Den innebär också att det i tillverkningen inte har använts maskiner som varit i kontakt med alkohol eller fläsk. Alkohol och fläsk är haram enligt islam.

Och varför har Toblerone blivit halalcertifierat?

Den största anledningen till halalcertifieringen stavas ekonomi. Mondelēz International vill tjäna pengar. Man ser en stor marknad bland muslimer.

Halalcertifieringen innebär inte att produkten särskilt tillverkas för muslimer.

Halal är inte specifikt om mat och dryck, det handlar om så mycket mer. Det innefattar företeelser och saker som anses tillåtet eller godtagbart, och i förlängningen förenligt med islam. Det finns mycket som är halal. Som vatten. Och luft. Och att hälsa. Och att vara hygienisk. Och att inte frossa i mat. Och att vara ärlig då man köpslår.

På FB-sidan ”Muslims against ISIS” läser vi följande inlägg:

Great excitement about the Swiss chocolate manufacturer Toblerone.
As they sell 97% of their chocolate abroad, and much of it to Muslim customers, the manufacturer had their chocolate certified as ‘ halal’ .
They did not change the recipe. It has always been halal, as very rarely chocolate is manufactured from pigs blood.
But of course, that was too much for right wingers. They smelled a Muslim conspiracy and called for a boycott of Toblerone.
Water is halal, too.
Shall we hope that eventually the racists will starve themselves to death?

På Toblerones officiella FB-sida saxar vi följande upprörda kommentarer:

Skärmdump från https://www.facebook.com/Toblerone/
Skärmdump från https://www.facebook.com/Toblerone/
Skärmdump från https://www.facebook.com/Toblerone/

Många arga konsumenter kommer framöver att bojkotta Toblerone. Ett tag i alla fall.

Vi knyter ihop den här artikeln genom att svara på frågan vi ställde i rubriken:

Vad i Toblerone är halal?

Allt. Som det alltid har varit.

%d bloggare gillar detta: