Alla inlägg av Redaktionen Motargument

Motarguments redaktion.

Katerina Janouchs alternativa universum

I en längre krönika på Katerina Magasin radar Katerina Janouch upp 25 punkter med politiska förslag, blandade med konspirationsteorier om ”godhetssignalerande” människor i svensk statsförvaltning och svenska medier. Människor som hon anser står ideologiskt till vänster och enligt henne ”hjärntvättar” svenska barn och allmänhet, samt bortser från ”islamisering” av Sverige och slöseri med skattepengar.


Katerina Janouch 2012. Attribution: Bengt Oberger. Creative Commons, https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/deed.en

Motargument har läst och granskat de punkter vilka innehåller sakfrågor som ingår i vårt arbetsfält; mänskliga rättigheter, migration, diskriminering och så vidare. Vi citerar ur Katerina Janouchs text, och skriver vårt svar och kommentar direkt under varje punkt. Mot bakgrund av hur Janouch har formulerat sitt 25-punktsprogram, anser vi att hon har bevisbördan för sina punkter.

Punkt 1: ”Asylstopp. Migrationspolitiken är det som skapat många problem i Sverige och nu behöver landet återhämtning. Sverige har dessutom tagit in enorma mängder människor, de senaste decennierna främst från utomeuropeiska länder med diametralt motsatta värderingar mot de svenska. Samtidigt uppdagas att många av dessa individer inte är flyktingar utan bidragsmigranter. Inget fel i att söka sig till ett bättre liv, men det får då ske annorstädes än i Sverige, som inte har mer kapacitet att ta hand om ointegrerbara analfabeter. Eftersom Sveriges migrationspolitik varit lika kravlös som ryggradslös har många migranter fått uppfattning att Sverige ska lyda deras minsta vink och försörja dem på livstid. Inget kan vara mer fel och nu är det skyldigheter som ska vara i fokus. Till exempel bör utlänningar betala sin egen tolk om de trots uppehållstillstånd behöver en sådan. Krav på kunskaper i svenska ska vara villkorslöst, samt acceptans och anpassning till svenska värderingar.”

Svar från Motargument: Katerina Janouch lever som många andra i uppfattningen att Sverige kan agera hur som helst och utan hänsyn till internationell lagstiftning som Sverige är en del av.

Ett totalt asylstopp skulle strida mot den flyktingkonvention som Sverige har ratificerat kort efter andra världskrigets slut. En skärpt asyllagstiftning är möjlig, men inget allmänt stopp för asylsökande, så länge inte Sverige vill börja ställa sig åt sidan från Världssamfundet och riskera sanktioner.

Vad gäller personer som sökt och beviljats asyl på falska grunder, återkallas uppehållstillstånd för sådana personer redan idag.

Vad gäller de så kallade ”svenska värderingar” som Katerina Janouch talar om, är de enda gemensamma värderingar som vi alla accepterar och anpassar oss till: skyldigheten att följa lagen. Sverige är ett land med vitt skilda värderingar och en plats för människor där människor som Katerina Janouch till Stefan Löfven till Jimmie Åkesson och resten av oss har rätt att ha vilka värderingar vi vill, oavsett om de kan uppfattas som förkastliga av andra. (Källa: Sverige för UNHCR)

Punkt 2:Hemvandring. Hundratusentals individer som inte bidrar till Sverige utan som istället aktivt raserar landet, såväl genom kriminalitet som genom att de skapar parallellsamhällen, behöver lämna landet. Till detta måste samhället aktivt bidra. Migrationsverket ska bli ett Hemvandringsverk som hjälper migranter att lämna Sverige.”

Svar: Migrationsverket bistår redan idag och sedan många år tillbaka med hjälp till att lämna Sverige för de som vill återvända till sina ursprungsländer. Katerina Janouch presenterar inte närmare vilket stöd hon har för sin upplevda känsla att hundratusentals människor i Sverige aktivt skulle ”rasera landet”. (Källa: Migrationsverket)

Punkt 3:Sverige behöver tydliggöra vem som bestämmer. Det måste bli stopp på sharia-ghetton där utländska imamer styr (ofta från utlandet!). Endast svensk lag gäller i Sverige. Och den ska lydas. Det behövs mycket hårdare straff för alla politiskt och religiöst präglade brott, däribland den förödande hedersbrottsligheten. Sverige ska sträva efter att helt utplåna dessa avarter av förtryck som framför allt drabbar flickor och kvinnor. Sverige kallar sig i dagsläget för en feministisk och humanistisk stormakt, men sviker samtidigt utsatta kvinnor – det måste styras upp.”

Svar: Politiskt eller religiöst motiverade brott har genomgått en straffskärpning under de senaste åren. Det finns däremot inga ”hedersbrott” i svensk lagstiftning. Däremot är kvinnofridsbrott upptagna i brottsbalken och de kriminaliserar handlingar som begås i syfte att på olika sätt kontrollera och dominera andra människor, huvudsakligen kvinnor. (Källa: Riksdagen.se, Brottsbalken 4 kap. 4 a §)

Punkt 4:Ny folkräkning. Sverige måste ta kontroll över vilka som befinner sig i landet. De som inte samarbetar mister alla rättigheter i Sverige. Att falska identiteter är ett stort problem råder det inga tvivel om. Med en ny folkräkning kan alla falska identiteter makuleras. De som inte kan identifiera sig ska inte heller få uppehålla sig i landet.”

Svar: Statistiska Centralbyrån kommer att genomföra en ny folkräkning år 2021. Det finns däremot inget utrymme för att ”mista alla rättigheter” för dem som inte samarbetar med en sådan folkräkning. (Källa: Riksdagen.se och Europakonventionen)

Punkt 5: ”Stopp på medborgarlön till invandrare. Närmare 700.000 bidragsberoende invandrare lever gott på skattebetalarnas pengar. De här personerna kommer enligt statistiken aldrig bidra till det svenska samhället. Vilka är det? Vad gör de i Sverige? Detta måste kartläggas, snabbutredas och sedan åtgärdas. Troligen är de flesta bland dessa individer de som kommer skickas tillbaka till sina hemländer.”

Svar: Det är en myt att 700 000 invandrare är ”bidragsberoende” eller att de personerna ”aldrig kommer att bidra till det svenska samhället”. (Lästips: Motarguments artikel ”675 000 kan inte försörja sig själva”)

Punkt 6: ”Annullera svenskt medborgarskap för kriminella samt asylbedragare. De senaste decennierna har ett antal individer tillskansat sig svenskt medborgarskap på olika sätt. Migrationsverket har agerat ansvarslöst, vilket framkommit i rapporteringen på flera olika håll. Har man fått svenskt medborgarskap på felaktig grund ska medborgarskapet annulleras. Likaså för kriminella.”

Svar: Det är möjligt att ändra medborgarskapslagen på ett sätt som möjliggör återkallande av svenskt medborgarskap, så länge som personen i ett sådant fall inte blir statslös. (Källa: Europakonventionen)

Punkt 7: ”Utvisa alla kriminella invandrare. Vill deras länder inte ta emot dem? Utöva hårda ekonomiska påtryckningar. Inspireras gärna av Trump, som på bara ett par månader fick centralamerikanska länder att ta tillbaka sina kriminella medborgare tack vare ekonomiska sanktioner.”

Svar: Utländska medborgare utvisas fortlöpande, men det är möjligt att skärpa den lagstiftningen ytterligare. USA:s tidigare president Donald Trump har inte förmått någon ändring i hur centralamerikanska länder återtar brottsdömda. Centralamerikanska länder har ständigt återtagit sina medborgare som av olika skäl utvisas från USA. USA införde inte heller ekonomiska sanktioner mot centralamerikanska länder, men hotade med att göra det. I sammanhanget bör nämnas att Donald Trump samarbetade med centralamerikanska kriminella. Honduras president Juan Orlando Hernandez har utpekats som medbrottsling till sin bror, vilken åtalas i USA för att i samförstånd med Honduras president ha smugglat in åtskilliga ton kokain till USA. (Källa: Motargument.se, The Hill och DEA)

Punkt 9: ”Stryp slöseriet i biståndsorganet SIDA. Svenska pengar strömmar ut ur Sverige. Afghanistan är till exempel ett av världens mest korrupta länder, hit går miljoner av svenska arbetares surt ihopjobbade slantar. Somalia är ett annat land dit Sverige blöder pengar. “Bistånd är pengar till de rika i fattiga länder, betalda av de fattiga i rika länder”. Kan inte sammanfattas bättre. SIDA som organ måste revideras. Pengar skickas också till terrorister i Hamas. Fel personer skor sig på godhets-signalerande socialisters inkompetens och ren ondska mot det egna landets befolkning.”

Svar: SIDA som organ genomgår årligen en revision, som givetvis kan och bör förbättras avsevärt. Att misskötsel av SIDA:s bistånd skulle bero på, vad Katerina Janouch kallar för ”godhetssignalerande socialisters inkompetens och ren ondska mot det egna landets befolkning”, är något som hon kanske bör belägga och bevisa närmare. Det stämmer inte att svenskt bistånd går till Hamas. (Källa: SIDA)

Punkt 10: ”Återinför tjänstemannaansvaret. Tjänstemän och myndighetschefer ska inte få komma undan när de begått grova fel. De ska ställas till svars och bli ansvariga för sina handlingar och straffen ska vara hårda om man brustit. Till exempel ska de inte kunna slösa bort folkets pengar hur som helst.”

Svar: Det så kallade ”tjänstemannaansvaret” omfattade på sin tid enbart civilrättsligt skadestånd när tjänstemän åsamkade skada för personer och företag. Idag tar staten i form av tjänstemännens arbetsgivare på sig det ansvaret. Tjänstemän som begår brott i tjänsten kan självklart straffas enligt dagens lagstiftning. (Källa: Lawline.se)

Punkt 12: ”Stoppa omedelbart fortsatt islamisering av Sverige. Bygg inga fler moskéer (som ofta finansieras av odemokratiska länder). Stäng de moskéer där hatiska budskap sprids. Förbjud religiös extremistklädsel i skolan och inom offentlig sektor, stat och kommun. Vården ska vara icke-religiös. Ingen särbehandling för muslimer i det svenska samhället. Varför ska till exempel utländska fångar ges halalkost i fängelserna? Sluta dalta med religiösa extremister. I Sverige gäller svensk värdegrund – inte islam.”

Svar: Moskéer byggs i Sverige på samma grund som kyrkor och synagogor byggs, nämligen med stöd av religionsfrihet. Det är oklart vad Katerina Janouch menar med ”religiös extremistklädsel” som hon vill förbjuda och hur det skulle vara möjligt med tanke på rätten att offentligt uttrycka sin religiösa tro. (Källa: Riksdagen.se)

Katerina Janouch tar upp frågan om halalkost i svenska fängelser och undrar varför den ges till utländska fångar. Faktumet att halalkost ges till intagna på fängelser grundas av tillmötesgående av religionsfrihet i den mån det är rimligt och möjligt. Möjligheten att få halalkost har för övrigt inget att göra med medborgarskap. Det ges även till svenska medborgare som är intagna. Det samma gäller mat som är kosher. Halalslakt i Sverige är lagligt så länge det följer Jordbruksverkets och Livsmedelsverkets föreskrifter. I övrigt medför halalkost inget annat än att den inte får innehålla griskött, blod, asätare såsom skaldjur eller ål, eller gräshoppor, ormar, kräldjur, med flera. (Källa: Jordbruksverket och Livsmedelsverket)

Punkt 13: ”Utlänningar ska sitta i fängelser i utlandet. Slut avtal med utländska fängelser och skicka utländska kriminella dit. De ska inte belasta svensk kriminalvård som kostar skattebetalare dyra pengar.”

Svar: Det finns både möjligheter och hinder gällande placeringen av utländska medborgare i utländska fängelser. Utländska medborgare har rätt att överföras till fängelser i sina ursprungsländer, om det är praktiskt möjligt. Sverige får inte överföra intagna till fängelser där förhållandena är sådana att det skulle strida mot de mänskliga rättigheterna. I övrigt är det möjligt att genomföra sådant arrangemang som Katerina Janouch föreslår.

Punkt 14: ”Rekonstruera polismyndigheten. Sparka politiskt tillsatta chefer och ta in dem som främst koncentrerar sig på kärnuppgifterna. Uppvärdera samtidigt polisyrkets status. Höj lönerna rejält. Locka tillbaka erfarna poliser genom att erbjuda mycket bättre villkor. Snabbutbilda nya poliser. Poliser måste få möjlighet att använda sina förstärkningsvapen utan krånglig byråkrati. De ska inte heller riskera åtal om de använder verkanseld och andra kraftfulla åtgärder mot kriminella. Låt ordningsvakter ha fler befogenheter. För att skapa trygghet måste Sverige visa att man menar allvar och då är synlig – och hård! – polis ett steg i rätt riktning.”

Svar: Regeringen tillsätter generaldirektören för Polisen. Således är alla polischefer politiskt tillsatta. I en demokratisk stat finns en fördel med att politiker tillsätter de högsta företrädarna för rättssystemet, även om man kan ha andra lösningar. Katerina Janouchs förslag till förbättringar av polisers villkor är positiva, möjligtvis med undantag av hennes förslag att snabbutbilda poliser.

Den bekymrande delen i Katerina Janouchs förslag är att hon vill att poliser skall få åtalsimmunitet om de använder sina tjänstevapen. De skulle därmed kunna använda dem hur som helst utan risk för straffsanktioner. Problemet och omöjligheten med ett sådan förslag behöver knappast beskrivas. Kanske tänkte Katerina Janouch inte riktigt igenom sitt förslag i den delen.

Attribution: Nana B Agyei. Licens: Attribution 2.0 Generic (CC BY 2.0)

Punkt 15: ”Stoppa klanernas framväxt. 40-50 kriminella klaner finns i dag i Sverige, enligt polisens egna uppgifter. Dessa klaner har infiltrerat samhället och skapar enorma problem. Hela klaner behöver utvisas ur landet och deras egendom konfiskeras. Som det är nu är delar av Sverige ockuperat av dessa kriminella utlänningar – Sverige måste återta sitt territorium och hårt markera att landet inte accepterar klanvälde och deras maffiametoder.”

Svar: Kollektiv utvisning av ”klaner” eller andra samhällsgrupper strider mot grundläggande demokratiska rättsprinciper om att alla människor skall prövas individuellt när skuldfrågan om brott skall avgöras, samt att alla skall betraktas som oskyldiga tills motsatsen är bevisad. Det samma gäller Katerina Janouchs önskan om att konfiskera dessa ”klaners” egendom bara för att de misstänks tillhöra en klan eller en familj. (Källa: Europakonventionen)

Punkt 16: ”Stoppa alla bidrag till odemokratiska organisationer. Som det är nu pumpas det ut pengar till bland annat islamistiska studieförbund. Det är, för att använda Stefan Löfvens egna ord, “helt oacceptabelt”.”

Svar: Bidrag till organisationer som inte följer eller accepterar det svenska statsskicket dras regelbundet in redan idag, även om mer kan göras på området. (Källor: SR.se och Doku.nu)

Punkt 17: ”Se över lagstiftningen som inte är anpassad till det nya Sverige. Rättssystemet är skapat i ett Sverige som var ett homogent land. I dagens mångkultur utnyttjas vek lagstiftning av de kriminella. Därför kan till exempel en tortyrvåldtäktsman få 840.000 i “skadestånd” av en naiv justitiekansler, som inte verkar förstå vilken skada som på detta sätt åsamkas samhället.”

Svar: Skadeståndet som nyligen beviljades en man dömd för våldtäkt grundades på praxis gällande ersättning till minderåriga som felaktigt placeras i fängelse. Beslutet uppfattas rimligtvis som stötande för väldigt många och praxis kan ändras. Skadeståndet har däremot ingenting med mångkultur att göra.

Punkt 18: ”Bort med alla politiska aktivister inom skolan. Vänsterliberala krafter hjärntvättar våra barn och unga. Kanske lättare sagt än gjort, men genom tydligare riktlinjer och en ny läroplan kan detta troligen åtgärdas. Skolan måste också bli en tryggare plats för barn och unga. Ge lärarna större befogenheter att stävja bråk och oro. En lärare ska inte behöva frukta repressalier från samhället när denne ser till att det blir tyst i klassen. Det är inte de stökiga eleverna som ska ange tonen. Här måste vuxenvärlden steppa in och ta kontrollen.”

Svar: Det är oklart vad Katerina Janouch menar med ”Vänsterliberala krafter hjärntvättar våra barn och unga.” Hennes förslag om ökad trygghet och studiero i svenska skolor är välkomna, även om såväl läroplan som skollagstiftning ger stort utrymme för att skapa trygghet och stoppa våld i skolor. Bristen ligger snarare i vilja, mod och organisation hos alla berörda myndigheter.

Punkt 20: ”Sverige behöver ett starkt försvar. Inte en politiserad genusmyndighet som skrämmer bort vanliga ungdomar.”

Svar: Det är oklart vad Katerina Janouch menar när hon beskriver Försvarsmakten som en ”politiserad genusmyndighet…”.

Exakt vad Katerina Janouch menar med att Försvarsmakten ”skrämmer bort ungdomar” är oklart.

Av en rapport publicerad år 2019 av Totalförsvarets forskningsinstitut, som mäter villighet att delta i krigsförband respektive icke-stridande förband med mera om vi hamnar i krig, framgår på sid. 33 att 82 % är villiga att försvara Sverige i stridande förband. (Källa: FOI)

Punkt 22: ”Värna yttrandefriheten! Utan yttrandefrihet, ingen demokrati. Inom ramen för detta ska statliga public service minskas rejält och omgående sluta finansieras med medborgarnas skattepengar. Dess journalister har blivit politiska vänsteraktivister som hjärntvättar folket med socialistiska budskap. Extra farligt är det då de ljuger om sitt uppdrag, som de numera helt skamlöst sviker. Dessa aktivister samarbetar med den destruktiva makten och hindrar sanningen från att komma fram. Public service i sin nuvarande form måste avskaffas. Dessutom ska inga statliga medel ges till medierna då det gynnar osaklighet och beroendeställning – alla medier ska kunna bevisa sin överlevnadsförmåga på egen hand.”

Svar: Katerina Janouch vill värna yttrandefriheten genom att avskaffa alla former av bidrag till alla medier och bara låta de med egen ekonomiska bärkraft få existera. Det är oklart vad Katerina Janouch menar med att public servicebolag som Sveriges Radio och Sveriges Television består av ”politiska vänsteraktivister som hjärntvättar folket.”

Punkt 24: ”Total genomlysning av Sveriges utgifter och kostnader. “Vad fan får vi för pengarna” – slöseriet är lika flagrant som stötande när det kommer till landet med ett av världens högsta skattetryck. Men vart går pengarna? Till Prideparad i Malmö, till genuskonsulter och menscertifiering, till elsparkcyklar och islamister? Folk har rätt att få veta.”

Svar: Katerina Janouch och alla vi andra har rätt att granska offentliga utgifter. Uppgifterna om de utgifterna utgör i de absolut flesta fallen offentliga handlingar.

Punkt 25: ”Sverige och svenska folkets intressen bör alltid komma i första hand. Vi ska ha fler folkomröstningar och ökad folklig makt att avsätta de politiker som genom destruktiva beslut förstör vårt land. Idag har Sverige de facto ingen demokrati, då det lilla destruktiva extremistpartiet Miljöpartiet tillåts styra bland annat den viktiga energipolitiken. Det är ett naturligtvis ett stort problem. Kanske måste hela det politiska systemet ses över – då det passerat bäst före datum med råge.”

Svar: Katerina Janouch anser att Sverige i praktiken inte har ett demokratiskt statsskick, eftersom det hon kallar för ”lilla destruktiva extremistpartiet Miljöpartiet” enligt hennes åsikt ”tillåts styra bland annat den viktiga energipolitiken.” Det är oklart vad hon menar med sina formuleringar, fram till dess hon förtydligat sig, förtjänar inte ytterligare kommentarer.


Motargument.se har valt att avstå att kommentera ett par punkter, då de inte ingår i våra ämnesområden eller som inte behöver bemötas eller kommenteras. För den som önskar läsa krönikan i sin helhet länkar vi den nedan.


Katerina Magasin: ”25 punkter för en rekonstruktion av Sverige”

Tips: Polimasaren.se

Motargument uppmärksammar en läsvärd bloggare som erbjuder er mycket intressant läsning om ungefär hur läget är i SD:s interna demokratiska processer.

Följ med i #Polimasaroffensiven, det är massor av intressanta texter som publiceras på http://www.Polimasaren.se 

Dela gärna ut länkarna dit i era sociala medier.

Trevlig vårhelg!

http://polimasaren.se/kritik-mot-partitoppen-och-toppstyrningen/

Frågelådan på Motargument

Har du några frågor om rasism, högerpopulism, eller relaterade ämnen?

I så fall är du välkommen att ställa dessa frågor till oss på Motargument: Från och med januari 2021 har vi en ny artikelkategori för just detta, nämligen Frågelådan.

Varje artikel i Frågelådan baserar sig på en eller flera frågor som en eller flera läsare har skickat in till oss. Svaren kan komma antingen från en enskild medarbetare eller som en panel där flera av Motarguments medarbetare ger varsitt svar. Dessa artiklar har i allmänhet en rubrik i formatet: ”Fråga: [Sammanfattning av frågan, inom citationstecken]”.

Skicka in din fråga till fraga@motargument.se , och avsluta med förnamn eller nickname utifrån hur du föredrar att bli presenterad om din fråga blir publicerad på webben. Om vi vid sådan publicering kortar ner eller på annat sätt redigerar en frågeformulering så anger vi detta i texten. Vi har för avsikt att se till att de flesta frågor som ställs till oss med tiden ska få ett svar, i vissa fall på webben och i andra fall enbart via mail.

Folkhemmet var inte för ”alla”

Gästinlägg av anonym

Det skaver i mig dessa tal och texter om att det var bättre förr.
Drömmen om det svenska folkhemmet. Jag hör det mer och mer ofta. Till och med från personer yngre än jag själv. Drömmen om det Sverige som en gång var. Som om det var något vi har förlorat, saknat och nu måste återta. Värderingarna som i mycket kan sammanfattas som den ”svenska modellen” och ”folkhemmet” när det gäller välfärd.

Folkhemmet som för så många ger en känsla av något varmt, fint och ombonat.

Tillhörighet
Trygghet
Solidaritet
För alla

Men vem ingår i ordet ”alla”?

För om drömmen om folkhemmet sätts i en annan kontext än den historia som brukar berättas i skolorna.

Om den istället sätts in i den alternativa historien.

Den historia som berättar om samma grupp av personer som jag själv tillhör.

Personer med funktionsnedsättning.

Några av de andra grupper som drabbades var hbtq-personer, personer med annan aktiv tro än den kristna, exempelvis romer och samer.

Det var många andra grupper av människor som inte räknades in i ”alla”.

Vår del, vi som inte räknades in som ”alla” i den svenska historien.
Den del av vår historia som alltför sällan berättas.

Folkhemmet för oss är ofta historien om utanförskap och diskriminering.

Baksidan av den svenska modellen.

Där de som inte passade in i den snäva ramen skulle foga sig
eller så såg samhället till att sätta dig på plats.

Institutioner

1981 restes en minnessten på Norra kyrkogården i Lund. Där begravdes 1935-1965 500 namnlösa personer från Vipeholm. Sveriges största anonyma massgrav i modern tid. Vipeholm var en institution för personer med funktionsnedsättning. Personer som dog där hade inte ens rätten till att få sina namn bevarade på sina egna gravstenar. Där pågick fruktansvärda experiment i vetenskapens namn. Vipeholm var bara en institution bland många i folkhemmet. De fanns över hela landet.

Jag har själv inget gott att säga om mina upplevelser om att leva på institution och jag har aldrig träffat någon som hellre bodde på institution än levde ett självbestämt liv.

Dessa institutioner som inte försvann förrän på 90-talet men som nu alltmer hörs som en viskning i framtidsvisionernas vindar. Nu när fler får avslag från Försäkringskassan på sina personliga  assistansansökningar än som beviljas insatsen. Istället faller ansvaret på anhöriga eller boenden av olika slag. Boenden där risken är stor att gruppens behov går före individens. Där insynen alltför ofta begränsas.

Där ”vi” och ”dom” blir tydligt vilka som räknas in i folkhemmets gemenskap eller inte.

Tvångssterilisering

Tvångssteriliseringarna försvann inte förrän i mitten av 1970-talet för vissa personer med funktionsnedsättning och 2010-talet för transsexuella personer.

Än idag är inte sexualundervisning någon självklarhet om du har en funktionsnedsättning. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter ses ofta som något kontroversiellt om det handlar om en person som har en funktionsnedsättning. Som något konstigt, äckligt och avvikande.

Ingen skolplikt för alla

Det var inte förrän 1962 som även personer med funktionsnedsättning inkluderades i skolplikten. Än idag är det inte självklart att du är behörig att läsa vidare på högskola om du har gått i särskolan eller särvux. Trots att du kanske har kapaciteten att göra det men aldrig själv fått välja skola på grund av hur skolsystemet ser ut.

Ingen rösträtt för alla

1989 är året då även personer med intellektuell funktionsnedsättning fick rätt att rösta. Men än idag är det ett lotteri om vallokalerna är tillgängliga. Om information kring politiska partiers program verkligen är tillgängliga för alla röstberättigade. Inte enbart vad gäller tillgänglighet i valstugor eller politiska partiers budskap. Utan vilka personer som verkligen inkluderas i de politiska tal som görs och hur personer med funktionsnedsättning omtalas där. Närande eller tärande?

Folkhemmet handlade inte om individer utan om grupper. Där du antingen tillhörde en grupp eller inte.

Du var man eller kvinna.
Svensk eller utlänning.
Tjänsteman eller arbetare.

Där grupper lätt sattes emot varandra om vad som var bra, rätt och idealiskt. Där den som inte passade in i idealets snäva ruta lätt kunde fara illa.

För mig är folkhemmet en påminnelse om statens kontroll över

  • vem du får vara
  • vem och hur du får älska
  • vem du ska bo med, var och på vilka villkor
  • hur du ska försörja dig
  • vilken utbildning du har rätt att få
  • om du kan vara delaktig och om du kan rösta

För mig var folkhemmet en hård och fyrkantig mall över hur samhället ska sortera dig. Inte hur du själv vill leva, identifiera och presentera dig.

Nej, alla värderingar var inte bättre förr.

Inte ens de svenska.

Inte ens folkhemmet.

Låt oss istället prata om ett hållbart samhälle.

Låt oss verka för lika rättigheter och skyldigheter, full jämlikhet och delaktighet.

Rätten att leva sitt liv fullt ut
vem du än är
så länge som det inte skadar någon annan.

Motargument publicerade igår 17/5 en artikel om ett foto som blivit viralt bl a i främlingsfientlig kontext.

Idag blev vi kontaktade av personen som gjorde originalinlägget.

Motargument understryker att vi alla ska vara noga med källkritik. Denna gång var det vi som brast i källkritiken.

Personen som skrev originalinlägget och är den som har tagit fotot har inte haft det uppsåt som vi på Motargument spekulerat i.

Vi på Motargument vill be personen som postat originalinlägget på sin Facebook om ursäkt.

Vi har dragit tillbaka artikeln.

Så vill SD dra ner på integrationssatsningarna

Gästinlägg av Mikael Carlsson

Visste du att ordet integration inte nämns överhuvudtaget i SD:s principprogram? Bara det säger en hel del. Så vad vill då SD göra för att stärka integrationen? Jo, man vill satsa 300 miljoner kronor på ‘kulturlotsar’ och ‘Sverigecenter’ ”för att stärka integrationen i samhället” – ”en landsomfattande kulturpolitisk reform för integration och vitalisering av kulturlivet”.

Utöver denna ”satsning” skär man ner rejält på integrationssatsningar i sitt senaste budgetförslag för 2020. Detta trots att man hävdar att Sverige generellt har ”misslyckats med integrationen av nyanlända migranter”.

  • 500 miljoner kronor mindre till åtgärder mot segregation – SLOPAS HELT. Trots att SD själva varnar för ”en överhängande risk för ett permanent utanförskap och segregation” i sin budget.
  • 2,5 miljarder kronor mindre till etableringsersättning till vissa nyanlända invandrare – SLOPAS HELT. Etableringsersättning utbetalas till nyanlända flyktingar för att dessa inte ska vara hänvisade till försörjningsstöd.
  • 156 miljoner kronor mindre till etableringsåtgärder för nyanlända – SLOPAS HELT.
  • 4,2 miljarder kronor mindre till kommuner som tar emot flyktingar – EN HALVERING. Detta trots att Jimmie själv hävdar att ”kommun efter kommun blöder ymniga ekonomiska sår” och ”det givetvis kommer att krävas extra resurser till kommunerna från staten för att mildra de värsta konsekvenserna för de som nu tvingas betala räkningen.” (Expressen, 190830). SD skryter istället med att man vill stärka det kommunala utjämningssystemet med 5 miljarder kronor men det äts alltså i stort sett upp genom att 4,2 miljarder dras in på pengar som öronmärkts för flyktingmottagandet.
Källa: Motion till riksdagen 2019/20:2682 (”Vi tryggar välfärden – Sverigedemokraternas förslag till statsbudget 2020”)
Källa:
Motion till riksdagen 2019/20:2682 (”Vi tryggar välfärden – Sverigedemokraternas förslag till statsbudget 2020”)Denna artikel är ursprungligen ett inlägg på Facebook 200401 i gruppen #inteimittnamn – SD representerar inte mig!

Offren, alltid offren

Gästkrönika av Peter Robsahm

Heder är ett svårt ämne.

Jag har nyligen fått veta att jag bör ”läsa på” så att jag vet vad det innebär.

Jag har också fått veta om vikten av att definiera hedersbegreppet och hålla isär det.

Varför det?

Varför är det viktigare än att den som sa det själv ska hålla isär patriarkala maktstrukturer från skapade begrepp?

Varför är det viktigare att jag ska sätta mig in i ”hederskulturen”, än att den som sa det själv kan ta och sätta sig in i det helvete tusentals kvinnor och barn lever i, dagligen?

Jag blir också brydd eftersom jag har goda vänner – en och annan som också kan kallas ”opinionsbildare” – som kommer från denna kultur och som inte alls håller med om verklighetsbeskrivningen.

Tvärtom, faktiskt.

Det blir i det läget ganska uppenbart att det finns två läger och att problembeskrivningen inte alls är så tydlig och självklar många vill hävda.

Just den striden är dock inte min. Den får de sköta som berörs och står i ett annat förhållande till det än jag någonsin kan göra.

Det är i alla fall en kulturellt betingad företeelse som inte är knuten till en särskild religion. Det är så lätt att halka in på ”islam” när det kommer till begreppet hederskultur, men det förekommer i alla läger.

Jag har dock ingen egen erfarenhet i saken, utan får lita till andrahandsuppgifter. Och de kommer ofta, som sagt, i två förpackningar. Därför kan jag bara reagera på det enda som förenar: patriarkala strukturer och manligt maktmissbruk. Kalla det sedan vad ni vill. Bort ska det!

Det jag däremot har ganska stor kännedom om, är hur en liknande makt – om uttrycket ‘liknande’ tillåts – utövas inom en religiös gruppering. Där är det inte enbart fadern som är ”överhuvud”, utan hela den grupp män som är satta att styra församlingen. Där handlar det inte om den enskildes ”heder”, utan i slutändan om Guds och att dessutom ”hålla församlingen ren”.

Smaka på det ordet – ren.

De barn som växer upp under dessa omständigheter bär inte bara församlingens ”renhet” på sina axlar, utan också det faktum att det yttersta priset blir att för evigt få plikta inför Gud om hen inte bevarar sitt oklanderliga förhållande till sin skapare. Där handlar det således inte bara om fadern – som har pressen att stå till svars inför församlingens råd om han brister i att leva upp till kraven om att ”ha ordning” på sin egen familj (inklusive hustrun) – utan också eventuella köttsliga bröder och därutöver också dessa ”andliga” diton.

Just det här vet jag så pass mycket om, att jag kan gå i klinch med vem som helst.

Och jag vet också att detta inte var/är särskilt exklusivt för just den religiösa organisation jag har erfarenhet av, utan var/är ganska vanligt förekommande även på andra håll. Flickor ska hålla sig på mattan. Och faktiskt också pojkar.

Om det sedan kan liknas vid hederskultur, det kan jag inte avgöra. Jag tycker dessutom det är helt irrelevant i sammanhanget. Varje utsatt ung kvinna är en för mycket.

Och det handlar om ett patriarkalt system. Det växer sig starkt på sina håll och tar sig olika uttryck. Men i slutändan handlar det ändå om mannens ”rätt” till makt och kontroll.

Är alla dessa flickors öden verkligen värda att vi bråkar om semantiskt innehåll om vilken etikett vi ger det?

För en tid sedan läste jag om en svensk man som satt häktad för att ha slagit ihjäl sin partner. Han sa uttryckligen att det handlade om hans ”heder”, då han blivit lämnad och ansåg sig bedragen. Skammen han kände. Ska hans beskrivning tas på orden, eller ska vi klassa det som att eftersom han inte kommer från någon kultur i Mellanöstern har just det begreppet ingen bäring?

De fäder som mördar sina barn eller sätter dem i en bil och i hög fart kör in i en buss eller lastbil, för att ta hämnd på sin f d hustru; ska de klassas som sinnesförvirrade, hämndlystna eller att de vill upprätta sin personliga heder?

Spelar det någon roll? Inte för offren.

Död är död. Slagen är slagen. Utfryst är utfryst. Förskjuten är förskjuten.

Det är därför – och bara därför – jag med en dåres envishet vädjar om att vi ska titta åt båda hållen. Annars riskerar vi att se mer allvarligt på det ena och förminska det andra.

Det handlar inte om – eller SKA inte handla om – att det ena lyfts fram på bekostnad av det andra.

Båda scenarierna är lika mycket åt helvete.

Det handlar om offren; alltid bara om offren.


Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Jimmie Åkesson och de inbillade 120 000 flyktingarna

Gästartikel av Christine Tidåsen

Kom det verkligen 120 000 flyktingar till Sverige förra året? Nej, det gjorde det inte. Jimmie Åkessons (SD) sätt att använda statistik under partiledardebatten den 15 januari 2020 var inte ärligt. Sanningen är att av samtliga som får uppehållstillstånd utgör flyktingar och deras anhöriga 22%.


Åkesson avrundade antalet uppehållstillstånd som utfärdades i Sverige förra året uppåt, och särskilt fick han det att låta som om alla som kommer till Sverige belastar landet till bristningsgränsen. Vidare utgör invandrare dessutom en fara för Sverige i Åkessons värld då han insinuerar att många av dem är muslimer.

För Åkesson innebär det att Sverige kommer islamiseras genom det han kallar för massinvandringen. Det är felaktigt och visar enbart att Åkessons parti inte förstår vad kultur är, samt hur kultur förändras över tid. Han förstår heller inte innebörden av ordet massinvandring.

Åkesson väljer även att helt bortse från att människor får uppehållstillstånd av olika skäl.

Det är föga förvånande. SD grundar sin världsbild på skev information. SD väljer att plocka ut, förvanska och beskriva vissa delar av Sverige för att passa SD:s politik. Med en sådan strategi är datainsamlingen skev och analysen skral. Slutsatserna blir felaktiga och åtgärderna lär bli kontraproduktiva.

Fakta och vetenskap bör vara det som vägleder Sveriges politiker, inte inbillade känslor och populism.

Det senaste visade Åkesson prov på under partiledardebatten då han stöttade sitt argument på övergripande statistik utan att närmare bemödat sig med att ta reda på vad som döljer sig i siffrorna. Det hade tagit honom, eller någon i hans stab, några timmar att få klarhet. Det tog det nämligen för mig.

Migrationsverket har bra offentlig statistik. Det är ett bekymmer att partiledaren för Sveriges största parti behandlar statistik så amatörmässigt. Alternativt är att han med avsikt och uppsåt försöker vilseleda. Jag vet inte vilket som är värst.

Den faktiska statistiken

Migrationsverket har delat upp datan i olika skäl till varför 119 568 personer beviljades uppehållstillstånd i Sverige förra året. Nedan finns ett diagram över dessa skäl. Inget av dem tyder på en plan att islamisera Sverige. För övrigt framstår det märkligt att Åkesson och hans SD vet vilken religiös åskådning de invandrare som kommer till Sverige har. Särskilt som han inte vet varför de kommer, eller varifrån. Han tycks inte känna till de olika grupper som får uppehållstillstånd i Sverige. Kategorierna finns i diagram 1, och om vi delar upp statistiken i grövre kategorier får vi cirkeldiagrammet i diagram 2.

Diagram 1. Dubbelklicka för tydligare bild.

Diagram 2. Dubbelklicka för tydligare bild.

Om vi väljer att enbart studera de större grupperna:

  • Flyktingar och deras anhöriga
  • Arbetstagare och deras anhöriga
  • Människor från EU och EES
  • Övriga anhöriga

Då framträder det tydligt att gruppen ”Flyktingar och deras anhöriga”, inte alls utgör en majoritet av de som får uppehållstillstånd i Sverige. Fakta är alltså inte så som Åkesson, genom upprepning, vill få svenska folket att tro. Den största gruppen människor som får uppehållstillstånd är de som redan har ett arbete i Sverige. Den enda grupp som är mindre än flyktingar är de som är i Sverige för studier.

Av samtliga som får uppehållstillstånd utgör flyktingar och deras anhöriga 22%.

Största gruppen bland invandrare är återvändande svenskar

I denna statistik ingår inte de som automatiskt har uppehållstillstånd i Sverige – exempelvis norrmän och EU-medborgare. Enligt SCB var 1/3 av de som invandrade till Sverige hemmahörande i Norden samt EU/EES på ett sådant sätt att de ej syns i statistiken över uppehållstillstånd.

Den enskilt största gruppen bland invandrare är svenskar som återvänder till Sverige efter att ha bott utomlands. Under första halvåret 2019 invandrade 55 222 personer till Sverige. Av dem var 5 753 återvändande svenskar, medan 35 312 var medborgare i ett land utanför Norden samt EU/EES.

Därför är andelen flyktingar och anhöriga avsevärt lägre än 22% när man även tar hänsyn till dem. Åkesson vill få oss att tro att asylinvandrarna är så många, många fler än de egentligen är.

Diagram 3. Dubbelklicka för tydligare bild.

Diagram 4. Dubbelklicka för tydligare bild.

Trender över tid

Då statistik från ett enskilt år endast ger en ögonblicksbild, måste vi också studera trender över tid. Migrationsverket har på sin hemsida mycket bra offentlig statistik över uppehållstillstånd under hela 2010-talet. Migrationsverket har förändrat sättet de redogör data på, men trots det kan man se tydliga trender i materialet. Diagram 5 visar per årsbasis de olika kategorierna ”Flyktingar”, ”Arbetstagare” samt ”Studerande”. 2010 fanns i statistiken en stor grupp som benämndes ”Besök”. Den finns enbart i diagram 6.

Diagram 5. Dubbelklicka för tydligare bild.

Diagram 6. Dubbelklicka för tydligare bild.

I nästa diagram väljer jag att redovisa arbetstagare, studerande samt deras anhöriga gemensamt. I det syns trenden tydligt. Jag anar att det döljer sig mycket intressant information i dessa siffror, som inte Åkesson och hans SD har insett. De går helt och fullt på de 22% av invandrarna som förra året var flyktingar och flyktingars anhöriga.

Ekonomiska flyktingar?

Jag arbetar som universitetslektor på Linnéuniversitetet. Där märker jag att det varje år försvinner ett antal studenter från undervisningen omgående efter kursstart. Flera lämnar också efter den första terminen. Vissa av dem har jag kontakt med, och vet därför att de sökt arbete under hela sin studenttid. När de får ett arbete lämnar många sina studier.

Ofta flyttar de till någon av våra större städer. De använder alltså sitt studentvisum för att komma in i landet. Då de väl är här söker de ett bättre liv för sig och sin familj. Min hypotes är att många av dessa, mer kan ses som ekonomiska flyktingar än studenter som vill studera till en högre examen. Jag misstänker alltså att flertalet köper sig in i landet genom att betala för en termins undervisning vid något av våra lärosäten. Dessa studenter är företagsamma individer, men som inte skulle få uppehållstillstånd i Sverige som flyktingar. Därför väljer de en annan väg. Vi gör klokt i att betrakta dem som en resurs för landet – de har alla en grundläggande behörighet för högre studier.

Vi bör ändå vara medvetna om att vissa av dem inte är här primärt för att studera utan för att skapa en framtid för sig och sina familjer i Sverige. Däremot är min uppfattning att många av dem som är i Sverige på ett visum för att arbeta, verkar ha synnerligen låga löner och usla arbetsförhållanden. Det görs ingen prövning av t ex Arbetsförmedlingen om arbetskraften redan finns i landet. Arbetsgivare avgör helt själv huruvida vederbörande vill erbjuda arbete till utrikesboende som då per automatik får ett uppehållstillstånd.

Jag anar att både många arbetskraftsinvandrare samt studerande konkurrerar om de arbeten som flyktingar skulle kunna utföra. Vi vet att första generationens flyktingar kostar Sverige pengar. 74 000 kr per år har nationalekonomen Joakim Ruist räknat fram, och skälet är att flyktingar inte hinner arbeta tillräckligt länge för att tjäna ihop till sin pension. Siffran är dock osäker och tidigare nämns att flyktingar kostat samhället 60 000 kr per år. Om flyktingar kommer i arbete snabbare minskar den summan snabbt och betydligt.

Andra och tredje generationens invandrare, som vuxit upp i Sverige, har betydligt större möjlighet att arbeta under en längre tid och kan därför bidra till både Sveriges finansiering och sin egen ålderdom. För att flyktingar ska få ett arbete krävs att de snabbt lär sig svenska språket. Därefter ska de inte behöva konkurrera med ekonomiska invandrare om de arbeten de kan utföra.

Detta misstänker jag Åkesson inte alls har sett i statistiken. Han insinuerar att muslimska flyktingar är den stora gruppen invandrare i Sverige och att de är en belastning för landet.

Jag menar att de är en tillgång, men att vi måste börja betrakta invandring som en investering.

En genomgång av ett antal kommuners befolkningsstruktur på SCB:s hemsida, visar tydligt att många kommer ha väldiga problem då de har för få i arbetsför ålder. Utredningar har visat att Sveriges 80+ ökar från 500 000 till 900 000 på 15 år. Vi kommer behöva 160 000 fler som arbetar inom åldringsvården när hänsyn är tagen till vad svenskar väljer att jobba med. Hela välfärden beräknas sakna 500 000 arbetstagare. Politiskt fokus borde vara på att flyktingar skall lära sig språket och sedan få ett jobb. Gärna inom välfärden.

Den arbetskraftsinvandring som landet skall ha bör vara till bristyrken, och inte till låglöneyrken där arbetskraft redan finns i landet. Som det nu är verkar Sverige fokusera på att våra företagare skall ha tillgång till billig utifrån kommande arbetskraft, istället för att våra invandrare skall komma in på arbetsmarknaden och integreras i Sverige.

Diagram 7. Dubbelklicka för tydligare bild.

Hur många muslimer kom till Sverige 2019?

Ingen aning. Sverige ägnar sig inte åt att registrera folks religiösa åskådning. Däremot vet vi från vilka länder de som fick uppehållstillstånd kom. Det enskilda land som klart flest kommer ifrån är – Indien. Med andra ord – nötköttet är hotat i svenska skolor. Eller inte…

Diagram 8. Dubbelklicka för tydligare bild.

/Christine Tidåsen


Featured image attribution: News Øresund – Johan Wessman (CC BY 3.0).


Använda källor:

Riksdagen: Partiledardebatt 15 januari 2020

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd

SCB: Sveriges befolkningspyramid

Kommunfakta: Befolkningspyramid

SCB: Utlandsföddas medianinkomst stiger kraftigt med tiden

SKL: Sveriges viktigaste jobb finns i välfärden

SCB: Stora insatser krävs för att klara 40-talisternas äldreomsorg

SvD: Bemanningskris hotar äldreomsorgen

Aftonbladet: Bemanningskris hotar äldreomsorgen

Forskning.se: Hur ska vi få fler att jobba inom äldreomsorgen?

Göteborgs universitet: Joakim Ruist om flyktinginvandringen och de offentliga finanserna

SVT: Ny ESO-rapport: Flyktinginvandring en kostnad för Sverige

Joakim Ruists blogg: Mer om flyktinginvandring och kommunalekonomisk utjämning

ESO 2018:3: Tid för integration – en ESO-rapport om flyktingars bakgrund och arbetsmarknadsetablering

ESO expertgrupp: Sammanfattning

SNS: Global migration – orsaker och konsekvenser

SNS: Global migration – orsaker och konsekvenser (PDF)

Göteborgs universitet: Refugee immigration and public finances in Sweden

SKL: Diagram för kommunerna

SKL: Diagram för landstingen

Samhällsnytt kommenterar näthatet och skjuter budbäraren

SD-kopplade Samhällsnytt kommenterar en insändare på DN Åsikt som kräver att politikerna borde agera kraftfullt mot näthat. Näthat är i många fall olagligt. Nättidningen tolkar det som om att det är Sverigedemokraterna som är föremål för kritik i Peter Robsahms artikel. Så är inte fallet, då insändaren snarare berör näthatet i allmänhet, utan specifik avsändare. Samhällsnytts artikel insinuerar att Robsahm anser att SD använder näthat som metod. Dessutom använder sig Samhällsnytt av en ohederlig och irrelevant metod då de drar in Robsahms hustru i den artikel som kommenterar insändaren.


Det kan kännas lätt att tycka att det är anmärkningsvärt när en nättidning som ger sken av att vara seriös, uppträder oseriöst. Som till exempel i fallet med deras kommentar till ”Hatet som hotar rikets säkerhet måste stoppas” – Peter Robsahms insändare på DN Åsikt (10/1) om det växande hatet i Sverige, vilken de publicerade den 12/1.

”Det är allvarligt när en minoritets vanföreställningar och renons på känslor och moral får styra agendan”, skriver Robsahm bl a i sin artikel. Utan att någon grupp eller individ här pekas ut, är det uppenbart att SD-kopplade Samhällsnytt i sin artikel ”Kräver att staten vidtar åtgärder mot ”hatare” – får massiv kritik” tolkar det som att det är Sverigedemokraterna som stämmer in på den beskrivningen. Faktum är att SD inte nämns i kritiska texten över huvud taget. Det gör saken ännu mer graverande; att Samhällsnytt bygger hela sin moteld på att det är endast SD det handlar om. Dessutom är bildvalet till Robsahms text, där man ser Kent Ekeroth sitta med sin mobiltelefon, DN:s val och kan inte lastas artikelförfattaren. Visserligen utgår Robsahms kritiska text från nedskjutningen av passagerarplanet i Iran och de hatiska kommentarer som flödade på sociala medier efter det, men även om det var Ekeroths spontanta reaktion på nedskjutningen, var han långt ifrån ensam om att fylla sociala medier med hånfulla eller hatiska kommentarer.

När orden tar slut tar man till nävarna, brukar det heta. I Samhällsnytts fall handlar det istället om skamgrepp. Peter Robsahms text är skriven av honom själv och undertecknad med hans namn. Detta till trots drar sig Samhällsnytt inte för att dra in och smutskasta även hans hustru, Maria, som inte hade ett dugg med artikeln att göra. Man t o m illustrerar artikeln med en bild föreställande de båda, trots att deras kritik borde rikta sig mot Peter Robsahm enbart och ingen annan.

Ska en påstått seriös tidning verkligen syssla med att ge igen för gammal ost? För kan det handla om något annat, då nästan halva artikeln avhandlar och drar en person i smutsen som inte alls är upphov till det som artikeln sägs avhandla; dvs Peter Robsahms hårda kritik mot ett Sverige som blir hårdare och mer hatiskt? Men den ”gamla osten” framgår ganska tydligt, i det att Samhällsnytts redaktion använder sig av ”paret Robsahm” som ett begrepp och att de anklagas för att i princip inte ägna sin tid åt annat än att angripa SD.

Avsaknad av journalistisk heder kan möjligen attrahera en mindre nogräknad läsekrets, men förpassar Samhällsnytt bara till pressetikens skamvrå utanför den egna isolerade bubblan. Är det kanske där de befinner sig, och vill befinna sig – förespråkarna för ett parti som gör anspråk på att vara ”ett parti som andra”?

Det hade varit betydligt mer klädsamt för den publicistiska värdigheten om även Samhällsnytt förbehållslöst tagit avstånd från hatet. Nu skjuter de bara budbäraren.


Featured image attribution: ”Submerged computer keyboard”, Linnae Mallette. CC0 1.0 Universal (CC0 1.0)
Public Domain Dedication

Yttrandefriheten och kvinnorna

Gästartikel av Liv Nilsson Stutz

I en debattartikel publicerad i Expressen den 8 januari hävdar Ann Heberlein (Teologie doktor i etik), Guy Madison (Professor i psykologi vid Umeå universitet), Erik J Olsson (Professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet), och Magnus Zetterholm (Docent och lektor i Nya testamentets exegetik vid Lunds universitet) på fullt allvar att yttrandefriheten vid Sveriges universitet idag hotas av kvinnor.


Yttrandefriheten de syftar på berör främst föreläsningar och andra formella evenemang till vilka potentiellt provocerande talare bjudits in.

Ett aktuellt exempel på detta är Sverigedemokraternas Rickard Jomshofs föreläsning vid Göteborgs universitet vilken föranledde protester bland universitetets studenter, forskare och lärare. Dessa protester, menar debattörerna, måste stävjas, så att Sverige inte blir som USA, där de menar att obekväma och politiskt inkorrekta föreläsare tystas på universiteten.

Debattörernas argument bygger på att i de fall protester mot föreläsare på svenska universitet förekommit så har majoriteten av de som protesterat varit kvinnor. Protesterna utgår ofta från ämnen där kvinnor är överrepresenterade, bl a genusvetenskap, sociologi, socialantropologi, konstvetenskap, kulturvetenskap och globala studier. Anledningen till att det är så, menar de, beror på att kvinnor reagerar emotionellt och inte klarar av att hantera obehagliga känslor och provokationer i samma mån som deras manliga kollegor.

Resonemanget är häpnadsväckande och utgör ett uppenbart försök att underminera kvinnor som grupp i deras roll både som politiska aktörer och som akademiker. Att, som debattörerna, hävda att överrepresentationen av kvinnor i protesterna beror på att kvinnor är överkänsliga, är struntprat, men argumentet kan också härledas till en äldre och underordnande kvinnosyn där män representerade intellektet och kvinnorna känslolivet.

När man läser debattartikeln noga kan man se att författarna på ett listigt vis försöker härleda detta argument till sina meningsmotståndare genom att hänvisa till bland annat en professor i genusvetenskap, och till en artikel i DN-debatt om Göteborgsfallet, och på så sätt kan de både äta kakan och ha den kvar: de kan använda ett sexistiskt argument för sin tes, och samtidigt hålla det på armlängds avstånd genom att hävda att det ju är kvinnorna själva som säger att det är så. Men stämmer det?

Vid en närmare granskning av inlagan i DN-debatt blir det tydligt att den inte på något vis lyfter fram emotionella argument utan istället är en initierad och skarpt formulerad samhällsanalys och inlaga i debatten. Som forskare förvånar det mig att mina kollegor förhåller sig på detta slarviga vis till sina källor.

Det är möjligt att kvinnor i högre grad protesterar mot att svenska universitet ger legitimitet åt vad de uppfattar som konservativa och fascistiska rörelser. Det rimmar i så fall väl med att kvinnor överlag också är överrepresenterade i kampen mot rasism och fascism i andra kontexter. Att kvinnor i högre grad protesterar mot fascism kan dessutom förstås som en rationell handling med tanke på att fascistiska system underordnar kvinnor. Detta borde vara tydligt för de som är experter inom akademiska discipliner, som just sociologi, socialantropologi, genusvetenskap, globala studier, osv, som kritiskt granskar dessa fenomen.

Att påstå att protesterna kan härledas till att kvinnor som grupp inte vill ta risker faller på sin egen motsägelse: att öppet protestera och att göra det på sin arbetsplats är att ta en risk.

Så till detta med amerikanska universitetsmiljöer. Jag har under ett drygt decennium arbetat vid just ett sådant universitet som svenska reaktionärer brukar framhålla som skräckexempel på hotet mot yttrandefriheten i akademiska miljöer. Jag kan rapportera att bilden de målar upp är överdriven. Visst, det har förekommit protester mot talare, och i en handfull fall har dessa urartat, men detta är inte en representativ bild av hur debatt förs i den amerikanska akademin. Det är högt i tak. Jag har själv fått bevittna hur både den kreationistiske och konservative Dr. Ben Carson (numera Secretary for Housing and Urban Development i Trumps administration), och den beryktade Milo Yiannopoulos (då vid Breitbart News) kunde tala fritt på vårt campus trots protester från studenter och lärare.

Det stora problemet för den amerikanska akademin idag är inte att konservativa talare skapar debatt på campus, eller att studenter protesterar mot rasism och sexism. Ett större problem är att extrema politiska rörelser börjat söka sig till just universitetsmiljöer för att få legitimitet.

Det mest extrema exemplet på detta var den Unite-the-Rightmarsch som organiserades vid University of Virginia i Charlottesville 2017. Då fick lärare, forskare och studenter se sin miljö och den legitimitet den representerar approprieras av fackelbärare som skanderade: ”Jews Will Not Replace Us.”

I ljuset av detta fackelsken är protesterna mot Jomshofs närvaro vid Göteborgs universitet inte ett uttryck för feghet och rädsla, utan på kunskap, kritisk analys och rationalitet. Tydligen är det så att även kvinnliga akademiker besitter dessa egenskaper.

/Liv Nilsson Stutz
Fil dr i arkeologi
Lektor vid Linnéuniversitetet