Tidöregeringen är helt öppna med att återvandringen ska öka kraftigt, och att socialtjänsten ska vara del i den processen genom att informera om och uppmuntra återvandring. En omröstning i sakfrågan visar att Socialdemokraterna ställer sig bakom Tidöregeringen i frågan om socialtjänstens förändrade uppdrag.
I omröstningen om sakfrågan om socialtjänsten ska informera om och uppmuntra återvandring röstade Tidöpartierna och Socialdemokraterna för.
Skärmdump från Riksdagens hemsida 250520.
Vän av ordning känner sig nödgad att protestera och vill veta hur påtryckningar om återvandring på något sätt skulle kunna vara hållbara och förebyggande för socialtjänstens arbete? Tvärtom ser jag att det kan komma att bidra till en ökad polarisering i samhället samt att tilliten hos utsatta familjer gentemot socialtjänsten kommer att innebära att färre vågar söka hjälp. Socialtjänsten påpekar att det kommer att hindra det förebyggande och främjande arbetet som de är ålagda. Hur hänger migrationspolitiken ihop med socialtjänstens mål?
Socialdemokraterna anammar många av Tidöpartiernas ståndpunkter i flykting-, migrations- och kriminalpolitiken. Omröstningen i frågan om socialtjänstens förändrade uppdrag är ett exempel på det.
Debatten. Media. Sociala medier. Det spelar nästan ingen roll vart du än vänder dig. Det finns en bild av Malmö som för många är nattsvart och som en stad i krigstillstånd. Vissa känner genuint en oro, medan andra ser en vinning i att peka och utbrista ”titta på Malmö”. Malmö ikläds rollen som bekräftar upplevelsen av att det är för mycket mångkultur i vårt land. Vissa målar upp en bild av en stad där gäng styr med järnhand och människor vågar inte gå ut på kvällar och nätter.
Dock visar verkligheten en annan bild av Malmö de senaste åren: Den grova våldsbrottsligheten sjunker drastiskt. Motargument sätter fingret på vad det skulle kunna vara som gör det så svårt att få fram den ärliga och rättvisa bilden av Malmö.
Antalet skjutningar i Malmö är i genomsnitt 50 % lägre sedan 2018. Det finns troligtvis ett antal faktorer som ligger bakom det minskade skjutvapenvåldet i Malmö. Även antalet sprängningar har minskat under samma period. År 2017 inledde Malmö, som första stad i Sverige, det av en hel del människor kritiserade projektet ’Sluta skjut’.
Denna krönika i två längre delar bygger på min tidigare artikel Malmö: ”Saft och bulle” framgångsrik faktor för att minska det grova våldet. I den artikeln finner du fakta och kortare redogörelser för vad polisen och myndigheterna tänker sig skulle kunna ligga bakom den positiva utvecklingen i Malmö.
Flera orsaker ligger bakom den svarta bilden
Alla som vill förmedla en ärlig och rättvis Malmöbild kämpar allt som oftast i motvind. Varför är det då så förbannat svårt att radera den felaktiga bilden av Malmö? Det finns flera orsaker som skulle kunna ligga till grund för det.
Media fortsätter att förmedla en mörk bild av staden. ”Dåliga” nyheter säljer bättre än bra. Sensation och frosseri ges utrymme på bekostnad av positiva händelser.
Internets och sociala mediers baksida, som innebär att vinklade nyheter, historier och direkta faktafel snabbt får spridning.
Våra fördomar. Alla sitter vi på dem, men hos gemene man finns tyvärr medias alla bilder av Malmö runt 2017 fastetsad i minnet, och övertygelsen är så stark att den känslan lever kvar.
Oviljan att se att det finns en positiv utveckling. Malmö får vackert inta rollen som statuerande exempel: Staden ”ska vara” värst i Sverige. Vissa populistiska politiker och deras sympatisörer ser det som gynnsamt att gängse uppfattning om Malmö ÄR: den befläckade staden med fortsatt skyhög kriminalitet, där de invandrardominerade gängen tillåts bestämma. Den egna agendan implicerar att även framgång blir motgång.
OK, vi har konstaterat att Malmöbilden på många håll är urdålig. Vad kan vi då göra för att förändra denna nattsvarta bild? När jag ställer frågan utgår jag ifrån att vi väl är överens om att vi vill att verkligheten förmedlas, utan överdrifter, och att korrekt fakta kommer upp på bordet och att staden får det rykte som den förtjänar?
Att skapa attitydförändring
Prio ett för att skapa attitydförändring ligger i att medier tar sitt ansvar. Journalister av idag byter mer än gärna ut fakta och saklighet mot sensation och frosseri. Det ”säljer” bättre att skriva om skyhög kriminalitet i mångkulturella Malmö, och våld. Ständigt detta våld. Det är sällan som positiva händelser belyses. Detta gäller såväl mainstream-media som public service och althögermedia.
När det kommer till fenomenen myter, anekdoter, fördomar och direkta felaktigheter som fortsatt sprids som virala löpeldar på sociala medier så kan vi motvilligt konstatera att det är en nästintill omöjlig nöt att knäcka. Det kommer kanske alltid finnas människor som tillsammans vidmakthåller ”monstret”, trots att ”monstret Malmö” i detta fall har blivit ett betydligt mindre sådant. Att i grupp hålla med varandra om saker är vanligt förekommande och skapar en känsla av samhörighet. Uppfattningarna om ”vi och dom” får i gruppen ett fortsatt existensberättigande. Sensationella lögner, konspirationsteorier och myter sprids tyvärr långt mer än fakta, statistik och saklighet.
Den senaste åttaårsperioden har visat att det finns hopp om Malmö. Med ett intensivt polisarbete, där polisen har använt sig av den s k ”hårda blåa linjen”, har de grova våldsbrotten i Malmö sjunkit drastiskt. Myndigheterna har visat att vi med rätt insatser på rätt plats i såväl förebyggande som akut syfte kan komma en bra bit på väg. Det är där vi befinner oss, och arbetet har bara börjat.
Det finns flera sätt att angripa människors fördomar och ovilja. Den tveklöst bästa metoden är att förmedla korrekt fakta, statistik och saklighet. Om vi tummar på att förmedla verkligheten är det svårt att förändra folks fördomar, ovilja och okunskap.
Vad gäller den positiva utvecklingen i Malmö har myndigheterna berättat den goda nyheten att projekt ”Sluta skjut” kommer att fortgå.
Läs också den första delen av denna mytknäckare. Den finner du här:
SVT har visat två säsonger av dramaserien ”Tunna blå linjen”, som brutalt och ärligt beskriver Malmöpolisens vardag. Jag rekommenderar den varmt.
För att förekomma eventuella invändningar vill jag poängtera följande:
Definitionen av vad som är att betrakta som skottlossning ändrades i Malmö 2010, dvs en lång tid före den fyraårsperiod då den grova våldsbrottsligheten i Malmö sjunkit. Därmed används den ”nya” definitionen, som sedan 2010 alltså överensstämmer med definitionen i resten av landet, i statistiken för dessa år.
Varje skottlossning och varje sprängning är en för mycket. Att förmedla statistik som visar på att den grova våldsbrottsligheten är i genomsnit 50 % lägre i Malmö sedan 2018 är avsett att visa på att vi är på rätt väg i Malmö. Det är vad jag vill förmedla.
Debatten. Media. Sociala medier. Det spelar nästan ingen roll vart du än vänder dig. Det finns en bild av Malmö som för många är nattsvart och som en stad i krigstillstånd. Vissa känner genuint en oro, medan andra ser en vinning i att peka och utbrista ”titta på Malmö”. Malmö ikläds rollen som bekräftar upplevelsen av att det är för mycket mångkultur i vårt land. Vissa målar upp en bild av en stad där gäng styr med järnhand och människor vågar inte gå ut på kvällar och nätter.
Dock visar verkligheten en annan bild av Malmö de senaste åren: Den grova våldsbrottsligheten har sjunkit drastiskt, och det håller i sig. Motargument sätter fingret på vad det skulle kunna vara som gör det så svårt att få fram den ärliga och rättvisa bilden av Malmö.
Antalet skjutningar i Malmö är i genomsnitt 50 % lägre sedan 2018. Det finns troligtvis ett antal faktorer som ligger bakom det minskade skjutvapenvåldet i Malmö. Även antalet sprängningar har minskat under samma period. År 2017 inledde Malmö, som första stad i Sverige, det av en hel del människor kritiserade projektet ’Sluta skjut’.
Denna krönika i två längre delar bygger på min tidigare artikel Malmö: ”Saft och bulle” framgångsrik faktor för att minska det grova våldet. I den artikeln finner du fakta och kortare redogörelser för vad polisen och myndigheterna tänker sig skulle kunna ligga bakom den positiva utvecklingen i Malmö.
Antalet skjutningar i Malmö är i genomsnitt 50 % lägre sedan 2018. Det finns troligtvis ett antal faktorer som ligger bakom det minskade skjutvapenvåldet i Malmö. Även antalet sprängningar har minskat under samma period. År 2017 inledde Malmö, som första stad i Sverige, det av en hel del människor kritiserade projektet ’Sluta skjut’.
Bilden av Malmö som en stad där laglöshet och krigstillstånd råder är felaktig och orättvis. Det är nödvändigt, inte minst för Malmöbornas skull, att många fler i samhällsdebatter förmedlar bilden att polisen har gjort ett gigantiskt arbete, vilket har inneburit att gängkriminella givits mindre utrymme för sin verksamhet.
Virala lögner och halvsanningar
Det finns en förkärlek för att förvandla enskilda eller självupplevda händelser och anekdoter till en sammantagen bild av hur omfattande brottsligheten är. Det är viktigt att poängtera att enskilda eller självupplevda händelser och anekdoter inte kan tillåtas vara en sammantagen bild av verkligheten. För att förekomma vill jag här å det bestämdaste understryka följande: Alla har rätt till sin egna upplevelse. Men för att kunna förändra människors känslor till att bli något mer rationella, och stå i proportion till hur det ser ut i verkligheten, krävs gemensam ansträngning.
För en tid sedan, i samband med att faktumet att den grova våldsbrottsligheten i Malmö sjunkit med 50% presenterades, hamnade jag i en diskussion med kollegor angående statistiken. Den konspiratoriskt färgade frågan ”tror du på det?” kom ganska snabbt från en person, någon annan höll tyst med frågeställaren, och en tredje visade att det är klart att man ska lita på statistiken. Frågan jag fick är symptomatisk för hur hela debatten ser ut. Så länge det finns en ovilja att tro på offentliga siffror i form av statistik från myndigheter såsom BRÅ och Polisen, blir det svårt att förändra den allmänna uppfattningen om hur verkligheten ser ut. Frågeställaren följde upp med två exempel på skjutningar som hen fått till sig via hörsägen. Vad är väl fakta när den inte överensstämmer med din självupplevda verklighet? För vissa av oss slår dikten verkligheten, och inte tvärtom.
På sociala medier, i kommentarsfält, på diverse forum och bloggar skickas mer eller mindre uppseendeväckande trevare ut i strid ström i hopp om att de ska bli bekräftade eller spridas vidare. Trevarna är inte sällan rena faktaförvrängningar, lögner, myter och teorier om konspirationer. Högst i kurs står en skev Sverigebild, kriminalitet, invandrare och bidrag. Tyvärr saknas, medvetet eller omedvetet, förmågan till källkritik. Att stanna upp, ifrågasätta och granska innan vi delar vidare är inte ett alternativ för många. Därför får lögnerna och myterna utrymme att bli de virala löpeldar som var avsikten hos den som startade den.
Den senaste åttaårsperioden har visat att det finns hopp om Malmö. Med ett intensivt polisarbete, där polisen har använt sig av den s k ”hårda blåa linjen”, har de grova våldsbrotten i Malmö sjunkit drastiskt. Myndigheterna har visat att vi med rätt insatser på rätt plats i såväl förebyggande som akut syfte kan komma en bra bit på väg. Det är där vi befinner oss, och arbetet har bara börjat.
Det finns flera sätt att angripa människors fördomar och ovilja. Den tveklöst bästa metoden är att förmedla korrekt fakta, statistik och saklighet. Om vi tummar på att förmedla verkligheten är det svårt att förändra folks fördomar och okunskap.
Vad gäller den positiva utvecklingen i Malmö har myndigheterna berättat den goda nyheten att projekt ”Sluta skjut” kommer att fortgå.
Läs också den andra delen av denna mytknäckare. Den finner du här:
SVT har visat tre säsonger av dramaserien ”Tunna blå linjen”, som brutalt och ärligt beskriver Malmöpolisens vardag. Jag rekommenderar den varmt.
För att förekomma eventuella invändningar vill jag poängtera följande:
Definitionen av vad som är att betrakta som skottlossning ändrades i Malmö 2010, dvs en lång tid före den fyraårsperiod då den grova våldsbrottsligheten i Malmö sjunkit. Därmed används den ”nya” definitionen, som sedan 2010 alltså överensstämmer med definitionen i resten av landet, i statistiken för dessa år.
Varje skottlossning och varje sprängning är en för mycket. Att förmedla statistik som visar på att den grova våldsbrottsligheten är i genomsnit 50 % lägre i Malmö sedan 2018 är avsett att visa på att vi är på rätt väg i Malmö. Det är vad jag vill förmedla.
I vitboken om drygt 800 sidor som presenterades på Almedalsveckan 2025 påvisas exakt vad sverigedemokratiska partiföreträdare förnekat, förminskat och bagatelliserat ända till nu. Partiet var under en lång tid etnonationalistiskt och antisemitiskt. Mot bakgrund av detta är det hyckleri av partiledare Jimmie Åkessons då han ”ber om ursäkt” till svenska judar för att partiet kan ha uppfattats som antisemitiskt och skrämmande, samtidigt som han inte kritiserar eller utesluter alla de som stått för det senaste årets rasistiska skandaler i SD.
I och med Åkessons påstådda ”ursäkt” skuldbelägger han kollektivt svenska judar istället för att slutligen ta ansvar ”på riktigt” för att SD var ett nazistiskt och antisemitiskt parti. Han uttryckte dessutom inte ansvar för att han personligen 1995 (då han blev medlem) tog ställning för ett öppet antisemitiskt parti, utan endast för att partiet kunde ”uppfattas” som antisemitiskt. För att Åkessons eventuella avståndstagande från antisemitism överhuvudtaget ska kunna ses som trovärdigt måste han ta avstånd från all sorts rasism.
Vitboken gavs tills vidare ut till nyhetsmedia i 100 pappersexemplar, och spänner över tiden från start 1988 till riksdagsinträdet 2010. Finns det en medveten baktanke med att inte beröra det som skett efter 2010? Författaren av vitboken, idéhistorikern Tony Gustafsson, presenterar massor som bekräftar nazismen och antisemitismen i SD, som t ex:
Partiet var utpräglat etnonationalistiskt
Idéer från nationalsocialism, antisemitism och rasideologi levde kvar i Sverigedemokraterna under flera år
De flesta som var aktiva i partiet under 80- och 90-talen på högre nivåer har enträget förnekat kopplingar till nazism/antisemitism
Inom ungdomsförbundet hälsade medlemmar på varandra med ordet ”hell” (en omskrivning av nazisternas ”heil”)
Det fanns partimedlemmar som förnekade Förintelsen, och man använde sig av antisemitiskt kodspråk
Partiet talade om rasideologi, rasskillnad och rasblandning
Under 1990-talet arrangerade partiet vit makt-konserter där det talades om drömmar om raskrig, avsky mot homosexuella och hyllningar till Förintelsen och KKK (Ku Klux Klan)
Partiet stöttade apartheidregimen och det vita minoritetsstyret i Sydafrika
Under ett torgmöte i Göteborg 1993 anslöt sig partiledningen öppet till de ritualer som det tyska nazistpartiet ägnat sig åt i Nürnberg på 1930-talet
Vid riksdagsvalet 1994 var s k ”dubbelanslutningar” vanliga. Man var alltså medlem i i SD samtidigt som man var medlem i mer eller mindre militanta nazistiska grupperingar, som t ex Nordiska Rikspartiet, Riksfronten och Vitt ariskt motstånd
Minst 10 av partiets 30 grundare hade bakgrund i nyfascistiska och nazistiska rörelser, och, förutom dessa 10, hade 18 av de 30 grundarna bakgrund i BSS (Bevara Sverige Svenskt)
Fram till mitten av 1990-talet var naziuniformer tillåtna
Fram till 1995, dvs efter att Åkesson blev medlem i SD, accepterades nazister i partiet
I samband med att man försökte ändra riktning i partiet, var det som kommunicerades utåt något annat än det som talades om internt
Fram till 2007 fanns partiföreträdare med nationalsocialistisk bakgrund
Inför valet 2018 kopplades 214 SD-kandidater till högerextremism (Acta Publica: Ur mylla brun)
Än idag använder sig SD-företrädare av antisemitiskt kodspråk som ”globalism, kosmopolit och kulturmarxism”
SD:s vitbok avslöjar på ett heltäckande sätt att SD har ett antisemitiskt arv, att partiet grundades av nazister, nyfascister och antisemiter, att partiet var utpräglat nazistiskt och antisemitiskt, samt att partiet under alla år försökt att förneka, förminska och bagatellisera vilka grundpelare partiet har vilat på sedan starten 1988. Åkessons försök till ”ursäkt” till svenska judar visar på att han egentligen inte dragit någon lärdom alls av det som nu framkommer.
På åtta år har skottlossningarna och sprängningarna i Malmö minskat avsevärt. Den enskilt största orsaken till varför det brutala våldet har minskat är, enligt Malmöpolisen, projektet ”Sluta skjut”. I debatten har det raljerats om ”saft- och bulletaktik” och att polisen bjuder kriminella på pizza. Uppenbarligen har dessa interventioner fungerat.
Myndigheterna menar att den enskilt mest avgörande orsaken till att siffrorna för skottlossningar och sprängningar är de lägsta på 10 år i Malmö är projektet ”Sluta skjut”, som nu förlängs med ytterligare tre år.
Malmö 2017. Internationell och svensk media målar med rätta upp Malmö som en stad med extrema utmaningar vad beträffar gängkriminalitet och dess konsekvenser. Statistiken peakar med 65 skottlossningar, oftast på öppen gata, vilka resulterade i sju dödsfall och 35 skadade. De 62 sprängdåden som sker 2017 är en rekordhög siffra, även med internationella mått mätt. I Sverige finns ingen konkurrens, Malmö är med marginal värst drabbat av gängkriminaliteten. Idag visar statistiken en helt annan bild av Malmö.
”Satsningen är ett samarbete mellan polisen, kriminalvården, Malmö stad och engagerade medborgare som innebär att det blir svårare att vara delaktig i skjutningar och lättare att få rätt stöd för den som vill bort från ett våldsamt liv”. (Källa: Polisen)
Fokuserade insatser enligt principen: Den grupp eller de grupper som visar sig vara den mest våldsamma gruppen får ökade och fokuserade insatser och kontroller mot hela gruppen. Det ska inte vara lätt att vara den mest våldsamma gruppen i Malmö.
Polisen samarbetar med flera andra myndigheter som kan fokusera på individerna i den mest våldsamma gruppen. Dessa är till exempel Skatteverket, Tullverket och miljöförvaltningen.
Ett tydligt ställningstagande från medborgare i lokalsamhället till gruppmedlemmar: Vi ser dig som en viktig del av samhället. Våldet måste upphöra, du är bättre än det här. De som framför detta budskap kan vara respekterade medborgare eller andra som passar.
Hjälp som både moralisk och praktisk skyldighet. Vi vill inte att någon ska döda och vi vill inte att någon ska dö. När det kommer till gruppvåld kan samma person snabbt skifta från förövare till offer. Vi ska göra allt för att stävja våldet, både snabba insatser i form av konsekvenser för den grupp som gör något först. Men också erbjuda skydd och en väg ut.
Detta ska Sluta skjut leda till
Färre fall av dödligt och grovt våld utfört av kriminella grupper.
Ökad upplevd trygghet i samhället.
Ett minskat behov av polisens resurser för utredning av dödligt och grovt våld.
Ett minskat behov av sjukvårdens och samhällets övriga resurser för hantering av dödligt och grovt våld.”
Det har från olika håll raljerats en hel del om att polisen i Malmö använder sig av påstått tandlösa interventioner i form av ”saft- och bulletaktik” och att bjuda kriminella på pizza. Interventionen, GVI, går bl a ut på att bjuda in gruppmedlemmar till olika former av informationsmöten. GVI utgör en del av en beprövad metod från USA. Metoden har gett goda resultat i USA, och nu ser vi samma resultat i Malmö. Den amerikanska förlagan GVI (Group Violence Intervention) bygger på i korthet ut på att göra det mer besvärligt för kriminella att begå brott genom att öka trycket på de kriminella, bl a genom att brott utfört av enskild person ger konsekvenser för kollektivet. I projektet finns också en avhopparverksamhet, där du erbjuds hjälp att på ett tryggare sätt lämna gängkriminaliteten.
Det finns också bedömningar som gör gällande att den särskilda nationella händelsen ”Operation Rimfrost”, som pågick i ett halvår 2019-2020, delvis kan ha haft en inverkan på den utveckling vi ser i Malmö. Att Sverige har varit drabbat av coronapandemin kan vara ytterligare en bidragande faktor. Det är viktigt att hålla i åtanke att den positiva utvecklingen i Malmö tog sin början före 2019 och 2020, dvs tiden för såväl ”Operation Rimfrost” som corona. ”Sluta skjut” inleddes 2017, året då antalet grova våldsbrott i Malmö började sjunka drastiskt.
Under 2020 har rekordmånga haft kontakt med avhopparverksamheten: 49 individer, vilket är att jämföra med att de som fortfarande står under kartläggning för gängkriminalitet i Malmö bara uppgår till 300 personer sammanlagt.
Utvecklingen vad gäller grova våldsbrott i Sverige generellt är att det skiftar mellan 2017-2024. Det finns dock en region som tidigare stack ut: Syd, där Malmö tidigare stod för merparten av kriminaliteten. I region Syd, där Skåne, Blekinge samt Kalmar och Kronoberg ingår, skedde totalt 51 skjutningar 2024 i, vilket är en minskning med ca 50% sedan 2017. Malmö stod för 23 av dessa skjutningar. Vad gäller sprängningar i Region Syd år 2024 skedde totalt 38 sprängningar, varav 16 i Malmö stad. Toppnoteringen för Malmö är från 2017, med 65 skjutningar och 62 sprängningar. Det har alltså skett en minskning med 65% respektive 64% i Malmö sedan detta våldsdrabbade år.
Bilden av Malmö som en stad där laglöshet och krigstillstånd råder är felaktig och orättvis. Det är viktigt att vi i debatten gemensamt förmedlar bilden av ett Malmö där polisen har gjort ett gigantiskt arbete och att gängkriminella ges allt mindre utrymme.
Fakta visar att antalet skottlossningar och sprängdåd i Malmö sjunker sedan 2017 då projektet ”Sluta skjut” initierades. Myndigheterna har beslutat att projektet förlängs med 3 år.
För att förekomma eventuella invändningar vill jag poängtera följande:
Definitionen av vad som är att betrakta som skottlossning ändrades i Malmö 2010 dvs en lång tid före den fyraårsperiod då den grova våldsbrottsligheten i Malmö sjunkit. Därmed används den ”nya” definitionen, som sedan 2010 alltså överensstämmer med definitionen i resten av landet, i statistiken för dessa år.
Varje skottlossning och varje sprängning är en för mycket. Att förmedla statistik som visar på att det 2020 skedde 20 skottlossningar och 17 sprängningar i Malmö är inte avsett att applådera, utan att visa att vi är på rätt väg i Malmö. Det är vad jag vill förmedla.
Den högerextrema bloggen Samnytt, tillika Sverigedemokraternas propagandaorgan, har (via VD:n Kent Ekeroth) direkta kopplingar till SD. De har genom åren varit extremt tydliga med var de står i tiggerifrågan – de vill se ett totalförbud. Därför blir det tragikomiskt när de i artikel efter artikel visar hur desperationen efter pengar för att säkra sin överlevnad växer. Bloggen riskerar att tystna för gott.
För åtminstone femte gången (det börjar bli svårt att hålla räkningen) signalerar nu Samnytt att de har svårt att få det att gå ihop ekonomiskt. Förra sommaren skrev de, i samband med att dåvarande ansvarige utgivaren Mats Dagerlind dömdes för förtal och grovt förtal till en månads fängelse och skadestånd på 200 000 kronor, en desperat artikel om hur de behövde donationer och nya prenumeranter.
Vi läser följande i ”Tänk om Samnytt inte fanns – vem hade då berättat varje dag vad som egentligen händer?”, som är den senaste i en lång rad av ”kom och hjälp oss”-artiklar:
”Du som läser det här vet redan att något är fel. Du märker när politiker skyler över, när medier vinklar och när verkligheten tystas. Det är därför du gång på gång återvänder till Samnytt. Du vet att du hittar sådant här som du inte ser i etablissemangsmedia – du vet att vi granskar på djupet och inte backar från att ge en ocensurerad bild. Fakta som rör – och berör”. (Källa: Samnytt)
”Tänk dig ett Sverige där Samnytt tystnar – och där Aftonbladet, SVT och DN åter får diktera hela verklighetsbilden varje dag. Vill du verkligen att vi går tillbaka dit?” (Källa: Samnytt)
Motargument har under årens lopp massvis med gånger avslöjat en liten, liten del av Samnytts lögner, vinklingar och #fakenews. För att avslöja all desinformation som publicerats där hade det krävts minst en (1) heltidstjänst.
Bloggen beviljades 2021 ca 350 000 kronor i statligt redaktionsstöd – en nedgång från året innan då den beviljades 1,2 miljoner – trots att den inte uppfyller två av de efterfrågade kriterierna, bl a att följa pressetisk sed. Sedan 2021 har nätbloggen inte beviljats något statligt redaktionsstöd, sannolikt beroende på att den inte uppfyller alla kriterier. I januari 2023 lämnade de det medieetiska systemet.
Denna gång är det ”Redaktionen” som står som avsändare för snyftartikeln. De avslutar med att en månadsprenumeration kostar mindre än en lunch eller öl på krogen. Uppenbarligen tycker inte läsarna att det är tillräckligt billigt.
För den som vill läsa offerkofteartikeln och citaten ovan går det att läsa den här (länken är sparad i webbarkiv så att bloggen inte får klick/trafik):
En kollega sa till mig idag att ”halalslakt är förbjudet i Sverige”. Hen påstod också att det halalkött som säljs i Sverige inte skulle vara halal. Jag försökte, så sakligt som möjligt, förklara vad som gäller angående halalslakt i Sverige. Motargument har tidigare avfärdat myter om halalslakt. Fakta är att halalslakt är tillåtet i Sverige, och att halalslaktat kött säljs som halal i Sverige.
I Sverige finns lagar om hur slakt ska gå till. En fundamental del är att slakt i Sverige ska ske under bedövning. Det gäller ALL slakt.
I Djurskyddslag (2018:1192) 5 kap 1§ läser vi:
1 § När djur förs till slakt eller när de slaktas, ska de skonas från onödigt lidande och obehag. Detsamma gäller när djur avlivas i andra fall. Bestämmelsen gäller utöver vad som framgår av artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning.
Ett djur som slaktas eller i annat fall avlivas genom avblodning ska vara bedövat. Innan djuret är dött får inte några andra åtgärder vidtas. Bestämmelsen gäller utöver vad som framgår av artikel 4.1 i rådets förordning (EG) nr 1099/2009. (Källa: Riksdagen.se)
Det finns oseriösa aktörer som inte utför bedövning före avlivning. Detta förfarande förekommer vid alla slaktningsmetoder, men det är svårt att veta hur utbrett detta är.
Däremot är koscherslakt (den judiska slaktmetoden) och annan traditionell slakt av obedövade djur förbjuden i Sverige.
Många muslimer accepterar bedövning med el. Bedövning med el sker vid slakt av fjäderfän och får. Nötkreatur kan inte bedövas med el, utan med bultpistol. Vissa muslimer accepterar detta också. Detta innebär att det är tillåtet att halalslakta i Sverige, om man följer svensk lag och regleringar, och det finns efterfrågan för att detta sköts.
Vad skiljer då halalslakt från andra slaktningsmetoder? Den som ska utföra slakten ska vara muslim, utan att göra avkall på erfarenhet och kunskap om hur bedövning och avlivning sker. Djuret ska vändas mot Mekka och tillägnas Allah. Djuret ska vara helt och friskt, det ska erbjudas mat och vatten. Andra djur ska inte behöva se ett djur dö, och djuren ska behandlas med medlidande och värdighet.
Det finns inga belägg för att kött som är halalmärkt i Sverige inte skulle vara halalslaktat. Tyvärr handlar myter om halalslakt och halalmärkt kött om fördomar, okunskap och, låt mig vara krass, muslimhat.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att rent tekniskt är det ingen skillnad på halalslakt och andra slaktningsmetoder i Sverige. Kraven, enligt svensk lag, är likadana oavsett slaktningsmetod. Däremot kan det anses vara förknippat med mindre lidande för djuren vid halalslakt än vid andra slaktningsmetoder.
Socialdemokraterna har nyligen presenterat ett integrationspolitiskt förslag. I korthet handlar förslaget om att nyanlända ska kunna anvisas bostad i områden där fler svenskar bor än vad som är fallet idag, då nyanlända anvisas bostad i redan segregerade områden. Medan S talar om att vi behöver ”blanda befolkningen och bebyggelsen” för att främja integration och bryta segregation talar Sverigedemokraterna, deras sympatisörer och högerextrema bloggar om att förslaget skulle innebära ”tvångsblandning”, ”tvångsintegration” och ”tvångsomflyttning”.
Inget av regeringspartierna, dvs Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har officiellt kommenterat S förslag om att blanda befolkningen. SD-nära nätbloggar, som t ex Samtiden, är naturligtvis inte sena på bollen när det vankas möjligheter att polarisera och kategorisera människor i ”vi och dom”. Samtiden ägdes fram till ganska nyss av SD, är fortsatt ett propagandaorgan för partiet, och flera medarbetare är SD-kopplade.
I en artikel på Samtiden läser vi:
”I Malmö har sossarna redan påbörjat projektet. I det tidigare fashionabla Limhamn har S-styret tryckt in hyresfastigheter dit personer som lever på socialbidrag har flyttat. ”Rosengård by the Sea” är numera det allmänt vedertagna begreppet för området. Här bor alltså, sida vid sida, de som jobbar, sparar och har höga bostadslån med de som hänger omkring på dagarna och lever på andra – en blandning som Magdalena Andersson anser är eftersträvansvärd och som ska lösa problemen kring alla de samhällsbetungande följdeffekterna av deras mångåriga migrationspolitik.” (Källa: Samtiden)
Sedan ett par år har Malmö stad initierat en integrationsplan som handlar just om att främja integration och bryta segregation. Nyanlända och socialt utsatta har via bidrag beretts möjlighet att bo i hyresrätter I Limhamns sjöstad. Det som SD, deras sympatisörer och t ex Samtiden nu ropar högt om är alltså redan ett faktum.
Skärmdump från Riks X-konto 250603.
Jag bor själv sedan 5 år tillbaka i Limhamns sjöstad. Den s k ”tvångsblandningen” och ”tvångsintegrationen” är inget jag har lidit av, tvärtom är bostadsområdet vackert beläget vid havet, samt lugnt och tryggt. I området bor unga par, barnfamiljer och äldre. Under varma sommardagar och -kvällar lever Glasbrukskajen upp, då folk i alla åldrar njuter av väder och utsikt. Kajen har blivit ett populärt promenadstråk och en välbesökt bad- och picknickplats, men detta är inget som stör boende i området.
Det har i media varit en debatt om ett enskilt bostadshus där det har förekommit grov kriminalitet, kopplat till en specifik familj med gängkriminella familjemedlemmar. Familjen, samt sex andra familjer, flyttade från huset för två år sedan, och sedan dess har det inte skrivits mer om Limhamns sjöstad. Förrän nu, när Samtiden återigen lyfter området som ett exempel på att socialdemokratisk integrationspolitik i Malmö skulle ha varit ett misslyckande. Det enda argumentet de har är just det specifika bostadshuset, som är ett (1) hus i en stadsdel bestående av massor av hyresrättshus, bostadsrättshus och radhus.
Skärmdump från Lars Beckmans (M) X-konto 250605.
Vän av ordning vill påminna om att kriminalitet existerar i alla delar av det svenska samhället. Att det uteslutande skulle vara ett fenomen förbehållet s k ”utsatta områden” är såväl naivt som direkt felaktigt att påstå. Att SD och och andra använder mitt bostadsområde som slagträ i den integrationspolitiska debatten är inte bara tråkigt, det är inte heller ett underbyggt argument. Det handlar till syvende och sist om att vissa människor inte vill bo med människor som inte ser ut, talar eller beter sig som dem själva.
Människors ursprung eller ekonomiska status är för mig helt oväsentligt. Även när det kommer till grannar. Att utgå ifrån att kriminalitet eller försummelse skulle vara avhängigt etnicitet är rasism baserad på generaliserande fördomar om människor med annat ursprung. Det integrationspolitiska förslaget om ”blandning av befolkning och bebyggelse” är välkommet i arbetet med att främja integration och bryta segregation.
Den 1 maj 1933 talade Adolf Hitler inför en halv miljon tyskar på Tempelhof i Berlin. Han förkunnade då att han, likt Mattias Karlsson (SD:s chefsideolog) idag, ville byta namn på 1 maj. Syftet, då som nu, är att tysta politiska fienders röster.
Hitler kallade den socialistiska arbetardagen 1 maj för ”hatets dag” och proklamerade istället den nazistiska ”Feiertag der Nationalen Arbeit” (Den nationella arbetardagen). Hitler förbjöd i och med detta alla demonstrationer hållna av socialister, kommunister och fackföreningar. Han raderade i ett svep det hittills rådande syftet med helgdagen, dvs arbetarnas villkor, mänsklig värdighet och rättssäkerhet, och stöpte om dagen till att omfamnas av den fascistiska ideologin. Hitler lockade arbetare och socialister att rösta på honom genom att kamouflera sin ideologi i begreppet nationalsocialism. Han appellerade direkt till arbetare genom sitt mantra ”Hedra arbetet och respektera arbetaren”.
Skärmdump från Mattias Karlssons (SD) Facebook 1 maj 2025.
Mattias Karlsson (SD) framförde i ett Facebook-inlägg 1 maj 2025 att han också vill radera det vi förknippar med 1 maj genom att döpa om helgdagen till ”Folkrörelsens dag”. Likt Hitler utmålar Karlsson socialister som fiender, bl a med formuleringen ”Det är motbjudande att vi fortfarande har en officiell helgdag som skapades av den blodsbesudlade 2:a Socialistinternationalen till åminnelse av anarkistiska terrorister som dödade poliser”. Med citatet refererar Karlsson till Haymarketprotesterna i Chicago 1886, något som vi tidigare uppmärksammat på Motargument. Precis som Hitler ville blidka ”alla tyskar” vill Karlsson blidka ”alla svenskar”.
Det underliggande syftet är att tysta rösterna hos SD:s politiska fiender. SD har tidigare propagerat, och motionerat, för att ändra i grundlagen, och att 1 maj ska strykas helt som helgdag, med konsekvensen av att arbetarrörelsen och fackrörelsens demonstrationer då skulle upphöra att existera, till förmån för en ny helgdag vid namn ”Engelbrektsdagen”. Denna dag skulle firas till ära av Engelbrektsupproren på 1400-talet, eftersom dessa, enligt SD, skulle ha en koppling till ”det svenska arvet”.
Historien upprepar sig. Se det infamösa klippet på Hitlers tal i länken nedan.
Renaud Camus’ konspirationsteori om ”det stora utbytet” (Le Grand Remplacement) handlar i korthet om att den vita ”rasen” skulle vara hotad och att det påger en av eliten iscensatt och medveten process där befolkningen byts ut och att den i framtiden kommer att vara i minoritet. ”Det stora folkutbytet” har stora likheter med Bat Ye´ors seglivade myt om ”Eurabia”, dvs det påstådda ”muslimska övertagandet av Europa”, och den nynazistiska myten om ett påstått ”folkmord på vita”. Den senare tar avstamp i just ”det stora utbytet”.
Tankegodset är såväl antisemitiskt, eftersom det inte sällan är judar som pekas ut som ansvariga för det s k ”folkutbytet”, som islamofobiskt, då det ofta är muslimer som pekas ut som de som skulle vara de som ersätter befolkningen. Konspirationsteorin växlar mellan att vara antisemitisk och islamofobisk, och ibland är den både och.
Vi på Motargument har tidigare berört konspirationsteorin om ”det stora utbytet”. Vi har också rett ut omöjligheten i teorin, då den förutsätter saker som inte är förenliga med verkligheten, nämligen att
alla muslimer och judar skulle vara radikala fundamentalister
alla utomeuropéer skulle vara muslimer
en människa inte skulle kunna bli en del av majoritetsbefolkningen oavsett hur många generationer som passerat
Dessutom ska vi vara på det klara med att
statistiken som presenteras är kraftigt överdriven
Motargument 