Gästinlägg från Politifonen. Läs del 1 här.

Demokrati handlar om grundläggande värden som frihet, rättvisa och jämlikhet, där alla människor är lika inför lagen och skyddade från diskriminering. Här blir SD:s demokratibegrepp problematiskt. Den som inte är svensk på SD:s vis har nämligen inte samma frihet, inte samma rätt till jämlikhet och inte samma rätt att delta. FN:s ord ”alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter […] de har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap” är viktiga när det gäller demokratidiskussionen. Enligt FN:

är var och en berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.

Finns detta i SD:s definition av demokrati? SD gör ju skillnad på kristna och muslimer, invandrare och infödda, den demokratiska “sjuklövern” och dem själva. Då naggas demokratin i kanten när de erhåller makt, för att eventellt gå sönder. Sett utifrån FN:s och den svenska demokratins fundamenta är SD:s demokratibegrepp snarare grus i demokratins maskineri, ett uttryck för folkstyrets inbyggda svaghet, möjligheten till dess avveckling genom sin egen karaktär. Det är därför vi måste erövra demokratin varje dag, vid varje val, vid varje styrelsesammanträde, vid varje debatt.

SD anser att kulturella skillnader är oöverstigliga, därför förespråkas assimilering. ”De” måste bli som ”vi”. ”De” kan inte bli som ”vi”, eftersom varje individ är styrd av sin lojalitet till en viss kultur, enligt SD. Partiet kopplar på detta sätt anslutning till folket till kulturell tillhörighet på ett tydligt sätt. Enda lösningen enligt SD:s logik blir att ha så få invandrare som möjligt, eftersom olika kulturer inte kan samexistera och ingen kan byta eller synkretistiskt utvecklas tillsammans med en tillägnad kultur utan att avskärmas från sitt infödda sammanhang. Folkstyre blir enligt SD problematiskt när folket inte längre är en sociokulturellt sammanhängande grupp som delar just deras grundläggande värderingar utan istället är de som lever och verkar inom en offentlig förvaltnings räckvidd. Nota bene, Åkesson själv har uttryckt att även infödda kan vara föremål för deras assimilationspolitik. Konsekvensen är att ingen går säker från diskriminering och repression i SD:s Sverige och vad de står för är helt enkelt att samhälleligt medbestämmande bör reserveras för en etnopolitiskt definierad elit.

Vidare menar SD att byggstenarna i en demokrati är att det finns en stark gemensam nationell och kulturell identitet. Men, är det demokratiska byggstenar? SD är ett parti som till stora delar följer de vanliga teorierna om konservatism och nationalism, även om de inte kopplar nationalism till ras utan i stället till kultur. Kultur ingår dock som en faktor, tillsammans med ras, etnicitet mm, i FN:s definition av rasism. Detta innebär att SD inte har en demokratisk inställning till alla de människor som bor i Sverige. Skulle SD vara ett demokratiskt parti, så skulle de inte kräva att en person ska uppfatta sig själv som svensk, leva i enlighet med någon svensk kultur, se Sveriges historia som sin och inte heller kräva större lojalitet mot Sverige än mot någon tidigare hemviststat. Möjligen lika stor lojalitet. SD är ett parti som vill att Sveriges medborgare främst ska utgöras av vad de i enlighet med sin ultranationalism kallar för etniska svenskar, eftersom ingen annan kan anpassa sig till vår ”ursprungliga” kultur och våra gamla traditioner. I och med detta försvarar inte SD ”alla individers grundläggande människovärde och alla folks rätt till självständighet och demokratisk utveckling”.

Ytterligare problematiskt blir därför SD:s demokrati kopplat till partiets vilja att föra en assimileringspolitik.

Som assimilerad till den svenska nationen räknar vi den med icke-svensk bakgrund som talar flytande svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation.

Vidare menar de att:

Vårt alternativ till mångkulturalismen är en återgång till en gemensamhetsskapande assimilationspolitik liknande den som rådde i landet fram till år 1975, där målsättningen är att invandrare skall ta seden dit de kommer och på sikt överge sina ursprungliga kulturer och identiteter för att istället bli en del av den svenska nationen.

Något som direkt bryter mot regeringsformens krav på att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Vidare kan vi läsa att etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas. Det här är ett viktigt skydd, minoriteten får aldrig utsättas för majoritetens tyranni, något som varit grundläggande för politisk filosofi i västerlandet sedan den grekiska antiken. Ett centralt instrument i det skyddet är diskrimineringslagen och de förbud mot sådant förtryck som är stadgade däri.

Notera att FN:s deklaration om mänskliga rättigheter inte är bindande, den saknar så att säga rättsföljder som inträder vid avvikelser från dess innebörd. Något liknande gäller också för portalparagraferna och rättighetskatalogen i regeringsformen, där det inte heller finns uttryckliga rättsföljder inskrivna i författningen. Däremot är FN:s konvention om politiska och sociala rättigheter bindande, vilket också människorättsförfattningen Europakonventionen är, den är till och med svensk lag sedan mitten på nittiotalet. Så även om Åkesson och SD i sitt politiska värv är helt i strid med demokratins grundläggande värderingar och strukturer finns få eller inga rättsliga medel att göra detta gällande eller utkräva ansvar för avvikelsen.

Det instrument som finns är röstsedeln. Politifonen tar inte partipolitisk ställning, men vi tar ställning för demokrati, för pluralism och för mänskliga rättigheter. Därför vill vi att du tar årets val på allvar och fattar välgrundade beslut om hur du spenderar just din möjlighet att råda över framtidens Sverige.

//Jeni Al och Elwa Ninpo — Politifonen

Gästinlägg från Politifonen.

Häromveckan mötte Jimmie Åkesson en av sina gamla lärare i SVT Debatt. Med anledning av detta ger vi er här en annan vinkel på honom som politiker. Oavsett vad man vill spåra hans politiska engagemang till, finns idag en politisk realitet som han är ytterst ansvarig för, och det är de politiska program hans parti säger sig vilja driva.

Det är möjligt att han kände sig hotad som barn. Det är möjligt att gäng av nyinflyttade till Sverige faktiskt fanns i Sölvesborg i början på nittiotalet. Det är möjligt att Åkessons politiska engagemang är en enda enorm neuros. Det är också möjligt att inget av detta spelar någon egentlig roll, åtminstone inte för andra än Jimmie själv och hans närmast sörjande. Hans personliga historia och drivkrafter är nämligen inte vad SD går till val på, utan de går till val på sina politiska program.

En grundläggande fråga är denna; är Åkesson, i egenskap av ansvarig för sitt parti, att betrakta som demokrat? Det är ett tema Debatt hade tagit upp om det var en något mer seriös plattform för politisk debatt, istället för den vem-ljuger-mest-vinkel som är anlagd.

Låt oss börja med att bolla några av grunderna för det svenska statsskicket och demokratiska fundamenta i förhållande till den politik Åkesson representerar.

Sveriges demokratiska statsskick innebär att partier i riksdagen måste förhålla sig till de demokratiska spelreglerna och respektera de lagar som stiftats för att skydda och upprätthålla demokratin. I regeringsformen, vår mest grundläggande grundlag, 1 kap. 2 § kan vi läsa att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Vidare kan vi läsa att etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas. För att titta närmare på hur Sverigedemokraterna förhåller sig till detta, utifrån begreppen demokrati, mångkultur och assimilering, vänder vi oss till den programplattform de går till val på.

På Sverigedemokraternas hemsida står det att:

Den moderna demokratin har vuxit fram i intim symbios med nationalstaten. Demokrati betyder folkstyre och Sverigedemokraternas uppfattning är att man inte helt kan förbigå ordet ”folk” i begreppet folkstyre och att folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket och där det kanske inte ens förekommer en gemensam arena för debatt eftersom invånarna i staten inte talar samma språk. Vi ser således förekomsten av en gemensam nationell och kulturell identitet bland befolkningen i staten som en av de mest grundläggande hörnstenarna i en stark och väl fungerande demokrati.

Vilka utgör folket? Är det hela folket? Eller är det medborgarna? Här uppstår ett problem i SD:s principprogram vad det gäller demokrati; för vem har rätt att bli medborgare och därmed inneslutas i demokratin? SD:s demokrati innefattar att bara somliga är kompetenta nog att vara svenska medborgare. I SD:s fall är folket den som är svensk och det svenska medborgarskapet ska endast ges till dem som sätter sin lojalitet mot Sverige främst – före religion, etnisk tillhörighet, eller andra nationella eller europeiska identitetsmarkörer. Enligt SD skall det vara ett privilegium att vara svensk medborgare; vidare är SD negativa till dubbelt medborgarskap eftersom det kan medföra lojalitetskonflikter.

Detta står i bjärt kontrast till vad lagstiftaren åsyftar med 1 kap. 1 §, att all offentlig makt utgår från folket. Där åsyftas att folket är de som är bofasta här. Tredjelandsmedborgare (Island och Norge undantagna) behöver förvisso vara bofast i Sverige i tre år för att erhålla rösträtt i regionala och lokala val, men den grundläggande principen är att folket är människorna, oavsett härkomst. Oberoende av religiös eller politisk övertygelse. Oavsett utbildningsnivå. Vad det handlar om är medbestämmande i offentlig förvaltning för de som omfattas av den. Ingen som är bofast i Sverige ska behöva underkasta sig offentlig förvaltning utan att också ha tillgång till redskap för att påverka densamma. Stat, landsting och kommuner finns inte för sin egen eller något särintresses skull, de finns för folkets skull. Och folket, det är alla vi, tillsammans. Som bor i Sverige och som därigenom är svenskarna.

Det är mot den här bakgrunden som demokrater betraktar SD:s önskan om att reglera demografin med abortförbud, invandringslagstiftningen och straffrätten såsom rasistisk, de ser helt enkelt den sverigedemokratiska politiken som ett indirekt angrepp på demokratin och alla människors lika värde och rättigheter.

//Jeni Al och Elwa Ninpo — Politifonen