Etikettarkiv: vardagsrasism

Terminologi – rasism

Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Senast tittade vi på afrofobi. Den här gången har turen kommit till rasism.

Rasism är ett komplext begrepp med en månghundraårig historia. För att kunna närma sig en förståelse för begreppet och dess relevans idag, trots att det sedan snart 70 år tillbaka råder konsensus inom den medicinska forskarvärlden om att mänskliga, biologiska, raser inte existerar, behöver vi inleda denna artikel med en kort, historisk bakgrund.

Rasismens uppkomst

Det finns ingen klart avgränsad startpunkt för idén om att vi människor skulle vara väsensskilda; med olika förmågor, egenskaper och värde sinsemellan. Dessa idéer går att hitta lite varstans i såväl tid som rum. Rasismen, som det komplexa begrepp vi känner igen det idag, kan dock sägas stamma ur upplysningstidens strävan att vetenskapliggöra mänsklig kunskap och kunskap om människan. En strävan som dessutom sammanföll med såväl den europeiska kolonisationen av Afrika, Asien och Amerika, som med uppkomsten av den föreställda gemenskap vi känner som nationalism. I denna smältdegel av tankar och idéer hittar vi två för ämnet centrala teorier, ofta benämnda monogenism och polygenism.

Monogenism utgår från idén att alla människor har en gemensam förfader, men att vi p g a det vi idag skulle kalla miljömässiga faktorer utvecklats olika – degenererat – och att det skulle förklara de olika ”människoraser” vi idag möter i världen. Filosofen John Locke och vår egen Carl von Linné var två av de tidigaste förespråkarna för denna teori.

Polygenism handlar istället om att varje ”ras” har sitt eget ursprung, och att den vite mannen därmed är oåterkalleligen väsensskild från t ex afrikanen eller asiaten. Två av de mer namnkunniga vetenskapsmännen inom denna teoribildning är David Hume och Immanuel Kant, även om Isaac La Peyrère anses vara den som satte teorin på kartan genom publiceringen av hans Prae-Adamitae i mitten av 1600-talet.

Även om man tvistade om orsakerna till det hela, var man dock överens om grundpremissen; att människan är indelad i olika raser och att dessa raser var förknippade med olika egenskaper och förmågor.

Efterhand fick monogenismen ge vika åt polygenismen. I och med det befästes bilden av att även om miljön har betydelse för hur människor utvecklas, så räcker det inte för att eliminera karaktärsdrag som beskriver hennes rastillhörighet. Eugeniken – rashygienen – som vetenskap var född, och med den nådde den biologiska rasismen oanade höjder men resulterade också i fruktansvärda konsekvenser, understödd av den samtidigt framväxande nationalismen, vars idé om ”folket” gavs legitimitet genom att stödja sig mot den rasistiska vetenskapen och vice versa.

Parallellt med andra världskriget började dock forskare inom genetik, antropologi, sociologi och psykologi allt mer ifrågasätta eugeniken som vetenskap och 1950 kunde UNESCO slå fast att det inte existerar några mänskliga raser. Vidare forskning genom åren har sedan gång på gång bekräftat detta. Människan som biologisk varelse kan inte delas in i olika raser – därtill är vi alldeles för lika.

Hur kan det finnas rasism om det inte finns några mänskliga raser?

Argumentet från den för rasism anklagade ”sverigevännen” låter sällan vänta på sig. Hur kan hen bli anklagad för att vara något som rimligen inte ens kan finnas?

”Race is an ideology and for this reason, many scientists believe that race should be more accurately described as a social construct and not a biological one.” –Vence Bonham, J.D.

Som dr. Bonham mycket riktigt påpekar är (mänsklig) ras inte en biologisk verklighet, utan en i första hand social konstruktion. Det betyder i klartext att det som ”gör” rasism kan vara när grupper av människor beskrivs som om de vore biologiskt avvikande – det vill säga; när åtskillnad görs på ett sätt som antyder att olikheterna gör oss väsensskilda.

Det kan förstås handla om kroppsliga egenskaper som hudfärg, ansiktsdrag eller liknande – så kallad ”hudfärgsrasism” – men lika gärna röra tillskrivna egenskaper som etnicitet, kulturell tillhörighet eller religiös tro. Det är med andra ord nu rasism blir det komplexa begrepp jag påpekade i början av artikeln.

Anders Hellström, docent vid Malmö Högskola, har på uppdrag av Forum för Levande Historia sammanställt en begreppsinventering av rasismbegreppet. Han konstaterar att vi på ett sätt rört oss långt från den uppenbara rasism som en gång legitimerade kolonisation, apartheid och slavhandel, men att rasismen ändå följt med oss och att marginaliserade grupper fortfarande drabbas av dess konsekvenser. Inte minst p g a begreppets komplexitet:

”Förvirringen kring rasismbegreppets natur kvarstår /…/ Vad som är rasism och inte är en fråga som debatteras flitigt i media idag och utgången av denna får konsekvenser för hur vi väljer att bedriva den antirasistiska kampen, vilket påminner oss om vikten av att kontinuerligt reflektera kring vad det är som vi egentligen vänder oss emot.” -Anders Hellström

Begreppet ”rasism” dog inte när myten om de mänskliga rasernas existens avslöjades. Istället genomgick det en slags förvandling och blev till flera olika – om än med en gemensam bas – rasismer. 

En rasism, flera rasismer

I Motarguments artikelserie om terminologier har vi redan mött några av rasismerna. De ligger ofta gömda inom andra begrepp. Afrofobi, antiziganism, heterosexism, antisemitism, islamofobi – alla rymmer de aspekter som har mer eller mindre direkta beröringspunkter med rasism.

Rasismerna kan skilja sig åt vad gäller olika aspekter. Ibland handlar det om en begränsad företeelse i tid eller rum, som t ex apartheidregimen i Sydafrika, och i andra fall kan det beskriva en strukturell företeelse som löper genom hela västvärlden och/eller under lång tid. En annan dimension av de olika rasismerna är hur de i vissa fall har fokus på individen (vem är rasist? vad är ett rasistiskt beteende?) och i andra fall fokuserar på begreppet som en dominerande tankestruktur/ideologi.

Även om Hellström i sin text inte riktigt vill hålla med mig om det, menar jag att gemensamt för samtliga rasismer, trots sina inbördes olikheter, är att de delar en gemensam grundläggande proto-definition, som jag med hjälp av Antirasistiska Akademin (ArA) vill beskriva – förvisso svepande, nästan svävande på målet – som teorier, världsåskådningar, rörelser, processer, samhällssystem och/eller handlingar, som i sin tur bygger på föreställningen att det finns grupper av människor (beskrivna som t.ex. raser/etniciteter/kulturer) med egenskaper som är specifika för just dem.

Definitionen är med nödvändighet lika vag som begreppet är komplext. Men det gör den å andra sidan lättare att applicera på de olika rasismerna, vilka jag beskriver översiktligt nedan (förteckningen över rasismer är hämtad från Hellbergs text):

Den biologiska rasismen drabbades av ett hårt slag när rasbiologins pseudovetenskaplighet slogs fast och behöver egentligen inte beskrivas särskilt ingående. Det är en daterad form av rasism som få idag öppet bekänner sig till och som framförallt används som försvar för andra former av rasism – inte sällan i form av uttalandet ”Jag är inte rasist, men…”.

När den biologiska rasismen inte längre var gångbar – en process som rivstartade när Förintelsen blev känd – ersattes den av neo-rasism eller kulturrasism/kulturell rasism. Begreppet omfattar rasism som essentialiserar kulturbegreppet. Det innebär uppfattningen att vissa människor är på ett visst sätt eftersom de tillhör en viss kultur, etnicitet eller religion – enligt samma tankemodell som tidigare användes om raser.

Ett annan rasism är den postkoloniala rasismen, som har sitt ursprung i erfarenheter från före detta kolonier i Europa och Asien. Här fokuseras begreppet ”vithet”, som illustrerar både en maktstruktur och identitetsskapande. Antingen är man vit eller icke-vit och desto mindre vit man är, desto längre ned i maktordningen hamnar man.

Den institutionella rasismen (också känd som strukturell rasism) beskriver hur rasism kan existera inom ett samhälles eller en institutions ramverk och lägger tyngdpunkten på rasism som diskriminerande system och institution. Det handlar om en rasism som ”sitter i väggarna”. Det brukar dessutom hävdas att den institutionella rasismen är mer vanemässig än intentionell, vilket betyder att de som gör den institutionella rasismen sällan är medvetna om att de upprätthåller ett rasistiskt system.

Detta för oss till den av Hellström benämnda vardagsrasismen. Rasism är inte bara en ideologi eller samhällelig struktur som vi rör oss innanför eller utanför. Den är också en del av vår vardag – mer för vissa än för andra:

Hudfärgade plåster som lyser ljusbeige mot mörkbrun hy.  Kvinnan som spottar på tiggaren utanför mataffären. Påpekandet (i all välvilja) om det vackra mixade barnet i barnvagnen. Svårigheten för Ahmed Abdikadir att bli kallad till arbetsintervju, trots hans höga kompetens.

Alla är de vardagliga uttryck för olika former av rasism. Vart och ett för sig är de möjliga att förstås eller ursäktas som individuella uttryck för okunskap eller fördomsfullhet – eller helt ryckas på axlarna åt – men tillsammans bildar alla dessa upplevelser en integrerad helhet som visar att rasismen – trots att det sedan snart 70 år är bevisat och fastslaget att inga raser existerar – fortfarande upprätthåller och skapar en diskriminering på i princip samma premisser som innan 1950.

En spännande effekt av att tänka i termer om flera rasismer är att det gör det möjligt att – åtminstone i teorin – vara både antirasistisk och rasistisk samtidigt. Detta genom att t ex som Sverigedemokraterna (SD) ta officiellt avstånd från biologisk rasism men samtidigt driva en otvivelaktigt islamofob agenda.

Finns rasister?

”Eftersom rasism förknippas så starkt med denna händelse [Förintelsen – min anm.] tas det som en förolämpning att förknippa ett individuellt beteende med rasism.” -Anders Hellström

Jag vill avsluta denna artikel med några ord om epitetet ”rasist” vilket jag var farligt nära att använda ovan (men undvek elegant genom att lägga till slutleden -istisk till orden ”antirasist” och ”rasist”). Om nu rasism är ett begrepp som lever och frodas än idag, även om inte raser gör det, torde ju även rasister kunna leva och frodas. Eller?

Det är  – i likhet med själva rasismbegreppet – en komplex fråga att reda ut. Rasism existerar bevisligen, även om dess uttryck sker på lite andra premisser än på den rasbiologiska tiden före 1950. Men som Hellström implicerar i citatet ovan har rasistbegreppet inte riktigt genomgått samma förvandling.

En rasist är för många fortfarande en person som tror på biologiska, mänskliga raser. Och självklart finns de fortfarande kvar, någonstans i periferin. Det kan man bl a bli varse om man tar notis om de regelbundet återkommande försöken att motbevisa påståendet om att mänskliga raser inte existerar. Och dessa individer är utan tvekan den renaste formen av rasister du kan hitta. Men de är få, och de är – som sagt – perifera.

I och med förändringen av rasismbegreppet och uppdelningen i olika rasismer, har man dessutom börjat tala allt mer om att ”göra rasism” snarare än att ”vara rasist”. Det är framförallt en logisk perspektivförskjutning. När fokus ligger på processen att göra kultur, etnicitet eller religiös tro till ställföreträdare för ras, blir den forne rasisten snarare en slags rasism-tillverkare; en som skapar/medskapar ras.

Det går att hävda att detta perspektiv befriar människor från sitt individuella ansvar och dessutom formulerar ursäkter åt dem, så de kan upprätthålla ett rasistiskt beteende utan att det ger några uppenbara konsekvenser.  Men det kan också förstås som ett sätt att erbjuda de här individerna en möjlig väg ut. ”Jag förstår att du menar väl, men det du just sade är ett rasistiskt påstående” är för det mesta en mer konstruktiv ingång i en diskussion än ”Du är rasist”.

Hur man väljer att se på det beror förstås på vad målet är. Bekämpa rasismen eller bekämpa rasisten.

Källor och lästips:

Tillsammans kan vi

Vi föds inte till en människosyn, vi föds inte till rasist, nazist, fascist, ”sverigevän” eller främlingsfientlig. Vi är alla ”sverigevänner”, fast vi har en annan syn än de som anammat ordet och gjort det till sitt.

►Milo► / Foter.com / CC BY-NC-SA

Det är slumpmässiga möten och händelser som formar individen – antingen till öppenhet och tolerans, eller till hat och misstänksamhet – i attityden mot dem man uppfattar som annorlunda eller mindre värda. Våra föräldrars påverkan är en viktig faktor för vilken människosyn vi får. Rollen som föredöme avspeglas i hur man talar med, agerar och informerar den personen som befinner sig i beroendeställning. Det finns också andra personer som har påverkan på hur unga människors människosyn formas. Det kan vara lärare, tränare, ledare men inte minst samhället har ett stort ansvar att upplysa om alla människors lika och unika värde.

Så ett förändringens frö

Så kallad ”vardagsrasism” existerar överallt i samhället: i skolan, på arbetsplatser, på idrottsarenor, på bussen, på gatan och i hemmen. Denna rasism kan bemötas relativt enkelt, kanske inte så att personen som uttrycker åsikter som strider mot dina egna, eller är fördomsfulla, ändrar sin åsikt utan vidare, men att man kan så ett frö till förändring. Det är så vi måste se det, och därför är det nödvändigt att ifrågasätta och bemöta dessa uttryck. Det kan räcka med enkla frågor som ”Varför tycker du så?” eller ”Hur menar du nu?”. Det handlar om mod och civilkurage, att stå upp för alla människors lika värde. Det är obekvämt och ibland obehagligt att ifrågasätta, men vi måste våga.

Om vi inte svarar på dessa uttryck ger vi vårt samtycke.

Inte bara SD-sympatisörer

Vi ska vara på det klara med att rasister inte bara finns i Sverigedemokraterna och de som sympatiserar med dem. De finns även inom andra partier och sympatisörer. De finns bland oss, ibland är de tysta och ibland märks de. Människor som röstar på Sverigedemokraterna bör enligt mig betecknas som rasister, eftersom deras politik grundar sig på att människor ska indelas hierarkiskt utifrån bakgrund och religion. Men alla som röstar på Sverigedemokraterna är inte rasister. Deras partisympati har ofta sin orsak i okunskap, misstänksamhet och missnöje med den politik som nu är vår verklighet. Många av de som väljer Sverigedemokraterna kan påverkas. För att det ska bli möjligt måste fler av oss bidra – även om det gör ont.

Att artisten Timbuktu känner sig tvungen att visa upp sitt svenska pass och utbrista att han är svensk, att han är en av oss, är obehagligt men nödvändigt. Jag behöver inte visa upp mitt svenska pass. Orsaken till detta är att Timbuktus namn och hudfärg inte överensstämmer med vad många anser vara svenskt. Fast det är just vad de är. Vi har alla namn, bakgrund och hudfärg som är svenska. Detta är vårt Sverige, ett Sverige där alla är välkomna och är en del av vår gemenskap. Medeldistanslöperskan Abeba Aregawi är ett exempel på en människa som bemötts med mycket misstänksamhet, eftersom hon ”inte är svensk”. Hon är svensk nu, hon ville bli svensk och hon är välkommen att vara svensk, precis som alla andra är välkomna att bli en av oss. Komikern Soran Ismail har, i samband med den omtalade järnrörsskandalen, stått upp för sin och vår rätt till vårt land Sverige.

Alla kan dra sitt strå till stacken

Timbuktus och Soran Ismails mod och civilkurage är nödvändiga i vår strävan för ett öppensinnat Sverige, men det räcker inte. Vi måste bli fler. Därför är det nödvändigt att vi alla tar ansvar och bemöter diskriminering och uttryck för rasism, högt som lågt. Det är vi skyldiga oss själva. Det är vi skyldiga Sverige.

En människosyn är inte beständig, utan föränderlig. En människa får aldrig ses förlorad till främlingsfientlighet och hat, utan vi måste tro och hoppas att alla kan bryta och komma till en punkt då de inser att de har haft fel. Det är denna tro och detta hopp som gör att man aldrig får sluta kämpa och verka för ett fördomsfritt samhälle. Tillsammans kan vi. Vi får aldrig tystna.

Myt: "Rasistskämt" är harmlösa

Det har väl hänt den bäste. Att sprida vidare något ”roligt”, även om det skulle kunna vara lite smårasistiskt? Inte för att man egentligen tror att det finns någon sanning i det (eller kanske lite, men kanske inte alla…), utan bara för att det kan ge ett gott skratt. Men vad är det du säger med din delning av dessa skämt/texter?

N1Ska vi ta och granska ett par ”skämt” och vad de innebär?

”Vad får man om man korsar en neger och en zigenare?
— Världens lataste tjuv.”

De fördomar som späs på (och är vad som är menat att göra ”skämtet” roligt) är stereotyperna om att afrikaner är lata och att zigenare är tjuvar. Hade inte dessa generaliseringar (en fördom som existerar för hela gruppen) funnits — och spätts på, så hade det inte funnits någon ”humor” i skämtet.

”Hur får man en neger att svälta ihjäl?
— Man gömmer bidraget under tvålen…”

Även här finns två föreställningar som späs på, nämligen att alla (generalisering) afrikaner lever på bidrag och att de inte tvättar sig.

”Vad är det för skillnad på en jude och en pizza?
— Pizzan skriker inte när man stoppar in den i ugnen.”

I detta ”skämt” är det förintelsen som görs till mindre viktig (bagatelliseras) genom att skämtaren jämför judar (alla som tillskriver sig den judiska tron) med pizzor. Där skillnaden endast märks när juden dödas genom att stoppas in i en ugn.

Jag väljer att inte länka till just den sida jag hittade detta på, men internet är nedlusat med liknande ”skämt” och lustigheter.

De som skriver dessa skämt är antagligen (om ni inte förstått det vid det här laget) väldigt rasistiska och/eller omogna. De personer som sedan delar dessa skämt vidare tillhör förmodligen inte den grupp som det skämtats om. Vanligtvis skickas inte heller den här typen av skämt till alla — utan bara bland de som inte inser att det kan vara rasistiskt, eller de som avsiktligt tror att de vinner på att förlöjliga eller kränka vissa människor. Sådana här kränkande texter sprids alltid mellan människor som tillhör en annan etnicitet än den det skämtas om, den lilla minoritet som verkar uppskatta ”det roliga” i att kränka hela folkgrupper.

Människor har under mycket lång tid gjort på detta sätt, för att få ”dem” (”de andra”) att verka som mindre värda människor, eller till och med djur. Slavhandel och förtryck är svårt att genomföra om de som utnyttjas eller förtrycks har samma värde som förtryckarna. Att skämta om ”de andra” är ett välbeprövat sätt att förminska andra människor för att kunna behandla dem respektlöst. Det är en del av maktmissbruket och en grundpelare i att kunna rättfärdiga ett maktmissbruk (de är mindre värda än vi, så vi kan behandla dem som vi vill).

Varje gång du, eller någon du känner, delar/berättar/sms:ar liknande saker så kan du försöka utläsa (som i exemplen över) vad det är som egentligen sägs, om vilka det sägs och vem det är som kan tänkas säga det? När skämten baseras på etnicitet så är det vanlig, okomplicerad rasism som ligger bakom, tro inget annat. Det finns inget genetiskt som gör afrikaner lata, zigenare till tjuvar, judar snåla etc. Det är påhitt och föreställningar som har skapats av andra människor, för att kunna ta eller upprätthålla makten över dessa — utan att riskera att få dåligt samvete… De andra är ju lite sämre än vad vi (den grupp just du och jag) tillhör.

Fler texter och åsikter från Andreas Meijer finns på hans blogg

Hur bemöter man polisen – ett föredrag om dina juridiska rättigheter i samband med Reva

Sedan några månader tillbaka har polisen inlett en satsning som syftar till att upptäcka och utvisa människor i Sverige som saknar rätt att vistas här. Polisens syfte är legitimt, men polisen lyder under lagar som alla vi andra. Enligt flera uppgifter som framkommit i medierna och från annat håll har polisen stoppat, kontrollerat och omhändertagit människor baserat på deras utseende.

ThaboPPBild2
Om polisens agerande får fortsätta riskerar det att i längden undergräva förtroendet för den svenska rättsstaten. Frågan är särskilt viktig för människor som inte passar in i många polisers uppfattning av hur ”en svensk ser ut”, eftersom de människorna är de huvudsakliga offren för polisens till synes ofta godtyckliga spaning efter människor utan uppehållsrätt i Sverige.

Afrosvenskarnas Riksförbund erbjuder därför en tre timmar lång föreläsning kring hur vi kan använda gällande lagar för att på egen hand, och således tillsammans, stoppa polisens diskriminerande beteende.

ThaboPPBild15Föreläsningen innehåller även exempel på praktiska situationer där föreläsare och folk ur publiken själva skapar hypotetiska situationer med poliskontroller. Utbildningen i den delen visar hur man både genom sitt beteende, och genom sin förvärvade juridiska kunskap, kan stoppa polisen från att bryta mot lagen och hur man på egen hand kan försvara sina lagliga rättigheter.

Innehållsförteckning

Ni som vill läsa Powerpointdokumentet i sin helhet kan göra det här (Dokumentet är i PDF-format).

Föreläsningen i sin helhet kan ses här.

Varje rubrik har en tillhörande sida i powerpointdokumentet som även kan ses enskilt om du klickar på bildlänken.

För att hoppa till tidpunkten i föreläsningen där rubriken behandlas så klickar du på videolänken.

1. Racial profiling: It starts early. BILDVIDEO

2. Mänskliga rättigheter. BILDVIDEO

3. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. BILDVIDEO

4. Europakonventionen – Del 1 BILDVIDEO

5. Europakonventionen – Del 2. BILDVIDEO

6. Europakonventionen – Del 3 BILDVIDEO

7. Europakonventionen – Rättspraxis. BILDVIDEO

8. Regeringsformen (1974:152) BILDVIDEO

9. Polislag (1984:387) – Del 1 BILDVIDEO

10. Polislag (1984:387) – Del 2 BILDVIDEO

11. Polislag (1984:387) – Del 3 BILDVIDEO

12. Polislag (1984:387) – Del 4 BILDVIDEO

13. Human rights first – Time 4 truth BILDVIDEO

14. Polislag (1984:387) – Del 5 BILDVIDEO

15. Polislag (1984:387) – Del 6 BILDVIDEO

16. Polislag (1984:387) – Del 7 BILDVIDEO

17. Polislag (1984:387) – Del 8 BILDVIDEO

18. Polisförhör – Förundersökning. BILDVIDEO

19. Poliskonfrontation – Rättsligt efterspel. BILDVIDEO

Ta debatten!

Bög, hora, kommunist, vänsterpack och pkmaffia… men vi ska ta debatten.
Saken är den att det inte finns en debatt att ta, sen jag började ta debatten eller snarare argumentera emot intoleransen när SD kom in i riksdagen så har jag märkt ett par saker, saker som börjat oroa mer och mer.

I början var de inte många som skanderade rasistiska åsikter kors och tvärs, det var inte många som blandade ihop yttrande- och åsiktsfrihet utan man kunde möta upp dem med sakliga faktabaserade argument… ledde som oftast bara till att de blev tysta i diverse trådar, men det var något i alla fall, de slutade skandera.

Sen hände något på vägen, media blev ”gammelmedia” och faktan avslogs med hänvisning om t.ex. judisk komplott eller att regeringen minsann döljer faktan som den verkligen är, inte ens när BRÅ själva tar upp att de blir misstolkade slutar de intoleranta att förvanska det som framkommer.

Och argument blev mer och mer personliga påhopp istället för att argumentera emot från den intoleranta sidan, jag har i dags dato mottagit 32 hot om våld via personliga meddelanden blandat med allsköns olika påhopp plus en del personliga meddelanden jag inte ens vet hur man ska tolka då svenskan i dessa har varit svår att läsa… svårare än ett pussel på 5000 bitar utan bild att utgå ifrån.

Ta debatten!
PhOtOnQuAnTiQuE / Foter.com / CC BY-NC-ND

Det är inte maktlöshet jag känner när jag argumenterar, det är snarare känslan av att den andre inte gör något annat än totalt blockerar nya intryck som gör att det känns som man inte kommer någon vart.
Jag sitter och skriver, försöker nå fram och verkligen hoppas att de kommer med ett vettigt motargument som leder fram till att vi har en diskussion… och jag medger gärna att jag bara väntar på att någon mer viktig än jag skuttar in i debatten som inte är en debatt, en person i makten, en person som har större förutsättningar än jag själv att uppmärksammas och dra med fler i just jakten på en debatt.

Vi som är där ute och skriver så tangentborden glöder är en del, vi är inte så fasligt få, men vi är djupt medvetna om att det är så tyst från håll som spelar roll men fortfarande är vi där varje dag och försöker få till en debatt.

En debatt som är utan tillmälen, personliga påhopp och framförallt faktabaserad… inte en strid i sandlådan där den som skriker högst inbillar sig att den ”vinner debatten” och det är så oerhört dumt att den intoleranta sidan skanderar alla dessa olika tillmälen för det är just vad de mest klagar över… får man inte ha vilken åsikt man vill utan att vara rasist?

Och nej, det är inte bara sidan till höger som tillämpar sådant, men av den erfarenhet jag har och delar med så många andra som argumenterar mot intolerans av alla de olika slag så är det just rasisterna som gör allt för att debatten inte blir en debatt.

Så att ta debatten, kan vi göra det när andra sidan inte debatterar utan endast skriker ut sin monolog?
Kan vi ta debatten när det inte finns en att ta? Debatt kräver att båda parter pratar med varann men en sida i detta pratar inte och vill inte ens försöka förstå…är det en debatt då?
Det finns ett par som tar debatten bland den sidan som benämns som rasistisk men de drunknar bland alla näthatande troll som gör allt för att debatten inte ska kunna finnas, de gångerna jag hamnat i sådan lycka över att finna en att ha debatt med så fullkomligt översvämmas kommentatorsspåret av allehanda påhopp och icke relevanta påståenden om min person.

Det blir som att föra ett samtal med en person samtidigt som flera andra personer skriker in i ens öron samtidigt, visst tycker en del och säger att man ska blunda men man gör inte det, man läser faktiskt allt eftersom det kan hända att bland alla dessa kommer en som vill delta i samtalet.

Och man vill inte gå miste om det, man vill att det finns fler som kan hantera att man inte håller med, att man har annan fakta som man stödjer sina argument på samt är intresserad av att försöka komma någon vart.

Och nej, alla åsikter är inte bra, speciellt inte de som är rasistiska.
När vi försöker nå fram är det vad vi bemöts av, rent skärt öppet hat, hat för vi inte tycker som de och hat för att vi vågar säga emot med fakta vilket de inte har på sin sida.

De har Avpixlat som kräver vad de själva inte förmår göra, Exponerat och Dispatch International som endast förmedlar en vidrigt vinklad bild av att allt är en grupps fel, absolut allt är andras fel men aldrig deras eget.
Att påpeka för Ingrid Carlqvist som leder Tryckfrihetssällskapet att det är motsägelsefullt att kräva full yttranderätt och tryckfrihet samtidigt som man vill förbjuda just en skrift, omfattas inte koranen av tryckfrihet… framförallt den totala hon vill ha?
Och vad sker när man gör det, mer näthat och fåniga påhopp men absolut ingen saklig debatt.

Så när folk säger att man ska ta debatten känns det mer som att de vill ge rum för näthat och rasismens spridning, för så ser den riktiga bilden av flertalet av dagens debatter ut, det är den mörka sanningen som vi har att göra med, vi vanliga människor som tycker att det är viktigt att inte låta samhället drunkna i intoleransens djupa hav.

Och det blir inte bättre av att Janne Josefsson och Stina Dabrowski går ut och ger klartecken om att sparka neråt… för vi ska ta debatten, vi, folket som tar debatten varje dag behöver inte höra att vi ska ta debatten.

Det gör vi redan, trots det inte finns en debatt att ta.

Gästkrönikör Mika Osipoff, en vanlig nätpratare, varken mer eller mindre än någon annan.

Läs även hans tidigare krönika: Mobbning…

Så stoppas ”radhusrasismen” och den rasistiska normaliseringen

Gästinlägg av Mats Jonsson

Jag intresserar mig för rasism och främlingsfientlighet. Jag ställer mig ofta frågan – hur kan människor i allmänhet triggas så starkt av alla de rasistiska och främlingsfientliga organisationer som uppenbarligen vill provocera fram det allra sämsta hos människor?

Klicka för en större bild
Klicka för en större bild

Vad är det som gör att gemene man går in och kommenterar under bilder som den här bredvid – så snabbt och utan att tänka efter? Jag tror nämligen att det är precis så – alltså utan eftertanke – många av de hotfulla, rasistiska och förtalande kommentarerna på Facebook kommer till.

Nu är inte jag ett stort fan av brända svenska flaggor. Jag tycker det är en dum, provokativ och onödig åsiktsyttring. Trots denna åsikt lyckas jag utan ansträngning undvika att uttala mig rasistiskt och hatiskt kring handlingen.

Jag förutsätter att det ligger något bakom den brända flaggan. Kan det ha något med Lars Vilks att göra? Mohammedteckningar? USA i Irak? Jag vet inte – men någonting har i alla fall upprört de som syns på bilden.

Gemene man ”gör” innan han ”tänker”. Jag brukar kalla det för radhusrasism. Den typen av rasism som det pratas om runt köksbordet. Det man säger till sin närmsta kompis, fru eller arbetskollega. Det man snabbt och enkelt säger och gör på Facebook, Twitter, etc. Inte för högt, inte för synligt. Bara lagom högt.

Radhusrasismen normaliserar och skapar ett klimat där det är okej att subtilt och ironiskt nedvärdera människor med annan härkomst och religon. Och jag tror att detta är på väg att prägla oss – att detta riskerar att bli det ”nya sverige”. Jag vill inte ha det så.

För inte så länge sedan fann jag bilden ovan på min egen Facebookvägg med kommentaren ”Va i helvete!”. Det var en helyllekille, en kompis sedan barnsben, som kommenterat bilden. Självklart väckte det mitt intresse. Jag gick in och läste kommentarerna och döm om min förvåning då jag i kommentar efter kommentar läste allt detta hat, all missvisande fakta, all manipulerad statistik och slutligen all rasistpropaganda. En och annan kommentar sa också emot de främlingsfientliga (jag själv t.ex.) men de få som protesterade drunknade snabbt i nya rasistiska kommentarer.

Det är den här typer av initiativ – en Facebookgrupp som odlar obetänksamt hat – som normaliserar tanken hos gemene man. Det är inte okej, och det måste stoppas.

Hur gör vi det då? Fem enkla tips:

  1. Stå alltid upp för dina egna anti-rasistiska åsikter, vänligt men bestämt och utan våld.
  2. Ställ frågor; ”hur menar du?”, ”vad får dig att tycka så?”, ”var får du din fakta ifrån?”, etc.
  3. Ha gärna ett knippe med egna, anti-rasistiska argument i bakfickan, plugga dem.
  4. Luta dig mot demokratins stöttestenar och acceptera andras åsikter, resonera kring dem.
  5. Ge dig inte, stå på dig, vi är ofantligt många fler som är anti-rasister än rasister.

Jag uppmanar alla icke rasister att inte vara tysta. Att stå upp och ta diskussionen – i alla lägen. Markera att det inte är okej att uttrycka rasistiska eller främlingsfientliga åsikter!

// Mats Jonsson, Senior Project Manager & Musiker

PS – Vill du läsa om de rasistiska påhoppen angående den brända flaggan ovan så kan du göra det i denna Facebooktråd.

Rasism – ett slöseri med mänskliga resurser

På Stockholms stads intranät kunde man för ett par dagar sedan läsa att ”Nära 68.000 personer i Stockholms län är utan jobb — hälften av dem är utlandsfödda. Samtidigt finns det över 10.000 lediga jobb i staden och vi står inför en av de största pensionsavgångarna någonsin.”

Är det något vi behöver så är det kvalificerad arbetskraft, samtidigt så går utlandsfödda antingen arbetslösa eller i ”fel” arbete p.g.a. en strukturell vardagsrasism. 34 procent av Stockholms utrikesfödda har gymnasiekompetens, och över 30 procent har universitetsutbildning.

I helgen mötte jag en person som har levt trettio år i Sverige, har tre examina från KTH och har sökt hundratals arbeten inom sin profession. Hen försörjer sig och familjen genom att köra taxi.

Utbildad i Sverige till ingen nytta, för hen har ett utländskt namn.

08sprrec01
sponng / Foter / CC BY-NC-ND

Det är konstaterat i olika undersökningar att man slentrianmässigt blir bortsorterad direkt i jobbansökningarna om man har ett icke svenskklingande namn. Det beror absolut inte på att arbetsgivare är speciellt rasistiska personer, men tack vare SDs malande om invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet så äter sig rasistiska fördomar även in i potentiella arbetsgivares undermedvetna.

Dömd och utsorterad p.g.a. sitt namn.

Personen jag talade med i helgen slog uppgivet ut med händerna och sa:
— ”De talar om religion, jag har ingen religion. Allt jag vill är att få arbeta med det jag är utbildad till. Ge mina barn en bra uppväxt. Jag räds för hur framtiden i Sverige blir för mina barn. Det här är deras hemland, ska de bli dömda och utsorterade p.g.a. sina namn?”
Detta är ett horribelt slöseri med kvalificerad högutbildad arbetskraft.
Det är ett fruktansvärt svek mot hela Sveriges befolkning att inte ta tillvara på varenda människas resurser.
Jag håller Sverigedemokraterna direkt ansvariga till att skapa ett utarmat samhälle där människor inte bedöms efter sina personliga kvalitéer och förmågor utan efter färgen på hår, hud, ögon och namn.

Sverige är fullt av glesbygd, avfolkningsbygder, småsamhällen som sakta dör för att det fattas människor.

Handlarn lägger ner, skolan stängs och bygden dör. Lösningen och frälsningen kan vara att ta emot flyktingar. Men på i stort sett vartenda ställe där det öppnas en flyktingförläggning så dyker SDs sympatisörer och förtrupper — de Nationella — upp och skrämmer upp lokalbefolkningen med ord som massinvandring och islamisering. Lokalbefolkningen blir fientligt inställda till nykomlingarna som självklart drar vidare till någon trevligare plats i Sverige så fort de kan.
Det är ett direkt angrepp på glesbygdens överlevnadsmöjlighet. Om ingen kom och strödde misstro och rädsla så stannar nykomlingarna i bygden och bidrar till en framtida blomstring.
SDs politik skadar hela Sverige.

Enligt den rasistiska syn på människors värde som underblåses av Sverigedemokraterna så är det skillnad. Jag vet inte hur många gånger jag har läst från SD-sympatisörer att det är skillnad på människors värde och att somliga förtjänar att ha det bättre, är mer värda.
Vi har i dagarna sett och hört högt uppsatta SDpolitiker, idag riksdagsledamöter, under en natt på stan häva ur sig till Soran Ismail att han inte är svensk och inte har här att göra. Att de äger rätten till Sverige.
Hur tror ni Erik Almqvist, Kent Ekeroth och riksdagskandidat Christian Westling ser på personen jag talade med i helgen? Efter 30 år i landet, utbildad här och med barn födda här?
De gjorde det glasklart för oss alla, de betraktar ingen utlandsfödd som svensk.

Det får mig att vilja hävda att personen jag i helgen mötte är värd mer än tio av dem och den person vid namn Jimmie Åkesson som har läst lite olika fristående kurser i Lund, gått med i och tagit över ett rasistiskt parti och plockar ut minst 94050 kronor i månaden.
För Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna motarbetar utveckling och välstånd i Sverige.

Rasismen Sverigedemokraterna företräder utarmar oss.