Alla inlägg av Jannica Engdahl

Vi och dom i lagsporter

Människan har i alla tider haft behov av en vi och dom-mentalitet. I tusentals år har stammar och folkslag stått på varsin sida av ett slagfält och sedan drabbat samman med påkar, svärd och hillebarder i högsta hugg. Allt för att försvara jaktmarker, religion, kung och fosterland. Samma mentalitet återfinner vi i rasismen, och i andra gemensamma sammanslutningar som hatar tillsammans day52

Som jag tidigare skrivit om så betyder ‘att innesluta en grupp människor i en gemenskap’ automatiskt att det måste finnas några andra att utestänga. Däri skapas även främlingsfientlighet. Du kan nämligen inte ingå i någonting om det inte finns någon som står utanför. Människans nedärvda rädsla för just detta utanförskap har sitt ursprung i överlevnadsinstinkten, och en kvarleva av detta beteende återfinns i mobbning och diskriminering i olika typer av grupperingar.

Grupptryck – en sorts gemenskap

Grupptrycket i till exempel skolan kan bli förödande för ett barn som hamnar i fel sällskap. Man vill vara tuff och inte kallas feg, vilket kan leda till att man gör saker som man aldrig skulle ha gjort annars; man kanske snattar, röker eller dricker alkohol. I värsta fall går det ännu värre, man provar kanske tyngre droger eller begår grövre brott, som till exempel misshandel. Grupper som är mer eller mindre våldsbenägna, som till exempel rasister, nazister eller andra extremister, kan rentav få nytillkomna medlemmar att känna sig tvingade till olika saker, och till slut verkar det inte finnas någon återvändo. Man blir en del av något som tycks svårt att ta sig ur, och kanske vill man inte heller ta sig ur det, eftersom man känner att man i alla fall ingår i en gemenskap.

Vi och dom-mentaliteten fångar upp vilsna och osäkra individer som söker tillhörighet. Gemenskap och samhörighet är livsviktigt för människan. Förr var det nödvändigt för att överleva, nu för att finna identitet och för att få bekräftelse. Då du inte respekteras för den du är i alla situationer i ditt liv, så kan det vara en ovärderlig vetskap; att det i alla fall finns EN grupp, där alla värderar EN sak, på exakt samma sätt! Detta kan vara en politisk åskådning, religion, en speciell hobby eller ett lag i någon sport. Att gemensamt älska någonting är en lika stark vi-och-dom-känsla som att gemensamt hata någonting. Därför bör vi försöka fånga upp barn och ungdomar, som inte hittat sin egen tillhörighet, innan de förlorar sig i hat, istället för kärlek.

footballDet är nu jag vill slå ett slag för sammanhållningen i lagsporter. För alla som känner mig är det ingen hemlighet att jag håller på AIK, världens bästa lag. När jag skriver detta är det med just den hybris som provocerar och engagerar supportrar i både mitt och våra motståndares lag. Framför åtskilliga datorer sitter nu folk som känner en jublande stolthet, och framför nästan lika många datorer sitter motståndare som hetsar upp sig och blir arga. Detta, hävdar jag, är underbart! Det är ett sätt att integrera den viktiga vi och dom- känslan i samhället på ett okej sätt. Så länge vi håller oss inom gränsen för lagar och regler. Det finns ett hat inom sporten, ett hat som kan låta hetsigt, starkt och skrämmande. Men framför allt finns det en kärlek i lagsammanhållningen, som är så otroligt stor, stark och uppbyggande. Fotboll är förbrödrande sjunger AIK-trubaduren, och inget kan väl vara mer sant än det.

Sälj Skåne till Danmark,sjunger vi och klappar takt
När stämningen i bussen är som bäst
Att fotboll är förbrödrande det har visst någon sagt
Å när märks då förbrödringen som mest
Jo när man hatar motståndarlaget som pest

 

Förenade av kärlekivan2

Förra året dog AIK:s älskade målvakt Ivan Turina plötsligt, och fotbollssverige var i chock. Aldrig har det märkts så tydligt att allt hat inom fotbollen är en fasad, en lek. Överallt slöt supportrar upp från olika lag och nationer. På backen utanför träningslokalen i Karlberg låg halsdukar och tröjor från Djurgården, Hammarby, IFK Göteborg och Dinamo Zagreb. Överallt såg vi kärlek istället för hat. Detta är fotboll. Detta är hjärtat i sporten. Hatet är inte äkta. Inte från de riktiga fansen. Det finns alltid de som inte kan sätta stopp, och som går över gränser, det är inte unikt för sporten. De flesta av oss älskar vårt lag så mycket mer än vi hatar motståndarlaget. Hatet är humor. Hatet är en kampanj, en uppladdande provokation. Vi, de allra flesta, vet detta och vi älskar det.

Med detta vill jag säga att det finns en annan väg att gå när man söker tillhörighet. Sök inte bland droger, våld och äkta hat. Sök inte bland rasism, nazism och knivattacker. Sök sammanhållningen på läktaren och låt adrenalinet få utlopp i kärlek. Låt ropen höras, låt flaggorna vaja, låt händer höjas mot himlen och må bästa lag vinna. Men låt det stanna vid det. När ni lämnar arenan, lämnar ni också hatet där, åtminstone till nästa sammandrabbning.

Och nej, jag är inte så naiv att jag tror att vi kan stoppa våld, hat och rasism på våra gator genom att slänga fram en bunt fotbollsbiljetter. Men jag tror på att stävja ilska och okontrollerat adrenalin på ett tidigt stadium. Det vore en utopi att säga att vi alla kan hålla sams och stå på samma sida i alla lägen. Så ser inte livet ut. Om vi kan visa våra barn och ungdomar ett sätt att ge utlopp för de här känslorna, utan att konflikterna blir för stora, så tror jag vi har lagt en bra grund för lugnare gator i framtiden.

En sak till vill jag säga. Jag vill förtydliga att jag motsätter mig allt som har med huliganism och fotbollsvåld att göra. Det finns idioti i alla slags grupperingar, och ibland går det långt över gränsen. När föräldrar inte längre vågar ta med sina barn på match har något gått snett. Älska ditt lag med hela ditt hjärta, men hata de andra lite lagom, med glimten i ögat. Jag har hört sägas att alla faktiskt inte rensar fisk i Göteborg och att det finns bajare som inte röker på. Jag har till och med hört sägas att Djurgår’n ska bli svårslagna i år…

 

Rivaler på plan, inte på stan. _facebook_2049711120

 

Clowner med handgranater

Är det bara jag, eller har politiker i och kring Sverigedemokraterna alldeles tappat förståndet? Jag syftar förstås på alla vansinniga uttalanden som mer eller mindre dagligen dyker upp dels på sociala medier, men även i intervjuer och andra framträdanden.

Foto: freeze67
Foto: freeze67

 

Björn Söder och Erik Almqvist  är väl de ledande aktörerna här, men även andra förekommer.

Jag kan inte låta bli att undra om de har informerats om att dessa medier är allmänna, OFFENTLIGA, och går ut till folket, det vill säga VÄLJARNA.

 

 

 

Erik Almqvist, Sveriedemokratisk politiker
Erik Almqvist, fd. riksdagsledamot, Sverigedemokraterna

 

 

Hur tänker de sig att de ska värva nya medlemmar på det här sättet? Nu senast var det kvinnorna som fick en känga. Män är tydligen bättre på att tänka enligt nämnda Erik Almqvist.

 

 

 

 

Borde inte Jimmie Åkesson oroa sig lite mer för Twitter-inkontinensen i sitt eget parti inför nästa val? Istället beklagar han sig över sin uppväxt i den hemskt invandrartäta hemorten Sölvesborg. Grodorna måste ju till sist lämna humorfacket och lirka sig in i väljarnas medvetande. Någonstans måste ju all denna ilska och okontrollerade idioti bevisa något, för de som hela tiden agerat försvarare för detta ”demokratiska” parti.


Sverigedemokraterna är demokratins baksida
sade någon till mig idag. Ja, kanske är det så. Kanske är det en slaggprodukt man får dras med när man tillåter fri partibildning, yttrandefrihet, och har allmän rösträtt. Men då måste vi som väljare förstå vilket ansvar vi har för vårt land, i och med att vi tillåts rösta. En sak som alla röstberättigade borde vara tvungna att göra är att informera sig om ALLA valbara partiers värdegrund.

Björn Söder, Sverigedemokraternas partisekreterare
Björn Söder, Sverigedemokraternas partisekreterare

Det räcker inte att snabb-googla partiprogrammen och läsa rubrikerna på respektive partis hemsida. Vad tror ni väljare att partierna skriver där? Lockrop kan vi kalla det som står där. Det är ju så politik fungerar. De lata röstar på det som verkar ok vid första anblick, men med den makt som faktiskt följer med röstberättigande, är allas skyldighet att ta reda på vad man faktiskt röstar fram.

Sverigedemokratiska politiker har gjort så många tabbar i media under oerhört kort tid, och deras galenskaper sprids på sociala medier varje dag. Personligen kan jag inte känna förtroende för folk som beter sig så oerhört dumt offentligt. En del åsikter måste de ju veta att de inte kan ventilera på detta tillgängliga forum.

1376521_411134682320645_213541133_n
Axel Caesar Heder, Distriktsordförande för SDU Södermanland

 

 

Som alla hört tusen gånger; man får tycka vad man vill, men det
betyder inte att det är lämpligt att säga eller skriva vad som helst.
I det här fallet så misskrediterar de ju sig själva, så det är kanske
ingen större skada skedd, men hur de kan få fortsätta tillåtas ha
yttrandefrihet å partiets vägnar, det förvånar mig. En politiker
förväntas ju ändå uppträda någorlunda professionellt  inför sina
potentiella väljare. Själv skulle jag inte betro dessa män med en
loppcirkus än gång, än mindre mitt lands framtid.

 

10726660455_157c6111a1_z
Foto: sohocub

 

 


Läsarna skrattar åt dumheterna
. De får en del medhåll, javisst, men en stor del läsare skrattar åt dem. Det finns särskilda humorsidor som ständigt fylls upp med klipp från nyheter, Twitter och Facebook. De är clowner, och de gör sig otroligt fåniga med denna åsiktsdysenteri. MEN, vi får inte glömma att de faktiskt potentiellt sitter inne med farlig makt. Vill vi ha detta parti i riksdagen?

De är clowner ja, men clowner med handgranater.
Jag vill i alla fall inte sitta intill dem när de drar ut sprinten…

 

Och enligt Robert Stenkvist, vice ordförande i SD Botkyrka, kan vi räkna med att det blir värre…

Robert Stenkvist, vice ordförande SD Botkyrka
Robert Stenkvist, vice ordförande SD Botkyrka

  ”just whait”(!)

 

Öppet mål. Jimmie Åkessons syn på uttalanden på Twitter? Ingen åsikt hade man kunnat tro, eftersom det formligen haglar kränkande ”tweets” från SD:s medlemmar. Men efter att Jimmie deltagit i SVT:s Debatt, i nu i veckan, twittrade Försäkringskassans generaldirektör Dan Eliasson följande; ”Normalt håller jag mig till socförsäkringen. Men J Åkesson i debatt gör att jag kräks!”

 

 

 

Plötsligt reagerar Åkesson på privata åsikter och yttrandefriheten, och anser att de inte hör hemma i sociala medier: ”Det är helt oacceptabelt att en GD uttrycker sig som Dan Eliasson. Han måste givetvis sparkas.”

Till Aftonbladet säger Åkesson:

– Vad han tycker på sin kammare klockan 22 har jag ingen åsikt om, men när en generaldirektör skriver en tweet som hamnar på Försäkringskassans hemsida är det oacceptabelt.

Här ska man alltså notera att skillnaden, enligt Åkesson är att denna ”tweet” hamnade på en så kallad offentlig sida. Men Jimmie, Twitter är per definition OFFENTLIGT. Jag kallar det öppet mål, och föreslår att du ser över dina egna spelare innan du gråter ut i ännu en artikel.

 

                                  

Björn Söder, Sverigedemokraternas partisekreterare. Axel Caesar Heder, Distriktsordförande för SDU Södermanland
Björn Söder, Sverigedemokraternas partisekreterare. Axel Caesar Heder, Distriktsordförande för SDU Södermanland

 

 

Terminologi – rasism

Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Vi inleder med rasism.

Ordet rasism skrämmer ibland även rasisterna. Många är rädda för att kallas rasist. Vad tror ni att det beror på? För mig finns det bara ett möjligt svar på den frågan. De vet själva att det är fel. De har själva insett att detta är oacceptabelt. Men hur är det då med den så kallade smygrasismen? Den som lurar runt så många rödmålade husknutar? 

5659842667_407e4aa72f_z
Foto: Li Tsin Soon

När ni säger ”Jag är inte rasist, men…”, har ni då verkligen förstått vad ordet betyder? På den inledningen följer ofta satser som; jag hatar ju bara somalier, muslimer, negrer, romer etcetera. Samma inledningsfras kan även följas av;  jag vill bara inte att de ska bo i mitt område, de tar våra jobb, de utnyttjar bidragssystemet i vårt land, eller man kan inte vara svensk om man inte föds i Sverige av svenska föräldrar. Många av de som svänger sig med denna vokabulär är förmodligen inte ens medvetna om att de uttrycker rasistiska åsikter, de inbillar sig troligen att de faktiskt är av sunda åsikter.

 

Rasism är namnet på en ideologi som grundas på idén att människosläktet indelas i olika raser, samt på den felaktiga idén att vissa av dessa raser är överlägsna andra.

 

Rasism enligt Nationalencyklopedin: en ideologi som grundas på kombinationen av följande fem förutsättningar:

1. Uppfattningen att det är rimligt att indela människosläktet i ett antal distinkta raser utifrån fenotypiska skillnader, det vill säga yttre kännemärken.

2. Antagandet att det finns ett samband mellan, å ena sidan, sådana fenotypiska skillnader och, å andra sidan, nedärvda mentala och intellektuella anlag, beteendemönster samt lynne och moralisk karaktär.

3. Antagandet att dessa nedärvda drag är gemensamma för alla medlemmar av respektive raser.

4. Övertygelsen att raserna låter sig klassificeras i en hierarki, beroende på kvaliteten av de nedärvda dragen.

5. Föreställningen att denna hierarkiska klassifikation berättigar medlemmar av förment överlägsna raser att dominera, exploatera och t.o.m. förinta medlemmar av förment underlägsna raser.

 

SONY DSC
Foto: rwdownes

Vi kan alltså tydligt se att meningarna i exemplet ovan passar utmärkt inom ramen för termen rasism. Människor som uttrycker dessa åsikter försöker förringa kraften av deras rasistiska åsikter, genom att begränsa sina uttalanden. Antingen begränsar man sig till vissa grupper, raser, eller så håller man sig till olika, specifika fördomar, som till exempel hur mycket invandrare får i bidrag, eller att invandrare tar ”våra” jobb.

Kärnan i alla dessa påståenden cirkulerar runt en och samma fixering som särskiljer en ras från alla andra, eller bara från ens egen. Titta igen på de fem förutsättningarna i listan ovan. Detta tankesätt går hand i hand med, praktiskt taget, samtliga punkter. Lägg, om du kan, dessa punkter på minnet. Du kommer med stor sannolikhet att få användning för dem.

En av de viktigaste punkterna när det handlar om rasism i Sverige, idag, är nummer tre. Alla får vi väl någon gång höra att statistiken säger att invandrare begår flest brott, eller att invandrare ligger bakom flest våldtäkter etcetera. Rasisterna svänger sig gärna med statistik beträffande exempelvis bidrag, brott och arbetslöshet. Självfallet händer det att statistiken de levererar är korrekt, du kan nämligen alltid vinkla statistik så att den visar det du vill visa. Det är dock mycket lätt att ”glömma” ordet procentuellt, när man påstår att invandrare är överrepresenterade i vissa avseenden. Med tanke på hur väldigt många fler de svenskfödda svenskarna är i vårt land, så är procentuellt ett ytterst viktigt ord att få med i statistiken. Poängen är, dock, att oavsett vad som påstås, så kan vi inte tillskriva olika raser dessa handlingar eller egenskaper. Det kan vi inte ens göra när dina bekanta påstår att av deras 50 somaliska bekanta så är 49 arbetslösa. 50 är nämligen inte hela världens somaliska befolkning.

Vad jag vill säga med detta är; var uppmärksam när någon i din närhet börjar en mening med orden; ”Jag är inte rasist, men…”. Det kommer nämligen ytterst sällan en bisats, som INTE är rasistisk efter den inledningen.

Hur du vill bemöta detta är upp till dig.

 

9341923448_f8383f82b4_z
Foto: Light Brigading

Källa: Nationalencyklopedin

 

Hur skapar man ett monster?

– Främlingsfientlighet utifrån klassikern Frankenstein

I Mary Shelleys ”Frankenstein”  möter vi vetenskapsmannen Viktor Frankenstein, och det så kallade monster, som han efter hårt arbete lyckas återföra till livet. Men vad är det egentligen som formar ett monster? Om alla varelser föds goda, vad händer på vägen, och hur blir man ond? Hur påverkar det en människa att ställas utanför en gemenskap?

Bild: Stina Walfridsson
Bild: Stina Walfridsson

 

Ett världskänt fenomen

Frankensteins slagkraft är anmärkningsvärd i sin genre. Ett monster utan namn, som känns igen över hela världen, och som återskapats i åtskilliga filmer, serietidningar och som leksaker. Vad är det som är så speciellt med honom? Vad gör honom så tidlös och varför intresseras människor än idag av denna sorgliga historia? Svaret ligger nog i hans trots allt mänskliga natur. Han föds oskyldig, precis som jordens alla varelser, men med två stora skillnader. Han föds vuxen, och han föds genom ett makabert experiment, utan havandeskap och förlossning. Och framförallt, utan Kärlek.

Ett monster tar form

Frankensteins skapelse är inget monster från början. Han är en godhjärtad varelse som älskar solen, blommorna och fåglarna. Han vill tillhöra en gemenskap, och bli älskad.  Efter den traumatiska ”födelsen” flyr han från staden och söker värme och skydd i en liten lantstuga. Den gamle mannen i stugan är blind och blir därför inte rädd. Främlingen tas vänligt emot och de två hinner samtala en stund. Strax kommer familjen hem, och när de ser den hisklige gestalten, blir de skräckslagna och han drivs på flykten med hugg och slag. ”Monstrets” vandring blir kall och ensam, och han möts av rädsla, oförstånd och elakhet. Överallt stöts han bort, enbart för sitt utseendes skull, och läsaren kan lätt känna sympati för varelsen som behandlas så illa av världen. Eter en tid på flykt träffar han sin skapare igen, och kräver då att han skapar en kvinna till honom, någon som han kan finna gemenskap med.

Människorna vill inte umgås med mig, men någon lika deformerad och hemsk som jag själv skulle inte neka. Min följeslagare måste vara av samma art och ha samma defekter. Du måste skapa en kvinna till mig, som jag kan leva med och som kan ge mig den förståelse som är nödvändig för min existens

Viktor vägrar göra om sitt misstag, vilket gör att monstret svär på att hämnas och de blir bittra fiender. Men när Frankenstein slutligen dör, förlorar hans skapelse sitt monstruösa sinnelag. Han sörjer sin ”far” och känner djup ångest inför det liv han levt.

Vad tjänar det till att jag nu ber dig förlåta mig? Jag är förgiftad av brott och söndersliten av bittraste ånger, och var kan jag då finna ro förutom i döden?
Bild: Stina Walfridsson
Bild: Stina Walfridsson

 

Vad gör ensamhet med oss?

Monstret har blivit frånskild det organiska. Den naturliga födelsen, barnsbörden, följs ju normalt av barnets anknytning till föräldrarna. Man kan jämföra med barn som vid födseln, eller mycket tidigt, fråntas sina föräldrar, och växer upp på barnhem. Avsaknaden av den livsviktiga anknytningsprocessen leder ofta till en mycket svår uppväxt. Man får svårt med relationer och att fungera socialt. Människans oförstånd och ondska kan göra en oskyldig varelse till ett hämndlystet monster. Den blinde mannen är den ende som behandlar främlingen med vänlighet. Många invandrare har tagit fasta på detta på sitt eget sätt. Några byter till ‘svenskklingande’ namn för att få jobb. De sopar igen spåren, så att ingen ska kunna se var de kommer ifrån.

Rasister ser en fara i våra nya svenskar, något hotande. Men det finns ju inte där egentligen.

På liknande sätt är det med monstret, han föds god och vill bara ha vänner och kärlek, men han får inte det, han blir utstött och byfolket kastar sten på honom, de kallar honom monster. Vad händer då med honom…?

Utanförskapets historia

344564600_7fb0dbf43e_z
Foto: mojolicious

När man diskuterar människans ondska utifrån just Frankenstein så handlar det mycket om det viktiga i att ingå i en gemenskap. Att innesluta en grupp människor i en gemenskap, betyder automatiskt att det måste finnas några andra att utestänga. Däri skapar man utanförskap och främlingsfientlighet. Du kan inte ingå i någonting, om det inte finns någon som står utanför. Människans rädsla för just detta utanförskap är mycket sannolikt nedärvd, och stammar från överlevnadsinstinkt. Gemenskap betydde skydd, mat, fortplantning och annat socialt utbyte. Urvalet har troligen skett utifrån förmåga att tillföra gruppen någonting, men även utifrån likhet, dvs. förmåga att passa in i gruppen. En skadad eller alltför avvikande individ skulle alltså kunna nekas att inkluderas i gruppen av säkerhetsskäl. En kvarleva av detta beteende finns i mobbing och diskriminering i olika typer av grupperingar. Om man istället innesluter en avvikande individ i den befintliga gruppen, innebär det troligen att de som innefattas i gemenskapen måste förändras på något sätt. Tänker vi på urmänniskan igen, så kunde det kanske innebära att ändra färdsätt, förflyttningshastighet, kost, boförhållanden eller annat.

För den moderna människan kan det räcka med att vi tvingas omvärdera våra fördomar, men det kan även handla om att hitta givande mötesplatser och gemensamma nämnare mellan våra kulturer.  Men framförallt krävs det medmänsklighet, något vi måste lära våra barn från början.

Så vem är egentligen monstret?

Frankensteins skapelse är sammansatt av delar från olika kroppar, med ärr och stygn överallt, blek och ovanligt storväxt. En främling, en skrämmande syn. Men vem är monstret? Är det den främling som söker gemenskap där ingen finns att få, eller den som dömer en människa till ensamhet och olycka, bara för att han inte ser ut som ”oss”? Om en människa möts med hat vart han än går, kan man då fortsätta förvänta sig gott av honom? Nya svenskar kommer till vårt land, och ”föds” här på nytt. Nya oskrivna blad, som förtjänar en ny chans. Om vi bemöter dem, som 1800-talsbokens bybor bemötte Shelleys monster, hur kan vi då vänta oss något gott ifrån våra nya medmänniskor?

Om fyra år fyller Frankenstein 200 år. Kanske skulle vi kunna ta dessa fyra år och använda dem till att förändra synen på främlingskap? Är det inte dags att visa att mångfald inte innebär ett hot? Kan vi inte innesluta fler som behöver oss, så fråga inte mig varför vi har ”monster” lösa på våra gator. Ondska skapar ondska, det har det alltid gjort och kommer alltid att göra.

Frankenstein flickr
Boris Karloff as the Frankenstein Monster – 1931

 

Baserat på Mary Shelleys Frankenstein, 1818 (Frankenstein eller den moderne Prometheus)

SDUs fascination för armhålor

Melodifestivalen drog igång med sedvanlig fest och glam. Själv såg jag den inte, men jag har inte kunnat missa årets armhåle-debatt. William Hahne, SDU´s (Sverigedemokratisk Ungdom) vice förbundsordförande, fick tydligen för sig att det var hans sak att avgöra hur programledarna på SVT ser ut.

Blythe collection 29-08-2009
Lagom hårfria?

Jag som trodde att vårt eget utseende är något som vi själva fortfarande får bestämma över. Än så länge har jag inte ens läst några lagförslag på reglering över kroppsbehåring, längden på tånaglarna eller tändernas nyans. Min egen kropp är väl min egen sfär, trodde jag? Nu rörde det sig ju faktiskt inte ens om hygien, för där kan man ju ha viss förståelse för att det faktiskt kan påverka ens medmänniskor.

Hur kan man då reta upp sig så mycket på hur en annan människa ser ut? Det borde vara något som man ganska lätt kan bortse från? Om det inte är så att det är något annat som gnager? ”Feministtrams” taggade William ett inlägg på twitter. Just ja, det är ju feminister som ‘håller på och inte rakar sig under armarna’. Säkert som något slags vapen? Fast det är ju som Nour el Refai sade, det är inget man aktivt odlar, ”det växer ju där”. Det aktiva valet vore ju i så fall att raka bort det. Att inte göra det är ju ett väldigt passivt val. Jag måste säga att jag är inget stort fan av skägg, och ännu mindre av mustascher. Men skulle jag för den skull lägga mig i vad andra väljer att ha på hakan eller överläppen? Inte så mycket, nej! Twittrar jag om olika programledares ‘ofräscha’ ansiktsbehåring? Nä, inte det heller. Stör det mig egentligen? Nej, inte ens det! Men varför nämner jag det här då? Jo, därför att det ligger på samma nivå, som svaren man får om man konfronterar dessa ‘kroppsrasister’. D.v.s. jag tycker inte att det är snyggt. MEN DET RÖR JU INTE MIG!

Bild: Stina Walfridsson
Bild: Stina Walfridsson

Jag är övertygad om att det som skiljer åsiktsstinna politikers avsky för armhåle-hår från min egen avsky för ansiktsbehåring, har mycket mer med det påstådda ”feministtramset” att göra. En mustasch har sällan beskyllts för att vara ett politiskt ställningstagande. Varför måste man göra kvinnokroppen till ett sådant då? Jag betackar mig i alla fall för politikers officiella dömande uttalanden om andra personers utseende. Om någon ska hålla inne med personangrepp så är det väl en ordförande för ett ungdomsförbund? Sverigedemokraterna är ute och cyklar igen. Deras politiker skulle behöva mediatränas innan de överhuvudtaget får öppna användarkonton på sociala medier.

Med risk för att påtala det självklara, så avslutar jag med att förtydliga att feminister inte har någon direkt ”klädkod” eller ”kroppskod” som gemensamt kännetecken. Feminister skiljer sig inte från andra personer på utsidan, men möjligen en del på insidan. Alla vill nämligen inte arbeta för alla människors lika värde och rättigheter, oavsett ursprung, religion och kön. Men det vill vi.