Etikettarkiv: Sverigedemokraterna

Artiklar, I fokus

Stängda gränser à la SD

Artikel av Helena Trotzenfeldt och Thabo ‘Muso

Vi har tidigare redovisat varför Sverige inte kan vägra att ta emot en asylansökan från någon som står på svensk mark. Vi har också förklarat att Sverige, som saknar landgränser söderut, inte kan sätta upp en vägbom och säga ”vänd tillbaka”. Den som befinner sig på svensk mark och söker asyl har enligt Flyktingkonventionen, Europakonventionen och EU-lagar i övrigt rätt att få sin ansökan behandlad.

Vi har efterlyst en förklaring från såväl SD som M, som ändå påstår att detta är möjligt, till hur de tänkt sig genomföra denna manöver.

Nu har det äntligen kommit en från SD, och vi går här igenom den, punkt för punkt.

”Regeringen bör lägga förslag på en skärpt asylprocess där den sökande måste förklara hur de tagit sig hit, för att underlätta återförandet av asylsökande till första EU-land enligt Dublinförordningen.”

Dublinförordningen innebär enligt praxis att bara den som är registrerad i ett annat EU-land kan skickas tillbaka dit. Nu finns visserligen en passus som säger att om det går att leda i bevis vart någon tagit sig in i Schengen-området kan personen återbördas dit, men standardförfarandet är att det enda godtagbara beviset varit registrering. Dessutom är Grekland undantagna, eftersom de saknar medel att hantera asylsökanden.

SD verkar föreslå i texten ovan att de asylsökande ska förhöras hårdare. Det ska sägas att man redan idag frågar asylsökande rätt grundligt om deras resvägar, så vi undrar hur SD har tänkt sig nästa steg.

Det de antingen missförstått eller också väljer att bortse från är att om inte mottagarlandet accepterar överföringen blir det ingen överföring. Dublinförordningen bygger på samförstånd. Sverige kan förstås kontakta Grekland eller Italien och säga ”tjena, vi har tre personer här som säger att de varit hos er, vart ska vi skicka dem?”, men säger de nej, vilket de gör om de inte har dem registrerade, har vi inga metoder för att tvinga dem ta emot dem.

”Regeringen bör offentligt be EU-kommissionen att Sverige ska få använda undantagsregeln i EU:s grundlag (Lissabonfördraget artikel 78.3). Då kan Sverige ändra utlänningslagen och ta bort möjligheten att söka asyl vid gränsen.”

Vad säger då Lissabonfördragets artikel 78.3?

”3. In the event of one or more Member States being confronted with an emergency situation characterised by a sudden inflow of nationals of third countries, the Council, on a proposal from the Commission, may adopt provisional measures for the benefit of the Member State(s) concerned. It shall act after consulting the European Parliament.”

Egentligen ingenting. ”adopt provisional measures” kan betyda precis vad som helst. Men Sverigedemokraternas tolkning, att vi skulle kunna ändra utlänningslagen och ta bort möjligheten att söka asyl vid gränsen, är direkt felaktig. EU-lagen är nämligen bara det översta lagret i en serie överenskommelser som Sverige ingått.

I botten ligger Flyktingkonventionen som vi skrev på 1951, därpå Europakonventionen som vi undertecknade 1952, som också innefattar Flyktingkonventionen, och slutligen EUs lagar, som omfattar både Flyktingkonventionen och Europakonventionen. Ett undantag från EU, vilket vi sannolikt inte skulle få, skulle bara lösa oss från det sista av dessa tre avtal.

Sverigedemokraterna har sedan flera kreativa förslag på vad de tycker att Sverige ska begära av EU.

Slutligen kommer det verkliga förslaget.

”I sista hand, om inget av alternativen ger effekt, kommer Sverigedemokraterna att kräva att Sverige medvetet bryter mot Dublinförordningen och slutar ta emot asylansökningar vid gränsen.”

Vad betyder det?

I värsta fall att Sverige straffar ut sig ur EU-samarbetet.

När en person står på svensk mark och söker asyl, och vi, som oss veterligt enda I-land sedan Genèvekonventionen undertecknades vägrar ta emot deras ansökan, måste vi också hantera människan framför oss. Vi kan då försöka skicka den tillbaka till Danmark eller Tyskland, men de lär inte acceptera mottagandet. Och om vi bryter Dublinförordningen måste vi räkna med att andra länder svarar med samma medel. Idag använder Sverige av geografiska skäl Dublinförordningen till att återsända asylsökande, men knappast någon kommer till oss. Under årets första tio månader har vi återsänt 6 400 asylsökande via Dublin. Om övriga länder bestämmer att vi inte sköter våra åtaganden är det möjligt, för att inte säga troligt, att de kommer att vägra låta oss fortsätta delta i samarbetet, vilket betyder att de vi idag återsänder blir kvar i Sverige.

Då återstår bara en väg ut:

Att skicka den tillbaka till landet där den är medborgare.

Landet den flytt från.

Mot möjlig tortyr, våldtäkt och död.

Och alldeles bortsett det inhumana i detta måste vi fråga oss hur SD har tänkt sig att transporten ska gå till, när det gäller krigszoner. Vem ska flyga in i syriskt luftrum? Var ska de landa?

Vem ska ta emot dem?

Artiklar

Folkomröstning är ren populism

Artikel av Polimasaren

Sverigedemokraterna ökar oförtrutet i popularitet, men frågan är varför. Det beror till viss del på populism. Jag har kollat upp flera områden där de har har sagt en sak, men deras politik i realiteten har varit något helt annat. Nu senast vill de ha en folkomröstning om invandringen? Och alla ”sverigevänner” jublar.

Vad ska de rösta om? Vi har åtaganden gentemot EU och FN som hindrar oss att neka människor att söka asyl. Vem som är flykting och vilka kriterier som måste uppfyllas är också bestämt av FN. Inget vi kan göra där. Detta vill inte SD prata om.

De vill ha ett starkare gränsskydd, men vad hjälper det när de som söker asyl inte behöver komma in i landet utan det räcker med att de står vid gränsen; det är vårt ansvar att pröva deras ansökan. Detta vill SD inte prata om.

Så vad kan vi göra för att stoppa invandringen? Vi kan neka till att ta emot kvotflyktingar och vi kan neka de med övriga skyddsbehov. Vi tog emot 1 971 kvotflyktingar förra året och 122 med övrigt skyddsbehov. Det är alltså de som SD vill folkomrösta om. 2 093 personer. Detta vill SD inte prata om.

De vill öka antalet kvotflyktingar istället för att ta emot andra flyktingar. Enda skillnaden med dessa två kategorier är att kvotflyktingarna väljs ut på plats medan ”vanliga” flyktingar tar sig till Sverige själva. Huruvida de får asyl avgörs av samma regler för båda kategorierna. Det är alltså människor med samma asylskäl. Det enda som skiljer är hur de tar sig till Sverige. Detta vill SD inte prata om.

De vill att vi vi ska följa Dublinförordningen bättre, men att Sverige är ett av de länder i Europa som är mest strikt med att följa den. Problemet är att vi måste kunna bevisa att en flykting har varit i ett annat land innan annars tar inte landet emot flyktingen. Detta vill SD inte prata om …

Varför?

Jag började denna text med ordet ”populism” och jag kommer att avsluta med samma ord. SD går ut med en folkomröstning för att få sina sympatisörer att tro att de är partiet som tar denna fråga på allvar. Tycker ni att det verkar så? Ren populism.

Det finns alltså olika kategorier av flyktingskäl och det är bara kvotflyktingar och de med övrigt skyddsbehov som vi kan påverka. Nedan är 2014 års statistik

screenshot-www migrationsverket se 2015-11-04 14-40-00
Klicka för större bild
Källor.
Migrationsverkets statistik tidigare år
Globalis om FN:s flyktingkonvention
Migrationsverket om asylregler
Migrationsinfo om kvotflyktingar
DN:Fakta: Så fungerar Dublinförordningen 
TT: Ygeman: Alla asylsökande registreras
EU-Upplysningen: Asyl och invandring  
Det de flyr ifrån och hur många får stanna

Lyssna gärna på podcastarna

Myter om migration
och
Människor och migration 

Krönikor

Sverigedemokraterna och nationalismens ”vi och dom” del 3

Vilka är nationalisterna?

Nationalister som är ideologiskt motiverade är väl medvetna om vad de gör, varför de gör som de gör och vad som är poängen med det. En nationalist formar sin egen identitet till att bli ett med nationalismens ideal. Därigenom fylls de snart av en stark lojalitet till en gemenskap. Som medlem av nationen Sverige så känner hon också ett ansvar; Att ställa upp för nationalismens sak. GeSkärmklipp20nom att arbeta för den. Hon växer i takt med att hon visar sin hängivelse och beslutsamhet. Bekräftelsen från nationalistens omgivning ökar i takt med prestationerna för nationalismens ideal.

I den svenska nationen så finns det endast tre olika typer av människor. Det är de som anses vara vänligt inställda till nationalismen, andra nationalister, kallade ”sverigevänner”, för att ge sken av folklighet och genom att skilja på de som är ”goda svenskar” och de som är ”dåliga svenskar”. Den andra typen är de som inte är nationalister, utan ”sverigefiender” som anses vara fientligt inställda. Den här kategorin människor är de som nationalister klassar som ”inre fiender”. I tankarna om den homogena nationen finns inget utrymme för ”inre fiender”. För att utopin om denna nationella gemenskapen ska kunna infrias, så måste ALLA element som motarbetar de nationella idealen avlägsnas på samma vis som de ”yttre fienderna”. De ”yttre fienderna” är den tredje gruppen människor; de som inte passar in i nationalisternas utopi. De har kulturella, religiösa, språkliga eller geografiska bakgrunder som anses göra dem oförenliga med den nationalistiska drömmen.

Minoriteter har alltid varit nationalisters främsta måltavlor för att demonisera ”yttre fiender”. Det gör de för att på det viset sluta ”sina goda svenskar” närmre sig själva då olikheterna utkristalliseras mer och mer. När skillnader mellan människor blivit mer väsentligt än det gemensamma så har nationalisterna kommit långt i sina agenda. Rekryteringsunderlaget blir större då många söker efter en tillhörighet och gemenskap.

Bundesarchiv_Bild_183-2006-0315-500,_Berlin,_ReichstagssitzungGenom att polarisera människor så drivs tanken om ”vi” och ”dom” till en mer allmän nivå. Polariseringen har vanligtvis två sidor. Det ena är politisk radikalisering. Genom inneslutning av gruppen som starkt knuten till en inre kärna formas gemenskapen mer intensivt. Det här gör nationalismen till en farlig och aggressiv ideologi som alltid vill ”försvara”. Den exkluderande grundsynen gör att andra ”nationer” eller ”kulturer” i Sverigedemokraternas Sverige i bästa fall bara kan ges tillåtelse att befinna sig här och arbeta. Andra objektifierade ”nationer” och ”kulturer” kan aldrig bli en del av den ”svenska nationella identiteten” en Sverigedemokrat bär på. Den andra sidan av myntet är definierandet (och uteslutandet) av de som inte anses passa kraven för medlemskap i nationen.

En nationalist har sällan en klar bild av vad som ska ingå i nationen. Det finns alltid vissa saker som utpekas som extra viktiga för den nationella identiteten. Religion, kultur eller sedvanor ses som extra viktiga. Det är väldigt viktigt för en nationalist att principen om den folkliga ”rättvisan” efterlevs. Genom att följa den så garanteras rättvisa för alla. Ett ”sant folkstyre” uppnås. En person som inte accepterar nationalismens föreställningar är därför orättvis. Den personen kränker ”folket” eftersom hon anses agera i egenintresse och betraktas därför som en ”förrädare”. Varje Sverigefiende är ett hot mot ”nationen” och i förlängningen ”folket” och i slutändan den enskilda nationalisten och alla den håller kär. ”Landsförrädaren” uppfattas som ett verkligt hot för nationalisten.

En nationalist har sällan en klar bild av hur ”nationen Sverige” borde vara. Det är sällan mer än en stiliserad, idealiserad och mycket förenklad utopi. Nationalisten förstår sig själv utifrån vad de känner igen och vad de inte känner igen. I deras gemenskap är det likheter och traditionella värderingar som definierar en individ. Nationen förstås därför enklast utifrån vad nationen INTE ÄR, nämligen innehållande ”dom andra”, dom som inte ”hör hemma här”, ”dom som är fel”, ”dom som inte förstår” m m.

tummenuppAtt stämpla någon som landsförrädare är ett vanligt sätt för nationalister att demonisera motståndare. Det görs för att legitimera mytbildningen som i sin tur legitimerar deras handlingar. Den andra anledningen är behovet av att avväpna motståndaren och för att locka över eventuella åskådare. Genom att prata om andra med nedlåtande, demoniserande ordalag eller genom att kritisera irrelevanta saker hos motståndare, ges illusionen av att det är de ”inre fienderna” som är de verkliga förtryckarna. Nationalisten anser att hon agerar utifrån självförsvar. Försvar för nationen, försvar för sig själv och försvar för de delar av folket de anser sig representera och som är en del av den nationella utopin de strävar efter.

Genom att ständigt se sig själva som en blandning av ”nyväckta sanningsvetare” och en osjälvisk kämpe för den ”svenska nationen” så klarar de av att rättfärdiga nästan vad som helst. Så länge den sinnesstämning som en nationalist har ligger i linje med nationalismens ideal är det eftersträvansvärt och nationalistens gelikar är aldrig sena med att bekräfta den enskilde i strävan efter deras gemensamma ”nationella identitet” och ”nation”.

 

De andra delarna av serien läser du här:
Sverigedemokraterna och nationalismens ”vi och dom” – Del 1
Sverigedemokraterna och nationalismens ”vi och dom” – Del 2

Korta motargument

SD kräver toalett-apartheid

Vi läser Sverigedemokraternas indignerade text över situationen i Malmö, och förundras över att man verkar propagera för att kommunstyrelsen fattar beslut om att förbjuda människor tillhörande vissa folkgrupper att gå på toaletten i kommunhuset.

Vi kan inte dra någon annan slutsats än att SD kräver att människor ska tillåtas toalettbesök utifrån ursprung:

”tiggarna tillåts att gå in i Stadshuset för att ladda sina mobiltelefoner och gå på toaletten.”

Det är inte så att toaletternas tillhandahållande är en specialtjänst för just tiggare. Motargument kan berätta att vi har en medarbetare som nyttjade dessa toaletter för två veckor sedan, utan hinder.

Men han är etnisk svensk.

I fokus, Myter

Myt: Sverige tar emot 500 000 per år

Att Sverigedemokraterna använder sig systematiskt av skrämseltaktik för att få ut sitt budskap och locka till sig nya väljare är inget nytt. Denna gång har de tagit taktiken ett steg längre.

Enligt Medievärlden har ett flertal tidningar fått förfrågan om att ta in en ny SD-annons. Annonsen handlar, föga överraskande, om att varna för den pågående ”massinvandringen” och är tänkt att fungera som ett upprop för en folkomröstning om invandringen.

Kärnan i annonsen är att Sverige kommer att ta emot en halv miljon människor per år på obestämd tid. SD leker här med siffror på ett obehagligt och farligt sätt. Det man gör är att multiplicera det nuvarande antalet asylsökande med antalet veckor på ett kalenderår, dvs 52 (vecka 44 ser vi dessutom en minskning av antalet asylsökande med 13 procent, och trenden lär hålla i sig). SD väljer att extrapolera och skapa en sanning utifrån ett otänkbart scenario, nämligen att nivåerna på asylsökande kommer att ligga kvar som de gör just nu, på obestämd tid framöver. För att ytterligare elda på debatten används ord som ”katastroftillstånd” och ”systemkollaps”.

SD vill gärna sprida myter om invandring, och de har inga skrupler för hur de gör det. Flera av de tidningar som fått förfrågan om att ta in annonsen har valt att inte publicera den. Vid närmare eftertanke är det inte svårt att förstå det ställningstagandet. Det återstår att se om någon tidning väljer att tacka ja.

SD visar återigen prov på populism och opportunism; man skyr inte några medel och man drar sig inte för att använda osaklig och spekulativ fakta.

Total_sök
Källa: http://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Statistik.html

Krönikor

Sverigedemokraterna och nationalismens ”vi och dom” del 2

Den bild av dagens samhälle som Sverigedemokraterna är emot och den världsbild som de vill att andra människor också ska börja tro på, är denna:

Jimmie_Åkesson,_(SD)-ledare,_med_Louise_Erixon.Överst i vår maktordning sitter den ”politiskt korrekta eliten”. Det är diktaturen som i en hemlig konspiration gör allting för att förhindra ”sanningsvetarna” i SD. SD är de enda som ser den enda riktiga sanningen och de vill att fler ska se den. Sanningen för SD är att nationalismen som utopi är renad och allt ”orent” måste avlägsnas innan utopin kan fulländas. Genom att peka ut vad en medlem av nationen INTE ÄR, och genom att göra poänger av dessa saker, så kan nationalister ge sken av att ha rätt i sak.

Några av de typiska SD-sympatisörerna tror vanligen att det pågår en hemlig allians mellan ”den styrande PK-eliten”, muslimer och politiska motståndare – helt utan hänsyn till hur verkligheten är beskaffad. Det är den konspirationsteorin som en anhängare av SD behöver ta till sig för att nationalismen ska ges dess fullständiga legitimitet. Det är en retorik hämtad ifrån traditionella kretsar inom extremhögern. SD är den tredje vägen. Det är de som ser sanningen och de som tror att nationalismens utopi om homogenitet är det enda som kan få bort friktionen mellan ”folken”, dvs mellan ”vi och dom”, först när ”dom” upphör att vara del av sammanhanget. Människor kan då leva i konfliktfrihet inom landet då alla anses dela samma syn på nationen och vara del i gemenskapen.

Ingenting är viktigare för en nationalist än nationalismens ideal. Gemenskapen för en nationalist är helt avgörande. Ett hot mot nationalismen är ett hot mot individen själv. Det finns i dessas värld ingen skillnad på den nationella och individuella identiteten. Nationalister använder dessutom exakt samma tolkningsmodell på sina meningsmotståndare. Individer finns inte i någon betydelse som går bortom parti eller religion och personer som sympatiserar med den. Därför är kritik mot personen lika legitim som kritik mot ideologin eller religionen.

Nationen, för en nationalist, är folket. Hon ser en djup historisk kontext i sin egen skapelse och de ser det ofta som sin ”patriotiska plikt” att ”försvara nationen” mot allt vad de anser är hot mot den. Det inbegriper alla som på minsta lilla vis motsäger sig nationalismens ambitioner eller ideal.

10726660455_157c6111a1_zGenom snabba distinktioner mellan ”vi” och ”ni” så hamnar motståndaren i en försvarsposition som leder till att handla om retoriska avledningsmanövrar. Syftet är självklart att polarisera människor. Ju fler generella uteslutningsfaktorer man kan lägga till desto verksammare blir effekten. ”Typiskt vänstern”, ”alla till vänster”, ”bara kommunisterna säger”, ”typiskt muslimer” osv. Genom dessa generaliseringar tvingar man inte bara motståndaren att försvara sin politiska hemvist om den nu inte är förenlig med anklagelsen. Man gör det dessutom till en högst begränsad åsikt bland människor som alla vet redan har fel i allt. Om en kommunist alltid anses ha fel per definition, och motståndaren anses vara kommunist har nationalisten vunnit. Poängen är demonisering för att försöka placera personen i en ofördelaktig debatt. Därtill kan även motståndarens ”sida” skuldbeläggas för alla företeelser som nationalisten anser är motståndarens fel, större strukturer likväl som alla mindre vardagliga detaljer. På det viset omvandlas alla åsiktsmotståndares retorik till att vara allt utom äkta. Nationalisten tror sig därigenom ha vunnit alla debatter.

Eftersom det inte finns någon sanning i vad som påstås så kräver det andra metoder för att få ut sina budskap. En mytbildning är nödvändig för en nationalist som vill övertyga andra om nationalismens förträfflighet.

För att människor ska köpa nationalisternas analyser så krävs det först och främst en grunduppfattning på SD:s villkor. ”Hur ska vi stoppa islamiseringen i Sverige?” är en typisk sådan fråga som är konstruerad utifrån felaktiga premisser. För att kunna svara på den frågan så måste deras kritiker ”köpa” premissen om att islamisering faktiskt pågår. Varje person som inte köper ens grunderna bakom föreställningen om islamiseringen kan heller inte ta till sig nationalismens ideal. Det är en ”inre fiende”, ett hot mot ”nationen” och i förlängningen ”folket” och i slutändan den enskilda individen och alla den håller kär. En motståndare är med andra ord en landsförrädare, men även ett högst verkligt hot för en nationalist.

Krönikor

Sverigedemokraterna och nationalismens ”vi och dom” del 1

Sverigedemokraterna (SD) är ett etno-nationalistiskt parti. De har en exkluderande nationalism som försöker bygga en gemenskap omkring likheter och personer som de anser är ”svenska”. Partiet och deras företrädare använder rasism, sexism och chauvinism i sin kommunikation. De använder sig av känsloargument och berättelser (sanna och påhittade), för att driva människor till ett moraliskt ställningstagande där SD vill tvinga oss att välja mellan att gå med i de goda ”vi” eller de onda ”dom”.

sweden-mapcardDen här texten handlar inte om SD och deras rasism, utan om deras exkluderande etno-nationalism.

Etno-nationalismen är först och främst en politisk princip. Det är en politisk princip som anser att det politiska, privata och nationella endast existerar i symbios. De bör överensstämma med varandra för att vara möjlig. Nationalismen som en sinnesstämning och som en politisk rörelse definieras kanske enklast enligt följande beskrivning:

”En nationalistisk sinnesstämning kan vara känslan av ilska över att principen om kravet på nationella ideal har blivit kränkt eller kan vara en känsla av tillfredsställelse över att den förverkligats. En nationalistisk rörelse är något som initieras av en sinnesstämning av detta slag” – Ernest Gellner

Etno-nationalister använder ofta olika historiska argument för sin legitimitet. Nationalister bär på drömmen om en ”nyväckelse” för sin nation. Utopin är att de vill leva i ett homogent samhälle på religiösa, etniska, kulturella grunder. Oftast förekommer det inslag av samtliga dessa, beroende på de lokala förutsättningarna och beroende på vilka institutioner och ideal som nationalisterna för tillfället anser vara framträdande och nödvändiga för den nationella identiteten.

För att närmre förstå SD och deras etnonationalism behöver vi också förstå vilka saker som är viktiga för nationalismen. Det ena är SD:s eget principprogram, där deras åsiktsdokument ger en samlad bild över deras officiella retorik. Det är mycket viktigt att göra skillnad på vad nationalister förmedlar offentligt och vilken agenda nationalismen har. Flera saker som kan verka direkt ologiska eller kontraproduktiva för deras mening, fyller någon funktion, om det kan användas för att stigmatisera vissa specifika grupper i samhället och därmed nå en reaktion hos åhöraren, för att i ett slutskede attrahera denna med vad som de sedan försöker presentera som en komplett lösning. Ett färdigt paket som innehåller drömmar, problemformuleringar och även ”lösningar”. Det är en väldigt enkel och okomplicerad bild som nationalister i Sverige förmedlar, vilket är högst medvetet, för att försöka attrahera människor till deras ideologi – drömmen om det homogena samhället.

SD härskarSD attraherar några procentandelar väljare från alla klasser och grupper, är därför att anse vara en typ av gräsrotsrörelse. Det är en slags alternativ väg , en sorts ”nyväckelse” för Sverige. Nationalister ser sig som försvarare av stora ideal som de likställer med nationen Sverige. Folket, i en nationalism, är de som passar in i deras syn på medborgarskapet. Det har en hög grad av romantisering av dessa ideal.

I vanliga fall så finns det ingen skillnad mellan att vara medborgare och medlem i en nation, men uppenbarligen anser SD det vara två helt skilda saker. En medborgare kan ”alla” bli, men medlem av nationen föds du till, eller i mildare fall, assimileras till, genom att anamma nationalismens ideal och avsäga dig alla andra ideal. Det finns ingen chans i SD:s värld att du som invandrare kan vara en svensk på samma villkor som de som redan bor här. Det är genom att tala om kulturer som objekt och naturtillstånd som de kan ge sken av att människor har ”nedärvda essenser” – ett lite finkänsligare sätt att beskriva människor i rasistiska termer.

Biologisk essentialism har inget vetenskapligt stöd överhuvudtaget. Istället används ”själ”, ”väsen” eller ”ande” för att förklara vår psykiska konstitution (psykologi = läran om själen).

Artiklar, Myter

De stängda gränserna

Artikel av Helena Trotzenfeldt och Thabo ‘Muso.

Vad innebär det att stänga gränserna?

Frågan har bubblat ett tag. Österrike och Tyskland, som är föregångsländer i flyktinghanteringen, har tillfälligt stängt gränserna. Moderaterna ville göra det. SD ville göra det.

Men sedan vägrade Moderaterna när SD föreslog ett samarbete, till stor ilska och besvikelse för inte minst Avpixlats läsare, som vädrat morgonluft.

Egentligen är det två helt olika ting som avses. Här reder vi ut begreppen.

Asylrätten

Asylrätten bygger på FNs flyktingkonvention från 1951, och säger att alla har rätt att söka asyl i det land där de befinner sig. Den rätten har skrivits under och följts av idag 144 länder. Alla som söker asyl har förstås inte rätt att få asyl, men alla har rätt att få sin sak prövad.

Det är därför inte möjligt för land X att vägra någon en prövning, om dess fötter står på land X’s mark.

Landgränser

För den som har en landgräns till ett grannland är det dock möjligt att sätta upp en tullstation och där fråga den som kommer om den har giltiga resehandlingar, och om inte begära att den söker asyl i det land den är. Det går, därför att du ännu inte släppts in i X, och därför fortfarande kan söka asyl i det land du är på väg att lämna.

Det är det vi ser hända idag i Tyskland och Österrike.

Vattengränser

Men Sverige har ingen landgräns mot Centraleuropa. Asylsökande anländer till Sverige i huvudsak via bil över Öresundsbron, tåg och färjor. I undantagsfall kommer de via flyg, och då i regel med falska resehandlingar.

Det betyder att det inte finns en punkt där det är praktiskt möjligt för en bom att sättas upp innan den asylsökande befinner sig på svensk mark, och kan använda sig av rätten att söka asyl i Sverige.

Territorialvatten

Om du stoppas av svensk gränspolis på själva bron eller i båt, utövar gränspolisen myndighetsutövning. Och per definition bedrivs den myndighetsutövningen under svensk jurisdiktion, precis som när flyktingar stoppas i Egeiska havet mellan Turkiet och Grekland. Själva territoriet är inte avgörande. Stoppas du av grekiska kustbevakningen har du rätt att söka asyl hos dem. Din ansökan överlämnas då till grekiska motsvarigheten till Migrationsverket.

Men Dublin då?

Dublinförordningen är ett mellanstatligt juridiskt avtal som kompletterar och delvis utgör ett alternativ till FN:s flyktingkonvention. Det innebär bland annat säger att ett land har rätt att skicka en asylsökande tillbaka till det land där den först registrerades inom det område som omfattas, dvs EU samt Norge, Schweiz, Island och Liechtenstein. Syftet är att undvika att asylsökande med avvisningsbeslut försöker söka asyl i nästa land.

Men Dublinförordningen förutsätter att mottagarlandet accepterar den person som ska skickas tillbaka. Om inte mottagarlandet anser sig ha ansvar för personen går inte regelverket att tillämpa.

Nu kan vi förstås tycka att det är ganska uppenbart att den som precis kört över Öresundsbron faktiskt kommer från Danmark, men i sammanhanget spelar det ingen roll. Danmark har ingen skyldighet att ta emot någon som sökt asyl i Sverige, om personen inte finns i danska register.

Sveriges alternativ

För Sverige finns i praktiken två möjligheter till stängda gränser.

Kontrollera

Den ena är att låta alla eller vissa bilar som kör av Öresundsbron köra åt sidan, och sedan registrera dem som saknar papper som asylsökande. Men eftersom Sverige idag fungerar som transitland för dem som är på väg till Finland och Norge skulle det innebära fler asylsökande än om vi blundar med ena ögat och låter dem som vill passera. Det är så Moderaternas förslag bör tolkas, eftersom de varit tydliga med att asylrätten ska respekteras.

Utvisa asylsökande utan prövning

Det andra alternativet är det SD förordar: att som enda land i världen bryta mot internationella avtal och utvisa asylsökande utan att de får sin sak prövad. Visst finns det många länder som inte hanterar asylprövningen väl. Den kan vara summarisk och bemötandet kan vara dåligt, men inget land som ratificerat konventionen har gått så långt att man helt vägrar tillämpa den. Att i sin helhet frångå en FN-konvention skulle sannolikt leda till sanktioner från FN och EU.

Vad vill då SD göra istället?

Det vet vi inte, men vi hoppas frågan ställs till dem. Med nuvarande information måste vi förutsätta att de helt sonika tänker sätta dem på flyg tillbaka till sina hemländer, mot möjlig död, tortyr eller våldtäkt.

Riktigt hur det ska gå till i fallet Syrien är oklart. Det går idag flyg mellan Teheran och Damaskus, enligt resesökmotorer, men det är osäkert huruvida Iran släpper in dem utan resehandlingar. Det skulle vara möjligt att chartra plan direkt till Damaskus, men det är osäkert huruvida de får landningstillstånd, för Assad vill förmodligen inte ha tillbaka sina medborgare. Syrien är ju i krig. Att flyga över landet är farligt, och det kan vara svårt att hitta piloter som är beredda till det.

SDs anhängare lever ofta i illusionen att det finns en tredje väg – att man kan skicka dem till Danmark, Grekland, Libanon eller – pja – vartsomhelst utom Sverige. Men vi har ingen sådan möjlighet. Det enda land dit vi kan skicka ett annat lands medborgare är det land de kommer från. Och tillbakaskickandet förutsätter dessutom att landet accepterar att ta emot dem och inte, som exempelvis i fallet med marockanska gatubarn, påstår att de inte är medborgare i landet ifråga.

Vi måste förutsätta att om vi som enda land i världen struntar i att göra vår del kommer vi, förutom att förlora hela det goda rykte vi byggt upp under åttio år sedan utvisningar av tyska judar till Tyskland och norska motståndsmän till det ockuperade Norge, och senare baltutlämningen till Sovjet, inte att kunna förvänta oss att någonsin igen bli tagna på allvar i internationella förhandlingar, vare sig inom EU eller FN.

Sannolikheten att Sverige utsätts för sanktioner är påtaglig. Det kan handla om böter eller bojkotter. Det kan handla om handelsavtal som inte ingås.

Vi skulle gå från att ha varit ett av världens mest rättssäkra länder till jumboplatsen.

SD säger nu att ”Sverige är fullt”, och får applåder, som om de insett något ingen annan förstår.

Det är därför dags att avkräva dem mer kompletta beskrivningar över hur de faktiskt tänkt sig stänga Sveriges gränser.

I fokus, Krönikor

Legitimera inte terrorn!

Vi ser ett nytt Sverige, med våldsamheter som vi inte är vana vid. Detta är självfallet skrämmande och det är lätt att falla in i kören av skrämda röster. Vi har sett hur asylboenden blivit nedbrända och det kan knappast ha undgått något att en person har begått fruktansvärda dåd på en skola i Trollhättan.

Innan jag börjar så vill jag sända mina kondoleanser till alla som på ett eller annat sätt (direkt eller indirekt) blivit offer för dåden – där de i Trollhättan får extra tankar då jag också har skolan som arbetsplats.

Gärningsmannen i Trollhättan har identifierats som Anders Lundin-Pettersson (ALP), 21 år gammal. Jag kommer att göra en jämförelse med andra händelser som diskuterats, en jämförelse är inte att jämställa – något som är viktigt att poängtera. Det jag kommer jämföra är inte heller händelserna i sig utan diskussionen som förts kring dessa händelser.

Vem har skulden?

Det dåd som ALP utfört har kastat ljus på politiker och politiska partier. När det gäller skuld så vilar det mellan SD som ska ligga bakom det hela eftersom de öppnat upp fönstret till en normaliserad rasism eller så är det regeringen och de etablerade partierna som bär ansvar på grund av den invandringspolitik som förts ”de senaste 40 åren”.

Den som väljer att skylla på SD fullt ut missar att hatbrott skett långt innan SD fanns. De för en rasistiskt politik men det politiska partiet kan inte stå till svars för brott som enskilda människor gör. Då skulle vi behöva fråga oss vad Anders Eklund har för politisk tillhörighet etc.

Jag skyller inte detta på SD, jag skyller detta på ett bristande vuxenansvar och för lite resurser för att kunna fånga upp barn/ungdomar som mår så uppenbart dåligt att de är kapabla till dylika dåd. Till detta har vi en bristande psykvård och för lössläppta regler gällande hot och kränkningar på nätet och IRL (självklart gällande både rasister och människor med ”annan etnisk bakgrund” som kränker/hotar/våldför sig).

Den retorik som SD har öppnat upp för spelar in på många ställen, kanske att det kan vara det som ligger bakom bränder på asylboenden – det är dock en lång sträcka mellan att kritisera samhället och att sätta tändstickan till plånet.

Den som väljer att skylla på etablissemanget  och se deras agerande som en legitim anledning till dåden, skulle då behöva ställa sig bakom Husbykravallerna (jag gjorde inte det), bakom AFA:s härjningar och alla de uppror som skett i orättvisans namn. Varför då…?

Alla som arbetar med människor kan relatera stora delar av destruktivt/våldsamt beteende till faktorer i personens närhet. Blivit mobbad, är fattig, har känslan av maktlöshet eller att bli utnyttjad i, och av, samhället. Det går att förstå vad som ligger bakom fruktansvärda handlingar men handlingen ges inte legitimitet av omständigheterna.

Låt mig förtydliga.

När det gällde Husby så var det få människor som tyckte att det var förståeligt att dessa människor genomförde irrationella handlingar – med all rätt. Liksom vi inte tolererar våld i förorterna (det sker men samhället tolererar det inte) eller för diskussionen på denna nivå och med detta mediala utrymme. ALP:s agerande försvaras inte av så många vettiga människor, däremot är det många vettiga människor som härrör detta till Sveriges förfall. Alltså att skylla dådet på omständigheter som ökad invandring. Att detta missnöje är godtagbar förklaring och att det är där insatserna ska sättas in. Alltså att rätta till invandringen (genom att strypa den).

Hur kommer det sig att det inte var lika många som diskuterade segregation och glastak under Husbykravallerna?

För att motarbeta terrorn måste vi hitta rätt fokus

Fruktansvärda handlingar kan inte legitimeras genom samhällsstrukturer. De kan förklaras och diskuteras men om vi ser terrordåd som utförs och använder den rädslan som uppstår för att genomföra de förändringar som terroristen/terroristerna vill ha så har ju de vunnit. Om det var en extrem islamist som utfört dåden så tror jag knappast att det hade talats om avsaknaden av sharia-lagar som en giltig förklaring till dåden… På samma sätt kan inte fokus flyttas till migration utan istället behöver fokus ligga på hur vi kan motarbeta de mörka krafter som verkar bli vardag i vårt land.

Tills dess så behöver ordningsmakten göra sitt jobb. Media behöver göra sitt jobb (t ex jämförandet med IKEA-morden där hatbrott också var en viktig del i det hela då GM ska ha menat att han ville döda människor som såg svenska ut). Vi behöver få ordning på våra prioriteringar gällande fritidsgårdar, socialen och vuxna i skolan och samhället. Vi behöver bryta den cementerade segregation som återfinns i förorter som Tensta, Rosengård, Bergsjön eller var det nu kan vara. Vi behöver ha en jämnare fördelningspolitik och vi behöver sluta med att ställa de mest utsatta grupperna mot varandra.

Men vi kan inte börja diskutera huruvida vi ska gå terrorister till mötes eller inte. Vi kan inte skapa förståelse för deras handlingar. Inte utan att kliva in på väldigt grumliga vatten – oavsett om det är rasism, nazism, extrem islamism, extrem sionism eller vad det nu kan vara.

Krönikan är tidigare publicerad på Andreas egen blogg.

Krönikor

Fascism och etnonationalism i Sverige

Det råder beröringsskräck för att prata om Sverigedemokraterna som fascister. En stor anledning till det är inte bara ”sverigevännernas” egna försök att tvätta sig rena med stålull utan även svårigheterna att förstå hela bilden. 

Statsminister Stefan Löfven (S) och finansminister Magdalena Andersson (S) har talat om Sverigedemokraterna som ”nyfascister”. Det är givetvis inte fel att göra det, men för att föra ett sådant resonemang behövs också en tydlighet med vad som menas. Svårigheterna med att förstå hur eller vad den svenska fascismen är beror mycket på okunskap och svårigheterna med tydliga definitioner om vad fascism är för någonting. 

Magdalena Andersson – ”SD är ett nyfascistiskt parti”
Stefan Löfven – ”SD är ett nyfascistiskt parti”

Det här är en redogörelse för fascismen och etno-nationalismen i Sverige. Det är en världsbild, en politisk rörelse och en folkrörelse. Den är organisk till sin natur och det som förenar dessa två är deras gemensamma värdegrund och ideologi – ”sverigevän”.

tummenupp

Fascismen i Sverige är en komplett ideologi. Det är en världsbild som bl a bygger på etno-nationalism som fundament. Den är per definition exkluderande eftersom det är så fascismen bygger sitt samhälle.

Om människor ska kunna exkludera andra, så behöver ”de andra” först bli objektifierade (alltså en sak istället för en människa). För att människor frivilligt ska underkasta sig fascismens partiledarkultur och den gemensamma värdegrunden (i Sveriges fall ”sverigevän”) måste den vara homogeniserande (alltså åsiktslikriktande) och den ideologiska fascisten blir det genom att avsäga sig andra ideal och synsätt – till förmån för den homogena värdegrunden som bygger på den exkluderande etno-nationalismen.

Nationalismen bygger i sin tur på att definiera människor i termer av ”vi och dom”. Denna världsbild legitimerar de med att se människor (som jag skrev först) just som OBJEKT, en sak, ett naturtillstånd, någonting som inte kan ändras. De försöker förklara deras biologiska vanföreställningar om människor med hjälp av socialdarwinism, alltså, de förklarar människor som genetiskt likriktade – KOLLEKTIVT – alltså motsatsen till individuella arvsanlag. På det viset försöker etno-nationalister förklara att det finns gemensamma arvsanlag som nedärvs i ”essenser”. Den ”nedärvda essensen” är det som enligt nationalister beskriver kompakta paket av beteende, åsikter, värderingar på hela folkgrupper och ibland till och med hela kulturer och stater.

Dessa inbillade ”naturtillstånd” är hur de definierar (ser på) andra och sig själva. ”Vi” och ”dom”. ”Vi” som hör hemma och ”dom” som inte gör det. De förklarar det hela genom vad de ”känner” är rätt och det är deras inbillade vanföreställningar som kickar igång när de ser en mörkhyad (exempelvis) och tänker: ”Jag ser en mörkhyad (fast de använder värre termer) göra en dålig sak. Därför är alla mörkhyade dåliga”
”Hur vet du att det är sant?” kan man då fråga dem… Svaret blir:
”det ser man, det märks” – alltså känsloargument och dömande utefter utseende. Det är alltså för att sammanfatta:

Jag ser – jag tror – jag känner och eftersom jag ser det jag känner, så är det sant. Ett självrättfärdigande resonemang.

12165855_10153036224406607_641086058_nDet är cirkellogik.

De tror att deras känslor är ett universellt allmäntillstånd och när de är flera som delar denna världsbild så har de i deras värdegemenskap, den inbillade föreställningen; att eftersom de är flera (homogeniserade) som känner likadant och ”förstår lösningen” så måste det också vara så. Det finns ingen annan förklaring än att deras kollektiva upplevda känsla stämmer. Den känslan som de fyller varandra med. Den känslan de ständigt bekräftar gentemot varandra.

Huruvida verkligheten FAKTISKT (de facto) är som de tror, det är av mindre betydelse. Det viktigaste för sådana personer är att de har den gemensamma värdegrunden, den som byggs på exkluderande etno-nationalism. Att den införlivas och efterföljs, för allt annat är en kränkning av deras känslor och ett förräderi mot den ”egna” gruppen de identifierar sig med.

Så länge de nationalistiska idealen följs, mår de bra. När det inte sker, mår de mycket dåligt.

Jag önskar de kunde kliva ur sina cirkelresonemang och försöka se det utifrån.

Tidigare publicerad på
Frihetskomplexet – Fascism och etno-nationalism i Sverige

Fortsätt läsa Fascism och etnonationalism i Sverige →