Tidöregeringen är helt öppna med att återvandringen ska öka kraftigt, och att socialtjänsten ska vara del i den processen genom att informera om och uppmuntra återvandring. En omröstning i sakfrågan visar att Socialdemokraterna ställer sig bakom Tidöregeringen i frågan om socialtjänstens förändrade uppdrag.
I omröstningen om sakfrågan om socialtjänsten ska informera om och uppmuntra återvandring röstade Tidöpartierna och Socialdemokraterna för.
Skärmdump från Riksdagens hemsida 250520.
Vän av ordning känner sig nödgad att protestera och vill veta hur påtryckningar om återvandring på något sätt skulle kunna vara hållbara och förebyggande för socialtjänstens arbete? Tvärtom ser jag att det kan komma att bidra till en ökad polarisering i samhället samt att tilliten hos utsatta familjer gentemot socialtjänsten kommer att innebära att färre vågar söka hjälp. Socialtjänsten påpekar att det kommer att hindra det förebyggande och främjande arbetet som de är ålagda. Hur hänger migrationspolitiken ihop med socialtjänstens mål?
Socialdemokraterna anammar många av Tidöpartiernas ståndpunkter i flykting-, migrations- och kriminalpolitiken. Omröstningen i frågan om socialtjänstens förändrade uppdrag är ett exempel på det.
Tidöregeringen har under pågående mandatperiod många gånger tydligt deklarerat att invandrare inte ska känna sig trygga eller välkomna i Sverige. De har varit gäster, men nu är det hög tid att återvända. Tidöregeringen är helt öppna med att återvandringen ska öka kraftigt, och att socialtjänsten ska vara del i den processen genom att informera om och uppmuntra återvandring. Vilka signaler sänder de skarpa uttalandena och hoten?
Detta ska ske genom propaganda om ett kraftigt höjt återvandringsbidrag om 350 000 kronor till varje person som ”väljer” att återvandra. Denna information har hittills ålagts Migrationsverket. Detta regelverk ska finnas på plats senast 1 januari 2026. Regeringens utredare avrådde från att höja återvandringsbidraget.
Skärmdump från regeringens proposition 2024/25: 89
Nu öppnar Tidöregeringen i propositionen 2024/25:89 för att socialtjänsten också ska propagera för att få människor att återvandra till sina hemländer. Min, och många andras, uppfattning är att socialtjänstens uppgifter inte ska innefatta uppmuntran om återvandring. De ska arbeta för att ge familjer rätt stöd i samhället. Istället för att ta tag i problemen tar Tidöregeringen den ”enkla vägen” och skickar hem människor. Förfarandet att socialtjänsten ska uppmuntra personer att återvandra är tänkt att starta 1 juli 2025. Den 20 maj 2025 ska riksdagen rösta om den nya socialtjänstlagen. Regeringen skriver på sin hemsida att:
”Regeringen föreslår att en ny socialtjänstlag ska ersätta den nuvarande. Förslagen ska skapa en långsiktigt hållbar, mer förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst.” (Källa: Regeringen)
Vän av ordning känner sig nödgad att protestera och vill veta hur påtryckningar om återvandring på något sätt skulle kunna vara hållbara och förebyggande för socialtjänstens arbete? Tvärtom ser jag att det kan komma att bidra till en ökad polarisering i samhället samt att tilliten hos utsatta familjer gentemot socialtjänsten kommer att innebära att färre vågar söka hjälp. Socialtjänsten påpekar att det kommer att hindra det förebyggande och främjande arbetet som de är ålagda. Hur hänger migrationspolitiken ihop med socialtjänstens mål?
Tidöregeringen bekänner gång på gång sina rätta färger. Oron och bristen på tillit ökar i takt med varje invandrarfientligt förslag som Tidö trollar fram ur sin hatt. Det är inte svårt att inse att ”hjärnorna” bakom de skarpa åtgärderna är Sverigedemokraterna, som genom alla år har utmålat invandrare som ett hot mot Sverige. På punkt efter punkt får partiet igenom sin politik. Marionettregeringen dansar efter SD:s pipa.
EDIT: 20 maj 2025 röstade riksdagen ja till den nya socialtjänstlagen, som kommer att vinna laga kraft 1 juli 2025. Resultatet av omröstningen gällande huruvida socialtjänsten ska informera om och uppmuntra återvandring ses nedan:
Skärmdump från Riksdagens hemsida 250520
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Skola, vård, socialtjänst och bibliotek kommer inte att omfattas av den nya angiverilagen, officiellt kallad informationsplikt. Det beskedet kom på en pressträff 26 november, efter att regeringens särskilda utredare presenterat sitt utlåtande.
Redan i Tidöavtalets första version för två år sedan avslöjades att Tidöpartierna, dvs regeringspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna samt stödpartiet Sverigedemokraterna hade planer om att lagstifta om att offentlig sektor ska tvingas ange papperslösa, dvs anmäla dem till polisen eller Migrationsverket.
SD har tidigare inte velat se några undantag alls, men verkar nu ha ändrat ståndpunkt. L har under processens gång velat se undantag för hälso- och sjukvård, skola, socialtjänst och bibliotek.
På pressträffen förkunnade migrationsminister Johan Forssell (M):
– Samarbetspartierna är överens om att verksamheterna skola, vård, socialtjänst och bibliotek ska undantas från den föreslagna informationsplikten. (Källa: SvD)
Den särskilda utredaren Anita Linder förklarade förutsättningarna för sitt utlåtande om vilka yrkesgrupper som ska undantas:
– Det innebär att vi inte skulle leva upp till barnkonventionen eller vår egen inhemska lagstiftning. (Källa: SvD)
På frågan om huruvida angiverilagen kommer att få så stor effekt, mot bakgrund av att stora sektorer blir undantagna, svarar Forssell:
– Det här blir ett stort steg framåt. Utredningen bedömer att det är de berörda myndigheterna som sitter på informationen som behövs, och då är det ett väldigt tungt vägande argument. (Källa: SvD)
Forssell är hoppfull:
– Fler kommer att lämna Sverige, frivilligt eller med tvång. (Källa: SvD)
De myndigheter som kommer att omfattas av angiverilagen och därmed tvingas att ange papperslösa är Arbetsförmedlingen, Kronofogden, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Kriminalvården och Skatteverket.
Katerina Janouch skriver om barn, små barn, som om de vore kriminella och farliga. Hon skriver i sin text som vanligt om ett Sverige i sönderfall, även om vi vet att Sverige inte håller på att rasa samman. Hon menar att Sverige inte kommer att klara av att ta hand om en grupp barn.
Men sedan när började vi avgöra barns öde redan i förskoleåldern? När blev en femåring en farlig terrorist?
Självklart blir barn i allra högsta grad påverkade av de val som dess förälder gör. Barnets uppväxtmiljö präglar barnets verklighetsbild, värderingar och normer. Men ett barn har även framtiden framför sig. Ett barn är inte färdigutvecklat och kommer att genomgå en mängd förändringar innan det blir vuxet.
Det beräknas finnas ungefär 150 IS-återvändare i Sverige. Det finns med andra ord än färre barn. När det finns barn med i bilden, har socialtjänsten ett ansvar att utreda barnets behov och vårdnadshavarens föräldraförmåga, liksom i alla fall där det finns oro för ett barn. I det fallet är orosanmälningarna redan gjorda, av säkerhetspolisen. Det finns möjlighet för socialtjänsten att besluta om LVU och placera barnet hos någon annan än dess förälder. I vissa fall har barnets båda föräldrar redan avlidit och barnet behöver då självklart bo med någon annan. (Sveriges Radio)
När detta barn sedan placeras i förskola, eller skola om det gäller ett äldre barn, kommer det alltså eventuellt inte ens att bo med sina föräldrar. Barnet kommer troligtvis ha genomlidit traumatiska händelser, vilket givetvis kommer att ta tid att bearbeta och rehabilitera. De här barnen har både psykiska som fysiska skador. Detta hanteras genom etablerade kontakter med socialtjänst, vård, psykiatri och skola. (Omni, Sveriges Radio)
Ska en femåring redan vara dömd för livet? Ska en femåring tvingas ta ansvar och konsekvenser för något som dess förälder gjort? Detta är vad som kallas arvsynd, vilket vi inte håller på med i det här landet. I Sverige låter vi barn vara barn, skyddade bland annat av barnkonventionen.
En orosanmälan har gjorts för att tysta en ung människa som fått ett enormt medialt utrymme och som har ett engagemang för ett område som är av yttersta vikt. Att anmäla en familj enbart för att tysta en röst är verkligen fel väg att gå, men om personen verkligen känner till något som missgynnar Greta i hennes familjesituation är jag den första att be om ursäkt för följande.
Till att börja med borde man fundera både en och två gånger innan man gör en orosanmälan. Dels bör man fundera över varför man vill göra en orosanmälan och dels vad man önskar uppnå med att göra en anmälan. Problemet är att kommunens handläggning av ärenden ofta är ansträngd vilket innebär att barn som hamnat i utsatta situationer där en eller båda föräldrar hamnat i missbruk, är våldsamma eller håller barnet/barnen borta från den andre föräldern i en form av maktdemonstration. Nyheten har slagits upp stort på Samhällsnytt.
Skärmdump från Twitter 190925
Om vi nu istället går direkt på det aktuella fallet med Greta Thunberg och hennes hemsituation så är den offentligt synad på sociala medier och i massmedia i snart ett år och såväl hennes föräldrar som Greta själv är därför inga okända personer. Vidare är det också allmänt känt att Greta som barn fick en diagnos, vilket innebär att hon och hennes föräldrar genomgått en lång rad utredningar via BUP eller liknande kommunal funktion.
Vidare innebär en orosanmälan inte automatiskt att SoL (Socialtjänstlagen) eller LVU (Lagen om vård av unga) träder in. Vad det handlar om är att en handläggare på socialnämnden får ett ärende på sitt skrivbord. Där trängs hundratals andra ärenden med barn till missbrukare, och barn som blir misshandlade om uppmärksamhet. Jag har personlig erfarenhet av orosanmälningar, då jag vid ett flertal tillfällen varit tvungen att utnyttja den rätten och det har då förekommit en handläggningstid på närmare tre år. Det är tre år som man stjäl från barn som kanske hinner begå självmord, eller ser sin mamma eller pappa bli sönderslagen av sin partner. Det är år av tid som ett barn skulle slippa att känna sig oönskat, osett eller på annat sätt bli psykiskt eller fysiskt misshandlat.
Att först i grupp håna och förlöjliga Gretas engagemang för att sedan göra en orosanmälan är minst sagt osmakligt och en missriktad insats.
I LVU (Lagen om vård av unga) står följande rader som är viktiga att ha i minnet innan man gör en anmälan. Här vill jag framförallt peka på raden ”vilket slags relevant information som lämnats”:
Ansökan skall innehålla en redogörelse för
– den unges förhållanden,
– de omständigheter som utgör grund för att den unge behöver beredas vård,
– tidigare vidtagna åtgärder,
– den vård som socialnämnden avser att anordna,
– hur relevant information lämnats till den unge,
– vilket slags relevant information som lämnats, samt
– den unges inställning. Lag (2009:804). (Källa: Sveriges riksdag)
Vidare står det att läsa på Socialstyrelsens hemsida några tänkvärda rader om vad man bör tänka på innan man gör en orosanmälan. I detta fallet är det just frågeställningen ”om att barn far illa”. På vilket sätt far Greta illa, är det för att hon strejkar, eller är det för att hon har en åsikt som hon uttrycker?
Alla rekommenderas att anmäla misstankar om att barn far illa till socialtjänsten. Anställda på vissa myndigheter och i vissa verksamheter som berör barn och unga (skola, hälso- och sjukvård och tandvård till exempel) är skyldiga enligt lag att genast anmäla om de i sitt arbete misstänker att ett barn far illa. (Källa: Socialstyrelsen)
Anmälningsskyldigheten gäller till exempel personal i hälso- och sjukvården, tandvården, förskolan, skolan, socialtjänsten och kriminalvården. Den gäller också personal som arbetar med barn och unga i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet eller i annan sådan verksamhet på hälso- och sjukvårdens eller socialtjänstens område. (Källa: Socialstyrelsen)
Det handlar alltså främst om yrkesutövande personer med kontakt med barnen som har anmälningsplikt. Det innebär förvisso inte att man som privatperson får göra en orosanmälan, men man bör ha stor kännedom om barnets förhållanden och inte enbart göra okynnesanmälningar.
Påståendet att Greta kan se koldioxiden i luften är även den tagen ur luften. Det Dagerlind i Samhällsnytts artikel hävdar är att ”Enligt mamma Malena ser Greta hur atmosfären förändras när halten av CO2 stiger”. Att se förändringar i atmosfären är inte detsamma som att påstå att man kan se att olika atomer eller molekyler ökar eller minskar i antal. Förändringar sker i stort och smått.
I en artikel i Expressen från 25 september 2019 berättar Greta om den hatstorm som nått henne nu har eskalerat.
Skärmdump från Twitter 190926
Hatstormen fick ny fart genom att USA:s president Donald Trump postade en tweet om Greta där han påpekade att Greta såg ut som en ung flicka som såg fram emot en ljus framtid. Ett uttalande som har stötts och blötts av båda läger i debatten. Greta själv svarar att ”– Då var det dags igen… som ni kanske har märkt, är hatarna lika aktiva som någonsin – och ger sig på mig, mitt utseende, mina kläder, mitt uppträdande och mina avvikelser. De kommer på alla tänkbara lögner och konspirationsteorier”. (Källa: Expressen)
Enligt magasinet Teen Vogue så rör sig hatet mot Greta Thunberg om en koordinerad attack från klimatförändringsförnekare runtom i världen. I USA har, enligt magasinet, många av de kommentatorer som står för verbala påhopp kopplingar till den konservativa tankesmedjan Heartland Institute.
En organisation som, enligt magasinet, sysslar med oljefinansiering och har en lång historik av klimatförändringsförnekelse. (Källa: Expressen)
Jag är väl medveten om att många nu kommer att tycka att jag relativiserar problematiken med utsatta barn. Jag ställer därför dessa frågor en gång till:
Vem har gjort anmälan?
Varför har anmälaren gjort anmälan?
Vad har anmälaren att vinna på sin anmälan?
Det är med stor beundran jag ser på Gretas bedrifter och brinnande engagemang och som far till två döttrar i samma ålder vet jag vad ett brinnande intresse kan göra för en persons självbild. Jag vill att ni ställer er själva en fråga: Vad gjorde du när du var tonåring och vad önskar du att dina barn ska/skulle ha gjort med sina intressen?
På Motargument är vi extra glada för mytknäckare, gärna sådana som ger motargument mot falska, vinklade, rasistiska och fördomsspäckade myter om invandrare och bidrag. Faktum är att just den sortens artiklar är de mest lästa och delade på Motargument. Mot bakgrund av att lögnerna aldrig upphör, den totala bristen på källkritik och att hetspropaganda kring invandrare sprids som en löpeld på Internet, så kommer vi på Motargument aldrig att sluta skriva dessa mytknäckare.
I den invandringskritiska debatten föreligger inga större svårigheter att skönja ett starkt missnöje, baserat på ett oärligt feltänk hos en del av oss.
Missnöjet handlar om att ”svenskfödda som lever på ekonomiskt bistånd är få och får ut få antal kronor” och att ”utrikesfödda (läs utomeuropeiska invandrare) får för stor procentandel av allt det totala ekonomiska biståndet från socialen”.
Om vi dristar oss till att dissekera dessa ständigt förekommande påståenden så skulle det kunna se ut ungefär så här:
Feltänket består i att den sammanlagda pengapott som socialen betalar ut i ekonomiskt bistånd skulle vara en fast summa, som de tänker är ”100%”. Sedan räknar de falskeligen ut att utomeuropeiska invandrare ”tar för stor procentandel från de svenskfödda som behöver hjälp”.
Det går inte att finna någon logik i detta, eftersom det fina med socialen är att:
de inte bedömer utifrån din hudfärg
de inte bryr sig om vilken religion du tillhör
de inte tar i beaktning var du är född eller vilken nationalitet du har
Socialen bryr sig bara om hushållens disponibla inkomster och utgifter. Inget annat.
En positiv inställning till saker och ting gör livet så mycket enklare. Visst är det väl en fördel att det inte finns särskilt många hushåll där alla är svenskfödda som är så fattiga och utsatta att de har behov av att få socialt ekonomiskt bistånd? Å andra sidan skulle det vara tragiskt om det var fler hushåll som behövde ekonomiskt bistånd.
Och vi strävar väl efter att alla fattiga och utsatta hushåll ska få det bättre, oavsett människornas hudfärg, religion, nationalitet eller födelseort?
Vi sätter oss in i följande situation: en vuxen i ett hushåll har sysselsättning eller äger en bostadsrättslägenhet eller har försörjning från en enskild firma. Då kan andra vuxna i samma hushåll inte ha full rätt till ekonomiskt bistånd från socialen, eftersom hushållet räknas som en helhet, om det är make/maka eller sambos med/utan barn i hushållet.
I många invandrade familjer är kvinnan ”hemmafru”, och de har varken behov av eller ambitionen att deras familj ska ha två sysselsatta försörjare. I ärlighetens namn anser jag att de själva faktiskt får avgöra huruvida kvinnan ska vara jämställd mannen ur arbetsmarknadssynpunkt.
Alla måste inte jobba i Sverige om de inte vill, såtillvida att de inte har personligt behov för det. Alla är nämligen inte fysiskt kapabla till att ta en sysselsättning utan vidare. Detta gäller för alla, oavsett bakgrund. Tyvärr så är den bistra verkligheten så att många invandrare lider av psykisk ohälsa och har permanenta funktionsnedsättningar i fötter, händer och armar pga krig, kroppsbestraffning och tortyr.
Vi ska vara försiktiga med att falla i den etnocentriska och eurocentriska fällan. Det blir farligt när vi ger oss själva mandat att döma andra människors familje- och arbetsförhållanden samt ambitioner, förutsättningar och potential mot bakgrund av en självupplevd nyckelbarns-uppväxt.
Vilka är vi att avgöra för andra vad som är rätt eller fel i familje- och arbetslivet?
Vilka är vi att avgöra vilka människor som ska ha socialt ekonomiskt bistånd?
Motargument 