Etikettarkiv: SD

I fokus, Krönikor

Tidö: Åsiktsregistrering – när individens frihet blir en fråga om ursprung

Simona Mohamsson (L), ny integrations- och utbildningsminister, vill låta SCB och World Values Survey kartlägga invandrares värderingar – med särskilt fokus på dem med “icke-västlig bakgrund”. Enligt regeringen ska detta ligga till grund för framtida integrationspolitik. Men förslaget har väckt stark kritik: är detta början på en ny typ av värdestyrd integrationspolitik, där “fel” åsikter ska rättas?

3 000 personer ska intervjuas med hjälp av polisens metod för samhällsstudier. De utvalda frågorna rör bland annat syn på homosexualitet, skilsmässa, abort och sexualitet – allt med avsikten att kunna “följa upp om integrationspolitiken fungerar”. Men varför är det just personer med ”icke-västlig bakgrund” som ska granskas? Varför betraktas värderingar inom majoritetsbefolkningen inte som ett samhällsproblem i samma utsträckning?

Namnbyte som symbol – eller sköld?

Mohamsson har en ovanlig bakgrund i svensk politik. Född i Tyskland, dotter till föräldrar från Mellanöstern, och kom till Sverige som barn. Efter familjens flytt bytte de efternamn från Mohammed till Mohamsson. Enligt Mohamsson själv var det ett uttryck för respekt och vilja att bli en del av det svenska samhället.

Detta har nu blivit ett centralt inslag i hennes berättelse: hon är både ett “invandrarbarn” och ett liberalt statsråd. Men när hon använder sin bakgrund för att försvara en politik som syftar till att korrigera andras värderingar, uppstår frågan: används hennes identitet som en sköld för att legitimera en politik som i praktiken särbehandlar?

Statsvetare, fackförbund och den politiska oppositionen har reagerat kraftigt. Ordet “åsiktsregistrering” har nämnts och röster flaggar för att hela integrationspolitiken håller på att glida mot ett kontrollsamhälle. Statsvetaren Jonas Hinnfors menar att det är ett utspel som syftar till att positionera sig politiskt snarare än en faktisk lösning på något integrationsproblem.

Från SD till L – samma logik, annan retorik

Det går inte att blunda för likheterna med Sverigedemokraternas retorik. I åratal har SD talat om behovet av att “anpassa invandrares värderingar” till det svenska. Nu förs samma idéer fram – men av en liberal minister med invandrarbakgrund. Skillnaden är retoriken. Där SD talar om “svenskfientlighet” och “kulturell infiltration”, talar Mohamsson om “vetenskap”, “demokratisk värdegrund” och “frihet”. Men syftet är detsamma: att definiera vilka värderingar som är acceptabla – och att identifiera dem som avviker.

I en DN-artikel där Mohamsson intervjuas läser vi följande konstaterande från artikelförfattarna:

De undersökningar som World Values Survey gjort tidigare visar att många nyanlända har annan syn på skilsmässa, sex före äktenskap, abort och homosexualitet än infödda svenskar. Men efter tio år i Sverige har migranternas värderingar påtagligt närmat sig de inföddas. (Källa: DN)

Värderingsundersökningen ska presenteras 2026 och kommer att ligga till grund för hur integrationspolitiken ska utformas framöver. Det är alltså inte en akademisk övning – det handlar om konkreta styrmedel för framtida politik.

Det finns starka historiska skäl till varför staten inte ska lägga sig i medborgarnas personliga värderingar. I demokratier är yttrandefrihet och åsiktsfrihet grundläggande rättigheter. Att koppla dessa rättigheter till etnisk eller kulturell bakgrund är inte bara farligt – det är ett hot mot hela idén om lika värde. Om staten börjar välja ut vilka värderingar som ska gälla – och hos vem – då har vi lämnat liberalismen bakom oss.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Lästips angående hur dåvarande arbetsmarknads- och integrationsminister Mats Perssons (L) hösten 2024 lyfte kartläggning av invandrares värderingar, vilket möttes av hård intern kritik i Liberalerna. Ett statsråd i oppositionen ställde i samband med Perssons utspel en skriftlig fråga i Riksdagen.

Aftonbladet: Hård intern kritik mot L-ministerns invandringsutspel

Riksdagen: Skriftlig fråga 2024/25:183 Kartläggning av värderingar

Källa:

DN: Regeringen ska kartlägga invandrares värderingar

Krönikor

Ekeroth (SD) – Hatets återvändare

När Kent Ekeroth, f d riksdagsledamot för Sverigedemokraterna och ökänd för sitt rasideologiska bagage, nu åter låter mungipan drypa av etnocentrisk galla, är det varken nytt eller chockerande. Snarare är det som en gammal nazistpamflett som återvänder från papperskorgen – skrynklig, stinkande och djupt obehaglig.

I ett uttalande som ekar av 30-talets judefientliga retorik kallar Ekeroth en pro-palestinsk aktivist för “sinnebilden för svensk invandring” och kräver “drastiska åtgärder” för att få ut “ointegrerbara personer”. Man undrar: Är det Mein Kampf han bläddrar i på morgonen eller SD:s partiprogram?

Skärmdump från Samnytt 250613.

Ekeroth blev ett namn för svenska folket 2012 när han tillsammans med Erik Almqvist och Christian Westling deltog i den ökända järnrörsskandalen – där han beväpnad med ett järnrör jagade folk på gatan i Stockholm och kallade dem “babbe” och “hora”. Istället för att förintas politiskt av skandalen valde SD att kalla det “ett pojkstreck” – medan Ekeroth blev martyr i alt-rightkretsar.

Men hans bakgrund talar sitt tydliga språk:

• Förfäktare av etnopluralism, en omskrivning för etnisk segregation

• Deltagit i Counterjihad-konferenser, där islamofober från hela världen samlas

• Publicerade på Avpixlat, en hatsajt med direkta kopplingar till högerextrema miljöer

Kent Ekeroth är själv barn till en judisk kvinna som flydde antisemitismen i Polen. Ironin är att hans mor med nöd och näppe undkom den typ av förföljelse som Ekeroth nu vill återskapa – fast mot andra minoriteter. Det är en historisk amnesi som gränsar till det psykologiskt tragikomiska.

När Ekeroth kräver att vi ska “ta till drastiska åtgärder” mot vissa grupper i samhället, talar han inte som en debattör – utan som en fascist. Den typen av språk är aldrig en slump. Det syftar till att bana väg för ett samhälle där människovärdet graderas, där “integration” betyder underkastelse, och där “drastiska åtgärder” betyder deportationer och övervakning.

Sverige har sett det förut. Vi vet var det slutar.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Krönikor

Från bruna skjortor till blå slipsar (del 8)

Detta är åttonde och avslutande delen i en serie artiklar om vilka lärdomar från nazismens framväxt vi måste dra, samt om Sverigedemokraternas vägval. I denna del beskrivs hur demokratin steg för steg suddas ut. Avslutning: Där det börjar – och där det redan har börjat.

Det finns en farlig föreställning om att nazism är något som hör till det förflutna. Något som endast kan kännetecknas av massutrotning, krig och koncentrationsläger. Men nazismen började inte med gaskamrar. Den började med ord. Med motioner. Med ett nytt sätt att tala om folk, lojalitet, moral och gemenskap – och med ett gradvis avskaffande av de institutioner som kunde utmana makten.

Vi ser samma mönster i dag, i ett svenskt riksdagsparti som bär kostym och kallar sig demokratiskt. Sverigedemokraterna försöker inte längre dölja sin ideologiska agenda – de förverkligar den, motion för motion. Genom att förklara att vissa organisationer inte är värdiga bidrag, att vissa kulturer inte är jämlika, att vissa medier inte är folkets röst, att vissa människor inte hör hemma i välfärden eller i landet överhuvudtaget.

Vi måste våga säga det: SD är inte bara ett högerparti med en “annan syn på invandring”. De är ett ideologiskt projekt som hämtar näring ur samma idétraditioner som födde Europas 1900-talsdiktaturer: nationalism, etnisk homogenitet, misstänksamhet mot minoriteter, kontroll över kultur och utbildning, hat mot liberal universalism.

Principprogrammet är skrivet för att lugna. Det talar om demokrati, rättvisa, välfärd. Men handlingarna säger något annat. I riksdagen, i kommunpolitiken och i deras egna medier för SD redan en offensiv mot demokratins pelare. Det är en politik som i praktiken bygger på att rättigheter inte är universella utan villkorade. Att medier ska spegla makten, inte granska den. Att utbildning ska fostra lydnad, inte kritiskt tänkande. Att civilsamhället ska enas i lojalitet – eller tystna.

Vi kan inte längre tillåta oss att bara reagera på det som sägs. Vi måste reagera på vad som görs. Vi måste se igenom fernissan av folklighet och reformiver, och kalla detta projekt vid dess rätta namn: auktoritärt, nationalistiskt – och djupt antidemokratiskt.

Vi har sett vart denna väg leder förut.

Och vi ser nu hur den börjar på nytt – här, framför våra ögon.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Korta motargument

“Andra partiers vitböcker?”

Politiker och debattörer på högerflygeln har insinuerat och krävt att alla partier ska skriva varsin vitbok. Flera partier har redan granskat sin historia.

Socialdemokraterna bad om ursäkt till samerna 1998. Vänsterpartiet publicerade sin vitbok om kommunistisk historia redan 1992. Centern skrev sin om Bondeförbundet, 2002-2008. Alliansregeringen släppte 2014 en vitbok om statens övergrepp mot romer, inklusive tvångssteriliseringar. Det finns alltså en tradition av självrannsakan i svensk politik.

Sverigedemokraterna skiljer sig markant. Partiet grundades 1988 av öppet nazistiska och rasideologiska personer, och dessa idéer lever kvar till nutid. Att jämföra SD:s bakgrund med andra partiers förflutna är historielöst – SD är inte ett gammalt parti med gamla synder, utan ett relativt nytt parti med extremism i sitt DNA.

Vitboken kom dessutom inte av eget initiativ utan efter massiv kritik. Partiet har konsekvent försökt dölja eller tona ner sina rötter. Och till skillnad från andra partier är SD:s fördomar inte en sak för historieböckerna – de präglar partiets politik i dag.

SD:s kampanjande mot muslimer och HBTQIA+ har varit central i partiets tillväxt. Partiet har gång på gång pekat ut muslimer som ett hot, normaliserat islamofobi och underminerat religionsfriheten. Detta är inte historia – det är nutid. Därför räcker det inte, de behöver göra vitbok över åren 2011 och till idag. Frågan var aldrig vad SD har varit, utan vad det fortfarande är nu.

I fokus

SD:s vitbok bekräftar nazism och antisemitism

I vitboken om drygt 800 sidor som presenterades på Almedalsveckan 2025 påvisas exakt vad sverigedemokratiska partiföreträdare förnekat, förminskat och bagatelliserat ända till nu. Partiet var under en lång tid etnonationalistiskt och antisemitiskt. Mot bakgrund av detta är det hyckleri av partiledare Jimmie Åkessons då han ”ber om ursäkt” till svenska judar för att partiet kan ha uppfattats som antisemitiskt och skrämmande, samtidigt som han inte kritiserar eller utesluter alla de som stått för det senaste årets rasistiska skandaler i SD.

I och med Åkessons påstådda ”ursäkt” skuldbelägger han kollektivt svenska judar istället för att slutligen ta ansvar ”på riktigt” för att SD var ett nazistiskt och antisemitiskt parti. Han uttryckte dessutom inte ansvar för att han personligen 1995 (då han blev medlem) tog ställning för ett öppet antisemitiskt parti, utan endast för att partiet kunde ”uppfattas” som antisemitiskt. För att Åkessons eventuella avståndstagande från antisemitism överhuvudtaget ska kunna ses som trovärdigt måste han ta avstånd från all sorts rasism.

Vitboken gavs tills vidare ut till nyhetsmedia i 100 pappersexemplar, och spänner över tiden från start 1988 till riksdagsinträdet 2010. Finns det en medveten baktanke med att inte beröra det som skett efter 2010? Författaren av vitboken, idéhistorikern Tony Gustafsson, presenterar massor som bekräftar nazismen och antisemitismen i SD, som t ex:

  • Partiet var utpräglat etnonationalistiskt
  • Idéer från nationalsocialism, antisemitism och rasideologi levde kvar i Sverigedemokraterna under flera år
  • De flesta som var aktiva i partiet under 80- och 90-talen på högre nivåer har enträget förnekat kopplingar till nazism/antisemitism
  • Inom ungdomsförbundet hälsade medlemmar på varandra med ordet ”hell” (en omskrivning av nazisternas ”heil”)
  • Det fanns partimedlemmar som förnekade Förintelsen, och man använde sig av antisemitiskt kodspråk
  • Partiet talade om rasideologi, rasskillnad och rasblandning
  • Under 1990-talet arrangerade partiet vit makt-konserter där det talades om drömmar om raskrig, avsky mot homosexuella och hyllningar till Förintelsen och KKK (Ku Klux Klan)
  • Partiet stöttade apartheidregimen och det vita minoritetsstyret i Sydafrika
  • Under ett torgmöte i Göteborg 1993 anslöt sig partiledningen öppet till de ritualer som det tyska nazistpartiet ägnat sig åt i Nürnberg på 1930-talet
  • Vid riksdagsvalet 1994 var s k ”dubbelanslutningar” vanliga. Man var alltså medlem i i SD samtidigt som man var medlem i mer eller mindre militanta nazistiska grupperingar, som t ex Nordiska Rikspartiet, Riksfronten och Vitt ariskt motstånd
  • Minst 10 av partiets 30 grundare hade bakgrund i nyfascistiska och nazistiska rörelser, och, förutom dessa 10, hade 18 av de 30 grundarna bakgrund i BSS (Bevara Sverige Svenskt)
  • Fram till mitten av 1990-talet var naziuniformer tillåtna
  • Fram till 1995, dvs efter att Åkesson blev medlem i SD, accepterades nazister i partiet
  • I samband med att man försökte ändra riktning i partiet, var det som kommunicerades utåt något annat än det som talades om internt
  • Fram till 2007 fanns partiföreträdare med nationalsocialistisk bakgrund
  • Inför valet 2018 kopplades 214 SD-kandidater till högerextremism (Acta Publica: Ur mylla brun)
  • Än idag använder sig SD-företrädare av antisemitiskt kodspråk som ”globalism, kosmopolit och kulturmarxism”

SD:s vitbok avslöjar på ett heltäckande sätt att SD har ett antisemitiskt arv, att partiet grundades av nazister, nyfascister och antisemiter, att partiet var utpräglat nazistiskt och antisemitiskt, samt att partiet under alla år försökt att förneka, förminska och bagatellisera vilka grundpelare partiet har vilat på sedan starten 1988. Åkessons försök till ”ursäkt” till svenska judar visar på att han egentligen inte dragit någon lärdom alls av det som nu framkommer.

Källor:

SVTPlay: SD:s vitbok presenteras i Almedalen

Omni: SD presenterar sin vitbok

Aftonbladet: Presenterar SD:s vitbok: Grundades av Bevara Sverige Svenskt

SVT: Forskaren om SD:s vitbok: ”Den inkluderar det mesta”

Omni: SD:s vitbok visar ett nazistiskt arv

Acta Publica: Ur mylla brun

I fokus, Krönikor

Bad Åkesson (SD) om ursäkt till svenska judar?

Nej kära media, Jimmie bad inte om ursäkt. Han gjorde en klassisk skenmanöver för att VERKA be om ursäkt, men han gav inte en äkta ursäkt till svenska judar. Det är ett återkommande problem att dessa taktiker verkligen fungerar och att många accepterar en icke ursäkt som en faktisk ursäkt. För vad är det Jimmie säger? Jo, att han ber om ursäkt för att partiet ”kunde uppfattas som” antisemitiskt/skrämmande för judar. Med andra ord: de var inte riktiga antisemiter utan det vara bara av misstag som de råkade agera på sätt som judar kunde må dåligt av. Hade han bett om ursäkt för partiets historia på riktigt hade inte orden lagt delar av ansvaret på svenska judars tolkning av partiets ageranden utan tagit fullt ansvar för att SD var fullt ut nazister och judehatare.

Skärmdump från Expressen 250625.

För det är liksom inte en fråga om tolkning som leder till en beklaglig ”upplevelse” av partiet som hatiska mot judar. Partiets historia innehåller liksom sådant som att:

  • Klä sig i SS uniformer
  • Ha swastikor på kläder och flaggor under partimöte
  • Hylla Hitler
  • Hylla uppsatta inom nazistpartiet/SS

I SD:s medlemstidning diskutera sådant som ”judefrågan”, judisk världsmakt och frustration över att judar ”syns överallt”.

Bara som ett axplock. Det är inte en fråga om att ”uppfatta” dem som hotfulla när de gick på gatorna och heilade. De VAR hotfulla. Så nej, Jimmie bad inte om ursäkt för partiets historia. Han la ut en dimridå i syftet att verka judevänliga just nu medan vapnen istället riktas mot muslimer. Å media spelar med och hjälper till att tvätta SD:s historia ren från den skit de gladeligen spred.

Följ Vardagsrasismen på Instagram: www.instagram.com/vardagsrasismen/

Skärmdump från Expressen: www.expressen.se/nyheter/politik/akesson-ber-om-ursakt/

I fokus, Krönikor

Fokus: Kodad rasism, utrotningsmetaforer och avhumanisering

Anna Nachmans krönika ”All mångfald berikar inte – invasiva arter hotar de egna” i Fokus är något av det grövsta vi sett publicerat i etablerad svensk media på senare år. Den använder nyckelpigor och lupiner som murbräcka för att bana väg för ett ideologiskt budskap som går rakt in i främlingsfientlighetens innersta kärna. Det är en text som går bortom anständighet – med utrotningsmetaforer, avhumanisering och kodad rasism – och det mest häpnadsväckande är kanske inte vad som står, utan att Fokus låter det stå.

Skärmdump från Tidningen Fokus 250618.

Här är några centrala punkter i detta ideologiska haveri:

  • Människor likställs med invasiva arter: Krönikan gör en lång, omsorgsfull liknelse mellan invasiva arter – harlekinpigor, lupiner – och det som kallas “invasiv gangsterkultur”. När människor beskrivs som “arméer av barn och ungdomar” som “tränger undan” det svenska, är det inte längre brottslighet man talar om, utan en biologisk hotbild. Det är en farlig retorik, historiskt kopplad till de värsta uttrycken för rasistisk ideologi – från nazisternas tal om “skadedjur”, till dagens högerextrema språkbruk. När Nachman till slut spekulerar i om tvångsförflyttning av människor är en “mer human” variant av att bekämpa lupiner med lie, passerar texten en gräns som aldrig borde ha närmats i ett seriöst magasin.
  • Kodad rasism i ny språkdräkt: Orden “utomeuropeisk”, “nya våldsamma kulturer”, och bilderna av ungdomar i “Gucci-kepsar med becknarväskor” fungerar inte som slumpmässiga beskrivningar. De pekar ut en specifik grupp – invandrarungdomar – som bärare av ett hot. Det spelar ingen roll hur många gånger texten nämner “subkulturer”; budskapet är glasklart. Det är precis den retorik som Sverigedemokraterna odlat i åratal: att vissa “kulturer” måste bekämpas för att Sverige ska räddas.
  • En avslutning som inte räddar någonting: Att krönikan slutar med att “man kan inte resonera med lupiner, men med människor går det förhoppningsvis bättre” är ingen räddning. Det är en tom brasklapp efter att texten i flera stycken lagt grunden för motsatsen: att vissa människor fungerar som skadedjur och bör behandlas därefter.
  • Ekofascismens återkomst: När biologiska eller ekologiska argument används för att föreslå undanträngning av människor – då är vi inne på ekofascismens område. Det är inte en överdrift. Detta är en ideologisk hållning med rötter i nationalsocialismen, där det “egna” ska försvaras mot det “främmande” i namn av natur, jord och renhet. När en etablerad publikation som Fokus ger utrymme åt denna typ av tankefigur utan kritisk kontext, då befinner vi oss på mycket farlig mark.

Det här är inte bara en krönika med dålig smak. Det är en text som likställer vissa människor med skadedjur och frågar sig om tvångsförflyttning är en rimlig lösning. Det är ett ideologiskt haveri. Att den publicerats i en respekterad svensk tidskrift är inte bara upprörande – det är en allvarlig publicistisk skandal. Det här borde aldrig ha publicerats. Vi måste kalla det vid dess rätta namn: ekofascism i retoriska finkläder. Och vi måste säga ifrån.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Länk till Anna Nachmans krönika ”All mångfald berikar inte – invasiva arter hotar de egna” (sparad i webbarkiv så att Fokus inte får klick/trafik) https://web.archive.org/web/20250618121844/www.fokus.se/kronika/all-mangfald-berikar-inte-invasiva-arter-hotar-de-egna/

Krönikor

Från bruna skjortor till blå slipsar (del 7)

Detta är sjunde delen i en artikelserie om vilka lärdomar från nazismens framväxt vi måste dra, samt om Sverigedemokraternas vägval. I denna del beskrivs hur demokratin steg för steg suddas ut, samt den fjärde av de fem grundpelarna i nazismen: Mänskliga rättigheter – från universell princip till villkorad tillhörighet.

Nazityskland: Rättigheter som rasbaserat privilegium

En av de mest grundläggande förändringarna i det nazistiska Tyskland var omdefinieringen av vilka som räknades som “människor med rättigheter”. Genom Nürnberglagarna 1935 delades befolkningen upp i arier och icke-arier. Judar, romer, homosexuella och politiska oliktänkande fråntogs rättigheter steg för steg – med juridisk precision.

Exempel:

  • Judar förlorade medborgarskap, rätt till arbete, bostad och ägande.
  • Giftermål och samliv mellan judar och tyskar förbjöds.
  • Samvetsfrihet och religionsfrihet avskaffades.
  • Kritiska röster klassificerades som “folkets fiender” och förlorade skydd enligt lag.

Den nazistiska staten använde lagen som ett vapen för att förneka vissa grupper deras mänsklighet.

Sverigedemokraterna: Medborgarskap och rättigheter som villkorad lojalitet

SD säger sig försvara svenskarnas rättigheter – men gör samtidigt skillnad på vilka svenskar som räknas. Många av deras förslag innebär att vissa rättigheter bara ska tillkomma dem som “kulturanpassat sig”, “delar svenska värderingar” eller är födda i Sverige. Det rör sig inte bara om migrationspolitik – utan om en ideologi som förskjuter principen om lika värde.

Detaljerat exempel:

Motion 2021/22:2550 – SD föreslår att Migrationsverket ska kunna återkalla uppehållstillstånd och medborgarskap automatiskt vid brott eller avvikelse från svensk lag, utan att skyddsbehov prövas på nytt. Det skapar ett parallellt rättssystem där invandrare inte har samma skydd som andra medborgare.

Ytterligare motioner i samma riktning:

· 2021/22:2552 – Vill att återkallelse av tillstånd ska göras regelbundet och automatiskt genom databasjämförelser mellan myndigheter.

· 2020/21:1620 – Förslag om att tillfälliga uppehållstillstånd ska vara huvudregel och att permanent status avskaffas.

· 2018/19:2987 – Innehåller krav på ökad samverkan mellan myndigheter för att återkalla tillstånd, samt att “bristande vandel” eller “avsaknad av integrationsvilja” ska räcka.

· 2018/19:136 – SD kräver att alla som fått uppehållstillstånd på felaktig grund ska utvisas, även efter flera års vistelse.

· 2019/20:715 – Vill ta bort formuleringar om likabehandling i läroplanen och kopplar rättigheter till kulturell anpassning.

Andra uttryck för att förskjuta mänskliga rättigheter:
  • SD har i flera uttalanden påstått att “mänskliga rättigheter har gått för långt” – och föreslagit att Sverige ska omförhandla delar av Europakonventionen.
  • I SD:s principprogram 2023 definieras “svenskhet” som en kulturell identitet, inte ett juridiskt medborgarskap – vilket legitimerar att vissa grupper inte fullt ut räknas som tillhörande.
  • Partiets företrädare har föreslagit att vissa rättigheter ska villkoras med “moralisk förtjänst”, t.ex. att rösträtt eller välfärd ska begränsas för dem som “inte bidrar till samhället”.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Artiklar

SD-Samnytt tigger för att överleva

2 kommentarer

Den högerextrema bloggen Samnytt, tillika Sverigedemokraternas propagandaorgan, har (via VD:n Kent Ekeroth) direkta kopplingar till SD. De har genom åren varit extremt tydliga med var de står i tiggerifrågan – de vill se ett totalförbud. Därför blir det tragikomiskt när de i artikel efter artikel visar hur desperationen efter pengar för att säkra sin överlevnad växer. Bloggen riskerar att tystna för gott.

För åtminstone femte gången (det börjar bli svårt att hålla räkningen) signalerar nu Samnytt att de har svårt att få det att gå ihop ekonomiskt. Förra sommaren skrev de, i samband med att dåvarande ansvarige utgivaren Mats Dagerlind dömdes för förtal och grovt förtal till en månads fängelse och skadestånd på 200 000 kronor, en desperat artikel om hur de behövde donationer och nya prenumeranter.

Vi läser följande i ”Tänk om Samnytt inte fanns – vem hade då berättat varje dag vad som egentligen händer?”, som är den senaste i en lång rad av ”kom och hjälp oss”-artiklar:

”Du som läser det här vet redan att något är fel. Du märker när politiker skyler över, när medier vinklar och när verkligheten tystas. Det är därför du gång på gång återvänder till Samnytt. Du vet att du hittar sådant här som du inte ser i etablissemangsmedia – du vet att vi granskar på djupet och inte backar från att ge en ocensurerad bild. Fakta som rör – och berör”. (Källa: Samnytt)

”Tänk dig ett Sverige där Samnytt tystnar – och där Aftonbladet, SVT och DN åter får diktera hela verklighetsbilden varje dag. Vill du verkligen att vi går tillbaka dit?” (Källa: Samnytt)

Motargument har under årens lopp massvis med gånger avslöjat en liten, liten del av Samnytts lögner, vinklingar och #fakenews. För att avslöja all desinformation som publicerats där hade det krävts minst en (1) heltidstjänst.

Bloggen beviljades 2021 ca 350 000 kronor i statligt redaktionsstöd – en nedgång från året innan då den beviljades 1,2 miljoner – trots att den inte uppfyller två av de efterfrågade kriterierna, bl a att följa pressetisk sed. Sedan 2021 har nätbloggen inte beviljats något statligt redaktionsstöd, sannolikt beroende på att den inte uppfyller alla kriterier. I januari 2023 lämnade de det medieetiska systemet.

Denna gång är det ”Redaktionen” som står som avsändare för snyftartikeln. De avslutar med att en månadsprenumeration kostar mindre än en lunch eller öl på krogen. Uppenbarligen tycker inte läsarna att det är tillräckligt billigt.

För den som vill läsa offerkofteartikeln och citaten ovan går det att läsa den här (länken är sparad i webbarkiv så att bloggen inte får klick/trafik):

https://archive.is/oCpwU

Vi har tidigare uppmärksammat hur desperata lirarna på Samnytt är:

www.motargument.se/2025/05/05/sd-kopplade-samnytt-tigger-prenumerationer/

Motarguments länksamling där vi dissekerat en bråkdel av Samnytts lögner, vinklingar och #fakenews:

www.motargument.se/2024/09/01/lanksamling-samnytts-logner-vinklingar-och-fakenews/

Läs också vår artikel om vilka och vad Samnytt egentligen är:

www.motargument.se/2024/09/01/varning-for-samnytt/

Samnytt är SD:s propagandaorgan:

www.motargument.se/2025/03/10/samnytt-ar-sds-propagandaorgan/

I fokus, Myter

Myt: ”Svenskarna har inte bett om att tvångsintegreras”

Socialdemokraterna har nyligen presenterat ett integrationspolitiskt förslag.  I korthet handlar förslaget om att nyanlända ska kunna anvisas bostad i områden där fler svenskar bor än vad som är fallet idag, då nyanlända anvisas bostad i redan segregerade områden. Medan S talar om att vi behöver ”blanda befolkningen och bebyggelsen” för att främja integration och bryta segregation talar Sverigedemokraterna, deras sympatisörer och högerextrema bloggar om att förslaget skulle innebära ”tvångsblandning”, ”tvångsintegration” och ”tvångsomflyttning”.

Inget av regeringspartierna, dvs Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har officiellt kommenterat S förslag om att blanda befolkningen. SD-nära nätbloggar, som t ex Samtiden, är naturligtvis inte sena på bollen när det vankas möjligheter att polarisera och kategorisera människor i ”vi och dom”. Samtiden ägdes fram till ganska nyss av SD, är fortsatt ett propagandaorgan för partiet, och flera medarbetare är SD-kopplade.

I en artikel på Samtiden läser vi:

”I Malmö har sossarna redan påbörjat projektet. I det tidigare fashionabla Limhamn har S-styret tryckt in hyresfastigheter dit personer som lever på socialbidrag har flyttat. ”Rosengård by the Sea” är numera det allmänt vedertagna begreppet för området. Här bor alltså, sida vid sida, de som jobbar, sparar och har höga bostadslån med de som hänger omkring på dagarna och lever på andra – en blandning som Magdalena Andersson anser är eftersträvansvärd och som ska lösa problemen kring alla de samhällsbetungande följdeffekterna av deras mångåriga migrationspolitik.” (Källa: Samtiden)

Sedan ett par år har Malmö stad initierat en integrationsplan som handlar just om att främja integration och bryta segregation. Nyanlända och socialt utsatta har via bidrag beretts möjlighet att bo i hyresrätter I Limhamns sjöstad. Det som SD, deras sympatisörer och t ex Samtiden nu ropar högt om är alltså redan ett faktum.

Skärmdump från Riks X-konto 250603.

Jag bor själv sedan 5 år tillbaka i Limhamns sjöstad. Den s k ”tvångsblandningen” och ”tvångsintegrationen” är inget jag har lidit av, tvärtom är bostadsområdet vackert beläget vid havet, samt lugnt och tryggt. I området bor unga par, barnfamiljer och äldre. Under varma sommardagar och -kvällar lever Glasbrukskajen upp, då folk i alla åldrar njuter av väder och utsikt. Kajen har blivit ett populärt promenadstråk och en välbesökt bad- och picknickplats, men detta är inget som stör boende i området.

Det har i media varit en debatt om ett enskilt bostadshus där det har förekommit grov kriminalitet, kopplat till en specifik familj med gängkriminella familjemedlemmar. Familjen, samt sex andra familjer, flyttade från huset för två år sedan, och sedan dess har det inte skrivits mer om Limhamns sjöstad. Förrän nu, när Samtiden återigen lyfter området som ett exempel på att socialdemokratisk integrationspolitik i Malmö skulle ha varit ett misslyckande. Det enda argumentet de har är just det specifika bostadshuset, som är ett (1) hus i en stadsdel bestående av massor av hyresrättshus, bostadsrättshus och radhus.

Skärmdump från Lars Beckmans (M) X-konto 250605.

Vän av ordning vill påminna om att kriminalitet existerar i alla delar av det svenska samhället. Att det uteslutande skulle vara ett fenomen förbehållet s k ”utsatta områden” är såväl naivt som direkt felaktigt att påstå. Att SD och och andra använder mitt bostadsområde som slagträ i den integrationspolitiska debatten är inte bara tråkigt, det är inte heller ett underbyggt argument. Det handlar till syvende och sist om att vissa människor inte vill bo med människor som inte ser ut, talar eller beter sig som dem själva.

Människors ursprung eller ekonomiska status är för mig helt oväsentligt. Även när det kommer till grannar. Att utgå ifrån att kriminalitet eller försummelse skulle vara avhängigt etnicitet är rasism baserad på generaliserande fördomar om människor med annat ursprung. Det integrationspolitiska förslaget om ”blandning av befolkning och bebyggelse” är välkommet i arbetet med att främja integration och bryta segregation.

Källor:

Samtiden: S-kommunerna först ut med tvångsintegration (sparad i webbarkiv så att Samtiden inte får klick/trafik)

Aftonbladet: S-toppen: Vi behöver blanda befolkningen

Aftonbladet: Magdalena Andersson om nya integrationsplanen: ”Kommer inte gå fort”

Sydsvenskan: Hotad Limhamnsfamilj flyttar efter flera skottdåd och bombattack

Lästips, tidigare debattartiklar om Limhamns sjöstad på Motargument (publicerades också i Kvällsposten):

Motargument: Att bygga för integration – hyresrätter på Limhamn skapar konflikt

Motargument: Att bygga för integration (del 2) – M och SD i Malmö spelar med människors känslor