Etikettarkiv: SD

SD: Etnonationalism, antisemitism och Israelvänlighet (del 1)

Denna artikel är första delen i en trilogi. I denna del avhandlas SD:s antisemitism.


I söndagens (13/10) partiledardebatt i Agenda försvarade Jimmie Åkesson (SD) sitt parti från anklagelser om antisemitism genom att förneka att man överhuvudtaget har ett problem med antisemitism inom partiet. Partiledaren anförde Sverigedemokraternas starka stöd för Israel som bevis för detta. Men det ena utesluter inte det andra.


Att antisemitism inte skulle vara ett problem inom SD är ett förbluffande påstående. Det går enbart att tolka på två sätt. Antingen kan det förstås som en ren lögn eller så är det på det viset att man inte tycker att det finns ett problem med antisemitism inom partiet, eftersom antisemitism helt enkelt inte anses vara problematiskt. SD tycks balansera på en skör tråd mellan båda tolkningsalternativ då man förstår att uttalad antisemitism fortfarande betraktas som ej rumsren bland den stora majoriteten väljare.

SD:s antisemitism

Utöver Åkesson är det dock få som har mage att förneka att antisemitism förekommer inom SD eftersom dess allra grövsta uttryck återkommer gång på gång inom partiets kretsar. För fyra år sedan redogjorde Maria Robsahm för 88 exempel på nazistiska uttryck bland SD-politiker i boken ”SD och nazismen”. Inför valet 2022 kartlade Acta Publica 289 valkandidater som kunde kopplas till högerextremism. Bland dessa fall var tre av fyra kandidater — totalt 214 stycken — från ett enda parti. Märkligt nog, partiet utan problem med antisemitism.

Det finns otaliga exempel på händelser och fakta som påkallar förnekelse eller avbön, även inom partiets toppskikt. Att Jimmie Åkesson gick med i partiet under ledarskapet av en uttalad nazist är en sådan sak. Andra exempel ligger närmare i tiden, såsom när det avslöjades att judehatet som spreds under pseudonymen ”afghan” kom från ett mejlkonto tillhörande SD:s ledare i Göteborg, Jörgen Fogelklou. Eller som när partiets ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt gick på sammankomst för nazister och drog naziskämt om judar under sin tid i SD:s ungdomsförbund. Partiet möter sådana avslöjanden med förnekelser, ursäkter och undanflykter eftersom man förstår att de skadar dess anseende bland den stora majoriteten väljare.


Källor:

SVTPlay: Partiledardebatt i Agenda

Motargument: Bokrecension: SD och nazismen av Maria Robsahm

Dagens Samhälle: 289 valkandidater kopplas till högerextremism – SD stryker namn från listor

Expo: Åkessons okända skrift: Anslöt sig under nazibelastad period

Aftonbladet: SD lägger ned utredninhttps://expo.se/nyhet/akessons-okanda-skrift-anslot-sig-under-nazibelastad-period/gen mot Fogelklou: Starka indicier – kan inte styrkas

Expo: Oscar Sjöstedt gick på nazistspelning – försvarades av Åkesson

SVT: Oscar Sjöstedt (SD) skrattade åt nazistskämt om judar

SD: Etnonationalism, antisemitism och Israelvänlighet

I söndagens (13/10) partiledardebatt i Agenda försvarade Jimmie Åkesson (SD) sitt parti från anklagelser om antisemitism genom att förneka att man överhuvudtaget har ett problem med antisemitism inom partiet. Partiledaren anförde Sverigedemokraternas starka stöd för Israel som bevis för detta. Men det ena utesluter inte det andra.


Att antisemitism inte skulle vara ett problem inom SD är ett förbluffande påstående. Det går enbart att tolka på två sätt. Antingen kan det förstås som en ren lögn eller så är det på det viset att man inte tycker att det finns ett problem med antisemitism inom partiet, eftersom antisemitism helt enkelt inte anses vara problematiskt. SD tycks balansera på en skör tråd mellan båda tolkningsalternativ då man förstår att uttalad antisemitism fortfarande betraktas som ej rumsren bland den stora majoriteten väljare.

SD:s antisemitism

Utöver Åkesson är det dock få som har mage att förneka att antisemitism förekommer inom SD eftersom dess allra grövsta uttryck återkommer gång på gång inom partiets kretsar. För fyra år sedan redogjorde Maria Robsahm för 88 exempel på nazistiska uttryck bland SD-politiker i boken ”SD och nazismen”. Inför valet 2022 kartlade Acta Publica 289 valkandidater som kunde kopplas till högerextremism. Bland dessa fall var tre av fyra kandidater — totalt 214 stycken — från ett enda parti. Märkligt nog, partiet utan problem med antisemitism.

Det finns otaliga exempel på händelser och fakta som påkallar förnekelse eller avbön, även inom partiets toppskikt. Att Jimmie Åkesson gick med i partiet under ledarskapet av en uttalad nazist är en sådan sak. Andra exempel ligger närmare i tiden, såsom när det avslöjades att judehatet som spreds under pseudonymen ”afghan” kom från ett mejlkonto tillhörande SD:s ledare i Göteborg, Jörgen Fogelklou. Eller som när partiets ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt gick på sammankomst för nazister och drog naziskämt om judar under sin tid i SD:s ungdomsförbund. Partiet möter sådana avslöjanden med förnekelser, ursäkter och undanflykter eftersom man förstår att de skadar dess anseende bland den stora majoriteten väljare.

Antisemitism och islamofobi som del av SD:s kärnpolitik

Ibland hamnar dock SD:s problematiska förhållningssätt till judar så nära partiets kärnpolitik att ursäkter snarast framstår som förtydliganden. Så var fallet när dåvarande partisekreterare Björn Söder framträdde i SVT Aktuellt (5 december 2014) för att förklara vad han egentligen menade när han sa att judar inte är svenskar.

Söder förklarade då att svenska judar naturligtvis är svenskar i bemärkelsen medborgare men att själva syftet med den särskilda nationella minoritetsstatus som bland annat judar och samer åtnjuter är att värna om deras säregenhet. Han menade vidare att alla medborgare självklart ska behandlas lika. Denna undflyende argumentation strider dock inte bara mot dagens politiska riktning utan även mot det faktum att SD:s uttalade ambition är att genom sin politik befästa en etnonationell svenskhet, vilken alltså utesluter judar. Samma spänning förtydligades ytterligare av Rickard Jomshofs ”förklaring” av Björn Söders uttalanden. Jomshof, som numera är ordförande i riksdagens justitieutskott och öppet islamofobisk, menade då att judar inte är ett hot mot svenskheten eftersom de är så få till antalet. Enligt Jomshof hade ”20 000 muslimer” antagligen inte heller varit ett problem för Sverige. Svenska Kommittén mot Antisemitism (SKMA) drar den givna slutsatsen att varken judar eller muslimer är välkomna på samma villkor som alla andra i Sverige.

Att islamofoba utspel dessutom görs öppet numera från den absoluta partitoppen, t ex förslag om att riva moskéer och förbjuda muslimska attribut i stadsbilden samt spridning av islamofoba karikatyrer, uppfattas mycket korrekt av SKMA som en del av en utbredande intolerans vilken även kan riktas mot den judiska minoriteten. SD:s öppna omfamnande av folkutbytesteorin bådar alltså illa för både muslimer och judar.

SD och Israel

Så till Åkessons antydan om att SD inte kan vara antisemitiskt för att partiet stödjer Israel. Medan Israel har en unik innebörd för många judar i världen vilket förtjänar att tas på allvar, går det inte att bortse från att Israels definition som judisk stat passar väl in i SD:s etnonationalistiska världsbild, där territorier i första hand tillhör en specifik nation. Israel är inte definierat som det israeliska folkets land även om medborgarskapet är israeliskt. Istället tillhör landet formellt sett det judiska folket. På liknande vis avser SD att cementera ”etniska svenskars” självbestämmande över Sverige. Båda dessa projekt konfronteras således med olika ”demografiska problem”. SD:s nazist-kopplingar och judarnas utsatthet i Europa som långt före andra världskriget gav vind i seglen för det sionistiska projektet att upprätta en judisk stat gör dock att dessa förenklade paralleller slutar där. Poängen är att israeliska ledare, t ex nuvarande premiärminister Benjamin Netanyahu, ofta hävdar att judarnas hem är i Israel, snarare än Europa, och att detta ligger i linje med SD:s idé om judar såväl som partiets vision för Sverige.

Antisemitiskt stöd för Israel har historiska paralleller, med början i det avgörande ursprungslöftet i den brittiska Balfourdeklarationen om att i Palestina upprätta ett nationellt hemland för det judiska folket. Deklarationen fick sitt namn efter Lord Balfour, den dåvarande utrikesministern som drygt ett decennium dessförinnan skrev under den antijudiska lagen om begränsad invandring till Storbritannien och sedermera beskrev judisk närvaro som ett hot som befläckat den brittiska civilisationen sedan urminnes tider.

Att antisemiter stödjer Israel kan delvis förklaras av en önskan att bli av med judar och är alltså inte någon ny företeelse. Idag är den pro-sionistiska antisemitismen den enda form av antisemitism som har politisk legitimitet i väst, enligt historikern Joseph Massad vid Columbia University. Denna syn på legitimitet speglas tydligt i Sverigedemokraternas inställning: både deras omfamnande av Israel och deras ömsom förnekande ömsom ursäktande av avslöjanden om nazistiska uttryck inom partiet. Sverigedemokraterna är inte ensamma om sin pro-israeliska antisemitism. Hela den breda extremhögern i Europa har slutit upp bakom Israelmotsvarande sätt och i likhet med SKMA, judiska centralrådet m fl här i Sverige har många judiska organisationer tagit spjärn mot detta skenheliga stöd.

Dessa förhållanden betyder naturligtvis inte att stöd för Israel indikerar stöd för den antisemitism och den etnonationalism som präglar Sverigedemokraternas politik. Inte heller betyder det att alla antisemiter stödjer Israel — att hat mot Israel glider över i antisemitiska uttryck är sedan länge vanligt förekommande. Vad det däremot visar är att Sverigedemokraternas omfamnande av Israel är fullt förenligt med partiets antisemitiska lutning. Inte heller det är något nytt.


Källor:

SVTPlay: Partiledardebatt i Agenda

Motargument: Bokrecension: SD och nazismen av Maria Robsahm

Dagens Samhälle: 289 valkandidater kopplas till högerextremism – SD stryker namn från listor

Expo: Åkessons okända skrift: Anslöt sig under nazibelastad period

Aftonbladet: SD lägger ned utredningen mot Fogelklou: Starka indicier – kan inte styrkas

Expo: Oscar Sjöstedt gick på nazistspelning – försvarades av Åkesson

SVT: Oscar Sjöstedt (SD) skrattade åt nazistskämt om judar

Youtube: Björn Söder om citatet: ”Judar och samer är inte svenskar”

SVT: ”Unikt” att inte kunna dra in medborgarskap

SKMA: SD: Judarna inget ”problem” så länge de är få

Expo: Efter Åkessons tal: hot och hat mot muslimer i SD-vänliga nätgrupper

TV4: Jomshofs bilder delar experterna: ”Väcker frågan om var gränsen går”

SKMA: Regeringens tystnad inför SD:s hatpropaganda är farlig

Syre: Nazister hyllar Jimmie Åkesson för utspel om folkutbyte

Haaretz: Netanyahu: Israel’s Arabs Are the Real Demographic Threat

The Times of Israel: Netanyahu to French Jews: ‘Israel is your home’

The Palestinian Return Centre: Giving away other people’s land: The Making of the Balfour Declaration

Middle East Eye: Pro-Zionism and antisemitism are inseparable, and always have been

The Jerusalem Post: Israeli gov’t ties to European far-right is unsettling – opinion

Middle East Monitor: Islamophobia unites Israel and Europe’s far-right

DN: Judiska organisationer ”djupt oroade” efter SD:s Israelbesök

SD bryter mot ”Allas likhet inför lagen”

EDIT 241011
Motionen har utgått, mindre än en vecka efter att den lämnades in.

På X låter Richard Jomshof (SD) hälsa att: ”Vi har valt att spela in den i de pågående förhandlingarna med regeringen i stället. Får vi ingen framgång där, läggs den i sin helhet nästa år i stället.” (Källa: X)


Sverigedemokraterna Richard Jomshof, Adam Marttinen, Katja Nyberg och Pontus Andersson Garpvall har nyligen lämnat in motionen 2024/25:2959 ”Särlagstiftning för gängkriminella”. Motionen är uppdelad i 43 punkter som specifikt riktar sig mot gängkriminella. I korta drag handlar motionen om att SD vill se hårdare straff för gängkriminella just mot bakgrund av att de är gängkriminella: Samma brott ger hårdare straff, helt enkelt.


Motargument vill påpeka att vi i Sverige använder oss av en likhetsprincip, dvs allas likhet inför lagen som säkerställer att alla individer juridiskt sett är jämlika. Likhetsprincipen är en grundläggande princip för demokratiska och civiliserade stater.

Likhet inför lagen är en mänsklig rättighet, enligt artikel 7 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, samt enligt artikel 26 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Likhetsprincipen är bindande för svenska myndigheter och domstolar i och med tecknandet av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i artikel 20 Likhet inför lagen läser vi: ”Alla människor är lika inför lagen”.

I svensk lagstiftning är likhetsprincipen fastlagd i 1 kap. 9 § regeringsformen som lyder ”Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet.”

Genom den digra punktlistan bryter SD mot flertalet lagar, såväl svenska som EU-lagar. Att skapa en särlagstiftning som innebär att samma brott straffas olika beroende på vem som begår brottet är sensationellt och ytterst kontroversiellt.

Det återstår att se hur riksdagen ställer sig till motionen.


Källor:

Riksdagen: Motion 2024/25:2959 ”Särlagstiftning för gängkriminella”

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna

FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

Angiveri — Vi och Dom

Den allra första stavelsen av fascism och nazism är att göra skillnad mellan oss och de andra. Det är kontexten. De utpekade, anklagade, svartmålade, utsatta ska i maktens ögon bli anonyma, tärande, snyltare. Mycket arbete läggs på att allmänheten ska luras till att tänka lika.


Den sittande Tidö-regeringen med SD vill kräva att offentligt anställda ska anmäla sina medmänniskor till myndigheterna. Det är bland annat personer som gömmer sig medan de överklagat sina avslag.

Vi tycks ha hamnat i empatilöshetens ständiga månskugga. Se inte längre de människor som desperat försöker få vara kvar till de kan få beviljat uppehållstillstånd. Om vi ser dem i ögonen – då vill makten tvinga oss att anmäla dem.

Sådan politik har testats förr, men då är det bara i auktoritära, totalitära regimer. Motsatserna till vår liberala, öppna demokrati. Vad alla måste inse och förstå är att Sverige tagit små steg fram till något annat som inte är en rättsstat eller fullvärdig demokrati. Vi går över i något annat. Det är vad som är pudelns kärna nu.

Ingen får vara naiv och bli förledd av den monumentala propaganda som väller över oss. Det som alltid glöms bort i debatter om flyktingfrågan: Det är att man flyr ifrån och inte till.

Vad som också är alarmerande är att många tror sig ha rätt till sina förutfattade åsikter om den godtyckligt ihopklumpade gruppen “de där andra”. Fundera på om du själv en dag behöver fly, hur skulle du vilja tas emot i en annan stad, eller i ett helt annat land? Får du rätt att söka asyl där?

Har du någon aning om vad som är solidaritet? Vet du vad ambitionerna med att önska jämlikhet är?

En sak är en totalitär makt väldigt tydlig med att göra. Det är att i många små detaljer demontera bort rättsstaten. Aningslöst, skrämmande. Till sist, för den utsatte, blir det farligt. Nu är det farligt.

Det ständiga arbetet uppifrån med att göra skillnad mellan mig och dig. Som dagens regering arbetar hårt för. Det är klassisk splittringspolitik, på vägen mot fascism. Tidöavtalets parter försöker lägga dimridåer. Det handlar inte om annat än kontroll över makten och maktens kontroll.


/C.S. Berglöv

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Samnytt: ”Rasistisk husmanskost”

Återigen har Mats Dagerlind, politisk chefredaktör och ansvarig utgivare på SD-kopplade bloggen Samnytt, författat en onyanserad, delvis lögnaktig och grovt vinklad nyhetsartikel. Föga förvånande handlar det denna gång om islam och muslimer i Sverige. Redan i rubriken ”Statsradion: Svensk husmanskost rasistisk – muslimer ‘bortglömda'” slår Dagerlind an tonen.


Motargument har många gånger granskat Samnytts journalistiska värv. Vi har lika många gånger avslöjat bloggen med att fara med osanning, vara onyanserad och vinkla sina texter. Motargument är ett ideellt initiativ, vilket innebär att vi inte har möjlighet att granska varenda artikel på Samnytt.

I en artikel på Sveriges Radios hemsida, som Dagerlind strategiskt undviker att länka i sin artikel, kan vi läsa – och höra – att det rör sig om en skola i Uddevalla kommun som vill satsa på svensk husmanskost. Konsekvensen är att det kommer att serveras en ökad andel fläskkött i skolbespisningen. Köttalternativet slopas således för de elever som av religiösa skäl inte äter fläskkött.

Det finns saker i Dagerlinds artikel som lämnar en del övrigt att önska. Observera att länkarna till Samnytt-artikeln är sparade i webbarkiv och ger således inte bloggen någon trafik.

Dagerlinds påstående om halalslakt är direkt felaktigt:

[…] förbud mot den plågsamma halal-slaktmetoden där djuren långsamt tvingas förblöda till döds efter att ha fått pulsådern avskuren, detta under religiöst mässande från en imam. (Källa: Samnytt)

Motargument, och andra, har tidigare knäckt myten om att halalslakt skulle innebära onödigt lidande för djuret. Oavsett slaktmetod avlivas djur på liknande sätt i Sverige och vi ska ha med oss att all slakt innebär lidande, inte minst mot bakgrund av att ett liv faktiskt släcks.

I Djurskyddslag (2018:1192) 5 kap 1§ läser vi:

1 §   När djur förs till slakt eller när de slaktas, ska de skonas från onödigt lidande och obehag. Detsamma gäller när djur avlivas i andra fall. Bestämmelsen gäller utöver vad som framgår av artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning.

Ett djur som slaktas eller i annat fall avlivas genom avblodning ska vara bedövat. Innan djuret är dött får inte några andra åtgärder vidtas. Bestämmelsen gäller utöver vad som framgår av artikel 4.1 i rådets förordning (EG) nr 1099/2009. (Källa: Riksdagen.se)

Genom åren har vi lärt oss Dagerlinds, och Samnytts, raljanta och onyanserade vinklingar. Följande citat är saxade ur artikeln:

Sveriges Radio rycker i ett reportage ut och beskriver indirekt traditionell svensk husmanskost som främlingsfientlig. Framför allt är det landets invandrade muslimer statsradion ömmar för, som när fläsk blivit vanligare på skolmatsedeln ”tvingas” äta vegetariskt. (Källa: Samnytt)

Dagerlind drar en märklig slutsats då han menar att traditionell svensk husmanskost beskrivs som främlingsfientlig. Ingenstans i Sveriges Radios reportage nämns något som tyder på att någon skulle tycka så.

SR-inslaget föranleds av att Uddevalla kommun infört en ny måltidspolicy där man fokuserar på den traditionella och näringsriktiga svenska husmanskost som en gång bidrog till och upprätthöll en god folkhälsa. Detta gillas inte av kommunens inflyttade muslimska elever, och de får medhåll och en plattform att beklaga sig på av statsradion. (Källa: Samnytt)

I reportaget på Sveriges Radios hemsida hörs olika elevers röster om den nya given med mer fläskkött på menyn i skolan. Muslimska elever ställer sig mycket riktigt frågande till att de hänvisas till det vegetariska alternativet de dagar som fläskkött serveras. De får däremot medhåll av elever som äter fläskkött, som tycker att det är taskigt och kan skapa utanförskap att vissa elever får hålla till godo med vegetarisk mat. I reportaget på Sveriges radios hemsida framförs röster att vissa inte äter vegetarisk mat, och att de inte får tillräckligt med energi.

Han [Christian Sonesson, moderat i Staffanstorp, min anm.] har god insikt på området eftersom hans egen kommun var en av de första som drog i bromsen för specialkost åt allsköns etniska och politiska minoriteter. (Källa: Samnytt)

Formuleringen ”specialkost åt allsköns etniska och politiska minoriteter” är svepande, onyanserad och raljant.

I Dagerlinds artikel läser vi också ett ogrundat påstående om huruvida eleverna skulle önska att köttet som serveras i skolbespisningen ska vara halalslaktat:

Den här elevgruppen vill ha annat kött när de svenska eleverna serveras fläsk. Helst bör det också vara halal-slaktat. (Källa: Samnytt)

Samnytts journalistiska värv är samma gamla. Vi uppmanar våra läsare att vara uppmärksamma och kritiska vid läsning av alternativa bloggar. I detta fall behövdes inte mer än att gå till ursprungsartikeln, dvs reportaget på Sveriges Radios hemsida, för att förstå hur alternativa bloggar bedriver journalistik.


Som kuriosa kan nämnas att Fria tider, en alternativ blogg som av många anses mer rasistisk och främlingsfientlig än Samnytt, har skrivit om nyheten aningen mer nyanserat.

SD-kanalen Riks har, på Youtube, publicerat en krönika signerad Mira Aksoy angående nyheten. Den krönikan är, likt Samnytts artikel, onyanserad och raljant. Aksoy använder sig av argumentet att ”duger inte det kan dom alltid flytta till sina egna hemländer, och se hur mycket de får ”gratis” där”.

Påstått svåra frågor för antirasister (del 3) – kriminella invandrare

Som en före detta SD-väljare som har avradikaliserats och sedan många år tillbaka varit aktiv antirasist, medgrundare och del av redaktionen på Motargument så har jag ofta sett samma typ av påståenden och retoriska frågor repeteras om och om igen av högerextremister av alla dess sorter riktade mot antirasister. Frågor som i deras värld helt förstör antirasisters världsbild och argument. I denna serie går jag i korthet igenom en del av dem och ger mitt svar på dessa.

Kriminella invandrare

Är det något som högerextremister satsat stenhårt på i sin propaganda så är det att lyfta fram kriminella invandrare som skäl till varför deras rasistiska politik behövs. ”Titta på denna invandrare som kallar denna svensk (obs de menar vita svensk) för svennejävel”, ”Titta här begår denna invandrare ett förnedringsrån de misshandlar och förnedrar dessa svenska (vita) ungdomar!” och ”Kolla statistiken här det syns tydligt att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken!” osv osv.

Så hur ser en antirasist på kriminella? Tja, det finns många viktiga poänger att göra här jag kommer bara ta upp några av dem.

En viktig poäng är att ett icke-rasistiskt samhälle bedömer en kriminell invandrare och kriminell infödd svensk med samma måttstock. Varken hårdare eller mjukare. Rasistisk politik är att bedöma kriminella invandrare hårdare.

En annan poäng är att undersökningar visar att invandrare är betydligt mer otrygga än infödda svenskar, och  en uppenbar orsak är att den kriminalitet som oftast diskuteras i medierna, särskilt nu med gängvåld, är våld som främst gör invandrare i förorterna otrygga. De invandrare som bor i förorten vill ha trygghet och att deras barn inte ska riskeras dras in i gäng. De vill inte ha sin familj och grannfamilj utkörda ur landet tillbaka till det otrygga land de flytt ifrån. Det rasistiska partiet SD låtsas bry sig om otryggheten i förorten, men i själva verket vill de bara ha bort invandrare. Klassisk rasistisk politik.

En tredje poäng är att invandrare är överrepresenterade bland riskfaktorerna som orsakar kriminalitet. Detta är en realitet och det svenska rättssystemet är inte rättvist. Det finns undersökningar som visar att invandrare eller snarare folk som rasifieras som icke-vita (ser ut som icke vita) misstänkliggörs i högre grad av polisen. Det finns också undersökningar på att invandrare diskrimineras i alla led i rättsprocessen samt döms hårdare, särskilt i fall det sitter SD-politiker i domstolen. Det i kombination med att invandrare som grupp har det sämre socioekonomiskt i samhället jämfört med vita svenskar leder till en naturlig överrepresentation av invandrare som är dömda brottslingar.

Jag har skrivit om hur brottsstatistik kan hanteras rasistiskt i den här artikeln och jag har skrivit om min personliga avradikaliseringsprocess och om hur högerextrem propaganda om kriminella invandrare användes för att radikalisera mig i den här artikeln.

/ ”Johan”

F d SD-väljare och idag aktiv antirasist.

Påstått svåra frågor för antirasister (del 1) – minoriteter som röstar på SD

Som en före detta SD-väljare som har avradikaliserats och sedan många år tillbaka varit aktiv antirasist, medgrundare och del av redaktionen på Motargument så har jag ofta sett samma typ av påståenden och retoriska frågor repeteras om och om igen av högerextremister av alla dess sorter riktade mot antirasister. Frågor som i deras värld helt förstör antirasisters världsbild och argument. I denna serie går jag i korthet igenom en del av dem och ger mitt svar på dessa.

Minoriteter som röstar på SD

Dessa har synts enormt mycket i debatten. Det kan vara folk med bakgrund i Afghanistan, Iran eller andra länder i Mellanöstern. Det kan vara finska SD-politiker och väljare, judiska SD-politiker och väljare, romer och andra minoriteter. I högerextrem propaganda används de på många olika sätt. Ett av de viktigaste är att felaktigt måla upp SD som ett icke-rasistiskt parti: ”Om SD var antisemitiskt så skulle de inte ha judiska politiker!”, ”Om SD var rasistiskt så skulle de inte ha politiker med invandrarbakgrund!” och ”SD är inte rasistiskt, jag känner flera invandrare som röstar på SD!” osv osv. Ni har hört argumenten tusen gånger.

Dessa argument är lika vanliga som de är lätta att motbevisa:

Ja, SD har politiker med minoritetsbakgrund, men minoriteter kan vara rasister. Detta är ett faktum, alltså är minoriteter i SD är inget bevis för att SD är ett icke-rasistiskt parti.

Ja, det finns SD-väljare som är minoriteter, men som sagt så kan minoriteter vara rasister och att rasister röstar på ett rasistiskt parti är bara logiskt och inget bevis för att SD inte är ett rasistiskt parti.

En viktig orsak till att det finns minoriteter som röstar på sd är att de applicerar ”min fiendes fiende är min vän”-logiken. Är man t ex en syriansk kristen eller en svensk jude som hatar muslimer så kan man se SD som allierade. Då är det lätt att försöka se mellan fingrarna på antisemitismen och det allmänna hatet mot ”MENA-folk” i SD och fokusera på att SD delar ens muslimhat.

/ ”Johan”

F d SD-väljare och idag aktiv antirasist.

Tidö: Åtstramning av anhöriginvandringen

Under en pressträff 9 juli 2024 presenterade migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) och Ludvig Aspling (SD), migrationspolitisk talesperson, att de tillsätter en särskild utredare i uppdrag att se över hur villkoren för anhöriginvandring ska kunna skärpas ytterligare. Konsekvenserna av eventuella ändringar i regelverket gällande anhöriginvandring kommer att medföra att det blir svårare att beviljas uppehållstillstånd pga anknytning.

Malmer Stenergard utvecklar:

– Senare års omfattande invandring i kombination med bristande integration har bidragit till stora utmaningar med ett växande utanförskap. Att se över och ytterligare skärpa villkoren för anhöriginvandring är ett viktigt led i att vända utvecklingen och säkerställa en ansvarsfull, stram och långsiktigt hållbar migrationspolitik. (Källa: Regeringen.se)

– Utgångspunkten för utredarens arbete ska vara en stram reglering som inte går utöver vad som krävs enligt EU-rätten, och som fortsatt respekterar Sveriges internationella åtaganden i övrigt. (Källa:Regeringen.se)

Aspling preciserar syftet med utredningen:

– Regeringen vill kraftigt minska antalet asylsökande som söker sig till Sverige och antalet beviljade uppehållstillstånd. (Källa: Regeringen.se)

1 december 2023 trädde en del lagförändringar gällande anhöriginvandringen i kraft, bl a:

  • Höjd åldersgräns till 21 år på båda parter
  • Ändring i undantag för försörjningskrav för alternativt skyddsbehövande
  • Ändrad tidsfrist för kvotflyktingar

Den nya utredningen gällande åtstramningar gällande anhöriginvandring ska fokusera på:

  • Att försörjningskraven ska skärpas
  • Villkoren för anhöriginvandring till svenska medborgare
  • Krav på heltäckande sjukförsäkring för anhöriginvandrare
  • Ökad användning av DNA-analys för att bevisa biologist släktskap
  • Åtstramning av vilka familjemedlemmar som ska kunna vara anhöriginvandrare

Uppdraget ska redovisas senast 25 augusti 2025.


Tidöpartiernas s k paradigmskifte vad gäller åtstramningar i invandringspolitiken överlag står i stark kontrast till det som tidigare har varit tydliga kännetecken för Sverige, som t ex humanitet och öppenhet. Regeringen och SD har under de knappa två åren vid makten med all kraft visat att de är villiga att avkall på dessa kännetecken i syfte att skapa ”ordning och reda i migrationspolitiken”.


Källor:

Regeringen: Uppdrag om skärpta villkor för anhöriginvandring

Migrationsverket: Ändrade regler för anhö­ri­gin­vand­ring

#EUVAL2024: S, C och L enda partier som inte samarbetar med extremister

Idag, söndag 9 juni är det val till Europaparlamentet. Om du ännu inte har bestämt dig för om du ska rösta, eller inte vet vilka du ska rösta på, är detta viktig läsning för dig. I EU-valet väljer vi vilka politiker som ska representera Sverige i EU-parlamentet de kommande 5 åren. Din röst är nödvändig för att motverka att extremister får mer makt i EU och Sverige. Jag tänker i denna artikel berätta varför det är så viktigt för oss att gå och rösta även i detta valet.


Förra gången, 2019, röstade endast 55 % av röstberättigade i Sverige. Detta kan ställas i jämförelse med ca 80 % i riksdagsval. De två EU-länder som sticker ut och har överlägset flest antal röstare är Belgien och Luxemburg, där mellan 85 och 90 % av röstberättigade röstade senast.

8 partigrupper – 5 av dessa innehåller extremistpartier

Det finns i nuläget åtta partigrupper i Europaparlamentet. Högerextrema partier ingår i tre av dessa: Identity and Democracy (ID), European Conservatives and Reformists Group (ECR) och European People’s Party (EPP). Vänsterextrema partier ingår i två av de åtta partigrupperna: European United Left–Nordic Green Left (GUE-NGL) och Greens European Free Alliance (Greens/EFA). Flertalet av de svenska partierna som kandiderar till EU-parlamentet har valt smått anmärkningsvärda samarbetspartners i EU-partigrupperna.

Sverigedemokraterna ingår i European Conservatives and Reformists (ECR). I denna partigrupp ingår exempelvis nationalkonservativa/högerextrempopulistiska Österrikes Frihetsparti (FPÖ), franska Marine Le Pens nystartade nationalistiska/högerextrempopulistiska National Rally (RN), polska nationalkonservativa/högerextrempopulistiska Lag och Rättvisa (PiS) och italienska nationalistiska/högerextrempopulistiska Lega.

Miljöpartiet ingår i Greens European Free Alliance (Greens/EFA). I denna partigrupp ingår vänsterextrema nationalisterna/EU-skeptiska Galician Nationalist Bloc (BNG).

Vänsterpartiet har alltsedan EU-inträdet 1995 ingått i en partigrupp, European Left + Nordic Green Left (GUE/NGL), en grupp som, till två tredjedelar, innehåller flera kommunistiska, marxist-leninistiska och vänsternationalistiska partier. Ett av partierna (Partida Comunista Portugues, PCP) har den klassiska hammaren och stjärnan, ett arv från det gamla Sovjetunionen, som partisymbol. Där ingår också exempelvis irländska vänsternationalisterna Sinn Féin och spanska, vänsterextrempopulistiska Podemos.

Moderaterna och Kristdemokraterna, å andra sidan, är del av partigruppen European People’s Party (EPP). I denna partigrupp ingår t ex bulgariska, nationalkonservativa Union of Democratic Forces (SDS), estniska, nationalkonservativa Isamaa, rumänska nationalkonservativa och högerextrempopulistiska People’s Movement Party (PMP).

Kommer V, MP, M, KD och SD fortsätta samarbeta med extremister?

Ännu vet vi inte helt säkert vilka partigrupper dessa partier kommer att välja. Kommer de att stanna i de partigrupper de är del av nu, dvs partigrupper som innehåller extremistpartier? Det är angeläget att ha i åtanke vad din röst kan komma att bidra till i EU-samarbetet.

Det finns flera skäl till att du ska rösta i EU-valet. Sedan Lissabonfördraget slöts 2009 har EU-parlamentarikerna fått större makt och beslutanderätten har blivit mer utbredd. Vi ska inte heller glömma att ca 60 % av all lagstiftning i Sveriges riksdag är beroende av EU. De viktigaste skälen är att EU, oavsett vad man tycker om det, påverkar samhället och din vardag väldigt mycket. Det handlar om EU:s inre marknad, jordbrukspolitik, klimat, arbetsmarknad, kampen mot terrorism, krishjälp, migration samt fri rörlighet för arbete och studier. Om svensk lagstiftning står i strid med EU-lagstiftning är det den senare som gäller.

De stora frågorna i såväl den svenska som den internationella debatten är klimatet och migrationen. Men det allra viktigaste argumentet för att rösta är att vara med och stoppa utvecklingen av den högerextremism som har vuxit sig allt starkare i Europa senaste decenniet. Individuellt har de flesta EU-länder inte särskilt stort inflytande på världspolitiken, men genom samarbete är EU en maktfaktor globalt sett.

Vårt val och vilka vi röstar på handlar uppenbarligen inte bara om vilket parti vi väljer. Vårt val och vilka vi röstar på, handlar även om vilka partigrupper dessa väljer att ingå i. På så sätt kan vi se till att antidemokrater på vänster- och högerflankerna inte får mer makt. Framför allt är det högerextremistiska partier som har skördat stora framgångar.


Detta är en förkortad version av den längre artikeln ”#EUVAL2024: Varför ska jag rösta?” Där finner du adekvata länkar.

#EUVAL2024: Varför ska jag rösta?

Idag, söndag 9 juni är det val till Europaparlamentet. Om du ännu inte har bestämt dig för om du ska rösta, eller inte vet vilka du ska rösta på, är detta viktig läsning för dig. I EU-valet väljer vi vilka politiker som ska representera Sverige i EU-parlamentet de kommande 5 åren. Din röst är nödvändig för att motverka att extremister får mer makt i EU och Sverige. Jag tänker i denna artikel berätta varför det är så viktigt för oss att gå och rösta även i detta valet.


Historiskt sett är vi dåliga på att rösta i EU-val. Förra gången, 2019, röstade 55 % av röstberättigade i Sverige. De två EU-länder som sticker ut och har överlägset flest antal röstare är Belgien och Luxemburg, där mellan 85 och 90 % av röstberättigade röstade senast (Källa: Europaparlamentet).

Det blåser hård kuling i EU. Blåsten består av högerextrema partier på frammarsch. I flera EU-länder har högerextrema partier makten. I ytterligare länder har högerextrema partier stort inflytande på den politik som förs i landet. Redan i förra EU-valet skördade högerextremismen stora framgångar.

8 partigrupper – 5 av dessa innehåller extremistpartier

Det finns i nuläget åtta partigrupper i Europaparlamentet. Högerextrema partier ingår i tre av dessa: Identity and Democracy (ID)European Conservatives and Reformists Group (ECR) och European People’s Party (EPP). Vänsterextrema partier ingår i två av de åtta partigrupperna: European United Left–Nordic Green Left (GUE-NGL) och Greens European Free Alliance (Greens/EFA). Flertalet av de svenska partierna som kandiderar till EU-parlamentet har valt smått anmärkningsvärda samarbetspartners i EU-partigrupperna.

Sverigedemokraterna ingår i European Conservatives and Reformists (ECR). I denna partigrupp ingår exempelvis nationalkonservativa/högerextrempopulistiska Österrikes Frihetsparti (FPÖ), franska Marine Le Pens nystartade nationalistiska/högerextrempopulistiska National Rally (RN), polska nationalkonservativa/högerextrempopulistiska Lag och Rättvisa (PiS) och italienska nationalistiska/högerextrempopulistiska Lega.

Miljöpartiet ingår i Greens European Free Alliance (Greens/EFA). I denna partigrupp ingår vänsterextrema nationalisterna/EU-skeptiska Galician Nationalist Bloc (BNG).

Vänsterpartiet har alltsedan EU-inträdet 1995 ingått i en partigrupp, European Left + Nordic Green Left (GUE/NGL), en grupp som, till två tredjedelar, innehåller flera kommunistiska, marxist-leninistiska och vänsternationalistiska partier. Ett av partierna (Partida Comunista Portugues, PCP) har den klassiska hammaren och stjärnan, ett arv från det gamla Sovjetunionen, som partisymbol. Där ingår också exempelvis irländska vänsternationalisterna Sinn Féin och spanska, vänsterextrempopulisterna Podemos.

Moderaterna och Kristdemokraterna, å andra sidan, är del av partigruppen European People’s Party (EPP). I denna partigrupp ingår t ex bulgariska, nationalkonservativa Union of Democratic Forces (SDS), estniska, nationalkonservativa Isamaa, rumänska nationalkonservativa/högerextrempopulistiska People’s Movement Party (PMP).

Bland partier i Europaparlamentet som inte ingår i någon partigrupp finner vi bl a ungerska, nationalkonservativa Fidesz – som sparkades ur partigruppen EPP med motiveringen att de är antidemokratiska – och ungerska etnonationalistiska/antisemitiska Jobbik, Greklands Kommunistiska Parti (KKE), med hammaren och skäran som partisymbol och italienska populisterna Femstjärnerörelsen (M5S). Vi kan också konstatera att tyska nationalkonervativa/högerextrempopulistiska Alternative für Deutschland (AfD) nyligen sparkats ur partigruppen ID pga kontroversiella uttalanden om SS från deras ledande politiker.

Kommer V, MP, M, KD och SD att fortsätta samarbeta med extremistpartier?

Ännu vet vi inte helt säkert vilka partigrupper som Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna kommer att välja. Kommer de att stanna i de partigrupper de är del av nu, dvs partigrupper som innehåller extremistpartier? Det är angeläget att ha i åtanke vad din röst kan komma att bidra till i EU-samarbetet.

Sverigedemokraterna är svårbedömda vad gäller vilken partigrupp de kommer att välja. Vi kan utgå ifrån att de kommer att sälla sig till en grupp innehållande EU-skeptiska, nationalkonservativa och högerextrema partier, alternativt väljer de att inte ingå i någon partigrupp alls.

Vänsterpartiet kommer med all säkerhet att fortsätta vara del av en partigrupp med mängder av kommunistiska partier.

Miljöpartiet kommer troligtvis att stanna i sin partigrupp där ett  vänsterextremt och nationalistiskt parti ingår.

Moderaterna och Kristdemokraterna kommer högst sannolikt att fortsätta samarbeta med nationalkonservativa och högerextrempopulistiska partier.

Inte förrän efter valet bestämmer sig partierna för vilken partigrupp de avser att ingå i.

60 % av vår lagstiftning är beroende av EU

Det finns flera skäl till att du ska rösta i EU-valet. Sedan Lissabonfördraget slöts 2009 har EU-parlamentarikerna fått större makt och beslutanderätten har blivit mer utbredd. Vi ska inte heller glömma att ca 60 % av all lagstiftning i Sveriges riksdag är beroende av EU. De viktigaste skälen är att EU, oavsett vad man tycker om det, påverkar samhället och din vardag väldigt mycket. Det handlar om EU:s inre marknad, jordbrukspolitik, klimat, arbetsmarknad, kampen mot terrorism, krishjälp, migration samt fri rörlighet för arbete och studier. Om svensk lagstiftning står i strid med EU-lagstiftning är det den senare som gäller.

De stora frågorna i såväl den svenska som den internationella debatten är klimatet och migrationen. Men det allra viktigaste argumentet för att rösta är att vara med och stoppa utvecklingen av den högerextremism som har vuxit sig allt starkare i Europa senaste decenniet. Individuellt har de flesta EU-länder inte särskilt stort inflytande på världspolitiken, men genom samarbete är EU en maktfaktor globalt sett.

EU – ett fredsprojekt som innehåller antidemokrater

EU är i grunden ett fredsprojekt, med sitt ursprung i efterkrigstidens Kol- och stålunionen 1952. I EU-valet har vi möjlighet att säkerställa att demokratin segrar, så att representationen i Europaparlamentet stämmer överens med hur folket vill att arbetet i EU ska fortlöpa.Vårt val och vilka vi röstar på handlar uppenbarligen inte bara  om vilket parti vi väljer. Vårt val och vilka vi röstar på, handlar även om vilka partigrupper dessa väljer att ingå i. På så sätt kan vi se till att antidemokrater på vänster- och högerflankerna inte får mer makt. Framför allt är det högerextremistiska partier som har skördat stora framgångar.

Vad vill du bidra med till människor i Europa? Känns det rätt att rösta på partier som samarbetar med kommunister, ultranationalister, fascister eller nazister? På söndag 9 juni röstar vi för ett öppensinnat och mänskligt Europa, ett Europa där alla får vara med. Det är vår demokratiska rättighet och skyldighet.


Marine Le Pen, partiledare för franska ultranationalistiska National Rally (RN), har flörtat med Giorgia Meloni, den högerextrempopulistiska och nationalkonservativa italienska premiärministern, om att starta en ny högerextrem ”supergrupp”. Le Pen har insett att de högerextrema partierna är väldigt splittrade i Europaparlamentet och ser möjlighet att forma en partigrupp som skulle kunna bli den näst största partigruppen i Europaparlamentet.