Kategoriarkiv: Myter

SD ljuger om ”flyktingar på semester i hemlandet”

På Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto postades idag (250915) återigen lögnen om att 79% ”flyktingar” skulle ha semestrat i hemlandet. Samma inlägg gjordes på partiets Facebookkonto 17 mars i år. Det seriösa svenska opinionsundersökningsföretaget Novus, som gjorde enkäten 2022, har dementerat lögnen som spridits av såväl Elon Musk, som SD och många andra.


Nu väljer SD alltså att återvinna lögnen. Vi läser följande i FB-inlägget:

”Invandringen till Sverige är ett av de största bedrägerierna i svensk historia. 79 procent av dem som kommit till Sverige som flyktingar har själva valt att semestra i det land de säger sig ha flytt från. Svenska folket har blivit lurade. Smugglare lurar migranter. Migranter lurar Migrationsverket. Och politiker har i åratal lurat sina egna väljare. Det är därför viktigt att regeringen har gett flera myndigheter i uppdrag att kartlägga ”flyktingars” resor till hemlandet på semester.” (Källa: SD:s officiella Facebookkonto)

Mot bakgrund av lögnen om de ”semestrande flyktingarna” har regeringen nu alltså gett olika myndigheter uppdraget att göra kartläggningar på människor som åker till sina hemländer.

Motargument har, i samband med att Elon Musk spred lögnen i våras, dissekerat påståendet om de semestrande flyktingarna.

Skärmdump från Elon Musks X-konto 250131.

På senare tid har ett desinformativt påstående om att 79 % av alla flyktingar i Sverige skulle ha åkt till hemlandet på semester blivit viralt på sociala medier. Det som inte framgår är vilka dessa flyktingar egentligen är. Vid närmare efterforskning visar det sig att merparten av dessa är människor som flydde t ex Chiles diktatur på 1970-talet, Sovjetunionens fall 1991 och ex-Jugoslavien på 1990-talet.

Enkäten genomfördes av ett seriöst svenskt opinionsundersökningföretag, Novus, mellan 18 och 24 augusti 2022. Enkäten var en beställning från den högerkonservativa webbtidningen Bulletin, som i sin tur publicerade den med en ytterst missvisande rubrik.

Urvalet bestod av 1 050 utrikesfödda personer. Frågan som ställdes i enkäten var ”har du besökt ditt hemland?”. 85 % av respondenterna svarade ”ja”.

Detta kommer inte som någon överraskning då de 1 050 utrikesfödda personer innefattade många som flyttat till Sverige från närliggande länder som Norge, Finland, Danmark och Tyskland för att arbeta. För dessa personer är det varken särskilt svårt eller dyrt att besöka hemlandet.

Novus sa att av de 1 050 personer som besvarade enkäten var 183 stycken sannolikt personer som ursprungligen kom till Sverige som asylsökare. De sa ”sannolikt” eftersom respondenterna inte fick en direkt fråga om flyktingstatus. Bland dessa 183 personer sa 79 % att de hade besökt hemlandet.

Inte heller detta kommer som en överraskning. Novus antar att merparten av de 183 personerna kom till Sverige från 1970-talets början till och med början av 2000-talet av främst 3 olika anledningar:

  • Chilenska flyktingar (1973-1979)
  • Sovjetunionens fall (1991)
  • Jugoslavien-kriget (1991-2001)

Flera årtionden senare kände dessa personer att det var säkert att besöka hemlandet. Nu är det t ex säkert för en flykting som flydde bomberna i Sarajevo 1992 att besöka Bosnien-Hercegovina. Under dessa årtionden lärde sig många flyktingar svenska, gjorde karrär, gifte sig och skaffade barn. Det skulle ha varit helt andra förutsättningar att besöka hemlandet under 1990-talet.

Detta är vad Novus klargjorde när de i BBC debunkade hur deras ”statistik” förvanskats av människor. Det handlade inte om flyktingar som nonchalant åkte på semester till ett land de nyligen flytt ifrån. Det var människor som besökte hemlandet tre, fyra och fem årtionden efter att de hade flytt. Många flyktingar från dessa konflikter har permanent återvänt hem till Kroatien, Bosnien-Hercegovina, Serbien, Chile etc.

17 mars 2025 och 15 september 2025 spred Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto samma desinformation.

Novus har på sin hemsida gått ut med ett förtydligande om studien, och varför det som bl a Elon Musk och Sverigedemokraterna sprider är desinformation.


Källor:

Expressen: Nu ska flyktingars resor till hemlandet kartläggas

http://www.expressen.se/…/nu-ska-flyktingars-resor…/

Bulletin/Novus: Nio av tio utrikesfödda har semestrat i sitt födelseland

BBC: Do 79% of Swedish asylum seekers go on holiday to the country they fled from?

Novus: Förtydligande av resultatet från en av våra undersökningar där målgruppen är födda utomlands

Sverigedemokraternas FB-inlägg 250317

Sverigedemokraternas FB-inlägg 250915

Lästips:

Delmi: Debunking the myth about ‘refugees’ that have vacationed in country they ‘fled’ from

Trumps #fakenews om våldtäkter i Sverige

På den egna sociala medieplattformen Truth Social sprider Donald Trump lögner om våldtäkter i Sverige. I delningen står att “en av fyra svenska kvinnor kommer att bli våldtagna eftersom sexuella övergrepp ökar med 500 procent”. Texten är rubricerad med “massmigration är ett massförstörelsevapen”. Motargument, och andra, har tidigare avfärdat myten om ”våldtäktslandet Sverige”.


Det stämmer att antalet anmälda våldtäkter ökar i Sverige. Det stämmer också att antalet dömda våldtäktsmän ökar i Sverige. Det stämmer att Sverige ligger i topp i Europa gällande anmälda våldtäkter. Av världens OECD-länder ligger Sverige tvåa efter Australien i antal anmälda våldtäkter.

Skärmdump från Truth Social.

Den ökande graden av anmälda våldtäkter i Sverige innebär inte att det sker fler våldtäkter idag än tidigare. Det finns ett flertal faktorer att ta hänsyn till i en diskussion om våldtäkter.

Faktorer som påverkar våldtäktsstatistiken:

– Skärpt sexualbrottslagstiftning: Den juridiska definitionen av våldtäkt är vidare i Sverige än i andra länder, vi har troligen världens bästa sexualbrottslagstiftning

-I vissa länder räknas upprepade våldtäkter med samma offer och samma förövare som en (1) våldtäkt, i Sverige räknas varje enskild våldtäkt som en (1) våldtäkt – en person som blir våldtagen av sin partner dagligen i en vecka räknas alltså som sju våldtäkter i Sverige

  • Anmälningsbenägenheten har ökat
  • Statistikföringen mellan länder skiljer sig åt: I många länder gallras vissa anmälningar bort (anmälningar som i initialt skede inte bedöms som brott), i Sverige registreras varje anmälan
  • Registreringsbenägenheten mellan länder skiljer sig åt: I många länder registreras anmälningar som ”händelser”, och upptas därför inte i kriminalstatistiken
  • Sättet mellan länder att beräkna uppklaring, och registrera uppklaringsprocent, av våldtäkter skiljer sig åt
  • Förtroendet för rättsväsendet mellan länder skiljer sig åt: lågt förtroende för rättsväsendet kan få folk att avstå från att anmäla
  • Synen på våldtäkt och sexuella övergrepp, bl a de s k våldtäktsmyterna, skiljer sig åt mellan olika länder

Motargument rekommenderar ett antal tidigare artiklar på ämnet där vi mer djuplodande förklarar varför myten om ”våldtäktslandet Sverige är just en myt.

Myt: ”Våldtäktslandet Sverige” (del 1)

Myt: ”Våldtäktslandet Sverige” (del 2)

Myten om våltäktslandet Sverige: https://motargument.se/…/myten-om-valdtaktslandet-sverige/

”PeterSweden” sprider myten om våldtäktslandet Sverige

Källkritikbyrån återfinns bra material:

Våldtäktsstatistik och Forbes-listan – det här vet vi

Riks: ”Svenskarnas mänskliga rättigheter”

När Richard Sörman i SD:s propagandakanal Riks utropar att “svenskar också har mänskliga rättigheter” låter det kanske oskyldigt. Men skrapar man lite på ytan är budskapet något helt annat: en omskrivning av invandrarfientlig radikalnationalism. Det är retoriskt och ideologiskt farligt.


Sörman beklagar sig över att Pride och minoritetsrättigheter får politiskt utrymme, medan han påstår att “svenskars” rätt att “slippa gängkrig, islamism, hedersvåld och folkutbyte” ignoreras. Det låter som en rimlig vädjan om trygghet – tills man ser vad som faktiskt sägs.

Han pekar ut invandrare som ett existentiellt hot mot det svenska. Han använder begrepp som “folkutbyte” och “indirekt folkfördrivning” – låneord från vit makt-rörelser och konspirationsteorier som “The Great Replacement”. Det är ingen slump. Det är medvetet kodad retorik med rötter i extremhögern.

Mänskliga rättigheter är inte etniska privilegier

Det mest anmärkningsvärda är att Sörman hävdar att svenskar utgör en “ursprungsbefolkning” vars rättigheter hotas av invandring. Det är faktamässigt fel. Samer är enda grupp i Sverige som har status som ursprungsfolk enligt FN, ILO och Sveriges grundlag. De har levt här i flera tusentals år före den svenska statsbildningens uppkomst.

Retoriken är inte bara okunnig, falsk – det är ett försök att vända upp och ned på historien. Den koloniala verklighet som samerna tvingats leva under osynliggörs till förmån för en vanföreställning. Det är inte ett försvar av rättigheter – det är etniskt kodad politisk manipulation.

Rasismen i det outtalade

Sörman säger aldrig uttryckligen vilka det är vars rättigheter han känner hotas. Men budskapet är tydligt. I hans narrativ och kontext är det “de andra”: människor med bakgrund i Mellanöstern, Afrika, muslimer, HBTQI+-personer som inte passar in i Sverigedemokraternas snäva svenskhetsnorm. Det är ett smalt “vi” – och därmed ett exkluderat “dom”.

Och det är så samtalet förskjuts. Det är så demokratier förlorar sitt moraliska ankare: när universella rättigheter börjar definieras utifrån majoritetens upplevda “förluster”, och när trygghet förutsätts kräva kulturell likriktning.

Att samhällen dras med kriminalitet, segregation och ojämlikhet är ingen nyhet. Men att vända dessa problem till bevis för att vissa människor borde lämna landet – är inte samhällsanalys. Det är rasism iklädd slips. Det är en politik som utnyttjar rädsla för att driva ett etnonationalistiskt projekt.

Om Sörman verkligen bryr sig om mänskliga rättigheter, borde han försvara dem oavsett personernas ursprung, tro eller sexualitet. I stället attackerar han Pride och kallar myndighetsdeltagande “grupptänkande”. Men att Sörman påstår att polismyndigheten är ideologisk då den går med i Pride – det är hans markering – mot just det hat som Sörman bidrar till att elda på.

Vi ska aldrig sluta tala om rättigheter. Men vi måste avslöja när rättighetsretorik används för att legitimera etnisk exkludering. Richard Sörmans utspel är inte ett rop på rättvisa – det är ett eko av en gammal lögn: att trygghet bara finns om “alla de andra” försvinner.

Och sådana lögner ska aldrig få stå oemotsagda.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.


För den som vill läsa Sörmans artikel utan att ge Riks klick/trafik finns den här sparad i webbarkiv:

Riks: Sörman: Dags att prata om svenskarnas mänskliga rättigheter

Myt: ”Islamister omringar kyrka i Melbourne”

7 juli hölls den årliga Ashura-ceremonin i Melbourne för 12:e gången i ordningen. Ceremonin har en lång tradition och hålls årligen på många platser runt om i världen. Videoklipp från processionen har blivit virala på sociala medier. Narrativet är att misstänkliggöra muslimer, och att det vi ser på klippen skulle vara uttryck för en påstådd ”islamistisk maktdemonstration”. Denna mytknäckare syftar till att debunka klippen och den antimuslimska kontexten som målas upp.


Förutom att privatpersoner globalt gärna vill sprida narrativet om ”de illasinnade muslimerna”, så har naturligtvis högerextrema och antimuslimska desinformationskanaler världen över, t ex SD:s propagandaorgan Samnytt i plusartikeln (dvs artikel för redan frälsta prenumeranter utan förmåga till källkritik) ”Tusentals muslimer omringar kyrka”, spridit klippen.

Avsikten med att klippen endast visar den delen av processionen som äger rum utanför St. Patrick’s Cathedral, i kombination med den kontext som målas upp, är naturligtvis medvetet konstruerad. Hela sanningen är att processionen följer en lång sträcka genom centrala delarna av Melbourne. Dessutom har dessa ceremonier ägt rum många gånger förr och på många andra platser. Det är alltså inte något som har skett en enstaka gång i Melbourne, vilket det antimuslimska narrativet vill göra gällande.

Vad är då Ashura? Enligt Islamic Relief Australia är det en sorgehögtid, därav att processionsdeltagarna är klädda i svart.

Muharram är det arabiska namnet på den första månaden i det muslimska året. På Dagens muslim läser vi att Ashura är den tionde dagen i månaden, och en central del är just minnet av martyren Imam Hussein (fvmh). Förutom att han själv mördades mördades även många i hans familj och många av hans följare. Också barn mördades. Historien talar om just Imam Husseins spädbarn, som var det yngsta offret. Under sorgehögtiden samlas man för att delta i ceremonier, och samlingsplatserna dekoreras med svart tyg och tavlor med olika budskap. Deltagarna väljer oftast att klä sig i svart, då detta för många av oss förknippas med sorg. Ceremonin är en symbolisk handling till minnet av martyren, och man visar stöd för de värderingar och principer som han stod för, såsom rättvisa, sanning och mod.

Kuriosa: Ovan nämnda Samnytt har skrivit ytterligare en plusartikel (dvs endast för prenumeranter, med andra ord redan frälsta utan förmåga till källkritik) på samma tema, denna gång med rubriken ”Tusentals muslimer tog över Malmös gator”.

Skärmdump från Samnytt 250716.

I skärmdumpen nedan kan ni se kartan över processionen i centrala Melbourne som ägde rum 7 juli 2025.

Skärmdump från Facebook-eventet på Ashura Committees Facebook-profil 250714.

Återigen misstänkliggörs alltså muslimer genom desinformation och lögner på sociala medier, och återigen brister källkritiken hos alla dem som väljer att sprida vidare klippen i den kontext som gynnar narrativet om ”illasinnade muslimer”.


Källor:

Islamic Relief: When is Ashura 2025?

Dagens muslim: Vad är Ashura?

Facebook-eventet Ashura Procession Melbourne 2025

Cachad version av Samnytts artikel ”Tusentals muslimer omringar kyrka” (som dessutom är en plusartikel, dvs endast för prenumeranter) https://archive.is/M4o00

Cachad version av Samnytts artikel ”Tusentals muslimer tog över Malmös gator” (som dessutom är en plusartikel, dvs endast för prenumeranter) https://archive.is/JFNfx

Lästips:

ABC: Ashura is the largest annual pilgrimage in the world. So what does it commemorate?

”PeterSweden” sprider myten om våldtäktslandet Sverige

Elon Musks megafon, den radikala nationalisten och altrightaren ”PeterSweden”, sprider dagligen desinformation och konspirationsteorier. I en artikel på Ekonomikanalen läser vi följande:

”Enligt Jessica Robinson, som jobbade som journalist på NPR i USA innan forskningskarriären, fungerar PeterSweden som en utrikeskorrespondent.

– För den amerikanska högernationalistiska scenen. Han stöper om nyheter ifrån Skandinavien, berättar om skeenden, i en högerpopulistisk kontext som passar dem.” (Källa: EFN Ekonomikanalen)

I ett inlägg på X som kontot postade igår sprids myten om ”våldtäktslandet Sverige”. På mindre än tre dygn har inlägget visats för mer än fyra miljoner användare. Mot bakgrund av att inlägget fått stor spridning, postar kontot senaste dygnet spinoffs på exakt samma ämne.

Skärmdump från PeterSwedens X-konto.

Inlägget har flaggats med en s k ”community note”, dvs att inlägget är att betrakta som vilseledande och behöver mer sammanhang:

”Sweden counts each incident incl. repeated assaults, has broader legal definitions and higher reporting rates due to awareness and trust in police. Poland has lower reporting and narrower definitions. Direct comparisons are misleading. Differences explain most of the gap.

https://ec.europa.eu/…/statistics-explained/index.php?title=Crime_statistics

https://bra.se/english/statistics/statistics-from-the-judicial-system


Motargument har tidigare knäckt myten om ”våldtäktslandet Sverige”. I korthet består mytknäcken i att den ökande graden av anmälda våldtäkter i Sverige inte innebär att det sker fler våldtäkter idag än tidigare. Det finns ett flertal faktorer att ta hänsyn till i en diskussion om våldtäkter:

  • Skärpt sexualbrottslagstiftning: Den juridiska definitionen av våldtäkt är vidare i Sverige än i andra länder
  • I vissa länder räknas upprepade våldtäkter med samma offer och samma förövare som en (1) våldtäkt, i Sverige räknas varje enskild våldtäkt som en (1) våldtäkt – en person som blir våldtagen av sin partner dagligen i en vecka räknas alltså som sju våldtäkter i Sverige
  • Anmälningsbenägenheten har ökat
  • Statistikföringen mellan länder skiljer sig åt: I många länder gallras vissa anmälningar bort (anmälningar som i initialt skede inte bedöms som brott), i Sverige registreras varje anmälan
  • Registreringsbenägenheten mellan länder skiljer sig åt: I många länder registreras anmälningar som ”händelser”, och upptas därför inte i kriminalstatistiken
  • Sättet mellan länder att beräkna uppklaring, och registrera uppklaringsprocent, av våldtäkter skiljer sig åt
  • Förtroendet för rättsväsendet mellan länder skiljer sig åt: lågt förtroende för rättsväsendet kan få folk att avstå från att anmäla
  • Synen på våldtäkt och sexuella övergrepp, bl a de s k våldtäktsmyterna, skiljer sig åt mellan olika länder

I Sverige anmäls fler våldtäkter än i andra länder. Det är inte möjligt att avgöra hur stora skillnaderna mellan olika länder faktiskt är då det inte finns verktyg att fastställa hur många våldtäkter som sker. Det vi vet är att det finns en mängd faktorer som påverkar; skärpt sexualbrottslagstiftning (troligen världens bästa), ökad anmälningsbenägenhet, hur vi räknar, statistikföring, registreringsbenägenhet, uppklaringsberäkning, attityder och förtroende för rättsväsendet är avgörande för hur statistiken ser ut. Sverige ligger i topp vad gäller alla dessa faktorer.


Källor:

EFN Ekonomikanalen: Musks megafon: Så når PeterSweden miljoner

PeterSwedens inlägg på X

Artiklar på Motargument om våldtäktsstatistik i Sverige kontra andra länder:

Myt: Våldtäktslandet Sverige (del 1)

Myt: Våldtäktslandet Sverige (del 2)

Myten om våldtäktslandet Sverige

Myten om det ”kriminella Malmö”, del 2

Debatten. Media. Sociala medier. Det spelar nästan ingen roll vart du än vänder dig. Det finns en bild av Malmö som för många är nattsvart och som en stad i krigstillstånd. Vissa känner genuint en oro, medan andra ser en vinning i att peka och utbrista ”titta på Malmö”. Malmö ikläds rollen som bekräftar upplevelsen av att det är för mycket mångkultur i vårt land. Vissa målar upp en bild av en stad där gäng styr med järnhand och människor vågar inte gå ut på kvällar och nätter.


Dock visar verkligheten en annan bild av Malmö de senaste åren: Den grova våldsbrottsligheten sjunker drastiskt. Motargument sätter fingret på vad det skulle kunna vara som gör det så svårt att få fram den ärliga och rättvisa bilden av Malmö.

Antalet skjutningar i Malmö är i genomsnitt 50 % lägre sedan 2018. Det finns troligtvis ett antal faktorer som ligger bakom det minskade skjutvapenvåldet i Malmö. Även antalet sprängningar har minskat under samma period. År 2017 inledde Malmö, som första stad i Sverige, det av en hel del människor kritiserade projektet ’Sluta skjut’.

Källa: Malmö stad

Denna krönika i två längre delar bygger på min tidigare artikel Malmö: ”Saft och bulle” framgångsrik faktor för att minska det grova våldet. I den artikeln finner du fakta och kortare redogörelser för vad polisen och myndigheterna tänker sig skulle kunna ligga bakom den positiva utvecklingen i Malmö.

Flera orsaker ligger bakom den svarta bilden

Alla som vill förmedla en ärlig och rättvis Malmöbild kämpar allt som oftast i motvind. Varför är det då så förbannat svårt att radera den felaktiga bilden av Malmö? Det finns flera orsaker som skulle kunna ligga till grund för det.

  • Media fortsätter att förmedla en mörk bild av staden. ”Dåliga” nyheter säljer bättre än bra. Sensation och frosseri ges utrymme på bekostnad av positiva händelser.
  • Internets och sociala mediers baksida, som innebär att vinklade nyheter, historier och direkta faktafel snabbt får spridning.
  • Våra fördomar. Alla sitter vi på dem, men hos gemene man finns tyvärr medias alla bilder av Malmö runt 2017 fastetsad i minnet, och övertygelsen är så stark att den känslan lever kvar.
  • Oviljan att se att det finns en positiv utveckling. Malmö får vackert inta rollen som statuerande exempel: Staden ”ska vara” värst i Sverige. Vissa populistiska politiker och deras sympatisörer ser det som gynnsamt att gängse uppfattning om Malmö ÄR: den befläckade staden med fortsatt skyhög kriminalitet, där de invandrardominerade gängen tillåts bestämma. Den egna agendan implicerar att även framgång blir motgång.

OK, vi har konstaterat att Malmöbilden på många håll är urdålig. Vad kan vi då göra för att förändra denna nattsvarta bild? När jag ställer frågan utgår jag ifrån att vi väl är överens om att vi vill att verkligheten förmedlas, utan överdrifter, och att korrekt fakta kommer upp på bordet och att staden får det rykte som den förtjänar?

Att skapa attitydförändring

Prio ett för att skapa attitydförändring ligger i att medier tar sitt ansvar. Journalister av idag byter mer än gärna ut fakta och saklighet mot sensation och frosseri. Det ”säljer” bättre att skriva om skyhög kriminalitet i mångkulturella Malmö, och våld. Ständigt detta våld. Det är sällan som positiva händelser belyses. Detta gäller såväl mainstream-media som public service och althögermedia.

När det kommer till fenomenen myter, anekdoter, fördomar och direkta felaktigheter som fortsatt sprids som virala löpeldar på sociala medier så kan vi motvilligt konstatera att det är en nästintill omöjlig nöt att knäcka. Det kommer kanske alltid finnas människor som tillsammans vidmakthåller ”monstret”, trots att ”monstret Malmö” i detta fall har blivit ett betydligt mindre sådant. Att i grupp hålla med varandra om saker är vanligt förekommande och skapar en känsla av samhörighet. Uppfattningarna om ”vi och dom” får i gruppen ett fortsatt existensberättigande. Sensationella lögner, konspirationsteorier och myter sprids tyvärr långt mer än fakta, statistik och saklighet.

Den senaste åttaårsperioden har visat att det finns hopp om Malmö. Med ett intensivt polisarbete, där polisen har använt sig av den s k ”hårda blåa linjen”, har de grova våldsbrotten i Malmö sjunkit drastiskt. Myndigheterna har visat att vi med rätt insatser på rätt plats i såväl förebyggande som akut syfte kan komma en bra bit på väg. Det är där vi befinner oss, och arbetet har bara börjat.

Det finns flera sätt att angripa människors fördomar och ovilja. Den tveklöst bästa metoden är att förmedla korrekt fakta, statistik och saklighet. Om vi tummar på att förmedla verkligheten är det svårt att förändra folks fördomar, ovilja och okunskap.

Vad gäller den positiva utvecklingen i Malmö har myndigheterna berättat den goda nyheten att projekt ”Sluta skjut” kommer att fortgå.

Läs också den första delen av denna mytknäckare. Den finner du här:

Myten om det kriminella Malmö, del 1


SVT har visat två säsonger av dramaserien ”Tunna blå linjen”, som brutalt och ärligt beskriver Malmöpolisens vardag. Jag rekommenderar den varmt.


För att förekomma eventuella invändningar vill jag poängtera följande:

  • Definitionen av vad som är att betrakta som skottlossning ändrades i Malmö 2010, dvs en lång tid före den fyraårsperiod då den grova våldsbrottsligheten i Malmö sjunkit. Därmed används den ”nya” definitionen, som sedan 2010 alltså överensstämmer med definitionen i resten av landet, i statistiken för dessa år.
  • Varje skottlossning och varje sprängning är en för mycket. Att förmedla statistik som visar på att den grova våldsbrottsligheten är i genomsnit 50 % lägre i Malmö sedan 2018 är avsett att visa på att vi är på rätt väg i Malmö. Det är vad jag vill förmedla.

Myten om det ”kriminella Malmö”, del 1

Debatten. Media. Sociala medier. Det spelar nästan ingen roll vart du än vänder dig. Det finns en bild av Malmö som för många är nattsvart och som en stad i krigstillstånd. Vissa känner genuint en oro, medan andra ser en vinning i att peka och utbrista ”titta på Malmö”. Malmö ikläds rollen som bekräftar upplevelsen av att det är för mycket mångkultur i vårt land. Vissa målar upp en bild av en stad där gäng styr med järnhand och människor vågar inte gå ut på kvällar och nätter.


Dock visar verkligheten en annan bild av Malmö de senaste åren: Den grova våldsbrottsligheten har sjunkit drastiskt, och det håller i sig. Motargument sätter fingret på vad det skulle kunna vara som gör det så svårt att få fram den ärliga och rättvisa bilden av Malmö.

Antalet skjutningar i Malmö är i genomsnitt 50 % lägre sedan 2018. Det finns troligtvis ett antal faktorer som ligger bakom det minskade skjutvapenvåldet i Malmö. Även antalet sprängningar har minskat under samma period. År 2017 inledde Malmö, som första stad i Sverige, det av en hel del människor kritiserade projektet ’Sluta skjut’.

Källa: Malmö stad

Denna krönika i två längre delar bygger på min tidigare artikel Malmö: ”Saft och bulle” framgångsrik faktor för att minska det grova våldet. I den artikeln finner du fakta och kortare redogörelser för vad polisen och myndigheterna tänker sig skulle kunna ligga bakom den positiva utvecklingen i Malmö.

Antalet skjutningar i Malmö är i genomsnitt 50 % lägre sedan 2018. Det finns troligtvis ett antal faktorer som ligger bakom det minskade skjutvapenvåldet i Malmö. Även antalet sprängningar har minskat under samma period. År 2017 inledde Malmö, som första stad i Sverige, det av en hel del människor kritiserade projektet ’Sluta skjut’.

Bilden av Malmö som en stad där laglöshet och krigstillstånd råder är felaktig och orättvis. Det är nödvändigt, inte minst för Malmöbornas skull, att många fler i samhällsdebatter förmedlar bilden att polisen har gjort ett gigantiskt arbete, vilket har inneburit att gängkriminella givits mindre utrymme för sin verksamhet.

Virala lögner och halvsanningar

Det finns en förkärlek för att förvandla enskilda eller självupplevda händelser och anekdoter till en sammantagen bild av hur omfattande brottsligheten är. Det är viktigt att poängtera att enskilda eller självupplevda händelser och anekdoter inte kan tillåtas vara en sammantagen bild av verkligheten. För att förekomma vill jag här å det bestämdaste understryka följande: Alla har rätt till sin egna upplevelse. Men för att kunna förändra människors känslor till att bli något mer rationella, och stå i proportion till hur det ser ut i verkligheten, krävs gemensam ansträngning.

För en tid sedan, i samband med att faktumet att den grova våldsbrottsligheten i Malmö sjunkit med 50% presenterades, hamnade jag i en diskussion med kollegor angående statistiken. Den konspiratoriskt färgade frågan ”tror du på det?” kom ganska snabbt från en person, någon annan höll tyst med frågeställaren, och en tredje visade att det är klart att man ska lita på statistiken. Frågan jag fick är symptomatisk för hur hela debatten ser ut. Så länge det finns en ovilja att tro på offentliga siffror i form av statistik från myndigheter såsom BRÅ och Polisen, blir det svårt att förändra den allmänna uppfattningen om hur verkligheten ser ut. Frågeställaren följde upp med två exempel på skjutningar som hen fått till sig via hörsägen. Vad är väl fakta när den inte överensstämmer med din självupplevda verklighet? För vissa av oss slår dikten verkligheten, och inte tvärtom.

På sociala medier, i kommentarsfält, på diverse forum och bloggar skickas mer eller mindre uppseendeväckande trevare ut i strid ström i hopp om att de ska bli bekräftade eller spridas vidare. Trevarna är inte sällan rena faktaförvrängningar, lögner, myter och teorier om konspirationer. Högst i kurs står en skev Sverigebild, kriminalitet, invandrare och bidrag. Tyvärr saknas, medvetet eller omedvetet, förmågan till källkritik. Att stanna upp, ifrågasätta och granska innan vi delar vidare är inte ett alternativ för många. Därför får lögnerna och myterna utrymme att bli de virala löpeldar som var avsikten hos den som startade den.

Den senaste åttaårsperioden har visat att det finns hopp om Malmö. Med ett intensivt polisarbete, där polisen har använt sig av den s k ”hårda blåa linjen”, har de grova våldsbrotten i Malmö sjunkit drastiskt. Myndigheterna har visat att vi med rätt insatser på rätt plats i såväl förebyggande som akut syfte kan komma en bra bit på väg. Det är där vi befinner oss, och arbetet har bara börjat.

Det finns flera sätt att angripa människors fördomar och ovilja. Den tveklöst bästa metoden är att förmedla korrekt fakta, statistik och saklighet. Om vi tummar på att förmedla verkligheten är det svårt att förändra folks fördomar och okunskap.

Vad gäller den positiva utvecklingen i Malmö har myndigheterna berättat den goda nyheten att projekt ”Sluta skjut” kommer att fortgå.

Läs också den andra delen av denna mytknäckare. Den finner du här:

Myten om det ”kriminella Malmö”, del 2


SVT har visat tre säsonger av dramaserien ”Tunna blå linjen”, som brutalt och ärligt beskriver Malmöpolisens vardag. Jag rekommenderar den varmt.


För att förekomma eventuella invändningar vill jag poängtera följande:

  • Definitionen av vad som är att betrakta som skottlossning ändrades i Malmö 2010, dvs en lång tid före den fyraårsperiod då den grova våldsbrottsligheten i Malmö sjunkit. Därmed används den ”nya” definitionen, som sedan 2010 alltså överensstämmer med definitionen i resten av landet, i statistiken för dessa år.
  • Varje skottlossning och varje sprängning är en för mycket. Att förmedla statistik som visar på att den grova våldsbrottsligheten är i genomsnit 50 % lägre i Malmö sedan 2018 är avsett att visa på att vi är på rätt väg i Malmö. Det är vad jag vill förmedla.

Malmö: ”Saft och bulle” framgångsfaktor för att minska antalet skjutningar

På åtta år har skottlossningarna och sprängningarna i Malmö minskat avsevärt. Den enskilt största orsaken till varför det brutala våldet har minskat är, enligt Malmöpolisen, projektet ”Sluta skjut”. I debatten har det raljerats om ”saft- och bulletaktik” och att polisen bjuder kriminella på pizza. Uppenbarligen har dessa interventioner fungerat.


Myndigheterna menar att den enskilt mest avgörande orsaken till att siffrorna för skottlossningar och sprängningar är de lägsta på 10 år i Malmö är projektet ”Sluta skjut”, som nu förlängs med ytterligare tre år.

Malmö 2017. Internationell och svensk media målar med rätta upp Malmö som en stad med extrema utmaningar vad beträffar gängkriminalitet och dess konsekvenser. Statistiken peakar med 65 skottlossningar, oftast på öppen gata, vilka resulterade i sju dödsfall och 35 skadade. De 62 sprängdåden som sker 2017 är en rekordhög siffra, även med internationella mått mätt. I Sverige finns ingen konkurrens, Malmö är med marginal värst drabbat av gängkriminaliteten. Idag visar statistiken en helt annan bild av Malmö.

”Sluta skjut”

Polismästaren i Malmö, Stefan Sintéus, säger i en intervju med Sydsvenskan 210114 att ”Vi var helt enkelt tvungna att göra något för att bryta trenden”. Projekt ”Sluta skjut” bygger på en beprövad metod med goda resultat i USA. På Polisens hemsida läser vi följande om projektet:

”Satsningen är ett samarbete mellan polisen, kriminalvården, Malmö stad och engagerade medborgare som innebär att det blir svårare att vara delaktig i skjutningar och lättare att få rätt stöd för den som vill bort från ett våldsamt liv”. (Källa: Polisen)

Malmö stads hemsida kan vi läsa mer om projektet:

”Några huvudpunkter i strategin är:

  • Fokuserade insatser enligt principen: Den grupp eller de grupper som visar sig vara den mest våldsamma gruppen får ökade och fokuserade insatser och kontroller mot hela gruppen. Det ska inte vara lätt att vara den mest våldsamma gruppen i Malmö.
  • Polisen samarbetar med flera andra myndigheter som kan fokusera på individerna i den mest våldsamma gruppen. Dessa är till exempel Skatteverket, Tullverket och miljöförvaltningen.
  • Ett tydligt ställningstagande från medborgare i lokalsamhället till gruppmedlemmar: Vi ser dig som en viktig del av samhället. Våldet måste upphöra, du är bättre än det här. De som framför detta budskap kan vara respekterade medborgare eller andra som passar.
  • Hjälp som både moralisk och praktisk skyldighet. Vi vill inte att någon ska döda och vi vill inte att någon ska dö. När det kommer till gruppvåld kan samma person snabbt skifta från förövare till offer. Vi ska göra allt för att stävja våldet, både snabba insatser i form av konsekvenser för den grupp som gör något först. Men också erbjuda skydd och en väg ut.

Detta ska Sluta skjut leda till

  • Färre fall av dödligt och grovt våld utfört av kriminella grupper.
  • Ökad upplevd trygghet i samhället.
  • Ett minskat behov av polisens resurser för utredning av dödligt och grovt våld.
  • Ett minskat behov av sjukvårdens och samhällets övriga resurser för hantering av dödligt och grovt våld.

Det har från olika håll raljerats en hel del om att polisen i Malmö använder sig av påstått tandlösa interventioner i form av ”saft- och bulletaktik” och att bjuda kriminella på pizza. Interventionen, GVI, går bl a ut på att bjuda in gruppmedlemmar till olika former av informationsmöten. GVI utgör en del av en beprövad metod från USA. Metoden har gett goda resultat i USA, och nu ser vi samma resultat i Malmö. Den amerikanska förlagan GVI (Group Violence Intervention) bygger på i korthet ut på att göra det mer besvärligt för kriminella att begå brott genom att öka trycket på de kriminella, bl a  genom att brott utfört av enskild person ger konsekvenser för kollektivet. I projektet finns också en avhopparverksamhet, där du erbjuds hjälp att på ett tryggare sätt lämna gängkriminaliteten.

Det finns också bedömningar som gör gällande att den särskilda nationella händelsen ”Operation Rimfrost”, som pågick i ett halvår 2019-2020, delvis kan ha haft en inverkan på den utveckling vi ser i Malmö. Att Sverige har varit drabbat av coronapandemin kan vara ytterligare en bidragande faktor. Det är viktigt att hålla i åtanke att den positiva utvecklingen i Malmö tog sin början före 2019 och 2020, dvs tiden för såväl ”Operation Rimfrost” som corona. ”Sluta skjut” inleddes 2017, året då antalet grova våldsbrott i Malmö började sjunka drastiskt.

Under 2020 har rekordmånga haft kontakt med avhopparverksamheten: 49 individer, vilket är att jämföra med att de som fortfarande står under kartläggning för gängkriminalitet i Malmö bara uppgår till 300 personer sammanlagt.

Utvecklingen vad gäller grova våldsbrott i Sverige generellt är att det skiftar mellan 2017-2024. Det finns dock en region som tidigare stack ut: Syd, där Malmö tidigare stod för merparten av kriminaliteten. I region Syd, där Skåne, Blekinge samt Kalmar och Kronoberg ingår, skedde totalt 51 skjutningar 2024 i, vilket är en minskning med ca 50% sedan 2017. Malmö stod för 23 av dessa skjutningar. Vad gäller sprängningar i Region Syd år 2024 skedde totalt 38 sprängningar, varav 16 i Malmö stad. Toppnoteringen för Malmö är från 2017, med 65 skjutningar och 62 sprängningar. Det har alltså skett en minskning med 65% respektive 64% i Malmö sedan detta våldsdrabbade år.

Bilden av Malmö som en stad där laglöshet och krigstillstånd råder är felaktig och orättvis. Det är viktigt att vi i debatten gemensamt förmedlar bilden av ett Malmö där polisen har gjort ett gigantiskt arbete och att gängkriminella ges allt mindre utrymme.

Fakta visar att antalet skottlossningar och sprängdåd i Malmö sjunker sedan 2017 då projektet ”Sluta skjut” initierades. Myndigheterna har beslutat att projektet förlängs med 3 år.


För att förekomma eventuella invändningar vill jag poängtera följande:

  • Definitionen av vad som är att betrakta som skottlossning ändrades i Malmö 2010 dvs en lång tid före den fyraårsperiod då den grova våldsbrottsligheten i Malmö sjunkit. Därmed används den ”nya” definitionen, som sedan 2010 alltså överensstämmer med definitionen i resten av landet, i statistiken för dessa år.
  • Varje skottlossning och varje sprängning är en för mycket. Att förmedla statistik som visar på att det 2020 skedde 20 skottlossningar och 17 sprängningar i Malmö är inte avsett att applådera, utan att visa att vi är på rätt väg i Malmö. Det är vad jag vill förmedla.

Källor:

Sydsvenskan: Rekordfå skottlossningar och sprängdåd i Malmö

Polisen: Sluta skjut

NNSC: Group Violence Intervention (GVI)

Malmö stad: Sluta skjut

Polisen: Sprängningar och skjutningar – polisens arbete

Myt: ”Halalslakt är förbjudet i Sverige”

En kollega sa till mig idag att ”halalslakt är förbjudet i Sverige”. Hen påstod också att det halalkött som säljs i Sverige inte skulle vara halal. Jag försökte, så sakligt som möjligt, förklara vad som gäller angående halalslakt i Sverige. Motargument har tidigare avfärdat myter om halalslakt. Fakta är att halalslakt är tillåtet i Sverige, och att halalslaktat kött säljs som halal i Sverige.


I Sverige finns lagar om hur slakt ska gå till. En fundamental del är att slakt i Sverige ska ske under bedövning. Det gäller ALL slakt.

I Djurskyddslag (2018:1192) 5 kap 1§ läser vi:

1 §   När djur förs till slakt eller när de slaktas, ska de skonas från onödigt lidande och obehag. Detsamma gäller när djur avlivas i andra fall. Bestämmelsen gäller utöver vad som framgår av artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning.

Ett djur som slaktas eller i annat fall avlivas genom avblodning ska vara bedövat. Innan djuret är dött får inte några andra åtgärder vidtas. Bestämmelsen gäller utöver vad som framgår av artikel 4.1 i rådets förordning (EG) nr 1099/2009. (Källa: Riksdagen.se)

Det finns oseriösa aktörer som inte utför bedövning före avlivning. Detta förfarande förekommer vid alla slaktningsmetoder, men det är svårt att veta hur utbrett detta är.

Däremot är koscherslakt (den judiska slaktmetoden) och annan traditionell slakt av obedövade djur förbjuden i Sverige.

Många muslimer accepterar bedövning med el. Bedövning med el sker vid slakt av fjäderfän och får. Nötkreatur kan inte bedövas med el, utan med bultpistol. Vissa muslimer accepterar detta också. Detta innebär att det är tillåtet att halalslakta i Sverige, om man följer svensk lag och regleringar, och det finns efterfrågan för att detta sköts.

Vad skiljer då halalslakt från andra slaktningsmetoder? Den som ska utföra slakten ska vara muslim, utan att göra avkall på erfarenhet och kunskap om hur bedövning och avlivning sker. Djuret ska vändas mot Mekka och tillägnas Allah. Djuret ska vara helt och friskt, det ska erbjudas mat och vatten. Andra djur ska inte behöva se ett djur dö, och djuren ska behandlas med medlidande och värdighet.

Det finns inga belägg för att kött som är halalmärkt i Sverige inte skulle vara halalslaktat. Tyvärr handlar myter om halalslakt och halalmärkt kött om fördomar, okunskap och, låt mig vara krass, muslimhat.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att rent tekniskt är det ingen skillnad på halalslakt och andra slaktningsmetoder i Sverige. Kraven, enligt svensk lag, är likadana oavsett slaktningsmetod. Däremot kan det anses vara förknippat med mindre lidande för djuren vid halalslakt än vid andra slaktningsmetoder.


Källor:

Riksdagen: Djurskyddslag (2018:1192)

Jordbruksverket

Världen idag

Djurens Rätt

Herald Sun: Halal food outrage from anti-Islam critics

Mer läsning:

http://www.halalslakt.se/

www.halalcertifiering.se

Myt: ”Svenskarna har inte bett om att tvångsintegreras”

Socialdemokraterna har nyligen presenterat ett integrationspolitiskt förslag.  I korthet handlar förslaget om att nyanlända ska kunna anvisas bostad i områden där fler svenskar bor än vad som är fallet idag, då nyanlända anvisas bostad i redan segregerade områden. Medan S talar om att vi behöver ”blanda befolkningen och bebyggelsen” för att främja integration och bryta segregation talar Sverigedemokraterna, deras sympatisörer och högerextrema bloggar om att förslaget skulle innebära ”tvångsblandning”, ”tvångsintegration” och ”tvångsomflyttning”.


Inget av regeringspartierna, dvs Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har officiellt kommenterat S förslag om att blanda befolkningen. SD-nära nätbloggar, som t ex Samtiden, är naturligtvis inte sena på bollen när det vankas möjligheter att polarisera och kategorisera människor i ”vi och dom”. Samtiden ägdes fram till ganska nyss av SD, är fortsatt ett propagandaorgan för partiet, och flera medarbetare är SD-kopplade.

I en artikel på Samtiden läser vi:

”I Malmö har sossarna redan påbörjat projektet. I det tidigare fashionabla Limhamn har S-styret tryckt in hyresfastigheter dit personer som lever på socialbidrag har flyttat. ”Rosengård by the Sea” är numera det allmänt vedertagna begreppet för området. Här bor alltså, sida vid sida, de som jobbar, sparar och har höga bostadslån med de som hänger omkring på dagarna och lever på andra – en blandning som Magdalena Andersson anser är eftersträvansvärd och som ska lösa problemen kring alla de samhällsbetungande följdeffekterna av deras mångåriga migrationspolitik.” (Källa: Samtiden)

Sedan ett par år har Malmö stad initierat en integrationsplan som handlar just om att främja integration och bryta segregation. Nyanlända och socialt utsatta har via bidrag beretts möjlighet att bo i hyresrätter I Limhamns sjöstad. Det som SD, deras sympatisörer och t ex Samtiden nu ropar högt om är alltså redan ett faktum.

Skärmdump från Riks X-konto 250603.

Jag bor själv sedan 5 år tillbaka i Limhamns sjöstad. Den s k ”tvångsblandningen” och ”tvångsintegrationen” är inget jag har lidit av, tvärtom är bostadsområdet vackert beläget vid havet, samt lugnt och tryggt. I området bor unga par, barnfamiljer och äldre. Under varma sommardagar och -kvällar lever Glasbrukskajen upp, då folk i alla åldrar njuter av väder och utsikt. Kajen har blivit ett populärt promenadstråk och en välbesökt bad- och picknickplats, men detta är inget som stör boende i området.

Det har i media varit en debatt om ett enskilt bostadshus där det har förekommit grov kriminalitet, kopplat till en specifik familj med gängkriminella familjemedlemmar. Familjen, samt sex andra familjer, flyttade från huset för två år sedan, och sedan dess har det inte skrivits mer om Limhamns sjöstad. Förrän nu, när Samtiden återigen lyfter området som ett exempel på att socialdemokratisk integrationspolitik i Malmö skulle ha varit ett misslyckande. Det enda argumentet de har är just det specifika bostadshuset, som är ett (1) hus i en stadsdel bestående av massor av hyresrättshus, bostadsrättshus och radhus.

Skärmdump från Lars Beckmans (M) X-konto 250605.

Vän av ordning vill påminna om att kriminalitet existerar i alla delar av det svenska samhället. Att det uteslutande skulle vara ett fenomen förbehållet s k ”utsatta områden” är såväl naivt som direkt felaktigt att påstå. Att SD och och andra använder mitt bostadsområde som slagträ i den integrationspolitiska debatten är inte bara tråkigt, det är inte heller ett underbyggt argument. Det handlar till syvende och sist om att vissa människor inte vill bo med människor som inte ser ut, talar eller beter sig som dem själva.

Människors ursprung eller ekonomiska status är för mig helt oväsentligt. Även när det kommer till grannar. Att utgå ifrån att kriminalitet eller försummelse skulle vara avhängigt etnicitet är rasism baserad på generaliserande fördomar om människor med annat ursprung. Det integrationspolitiska förslaget om ”blandning av befolkning och bebyggelse” är välkommet i arbetet med att främja integration och bryta segregation.


Källor:

Samtiden: S-kommunerna först ut med tvångsintegration (sparad i webbarkiv så att Samtiden inte får klick/trafik)

Aftonbladet: S-toppen: Vi behöver blanda befolkningen

Aftonbladet: Magdalena Andersson om nya integrationsplanen: ”Kommer inte gå fort”

Sydsvenskan: Hotad Limhamnsfamilj flyttar efter flera skottdåd och bombattack

Lästips, tidigare debattartiklar om Limhamns sjöstad på Motargument (publicerades också i Kvällsposten):

Motargument: Att bygga för integration – hyresrätter på Limhamn skapar konflikt

Motargument: Att bygga för integration (del 2) – M och SD i Malmö spelar med människors känslor