Sverigedemokraterna gör ny reklamkampanj på FB med ännu ett extremt populistiskt utspel om immigranter i Sverige. Denna gång allra särskilt arabiska språket.
Och symptomatiskt beskriver SD själva att de riktar udden i retoriken och kraften i förslaget mot arabisktalande barn.
SD skriver minst ett grovt faktafel i sin text, kanske flera. Det finns rejält med solida forskningsunderlag om nyttan med modersmålsundervisning.
Omfattningen av modersmålsundervisningen kan vi se på att ungefär 7 procent av alla elever i Sverige är berättigade till arabiska som modersmål i svensk grundskola. Totalt sett är ungefär 29 procent av alla elever berättigade till modersmålsundervisning enligt Skolverket. Ungefär 50-51.000 barn i hela landet har lektionerna på arabiska modersmålet enligt ett par olika källor. Vi har en lista med källor nedanför bilden.
I Sverige ska elever lära sig svenska — och engelska — och ett tredje valfritt språk från 6:an — och elever kan få lektioner på sitt modersmål, om de behöver det för sin utveckling och talar sitt modersmål med föräldrarna hemma. Alla elever i nationella minoriteter har rätt till språklektioner på sitt/sina språk.
Skärmdump från SD:s officiella Facebookkonto 260309.
Det finns många exempel på desinformation och lögnpropaganda vad gäller innehållet i Koranen. Ett vanligt modus operandi är att skapa felaktiga citat, kraftigt vinklade översättningar, cherry-picking och att ta religiösa texter ur sitt historiska sammanhang. De falska korancitaten är skapade som politisk propaganda med syfte att misskreditera och demonisera islam och muslimer. Motargument bemöter en propagandabild med påstådda citat från Koranen.
Exempel på desinformation och lögnpropaganda om Koranen.
I skärmdumpen ovan finns en hel del att dissekera.
Flera citat är felöversatta eller påhittade
Flera formuleringar i bilden finns inte i Koranen. Ord som:
“terrorisera otrogna”
“halshugg dem när tillfälle ges”
“bränn dem levande”
förekommer inte i dessa verser i den formen. De är ofta parafraser eller helt påhittade formuleringar.
Exempel på felöversättningar och rena påhitt:
Koranen 8:60 handlar om att förbereda försvar för att avskräcka fiender i krig, inte att terrorisera civila.
Koranen 5:33 handlar om straff för väpnade banditer/krigsbrott i en statlig rättskontext, inte om att attackera vanliga människor.
Verserna tas ur sitt historiska sammanhang
Många av dessa verser handlar om specifika krigssituationer på 600-talet.
Exempel på sådana situationer::
Koranen 2:191 och 9:5 handlar om strider mellan den tidiga muslimska gruppen i Medina och fiender som brutit fredsavtal och attackerat dem.
Samma passager innehåller ofta också uppmaningar som:
att inte angripa först
att sluta strida om fienden slutar
att skydda dem som söker fred
De delarna utelämnas i den bifogade skärmdumpen.
Selektivt urval (cherry-picking)
Bilden listar bara verser om krig men ignorerar andra verser som t ex:
Koranen 5:32 – att döda en oskyldig är som att döda hela mänskligheten.
Koranen 60:8 – muslimer ska vara rättvisa och vänliga mot människor som inte krigar mot dem.
Koranen 2:256 – ingen tvång i religion.
Politiskt budskap
Rubriken “Politiker och det svenska folket. Vad är det ni inte förstår?” visar att bilden är politisk propaganda, inte en seriös religiös analys.
Den försöker skapa intrycket att islam i sig uppmanar till våld mot alla icke-muslimer. Det är däremot inte hur de flesta muslimska teologer eller forskare tolkar texterna.
Här är verserna från bilden jämförda med vad de faktiskt säger i etablerade översättningar (t.ex. Knut Bernström – Koranens budskap och M.A.S. Abdel Haleem – Oxford University Press). I genomgången av verserna förklaras också sammanhanget.
1. Koranen 2:191
Påståendet i bilden: “Dräp otrogna var du hittar dem.”
Versen i sammanhang (2:190–191):
“Kämpa för Guds sak mot dem som för krig mot er, men begå inte övergrepp.” (2:190)
“Och döda dem där ni möter dem och driv bort dem därifrån varifrån de drev bort er…”
Problem i bilden:
Den utelämnar versen innan som förbjuder aggression.
Kontext: krig efter att muslimer drivits från Mecka.
2. Koranen 3:28
Påståendet: “Muslimer får ej ha otrogna vänner.”
Faktisk betydelse:
Versen varnar för politiska allianser med fientliga grupper under krigstid.
Samma kapitel säger också:
“Gud förbjuder er inte att visa godhet och rättvisa mot dem som inte bekämpar er.” (60:8)
3. Koranen 3:85
Påståendet: “Annan religion än Islam är inte tillåten.”
Versen säger:
“Den som söker en annan religion än underkastelse inför Gud kommer inte att få den accepterad.”
Det är en teologisk utsaga, inte en uppmaning till våld eller förbud mot andra religioner.
4. Koranen 5:33
Påståendet: “Lemlästa och korsfäst otrogna.”
Faktisk vers:
Den handlar om straff för väpnat uppror och banditism (krig mot samhället).
I tafsir (t ex Ibn Kathir) kopplas den till banditer som mördade resenärer.
5. Koranen 8:12
Påståendet: “Halshugg dem som inte tror.”
Faktiskt sammanhang:
Versen handlar om Slaget vid Badr (624 e.Kr.), ett militärt slag.
Den beskriver en stridssituation, inte en generell regel för civila.
6. Koranen 8:60
Påståendet: “Muslimer måste terrorisera otrogna.”
Faktisk text:
“Förbered mot dem vad ni kan av styrka… för att avskräcka Guds fiender och era fiender.”
Ordet “terrorisera” är en vinklad översättning av ett ord som betyder avskräcka eller inge fruktan i krig.
7. Koranen 8:65
Påståendet: “Uppmana muslimer att bekämpa otrogna.”
Detta är en militär uppmaning under krig (Badr-perioden), och inte en generell uppmaning mot alla icke-muslimer.
8. Koranen 9:5 (den så kallade “svärdsversen”)
Påståendet: “Döda otrogna varhelst du stöter på dem.”
Men versen börjar efter detta sammanhang:
Den handlar om specifika stammar som brutit fredsavtal.
Och samma passage säger:
“Om någon av avgudadyrkarna söker ditt beskydd, ge honom skydd.” (9:6)
Det utelämnas i bilden.
9. Koranen 9:30
Påståendet: “Bekämpa judar och kristna.”
Versen kritiserar teologiska idéer (t ex att Jesus är Guds son).
Den uppmanar inte till våld.
10. Koranen 9:123
Påståendet: “Strid mot otrogna i din omgivning.”
Faktisk betydelse:
En uppmaning till försvar mot angripande grupper runt Medina.
11. Koranen 22:19
Påståendet: “Bränn dem levande och smält deras hud.”
Det är en beskrivning av straff i helvetet i efterlivet, inte något människor ska göra.
12. Koranen 47:4
Påståendet: “Halshugg dem när tillfälle ges.”
Versen beskriver vad som sker i ett slag och fortsätter:
“Sedan skall ni antingen visa nåd eller ta lösen.”
Alltså regler för krigsfångar.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att den bifogade propagandabilden är just propaganda. Citaten är felöversatta, lösryckta ur sitt sammanhang och ibland direkt felaktiga, vilket ger en missvisande bild av vad Koranen säger. Många formuleringar i bilden är förändrade och saknar kontext.
Här är kontrollerbara källor där du kan läsa verserna själv och jämföra med texten i bilden. Källorna delas med fördel upp i tre typer: koranöversättningar, akademiska kommentarer och forskning om kontext.
Koranen själv (översättningar): Det enklaste sättet att kontrollera påståendena är att läsa verserna direkt i etablerade översättningar.
Sverigedemokraterna i EU-parlamentet publicerade en bild där de tycker namnet ”Jihad” inte ska få användas av personer i Sverige.
Vad de inte känner till är att det är ett förekommande namn som föräldrar ger sina barn även i kristna familjer.
Skärmdump från SD i Europaparlamentets officiella Facebookkonto 260301.
Glömde ni alla bort att språket arabiska talas av andra än bara politiska, extremistiska, islamistiska personer? Ordet för ”gud” på arabiska är ”Allah” – även om den troende som säger ´gud´är kristen eller har annan religiös trostillhörighet i arabisktalande länder. Skrevs i katolska biblar på arabiska språket före profeten Muhammeds liv.
Motargument har skrivit och motbevisat sådana myter många gånger förr.
För övrigt så uppger svenska Skatteverket att det är 461 personer som heter Jihad i förnamn som är folkbokförda i Sverige. Efternamnet Jihad har 24 personer idag i landet.
Det finns vissa av oss som med näbbar och klor slåss för att ge sig själva rätten att använda n-ordet. Att medvetet använda ord som är pejorativa, föråldrade och grovt rasistiska gör dig till rasist. Det finns inga undantag. Det finns allsköns förklaringar till varför vissa trots allt väljer att fortsätta använda n-ordet. Att det ”alltid har hetat så” och ”så sa vi när jag var ung” är klassiska förklaringar. På senare tid har vissa börjat använda sig av förklaringen ”negro betyder svart på spanska”. Detta är ett icke-argument, som enkelt kan brytas ner.
Vi inleder med att fastställa att ”negro” är spanska och betyder ”svart”. Så långt är vi överens med de som använder det som argument för att använda n-ordet.
Däremot finns inget ord på svenska som heter vare sig n-ordet eller ”negro”, färgens namn på svenska är ”svart”, och inget annat. På spanska är färgens namn ”negro”, och inget annat. Benämningarna på färgen ”svart” har olika etymologiskt ursprung i de två språken. Svenskans ”svart” har en djup germansk rot, medan spanskans ”negro” härstammar från latinets ”niger”. Således finns exakt noll incitament att använda n-ordet mot bakgrund av att ”negro” betyder ”svart” på spanska.
N-ordet har använts i Sverige sedan 1680, men är idag ett ord med negativ historisk kontext, eftersom det, för många hänger ihop med slaveriet. Förvisso betyder latinets ”niger” svart, men ordet har via slaveriet och kränkningen ”n*gger”, framför allt använt i USA, men har också förekommit i svenskt språkbruk, och har sedermera betraktats som pejorativt. Alltsedan 1970-talet har andra benämningar börjat användas i Sverige, och de senaste 20 åren har ordet blivit mindre och mindre utbrett. Uttrycket har med tiden reviderats i SAOL (Svenska Akademiens ordlista) och i den senaste utgåvan från 2015 kan man läsa att n-ordet kan uppfattas som nedsättande.
För att återgå till spanskans ord för ”svart”: ”negro”. I många regioner är ordet pejorativt då det används för att beskriva människor, i andra regioner används det däremot. Ett alternativ som vissa spansktalande använder sig av för att beskriva svarta personer är ”moreno”, som betyder ”mörk”, ”brun” eller ”solbränd”.
Tolkningsföreträdets fällor
Om vi skulle ta och kika lite på vad vi faktiskt diskuterar här, nämligen fenomenet tolkningsföreträde, så kan vi bl a komma fram till följande tankar:
När vi tycker att ”det är inte så farligt”.
När vi fasar över att språket förändras till att bli mer inkluderande.
När vi tar oss rätten att avgöra vad som är rasistiskt eller kränkande för en annan människa.
När vi inte tänker på våra medmänniskor.
När vi är själviska.
När vi är arga över att inte få lov att kränka andra människor.
Att ge oss själva tolkningsföreträde för vad som uppfattas som kränkande, nedvärderande, rasistiskt eller stigmatiserande är själviskt. Vi kan inte fortsätta göra det om vi samtidigt hävdar alla människors lika värde och vill verka för ett inkluderande samhälle.
Faktum är och kvarstår: Vi som inte ingår i den utsatta gruppen, oavsett vilken, kan ALDRIG ge oss själva tolkningsföreträde – utan att samtidigt vara egoister. Vi som ändå väljer att göra det, för att ”hävda vår rätt” och behålla vår ”det heter faktiskt så”-mentalitet är rasister och förefaller likgiltiga inför att uttrycken och accepterandet av rasistiska stereotyper, överförs till nästa generation. Vi medverkar till att samhället fortsätter att vara exkluderande, när vi istället ska sträva efter att samhället ska vara inkluderande.
2024 var det år med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år. 2025 minskade antalet ytterligare.I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges flyktinginvandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som erhåller uppehållstillstånd. Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete.
Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd visar att Sverige beviljar färre uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund idag jämfört med under flyktingvågen relaterad till kriget i Syrien för ett antal år sedan. Motargument har ännu en gång granskat Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd. Vid närmare efterforskning visar det sig att endast 1 av 6 beviljade uppehållstillstånd hittills under 2025 var asyl-/flyktinggrundade.
Så hur ser siffrorna ut?
Totalt har 88 938 uppehållstillstånd beviljats hittills under 2025. Dessa fördelar sig enligt följande:
Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd blir siffrorna 12 810 + 2 278 + 642 personer = 15 730. (Den första siffran är siffran för asyl (skydd), den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder, och den tredje siffran är verkställighetshinder. Antalet beviljade uppehållstillstånd hittills under 2025 enligt massflyktsdirektivet, dvs flyktingar från Ukraina, är 9 254. Medan den totala siffran på 2025 års beviljade uppehållstillstånd är 88 938. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 18 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl/skydd och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ett av sex: 1/6.
Det finns de som anser att uppehållstillstånd för utomeuropeiska flyktingar är ”sämre” än uppehållstillstånd för flyktingar från Ukraina. Motargument är av uppfattningen att en flykting är en flykting, oavsett ursprung. Antal beviljade uppehållstillstånd för personer med utomeuropeisk bakgrund är 3 556. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 4 % av alla beviljade uppehållstillstånd är för personer med utomeuropeisk bakgrund. Alltså knappt ett av 25: 1/25.
Vi påminner om att 2024 är året med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år, och att 2025 så minskade antalet ytterligare.
För den som vill läsa mer om t ex fördelningen mellan tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd, persontyp (ensamstående, familj eller ensamkommande) samt kön kan hitta det på Migrationsverket.se.
Motargument välkomnar debatter i frågor som rör migration och flyktingpolitik. Däremot vill vi varna för att det tyvärr förekommer ohederligheter i debatterna.
Detta är en spinoff på artikeln Myten om alla uppehållstillstånden (2025). Där finns adekvata länkar till Migrationsverket.
2024 var det år med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år. 2025 minskade antalet ytterligare. I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges flyktinginvandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som erhåller uppehållstillstånd. Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete.
Totalt har 88 938 uppehållstillstånd beviljats hittills under 2025. Dessa fördelar sig enligt följande:
1 av 25 uppehållstillstånd går till utomeuropeiska flyktingar
Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd blir siffrorna 12 810 + 2 278 + 642 personer = 15 730. (Den första siffran är siffran för asyl (skydd), den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder, och den tredje siffran är verkställighetshinder. Antalet beviljade uppehållstillstånd hittills under 2025 enligt massflyktsdirektivet, dvs flyktingar från Ukraina, är 9 254. Medan den totala siffran på 2025 års beviljade uppehållstillstånd är 88 938. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 18 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl/skydd och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ett av sex: 1/6.
Det finns de som anser att uppehållstillstånd för utomeuropeiska flyktingar är ”sämre” än uppehållstillstånd för flyktingar från Ukraina. Motargument är av uppfattningen att en flykting är en flykting, oavsett ursprung. Antal beviljade uppehållstillstånd för personer med utomeuropeisk bakgrund är 3 556. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 4 % av alla beviljade uppehållstillstånd är för personer med utomeuropeisk bakgrund. Alltså knappt ett av 25: 1/25.
Vi påminner om att 2024 är året med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år, och att 2025 så minskade antalet ytterligare.
För den som vill läsa mer om t ex fördelningen mellan tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd, persontyp (ensamstående, familj eller ensamkommande) samt kön kan hitta det på Migrationsverket.se.
Detta är en spinoff på artikeln Myten om alla uppehållstillstånden (2025). Där finns adekvata länkar till Migrationsverket.
2024 var det år med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år. 2025 minskade antalet ytterligare. I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges flyktinginvandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som erhåller uppehållstillstånd. Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete.
Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd visar att Sverige beviljar långt färre uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund idag jämfört med under flyktingvågen relaterad till kriget i Syrien för ett antal år sedan. Motargument har ännu en gång granskat Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd. Vid närmare efterforskning visar det sig att ungefär 1 av 6 beviljade uppehållstillstånd hittills under 2025 är asyl-/flyktinggrundade.
Migrationsverket släpper månadsvis uppdaterade siffror. Dessa aktuella siffror visar att procentandelen som beviljats uppehållstillstånd på grunder som av s k ”invandringskritiker” betraktas som ”dåliga” har sjunkit ännu mer. Röster i debatten gör gällande att personer som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrund samt på anknytning relaterat till asyl- och flyktinggrund är uppehållstillstånd som är ”dåliga” för Sverige.
Så hur ser siffrorna ut?
Totalt har 88 938 uppehållstillstånd beviljats hittills under 2025. Dessa fördelar sig enligt följande:
1 av 6 uppehållstillstånd är asyl- och flyktinggrundat
Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd blir siffrorna 12 810 + 2 278 + 642 personer = 15 730. (Den första siffran är siffran för asyl (skydd), den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder, och den tredje siffran är verkställighetshinder. Antalet beviljade uppehållstillstånd hittills under 2025 enligt massflyktsdirektivet, dvs flyktingar från Ukraina, är 9 254. Medan den totala siffran på 2025 års beviljade uppehållstillstånd är 88 938. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 18 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl/skydd och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ett av sex: 1/6.
Det finns de som anser att uppehållstillstånd för utomeuropeiska flyktingar är ”sämre” än uppehållstillstånd för flyktingar från Ukraina. Motargument är av uppfattningen att en flykting är en flykting, oavsett ursprung. Antal beviljade uppehållstillstånd för personer med utomeuropeisk bakgrund är 3 556. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 4 % av alla beviljade uppehållstillstånd är för personer med utomeuropeisk bakgrund. Alltså knappt ett av 25: 1/25.
Vi påminner om att 2024 är året med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år, och att 2025 så minskade antalet ytterligare.
För den som vill läsa mer om t ex fördelningen mellan tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd, persontyp (ensamstående, familj eller ensamkommande) samt kön kan hitta det på Migrationsverket.se.
Som en jämförelse kan vi kika på siffrorna över beviljade uppehållstillstånd under 2016, dvs det år då Sverige historiskt sett hittills beviljat störst antal uppehållstillstånd*. Under 2016 beviljades totalt 150 535 uppehållstillstånd. Av dessa beviljades 71 671 personer uppehållstillstånd på asylskäl och 15 148 personer beviljades uppehållstillstånd på anknytning med asyl-/flyktinggrund. Antalet så kallade ”dåliga” uppehållstillstånd under 2016 var alltså 71 671 + 15 148 = 86 819. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 58 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså nästan tre av 5: 3/5.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2019 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid ungefär en av fem: 1/5.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2020 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid en av sex: 1/6.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2021 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid en av sex: 1/6.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2022 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid två av fem: 2/5.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2023 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid ett av fem: 1/5.
Trenden de senaste åren är att andelen sjunkit år efter år. Siffrorna sjönk i såväl faktiska antal som i procentandel. Mellan 2016-2021 (en femårsperiod) hade andelen beviljade uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund långt mer än halverats. Under 2022 ökade andelen till ”rekordnivåer”. Detta har delvis sin orsak i att det pågår ett krig i Ukraina, vilket har medfört att miljontals flyr landet. Under 2023, 2024 och 2025 har andelen minskat igen. Det har, trots att kriget i Ukraina är inne på sitt tredje år, sin orsak i att svensk asyl- och migrationspolitik har stramats åt under senare år.Vi påminner om att 2024 är året med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år.
Motargument välkomnar debatter i frågor som rör migration och flyktingpolitik. Däremot vill vi varna för att det tyvärr förekommer ohederligheter i debatterna.
* 2017 är ”toppåret” vad gäller beviljade uppehållstillstånd på anknytning med asyl-/flyktinggrund: 19 129 personer.
I ett avsnitt av podcasten ”Sista måltiden” 1 januari 2026 liknar Hanif Bali (M) politiken som Socialdemokraterna har fört vid folkmord på svenskar. SD:s propagandaorgan Riks uppmärksammar att Bali sprider den klassiska högerextrema myten om ett påstått s k ”folkutbyte”.Att påstå att svenskar skulle vara utsatta för folkmord är direkt felaktigt. Syftet är att splittra och polarisera.
Bali satt i riksdagen för Moderaterna mellan 2010 och 2022. Bali har under åren gjort sig obekväm för partiledningen genom sitt frenetiska och kontroversiella twittrande. Efter intern kritik meddelade han 2021 att han inte avsåg att kandidera för riksdagsvalet året därpå. Numera sitter Bali i kommunfullmäktige i Österåkers kommun.
I avsnittet hör vi den förre moderate riksdagsledamoten säga:
”– Adderar man alla de här sakerna som har skett, den svenska befolkningen i Sverige – både den ekonomiska krigsföringen, generationskrigsföringen och så vidare. Men hade det gjorts av Turkiet i Kurdistan så hade vi kallat det folkmord.” (Källa: Riks)
”– Hur den svenska staten har bemött den svenska populationen, om man såg de isolerade handlingarna i sig, hade det nog definierats som ett folkmord.” (Källa: Riks)
Bali hävdar att det skulle vara ”invandrade grupper som räddar Socialdemokraterna”. Med uttalandet sällar han sig till den högerextrema retoriken om s k ”valboskap”, vilken innefattar myten om att Socialdemokraternas migrationspolitik skulle vara iscensatt för att partiet ska vidmakthålla sin position som Sveriges största parti.
Programledarna ifrågasätter Balis påstående om att Socialdemokraternas politik skulle kunna liknas vid folkmord, men får inget gehör från den kontroversielle moderaten. De läser upp FN:s definition av folkmord från 1948 som den står skriven.
FN fastställde 1948 vad som är att betrakta som folkmord. I artikel 2 av folkmordskonventionen läser vi följande om folkmord:
”Enligt artikel II i konventionen betyder folkmord någon av följande handlingar som begås med avsikt att helt eller delvis förstöra en nationell, etnisk, ras eller religiös grupp:
(a) Att döda medlemmar av gruppen
(b) Att förorsaka allvarlig fysisk eller psykisk skada på medlemmar av gruppen
(c) Avsiktligt utsätta gruppen för levnadsförhållanden som är avsedda att orsaka dess fysiska förstörelse, helt eller delvis
d) Att införa åtgärder som syftar till att förhindra att barn föds inom gruppen
(e) Tvångsförflyttning av barn från gruppen till en annan grupp” (Källa: FN)
Mot bakgrund av denna definition är det enkelt att avfärda myten om att svenskar skulle vara utsatta för folkmord. Motargument välkomnar debatt, men det blir närmast tragikomiskt när människor drar folkmordskortet för att beskriva Sverige.
Markus Allard, partiledare för det lokala partiet Örebropartiet, siktar på att ställa upp i riksdagsvalet 2026. I ett grovt rasistiskt inlägg på X går han hårt åt Sveriges nationella minoriteter. I skärmdumparna nedan läser vi inlägget i sin helhet.
Motargument har tidigare uppmärksammat Allards grova rasism då han i ett anförande i Örebros kommunfullmäktige dundrade att Sverige enbart är för majoritetsbefolkningen.
Att länder enbart skulle tillhöra majoritetsbefolkningen har yttrats av många högerextrema före honom. Det finns en gammal, ”fin” tradition hos nazister, fascister, nationalister, nationalkonservativa, högerpopulister, vit makt-anhängare, alt-rightare och ”socialkonservativa” (SD, alltså) att närmast tvångsmässigt kategorisera människor i ”vi och dom”, ”svenskar och icke-svenskar”.
Motargument har vid ett flertal tillfällen ifrågasatt mantrat om att Sverige skulle vara enbart svenskarnas land.
Hur många generationer krävs för Allard, och andra, för att en person ska kunna betraktas som svensk?
Sverige är alla invånares land.
Sverige rymmer människor med olika bakgrund, kultur, religion och språk. Sverige är vårt land, inte bara ”svenskarnas” land. Förutom svenskar bor romer, judar, samer, sverigefinnar, tornedalingar och invandrare från hela världen i vårt land Sverige.
Människor som tvångsmässigt kategoriserar andra människor mot bakgrund av ursprung, religion och språk. är etnonationalister, vilket innebär att de i praktiken baserar sin människosyn på biologisk rasism.
Att vi väljer att uppmärksamma Allards grova rasism beror på att detta parti har för avsikt att ta plats i riksdagen efter valet 2026, och att det är av stor vikt att partiet synas i sömmarna.
Det börjar bli tröttsamt att behöva ta den här diskussionen om och om igen – och lika skrämmande att se hur lite den biter. Trots årtionden av forskning, statistik och historiska fakta upprepas samma påståenden: att brottsligheten i Sverige skulle vara “importerad”, att gängvåldet är “en följd av invandringen”. Det är en berättelse som saknar verklighetsförankring, men som lever vidare eftersom den tjänar ett syfte.
Sverigedemokraterna och deras opinionsmaskineri använder den för att skapa en känsla av hot – och därigenom bana väg för ett mer auktoritärt Sverige, där kontroll, övervakning och misstänkliggörande ersätter tillit och socialt ansvar.
En myt som flyttat fokus från verkligheten
SD:s återkommande påstående att den organiserade kriminaliteten skulle vara ett “importerat problem” låter till en början enkelt och logiskt: “Det fanns inga gängskjutningar förr, alltså måste de ha kommit med invandringen”. Men det är en historiskt falsk och politiskt konstruerad förklaring.
Organiserad kriminalitet har funnits i Sverige långt innan landet blev mångkulturellt – och den har vuxit ur svenska samhällsproblem, inte migration.
Organiserad kriminalitet – äldre än invandringen
Redan under 1920-talets spritförbud blomstrade svensk smuggling. Längs kusterna verkade nätverk av svenska fiskare, åkare och affärsmän som smugglade in alkohol från kontinenten. Det var avancerad logistik, stora pengar och omfattande våld – allt långt innan någon pratade om “invandrarbrottslighet”.
På 1950–70-talet styrdes illegala spelklubbar och svartklubbar i landets storstäder av svenska kriminella nätverk som tog betalt för skydd och ordning. Samtidigt växte MC-gängen fram ur svenska arbetarklassmiljöer – subkulturer som utvecklades till organiserade brottssyndikat.
Med andra ord: Sverige hade organiserad kriminalitet långt innan dagens invandring ens existerade som fenomen.
Gängvåldet i dag – socialt, inte kulturellt
Dagens gängvåld är allvarligt, men dess orsaker är sociala och ekonomiska, inte kulturella. Kriminologer som Jerzy Sarnecki och Ingrid Sahlin visar att gäng uppstår där unga människor saknar framtidstro, jobb och fungerande skolor.
Brottsförebyggande rådets (Brå) analyser visar dessutom att sambandet mellan “utländsk bakgrund” och brott försvinner när man kontrollerar för klass, inkomst och utbildning. Det är alltså fattigdom och marginalisering, inte etnicitet, som förklarar var kriminalitet växer fram.
Och dessa förhållanden är resultatet av svensk politik – beslut om bostäder, arbetsmarknad och utbildning – inte av migrationen i sig.
SD:s berättelse: från orsak till syndabock
SD:s tal om “importerad kriminalitet” är inte ett missförstånd, utan en medveten politisk strategi. Den flyttar skulden från strukturella problem – som ojämlikhet, skolmisslyckanden och bostadssegregation – till “de andra”. Genom att koppla invandring till otrygghet kan partiet sedan kräva hårdare lagar, fler poliser, mer övervakning och inskränkta rättigheter.
Det är en retorik som skapar rädsla, inte lösningar, och som långsamt förskjuter det demokratiska samtalet mot auktoritära reflexer.
Historiska paralleller – samma myt, nya syndabockar
Mönstret är gammalt. På 1930-talet beskylldes romer och resande för “tjuveri och lösdriveri”. På 1970-talet var det finska arbetskraftsinvandrare som påstods stå för “supande och slagsmål”. På 1980-talet talade man om jugoslaver och sydeuropéer som bil- och ficktjuvar. Idag är det unga män med rötter i Mellanöstern eller Afrika som pekas ut.
Det handlar inte om fakta, utan om behovet av en syndabock. När samhället splittras, söker vissa politiska krafter en grupp att skylla på – och använder den för att samla stöd för hårdare kontroll.
Svenska exempel på organiserad kriminalitet
De som fortfarande hävdar att “organiserad brottslighet är något nytt” bör minnas:
Spritkungen och smugglingen (1920–30-tal) – svenska nätverk som byggde hela förmögenheter på illegal handel.
Svartklubbar och spelverksamhet (1950–70-tal) – inhemska strukturer med våld, utpressning och korruption.
MC-gängen (1970–idag) – helsvenska miljöer som utvecklats till internationella brottsnätverk.
Bolagsplundringar och momsbedrägerier (1990–2020-tal) – avancerad organiserad ekonomisk brottslighet, ofta med svenska huvudmän.
Detta är alla former av organiserad kriminalitet – och de har en sak gemensamt: De uppstod här, inte “kom hit”.
Slutsats: brottsligheten är svensk – hotet mot demokratin är politiskt
Att fortsätta tala om kriminalitet som något “importerat” är inte bara historielöst – det är farligt. Det underblåser misstänksamhet mellan människor, försvagar tilliten och öppnar dörren för partier som vill styra genom rädsla.
Den verkliga faran är inte att brottsligheten är “utländsk”, utan att den används politiskt för att normalisera hårdare tag, starkare statlig kontroll och ett Sverige där trygghet bara gäller vissa.
Organiserad brottslighet är ett gammalt, svenskt problem.Men att förvandla den till ett verktyg för främlingsfientlig politik – det är den verkligt importerade faran: en auktoritär ideologi med rötter långt utanför demokratins värdegrund.
Motargument 