Etikettarkiv: SD

I fokus, Krönikor

Bieler, Bylund och det ständiga ”hjälp i närområdet”

Sverigedemokraterna hävdar alltid hur mycket mer humanitärt och kostnadseffektivt det skulle vara att fokusera endast på att ”hjälpa i närområdet”. Uttrycket har kommit att bli ett mantra och ett politiskt slagträ, där SD påstår sig vara de enda som egentligen bryr sig om flyktingar och deras öde.

De sverigedemokratiska riksdagsledamöterna Paula Bieler och Linus Bylund skrev den 7 september 2015 ett debattinlägg i Dagens Samhälle. Inlägget ger oss inget nytt, utan är en upprepning av SD:s redan inslagna väg beträffande flyktingpolitiken.

Sverigedemokraterna har under lång tid påtalat behovet av akut hjälp så nära krisområden som möjligt, av flera anledningar. Att begränsade resurser räddar fler liv i flyktingläger än i Sverige är väl känt.

Bieler och Bylund menar att det är ”inte humant att lämna de mest utsatta åt sitt öde”. Detta är ytterligare ett verktyg för SD att frenetiskt försöka övertala svenskarna om att det är endast i direkt närhet till krig och naturkatastrofer som de ekonomiska medlen ska göra mest nytta. Inget annat är, enligt SD, av godo.

Stämmer detta? Är det så att om vi väljer att öka biståndet till FN:s flyktingorgan UNHCR, som är det mest tongivande av flyktingorganen i, och kring, Syrien, kan vi alla då sedan sitta lugnt och klappa oss själva på axeln och tycka att vi har gjort vad vi kan, och ska göra, för att maximera det humana i vårt givande?

Sverige är ett av de länder som ger mest till UNHCR. Bara USA, Japan, EU och Storbritannien ger mer än Sverige. IKEA är UNHCR:s största enskilda privata biståndsgivare med ca 1 400 miljoner kronor per år sedan 2010.

SD säger sig vilja höja biståndet till UNHCR med 9 900 miljoner kronor (ackumulerat över 4 kalenderår), vilket enligt SD bör vara en lätt match då SD på samma gång säger att man vill minska allt utlandsbistånd med 39 265 miljoner kronor (ackumulerat på 4 år).

9fler39b

SD vill alltså minska det totala biståndet med mellan 5 586 – 9 489 miljoner kronor per kalenderår (Källa från nov 2014, diagram på sidan 13 och 87), vilket är fakta som Bieler och Bylund väljer att utelämna i sitt debattinlägg, då det skulle framställa SD i dålig (läs icke-human) dager.

Skulle det räcka om vi ökar biståndet till UNHCR? De är förvisso glada över att få in så mycket ekonomiska medel som bara är möjligt för att ha möjlighet att förbättra sitt krishanteringsarbete. MEN de tillägger att de inte vill användas som slagträ i flyktingdebatten. De vill att EU, och Sverige, ska höja flyktingkvoterna och ta emot fler flyktingar per år än de gör nu. Hjälporganisationen pekar på ihåligheten i SD:s försök, eftersom olika människor alltid kommer att vilja fly längre bort från krisen, så menar UNHCR att Sverige inte ska minska invandringen hit.

I debattinlägget menar Bieler och Bylund ”att merparten av jordens flyktingar aldrig kommer lämna närområdena, få vill och ännu färre kan”. Det finns en specifik del i detta som är intressant att ifrågasätta, nämligen att ”få vill” lämna närområdena. Hur vet de detta? Har de varit nere på plats i flyktinglägren i Syrien, Libanon, Jordanien och Turkiet och frågat flyktingar om vad de egentligen vill? Flyktingar tvingas stanna i flyktingläger i flera år. Vill de verkligen stanna kvar i flyktinglägren? Det låter på Bieler och Bylund som att livet är en dans på rosor i flyktinglägren. Det är naturligtvis långt ifrån sanningen.

En tanke som slagit mig är att jag tror att de flesta flyktingar anser att det är ohållbart att stanna i krigshärden (där det handlar om att välja mellan liv och död), och att väldigt många anser att det heller inte är säkert, eller hållbart, att stanna i flyktingläger. De vill vidare. Till något bättre. Till en tillvaro där man har större möjlighet att bygga upp en trygghet, och att inte behöva leva i ständig skräck. Närområdet är tillräckligt nära krigshärden för att inte utgöra en trygg fristad, och det är inte svårt att föreställa sig att de som befinner sig i lägren är oroliga för hur tryggt och säkert det faktiskt är. Man vet inte heller hur länge man tvingas stanna i flyktinglägret. Därför ifrågasätter jag starkt Bielers och Bylunds uttalande om att ”få vill” lämna flyktinglägren.

Människor flyr för att rädda sina, och sina näras, liv. Det är den enkla sanningen. Det har alltid varit så, det är så, och kommer alltid att vara så, så länge det finns krig, antidemokrati och förtryck. Vissa stannar i närområdet, vissa flyr vidare i hopp om en bättre tillvaro långt, långt bort från bomber, skott och minor.

Människor flyr inte för att de vill lämna sitt ursprung, sin kultur eller sitt språk (som Bieler och Bylund nämner). Det är förmodligen det sista de vill. Men ibland måste en del göra det. Det är så verkligheten, kriget och människor fungerar. Beroende på hur situationen i hemlandet utvecklar sig, så kan den inställningen hos människorna förändras. Eller så gör den det inte. Men man kan inte tvinga människor, som är desperata, har förlorat familjemedlemmar och är övertygade om att de också ska dö, att stanna kvar vare sig i krigshärden eller i flyktingläger. Genom att strypa flyktinginvandringen tvingar man människor att göra just det.

ZA'ATARI, JORDAN - FEBRUARY 01: Children pose for a picture as Syrian refugees go about their daily business in the Za'atari refugee camp on February 1, 2013 in Za'atari, Jordan. Record numbers of refugees are fleeing the violence and bombings in Syria to cross the borders to safety in northern Jordan and overwhelming the Za'atari camp. The Jordanian government are appealing for help with the influx of refugees as they struggle to cope with the sheer numbers arriving in the country. (Photo by Jeff J Mitchell/Getty Images) ORG XMIT: 160600686
Flyktinglägret i Za’atari, Jordanien.

Deras senaste debattinlägg är ännu en påminnelse om den bild SD vill inpränta i våra huvuden: den om hur humant SD faktiskt är. Problemet är att man samtidigt glömmer bort värdet av långsiktigt utlandsbiståndsarbete eller att vara human mot alla de människor som inte vill stanna i närområdet.

I skrivande stund är ungefär 1 miljon människor på flykt i Europa. Hur gärna SD än vill så kommer flyktingströmmen till Europa alltid att finnas och variera beroende på kriser och naturkatastrofer i omvärlden. SD säger sig vilja vara humana mot människor som håller sig långt borta. På så sätt slipper SD få hit människor som har annan etnicitet, kultur och bakgrund. Praktiskt, eller hur?

Flyktingsituationen idag gör det nödvändigt att höja bistånd och samla in mer pengar till hjälporganisationer som arbetar i närområdet, det råder ingen tvekan om det. Men det är lika nödvändigt att höja flyktingkvoten, och tillfälligt ta emot fler flyktingar, och assistera med långsiktigt förebyggande demokratiseringsprojekt. Det gäller Sverige, och det gäller EU.

Det ena utesluter inte det andra. Både och är nödvändigt. Först då, Paula Bieler och Linus Bylund, kan vi börja tala om en human flyktingpolitik. Inte förr.

Motargument har tidigare berört dessa ständigt aktuella ämnen:

Hjälp i närområdet bygger på felaktig logik

I fokus, Krönikor

Detta är nationalismen

Krönika av Polimasaren

Jag ser på Twitter att sverigedemokrater gärna skyller flyktingkatastrofen runt Medelhavet på den svenska regeringen. Både den förra och den nuvarande anses skyldiga. Till en viss del har de rätt, men inte på det sätt de tror.

Det handlar om Schengen-avtalet, en osynlig mur av lagar och bestämmelser som hindrar människor på flykt att lagligen ta sig in i Europa. Det handlar om ett politiskt beslut att stänga in oss och låsa dörren för utomstående. Exakt det som Sverigedemokraternas politik och nationalism går ut på.

Konflikter kommer alltid att startas och människor kommer alltid att fly från oroshärdar och människor kommer att fly till det som är motsatsen till det dom flyr ifrån. Målet är en fristad där demokrati, yttrandefrihet och religionsfrihet råder och ett land där de mänskliga rättigheterna efterlevs. Våra politiker har en del i skulden till att människor hindras till att nå detta. Tyvärr är det också vi som röstar fram dessa politiker.

Sverigedemokraterna vill alltså, trots att vi redan provat på att stänga gränserna, stänga dom ytterligare. De vill göra det praktiskt omöjligt att ta sig in innanför våra murar. De hyllar Ungerns kommande lagar där flyktingar som tar sig över gränsen ska få tre års fängelse, och därmed sätter de mänskliga rättigheterna ur spel. De vill neka människor rätten till att söka asyl. De vill förhindra människor att kunna be om hjälp.

Jonas Sjöstedt, partiledare för Vänsterpartiet, har uttryckt sig som följer: ”I dagens Ungern kan vi se hur SD:s flyktingpolitik skulle fungera i praktiken”. Med hårda gränskontrollanter, med hjärtan kalla som is, som hindrar de som inte passar in. I deras principprogram kategoriseras vi som svenskar, assimilerade och icke-svenskar och vi minns Söders uttalande om att samer och judar inte är svenskar, vilken egentligen inte är Söders egen åsikt utan går att hämta ur samma dokument. De anser att ju större avstånd mellan ”vi och dom”, desto omöjligare blir det för ”dom” att assimileras. Deras ”öppna svenskhet” gäller bara vissa. Önskvärd och icke önskvärd invandring.20110430_eud000-300x169

Detta är nationalismen, en exkluderande ideologi där de inom nationen har rätt att leva i den och utomstående inte är välkomna. Man kan välja att kalla det motstånd mot rasblandning eller motstånd mot kulturblandning. Konsekvensen är densamma och det är samma människor som anses vara inkompatibla med det svenska. Det svenska som de själva har så svårt att definiera. Inte ens den ”nedärvda essensen” kan de specificera innehållet i. Ändå anser de att vi är så olika, så olika att vi inte bör blandas.

Allt detta för att de anser att vi inte kan leva tillsammans.

I fokus, Krönikor

Julia Caesar och SD:s påstådda nolltolerans mot rasism

Debattören Julia Caesar som skriver för ”Snaphanen” i Danmark är älskad av sverigedemokrater. Men vad skriver hon? Vilken världsbild har hon? Hon anser att det pågår en kamp om existens och livsrum i Europa. Genetiskt underlägsna och sexgalna människor och deras naziliknande religion (islam) påstås invadera Europa med benägen hjälp från godtrogna politiker. Väl här påstås de hålla på med massmord och etnisk utrensning. De genetiskt sett högstående nordeuropéerna hotas av lägre stående folk som har låg IQ och stark drift att våldta unga nordiska flickor.

Detta naziliknande dravel sprids av en mycket inflytelserik bloggare, den anonyma Julia Caesar, och horder av sverigedemokrater applåderar och älskar ”hennes” texter.

Det pågår en debatt om denne bloggare just nu. Ni som hängt med har sett att pseudonymen Julia Caesar klagar över att journalister sökt henne. Hon är rädd att hon inte ska förbli anonym längre. I artikeln ”Mardrömmen” skriver hon om hur journalisterna Annika Hamrud och Niklas Orrenius har försökt att prata med henne, genom att åka till hennes hus. Hon kände sig hotad av det, skrev hon.

Som resultat har sverigedemokraternas fanclub på nätet hotat, ringt och terroriserat de journalister som Julia Caesar pekar ut. Ändå har hennes identitet inte hängts ut ännu. Den respekt journalister ger henne är långt större än hon själv ger dem hon hatar. Hon hängde ut Niklas Orrenius och lämnade ut hans hemtelefonnummer. Hon hänger ut misstänkta brottslingar med namn och bild.

Under åren har SD:s ledarskap och aktiva flitigt spridit hennes inlägg till allt fler läsare. Även det senaste med snyfthistorien om Hamrud och Orrenius har delats vidare. Även artiklar till hennes försvar har spritts. Här har Jörgen Fogelklou och Mattias Karlsson gjort reklam för artiklar som försvarar Julia:
Fogel

Fogel2

Men vem är hon? Vad skriver hon?

Det avslöjar Torbjörn Jerlerup i sin blogg. Klicka här för att läsa mer.

Det är en bisarr världsåskådning hon framvisar med genetiskt smarta nordbor och genetiskt korkade afrikaner och muslimer. Och migrationspolitiken som massmord, etnisk rensning och muslimska parasiters elaka invasion av Europa.

Allt verkar vara sex och gener!

Klicka för större bild
Klicka för större bild

 

I en artikel om hur invandringen sägs hota vår nationellt genomsnittliga IQ skriver hon:

Ändrad demografi handlar inte om hudfärg. Det handlar om att bryta sönder och byta ut en etniskt homogen befolkning – som de nordiska länderna hade för bara 50 år sedan – mot en genetiskt, kulturellt, socialt och ekonomiskt omstörtande förändring som följer av massinvandring från outvecklade och dysfunktionella låg-IQ-länder.

Och en del av denna farliga genetiska förändring vi står inför påstås vara invandringen av afrikaner.

Afrikaners genomsnittliga IQ är lägst i världen, kring 70. Hur obehagligt vi än tycker att det är finns det i dag flera hundra vetenskapliga studier som visar samma sak….

Det finns, precis som James Watson skrev, ingen anledning att tro att den intellektuella förmågan, eller för den delen andra egenskaper hos olika folkgrupper som har varit geografiskt åtskilda under evolutionens mångtusenåriga historia skulle ha utvecklats identiskt lika. Både kulturer och det mänskliga genomet förändras genom evolutionen inför de krav som ställs av skilda geografiska, klimatmässiga och andra förhållanden.

Jag fokuserar lite mer på detta eftersom andra forskare visar att anledningen till den låga IQ:n är en lägre utbildningsnivå och fattigdom. Det är därför skillnaden i IQ visat sig vara minimal vid adoptioner. I synnerhet adoptioner där barnet lämnat den fattiga miljön i tidig ålder. IQ är beroende av sociala förhållanden. Men sådant är Julia ointresserad av. IQ-skillnaden är genetisk anser hon.

Och ursprunget för skillnaden är att vi i Norden har kallt klimat och ju varmare klimatet är desto mer korkad och lat blir människan.

Allt fler forskare är övertygade om att det var det kalla klimatet som selekterade för högre intelligens. De nya och stora utmaningar som utvandrarna till arktiska trakter ställdes inför krävde både fysiska och psykiska förändringar som utvecklades av evolutionen under tiotusentals år, bland annat i form av större hjärna, långsammare fysisk tillväxt och lägre halter av könshormoner – vilket resulterade i mindre våld och aggressivitet, mindre sexdrift, mer planering och framförhållning, färre barn och större familjestabilitet. I det kalla klimatet behövdes båda föräldrarna för att skydda och ta hand om barnen.

Människor började alltså utveckla högre kognitiv förmåga när de vandrade ut från Afrikas sol och värme…

Nordborna och ostasiaterna var helt enkelt tvungna att utveckla sin mentala kapacitet för att överleva. Med låg IQ har man svårt att långtidsplanera och kan glömma att spara mat till vintern, ordna varma kläder och en bostad som skyddar mot kylan.

Detta hotar Sverige.

Dagens migration från dysfunktionella låg-IQ-länder förändrar Europa för all framtid och i alla avseenden. Den innebär också att Europas politiker har tagit sig rätten att ingripa i evolutionen och vrida den baklänges. Evolutionens naturliga urval är satt ur spel av den ambition om “social rättvisa” och långtgående välfärdslagstiftning som i dag omfattas av politikerna i alla välfärdsstater – och som ursprungligen var tänkt för och är skapad av ländernas homogena ursprungsbefolkningar.

För dem som deltar i vår tids folkvandringar från Afrika och andra låg-IQ-länder till Europa finns inte längre några evolutionära incitament att anpassa sig till ändrade förhållanden, till exempel våra komplexa och högteknologiska samhällen.

 

Många sverigedemokrater gillar Julia Caesar. Även sådana som tagit avstånd från idéer om genetiska skillnader mellan folk. Man kan undra hur Julia Caesar går ihop med SD:s påstådda nolltolerans mot rasism.

För många fler exempel på hennes idévärld och rasism: läs Jerlerups artikel här!

Krönikor

Varför hjälper man Sverigedemokraterna att tvätta sin smutsiga byk?

Från ”Öppna våra hjärtan”-talet till en mer restriktiv migrationspolitik och hårdare tag mot invandrare förflöt det ungefär ett halvår. Men motståndet mot en generös migrationspolitik inom Alliansen fanns redan under alliansregeringens första mandatperiod.

En debattartikel i DN från 2009, där ledande moderater problematiserade svensk migrations- och integrationspolitik, är ett tydligt historiskt dokument för att det, åtminstone inom Moderaterna, fanns ett stort motstånd mot en generös migrationspolitik. Det som uttrycktes i debattartikeln skulle bara några månader senare uppfattas som sverigedemokratisk politik enligt vissa borgerliga ledarsidor.

Istället för att förorda de punkter som de ledande moderaterna tog upp i sin debattartikel valde alliansregeringen att göra det motsatta. Man såg till att få till en blocköverskridande överenskommelse med Miljöpartiet. Överenskommelsen förordade, till gammelmoderaternas förtret,  en mer generös migrationspolitik inom alla områden.

Överenskommelsen med MP kom att bita tillbaka mot alliansregeringen om man ser det hela med ögon ifrån de borgerliga, främst moderater, som var negativt inställda. Det som inte fick ske skedde. Sverigedemokraterna blev omvalda.

Whitewashing_'A'_Mountain,_Tempe_Butte_on_Arizona_State_University_CampusAtt överenskommelsen med MP slog fel i slutändan berodde på vissa borgerliga debattörers vilja att den skulle slå fel. I sin iver att få skutan på rätt kurs använde dessa debattörer alla möjliga och behjälpliga medel. Bland annat tvättade man Sverigedemokraternas smutsiga byk. Om någon tog upp Sverigedemokraternas nazistiska historia kunde man läsa någon borgerlig debattör som tog upp Socialdemokraternas steriliseringspolitik och gjorde en s k politisk whitewash, samtidigt som man låtsades som att enbart S var skyldiga när alla partier mer eller mindre var med på det hela.

Om socialdemokratins smutsiga historia inte funkade tog man upp Vänsterpartiets historia osv tills man fick tyst på kritikerna, och Sverigedemokraternas historia blev ett icke-argument. Att politiker och debattörer med bakgrund i Sverigedemokraterna ägnade sig åt detta är inte konstigt, men att borgerliga debattörer gladeligen hjälpte dem är besynnerligt.

När man ska skapa opinion och driva en politisk tes om varför ens parti, eller ens egna idéer, är att föredra framför konkurrentens har man få verktyg att tillgripa. Ett av dessa verktyg är historien, till exempel hur partiet och/eller rörelsen har agerat tidigare, höll de sitt löfte när de lovade att aldrig höja skatten? Går det att lita på partiet och dess företrädare med tanke på deras historia av personlig misskötsel av offentliga medel? Detta och mycket mer är vad man kallar för framing; meddelanden från aktör A (t ex ett parti) till aktör B (t ex väljarkåren) om aktör C (t ex partiledaren för det konkurrerande partiet eller rörelsen).

Om man tittade på riksdagens sista partiledardebatt för riksdagsåret hörde man hur Jimmie Åkesson, som svar på Stefan Löfvens fråga om Sverigedemokraternas nazistiska historia och hur det kom sig att Åkesson gick med ett parti som fortfarande hade kopplingar till den svenska nazistiska rörelsen, kontrade med att påpeka Socialdemokraternas steriliseringspolitik.

Istället för att fortsätta på samma bana som Löfven gjorde i sina replikskiften under partiledardebatten med Åkesson, valde vissa borgerliga ledarskribenter och debattörer istället att gå till attack mot Åsa Romson för att hon inte tagit Åkesson i hand efter replikskifte. Ett outtalat ”etikettbrott” var viktigare än att kräva svar på varför en partiledare som siktar på att bli Sveriges statsminister gick med i ett parti som hade stora influenser av, och medlemmar ifrån, en rörelse som bara under de senaste 20 åren mördat över en handfull människor.

Trots att opinionen och den politiska spelplanen helt förändrats till fördel för de borgerliga debattörer som förordar en restriktivare migrationspolitik så fortsätter de tvätta Sverigedemokraternas smutsiga byk. Varför? Borde man inte istället gå till attack mot Sverigedemokraterna och förklara för väljarkåren hur man skiljer sig från Sverigedemokraterna? Eller finns det inte en skillnad mellan den restriktiva migrationspolitisk som föreslås av vissa borgerliga partier och debattörer och den som föreslås av Sverigedemokraterna och deras svans?

Krönikor

Myten om det svenska folkets oro

Förr var det främst rasistmedierna som använde retoriken om ”det svenska folkets oro”, men särskilt sen riksdagsvalet 2014, då högerblocket förlorade, så har vissa (inte alla!) högermedier börjat normalisera rasistiska åsikter,  pratat om att man ska samarbeta med SD, att man ska implementera SD-politik i Alliansens politik o s v. Som en del av denna retorik har bl a denna klassiker använts:

Vi måste ta svenska folkets oro på allvar och våga tala om invandringen.

Men vad menas då med att ”våga tala om invandringen”? Menar man t ex att tala om vad olika organisationer talar om att vi måste hjälpa fler flyktingar? Att Sverige måste sluta skicka flyktingar tillbaka till döden, t ex hbtq-flyktingar eller politiska flyktingar? Att vi måste se till så att de som flyr från ISIS och Assad ska tas väl om hand, få bra språkutbildning och få snabb handläggning så de inte behöver vara för länge på flyktingförläggningar innan de kan börja komma ut i samhället? Är det detta som menas med att vi ”måste tala om invandringen” ?

Givetvis inte. Talat om invandringen har vi gjort hur länge som helst, särskilt har antirasistiska grupper och flyktingorganisationer talat om invandringen. Att tala om invandringen är inget nytt. Det är nämligen inte det som vissa skribenter menar med att ”tala om invandringen”. Det de egentligen menar är: ”vi vill argumentera för minskad invandring utan att få kritik för det”.

Och sen detta om att ”ta svenska folkets oro på allvar”. Är det verkligen så? SOM gör årligen undersökningar om svenska folkets åsikter rörande bl a invandring, och de har faktiskt undersökt svenska folkets oro, senast i ”Fragment – SOM-undersökningen 2014” . Är denna påstådda ”svenska folkets oro” verkligen så hög? Låt oss titta på resultatet.

SOM-undersökningen - svenska folkets oro
29 % av svenska folket oroar sig för ”ökat antal flyktingar”. Detta är tråkigt i sig, att nästan 3 av 10 svenskar är oroliga för att det kommer ett ökat antal flyktingar hit och denna oro ska givetvis tas på allvar, inom rimliga gränser, precis som alla andra saker svenska folket är oroliga för. Men man måste sätta detta i perspektiv. Oron för ”ökat antal flyktingar” är nämligen endast på 13:e plats över vad svenska folket oroar sig för! Svenska folket oroar sig MERA för följande (notera de i fetstil!): Miljöförstöring (48 %), nynazism (47 %), terrorism (46 %), förändringar i jordens klimat (45 %), organiserad brottslighet (40 %), situationen i Ryssland (39 %), politisk extremism (39 %),  utrotning av växt- och djurarter (37 %), ökad främlingsfientlighet (36 %), stor arbetslöshet (34 %), utbredd korruption (31 %), militära konflikter (30 %).

Det finns alltså betydligt fler svenskar som oroar sig för ökad främlingsfientlighet och nynazism, än de som oroar sig för ökad flyktinginvandring.

24 % fler svenskar oroar sig för ökad främlingsfientlighet än för ”ökat antal flyktingar”.

62 % fler svenskar oroar sig för nynazism än för ”ökat antal flyktingar”.

Oron för ”ökat antal flyktingar” är endast på 13:e plats över vad svenska folket oroar sig för.

Något att minnas nästa gång någon skribent kommer med ursäkten ”vi måste ta svenska folkets oro på allvar och prata om invandringen” när de egentligen bara vill propagera för minskad invandring enligt egen ideologi och agenda.

Krönikor

Det där om ordet ”kulturmarxism”, Frankfurtskolan och nazistisk retorik…

Ordet kulturmarxist känns inte helt fräscht för de flesta efter att terroristen Breivik populariserade det i sitt manifest och den video han spred i samband med terrordådet i Oslo. Men många gillar det och efter att Breivik började använda begreppet har det spritt sig och används av många nationella, nazister och sverigedemokrater för att beskriva alla som, kort och gott, är det minsta positiv till invandring. De mer pålästa användarna av detta ord säger att uttrycket inte är problematiskt alls, eller hatiskt, utan bara används för att beskriva en viss kulturtradition i Frankfurtskolans efterföljd. Jomen, joho, exakt, just det! I denna artikel ska vi kika närmare på detta, egendomliga nyord.

Breivik använde ordet fritt i sitt manifest. Breivik hade själv inspirerats av den gravt islamofobiska counter-jihadrörelsen när han använde begreppet. islamofoberna har använt ordet ett par år nu för att beskriva de som de anser är ”islamkramare” och för det ”multikulturella”. En del nazister har, som i exemplet ovan, också anammat ordet, men för att sprida hat mot både muslimer och judar-

Men varifrån kommer det?

Som DN redan skrev i slutet av förra året kommer ordet från nazisterna. Om man läser nazitysk media från 30-talet ser man det ganska ofta. Då kallades det ”kulturbolsjevism”.

Dagens användare försöker vifta bort nazikopplingarna till ordet genom att säga att det handlar om ”maktstrukturer” och ”Frankfurtskolan”. Så här skriver Mats Dagerlind på det SD närstående Avpixlat.

Nazisternas användning av uttrycket var snarast en främmande fågel i sammanhanget eftersom man hade närmast schizofrena urvalskriterier för vad som var god kultur. Visserligen fördömde man följdenligt det nya och gränstänjande men samtidigt också mycket av det borgerliga och intellektuella utifrån en socialistisk politisk värdegrund som inte nämnvärt skilde sig från den som ordet kulturbolsjevism ursprungligen tillkommit för att klandra.

Kulturmarxism är däremot något helt annat. Här är det till att börja med den vidare kulturgeografiska betydelsen av ordet “kultur” som avses. Begreppet används för att beskriva en utvidgning av den marxistiska ekonomiska teorin om makten över produktionsmedlen till ett allmängiltigt sätt att betrakta samhälleliga maktstrukturer utifrån ras, etnicitet, kön o s v, med ursprung i den så kallade Frankfurtskolan. Allmänt finner man de värsta avarterna av denna överideologi hos planhushållningsvänstern men delar av den omfamnas numera också av många socialdemokrater och liberaler, i synnerhet i Sverige.

Avpixlats beskrivning är ganska typisk. Det är så man rättfärdigar användandet av ett ord Breivik populariserat.

Men, det tragikomiska är att om man studerar användningen av ordet kulturbolsjevism, som nazisterna använde har det samma betydelse som Avpixlat anger. Ordet myntades av nazisterna för att sprida hat mot Frankfurtskolans arbete. 

Innan jag går in på det: här följer två exempel på användningen av detta ord. Det första är från nazisttidningen Völkischer Beobachters utgåva från den 17 december 1931… ”Kulturbolsjevistisk  triumf i Thüringen” och den andra är hämtad från samma tidning från den 18 december samma år och handlar om ”borgerligt marxistisk kulturbolsjevism”.

Dessa exempel handlar om konst och den konsttradition som man ansåg var fördärvlig: ”negerkulturen”… Det var som en del av ”kulturkampen”, för en ”ren arisk upplyft kultur”, som ordet myntades.

Nazisterna klassade nämligen en del konst som var modern, jazz, Picasso, etc, som ”degenererad konst”, eller ”kulturbolsjevistisk konst”! I hatet mot konsten pekade de ut en grupp som de ansåg drev en judisk-bolsjevistisk konspiration för att förstöra den sanna ariska konsten. ¨

Denna grupp var….

*trumvirvel*

… det som sen kom att kallas Frankfurtskolan.

Speciellt en institution ansågs vara källan för denna konspiration, Institut für Sozialforschung in Frankfurt. Och om nu någon undrar var ordet Frankfurtskolan kommer från så är det från detta institut. Här verkade György Lukács, Karl Korsch, Karl August Wittfogel, Friedrich Pollock och andra som nazisterna sedermera överöste med hat. Institutet förenade nämligen några av de värsta sakerna nazisterna kunde tänka sig: judar, socialister och modern kultur, och blev syndabock för mycket av det som nazisterna såg som ont.

De grupper som idag är kända som Frankfurtskolan ansågs bygga ”nya maktstrukturer” för att förstöra kulturen. Speciellt hatat var Lukács koncept om ”Aufhebung der Kultur”, att ”upphäva kulturen”, d v s att rycka kulturen från sina moralistiska kristna rötter. De var ”kulturrelativister”, sa nazisterna, som upphävde alla klassiska begrepp om gott och ont. Lukács och de ledande i denna grupp var dessutom socialister och marxister, vilka tillsammans med judarna var den främsta fiendebilden för nazisterna vid den här tiden. De var marxister, alltså ”bolsjeviker”, och så föddes begreppet ”kulturbolsjevism” för att beskriva det arbete de gjorde.

Av polemiska skäl vidgade man begreppet till liberalerna också efter en kort tid och sen till ett samlingsord för mycket av det man hatade med andra kulturer, judar, Amerika, eller modern kultur och… givetvis socialisterna.

Det är med andra ord lagom fräscht att detta ord dammats av på nytt. Men det är mycket talande för vår tid. Så när Mats Dagerlind på Avpixlat förklarar att ordet inte alls har en nazistisk grund eftersom det används för att beskriva vad Frankfurtskolan är, så bekräftar han det han säger sig dementera.

Det är ingen slump heller, att nutida rabiata antisemiter och förintelseförnekare, som Israel Shamir, gärna hetsar mot Frankfurtskolan.

För övrigt gillar många nazister, nationella och sverigedemokrater helt klart återvinning. 2010 kartlade jag ursprunget för ordet ”kulturberikare”. Det härrör från det nazistiska ”kulturträger”, d v s kulturframdrivare.

Denna krönika har tidigare publicerats på Frihetssmedjan.

Artiklar, I fokus, Myter

Johan Widén (SD) om invandrare: ”250 000 per år”

widen

===

Johan Widén, SD (ej att sammanblanda med moderaten med samma namn), frågar i ett vitt spritt inlägg (han har även lagt upp samma text i SD-grupper) om vi kan ta emot 250.000 personer om året i Sverige. På en direkt fråga i kommentarerna om huruvida han verkligen anser att så många kommer att invandra ändrar han sig en smula, och skriver att det kommer att komma 100.000-250.000 personer, men han korrigerar inte inlägget.

Hur uträkningen gått till är lite oklart, men han verkar utgå från att samtliga asylsökande och några till får asyl. Sedan har han gjort någon sorts överslag.

Nu behöver man ju inte gissa, eftersom Migrationsverket publicerat siffror för januari till juni. Det är bara att läsa innantill och multiplicera med två, så har vi den ungefärliga helårssiffran gällande uppehållstillstånd, uppehållsrätter, tutti. År 2014 beviljades totalt färre uppehållstillstånd under andra halvan av året (53.645) än under första halvan(56.965).

  • Samtliga – d v s studenter, arbetskraft, anhöriga, EU-medborgare, asyl …: 53.173 personer.
  • Varav beviljad asyl för första halvåret: 15 871 personer.

Multiplicerat med 2 blir det 105.000 till 110.000 i år. Det är många, men då ska vi minnas att många också lämnar Sverige efter några år. Siffror för 2015 finns inte, men det har tidigare rört sig om närmare 30.000 utrikes födda per år.

I inlägget frågade jag flera gånger om Johan ville backa från siffran, men han vill inte det.

Det är synd. Det är den här sortens överdrivna siffror jag själv skrev om i Nyheter24 förra året.

Sedan dess har prognosen för 2015 skrivits ner en del, så till och med de Migrationsverkets prognoser visade sig för höga. Men det sprids dessvärre inte alls lika fort som de fabricerade talen.

Statusar och artiklar med felaktiga siffror får konsekvenser. Vi har redan sett hur slarvigt exempelvis Dagens Samhälle egenhändigt snickrade ihop en kalkyl där Mats Edman påstod att Sverige var på väg att ”under perioden 2014-2018 bli en fristad för uppemot 600.000 flyktingar och anhöriginvandrare”, vilket hittills slagit 40 procent fel. Vi försökte få även honom att ändra siffrorna i såväl mail som flera artiklar, men Edman stod på sig. Det ska också sägas att Johan Widén hänvisade till Edmans siffror när jag förklarade att han hade fel, vilket igen visar hur en myt leder till nästa.

På Motargument tycker vi det är beklagligt när myter av det här slaget sprids medvetet för att ge sken av en situation som faktiskt är värre än den är. Påståendena lever sedan ett eget liv. De sprids och förvanskas och sprids på nytt.

Migrationsverket lägger regelbundet upp detaljerad statistik om såväl ansökningar som uppehållstillstånd, och de tar fram prognoser.

Så varför gissa?

  2015-01 2015-02 2015-03 2015-04 2015-05 2015-06 Totalt
ANKNYTNINGAR Adoption 11 18 11 21 8 19 88
Anhöriga – arbetsmarknad 933 844 891 795 607 762 4832
Anhöriga – flykting-/asylgrunder 1329 1553 1748 1362 1135 1335 8462
Anhöriga – gäststuderande 123 65 71 49 89 119 516
Anhöriga – övriga 1208 1456 1519 1188 985 1125 7481
ANKNYTNINGAR Summa: 3604 3936 4240 3415 2824 3360 21379
ARBETSMARKNAD Arbetstagare 919 984 1004 3187 1148 2034 9276
Egna företagare 36 15 22 18 18 20 129
Gästforskare 110 121 99 42 115 109 596
Internationellt utbyte 175 161 170 157 132 126 921
ARBETSMARKNAD Summa: 1240 1281 1295 3404 1413 2289 10922
ASYL Alternativt skyddsbehövande (utll kap 4:2) 626 1275 1539 1459 1148 1536 7583
Konventionsflykting 725 1017 873 1151 1017 1208 5991
Kvotflykting 51 202 424 95 240 94 1106
Särskilt ömmande omständigheter 86 138 142 136 113 128 743
Verkställighetshinder 41 40 68 125 69 67 410
Övriga skyddsbehövande (utll kap 4:2 a) 7 8 1 9 3 10 38
ASYL Summa: 1536 2680 3047 2975 2590 3043 15871
EU/EES Anhöriga eu/ees 111 165 127 115 158 147 823
Arbetsmarknad eu/ees 37 44 39 76 52 63 311
Schweiz 6 13 45 29 12 18 123
Studerande eu/ees 1 1 2
Tillräckliga medel eu/ees 1 2 5 2 2 12
EU/EES Summa: 155 224 212 225 224 231 1271
GÄSTSTUDERANDE Arbetssökande student 22 21 14 8 4 57 126
Doktorand 147 97 95 66 58 69 532
Gäststuderande 230 52 45 93 548 2034 3002
GÄSTSTUDERANDE Summa: 399 170 154 167 610 2160 3660
TILLFÄLLIGA/TIDSBEGRÄNSADE Bevisperson i brottmål 2 3 6 5 3 4 23
Tidsbegränsat humanitär/medicinsk grund 2 1 3
Tidsbegränsat vandelsanmärkning 1 1 1 3
Tidsbegränsat verkställighetshinder 1 5 7 10 3 15 41
TILLFÄLLIGA/TIDSBEGRÄNSADE Summa: 3 11 13 16 8 19 70
  Totalt 6937 8302 8961 10202 7669 11102 53173
Artiklar

Räcker 90% för Jimmie Åkesson?

Artikel av Polimasaren

Det har sagts flera gånger att Sverigedemokraterna vill stoppa all invandring helt, men då har deras sympatisörer sagt att de vill bara stoppa 90%. Till saken hör att Sverigedemokraterna inte är ett invandringskritiskt parti utan ett nationalistiskt parti. Att stoppa invandringen så mycket som möjligt är ett redskap till att nå deras mål.

I SD:s principprogram, i stycket om nationalismen, nämns att just nationalismen är det enskilt viktigaste verktyget för att bejaka den gemensamma identiteten och samhällets inre solidaritet. De har sagt att de har en öppen svenskhet och den används som ett slags bevis på att Sverigedemokraterna inte är rasister. För att tillhöra den svenska nationen, alltså att vara svensk och då inte enbart medborgare, så krävs det att man är assimilerad annars är man som invandrare inte svensk. Vidare i programmet står det att assimileringen kan ta upp till flera generationer och de ställer också upp krav på vad som den tömda personligheten ska innehålla. De tar upp är gemensam kultur, lojalitet gentemot nationen, gemensam identitet och gemensamt språk.
Men kan då alla bli svenskar med alla dessa krav? Kan en första generationens invandrare bli svensk när Sverigedemokraterna säger att det kan ta flera generationer innan någon kan kalla sig svensk? Ska man verkligen behöva ge upp allt man har med sig från det land man kommer ifrån som då assimilering betyder? Ja, enligt flera av partiets företrädare i partitoppen så ska man det. Man kan också, som infödd svensk, upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur. Det är så viktigt att vi ska vara så lika varandra att Sverigedemokraterna skriver i sitt program att  den grupp som är olik måste vara begränsad.

Då kommer vi till frågan om anledningen till varför de vill stoppa invandringen, eller till vilken nivå de vill sänka densamma. De är alltså ett nationalistiskt parti som vill att alla ska vara lika och för att nå detta vill de sänka invandringen med 90%. Nu verkar inte längre 90% räcka. I en intervju i juni 2015 i tidningen Expressen svarar Jimmie Åkesson på frågan hur de har kommit fram till siffran 90%:

Nu är invandringen till Sverige så stor att det kanske finns anledning att fundera över en 90-procentig minskning av invandringen verkligen är tillräckligt – eller om vi behöver ha en större minskning.

Även Richard Jomshof är inne på samma spår. Han säger så här i Almedalen juli 2015:

Det är ett utgångsläge vi har haft. Jag skulle vilja påstå att 90% inte skulle räcka idag. För även om vi skulle minska med 90% så kommer vi hamna på en nivå som är högre än våra grannländer. Alltså Norge, Danmark och Finland. Alltså det är vår politik som är extrem. Idag skulle det vara en seger om vi sänkte till hälften. Kortsiktigt iallafall. Målet är att minska den kraftigt. Personligen tycker jag att 90% räcker inte.

Jomshof får frågan vad det är som räcker och på det svarar han:

I en sån situation menar jag att invandringen skulle behöva begränsas väldigt mycket långt över 90%.

Hur långt över vill han inte svara på. Istället börjar han dela upp de invandrarna i olika grupper där en av dom är ifrån närliggande länder och har utbildning och det, menar han, är ”bra invandring”. Gäller det människor som kommer hit och inte har utbildning och då har problem att kunna försörja sig, så menar Jomshof att den invandringen är ”dålig invandring”, och vill stoppa den så långt det är möjligt.

I deras tidning Samtiden skriver den ansvarige utgivaren Marcus Jonsson att SD bör förespråka invandringsstopp:

Förhoppningsvis blir funderingarna verklighet. Sverigedemokraterna bör föreslå ett tillsvidare gällande totalstopp för all invandring, med undantag för kvotflyktingar och högkvalificerade arbetskraftsinvandrare. I dagsläget vore de det enda rimliga förslaget.

De känner medvind nu när opinionssiffrorna ökar och de andra partierna börjar närma sig deras tankesätt. Högst troligt är det ett försök till att försöka få tillbaka väljare till SD och det är sorgligt att övriga partier inte förstår att ge ett eget alternativ som är bättre än SD:s. Det märks väl i SD:s hårdare retorik att de har vind i seglen och att de vågar gå ut med vilken invandringsnivå och vilka invandrare de inte vill ha hit till Sverige.

På det här viset har vi snart en brun politik som är normaliserad och ett nöjt Sverigedemokraterna som har kommit ännu ett steg närmare sitt etniskt och kulturellt homogena Sverige.

I fokus, Krönikor

Att ta till vapen

Alla former av främlingsfientlighet, religionsförföljelse och terrorism måste bekämpas. Demokratin och de mänskliga rättigheterna behöver försvaras och förklaras.

Vi är alla medvetna om ISIS fruktansvärda dåd. Vi vet att soldater rekryteras i Sverige. Vi vet att terrorattacker kan komma, såsom i Danmark och Frankrike. Vi minns Taimour Abdulwahab.

Men när inhemska nationalister beväpnar sig orkar många inte ta det på riktigt allvar. Vi vill inte tro att de är farliga på riktigt. Vi vill inte se dem som organiserade. Vi vill att hotet ska komma utifrån. Det ska inte ha växt upp ibland oss.

På årsdagen för morden på 77 personer, i Oslo och på Utöya väljer vi att dela med oss av ett litet urval skärmdumpar, varav de flesta kommer från fora för sverigedemokrater.

Inte Svenska motståndsrörelsen.

Inte nazister.

Utan människor som identifierar sig med Sveriges tredje största parti.

Bilderna kommer från sidan Hvad vilja nationalisterna?.

a

.

I fokus, Krönikor

Förorts-Pride i blåsväder

Tidigare chefredaktören för SD-tidningen Samtiden, numera skribent på hatsajten Avpixlat, Jan Sjunnesson har skapat en egen Pride-parad, kallad Pride Järva, som ska gå genom diverse invandrartäta platser, som Husby.

Som argument hänvisas till en artikel av Per Pettersson, som skriver om hatet mot bögar i Husby. Sjunnesson menar att samhället måste ta ställning mot detta, och det har han förstås rätt i.

Men paraden har skapat starka motreaktioner, inte minst från RFSL, som med lika stor rätt inte tycker konceptet Pride ska kidnappas av muslimhatare med en agenda att förstöra. Per, som används av Sjunnesson som en sorts marknadsföring, har tydligt tagit avstånd från detta.

Sverigedemokraterna, som överlag alltid avskytt Pride, är nu mäkta upprörda över att ”vänstern” låter ”muslimerna” komma undan. Och så håller det på. Sjunnesson har skrivit ett synnerligen långt blogginlägg om hur dumma alla är och hur han minsann varit engagerad i frågan i åratal, och så kan det förstås vara. Inte alla sverigedemokrater är HBTQ-fientliga, även om partiet i stort har det anslaget.

Det blir än mer bisarrt när Avpixlats Mats Dagerlind, som ofta uttryckt sig homofobiskt, dyker upp insvept i en Pride-flagga, ivrig att föra sin nyvunna hjärtefrågas talan, enligt principen att fiendens fiende, där muslimer är fiender och HBTQ-personer är nästa led, är hans vänner.

Jag menar att egentligen är detta två frågor. Den första är: Har Sjunnesson et al rätt i sak? Ja, absolut. Det ska inte finnas platser i Sverige där inte Pride-tåg kan genomföras. Personligen tror jag dock att den som hoppas på äggkastning och bråk blir besviken. Min erfarenhet, efter att ha bott mitt i Jakobsberg i flera år, är att människor där överlag är öppna och trevliga och kommer att tycka att det är intressant att något händer. Jag tror att de som bråkat med Per och andra är en minoritet, som inte lär töras visa sig. Jag kan förstås ha fel. Jag hoppas inte.

Vi som stödjer SDDen andra frågan är också relevant. Om nu Sjunnesson brinner för HBT-frågor (utan Q, men ändå), och tillhör en grupp människor som jag vill påstå är den mest homofoba i Sverige, nämligen SD – varför börjar han då inte gräva där han själv står? Varför inte ta tag i sina egna först? Vi människor lyssnar avsevärt mer på de vi gillar än de vi vet avskyr oss. Så varför gå på muslimer när han har ett hästjobb att göra på hemmaplan?

Jag har följt Sjunnesson av och till rätt länge, och jag har aldrig sett honom ta en enda HBT-debatt.

Varför inte ordna en Pride-parad genom ett SD-fäste, där de har 40 procent? Det vore något. Det skulle verkligen kunna göra skillnad.

Bilden till höger är från Facebook-gruppen ”Vi som stödjer SD”. Där var Sjunnesson själv medlem tills för något halvår sedan. Han gick ur p g a den råa rasismen, vilket förstås hedrar honom, men han tog ingen debatt. Han satte aldrig ner någon fot.

Han agerade inte mot vare sig homohat eller rå rasism.

Det är därför svårt att känna något annat än att hans engagemang har ett helt annat syfte än att värna om HBTQ-frågor.

Det är synd.

Han hade kunnat gjort så mycket bra genom att ta striden internt.

Själv kommer jag inte att gå i hans tåg. Jag väljer den andra demonstrationen, om jag är kvar i Stockholmsområdet. Det goda med det onda är att nu händer det.

Järva har fått inte mindre än två Pride-event.

Ett för HBTQ-aktivister.

Ett för sverigedemokrater.

HBTQ-frågor i fokus?
Det är visserligen inte Sjunnesson som skriver, men han kommenterar. Är verkligen HBTQ-frågorna i fokus? Eller finns andra drivkrafter?

Ur en halalhatargrupp. I sammanhanget vill vi påminna om att halalslakt går till på samma sätt som övrig slakt i Sverige, förutom bönen och vändandet mot Mecka. Enda anledningen att lägga upp detta är en vilja att håna och trakassera muslimer.
Ur en halalhatargrupp. I sammanhanget vill vi påminna om att halalslakt går till på samma sätt som övrig slakt i Sverige, förutom bönen och vändandet mot Mecka. Enda anledningen att lägga upp detta är en vilja att håna och trakassera muslimer.