Etikettarkiv: rasism

Myt: "Afrikaner föder för många barn"

Är de så dumma att de föder sju barn när de inte har någon mat så får de skylla sig själva!

Påståendet dyker upp med jämna mellanrum här och var på internet, oftast i samband med en hungersnöd eller ett reportage om fattigdom i södra Afrika. Ofta följer en hänvisning till 1700-talsforskaren Thomas Malthus teorier om överbefolkning. Den här artikeln ämnar att förklara varför påståendet att ”afrikaner föder så många barn på grund av sin ointelligens” inte bara är extremt rasistiskt, utan dessutom väldigt fel.

Den demografiska transitionen:

g427 En bild som visar de fyra stegen av den Demografiska transitionen. Steg 2 och 3 brukar kallas för det ”demografiska gapet”.

Den här modellen, som är vetenskapligt erkänd som den modell som bäst förklarar befolkningsutvecklingen i världen, delar upp utvecklingen i fyra steg baserat på födelsetal och dödstal.

Steg 1: Detta steg motsvarar ett förindustriellt samhälle. Länder i första steget har väldigt höga dödstal, och människor dör unga. Detta beror på att det råder brist på medicin och mat, vilket gör att vanliga, i dagens samhälle lindriga, sjukdomar kan leda till döden. Samtidigt är barnen nödvändiga för att familjen ska kunna överleva, vilket de gör genom att bidra till hushållsekonomin och jordbruket. På grund av de höga dödstalen, och särskilt den höga barnadödligheten, föder mödrarna många barn för att öka sannolikheten att några överlever och kan hjälpa familjen.

Steg 2: I steg två börjar dödligheten falla, till stor del på grund av förbättringar inom sjukvård, såsom vaccinering och förbättrad personhygien, samt bättre jordbruksmetoder, vilket minskar riskerna att dö av vanliga sjukdomar samtidigt som tillgången på mat ökar. Däremot minskar inte födelsetalen, då dödsfallen minskar snabbare än befolkningen hinner anpassa sig, vilket leder till en ”befolkningsexplosion”. Sverige genomgick det här steget under första halvan av 1800-talet, och här befinner sig just nu en del u-länder.

Steg 3: I detta steg minskar även födelsetalen, vilket i de allra flesta fall leder till en stabilisering av befolkningen. Befolkningen blir fortfarande större, men inte lika mycket som i steg två. Vad minskningen i antalet barn per mamma beror på är aningen osäkert, men de troligaste anledningarna enligt forskarna är ökad tillgång till preventivmedel, urbanisering, större möjligheter till utbildning för kvinnor och barn, samt att barnen nu, i större grad, lever tills de är vuxna, vilket minskar föräldrarnas behov av att föda många barn. En stor del av världens länder befinner sig i det här steget, och ännu fler beräknas komma hit i takt med att länderna i steg två utvecklas. Sverige befann sig i det här steget ungefär mellan 1850 och 1975.

Steg 4: Steg fyra är steget där både dödstal och födelsetal når låga nivåer, och befolkningsökningen stannar av. Hit når länder normalt när tillgången på medicin och utbildning är stor och landets ekonomi är relativt god. Större delen av världens i-länder och post-industriella länder antingen befinner sig i, eller har nyligen lämnat, steg fyra.

Även ett steg fem har lagts till i den här modellen eftersom ett par länder har sett ytterligare sjunkande födelsetal, vilket skulle ha inneburit en minskande befolkning om det inte vore för invandring. Här är Sverige nu. Detta steg är dock oviktigt för den här specifika artikeln.

Vad man kan se av den här modellen om den demografiska transitionen är att den situation som stora delar av Afrika, Mellanöstern och Sydostasien befinner sig i är fullt naturlig, och inte ett resultat av människornas ”ointelligens”. Att familjer skaffar många barn beror på att de vill vara säkra på att några överlever. Tack vare internationella organisationers arbete har tillgången på medicin, mat och utbildning nu ökat stort i dessa områden, om än inte så snabbt som man kan önska. Detta har lett till att barnadödligheten minskat, vilket, i sin tur, lett till en befolkningsexplosion som den vi såg i Europa på 1800- och 1900-talen. Om tillgången på utbildning och medicin i dessa områden fortsätter att öka, samtidigt som de ekonomiska förutsättningarna och jordbruket förbättras, så kommer också dessa länder röra sig mot en stabil befolkningsutveckling med låga födelsetal. Talet om ”afrikaners dumhet” kan alltså ses som oinformerat, rasistiskt struntprat.

"Allas lika värde"?

Allas lika värde. Smaka på orden. Visst låter det fint? Visst känns det, näst intill, som en självklarhet? Visst tycker du, och jag, att alla har samma värde? Naturligtvis är det så att alla människor är lika mycket värda? Parollen allas lika värde används, av oss alla, dagligen och är ett uttryck för allt, men det är samtidigt ett uttryck för ingenting. Om vi synar och analyserar frasen och dess innebörd ser vi att det, allt som oftast, blott är tomma ord. Vi säger dessa ord för att vi ska kunna se oss själva i ögonen och för att vi ska kunna ge oss rätten att känna oss som goda, förstående och omtänksamma människor. För alla vill vi väl vara goda? Alla vill vi väl andra väl? Eller?

imagesBegreppet allas lika värde genomsyrar FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Hur är det egentligen? Efterlever vi, och samhället, denna devis? Svaret på frågan är otvetydigt nej. Jag tänker i denna krönika förklara närmare på vilka punkter jag tycker att vi brister i vår vilja att erkänna alla människors lika värde.

I samhället stöter vi varje dag på företeelser och exempel på att människor inte har samma värde. Vi ser det genom att människor diskrimineras på arbetsmarknaden, på arbetsplatser, i skolan, på banken och på bostadsmarknaden. Detta är exempel på strukturell diskriminering. Vi ser varje dag tecken på att alla människor inte har samma värde. I vår vardag ges ständigt uttryck för att vi brister i vår vilja att erkänna alla människors lika värde. Vi kan se det på fotbollsarenan, på bussen, på jobbet, på gatan eller i affären. Vi ser människor som behandlar andra människor på ett sätt som inte, på något sätt, korrelerar med att vi alla har samma värde. Det kan röra sig om glåpord, att tala nedsättande, att titta snett på, att nonchalera eller, i värsta fall, så kan det uttryckas genom våld. Hatbrott är ett obehagligt, men återkommande, bevis på att människor inte anses ha samma värde.

Det finns massor av orsaker till att vi tycker att människor har lika värde. Det finns minst lika många orsaker till att vi inte tycker det. Faktorer som spelar in i vår uppfattning, eller i vår bedömning, om andra människor är etnicitet, kultur, religion, sexuell läggning, kön, ålder och funktionsnedsättning. Dessa faktorer är exempel på hur vi människor skiljer oss åt. Tyvärr är det så att många av oss har fördomar. Detta i kombination med en uppfattning om att det som är annorlunda, exempelvis ursprung, kultur, religion, homosexualitet eller utvecklingsstörning, gör att vi också tycker att något, eller någon, har ett lägre värde.

205905_700b1-thumb1Det är enkelt, och inte alltid smärtfritt, att ge människor som har uppfattning om andra människor, utifrån nämnda faktorer, påklistrade benämningar som rasist, homofob, sexist eller funkofob. Rasism, homofobi, kulturrasism, sexism och funkofobi är uttryck för åsikter som innebär att vi tullar på devisen om allas lika värde. För mig är det viktigt att poängtera att detta är åsikter. Det är föränderliga åsikter. De är icke beständiga och, på samma gång, inte en del av vår egna person. Jag vill flytta fokus till åsikten eller handlingen, och, samtidigt, flytta fokus från själva människan som diskriminerar, mobbar eller trakasserar. Jag tror på att alla människor har en förmåga att förändra stereotypa uppfattningar om andra människor. För att det ska kunna bli verklighet är det viktigt att samhället, och lagsystemet, eliminerar risken för strukturellt utövande av rasism, homofobi, köns- och åldersdiskriminering eller funkofobi.

Det är viktigt att vi inser att vi alla har ett ansvar att reagera, agera och ifrågasätta när människor ger uttryck för brister i principen om allas lika värde. När vi inte reagerar, agerar och ifrågasätter dessa attityder ger vi samtidigt vårt samtycke till attityderna. Vi godkänner dem. Är det inte svårt att godkänna saker som går stick i stäv med vad du anser om människovärde? Det kan vara bra att ha med sig nästa gång du hör fotbollspappan skrika nedsättande invektiv om någon i barnets motståndarlag, eller när tanten på bussen raljerar över busschauffören med invandrarbakgrund.

Alla människor har lika värde, oavsett allt och inget. Vi måste bara förstå det.

 

Jag har tidigare berört ämnet i några krönikor här på Motargument:

Tillsammans kan vi

Vilka mekanismer styr näthat?

Valanalys nr 4711

En krönika av Helena Trotzenfeldt

Efter PISA-resultaten fylldes media av experter som visste exakt varför svenska skolan var på väg utför. Det fanns en sanning, och den var precis det de själva propagerat i åratal, oavsett om det var ”slut på vänsterexperimentet”, ”borgerlig ordningshysteri”, kommunaliseringen av skolan, fria skolvalet, vinster i välfärden eller invandringen.

Så samlades Sveriges förståsigpåare i ett gigantiskt ”vad var det jag sa?!”.

Men svaret på varför är förstås istället att det är komplicerat.

Nu händer samma sak med Sverigedemokraternas valresultat: Alla vet att det beror på att ingen lyssnade på just dem.

Själv tror jag tre saker:

  1. Den första är min egen käpphäst sedan många år: sluta kalla samtliga sverigedemokrater för rasister. Det är inte bara fel, utan även kontraproduktivt. Många är det, men inte alla.
  2. Det andra är att vi, och nu menar jag politiker, media, utfrågare och alla övriga med en röst och en insikt, misslyckats med att förklara vad som var fel på resonemanget runt flyktingarna. SD framstod som de enda med en fiffig lösning: vi hjälper på plats, och sedan får vi råd med precis allt, och fler överlever än om vi låter dem stanna i Sverige. Så får vi råd med sänkta skatter OCH mer till välfärden, gamla, skolan … Ingen förklarade varför det var en dum idé. Det var en enorm miss.
  3. Sedan får vi helt enkelt finna oss i att en del svenskar helt enkelt tycker som SD. De vill inte ha invandring, och de avskyr muslimer. Dessa kommer att fortsätta rösta på SD i många år framöver, såvida inte ett annat parti också bedriver antimuslimpropaganda.

Namnlös

Det finns ljusglimtar. En sådan är att SD:s väljare är ganska olika sinsemellan. Manliga gammelmoderater, sossar av båda könen som tycker vi ska ”tänka på oss själva först”, och som ideligen rationaliserar enligt ”jag är inte rasist, men …”, kristna invandrare – inte minst från Mellanöstern, samt en del judar och judevänner. Det sammanlänkande kittet är islamofobin och hatet mot muslimer. I alla övriga frågor är de rätt olika. Det gör inget, så länge det finns pengar till allt enligt principen ”minskad invandring ger oss råd till allt”, men det håller inte i all oändlighet.

De kan mycket väl spricka i solen likt ett Ny Demokrati-troll i solen.

Och efter det borde de vara ett mindre parti.

Myt: "FAKTA" om invandring? 1

Detta är första delen i en artikelserie som avslöjar extremt överdriven skrämselpropaganda och många olika myter som finns i en enda video, som återfinns på Eric Myrins privata youtubekonto. Eric Myrin är vice ordförande i SD, Nacka kommun, och första namn på SD:s valsedel till Nacka kommunfullmäktige samt ordförande för SDU Stockholm.

Exakt så här som Eric Myrin gör i sin video, förvanskar SD och SDU, och en hel del av deras anhängare, ofta siffrorna. Deras syften är uppenbara; att försöka skrämma sina väljare.

I denna mytknäckarartikel specialgranskas diagrammet som visas i videons första 12 sekunder:

1980 fick 11.848 flyktingar och anhöriga permanent uppehållstillstånd i Sverige. (Uppgiften i videon stämmer alltså med ”ca 12.000″!)
2011 fick 12.726 flyktingar ett permanent uppehållstillstånd i Sverige + 3.037 anhöriga till en flykting som är i Sverige med permanent uppehållstillstånd.

(ytterligare 29.077 personer fick permanent uppehållstillstånd i Sverige, genom s.k.”kärleksanknytningsanhörig”, vilket jag förklarar i punkt: 2.d i kommande del i denna artikelserie)

(alla andra personer som fick uppehållstillstånd i Sverige de åren fick INTE permanent uppehållstillstånd, och långtifrån alla dessa personer är fortfarande kvar i landet, se fler förklaringar i kommande delar)

Det är alltså ALLTID en grovt överdriven LÖGN om man påstår att antal permanenta uppehållstillstånd till flyktingar och till flyktinganhöriga har stigit från ca 12.000 personer (1980) till mer än ca 15.800 personer (2011)  – Migrationsverket

OM nu SD och SJimmie_Åkesson,_(SD)-ledare,_med_Louise_Erixon.DU själva påstår att de inte är rasister, om de nu alltid hävdar att de inte skiljer mellan folk och folk….

…varför fortsätter de då så ihärdigt att göra EXAKT just det, med sin skeva användning av statistik, och att hävda att det skulle vara skillnad mellan folk och folk beroende på vilket sätt de kommer till Sverige och beroende på varför de får uppehållstillstånd här, eller var någonstans deras farfar, farmor, morfar eller mormor är födda ???

Jag som granskar och tolkar deras olika statistik-lögner, presentationer och jämför med den officiella statistiken från våra officiella myndigheter, jag bryr mig aldrig om etnicitet, födelseplats, religion eller modersmål, när jag pratar politik eller när jag pratar om människor och deras respektive åsikter – för vet ni…

…jag är inte rasist. Och det är oftast bara en rasist som bär på rasistiska vanföreställningar som brukar spekulera så grovt om andra människor…!

Mina källor är exakt samma källor som Eric Myrin uppger i videobeskrivningen på sitt youtubekonto. Och det är bevisligen SD:s och SDU:s Eric Myrin som har kreerat denna skrämselpropagandavideo.

Jag knäcker många fler av myterna i Eric Myrins skrämselpropaganda. Fortsätt läsa: del 2 / del 3 / del 4 / del 5

Hur Avpixlat manipulerar…

Gästinlägg från Polimasaren.

apim2

Så här ser det ut när Avpixlat, ni vet den blogg som står väldigt nära Kent Ekeroth, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, hetsar mot muslimer. Finns det inget i Sverige så går de utomlands. Det finns 1,6 miljarder muslimer och hen vet vad hur många invandrare uti världen så det är inte så konstigt att de hittar något när de dammsuger hela världen efter skit de kan använda i sin hets mot muslimer och invandrare.

Detta är en annan rubrik på en artikel på Avpixlat

ap2

Som bevis för detta har de hittat en (1) Facebookstatus från en (1) ort och detta använder de för att få folk att tro att det finns ett gediget motstånd mot invandring, allt för att peppa sina egna följare. Hur svårt är det att hitta något en invandrarkritiker med eller utan apostrofer eller en renodlad rasist som har skrivit något negativt om invandringen? Det är så här bloggen, som Kent Ekeroth, Sverigedemokratisk riksdagsledamot är involverad i, fungerar.

”Hela Sverige är med oss mot invandringen aaarrgghh”. Nej, det är vi inte och kommer aldrig heller att bli! När en grupp människor tror sig få ett massivt medhåll blir de stöddiga utav den luft vi ger dom i form av väljarstöd och positiva opinionsundersökningar och vi har sett hur Avpixlat ger sig på de få som de tycker är emot dom och det är inte vackert. Vi har sett journalister, politiker och vanliga medborgare bli hotade som ett försök att få dom tystade, vi har sett dom önska att kvinnor som protesterar mot SD ska bli berikade (gruppvåldtagna av invandrare), vi har sett hat och åter hat som dessa SD-sympatisörer överöst på dom som är företrädare för den demokratiska process vi har i Sverige. De försöker tysta opinion, de försöker tysta kritiker och detta är inget annat än ett hot mot vår demokrati och vårt samhälle.

På valdagen bestämmer vi om vi vill ge denna onda kraft mer luft så de kan hålla på en mandatperiod till.

Nej tack till Jimmie Åkessons kamp mot islamism!

Skriver till dig igen, Jimmie Åkesson.
Denna gång efter att du höll tal i hemorten Sölvesborg där du fokuserade på islamism.

Almedalsveckan_Jimmie_Akesson_tal_20130701_0569FVi är många som är medvetna om faran.
Vi är många som kritiserar religiös extremism och destruktivitet.
Vi är många som står mot liknande negativa krafter i samhället, som bekämpar det genom olika engagemang, som studerar och analyserar extrema ideologier och som diskuterar åtgärder.
Vi, som lever i demokrati är ansvariga att i den här frågan trycka på rätt knapp, i rätt tidpunkt, på rätt sätt och med rätt personer – för att undvika skador och konsekvenser.

Men du, som är ledare i ett antimuslimskt parti, är definitivt fel person att stå ”i kampen mot islamism”. Det är oärligt, ohederligt, farligt och framförallt skadligt!

Allt tyder på att du mer än gärna vill uppväcka extrema muslimhatare (som är en stor grupp i ditt parti) mot muslimska extremister.
Vem vill se det här scenariot i det här vackra Snöflingornas Land?
Du vänder extremister från ena sidan mot extremister på andra sidan för att skapa en hat-plattform vilket sällan kan sluta utan våld och väpnade konflikter.

I det här fallet är du en farlig politiker eftersom en liknande hat-plattform ger dig politisk makt.

Som sagt, vi ska kämpa mot islamismens fara, men utan dig. Bakom dig står tusentals aggressiva och extrema antimuslimska röster som gav dig möjlighet att kliva in i riksdagen.
Det är därför som dina förslag och åtgärder du nämnder i ditt tal inte är diskutabla.
Du kan komma med världens bästa idéer för att motverka islamism, men det är ändå något som faller i vattnet då man står framför grundproblemet: Allt du skulle göra mot islamism är med antimuslimska krafter. Det är precis som att hälla bensin på elden för att släcka branden. Omöjligt att kämpa mot JDL (Jewish Defense League) med jublande judehatare eller mot islamism med hetsiga muslimhatare.

Din ”kamp mot islamism” kan lätt och enkelt förändra sin form och gå från den retoriska nivån till väpnade våld i vårt älskade Snöflingornas Land. Så jag ber dig med all ödmjukhet att hålla dig långt i från ämnet, för fredens skull.
Du kan t.o.m. få vanliga muslimer att hänga med extrema islamister, då man med all rätt kan se ”din kamp mot islamism” som ett rop till muslimernas eget försvar.

I det här, Snöflingornas Land, ska vi, en aldrig nedslagen majoritet tillåta att se väpnade konflikter mellan extrema muslimer och extrema muslimhatare, i våra parker och torg, vilket utmanas av en politisk retorik.
Därför är extrem islamism liksom muslimhatet i ditt parti något som måste bekämpas parallellt.

Vi kan vår historia, Jimmie.

MVH / vi hörs
Ida Dzanovic

Hallelujavarning på antirasismen

Jag vill poängtera att det jag skriver nu är min egen åsikt, vilket innebär att den varken är rätt eller fel. Det är en åsikt, och man kan själv välja att lägga en värdering på den – eller ej.

Min upplevelse av invandrare, rasister/nazister och antirasister, är att det är tre helt skilda grupper. Invandrarna för att de uppenbarligen kommer in i Sverige, till skillnad från oss som redan bor här. Rasisterna för att de inte gillar invandrare. Antirasisterna för att det finns en intern känsla av godhet.

Inget fel med det. Det är hur bra som helst att utöva godhet.

Men det finns sätt och det finns sätt. Under de senaste dagarna har det publicerats en ledare och en debattartikel som behandlar antirasismens språkbruk, och hur detta understryker och förstärker rasismen. Jag publicerade dessa två på FB-sidan för Motargument.se, och ni kan ju föreställa er reaktionerna.

heartHela min tanke med det här inlägget är att belysa min personliga åsikt om hur bland annat (svenska) antirasister som grupp har så otroligt svårt att ta emot kritik. Jag lägger inte nödvändigtvis en värdering i det, men så är min uppfattning. Och det förvånar mig en aning, därför att om antirasismen som grupp anser att till exempel Sverigedemokraterna eller Svenskarnas parti ska granskas i sömmarna… då måste man ju också kunna acceptera och förstå att den egna gruppen också både kan och bör granskas. För mig handlar det om att man som grupp ska kunna förändras och bli bättre, snarare än nedtryckt och utskälld.

På det viset är antirasismen väldigt kluven för mig. Kanske är det därför att den rymmer alla politiska inriktningar och att så många av dessa har antirasismen som gemensam nämnare, men allt därutöver skiljer sig åt. Hur man ska bära sig åt för att praktiskt utöva antirasism, till exempel. Jag har inte den blekaste om det finns flest vänstermänniskor i den antirasistiska rörelsen, eller om det är mer uppblandat med högerfolk och liberaler och allt annat däremellan… men som grupp upplever jag att det finns en intern godhetsstämpel, nästan en Hallelujavarning på gruppen som sådan. Samtidigt som enskilda individer eller mindre grupperingar har svårt att komma överens med andra åsikter, eller förstå andra sätt att tänka omkring rasism och antirasism.

Det här är saker jag har funderat på väldigt länge. Därför har jag också valt att hålla mig utanför nån slags offentlig debatt. Jag skriver nån enstaka text på Motargument.se, men utöver det ställer jag mig gärna så oberoende som det går – ungefär som jag valt att vara partipolitiskt obunden (jag är liberal, om någon missat det). Jag har inte för avsikt att ingå i en grupp som i mina ögon ser sig själva som den enda rätta vägen, och att varje människa med en annan åsikt har fel.

Jag vill återigen poängtera å det starkaste att detta är min personliga åsikt.
Du får stå för de värderingar du eventuellt lägger på den.

Läs mer av Malinka Persson på Eye C : Grizzly.

När normaliserades intolerans?

Det var ett tag sedan jag skrev, det kanske är så att jag lade allt mitt krut och politiska intresse lite tidigare än vad jag skulle ha gjort. Folk börjar vakna nu men vi är en del som har diskuterat politiska frågor ganska länge. Jag märker också att mina gamla inlägg börjar delas på Facebook och i diverse medier, nu vet jag inte om jag är det ”idiotiska exemplet” eller om det är mina texter folk lutar sig på – jag bryr mig iofs. inte så mycket…

En krönika av Andreas Meijer.

Anledningen till att jag skriver idag är att jag börjar bli redigt förbannad. Jag blir redigt förbannad på att intolerans normaliseras och att protesterna mot krafter som hotar demokratin görs till ”de onda”, exempelvis genom denna råpuckade krönika i Expressen. Artikeln menar att folk ”ska göra sina jobb”… Jodu!

Folk ”gjorde bara sina jobb” när de nekade sjuka ersättning hos Försäkringskassan, eller gasade människor i koncentrationsläger, eller anmälde grannar i forna Sovjet.

Ja, det är en långsökt parallell men ibland verkar det som om vissa behöver bli skrivna på näsan – det kanske inte GÅR att jämföra oviljan att bära ut brev med ”jobbet” i koncentrationsläger, men jag gjorde det ändå.abstract-19401_640

Det skrevs en utmärkt krönika i Aftonbladet. Jag ser att det börjar dyka upp folk som menar att vi måste värna om att alla ska få säga precis vad de tycker, även om det handlar om att negativt särskilja människor på grund av etnicitet eller andra medfödda egenskaper, aka att vara rasister. Ni som tycker detta ska ju få uttrycka det och jag har då rätt att uttrycka: håll käften. Ni behöver ju inte lyssna, men jag har rätt att uttrycka det.

Kort sagt: Vi behöver inte tolerera organisationer, krafter och åsikter som går ut på att förminska andra. Det är OK att hindra dessa från att tala – förhoppningsvis aldrig med våld, men om vi får en situation som på 30/40-talet så kanske det blir nödvändigt. Vi ska alltid markera en ovilja att hålla med. Civil olydnad samt att vägra att lyssna är ett utmärkt sätt. De har rätt att tala – kanske, jag håller inte helt med om att alla åsikter faktiskt har rätt att höras – och vi har rätt att ge fan i vad de säger, då det uppenbarligen inte går att diskutera med dessa människor, något som ger oss alternativet att aktivt inte lyssna.

Vi är en hel del som tycker att det inte är OK att vi har ett parti som vill avskaffa lagen som säger att vi inte får hetsa mot folkgrupper, som för en rasistisk politik, har företrädare som genomgående genomför rasistiska uttalanden/handlingar etc.

Så hoppa ner från debatthästen och sluta klaga på dem som för en kamp mot rasismen. En gång i tiden var det en självklarhet att inte vara rasist, nu verkar det ha glidit en del. Vill du inte föra en kamp mot rasismen så ge fan i det då – men förvänta dig inga sympatier från mig.

"Du är inte en riktig…"

Överallt där jag gått och rört mig har jag hört, genom hela livet, folk säga till varandra, och ibland till mig att ”du är inte en riktig …”, ”hon/han är inte en äkta …”. En variant av det är när man säger ”du är en … för at du är en …”.

Människors strävan att definiera varandra tycks aldrig ta slut.

Varför kan vi inte helt enkelt låta varje människa definiera sig själv, att vi lyssnar till deras erfarenheter. Och om en person inte skadar andra, kan vi väl låta denne vara vad denne själv vill, utan krångel och pekpinnar?

Variationsrikedomen är enorm.interiktig

Jag har mött bisexuella män och kvinnor som inte ansetts tillräckligt homosexuella för att komma med i homosexuellas krets och för konstiga för att hänga med de heterosexuella. ”du är inte en riktig …”

Jag har mött kvinnor som inte setts som tillräckligt kvinnliga eller vars okvinnlighet inte varit tillräcklig i vissas ögon.

Jag vet kvinnor som älskar att bli uppvaktade av män och gillar gammaldags könsroller, helst av allt vill hon vara hemma med barnen på heltid. Ni skulle se blickarna hon får från en del feminister: ”hon är inte en riktig ….”. Jag vet kvinnor som klär sig manligt och har manliga hobbies och beter sig som män enligt stereotyper ska, hon är inte heller ”en riktig …” enligt en del. Inte en riktig kvinna. Och både en del män och kvinnor är snara att döma.

Och det cirkulerar så mycket prat om att folk ”inte är riktiga svenskar”, .ex. kan inte muslimer vara det. Och en del antirasister är snara att säga att om man älskar sin nation för mycket ”är man inte en riktig …”, dvs ”inte en riktig antirasist. Och muslimer gnäller på muslimer att de ”inte är riktiga muslimer”. och kristna på kristna och judar på judar och ateister på ateister, satanister på satanister, och buddister på buddister och nudister på nudister. Det finns alltid ett skäl att peka finger och säga ”du är inte en riktig … ”

Och jag har ofta fått höra att jag inte är ”en riktig liberal”. Ja sånt säger en del. Och andra är inte riktiga socialister, konservativa, miljöpartister, piratpartister, feminister eller kristdemokrater… om man ska lita till vad en del säger. Och givetvis är X ”inte en riktig vänster” och Y ”inte en riktig höger”…

Och jag vet dominanter i bdsm-världen som fått höra att ”de inte är riktiga dominanter. Och undergivna som ”inte är riktiga undergivna” för att de inte passar in i stereotyperna. Och jag vet sexarbetare som inte anses vara riktiga feminister, de säljer ju sex och är därför antifeminister och ”offer” per definition. Och jag vet feminister som inte ses som riktiga kvinnor, de är ju feminister. och feminister som inte ses som riktiga feminister och sexarbetare som inte ses som riktiga sexarbetare och konstnärer som inte ses som riktiga konstnärer, för att de inte passar in i en stereotyp mall.

Och en del pekar finger och säger att ”du har inte varit med om X och vet inte vad Y är, så uttala dig inte”.

”Du är inte underklass”, säger en del till mig ibland utan att veta något om mig. ”Kalla dig inte underklass ”du är inte en riktig …”. Jag känner en vän som fått höra att han som vit finne inte kan veta vad förtryck och rasism är, att han ”inte är en riktig …”. Men då visar han ärret han har efter en kniv på halsen och berättar hur personer som spottade på honom och kallade honom finnejävel gav honom det”. En annan bekant fick inte vara med i en båtklubb för han var ”inte tillräckligt överklass”, som om hans jeans visar vad han har på banken”. Och i en affär har jag vänner som inte fått hjälp, så affären missat storkunder, för att ”den personen inte är en riktig kund”.

Och världen är full av folk som inte är riktiga transor, riktiga frimärkssamlare, riktiga historiker, riktiga journalister, riktiga bloggare, riktiga politiker och riktiga affärsmän.Och folk som man anser ska hålla käft för att de ”inte vet något om X”, utan att man tagit reda på vad denne vet.

Denna strävan människor har att definiera andra människor, och ställa grupp mot grupp är lustig och egendomlig… och farlig. Det här med att ange gränser för vad man anser är ”rätt” grupptillhörighet, är något som vi måste frigöra oss ifrån.

 

 

Never forget Srebrenica!

En appell av Ida Dzanovic.

Idag kommer vi höra från olika håll ”Never forget Srebrenica” och vi vet alla att det genom stort engagemang runt om i Sverige liksom världen över visas solidaritet, medmänsklighet och omtanke. Vilja att förstå det djupa såret, lika djup som gravarna av de hittills hittade 8.372 offer som fallit för sitt namn, sin etniska och sin religiösa tillhörighet.

Begravningståget i Sarajevo den 10. juli 2014. En internationell kommission har via DNA-test nyligen identifierat ytterligare 175 offer. De ska begravas idag, den 11. juli i Srebrenica. Varje år upptäcks många nya offer i massgravar. Över 10.000 människor försvann i detta folkmord.

Allt hände inför omvärldens TV-kameror och under FN:s bevakning. I min – och din – tid, c:a två timmar med flyget från Stockholm. Människor som du och jag köade där döden delades ut precis som vi idag står med våra brickor i väntan på en lunchbuffé.

Men i dagsläget så har vi goda skäl att minnas Srebrenica nästan varje dag. Varje dag och varje gång då vi hör dagens antimuslimska retorik och propaganda, rasism och hat mot olika etniska och religiösa minoriteter i landet. Varje dag och varje gång då vi hör hatretoriken mot feminister och HBT-personer. Det är då alla röster borde höras och säga det vi säger idag –

”Never forget Srebrenica!”

Radovan Karadzic, som ställdes inför rätta i Haag för brott mot mänskligheten har en gång i tiden pekat ut Sarajevo från berget Pale och talat om hur muslimer har tagit över staden.

Karadzic talade om hur muslimernas ”överbefolkning” oroade honom. Karadzic talade om hur just de bosniska muslimerna enligt honom skulle bli i majoritet genom sitt påstått höga barnafödande och på så sätt förtrycka andra etniska grupper.

Den här retoriken känner ni igen, alla ni som åtminstone en gång har råkat samtala med sverigedemokratiska väljare.

”Kan inte hända här”

Vi vet hur Radovan Karadzic fick åtgärda sin ”oro” genom att minska den här ”problematiska gruppen”. Massmord, massvåldtäkter och förstörelse av en gammal kultur, konst och arkitektur var ett faktum. C:a två miljoner bosniska muslimer fördrevs och flydde från sina hem.

Hur många islamofober och muslimhatare hör vi inte idag med samma ”oro” – att muslimerna och invandrarna är alldeles för många? En del påstår på fullt allvar att etniska svenskar snart kommer att vara en minoritetsgrupp i sitt eget land. Det är då man borde stå upp i vår älskade Snöflingornas Land och säga bestämt ”Never forget Srebrenica!”

Sverigedemokraten Mats Thuresson sa för nästan en decennium sedan att ”en miljon muslimer i Sverige lever på bidrag, samtidigt som man försöker inbilla de fattiga svenskarna att bidragen inte kostar något”.

Men när han ifrågasattes för det här vansinniga påståendet så sa han till Ystads Allehanda

”Man ska ljuga så det låter sannolikt”.

Drygt ett decennium efter Mats Thuressons uttalande har många av oss fortfarande inte lärt oss det farligaste med konsekvenserna av hans ord.

Samhällets väv hotas av populister

Propaganda, medvetna lögner och skriande körer av populister som idag slår sig för bröstet och påstår sig kämpa för andras rättigheter genom att hetsa mot olika grupper i samhället, är de som egentligen är ett hot mot tryggheten i samhället.

Man bäddade för folkmordet i Bosnien med en kedja koncentrationsläger, våldtäktsläger och massgravar över hela landet – inte bara i Srebrenica. Just tack vare propaganda och spridning av en hatfull retorik som liknar mycket den retorik vi möter dagligen av högerextrema krafter.

Högerextrema krafter har fått luft under sina vingar och idag så har vi Sverigedemokraterna i riksdagen. De har i sin svarta säck lyckats fånga upp människor som lider av okunskap, fördomar och rädslor.

Om vi skall vara uppriktiga när vi säger ”Never forget Srebrenica” så skall vi först och främst stå emot dagens utbredda rasism mot olika minoriteter i samhället.

Det är på detta sätt vi visar heder, medmänsklighet, omtanke och vilja att inte glömma bort hur och varför de grövsta handlingar skett i mänsklig historia. Utan dessa kunskaper är det omöjligt att kämpa och stå emot dessa grova handlingar, brott med rasistiska grunder mot mänskligheten, vars kostnader och konsekvenser drabbar inga andra än våra barn och barnbarn.

/Ida Dzanovic