En krönika av Helena Trotzenfeldt
Efter PISA-resultaten fylldes media av experter som visste exakt varför svenska skolan var på väg utför. Det fanns en sanning, och den var precis det de själva propagerat i åratal, oavsett om det var ”slut på vänsterexperimentet”, ”borgerlig ordningshysteri”, kommunaliseringen av skolan, fria skolvalet, vinster i välfärden eller invandringen.
Så samlades Sveriges förståsigpåare i ett gigantiskt ”vad var det jag sa?!”.
Men svaret på varför är förstås istället att det är komplicerat.
Nu händer samma sak med Sverigedemokraternas valresultat: Alla vet att det beror på att ingen lyssnade på just dem.
Själv tror jag tre saker:
- Den första är min egen käpphäst sedan många år: sluta kalla samtliga sverigedemokrater för rasister. Det är inte bara fel, utan även kontraproduktivt. Många är det, men inte alla.
- Det andra är att vi, och nu menar jag politiker, media, utfrågare och alla övriga med en röst och en insikt, misslyckats med att förklara vad som var fel på resonemanget runt flyktingarna. SD framstod som de enda med en fiffig lösning: vi hjälper på plats, och sedan får vi råd med precis allt, och fler överlever än om vi låter dem stanna i Sverige. Så får vi råd med sänkta skatter OCH mer till välfärden, gamla, skolan … Ingen förklarade varför det var en dum idé. Det var en enorm miss.
- Sedan får vi helt enkelt finna oss i att en del svenskar helt enkelt tycker som SD. De vill inte ha invandring, och de avskyr muslimer. Dessa kommer att fortsätta rösta på SD i många år framöver, såvida inte ett annat parti också bedriver antimuslimpropaganda.
Det finns ljusglimtar. En sådan är att SD:s väljare är ganska olika sinsemellan. Manliga gammelmoderater, sossar av båda könen som tycker vi ska ”tänka på oss själva först”, och som ideligen rationaliserar enligt ”jag är inte rasist, men …”, kristna invandrare – inte minst från Mellanöstern, samt en del judar och judevänner. Det sammanlänkande kittet är islamofobin och hatet mot muslimer. I alla övriga frågor är de rätt olika. Det gör inget, så länge det finns pengar till allt enligt principen ”minskad invandring ger oss råd till allt”, men det håller inte i all oändlighet.
De kan mycket väl spricka i solen likt ett Ny Demokrati-troll i solen.
Och efter det borde de vara ett mindre parti.