Hallelujavarning på antirasismen

Jag vill poängtera att det jag skriver nu är min egen åsikt, vilket innebär att den varken är rätt eller fel. Det är en åsikt, och man kan själv välja att lägga en värdering på den – eller ej.

Min upplevelse av invandrare, rasister/nazister och antirasister, är att det är tre helt skilda grupper. Invandrarna för att de uppenbarligen kommer in i Sverige, till skillnad från oss som redan bor här. Rasisterna för att de inte gillar invandrare. Antirasisterna för att det finns en intern känsla av godhet.

Inget fel med det. Det är hur bra som helst att utöva godhet.

Men det finns sätt och det finns sätt. Under de senaste dagarna har det publicerats en ledare och en debattartikel som behandlar antirasismens språkbruk, och hur detta understryker och förstärker rasismen. Jag publicerade dessa två på FB-sidan för Motargument.se, och ni kan ju föreställa er reaktionerna.

heartHela min tanke med det här inlägget är att belysa min personliga åsikt om hur bland annat (svenska) antirasister som grupp har så otroligt svårt att ta emot kritik. Jag lägger inte nödvändigtvis en värdering i det, men så är min uppfattning. Och det förvånar mig en aning, därför att om antirasismen som grupp anser att till exempel Sverigedemokraterna eller Svenskarnas parti ska granskas i sömmarna… då måste man ju också kunna acceptera och förstå att den egna gruppen också både kan och bör granskas. För mig handlar det om att man som grupp ska kunna förändras och bli bättre, snarare än nedtryckt och utskälld.

På det viset är antirasismen väldigt kluven för mig. Kanske är det därför att den rymmer alla politiska inriktningar och att så många av dessa har antirasismen som gemensam nämnare, men allt därutöver skiljer sig åt. Hur man ska bära sig åt för att praktiskt utöva antirasism, till exempel. Jag har inte den blekaste om det finns flest vänstermänniskor i den antirasistiska rörelsen, eller om det är mer uppblandat med högerfolk och liberaler och allt annat däremellan… men som grupp upplever jag att det finns en intern godhetsstämpel, nästan en Hallelujavarning på gruppen som sådan. Samtidigt som enskilda individer eller mindre grupperingar har svårt att komma överens med andra åsikter, eller förstå andra sätt att tänka omkring rasism och antirasism.

Det här är saker jag har funderat på väldigt länge. Därför har jag också valt att hålla mig utanför nån slags offentlig debatt. Jag skriver nån enstaka text på Motargument.se, men utöver det ställer jag mig gärna så oberoende som det går – ungefär som jag valt att vara partipolitiskt obunden (jag är liberal, om någon missat det). Jag har inte för avsikt att ingå i en grupp som i mina ögon ser sig själva som den enda rätta vägen, och att varje människa med en annan åsikt har fel.

Jag vill återigen poängtera å det starkaste att detta är min personliga åsikt.
Du får stå för de värderingar du eventuellt lägger på den.

Läs mer av Malinka Persson på Eye C : Grizzly.