—”Jag har familj och släkt som är homogent, etniskt svensk och icke-religiös. Övertalades trots det av en vän att kontakta en organisation som hjälper flickor/kvinnor som utsatts för så kallat hedersrelaterat förtryck. Varför?”

Motargument publicerar en gästkrönika i två delar. Gästkrönikörer står själva för åsikter i sin text. Läs även den kommande, avslutande delen från signaturen ”Osynliggjord/Anonym” här på Motargument.se

—Jag hade aktivt undvikit alla myndigheter och organisationer i många år, eftersom bilden jag – liksom de flesta andra – fått var att sådana enbart existerar för att hjälpa utsatta med annan kulturell bakgrund. Förtryck på den nivån ansågs enbart ske i andra kulturer. Jag trodde inte att jag skulle kunna få någon hjälp. När jag ovilligt tog en första kontakt och berättade hela min långa historia med allt vad jag utsatts för, sade min utbildade samtalspartner med expertis inom detta område – att vad jag utsatts för under många år var det som kallas hedersrelaterat förtryck – inklusive hot, grovt våld, mordhot och att leva förföljd och i risk för att bli dödad av en familjemedlem! Experten påstod dessutom bestämt att detta existerar inom ALLA kulturer.

Flera från etniskt homogen svensk bakgrund har sökt hjälp från denna organisation på grund utav detta extrema förtryck av familj/släkt/relaterade i samma grannskap.

Jag kommer alltså från en osynliggjord hederskultur. Jag hade inte uppfattat uppväxten som en sådan. Minns inte att den existerat under min barndom, då den vuxit fram i takt med och starkt influerad av nationalistiska, högerextrema politiska gruppers framväxt i Sverige och i hela västvärlden. Framförallt kring den populistiska formen av orientalistisk rasism som pekar ut precis alla av vissa etniciteter som (genom arvsanlag) troliga ortodoxt religiösa muslimer och potentiella islamister. Det kan i den kontexten räcka med att ha ”för stor andel” vänner med vissa etniciteter för att utsättas för extremt mycket hat och hot från familj, släkt och grannar. Men jag har dessutom sedan mycket ung ålder även haft behov av att använda mer kroppstäckande och helt hårtäckande klädsel än vad som är normativt i västerländsk kultur, bl.a. på grund av att jag i mycket ung ålder utsatts för sexuellt våld (ej från familj/släkt). Jag har därför utsatts för ”Guilt by association” på extrema nivåer. Jag har aldrig varit muslim, men setts som potentiell islamist! Både busschaufför, grannar och familj har därför på allvar försökt förbjuda mig rätten att åka kollektivtrafik och vägrat sitta i samma bil som mig.

Trots att det var så uppenbart allt jag hört talats om som ”hedersrelaterat” förtryck stämde i mitt fall. Kontexten var länge att jag anklagades för att ha dragit skam över min familj att de inte kunde kännas vid mig som sin dotter/syster. Jag har utsatts för otaliga, allvarliga brott från familj, släkt och närboende. Men hade under många år inte ens slagits av tanken på att det skulle kunna vara hedersbrott jag utsattes för. Det säger något om vilka enorma problem jag och andra i liknande totalt osynliggjorda situationer har haft. Svårigheter att bli hörda, få förståelse och få rätt stöd från vård och myndigheter. När offren inte ens själva kan förstå vad det är vi utsätts för eller varför, om det inte passar in i mallen vi känner till. Jag har aldrig hittat någon uppdaterad forskning inom detta område där någon ens inkluderat någon från den grupp jag tillhör, eller från andra grupper som osynliggjorts totalt i den allmänna politiska debatten. Debatten har varit svartvit, i bemärkelsen: uppfattad vithet och politiskt svart islamism, i väst. Det inleddes kanske år 2001, då allmänheten började utgå från att alla terrorattentat och andra hemska brott i världen högst sannolikt begåtts av islamister.

Västerländska, nationalistiska, politiska grupper har uppmärksammats mycket som just väldigt våldsbenägna och drivna av en stark hederskänsla. Jag såg en dokumentär på SVT där svenskar inom högerextrema politiska organisationer intervjuades. En etniskt svensk pappa sade att han inte skulle tillåta sina barn att ha en kärleksrelation med någon av vissa sorters etniciteter. Enda argumentet var att det skulle gå emot hans ryggradskänsla. Jag tycker SVT missade fånga upp det oroväckande svaret, och undvek att bry sig om att den mannens barn blev förtryckta i pappans nationalistiska heders namn. Jag skulle själv ALDRIG våga skaffa en partner med någon del annan etnisk bakgrund och absolut inte någon med muslimsk bakgrund, då jag vet hur hemskt min familj och släkt skulle reagera på det.

Min partner jag inte bor tillsammans med vill att jag inte ska träffa hans föräldrar av samma anledning, att de kan vara väldigt fördömande mot de som inte passar in i deras västerländska samhällsnormer. En släkting till mig berättade om en kvinna som blev konfronterad av hela sin svenska släkt för att hon träffat en partner med en etnicitet som de inte gillade. Den familjen krävde att kvinnan skulle avsluta relationen. Då berättade hon att hennes partner var kristen, inte muslim, vilket alla i hennes släkt hade varit så övertygade om, baserat i de fördomar de utgick från. Släkten accepterade motvilligt och tveksamt hennes partner.”

Motargument publicerar här en gästkrönika i två delar. Gästkrönikörer står själva för åsikter i sin text. Läs även nästa, avslutande del från signaturen ”Osynliggjord/Anonym” här på Motargument.se