Den första länken leder till en artikel som beskriver en föreställning om en påstådd ”massinvandring”. Denna föreställning bygger på en främlingsfientlig myt baserad på siffror plockade ur sitt sammanhang och inte ställs i jämförelse med siffror för andra länder. Den andra länken leder till en artikel om hur regeringen och SD har drivit en internationell informationskampanj om att Sverige inte är intresserat av att ta emot asylsökande.
Enligt färska siffror från UNHCR befinner sig 19% av världens flyktingar i Europa, och knappt 0,3% av världens flyktingar finns i Sverige. Små, fattiga och tätbefolkade länder i närheten av, eller i, katastrofområdena tar in mångdubbelt fler flyktingar än vi gör i Sverige.
Så hur ser statistiken vad gäller flyktingar i världen ut, och var befinner de sig?
Vi kan konstatera att Libanon är det land per capita som har flest flyktingar i världen. 15 % av invånarna i landet är flyktingar. I Turkiet och Iran är knappt 4 % av invånarna flyktingar.
I Sverige är 0,2% av invånarna flyktingar.
Kuriosa: Polen och Tjeckien är traditionellt länder som inte tar emot särskilt många asylsökande. Kriget i Ukraina har medfört att dessa länder har tvingats ta emot många ukrainska flyktinar. Övriga europeiska länder på listan som tagit emot stor andel ukrainska flyktingar Frankrike, Spanien, Italien och Storbritannien.
Enligt färska siffror från UNHCR befinner sig 0,2% av världens flyktingar i Sverige. Små, fattiga och tätbefolkade länder i närheten av, eller i, katastrofområdena tar in mångdubbelt fler flyktingar än vi gör i Sverige.
I debatten snickrar man kreativt ihop föreställningen om en s k ”massinvandring” med ett populärt mantra. Mantrat är ihåligt och utan substans samt bygger på en främlingsfientlig myt. Myten jag tänker bemöta i denna artikel är denna:
”Sverige är inte hela världens socialkontor”.
Det som med emfas påstås vara ett legitimt argument ingår i den retorik som som används av en del i flyktingdebatten. Det är en retorik som anammats av ”invandringskritiker”, även kallade ”sverigevänner”, men som jag helst benämner ”sverigehatare”. Först och främst används myten för att man tror på den, men den används också i tron att den inte går att bemöta – ett vapen omöjligt att värja sig mot. Men det fina är att den visst går att bemöta.
I flyktingdebatten finns människor som hävdar att Sverige går på knäna, och det beror på ”massinvandringen”. Det finns varken rim eller reson i att använda sig av detta som ett argument. Mot bakgrund av att små, fattiga och tätbefolkade länder i närheten av, eller i, katastrofområdena tar in mångdubbelt fler flyktingar än vi gör i Sverige, som i förhållande till dessa länder är extremt rikt och glesbefolkat, så håller inte argumentet.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera följande:
19% av världens flyktingar uppehåller sig i Europa. Knappt 0,3% av världens flyktingar uppehåller sig i Sverige. Således är myten en lögn, som troligtvis har en mängd olika orsaker; rädsla, oro, främlingsfientlighet, människosyn, naivitet och okunskap är faktorer som gör att myten lever vidare.
Debattera gärna, men jag ber er som deltar i debatten att göra det sakligt och utan att sprida lögner och myter.
Så, nej, Sverige är inte hela världens socialkontor. Och, nej, Sverige har ingen ”massinvandring”. Det är en myt som används av ”invandringskritiker”, främlingsfientliga och rasister. För att bemöta myten krävs att vi har rätt fakta.
I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges flyktinginvandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som erhåller uppehållstillstånd. Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete.2023 är året med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl under 2000-talet.
Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd visar att Sverige beviljar färre uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund idag jämfört med under flyktingvågen relaterad till kriget i Syrien för ett antal år sedan. Motargument har ännu en gång granskat Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd. Vid närmare efterforskning visar det sig att endast 1 av 5 beviljade uppehållstillstånd under 2023 var asyl-/flyktinggrundade.
Så hur ser siffrorna ut?
Totalt beviljades 102 139 uppehållstillstånd under 2023. Dessa fördelar sig enligt följande:
1/18 av uppehållstillstånden går till utomeuropeiska flyktingar
Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd blir siffrorna 16 810 + 2 114 + 1 149 personer = 20 073 (Den första siffran är siffran för asyl (skydd), den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder, och den tredje siffran är verkställighetshinder. Antalet beviljade uppehållstillstånd 2023 enligt massflyktsdirektivet, dvs flyktingar från Ukraina, är 11 000. Medan den totala siffran på 2023 års beviljade uppehållstillstånd är 102 139. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 20 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ca ett av fem: 1/5.
Det finns de som anser att uppehållstillstånd för utomeuropeiska flyktingar är ”sämre” än uppehållstillstånd för flyktingar från Ukraina. Motargument är av uppfattningen att en flykting är en flykting, oavsett ursprung. Antal beviljade uppehållstillstånd för personer med utomeuropeisk bakgrund är 5 810. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 6 % av alla beviljade uppehållstillstånd är för personer med utomeuropeisk bakgrund. Alltså knappt ett av 18: 1/18.
För den som vill läsa mer om t ex fördelningen mellan tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd, persontyp (ensamstående, familj eller ensamkommande) samt kön kan hitta det på Migrationsverket.se.
Motargument välkomnar debatter i frågor som rör migration och flyktingpolitik. Däremot vill vi varna för att det tyvärr förekommer ohederligheter i debatterna.
* 2017 är ”toppåret” vad gäller beviljade uppehållstillstånd på anknytning med asyl-/flyktinggrund: 19 129 personer.
I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges flyktinginvandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som erhåller uppehållstillstånd. Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete. 2023 är året med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl under 2000-talet.
Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd visar att Sverige beviljar färre uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund idag jämfört med under flyktingvågen relaterad till kriget i Syrien för ett antal år sedan. Motargument har ännu en gång granskat Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd. Vid närmare efterforskning visar det sig att endast 1 av 5 beviljade uppehållstillstånd under 2023 var asyl-/flyktinggrundade.
Migrationsverket släpper månadsvis uppdaterade siffror. Dessa aktuella siffror visar att procentandelen som beviljats uppehållstillstånd på grunder som av s k ”invandringskritiker” betraktas som ”dåliga” har sjunkit ännu mer. Röster i debatten gör gällande att personer som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder samt på anknytning relaterat till asyl- och flyktinggrunder är uppehållstillstånd som är ”dåliga” för Sverige.
Så hur ser siffrorna ut?
Totalt beviljades 102 139 uppehållstillstånd under 2023. Dessa fördelar sig enligt följande:
1 av 5 uppehållstillstånd är asyl- och flyktinggrundat
Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd blir siffrorna 16 810 + 2 114 + 1 149 personer = 20 073 (Den första siffran är siffran för asyl (skydd), den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder, och den tredje siffran är verkställighetshinder. Antalet beviljade uppehållstillstånd 2023 enligt massflyktsdirektivet, dvs flyktingar från Ukraina, är 11 000. Medan den totala siffran på 2023 års beviljade uppehållstillstånd är 102 139. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 20 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ca ett av fem: 1/5.
Det finns de som anser att uppehållstillstånd för utomeuropeiska flyktingar är ”sämre” än uppehållstillstånd för flyktingar från Ukraina. Motargument är av uppfattningen att en flykting är en flykting, oavsett ursprung. Antal beviljade uppehållstillstånd för personer med utomeuropeisk bakgrund är 5 810. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 6 % av alla beviljade uppehållstillstånd är för personer med utomeuropeisk bakgrund. Alltså knappt ett av 18: 1/18.
För den som vill läsa mer om t ex fördelningen mellan tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd, persontyp (ensamstående, familj eller ensamkommande) samt kön kan hitta det på Migrationsverket.se.
Som en jämförelse kan vi kika på siffrorna över beviljade uppehållstillstånd under 2016, dvs det år då Sverige historiskt sett hittills beviljat störst antal uppehållstillstånd*. Under 2016 beviljades totalt 150 535 uppehållstillstånd. Av dessa beviljades 71 671 personer uppehållstillstånd på asylskäl och 15 148 personer beviljades uppehållstillstånd på anknytning med asyl-flyktinggrund. Antalet så kallade ”dåliga” uppehållstillstånd under 2016 var alltså 71 671 + 15 148 = 86 819. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 58 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså nästan tre av 5: 3/5.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2019 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid ungefär en av fem: 1/5.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2020 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid en av sex: 1/6.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2021 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid en av sex: 1/6.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2022 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid två av fem: 2/5.
Trenden de senaste åren är att andelen sjunkit år efter år. Siffrorna sjönk i såväl faktiska antal som i procentandel. Mellan 2016-2021 (en femårsperiod) hade andelen beviljade uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund långt mer än halverats. Under 2022 ökade andelen till ”rekordnivåer”. Detta har delvis sin orsak i att det pågår ett krig i Ukraina, vilket har medfört att miljontals flyr landet. Hittills under 2023 har andelen minskat igen. Det har också delvis sin orsak i att svensk asyl- och migrationspolitik har stramats åt under senare år.
Motargument välkomnar debatter i frågor som rör migration och flyktingpolitik. Däremot vill vi varna för att det tyvärr förekommer ohederligheter i debatterna.
* 2017 är ”toppåret” vad gäller beviljade uppehållstillstånd på anknytning med asyl-/flyktinggrund: 19 129 personer.
Den nya EU-pakten för asylmottagande innebär färre flyktingar till Europa och Sverige. Effekten av pakten är att resandet inom EU:s gränser kommer att minskas. Det inrättas s k ”asylläger”, och det banas väg för snabbare beslut och är enklare att få asylsökande att återvända. En liten kvot av asylsökande ska fördelas på EU-länderna, och Sverige har skickat ut tydliga signaler och deklarerat att inte ta emot några av dessa människor.
Den nya migrations- och asylpakten är en samling förordningar och policys med det påstådda syftet att skapa mer rättvis, effektiv och hållbar migrations- och asylprocess för EU. Den är framtagen för att skapa möjligheter för en gemensamt förhållningssätt till migration och asyl, som uppges utmärkas av solidaritet, ansvar och respekt för mänskliga rättigheter. Den nya migrations- och asylpakten kommer att börja gälla någon gång under 2024.
Vad blir konsekvenserna av den nya EU-pakten för asylmottagande?
Fler gränskontroller i EU upprättas. Det blir fler begränsningar för asylmottagande: EU kommer helt enkelt att försvåra asyl. Detta i sin tur leder till att EU tar emot färre asylsökande. Konsekvensen av det blir naturligtvis att såväl antalet internflyktingar som flyktingar i flyktingläger i närområdet överbelastas. Det blir svårare för nödställda att fly sina hemländer eller hemregioner. Det finns inte längre någon plats för dessa människor att ta vägen. Behovet av plats kvarstår, men resurserna för att erbjuda plats minskar.
Fokus för EU-länderna ligger på att människor som söker asyl ska återvända till sina hemländer, eller till flyktingläger i hemlandet eller närområdet. Alla ”irreguljärt” inresta placeras i ankomstläger vid EU:s yttre gräns, där de kommer att screenas. Detta är i praktiken ett förvarstagande. Asylprocessen, med färre rättigheter, snabbas upp med ett snabbspår. Detta snabbspår är sannolikt likställt med ett slag avslagsspår, vilket kommer att väcka frågor om rätten till rättvis prövning. Hela processen ska ta max 12 veckor. Vid avslag hamnar den asylsökande direkt i återvändandeprocedur, också den ska ta max 12 veckor.
Asylsökande som söker sig vidare från första EU-land ska skickas tillbaka dit de kom ifrån senast. Principerna i den s k Dublinförordningen kvarstår i princip. Detta betyder i korthet att flyktingar inte själva kan bestämma vilket land som ska hantera deras asylansökan. Gränsländerna har mandat att avgöra vad som bedöms vara ”säkert tredje land”. Ett mål i den gemensamma migrations- och asylpakten är att det ska bli en bättre fördelning av asylsökande mellan medlemsstaterna. Orsaken är att det ska bli en mindre belastning på de stater som är hårt belastade. Siffran på antalet asylsökande som ska fördelas är 30 000 per år, vilket är en mycket lägre siffra än tidigare.
Förfarandet om fördelning av asylsökande står i kontrast mot att det ska vara frivilligt att ta emot asylsökande. Genom att bidra ekonomiskt kan medlemsstater slippa ta emot asylsökande. Sverige är ett av de länder som aviserat att de inte är intresserade av att ta emot några asylsökande. Vi sållar oss i och med detta till antiflyktingvänliga EU-länder som Ungern, Tjeckien, Slovakien och Polen. (Polen har tidigare varit ytterst restriktiva i sitt mottagande, men i och med kriget i Ukraina har Polen tvingats ta emot en del flyktingar från sitt grannland).
Det har skapats ett partnerskap mellan EU och Tunisien, som innebär stora ekonomiska fördelar för Tunisien samt ett löfte om samarbete mot ”irreguljär migration”. Detta är tänkt att motverka att migranter korsar Medelhavet från Tunisien. I efterdyningarna av detta avtal har det bl a rapporterats att migranter i Tunisien har forslats ut i öknen.
Den nya EU-pakten för asylmottagning kommer att få ödesdigra konsekvenser. Människor som tvingas fly sina hemländer pga krig, konflikter, klimatförändringar, naturkatastrofer, förföljelse, tortyr och terrorism kommer att drabbas, eftersom det inte finns utrymme i EU. Detta i sin tur betyder att internflyktingar och flyktingar i flyktingläger i närområdet i större utsträckning tvingas återvända till det de valde att lämna.
Under 2023 togs endast 500 kvotflyktingar emot i Sverige. Detta har sin orsak i regeringen och SD:s sänkning av kvoten för kvotflyktingar från 5 000 till 900 per år under nuvarande mandatperiod. Att det blev 500 kvotflyktingar under 2023 beror på att det fanns en eftersläpning på mottagandet från 2021 och 2022.
En kvotflykting är en person som flytt sitt hemland och blivit utvald av UNHCR, dvs FN:s flyktingorgan, för att flyttas till annat land. Vidarebosättning, på engelska resettlement, har inneburit att Sverige sedan 1950 tagit emot kvotflyktingar. Tanken är att vidarebosättningen ska bidra till att lösa utdragna flyktingsituationer som riskerar att bli permanenta. Den ger också snabbt skydd till personer i utsatta lägen. Kvotflyktingar är ofta personer som bor i flyktingläger. Att vara kvotflykting kan vara enda lösningen för personer som varken kan stanna i första asylland eller återvända hem.
Vad gäller kvotflyktingar fokuserar UNHCR på två områden:
Vidarebosättning från Syrien och dess närområde, främst Turkiet, Libanon och Jordanien
Flyktingar i Afrika, främst somalier, sydsudaneser, sudaneser, etiopier, eritreaner och kongoleser
De 500 kvotflyktingar som togs emot av Sverige under 2023 har fördelats på följande sätt:
Syrien och dess närmoråde (Irak och Libanon): 350 platser
Kongoleser i Uganda: 100 platser
Akutärenden globalt: 50 platser
Antal kvotflyktingar Sverige tagit emot 2014-2022. Källa: Migrationsverket
2/3 av kvotflyktingarna utgjordes av kvinnor, barn och utsatta grupper (t ex HBTQI). Regeringen aviserar att det ska finnas möjligheter att ”välja” ursprung på kvotflyktingarna. Egenskaper som driftighet, färdighet, utbildning, arbetslivserfarenhet samt värderingar ska främja möjligheter till goda integrationsmöjligheter.
Regeringspartierna, dvs Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, samt samarbetspartiet Sverigedemokraterna har deklarerat att ”Sverige är fullt” och att Sverige inte tar emot fler asylsökande. Detta är en tydlig signal till flyktingar att se sig om efter andra möjligheter än att söka sig till Sverige.
I början av 2023 presenterades en informationskampanj med syfte att nå ut brett med den nya migrationspolitiken som har kommit att benämnas som ett ‘paradigmskifte’. Kampanjen signalerar tydligt till flyktingar att Sverige inte är intresserat av att ta emot asylsökande.
I praktiken innebär informationskampanjen bl a:
Informationspaket till utlandsmyndigheter och andra myndigheter med utländska kontaktytor
Riktad kommunikation till utländska redaktioner och nyhetsbyråer
Översättning till engelska av mer information från regeringen och utbyggd information på regeringens hemsida
Information till utländska ambassader i Sverige
Regeringen och SD påpekar att migrationen är ett prioriterat område och ‘ett av de samarbetsprojekt som regeringspartierna har med samarbetspartiet Sverigedemokraterna för att lösa Sveriges viktigaste samhällsproblem’.
Av 100 hbtqia-personer som söker asyl i Sverige får 96 st avslag. Bara 4 får stanna. Detta trots att samtliga partier i riksdagen, ja t om inkluderat SD, menar att hbtqia-personer är en särskilt utsatt grupp som bl a skall inkluderas bland kvotflyktingar. Så var går det snett?
Aino Gröndal som är jurist och juridisk expert för RFSL har precis kommit ut med ännu en rapport där asylansökningar för hbtqia-personer granskats. Aino har granskat svensk asylprocess för hbtqia-personer i många år nu och utvecklingen går hela tiden i fel riktning med allt fler avslag.
Huvudsakliga skäl till avslagen är att bedömningarna görs utifrån ett vitt västerländskt perspektiv och där rasism är en inbyggd del i hur bedömningarna skall göras.
Migrationsverket skall inte längre lyssna till varje asylsökandes berättelse med öppet sinne utan har uttalat krav på sig att ifrågasätta och leta skäl att misstro och avslå ansökningar. För hbtqia-personer betyder det tex att en homosexuell man som inte kunnat leva ut sin sexualitet pga risken att mördas får avslag med motiveringen att han ju inte levt öppet och därmed finns ingen hotbild. Han kan således fortsätta leva gömd, så är allt lugnt. Eller så menar man att det faktum att han varit öppen med sin sexualitet först i Sverige där han varit trygg betyder att han ljuger och låtsas vara homosexuell för att få stanna.
I Tidöavtalet och när SD berättat om hur de ser på asylprocessen i Sverige så har man specifikt nämnt hbtqia-personer som några man skall granska extra för att se att de inte får asyl på felaktiga grunder. Dvs att de ljuger om att vara hbtqia för att få stanna i landet.
När Migrationsverkets processer handlar om misstänksamhet och att avslå så många ansökningar som möjligt fallet rättssäkerten och i praktiken även asylrätten. Detta är olagligt på flera nivåer och ett uppenbart brott mot mänskliga rättigheter som ger rätten att söka asyl och få sin ansökan sakligt prövad.
Att SD har stort inflytande på förd politik i Sverige har vi fått vänja oss vid. Nu har SD:s starka åsikter om repatriering blivit regeringspolitik. SD har under ett par år trappat upp diskussionen om återvandring, något som alltid stått högt på agendan i den s k nationella rörelsen, dvs fascister, nazister och antisemiter.
26 oktober 2023 presenterade regeringen i ett pressmeddelande att arbetet med s k repatriering, återvandring, ska intensifieras. Nästa sommar ska utredningen presenteras.
I pressmeddelandet läser vi:
En särskild utredare ska se över hur återvandring kraftigt kan stimuleras och öka när det gäller personer som är bosatta i Sverige med anknytning till ett annat land och som vill återvandra. Det gäller särskilt personer som inte har integrerats i det svenska samhället i termer av egenförsörjning, språk eller andra kulturella faktorer. (Källa: Regeringen)
Alla bör väl idag vara medvetna om att återvandringsbidrag har funnits sedan 1984. Migrationsverket bistår redan idag och sedan många år tillbaka med hjälp till att lämna Sverige för de som vill återvända till sina ursprungsländer. Att sittande regering nu aviserar att en utredning om återvandring ska genomföras skapar stress och oro hos många av oss. Retoriken och politiken stramas nu åt. Tidigare var det SD som pratade varmt om repatriering. Nu är det regeringen som drar åt tumskruvarna. Anledningen är tydlig: fler människor ska tvingas återvända till sina hemländer.
Återvandring är kostsamt. Beroende på i vilken utsträckning regeringen och SD har tänkt sig så kan det bli mer eller mindre kostsamt.
Nya lagar skapas, kraven för medborgarskap och för att få lov att stanna i Sverige ökar. Det finns ett par frågor som medborgarna har rätt att få svar på:
Vilka är kriterierna regeringen tänker sig för återvandring?
Bortsett från de undantag som följer av grundlag så har svenska medborgare ett absolut grundlagsskydd för sitt svenska medborgarskap. Frågan om att införa en möjlighet till återkallelse av svenskt medborgarskap i vissa fall kräver därför en grundlagsändring. Vilka omständigheter som ska kunna ligga till grund för återkallelse behöver noga utredas och regeringen kommer inom kort återkomma om en sådan utredning. (Källa: Regeringen)
Anser regeringen och SD att Venezuela, Palestina, Afghanistan, Syrien eller Ukraina är ”säkra” länder mogna för att återta människor som en gång flytt landet av en anledning? Vän av ordning vill påminna om att dessa länder alltjämt är krigshärjade, att människor förföljs och förtrycks samt att de i många fall har förhöjd risk att utsättas för terror och brott mot mänskliga rättigheter.
Det finns människor som, av olika anledningar, gärna återvänder till sina hemländer. Men dessa människor behöver inga påtryckningar, inga incitament. De flyttar ändå. De har möjligheter, resurser och förutsättningar. Det går inte att komma ifrån att pressmeddelandet om återvandring kan komma att uppfattas som ett tvång, oavsett hur regeringen och SD väljer att formulera sig. Att svepande peka ut flyktingar som föremål för återvandring bidrar enbart till polarisering.
Att regeringen, nu tillsammans med SD, väljer att skärpa retoriken och politiken kommer att skapa stark oro hos människor som är direkt berörda. Frågor som ”är det min tur nu?”, ”får jag stanna?” eller ”vad kommer att hända i hemlandet?” kommer att ställas. Den tillspetsade retoriken, och kommande politiken, om återvandring får den ofrånkomliga konsekvensen att människor, som bott, levt, verkat och till och med fötts i Sverige ändå pekas ut som främlingar. Vi vet ännu inte riktigt vad kommande lagstiftning gällande återvandring kommer att innefatta.
Vi pratar om människor, och människors livsöden.
Ökad återvandring kommer att kosta Sverige och svenska företag. Hur ska vi nationalekonomiskt hantera kompetenstapp och färre konsumenter?
Fram till dagen då Tidöavtalet såg sitt ljus hade M, KD och L inte pratat om repatriering, dvs återvandring. Nu när de är beroende av SD:s stöd för att kunna regera, måste de blidka SD i många frågor. Konsekvensen av detta är att SD-politik också blir regeringspolitik. Återvandringen är ett av flera exempel på detta.
Motargument har återigen granskat statistiken över beviljade uppehållstillstånd. Det visar sig att Sverige idag beviljar något fler uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund idag jämfört med under flyktingvågen relaterad till kriget i Syrien för ett antal år sedan. Orsaken till att vi ser liknande siffror är att det pågår ett krig i Ukraina, vilket medför att miljontals flyr landet. Vid närmare efterforskning visar det sig att ungefär hälften av beviljade uppehållstillstånd under 2022 är asyl-/flyktinggrundade.
Totalt beviljades 142 179 uppehållstillstånd under 2022. Dessa fördelar sig enligt följande:
Knappt hälften av uppehållstillstånden är asyl- och flyktinggrundade
Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd 56 622 + 2 604 personer = 59 226. (Den första siffran är siffran för asyl (skydd), och den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder). Antalet beviljade uppehållstillstånd 2022 enligt massflyktsdirektivet, dvs flyktingar från Ukraina, var 47 566. Medan den totala siffran på 2022 års beviljade uppehållstillstånd var 142 179. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 42 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ca 2 av 5: 2/5 (knappt hälften av alla beviljade uppehållstillstånd).
Motargument 