Etikettarkiv: folkmord

Tänker SVT:s Jovan Radomir bära ett vitt band runt sin arm?

Den 25 april avslöjade Expressen att fyra mer eller mindre etablerade personer aktivt och länge förnekat folkmordet på bosniska muslimer mellan 1992 och 1995. En av dem är SVT-profilen Jovan Radomir. Att förminska ett överdokumenterat folkmord är en sak, men att, som SVT, kräva offren för samma folkmord på betalning för detta förminskande, tar verkligen emot.

Att betala räkningar är per definition trist. Licensavgiften sticker dock ut som både trist och moraliskt stötande. Någon räkning är det egentligen inte, ty en räkning har existensberättigande genom att vara kopplad till en tjänst som kunden valt och utnyttjat. Avin från public service kan snarare läsas som en inbjudan till civil olydnad. ”För endast 519 kronor i kvartalet beordras du stödja en verksamhet som systematiskt besudlar det enda som du håller heligt”, lyder erbjudandet.

Vad exakt är det som Radomir och Krister Kronlid (s) älskar att håna? Den bosniska staden Prijedor 31 maj 1992 är ett exempel. De serbiska myndigheterna utlyser en order om att varje muslim och varje katolik skall bära ett vitt band runt armen. Likaså ska husen och lägenheterna märkas med vita flaggor. Detta för att lättare urskilja vilka som ska dödas och fördrivas. Omarska och Trnopolje, fångläger enligt nazistisk modell, fylls med 31.000 fångar som dagligen torteras och kasseras. Mellan 1992 och 1995 mördas drygt 3.000 civila, däribland 102 barn, i Prijedor.

Srebrenica_massacre_memorial_gravestones_2009_1Utvecklingen sedan Expressens avslöjande har varit obefintlig. SVT har lovat att ”ta en diskussion med Radomir”, och Radomir har lovat att lägga band på sitt ”engagemang i balkanfrågor”. Vi har här ett löfte om ett försök till nedtrappning av folkmordsförnekelse. Hur lugnande ett sådant framsteg än verkar måste skeptikernas oro tas på allvar.

Förutom i Serbien och Ryssland finns till min kännedom ingen kanal i världen än SVT som har sänt en historierevisionistisk tv-dokumentär där bosniaker i Srebrenica på ett intrikat sätt utmålas som medskyldiga till sin egen utplåning. Den konspiratoriskt lagde kan inte hjälpa än att begrunda en osannolik tillfällighet: att en sådan dokumentär sänds i just den kanal som råkar vara Radomirs arbetsgivare. Dokumentären åtföljdes av väldigt få förklaringar och inte en enda ursäkt. Lika tyst från SVT:s ledning blev det efter Expressens reportage.

Idag minns vi Prijedor 1992, och det gör vi genom att bära ett vitt band kring armen. Från Malmö till Stockholm hålls manifestationer av personer som har upplevt islamofobisk fascism i vår tid. Vad kan vara mer passande än att ansluta sig? Islamofobi har blivit den genomsnittlige européens vanligaste tidsfördriv; ta chansen och visa att det finns annat här i livet.

Kommer Radomir, tro? Om historien är en vägvisare så lär han prioritera den inbjudan från sina personliga vänner, vars politiska åsikter han, enligt utsago, inte ”nödvändigtvis” delar, till en fest någonstans i närheten av minnesceremonierna. Det är nämligen så det brukar gå till. Någon SVT-sändning från minnesdagen är heller inte att vänta.

/Alen Musaefendic, debattör

Terminologi – kommunism

Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Senast tittade vi på nazism. Vi fortsätter med kommunism.

Enligt Nationalencyklopedin innebär kommunism följande:

kommunism (franska communisme, ytterst av latin commu´nis ‘gemensam’), benämning på en rad besläktade idéer om att egendomen bör vara gemensam eller åtminstone jämnt fördelad i samhället. I marxistisk-leninistisk teori betecknar termen det slutstadium i mänsklighetens utveckling, då klasser och utsugning har upphört och produktionsresultatet fördelas till alla efter behov.

Encyclopaedia Britannica kan man läsa följande om kommunism:

communism, the political and economic doctrine that aims to replace private property and a profit-based economy with public ownership and communal control of at least the major means of production (e.g., mines, mills, and factories) and the natural resources of a society. Communism is thus a form of socialism—a higher and more advanced form, according to its advocates. Exactly how communism differs from socialism has long been a matter of debate, but the distinction rests largely on the communists’ adherence to the revolutionary socialism of Karl Marx

Russia
Hugo-photography / Foter / CC BY-ND

Kommunism beskrivs dels som ett drömsamhälle, ett framtida lyckorike på jorden innefattande fred och välstånd för alla, men också som beteckning på ett antal stater i Europa under 1900-talet. Idag finns kommunistiska regimer i Kina, Nordkorea, Laos, Vietnam och Kuba. Knappast någon har invändningar mot drömsamhället, men många har åsikter om både historiska och nutida kommunistiska stater. Vissa är av åsikten att kommunistiska stater är bättre än demokratiska, vilka anses vara kapitalistiska. Människor som är av uppfattningen att kommunismen är den rätta vägen menar att kommunistiska stater är mitt i processen att uppnå drömsamhället, vilket innebär fred, solidaritet, rättvisa, jämlikhet och allas lika värde. Vissa använder sig av benämningen socialism för att beskriva denna uppfattning, vilket kan ha sin grund i att man anser att socialism är ett förstadium till kommunism. Kommunismen är en totalitär och antidemokratisk ideologi, något den har gemensamt med både fascism och nazism.

Man kan tala om kommunism i teorin och kommunism i praktiken. Teoretiskt innebär den de nämnda värdeorden, praktiskt innebär kommunism den kommunism som existerat runtom i världen, en verklighet som inneburit förtryck, folkmord och ofrihet. Det finns en motsats mellan dessa två aspekter av kommunismen, något som uppmärksammades en hel del för några år sedan då dåvarande partiledaren för Vänsterpartiet, Lars Ohly, kallade sig kommunist.

Neighbours
M Kuhn / Foter / CC BY-NC-SA

Ideologin kommunism grundar sig i den tyske filosofen Karl Marx tankar om den oundvikliga och blodiga världsrevolutionen. Under Upplysningstiden filosoferades det livigt bland intellektuella om att nutiden är bättre än dåtiden och att framtiden ska bli ännu bättre. Man hade tankar om att skapa en harmonisk världsenhet med grundstenar som frihet, jämlikhet, broderskap, äganderätt och trygghet för alla. Detta skulle uppnås på en och samma gång för alla människor. 1848 författade Karl Marx och Friedrich Engels en propagandaskrift som kallades Det kommunistiska manifestet.

Lenin var först med att göra politik av kommunism

För kommunistiska partier var, och är, föreställningar om sammansvärjningar och konspirationer viktiga begrepp. Det ryska bolsjevikpartiet verkade under det ryska tsarväldets tid och var uttalade fiender till staten, vilket innebar att de blev både övervakade och förföljda. Bolsjevikerna arbetade därför i hemlighet, under jorden. På order av partiet och Vladimir Lenin organiserade man sig i ”celler” som utförde organiserade strejker, bankrån och sabotage.

Bolsjevikernas metoder fortsatte även efter maktövertagandet i samband med Oktoberrevolutionen 1917. Liksom fienden kunde se spioner, förrädare och sabotörer i bolsjevikerna kunde bolsjevikerna se detsamma i fienden. Man tyckte sig också se infiltratörer som nästlat sig in i partiet. Det är dessa konspirationsteorier, i kombination med sekretessen, som ligger till grund för att man i Sverige inte kunde ta till sig negativ information eller kritik rörande kommunism i Sovjetunionen eller andra stater.

Leninism kallas ideologin, eller snarare den tolkning och det genomförande av kommunismen, som bolsjevikerna och Lenin använde. I samband med att bolsjevikerna tog makten i Sovjetunionen påbörjades arbetet med att förändra samhället i dess yttersta fundament. Det talades om att skapa en utopi, ett samhälle utan vare sig kapitalism, orättvisor eller fattigdom. Detta skulle uppnås med hjälp av en centralt planerad ekonomi där folket gemensamt ägde alla resurser och staten bestämde hur välståndet skulle fördelas.

Stalins version av kommunismen

Josef Stalin blev Sovjetunionens ledare i praktiken redan 1924, i samband med Lenins död. Ämbetet Stalin innehade mellan 1924 och 1941 var generalsekreterare för Sovjetunionens kommunistiska parti. Mellan 1941 och 1953 var Stalin Sovjetunionens regeringschef. Stalinismen var Stalins tolkning av kommunismen, vilken innebar ett än större mått av förtryck och terror än vad som hade varit fallet tidigare. Stalinismen innebar en mer praktisk, än ideologisk, inställning till kommunism.

1929 hade Stalin i princip utrotat allt politiskt motstånd i Sovjetunionen. Tiden mellan 1924 och 1929 hade inneburit förändringar, och till slut en stabilisering och slutgiltig form, av stalinism. I praktiken innebar stalinismen att Sovjetunionen hade ett enpartisystem, var centralstyrt, jämvikt mellan rysk nationalism och internationalism med inslag av antisemitism, förebyggande maktkamp mot fienden, säkerhetspolis med olagliga rättigheter direkt kontrollerad av Stalin, terror och förtryck mot folket och politiska mord.

Man kollektiviserade jordbruken, som gjorde att bönder tvingades att lämna sina jordbruk i händerna på staten, vilket innebar att skörden tvångsindrevs som i sin tur gjorde att bönderna försattes i svält. De bönder som gjorde motstånd blev antingen mördade eller skickade till arbetsläger, Gulag. Denna politik innebar minskad jordbruksproduktion, missväxt och svält, framför allt under 1932 och 1933. Planekonomi, centralisering och tvångsarbete som låg till grund för att flera stora projekt, exempelvis infrastrukturen, nya städer och vapenindustrin, kunde utföras, och var alla delar i den kommunism som Stalin stod för.

Mao & Stalin
andydoro / Foter / CC BY-NC-SA

Stalin använde sig av terror, mord på, och deportering av, oliktänkande. Inte ens andra företrädare inom socialismen eller kommunismen undkom. Mordet på Trotskij är ett av de mer kända exemplen. Tortyr var ett verktyg som användes av säkerhetsstyrkorna för att pressa fram angivelser beställda av partiet. Stalin insåg att landet inte kunde förbli ett jordbrukssamhälle utan skulle industrialiseras så snabbt som möjligt. Landet låg långt efter internationellt sett i denna utveckling. Utan denna omställning hade Sovjetunionen förmodligen förlorat kriget mot nazisterna under andra världskriget. Tiden efter andra världskriget innebar en än starkare makthierarki i partiet, där utrensningar, bland annat antisemitisk, inom partiet. Judar ansågs vara amerikanska spioner eller illojala sovjetmedborgare.

Maoismen krävde flest människoliv

En annan, och omfattande, inriktning av kommunism är maoism. Maoismen utvecklades av Kinas kommunistiska parti och innebar i praktiken den totalitära regim, Folkrepubliken Kina, som leddes av Mao Zedong mellan 1949 och 1976. Officiellt var Mao president åren 1954-1959, men fungerade som landets diktator fram till sin död 1976.

Än idag finns maoismen inskriven i Kinas författning. Maoismen är den ideologi som har krävt flest människoliv i världshistorien. Maoismen är en modifierad och utvecklad version av marxism-leninismen. Stalin såg Mao som en stor marxist-leninist. Den proletära revolutionen, som är en viktig del av kommunismen, skulle, enligt Mao, genomföras med hjälp av bönderna. Mao förespråkade dessutom en fortsatt klasskamp även efter revolutionen. I kontrast till leninismen och stalinismen skulle revolutionen i Kina genomföras genom massmobilisering av folket. I Maos lilla röda kan man läsa om Maos idéer och tankar om hur revolutionen ska genomföras och om hur Kina ska styras efter revolutionen.

Mao menade att makten skulle uppnås med gerillakrigföring. Gerillakriget syftade till att besegra Kuomintang-regeringen styrd av Chiang Kai-Shek, men också den japanska invasionen skulle stoppas. Taktiken var att, genom att inta by efter by, få befolkningen att förstå att centralmakten måste bekämpas. Så småningom, allteftersom nätverket blev större och större, blev också stödet för Mao och hans politik tillräckligt stort för att kunna göra allvar av att angripa större städer. Gerillasoldater kunde relativt snabbt vinna stora landytor och var svåra att uppdaga, då de enkelt kunde kamouflera sig och smälta in i lokalbefolkningen.

Tiden efter kommunisternas maktövertagande i Kina innefattade organiserade systematiska utrensningar, så kallade ”kampanjer”, vilka innebar att politiska motståndare förföljdes, eliminerades och diskriminerades för vad de var, och inte för vad de gjort. Mest utsatta var borgare och godsägare.  Det Stora Språnget, som innebar att Kina industrialiserades, misslyckades såtillvida att landet drabbades av ekonomiskt kaos och svält, kom sedermera att följas den Stora Proletära Kulturrevolutionen (1966-1976). De var båda milstolpar i Maos politiska verk.

Under denna tid rensades, i Maos ögon, kapitalistiska makthavare ut och skulle bana väg för en ny kultur anpassad till det socialistiska samhället. Under detta arbete mördades tusentals meningsmotståndare och miljontals människor sattes i fängelse eller landsförvisades. Dessa utrensningar och påföljande tumult fick konsekvenser, vilka innebar att statsförvaltningen kollapsade och Kina drabbades av ett ekonomiskt upplösningstillstånd. Då såg Mao det nödvändigt att armén ingrep för att återställa ordningen i landet. Arvet efter maoismen hänger kvar i Kina. Landet har fortfarande inte infört demokrati utan är fortfarande en marxistisk-leninistisk enpartistat, trots yttre krav på reformer.

I Sverige har kommunismen idag inget politiskt inflytande. De aktiva partierna idag är Kommunistiska Partiet och Sveriges Kommunistiska Parti.

Lenin
graneits / Foter / CC BY-NC-SA

Kommunismen är den ideologi i historien som krävt flest människoliv. Vi kan inte blunda för vad kommunismen har åstadkommit i praktiken gällande lidande, förtryck, folkmord och brist på mänskliga rättigheter. Vi kan inte glömma alla de människor som mördats i kommunismens namn. Det är enkelt att älska och förstå kommunism. Det är lika enkelt att hata och förkasta kommunism. Vi måste lära oss att skilja på teori och verklighet. Teorin är en dröm, men låt den förbli en dröm. Verklighetens kommunism har aldrig fungerat, fungerar inte och kommer aldrig att fungera. Det är en ideologi som bygger på att vinna makten via våldsbejakad revolution och inte på demokratisk väg. Det är en av många anledningar till varför kommunismen bör likställas med fascismen och nazismen.

I tidskriften Respons kan man läsa att ”Kommunism och nazism var tvillingar som föddes ur första världskriget”, i efterspelet och den kaos som rådde i Europa efter första världskriget.

I en ledare i Dagens Nyheter kan vi läsa om kunskapsbrist och insiktslöshet rörande kommunism.

En recension av antologin ”Kommunismens idé” kan läsas här.

Myt: Folkmord på vita

Gästinlägg av politifonen
Det pågår inom vit-makt-miljön en propagandaspridning som tar formen av en folkmordsanklagelse. Påståendet är att ljushyade människor är en sammanhängande grupp, så kallade vita, och att dessa är utsatta för ett pågående folkmord. Relativt ofta anförs FN:s konvention om förebyggande och bestraffning av folkmord som beskrivning av vad som pågår, närmre bestämt artikel II.
Den lyder enligt följande:

CANADA TYPE »Social Gothic« ✾ Black & White (for widescreen displays)
arnoKath / Foter / CC BY-NC-SA

Artikel II

I denna konvention förstås med folkmord envar av följande gärningar förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan nämligen,

a) att döda medlemmar av gruppen;

b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada;

c) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis;

d) att genomföra åtgärder, som äro avsedda att förhindra födelser inom gruppen;

e) att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp.

Jag har hämtat översättningen ur Said Mahmoudis antologi Folkrättsliga texter, Norstedts Juridik 2006. Den engelska texten kan läsas här.

Vanligast är att c) används som gärningsbeskrivning  av vitmaktförespråkarna och att immigration av andra än ljushyade till länder som Sverige, USA och England påstås vara gärningen. Se exempelvis den presstödsberättigade tidningen Nationell Idag, nynazistiska SMR:s webbplats eller den här tråden på ‘ungdomsforumet’ Hamsterpaj.

Folkmordskonventionen ställer relativt höga krav på vad som utgör folkmord. För det första är folkmord en gärning, där vit-makt-aktivisterna menar att lagstiftning i linje med FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna, flyktingkonventionen och andra traktater är själva gärningen. De kallar det för massinvandring och andra skrämselord. Problemet är givetvis att tillåtande av invandring under starkt reglerade former efter demokratiska beslut inte är en gärning av det slag som ändamålet med folkmordskonventionen omfattar. Migrationsrätten är till stor del en följd av FN-traktater och annan folkrätt, så påståendet blir indirekt att FN påbjuder folkmord samtidigt som FN förbjuder folkmord, vilket knappast kan vara avsikten med FN:s regelverk.

För det andra ska gärningen vara förövad i avsikt att förinta människor. Det framgår av preambler till traktaterna (ett slags vägledande förord) samt förarbeten till lagar som utlänningslagen, vilka reglerar rätten till migration, att avsikten med dem inte är att förinta någon människa utan att skydda individuell frihet och göra det möjligt för människor att fly förföljelse och omänsklig behandling.

Vidare påstås att c) är tillämplig på migrationsrättens tillåtande av invandring. Antagandet är alltså att lagstiftningen är påtvingad befolkningen inom dess jurisdiktion, något som är helt på tvärs med hur det demokratiska statsskicket faktiskt fungerar. Det är heller inte så att människor i Sverige tvingas bo på vissa platser eller tvingas att flytta hit, eller på annat sådant sätt tvingas, vilket är något som ordalydelsen i c) kräver för att vara tillämplig på en situation.

Vit-makt-aktivisternas idé är att om en grupp människor är i minoritetsställning gentemot en annan grupp så hotas dess överlevnad. Grupperna som ställs emot varandra är ljushyade gentemot alla andra. Föreställningen är fantastiskt banal och premissen säger i princip att om jag bjuder in tre mörkhyade personer att bo i mitt hem så försöker jag förinta mig själv. Bakom premissen finns en idé om att det pågår ett raskrig, där människor med olika hudfärg är inbegripna i att försöka utrota varandra, vilket alltså även skulle komma till uttryck i parlamentariska sammanhang. Idén tar sig flera olika uttryck, från utgångspunkten att hudfärg medför särskilda politiska intressen och därmed är determinerande för hur människor använder parlamentariska institut till att hudfärg bestämmer att människor vill utrota andra.

Att det är en löjlig förutsättning torde vara uppenbart för envar. Ett konkret exempel på att den inte stämmer är Sverige idag, där det finns många minoritetsgrupper med annan hudfärg eller etnicitet än den som emellanåt benämns som etniskt svensk, ett begrepp som i sig är kontroversiellt. Romerna och samerna är exempel på sådana grupper, men för att göra exemplet riktigt tydligt kan vi helt enkelt peka på gruppen somalier istället då de generellt är mörkhyade och är relativt få. Det är knappast så att somalier i Sverige är utsatta för folkmord här, trots att de är i minoritet i förhållande till många andra grupper.

Med gärningsbeskrivningen kraftigt ifrågasatt och påståendet om avsikt helt undanröjt samt resonemanget rörande minoritetsställning avfärdat återstår mycket lite av vit-makt-aktivisternas resonemang. Myten om folkmordet på ljushyade är ändå relativt livskraftig, så vi får antagligen anledning att återkomma till den flera gånger framöver.

/Elwa Ninpo

Läs också del två i vitmaktserien vi har skrivit.

Vad är folkmord?

Är det rätt eller fel att kalla massmordet i Srebrenica 1995 för folkmord, etnisk utrensning eller ”devalverar” man begreppet och förringar andra folkmord genom att ”använda det för ofta”. Vi kikar närmare på det.

Nyligen var det minnesdagen över offren i Srebrenica. Då, 1995, mördades ungefär 8.000 muslimska bosnier av serberna på grund av att de var muslimer. Detta definieras som en del av ett folkmord mot de bosniska muslimerna, av de allra flesta människor.

x-ray delta one / Foter / CC BY-SA

En del påpekade i samband med minnesdagen att det var fel att kalla det folkmord. Folkmorden under andra världskriget, t.ex. mot judarna, eller det som hände i Rwanda var folkmord, tyckte de. Och på nåt sätt anser de att begreppet folkmord urvattnas om det används vid ”små massmord”. Eller om man försöker påstå att bombningarna av civilbefolkningen i Hiroshima och Nagasaki med atombomber under andra världskriget var folkmord.

”Sluta kalla allt för folkmord!”, säger några kritiska röster.

Vad man än anser om olika massmord och folkmord kan det vara värt att titta vad  FN:s konvention om folkmord säger:

I denna konvention förstås med folkmord envar av följande gärningar förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan nämligen,
a) att döda medlemmar av gruppen;
b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada;
c) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis;
d) att genomföra åtgärder som äro avsedda att förhindra födelser inom gruppen;

och

e) att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp

Begreppet folkmord är som ni ser ett vidsträckt begrepp. Det är mycket som kan, bör och ska täckas av begreppet.

För att massmord ska ses som folkmord ska de ovanstående punkterna omfatta en nationell, kulturell, religiös eller etnisk grupp, helt eller delvis.

Den första punkten är lätt att förstå sig på, en vilja att utrota/eliminera en grupp människor helt eller delvis. De andra punkterna, att påtvinga en grupp helt eller delvis sådan terror som högst troligt skapar långvariga själsliga skador, eller att sänka levnadsstandarden för gruppen, kan verka luddiga, men är extremt viktiga.

Om man ser närmre på folkmorden i Rwanda och mot judarna under andra världskriget så utgjorde flera punkterna en del av folkmordsprogrammet. Dessutom inleddes folkmorden med att man sänkte levnadstandarden för folk och åsamkade många ”själslig skada”. En person som undgick förintelsen i Rwanda och nazityskland, men levde med en usel levnadsstandard, var också utsatt för skräcken för förintelse och folkmord, även om de inte direkt utsattes för mordförsök. INDIREKT massmord är också massmord, enligt konventionerna.

Den sista punkten om att överföra barn i stor skala bör vi i Norden fundera över. I Sverige och Norge gjorde vi det mot finnar, romer och samer. I Danmark utsattes eskimåer för detta. Enligt FN KAN det definieras som en del av ett folkmord.

Så, det är inte alls fel att kalla det som bosnier utsattes för för folkmord. Serbiska extremister försökte utrota delar av dem och tvingade dem att leva med usla levnadsvillkor. Och verkar att ha fortsatt med sina planer om de inte hade blivit hindrade.

Och, det är inte heller fel att kalla de amerikanska bombningarna av Hiroshima och Nagasaki för folkmord, om man anser det. Att massmörda civila japaner bara för att de är japaner är faktiskt också folkmord enligt definitionerna.

Överhuvudtaget är det idiotiskt att denna artikel ens ska behöva skrivas. Istället för att argumentera, slåss och käbbla om ”mitt folkmord är mer äkta än ditt” eller ”mitt folk utsattes för värre folkmord än ditt folk”, så bör vi lägga mer tid och energi på att granska och hålla utkik efter de gemensamma mönster som de olika folkmorden uppvisar. Och hjälpa till att lära varandra att sluta vara rädda för främlingar och sluta att hata andra grupper av människor.

Farlig mentalitet

En krönika av Andreas Meijer (blogg).

”Kritiserar man invandringen så kallas man rasist!”. Så brukar det låta – främst från de som kritiserar invandringen och sympatiserar med Sverigedemokraterna. Jag och andra som kritiserar SD och den typen av segregerande ideologi, fyller ibland i de luckor som SD lämnar tomma. Främst luckan som handlar om hur politiken kring integration skall föras. När SD är tystlåtna väljer jag att falla tillbaka på historia: SD driver en politik som strävar mot ett etniskt och kulturellt homogent samhälle.

Head for Chess 62:365
andreasnilsson1976 / Foter / CC BY-NC-ND

I en diskussion fick jag frågan om jag inte ser något mellanting mellan att ta in alla som söker asyl, och att genomföra etnisk rensning. Jo, det gör jag. Realistiskt så kommer vi inte kunna ta emot alla som skulle behöva vår hjälp. C:a 750 miljoner människor lever idag utan daglig tillgång till rent vatten. C:a 1,4 miljarder lever i extrem fattigdom. Vi har inte den kapaciteten även om vi så skulle vilja. Vi måste ha regler och vi måste arbeta utefter den verklighet vi lever i. Lösningen är global, vilket gör att vi måste agera globalt och ställa krav på våra ”vänner” i den globala överklassen. Utan ett globalt samarbete så kommer detta aldrig att lösas. Det handlar om att vi måste komma överens om att sluta utnyttja och exploatera fattiga länder (vi står på axlarna på de länder som vi tar emot invandrare från, tro inget annat).

Det finns dock något som är än viktigare än att diskutera intagsnivåer och ekonomisk påverkan: mentalitet.

Det skrämmande är mentaliteten

Det som skrämmer mig i och med att SD verkar ha blivit så etablerat är inte så mycket deras politik. Ibland kan jag känna: ”men låt dem få som de vill, så att det fåtal som röstat på dem börjar förstå att det inte finns något gott att hämta från det hållet — invandringen är inte problemet och inte heller lösningen”.

Det jag ogillar är den mentalitet som på vissa håll verkar börja ta plats i den s.k.”svenska själen”. En mentalitet som tillåter vissa att nedvärdera andra människor bara för att de är av en annan etnisk härkomst. En mentalitet som tillåtit rasistiska skämt och en rasistisk jargong. En mentalitet där några hela tiden känner att de måste försvara sig själva genom att upprepa mantran som: ”jag är inte rasist, men…” eller ”men det får man väl inte säga för då är man väl rasist?”. Med uttryck som ”utisar”, ”asylanter” och ”skäggbarn” för de som söker asyl och med hån som ”batikhäxa” eller ”blattekramare” för de som väljer att stå upp för ett humant ideal. Den mentaliteten skrämmer mig.

När den mentaliteten börjar få fotfäste och görs till vardag så närmar vi oss ett farligt samhälle. Det finns krafter som ligger bakom diverse främlingsfientliga nätsidor, där detta redan är vardag! Där de uttryck jag just räknat upp inte ens väcker någon uppmärksamhet, som om det verkligen var ohyra vi talade om! Jag är rädd i och med att SD, som nu är ett riksdagsparti, är med och stödjer den här typen av mentalitet. I och med att flertalet av de som befinner sig i den här delen av internet röstar på SD – det är normen för dom – så är det också den bilden som förmedlas till mig, som betraktar utifrån. Och det jag ser skrämmer mig.

Verkliga problem istället för ihopfantiserade dito

Det är här SD kommer in i bilden på riktigt. De är mycket duktiga på att forma politiken så att all skuld kan läggas på invandringen. Enligt mig har de sociala problem vi ser i Sverige helt andra orsaker:

  • Finanspolitik och devalvering av valutan
  • Fokus på ett individualiserat samhälle
  • Rationaliseringar av produktionssektorn
  • Utflyttad produktion (outsourcing)
  • Minskat socialt skydd
  • Utförsäljning av välfärden
  • Möjlighet att försnilla skattepengar genom ”legitima” företag
  • En övertro på materiell och ekonomisk tillväxt för en säkrad framtid
  • Överdrivet omhuldande av näringslivet, t.ex. flytta vinstutbetalning från löntagare till aktieägare
  • En mentalitet som går ut på: ”sköt dig själv och skit i andra”

Att lösa dessa saker med ”en ansvarsfull invandringspolitik” är inget annat än nonsens. Migration är en del av samhället. De problem som finns inom området måste naturligtvis diskuteras, men inte på bekostnad av alla andra frågor. Inte på bekostnad av en human människosyn. Inte på bekostnad av det vi alla har rätt till — ett egenvärde som medmänniska.

En krönika av Andreas Meijer (blogg).

Mer läsning:

— Alex Bengtsson på Stiftelsen Expo skriver om folkmordsretorik med vissa beröringspunkter till denna artikel.

I Srebrenicas fotspår

I Srebrenicas fotspår…

OBS: Vi vill varna känsliga tittare för att filmerna som länkats kan vara svåra att se! 

Att gå i Srebrenicaoffrens fotspår är svårt för en människa med omtanke och medmänsklighet. Varje steg kan kännas som ett tungt ansvar då man till varje pris vill gå respektfullt och försiktigt med känsla att inte störa fridfulla mammors söner, män och pojkar som valdes ut till avrättning inför omvärldens TV-kameror.

Allt detta har skett då FN bevakade området. FN:s holländska 3:e bataljon tog bland annat emot brännvin från den kända krigsförbrytaren Ratko Mladic för att senare festa hela natten i närheten av platsen för massavrättningar som pågick i timmar.

Srebrenica_begravningAtt gå i Srebrenicas fotspår är väldigt smärtsamt och ansvarsfullt men många har valt den tuffa vägen för att minnas och att uppmana andra att tänka på hatretorikens konsekvenser, som en rad mäniskorättsorganisationer världen över och naturligtvis i Bosnien.

På hemmaplan har vi Expo som utmärker sig med enorma kunskaper och förståelse för det som har hänt och tydliga varningar om hatretorikens konsekvenser. Högerextremism och nationalism som bakgrunden till genocid och den etniska rensningen i Bosnien.

Alex Bengtsson (Expo) om Sverigedemokraterna: ”Blodet från de små vägarna i utkanterna av Srebrenica syns i ett riksdagspartis ungdomsförbunds retorik och högfärdigt formulerade visioner.”

Varje steg man tar i minnesstund för Srebrenicas offer är heligt och lämnar bakom sig bestämda spår som vittne till den tid då människor valdes ut till avrättningar, skyldiga för sina namn och ursprung, skyldiga för allt som deras förfäder var och varje promille av det onda och smutsiga som påstås har funnits i deras gener.

Som en del av ett folk som hotades med utrotning delar jag den känslan med många som upplever att vi började vakna ur ett kollektivt trauma för att berätta och vittna om ca 2 miljoner flyktingar. Att berätta om en kedja av koncentrationsläger, massavrättningar, våldtäkter, uppbrända hus och städer.

Innan dess, så var vi helt tysta.

I cirka 20 år har vi funnits världen över och jakten efter nya utbildningar, arbete, familjeplikter och nya språkkunskaper kändes ibland som en möjlighet att glömma bort, att övervinna rädsla, chansen att vända om, att kämpa och gå vidare. För inte så länge sedan har vi med Jasenko Selimovic i spetsen tackat Sverige för att vi fick stanna här.

Det största folkmordet i Europa sedan andra världskriget började i Srebrenica den 11 juli 1995.

Det är cirka 10 000 personer som saknas efter avrättningarna.
8 327 personer har hittats i massgravar. 6 139 personer har hittills identifierats av internationell folkmordsbrottsutredning och kommission med hjälp av DNA-test.
Idag, 18 år efter folkmordet i Srebrenica, är det begravning av 409 män och bland dem 44 pojkar
mellan 11 till 17 år gamla

Srebrenicas yngsta offer är en liten flicka, ett spädbarn som ingen har hunnit ge ett namn.

Tragedin är inte över då man ständigt, under ca 20 år river upp såret, gräver upp nya massgravar i hela landet. Tragedin är inte över då många krigsförbrytare är på fri fot. Många av de största krigsförbrytarna har inte dömts i Haagtribunalen. Tragedin är inte över då extremnationalister i Forna Jugoslavien förnekar folkmordet i Bosnien.

Tragedin är inte över då man dagligen möter en hatfull retorik i Sverige som påminner om det vi en gång hörde innan man satte i gång med en rad folkmordsbrott i landet vi lämnade bakom oss. Man hör dagligen om muslimernas ondska, muslimer som fara för ett samhälle, muslimer som ett hot, muslimer som inte bör finnas i samhället, muslimer som man måste försvaras från, muslimer och deras religion som t.o.m. riskerar att erövra och utrota Europas länder.

Ironiskt nog att liknande saker skrevs till just mig:

Ingrid_islam_folkmord

Skrämmande och ironiskt nog är den rad av folkmordsbrott i Bosnien, varav det största skett i Srebrenica, enbart en del av hela den komplexa antimuslimska processen i Europa. Vi är alla pusselbitar av den här processen.

/Ida Dzanovic

Aldrig mer…

En tyst minut då du läser om mig i historieböcker. Om hur jag fördes bort från mitt hem och avrättades i gården där jag lekte som barn.

En tyst minut för mig som fick falla med tusentals ”Varför?” i mina sista tankar, liksom hundratusentals andra armenier enbart för att vi var armenier.

Jag förlåter dig då du slänger ut med armarna och säger ”Jag var inte född då. Det var inte i min tid…”
Ja, jag har förlåtit till dig innan du föddes…

Även det då jag satt i kö där döden delades ut liksom kaffe med kakor i ditt konditori.
Jag var bara en av hundratusentals romer som dog med all nostalgi och kärleksfulla låtar.

Min själ var redo att kvävas i en gaskammare. Mitt skratt, min glädje, mina drömmar och den minsta promille av det judiska som jag hade i kroppen dömdes till döden. Jag höll min värdefullaste skatt i famnen. Han var skapad av kärldek men dömd till döden för mina gener och blodet som han hade i sin lilla kropp. Det var en påstådd ondska som måste utrotas inom allt som var mitt:

”Det ska gå fort…vi ska somna in tillsammans.” viskade jag för att trösta honom medveten om att jag berättade då den sista godnattssagan.

Men du såg bara kroppar slängda i massgravar och jag undrar om du någonsin har sett en enda dröm jag hade som kördes över av grävmaskinernas hjul.
Jag blev din skam. Din heder. Ditt samvete.

Du andades djupt och ångestfullt och sa ”Jag visste inte…”

Sen böjde du huvudet ned i marken och lovade ”Aldrig mer…!”
Du lovade. Du gav mig ditt ord
.

Och jag gav till dig med all ödmjukhet rättigheter och lagar, allt som kan göra dig till en bättre människa för mänsklighetens skull.

Varför har du svikit mig då man gick med stora slaktyxor från hus till hus i Rwanda för att slå mot min kropp?

Det var något graverat i mitt namn som måste utrotas, men du var tyst och stum.

Det var i din tid. Du visste… Men denna gång så sa du ”Det var långt ifrån mig..!”

Inte här. Inte i vår tid. Synd att vi visste inte. Synd att det var långt bort annars skulle man göra någonting åt…

Och medan jag köade till döden blek och stum, inför omvärldens TV-kameror och inför FN:s soldater, igår, i din tid, på din lilla kontinent, bara 1,5 timme med flyget från din älskade Stockholm. Då hade du ingenting annat att säga utom ”Det kan aldrig hända här, det som hände i Bosnien!”

Jag dog inte liksom människor i din närhet, i en bilolycka, av en hjärtattack eller cancer.
Jag dog för det som graverades in i mitt namn och det som mina förfader var.
Mitt blod och mina gener vittnade mot mig själv.

Jag var någonting äckligt och vidrigt som spottades ned, något som måste utrotas för en bättre värld. Och varje gång, det sista jag såg var högmodiga övermänniskor som beslutade om att mitt, just mitt liv måste släckas.

Vad har du att lova och säga till dem som inte är födda än..?
Har du förverkligat en enda dröm jag hade..?
Kan du släcka lampor, kyssa ditt barn i kinden och önska god natt utan rädsla för samvetets spöken?
Jag är samma människa som dör gång på gång inför samma människor som tittar på.
Jag är inte död så länge du hör mig:

Hur många gånger till kommer jag att dö…

och höra det ständiga löftet ”Aldrig mer..”?