Carl Norberg är antisemit och förintelseförnekare. Även en av partiets grundare var antisemit och har yttrat sig om att Tyskland blomstrade under Hitlers tid. Norberg själv har inget emot att skriva krönikor åt kryptonazisterna i Nationaldemokraterna.
Partiet De Fria är högerextremister med kopplingar till den rasideologiska och antisemitiska tidningen American Free Press (AFP). AFP grundades av den amerikanske förintelseförnekaren Willis Carto, Partiet De Fria anordnar bl.a. föreläsningar med den svenske förintelseförnekaren och antisemiten Carl Norberg. På sociala medier länkar man ofta till högerextrema tidningar som Nya Tider. En av partiets grundare, Peter Storm, har inte endast utmålat Jean Baptiste Bernadotte som ”pseudo-jude” och hävdat att Tyskland ”blomstrade” under Hitler. I Storms texter påträffas även formuleringar som påminner om Monserrats retorik, eller vad sägs t.ex. om ”Rothschilds [har] tagit kontrollen i land efter land… [och] äger de facto Israel”?”
Bloggaren Torbjörn Jerlerup har samlat ett antal skärmdumpar i ett inlägg där antisemitismen och förintelseförnekelsen är tydlig.
På dessa två bilder så ser vi att det länkas till fascistiska och högerextrema sajter på PDF:s officiella FB-sida.
Jag fick förklaringen av en medlem att det länkas till både det ena och det andra så det var inte så mycket med det. På två bilder ser vi Carl Norberg arbeta för högerextrema nyhetstidningen Nya Tider. Så var det med det.
Länkar till båda bildernas ursprung: Intervju med Björn Söder Intervju med diverse politiker
Ännu en bild där Norberg intervjuar Marc Anderson från rasideologiska och antisemitiska tidningen American Free Press för högerextrema sajten Nya Tider. AFP har kopplingar till nazistiska organisationer och har även haft nazister som skribenter i tidningen. AFP grundades av den amerikanske förintelseförnekaren Willis Carto.
På en av bilderna ser vi Carl Norberg mingla med tidigare gruppen nazistiska Svenskarnas Partis ledare Stefan Jacobsson under Almedalsveckan 2014. Norberg blev utsparkad. En vecka senare är han tillbaks och så var det med det avståndstagande.
Partiet De Frias huvudfråga är banksystemet som de menar är korrupt och de vill istället skapa ett ärligt banksystem, men hur är det med deras egen ärlighet när det gäller ekonomin? I det här inlägget berättar en före detta aktivist hur omöjligt det är att få insyn i partiets ekonomi.
UPPDATERAT
Detta är från PDF:s officiella hemsida och deras FAQ:
Den bidragsmigration vi har idag är ett sätt att kapitalisera bankerna i det nuvarande ”pyramidspelsvalutasystemet”, den s k tillväxten. Bidragsmigrationen tjänstgör som penningmängdbärare
Benämner någon flyktingar som bidragsmigranter så bör alla dra åt sig öronen.
UPPDATERAT
Tony Nilsson är PDF-ledare i Göteborg kommun
Marcus Ljunggren är styrelseledamot och här delar han förintelseförnekande text från Lasse Wilhemsson. Ljunggren skriver om ”fakta” och att vi är känslostyrda – därför har fiction överträffat verkligheten och alla har hjärntvättats för att nå dit.
Idag är en speciell dag. Den 27 april 2015 kommer att inta en betydande plats i den svenska politikens historieböcker. Idag kommer Sveriges tredje största parti att offentliggöra det största antal uteslutningar någonsin i svensk politisk historia.
Det har talats om att det skulle röra sig om mellan 30 och 40 stycken, alla aktiva i ungdomsförbundet SDU. Enligt DN riskerar åtminstone 8, däribland ordförande Gustav Kasselstrand och vice ordförande William Hahne, att bli uteslutna ur SD:s partistyrelse idag. Beslutet vidimeras med att SDU-topparna ska ha haft samröre med fascism och nazism. Detta är skenhelighet i dess yttersta form, eftersom SD själva frotterar sig med inte alltid så rumsrena fraktioner, och samarbetet med den främlingsfientliga bloggen Avpixlat understryker partiets ideologiska ståndpunkt.
Ett stort antal av de SD-politiker som har kartlagts har, enligt SD-toppen, självmant valt att avgå. SDU, och förre partiledaren Mikael Jansson, väljer att starkt ifrågasätta, och protestera mot, det historiska beslutet. De anser att detta är ”det största angreppet på interndemokratin i Sverigedemokraternas historia”.
Dagens uteslutningar må vara den största enskilda utrensningen som gjorts i SD, men de är varken de första eller de sista. Inget annat parti utesluter så många av sina företrädare. Häromsistens var det en hoper SD-nämndemän som fick lämna. Uteslutningsprocessen är ett ständigt verktyg för de fyras gäng, det vill säga Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson, Richard Jomshof och Linus Bylund, att behålla den ”nya”, rumsrena fasaden intakt. Problemet är att fasaden oupphörligen spricker, lagas, spricker och lagas igen. Hur länge klarar toppstyret av att reparera de ständigt återkommande krackeleringarna?
DE FYRAS GÄNG OCH MAKTFULLKOMLIGHETEN
27 april 2015 står SD för den största uteslutningsprocessen i svensk politik någonsin.
De fyra är kontinuerligt upptagna med att städa i partiet, putsa och feja på retoriken, mörka åsikter och ideologier. Man använder sig av påstådd nolltolerans för att framstå som ett parti som värnar om allas lika värde. Denna process iscensätts med hjälp av att man frontar två unga kvinnor i Hanna Wigh och Paula Bieler, för att försöka få till en något mjukare framtoning inför väljarnas ögon i ett, annars, mansdominerat och hårt parti.
Visst har man ändrat uttrycket och retoriken. De grövsta uttalandena, med vissa undantag, tolereras inte längre. Maktspelet, regisserat av topparna, innefattar godtycklig rensning. Vissa av företrädarna får lämna, andra får stanna. Allt är en tolkningsfråga för att få bort element som kan skada, men på samma gång så väljer man att behålla element som man anser är viktiga för partiets fortlevnad och utveckling. Icke desto mindre lockar fortfarande ”islamkritiken”, och motståndet till det ständigt aktuella tiggeriet, nya och gamla väljare. Polariseringen och antingen/eller-retoriken, där man ställer utsatta grupper mot varandra, är sverigedemokratiska vapen som bär frukt, om än rutten sådan. Det finns en inneboende oro och avsky hos en del av Sveriges befolkning gentemot de grupper som SD misstänkliggör och demoniserar på ett obehagligt generaliserande sätt.
Ungtupparna Kasselstrand och Hahne, som förmodas ha frotterat sig med extremhögern samt gett uttryck för en, tydligtvis, alltför stark nationalism, anses vara till mer skada än gagn och kickas således ur partiet. Andra, som ”muslimkritikern” Kent Ekeroth, ”den politiskt omogne” Jonas Åkerlund, homofoben Björn Söder och islamofoben Thoralf Alfsson blir kvar, trots att de vid upprepade tillfällen uttryckt sig på sätt som rimligtvis borde falla utanför nolltoleransens ramar. Söder och Alfsson har förvisso degraderats (Söder har förlorat sitt politiska inflytande och Alfsson tappade sin riksdagsplats i samband med valet i höstas), men de får vara kvar i partiet. Än så länge.
VÄLJARNA ÄR PARTIET TROGET
Varför sviker inte väljarna? Varför vinner SD ständigt nya röster? En anledning är att SD, med sin oförändrade ideologi i ny förpackning, har bytt taktik. Taktikbytet består i att tona ner de mest extrema åsikterna. Man hävdar sig vara ett socialkonservativt parti, man hävdar att partiet inte accepterar rasism och man filar på hur företrädarna ska uttrycka sig, och man STÄDAR. Ständigt denna städning.
Partiet förfinar oupphörligen sin populism, man blir bättre och bättre på att fånga upp människors oro, skepsis och osäkerhet inför vad som komma skall. Genom den rumsrena retoriken vågar människor stödja ett parti, som egentligen inte har förändrat någonting. Ideologin, tankegodset och åsikterna är de samma idag som för 15 år sedan. Väljarna accepterar det, alternativt tror att partiet genomgått en remarkabel kursändring, och kommer därför heller inte att svika i första taget.
De fyras gäng
I samband med partiledarintervjun SVT nyligen gjorde med Mattias Karlsson, där intervjuaren gick till hårt angrepp mot partiet för hur man ser på Kent Ekeroths ständiga muslimfientliga uttalanden, valde Karlsson att, å ena sidan, försvara Ekeroth, och, å andra sidan, att backa ett halvt, eller möjligen ett, steg. Anledningen till detta kan stavas rädsla att förlora de mer moderata väljarna i väljarkåren. Att Karlsson egentligen, i mångt och mycket, delar Ekeroths åsikt i frågan framgår med tydlighet.
Än så länge verkar taktikbytet fungera. Väljarkåren förefaller lojal, och partiet arbetar sig stadigt uppåt i opinionen. Folket tycks immunt mot de interna motsättningar och den rasism som ständigt tar sig nya uttryck. Så länge ledningen lyckas med hästjobbet att hålla rent så kommer väljarna att vara partiet trogna. Frågan är om partiet överlever väljarna. Hur många interna stridigheter klarar partiet av? Hur många rasister klarar partiet att ta under sina vingar, för att sedan åter skicka ut i kylan så fort de visar sitt rätta ansikte? Hur länge räcker cementen man använder för att täppa till de sprickor som aldrig upphör att bildas? Hur länge orkar SD-toppen att ständigt vara på sin vakt för framtida hot?
SD är ett överlevarparti. Än så länge. SD är en bubbla som, förr eller senare, kommer att spricka, implodera, förgöras inifrån. Frågan är när väljarna kommer att stå utan parti.
Presskonferensen är försenad. Den kan följas via denna länk.
24 stycken har, enligt Richard Jomshof på presskonferensen, blivit kartlagda. 6-7 stycken har valt att själva lämna sina uppdrag, eftersom man funnit tydliga bevis på antisemitiska åsikter (bl a uttryckt sig positivt om Hitler) och ”dubbel-anslutning”, d v s medlemskap i både SDU och NU (Nordisk Ungdom). SDU ska också ha samarbetat med främlingsfientliga nätbloggen Fria Tider. SD väljer att inte offentliggöra namn på de 7 som idag har uteslutits. De namngivna är, än så länge, Gustav Kasselstrand och William Hahne. Eftersom Kasselstrand och Hahne fört ett medialt krig är det inte svårt att se att de utgör en del av de 7 uteslutna. De övriga, såväl uteslutna som de som avsagt sig sina uppdrag, väljer man att behandla internt tills vidare. SD har valt att skriftligen varna de företrädare som uppträtt olämpligt.
Det återstår att se hur partiet påverkas internt av denna politiskt historiska händelse. Att väljarna, än så länge, håller sig lojala i opinionen, är rimligt att anta. Däremot kan det mediala krig, inför öppen ridå, som utspelar sig just nu, komma att skada partiet internt. Det finns personer inom moderpartiet, men också i ungdomsförbundet, som står bakom Kasselstrand och Hahne. Vilka väljer att hänga med partitoppen, och då tvingas till att foga sig till deras spelregler, och vilka väljer att självmant lämna Sverigedemokraterna? Det är inga höga odds på att vi inom en snar framtid kommer att bevittna fler uppseendeväckande avslöjanden. Om det kan en spekulera i all oändlighet, men det tänker jag inte göra här eller nu.
Sverigedemokraterna pratar inte längre öppet om begreppet ras. Men partiets nuvarande principprogram bygger fortfarande på rasföreställningar. Dessa kommer numera till uttryck i ett resonemang om ”den nedärvda essensen” på sidan 8 i programmet:
”Vi tror inte på teorin om att människor föds som blanka blad som kan fyllas med vilket innehåll som helst. Miljön har visserligen en stor betydelse för individens utveckling och samspelar ofta med det biologiska arvet och den fria viljan. Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen.”
Den första meningen är en uppgörelse med liberalismen och socialismens positiva människosyn där den nyfödda människan är ett tomt blad med potential för både godhet och destruktivitet beroende på hur människan formas av den sociala miljön. Miljön spelar förvisso en roll enligt SD (och den samspelar enligt dem med det ”biologiska arvet”). Men SD lägger stor vikt vid tanken om en ”nedärvd essens” hos varje människa som ”inte kan undertryckas … utan konsekvenser”. De går vidare och slår fast att dessa ”nedärvda essenser” är unika hos ”vissa grupper av människor”.
Rasföreställningar bygger just på tanken om att vissa egenskaper hos grupper av människor går i genetiskt arv. Det är grunden i begreppet ras. Biologisk rasism baseras på att vissa grupper av människor anses ha genetiskt nedärvda egenskaper som gör dem överlägsna andra grupper av människor.
Det går inte att tolka SD:s tal om ”nedärvda essenser” på annat sätt än att man just pratar om genetiskt nedärvda egenskaper som är unikt för vissa grupper av människor: det vill säga ras. Detta eftersom SD här inte pratar om vad det ”tomma blad” som en nyfödd människa utgör kan fyllas med för kultur, sedvänjor och religion. Här handlar det om ”essenser” som går i arv till det nyfödda barnet. Det är därför Sverigedemokraterna pekar ut befolkningstillväxten bland muslimer som ett hot mot Sverige. Varje muslimsk bebis ärver enligt SD egenskaper som pekas ut som ett hot mot Sverige. Tanken att dessa barn växer upp och blir en del av samhället precis som alla andra, så länge de sociala villkoren inte segregerar och stänger ute, finns inte hos Sverigedemokraterna. Dessa bebisars ”nedärvda essenser” kan inte ”undertryckas utan konsekvenser” enligt SD.
Sverigedemokraternas principprogram lyfter på ett smidigt sätt fram föreställningar om ras, det vill säga genetiskt nedärvda gruppegenskaper, utan att en enda gång använda själva begreppet ”ras”. Begreppet ”nedärvd essens” låter Sverigedemokraterna prata om ras i principprogrammet utan att behöva smutsa ner sig med det historiskt belastade rasbegreppet. Om detta bör vi berätta.
400 flyktingar drunknade nyligen på en båt till Europa. Det finns rapporter om att muslimska flyktingar kastat ut andra flyktingar (som var kristna) från en båt till Europa. Det kanske chockade en del. Men det drunknar tusentals varje år på väg till Europa. En del känner vi till med namn. 16264 av dem listades i ett blogginlägg jag skrev för några år sen. Och att migranter kastas överbord är ingen nyhet.
Att lära känna en flykting på djupet innebär också att du förr eller senare får veta hur de tog sig hit.
För det första är det dyrt. Du betalar motsvarande 50 000-70 000 kronor. En familj jag känner som flydde (två vuxna och två barn) betalade motsvarande 200 000 kronor. Betalar man lite mer kan man få en säkrare resa. För att komma vidare från Italien eller Grekland behövs i princip alltid ett falskt pass så man kan komma till Sverige. Annars fastnar man i Grekland eller i Italien.
Huvudrutterna är via Turkiet till Grekland eller via Marocko till Spanien eller Libyen till Italien. Den via Turkiet anses säkrare rent resemässigt men den via Libyen anses bättre om man vill till Sverige. (Enligt vad några har sagt till mig.)
En av flyktingarna i Borgholm denna vinter berättade för mig att han färdades till Libyen via ett grannland. I Libyen var han fast en hel månad. Sen reste han över och vid färden bytte man båt tre gånger. Vid ett tillfälle kastade skeppets ägare, som var beväpnade, överbord några män som klagade på något. Sen färdades han via Italien till Sverige. Han är från Eritrea.
En annan från Syrien var fast i Libyen 21 dagar i en källare. Sen reste han till Italien med båt med inte mindre än fem byten. Ett byte var ganska farligt. Båten de färdades med höll på att sjunka. De mötte båten de skulle byta till i sista sekunden. En timme efter att de lämnat båten sjönk den.
En annan hörde talas om att en båt som skulle åka från en hamn samtidigt som den han åkte i, sjönk.
Eller killen från Mali som reste nio månader hit efter att släkt och grannar samlat pengar. Efter sju månader tog han sig över Medelhavet mellan Spanien och Marocko. Han var länge i Libyen och mötte den grymma rasismen där mot svarta afrikaner och fick pistoler riktade mot pannan flera gånger. Han ska utvisas tillbaka till krigets Mali nu.
Men jag har också hört om flyktingar som rest ganska säkert över Medelhavet.
Rutten via Turkiet anses säkrare men ändå vet jag en flykting som låg fem timmar i vattnet utanför en turkisk ö innan han räddades. Han gjorde tre försök att fly över havet tills han nådde Grekland. Väl där skaffade han papper för att resa på falskt ID till Storbritannien. Men han valde att stanna i Sverige som han trivs bättre i.
När vi tänker på migration och flyktingar tänker vi i Sverige oftast på de svenska Amerikaresenärerna. De reste ganska tryggt och ganska billigt. Det gjorde att även underklassen kunde resa och man kunde resa legalt. Den situationen har inte flyktingarna som försöker komma till Sverige idag. För dem är det dyrt och farligt.
I rasistmedia cirkulerar just nu en serie artiklar om det som kallas ”tiggande romer” som äger ett flertal bilar. Det beskrivs som det avgörande ”beviset” för att tiggeri är organiserat och att alla tiggare är lögnaktiga.
Hur svarar antirasister oftast på dessa artiklar och ”avslöjanden”? Jo, genom tystnad eller genom att antyda att inget tiggeri är organiserat.
Det belyser ett problem som finns. Debatten har polariserats så att antingen är allt tiggeri organiserat eller så är inget tiggeri organiserat. Som om man som antirasist måste säga tvärtemot det rasister säger hela tiden.
Fattigdom och diskriminering generar en stark drivkraft hos människor. De som kan tar till vara på alla möjligheter till att få ett bättre liv. Här kan de tigga, därför åker de hit.
Sätten de åker hit på varierar. En del tar sig hit själv, men de flesta tar sig hit i bussar, i sällskap med andra, i någon väns bil eller liknande. Som i alla sådana sammanhang växer det upp en ny bransch med ”entreprenörer”, personer som fungerar som mellanhand. En del av ”mellanhänderna” är rötägg med kopplingar till organiserad brottslighet, andra vill göra en insats för att hjälpa folk och har ärliga avsikter. Romerna har ofta starka band till varandra som grupp och stöttar varandra, vilket stärker detta samarbete.
Därför är tiggeriet i Sverige varken organiserat eller oorganiserat. Folk reser i grupp. Folk får hjälp av personer på plats med kännedom om var det finns bra ställen att tigga på och får hjälp med skjuts och liknande (eller får betala dyrt för det).
Är det konstigt att det är så?
När svenskar emigrerade till USA hjälpte svenskarna varandra i USA. Motiven varierade. Allt mellan personer som skapade företag och gav jobb och hjälp och bostad till svenskarna till rötägg som förde in emigranterna i maffian. (Chicagos berömda maffia som Al Capone ledde grundades av skandinaver.)
Alltid när rasister vill ge sig på någon folkgrupp skjuter de in sig på denna sorts formella och informella strukturer för att hjälpa varandra. Förbindelser mellan moskéer anses vara tecken på muslimska konspirationer. Judiska migranter ansågs vara konspiratörer av de nazistiska antisemiterna. Den kinesiska maffian och kinesiska sammanslutningar för att hjälpa varandra i östra USA, användes av rasister för att smutskasta alla kineser för 90 år sen och den mexikanska maffian och dess underjordiska smuggelorganisationer anses vara bevis för lömska mexikanska intriger idag.
När nazisterna tog makten på 1930-talet i Tyskland var en av deras första och främsta måltavlor tiggarna. Både inhemska tyska och diverse så kallade ”zigenska” tiggare, d v s romer, sinter och andra grupper.
Situationen i Tyskland 1933 var ganska lik dagens, för tiggarna. De var förföljda, bespottade och hatade. För att överleva hjälpte man varandra.
Nazisterna gjorde en stor sak i sin propaganda av upptäckter av ”organiserat tiggeri”. Poängen är att de inte hade fel. Det fanns, liksom idag, personer som agerade mellanhänder och tiggare hjälpte varandra.
Men nazisterna blåste upp detta och spred myten att ”ALLT” tiggeri var organiserat, att inga tiggare var fattiga och att tiggeriet på något sätt hotade samhället och kulturen och ingick i någon sorts konspiration mot tyskarna.
Under sommaren 1933 arresterade nazisterna, under Joseph Goebbels befäl, tiggarna i Tyskland. Goebbels gav order till massmedia hur de skulle skriva. Tiggeriet skulle beskrivas som organiserat och alla tiggare som lata, arbetsskygga och asociala. Som svindlare som blivit rika på att tigga.
Överallt där det finns människor söker sig människor till andra människor. En del av människorna hjälper andra, utan egen vinning. En del andra är mer driftiga och ser en möjlighet att tjäna pengar genom att göra något för andra. (Det ser man t ex i flyktingförläggningar i Sverige där det finns personer som skaffar bil och skjutsar mot betalning, översätter eller öppnar små affärer och säljer mat.) En del av de som hjälper skor sig på andra och är inte trevliga människor, andra är underbara medmänniskor.
Det som skiljer en rasist från andra är att rasisten lyfter fram detta samarbete mellan människor för att misstänkliggöra hela folkgruppen.
Med sin islamofobiska politik och retorik gynnar Sverigedemokraterna ISIS (IS/ISIL/Daesh). Man skulle kunna tro att Sverigedemokraterna befinner sig på frontlinjen i kampen mot extrem islamism, men verkligheten är snarare tvärtom. I själva verket ingår Sverigedemokraterna i en ohelig allians med extrema islamister såsom ISIS. Varför? Förklaringen är enkel:
Sverigedemokraterna och ISIS behöver varandra för sin politiska propaganda, vilket i sin tur är menat att ge dem mer makt.
ISIS ger Sverigedemokraterna hemska och vidriga nyheter, bilder och videoklipp som får oss alla att må dåligt och sörja för offren. Sverigedemokraterna använder detta som exempel på ”islams ondska”, vilket de sedan kan använda som politisk propaganda i Sverige – för att öka sina röster – och därmed få fler riksdagsplatser, mer makt och mer pengar i politiken. Sverigedemokraternas demonisering och hot mot muslimer i Sverige och andra västländer bekräftar ISIS propaganda om väst som fientligt mot muslimer, ett väst som inte går att vara vän med utan som måste bekämpas och erövras.
Sverigedemokraterna och ISIS är överens
Sverigedemokraterna påstår att islam inte är kompatibel med västerländsk demokrati och försöker därför driva ut islam från Sverige och väst genom bl a demonisering av muslimer, moskéförbud, totalstopp av muslimsk invandring osv. ISIS håller med om att islam inte är kompatibel med västerländsk demokrati och vill därför erövra väst med våld och införa en teokratisk diktatur i dess ställe. Båda anser att det är en ideologisk kamp där krig blir en nödvändig konsekvens, och fienden är muslimen respektive icke-muslimen.
Sverigedemokraterna påstår att ISIS har den ”rätta tolkningen” av islam och att alla fredliga muslimer världen över som respekterar de mänskliga rättigheterna egentligen har missförstått islam och knappast ens är riktiga muslimer. ISIS håller med, och dödar också de muslimer som inte delar deras tolkning av islam.
Sverigedemokraterna menar att en stat som vilar på islamiska grunder är våldsam, förtryckande, sexistisk och antidemokratisk, just för att de islamiska grunderna stödjer detta. ISIS håller med och bygger just en sådan stat.
Sverigedemokraterna hjälper ISIS med rekrytering
Sverigedemokraterna hjälper dessutom ISIS med rekryteringen. I SÄPO:s rapport ”Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige” (2010) kan bland annat utläsas att det finns faktorer som ökar risken för radikalisering (och därmed till att åka ner och slåss med till exempel ISIS). I dessa faktorer ingår bland annat ”Upplevt förtryck (av folkgrupp, land eller religion)” och ”Diskriminering (av en själv eller andra)”. Då konsekvensen av Sverigedemokraternas politik och retorik bland annat är förtryck och diskriminering av muslimer bidrar de själva till fler ISIS-terrorister.
Hur mycket går inte att säga exakt, ingen kan heller veta hur många ISIS-terrorister som inte hade radikaliserats om ett antimuslimskt parti som Sverigedemokraterna inte funnits. Men vad vi kan säga med säkerhet är att Sverigedemokraterna ökar risken för radikalisering bland muslimer. Inte tvärtom.
Vi som inte håller med Sverigedemokraterna och ISIS
Vi är muslimer, kristna, judar, ateister, buddhister, hinduer, politiskt vänster, politiskt höger. Vi är majoriteten i världen som allt för ofta inte hörs i debatten när högljudda extremister som Sverigedemokraterna och ISIS skriker högt om sina påstådda ”sanningar”. Vi vill leva tillsammans, jobba och uppfostra våra barn i fred. Vi vill inte ha ert ”religionskrig”. Vi kan leva med varandra alldeles utmärkt trots olika världsåskådningar. Ni talar inte för oss. Ni talar bara för er själva och ert vidriga maktbegär.
Fler och fler vill ha tiggeriförbud. Debatten om de romska tiggarna i Sverige handlar för det mesta om vad vi i Sverige bör göra. Bör vi ge kommunalt bistånd till dem? Bör de få tigga? Bör de inte få tigga? Bör vi ha förbud? Utnyttjas de av rötägg i Sverige? Etc, etc.
Frågan är om inte vi borde skifta fokus helt på den svenska tiggeridebatten.
Den handlar inte om Sverige utan om Rumänien och en del andra länder i Europa. Om vi tar Rumänien som exempel så har vi ett helt land i EU som behandlar ett helt folk som skit. Det är ingen hemlighet men av någon outgrundlig anledning ställde aldrig EU kravet att romernas rättigheter skulle förbättras då EU släppte in Rumänien i värmen och gemenskapen.
EU har drivit ett projekt kallat ”ett decennium av romsk integrering”, men man kan fråga sig vad det egentligen har lett till, så här i efterhand det sista året av det där decenniet.
Aftonbladet har skrivit bra om romerna i Rumänien.
Intresserade kan hitta mycket mer material om romernas situation. CNN gjorde ett bra reportage om livet på Rumäniens soptippar för några år sen. Vice News reportage är också bra. Och som en påminnelse om att inte bara romerna är illa ute: ett reportage om gatubarnen i Rumänien.
Detta är orsaken till att de kommer hit. En del på egen hand. Andra i organiserad form. En del får hjälp av vänner här eller vänner i Rumänien, andra tar hjälp av rötägg för att komma hit. Det är på grund av misären i det egna hemlandet. Det är för att ge sina barn en annan framtid än soptippen där hemma.
Frågan om vad Sveriges kommuner bör och kan göra är enkel. Sätt press på Rumänien. De måste ta romers situation på allvar.
Regeringen och riksdagen borde sluta prata om tiggeriförbud och istället prata om politiska sanktioner mot Rumänien. Regering och riksdag borde ta initiativ på högsta nivå i EU för att erbjuda Rumänien och andra länder hjälp så att de kan förbättra situationen för romer. En Marshallplan är en bra idé, något som Aftonbladet föreslår. Det bör givetvis kombineras med hot om att kasta ut de länder från EU som inte skärper sig. Rumänien är ett sådant land.
Kommuner kan göra samma sak. Istället för att ge hjälp till romer via socialtjänsterna så bör man ge bistånd i form av kommunalt utrikes bistånd till Rumäniens romer, både till de som befinner sig här och till de som bor i Rumänien. På så sätt kan man kringgå sociallagstiftningen och faktiskt ge konkret hjälp till tiggarna från kommunalt håll. Kommunerna bör dessutom skicka ner personer som på plats åker ner och dokumenterar romers situation. Kommunerna bör dessutom skicka SKARPA protestnoter till Rumänien med anledning av situationen i Rumänien.
Nu är det dags att göra det som borde gjorts innan 2007 då Rumänien släpptes in i EU.
Att förbjuda tiggeri betyder bara att man förbjuder svenska uteliggare och romer som är i nöd att försöka lösa problemet med sin fattigdom genom att be om hjälp från andra. Det löser varken hemlösas problem här eller romers problem här eller i resten av Europa. Det är som att sopa skiten under mattan och låtsas att man inte ser bulan på mattan eller känner den stinkande doften av ruttna bananskal därunder.
Nämndemän har funnits i många hundra år. Vi som släktforskar hittar titeln i kyrkböcker och domböcker. Den som blev nämndeman var väletablerad i samhället, och åtnjöt omgivningens förtroende. När kommunfullmäktige sattes att ansvara för utnämningarna förvandlades systemet till att bli politiskt. Istället för att välja någon ur hela kommunens befolkning delade man helt enkelt upp posterna mellan sig, och lät partierna utse sina respektive representanter.
Det har fungerat sådär. En tråkig konsekvens är att kompetenta människor utan politisk bakgrund aldrig kommer i fråga. Systemet har därför sedan länge ifrågasatts.
Idag är det mer relevant än någonsin. Problemen med främst SD:s nämndemän har funnits en tid, men SD gör uppenbarligen inte tillräckligt för att komma tillrätta med dem. Varje nytt fall som dyker upp beskrivs som en enstaka företeelse man absolut inte kunnat förutse. Personerna ifråga har aldrig visat sådana tendenser tidigare. Ingen kunde veta. Gång på gång. Ändå måste man ställa sig frågan: Hur många av de som finns kvar därute har likadana åsikter, utan att vi känner till det?
För rättssäkerhetens skull så måste vi antingen ändra hela tillsättningssystemet, eller så kanske vi behöver genomföra samma sorts psykologintervjuer med kandidater som en del rekryteringsföretag eller chefstillsättare tillämpar. Det som händer i Sverige idag är helt ovärdigt en demokrati. Den som ska få sin sak prövad måste vara helt trygg i att bli rättvist bedömd.
Tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt vädjade till kommunerna att ändra tillsättningsförfarandet. Det har de inte gjort. Alltså behövs lagstiftning eller större ansvar från domstolarna.
Klicka för större bild.
Vi som har följt SD:s anhängares reaktioner på både Expressens rapportering och Skavlans utfrågning vet att SD:s anhängare – i alla fall de som är aktiva på nätet – ingalunda ser något problem med mönstret i det som hänt. Jimmie Åkesson är inte ansvarig för att hans vice ordförande kallade invandrare för parasiter, eftersom det var länge sedan. De förtroendevalda i kommunerna kan inte alls veta att de personer de utnämner är rasister, menar man unisont.
Visst kan enstaka personer luras, men ärligt talat – ingen av de personer som framträtt – vare sig nämndemännen eller Jonas Åkerlund – framstår ju som särskilt kapabla till att skickligt dölja sina åsikter.
Så om inga bättre metoder står till buds:
Här är ett förslag till SD-representanter: Innan du utser någon till nämndeman, ordförande eller liknande: bjud ut hen på en öl, säg något rasistiskt och se om hen håller med.
Känner du till hur många bostadsområden i Sverige som idag klassas som s.k. ”utanförskapsområden”? Känner du till vem som har bestämt vad det är för något? Det finns olika debattörer som försöker påstå och bevisa olika saker – med grova generaliseringar – om alla som de anser är invånare i de utpekade områdena. Men det är även problematiskt att Folkpartiet, som skapat hela begreppet, utesluter väldigt många områden helt ur sin granskning.
Känner du till definitionerna av vad som är ett s k ”utanförskapsområde”? Folkpartiets utredare konstruerade hela detta begrepp och vad det sägs ska vara, när de enligt egen utsago ville försöka ”…se de sociala problemen och presentera en reformagenda”? Deras definition tycks vara godtycklig och luddigt formulerad. Men såhär valde Folkpartiets utredning att formulera sig:
…mäter förvärvsfrekvens, skolresultat och valdeltagande i storstadsområdenas grannskapsområden (ofta motsvarande stadsdelar) och i övriga landets valdistrikt. För att ett område ska klassas som utanförskapsområde finns två kriterier: 1. Procentandel boende i området som förvärvsarbetar är under 60% för personer mellan 20-64 år.
2. Procentandel av alla niondeklassarna som går ut grundskolan med godkända betyg i alla ämnen är under 70% ELLER om procentandel för valdeltagandet i senaste kommunvalet är under 70%.
155 Utanförskapsområden av de totalt 4601 områdena.
Folkpartiet har själva uppdaterat sin ”Utanförskapets karta” och anser att det år 2012 fanns 155 utanförskapsområden i Sverige utav de 4.601 granskade områdena. År 2006 ansåg Folkpartiet att det fanns 156 utanförskapsområden i Sverige. Några nya har tillkommit i denna uppdatering, och några andra är inte längre ett utanförskapsområde enligt Folkpartiet. Bostadsområden är således inte automatiskt i en permanent nedåtgående spiral som är omöjlig att vända.
Folkpartiet uppger även ett par intressanta detaljfakta, som att genomsnittet av alla röstberättigade som bor i något utanförskapsområde och som röstade i kommunvalet 2010 var 64,5%. Det är inte alls långt ifrån deras uppsatta kriterier om 70%. Varför satte Folkpartiet sin gräns till 70 och inte till exempel vid 64 eller 65%???
Ungefär hälften av alla som vid det senaste granskningstillfället bodde i ett utanförskapsområde var födda i Sverige. Ungefär 18% var födda i ett europeiskt land och lite färre än 32% var födda utanför Europa.
Folkpartiet utesluter väldigt många valdistrikt och bostadsområden helt ur sin undersökning. Det gäller, bland annat, många glesbygdsregioner i södra Sverige och längs gränsen mot Norge och mot Finland, trots att man kan misstänka att det finns hög arbetslöshet och personer i någon form av utanförskap som bor där. Vad kan anledningen vara till detta, Folkpartiet?
De har valt bort alla områden där färre än hälften av invånarna bor i hyresrättslägenhet. Med det kriteriet ignorerar de samtliga invånare som bor i valdistrikt där det är vanligast att bo i egna småhus. I Sverige är den vanligaste boendeformen att flest invånare bor i egna hus.
Ingenstans i Rikskriminalpolisens Granskningsrapport från 2014, eller i Nationella operativa avdelningens, NOAs uppdatering från 2015, nämns begreppet ”no go-zon”. I sin undersökning redovisade de 55 olika områden år 2014, och 53 stycken år 2015, men 15 ”särskilt utsatta”:
Visst förekommer kriminalitet, stenkastning mot brandkår, ambulans, polisbilar, och polis beskriver problematiska, lokala, kriminella gängbildningar och gängkonflikter – men det räcker inte för att man automatiskt benämner ett bostadsområde som en s k ”no go-zon”.
”No-go areas” är ett uttryck från USA, och har använts sedan 1960-talet. Visst kan det vara farligt att gå i några olika områden i USA där det finns kraftigt beväpnade kriminella gäng. Det är vad ”no go-zon” innebär; att det är uppenbart farligt för allmänheten att befinna sig där.
Vissa ”opinionsbildare” efterapar den retoriken. Rinkeby och Granängsringen i Tyresö kallades för ”no go-zon” under en period i början av 1990-talet.
Men, om man ringer runt lite i områden som pekades ut 2014. Så här uttrycker sig en person som bor i Laholm:
”…fattar inte varifrån någon kan ha fått för sig att Laholm skulle vara laglöst land? … kanske beror det på vad man har för bild av samhället? Jag känner mig inte rädd för att vistas utomhus. Jag bor just bredvid Lilla Nybo, ortens boende för nyanlända ensamkommande barn & ungdomar. Killar som bor där hälsar på oss när vi möter dem på byn. Har du hört så hemskt? De hälsar! Det ska man väl inte göra i det här jävla landet?”
Motargument intervjuar en annan person, en kommunpolitiker i Laholm. Hen säger sig bli extremt förvånad över påståendet att hen bor mitt i en påstådd s k ”no go-zon” , och kan inte se att det skulle kunna stämma överens med verkligheten. De känner ingen rädsla över att gå utomhus på kvällarna. En riksdagsledamot som bor mitt i Gävle-stadsdelen Brynäs uppger liknande omdöme om sitt hemområde.
Om man läser rapporter från Polisen, kallar de INTE något område för ”no go-zon” eller ”no go-area”, utan begreppet nyttjas endast av andra och klistrar det nedsättande på vissa områden. När man ifrågasätter de som försöker använda begreppet, så är det varenda gång en och samma rapport från Rikskrim som de länkar till. Begreppet ”parallellsamhälle” nämns, men det förklaras såhär (dec 2014, sidan 14):
”I de allra flesta utsatta områden har utvecklingen inte gått så långt att det är befogat att tala om parallellsamhällen i betydelsen alternativ samhällsordning.”
Rikskriminalpolisen beskriver de 55 områdena, (sidan 15) :
”…(polis) störs ofta och hindras i sin tjänsteutövning, vilket kan skapa olust att arbeta i området. Dessutom upplevs det vara problem med att klara upp brott i områdena. Det är svårt att få personer att delta i brottsutredningar, men det är också svårt att agera obemärkt och bedriva spaning i dessa områden…”
”I de fall allmänheten uppfattar det som att Polisen inte lyckas stävja och utreda brott kan det bidra till uppfattningen att kriminella ”styr” i området.”
Utgår man ifrån vad begreppet ursprungligen betyder och innebär finns alltså inga s k ”no go-zoner” i Sverige. Visst finns legitima diskussioner om att det i olika bostadsområden förekommer fattigdom, arbetslöshet, upplevt utanförskap, kriminalitet, dåliga skolresultat o s v – men majoriteten av de boende i VARJE område skulle kanske säga att de oroas av problem de upplever i och kring sitt bostadsområde.
Nästa gång du hör eller läser om ”no go-zoner” i Sverige, och denne hänvisar till Rikskriminalen, så har du nu motargument. För det är fel med kollektiv bestraffning, att svartmåla bostadsområden eller avhumanisera/stigmatisera alla som bor där.
UPPDATERING, 10/2 2016
Polisen har uppdaterat, med en helt ny granskning, där 53 ‘Utsatta områden’ nämns. 15 av dessa områden ‘anses som särskilt utsatta’, vilket betyder att i 15 bostadsområden i Sverige, där har polis vissa ‘svårigheter att fullfölja sitt uppdrag’. Alltså ännu inte någon s.k. ”no go-area” i Sverige!
Att lära känna en flykting på djupet innebär också att du förr eller senare får veta hur de tog sig hit.
Motargument 