En människa kan ha dubbla identiteter. En människa kan vara same och svensk samtidigt. En människa kan vara jude och svensk samtidigt. De nationella minoriteterna i Sverige – romer, judar, samer, tornedalingar och sverigefinnar – kan alla ha dubbla identiteter. Men inte när SD får bestämma.
Häromdagen förkunnade Björn Söder, Sveriges andre vice talman aka riksdagsledamot aka SD:s f d partisekreterare att det är rasism att kalla samer och judar svenskar.
Faktorer som ligger till grund för människors identitet
Det finns ett flertal faktorer som spelar roll för hur vi definierar vår identitet. Identitet är ett komplext begrepp:
Mitt individuella val. Vad känner jag mig som?
Mitt ursprung. Var kommer jag ifrån?
Min uppväxt. Hur har jag formats?
Jag skulle vilja påstå att den tveklöst mest avgörande faktorn är det individuella valet. Min egen uppfattning. Min egen definition av mig själv är det som avgör.
Om man har samiska förfäder men inte själv uppfattar sig som same eller vill vara same, så är man inte same. Å andra sidan kan man även ha dubbla identiteter: Till exempel kan man vara både same och svensk och växla kulturella koder i olika sammanhang.
Denna tanke kan appliceras på alla människor i Sverige som eventuellt ingår i en av de nationella minoriteterna. Men det går också att applicera denna tanke på alla människor i Sverige, eller i resten av världen.
Numer har lagarna som berör samer skrivits om, mot bakgrund av att stora grupper åsidosattes, då samer enligt staten enbart var människor som hade renar och ägnade sig åt renskötsel. Numer är den viktigaste identitetsmarkören, enligt Sametingslagen, språket. Men ingen markör är huggen i sten. Jag vill därför avsluta med följande fråga saxat från samer.se
Vem eller vad anser du ska avgöra vem som är same och inte?
Till skillnad från vad SD dikterar kan människor ha dubbla identiteter. Jag kan vara rom och svensk, jude och svensk, chilenare och svensk och indier och svensk. Eller inte. Valet är mitt. Bara mitt.
Kommentarer som dessa har jag fått höra sedan tonåren. Kommentarer som dessa har kommit från vita kvinnor i olika åldrar i Sverige.
Blandraser är det finaste jag vet.
Mixbarn är så jävla fina!
När jag var liten ville jag alltid vara mixad.
Tänk om vi skulle få barn så hade våra barn haft jättefina lockar.
Tänk en mixunge med gröna ögon. Åh gud!
Collins om jag blir 30+ och är singel utan barn så kommer jag åka till Köpenhamn och inseminera mig själv med en svart mans spermier.
Många har dessutom tyvärr använt m-ordet istället för mixad/mixed. M-ordet kommer inte skrivas ut i denna text även om det använts i vissa av fallen som beskrivs. Detta då det inte är ordet i sig som är relevant för textinnehållet, m-ordet är en egen debatt, som det bland annat går att läsa om här.
Bild: Pixabay
Detta är typer av kommentarer jag hört från framförallt svarta män i Sverige:
Akta dig för vita kvinnor här i Stockholm de vill bara ha dina mixungar och dra.
De är desperata efter mixade bebisar det är så jävla inne.
Ni svarta män är inne nu mannen tänk dig en sån liten mixunge.
Mannen vet du hur många svarta män jag känner som har blivit babytrapped från vita kvinnor?
Ey, jag hoppas du använder kondom ifall du ligger med de här vita brudarna i Stockholm. Jag har en svart broder som var ute på Östermalm en kväll och härjade tog med en svensk brud hem låg med henne, några månader senare blev hon gravid. Han ville inte behålla men hon hade bestämt sig och så blev det. Sex år har gått och han har inte ett hårstrå kvar på huvudet längre.
Detta är kommentarer och historier berättade av mixade personer i min närhet som jag känner väldigt bra:
Alltså jag vet ju att både vita och svarta män vill vara med mig för jag e mixad liksom.
Jag va med en svart kille som jag dejtade en gång så vi låg i sängen och myste från ingenstans han bah: Om vi hade fått barn så hade dem inte varit så mörka.
Typ alla mixbarn har föräldrar som inte lever ihop.
När jag var liten så blev man ju kallad både det ena och det andra, det var inte förrän i vuxen ålder man förstod att vissa saker som ens mormor sa eller kallade en egentligen var fel.
Det är så tragiskt Collins min unges morfar är kardiolog, men massa människor som träffar honom har alltid mage och fråga mig ifall han skall bli rappare eller dansare.
Detta är kommentarer jag har fått höra under min uppväxt av släkt och människor som är från samma land som mig och släktingar som ej bor i Europa:
Akta dig för mixade tjejer från Västindien de håller på mycket med häxeri.
Mixade kvinnor och män har ett sånt jävla översitteri som de fått från vita människor.
Mixade människor tycker att de är bättre än alla andra svarta.
Det va en mixad tjej som kom fram till mig och särbehandlade mig för att hon trodde jag var mixad när jag har ursprung från Östafrika.
Akta dig Collins för vita kvinnor de vill bara ha dina mixade barn, sen kommer hon springa snabbt därifrån . Du skulle aldrig vinna en vårdnadstvist som svart man i Sverige även ifall du skulle ha rätt i sak.
Jag vill utifrån en mans perspektiv med rötter från den afrikanska kontinenten berätta om det problematiska i allt ni läst ovan.
Foto: Afropé
Idag kallar många människor sig världsmedborgare, vi lever i ett otroligt internationellt samhälle på många olika sätt. Människan föds, växer upp och förökar sig. Generation efter generation och samhällen utvecklas.
Förr i tiden i väst var det väldigt förbjudet med blandäktenskap, givetvis utvecklas allting i samhället åt olika riktningar. I Stockholm ser man idag många mixade relationer oftast mellan en svart man och en vit kvinna. Det har också blivit allt vanligare med mixade relationer mellan olika folkgrupper i framförallt storstäder som Stockholm, Göteborg och Malmö.
Det som dock fascinerar mig är fascinationen som många människor har idag kring barn och människor med mixat ursprung. Jag tänker primärt på dem som har mixat ursprung av svarta och vita gener. För mig är det någon slags obehagskänsla som dyker upp av att, något så förbjudet förr i tiden, helt plötsligt ”är det finaste som finns”. Jag tänker ofta på hur vi alla som inte är mixade kan, vill och orkar objektifiera något så mycket.
Objektifiering och sexualisering
Resultatet blir direkt också att vi svarta män blir så otroligt sexualiserade, för någonstans i allt det här behövs våra spermier för att göra saker möjligt. Det är liksom som att jag är där för att sprida mina spermier och skapa massa bebisar och för att du ”eventuellt som vit kvinna” skall få din dröm uppfylld.
Varför förstår inte vi människor när vi reproducerar saker som uppfattas som negativt. Jag kan förstå att smak, preferenser är subjektivt men det är otroligt problematiskt att rangordna barn som finare än andra barn utan att förstå att det sker en objektifiering. Jag kan bli väldigt ledsen när folk ibland inte tänker tillbaka på hur saker var förr och istället ändrar sitt resonemang kring sina uttryck eller väljer sina uttryck varsamt.
Afrikanskt perspektiv kring mixade barn under slaveriet
Jag fick berättat för mig någon gång i tonåren av en äldre kongolesisk man att dödande av mixade barn i den svarta kvinnans mage var ett vanligt fenomen. Anledningen var oftast att just mixade barn var ättlingar till en slavägare och våldtäktsman. Ifall man inte valde att döda barnet i magen lät man kvinnan föda barnet och sen lade man ungen i en korg och ner i floden eller sjön. Detta är ett afrikanskt perspektiv som många människor inte känner till.
Västerländskt perspektiv
Där var du som ljusare mörk person istället positivt särbehandlad. Just det fenomenet reproducerar vi människor än idag här i väst undermedvetet och många av oss svarta människor gör också det även om vi känner till den andra sidan av kontexten.
Attitydförändring
Mixade barn är inte leksaker, gosedjur och ”det bästa av båda världar”. De är barn med känslor, sinne och intellekt. De skall inte inpräntas att de är bättre än oss svarta och sämre än vita. Mixade barn är resultat av att en svart och en vit bildar ett barn som är en individ i sitt sammanhang.
Begrepp, språk och definition
M-ordet härstammar inte ifrån något positivt och bör heller inte vara något som förändras för att vi vill sudda bort en negativ del av en historia. M-ordet kommer från ordet mula som är en korsning mellan häst och åsna. Åsnan i detta sammanhang är dum, och den svarta föräldern definieras utifrån det. Den vite föräldern definieras utifrån hästen som den klokare. Så ni som använder m-ordet för att definiera er själva eller andra som gör det för att definiera mixade bör sluta, för det är problematiskt och egentligen väldigt negativt laddat. Uttryck som ”blandras” är väldigt problematiskt, tänk på att vi har haft ett rasbiologiskt institut där forskare gjorde skillnad på oss utifrån hur vi såg ut och ”ras” används för att definiera djur. Vi människor i Sverige som har svenska som första språk bör förstå att det som betyder någonting icke så laddat på engelska klingar inte så gött på svenska alltid. Ni som har läst så här långt, våga göra en förändring i ditt språk och din syn på saker. Våga googla, låna en bok på närmsta biblioteket för att läsa på lite och inte hela tiden följa massa konstiga trender.
Mbote na bino
Collins Luther Zola
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Just det. Afrofobi är hatet baserat på hudfärg. Så är det inte med muslimhatet, Rashid Musa. Trots detta framställer du det som om afrofobi och muslimhat vore en och samma sak. I din kamp mot islamofobi så påstår du år efter år att muslimer är svarta, eller “rasifierade” och förövarna vita människor.
Som om muslimer med vit hudfärg inte existerar. Som om muslimhatare med ursprung från Mellanöstern eller Sydamerika inte existerar.
Om man ska tro på dig, Rashid Musa, så finns jag inte.
För att jag är vit och muslim.
Och trots att jag är muslim, så finns inte mitt lidande av muslimhatet eftersom jag är vit. Ironiskt nog, med tanke på att du var cirka tio år gammal och lekte i alla dessa roliga och fina lekparker i Sverige när jag fick möta muslimhatet som var välutrustat med stridsvagnar. Vita europeiska ungdomar och medelålders män passerade bredvid mig, på väg mot döden, just för att de var muslimer. Det var så som utrotningsplanen i Bosnien såg ut. De hade helt enkelt inte rätt att existera.
Det finns cirka 60 000-80 000 av de människorna i Sverige som vittnar om historien om det här folkmordet.
Av någon anledning så verkar de inte finnas för dig och inte heller deras lidande, eftersom de har en annan hudfärg än dig själv.
Det mesta som du skriver om i artikeln har du rätt i, när du pekar ut problem med diskriminering, hatbrott, klyftor och näthat.
Många kan hålla med dig om att regeringens plan i arbete mot rasism är tandlös. Men nästa gång du skriver att du vill ha synliga åtgärder mot rasism, så hoppas jag att du kommer med egna synliga förslag till åtgärder eller åtgärder som du själv har dragit i gång.
En sak i din text stör mig; något som du återkommer till gång på gång, år efter år.
Det är meningen där du skriver att ”muslimska kvinnor hotas när de utsätts för psykiska, fysiska och verbala angrepp av vita förövare”. Du har ständigt denna “rasliga” blick, i vilken förövaren är vit och offret och muslimen är icke vit.
När du slår ihop islamofobi och afrofobi som ett och samma problem, så krockar definitionerna med varandra. Det skapar motsättningar och förvirring. Det försvårar och vilseleder kampen mot såväl afrofobi som islamofobi.
Foto: Fatima Ahmad
Fatima Ahmad är min Facebook-vän. Hon är en vit svensk kvinna som hittade sin andlighet inom islam.
Hennes huvud bankades i marken och stora rödblåa märken fanns kvar länge i hennes vita ansiktet på grund av hennes slöja. Något som hon berättade om i Expressen.
Jag följde upp enorma trakasserier i hennes vardag. Allt från hundbajs som kastades ner i hennes brevlåda, till hotbrev. Ett par tusen svenskar som har konverterat till islam kan berätta om liknande historier. De kallades för “förrädare” mitt på gatan, och utsattes för sina familjers och sin omgivnings systematiska psykiska och fysiska trakasserier på grund av att de hade valt islam som sin religion.
Det är hatet som inte har något med hudfärg att göra.
Därför kan det aldrig slås ihop med afrofobi.
Därför kan islamofobi inte exkludera vita offer och ensidigt utpeka vita som förövare.
Ta det till dig en gång för alla. Från och med nu!
”För det första kan svenska muslimer, till skillnad från vita personer, enligt de islamofobiska föreställningarna om objektivitet, aldrig vara neutrala eller experter inför sakfrågor som berör oss som samhällsgrupp. Utifrån vithetens eurocentriska lins är vi antingen offer eller förövare beroende på frågan som diskuteras.”
Även om man håller med dig i grunden, så ser man i dina ord återigen din mentala spärr, eftersom du återigen förklarar att muslimer generellt är svarta eller mörkhyade i konfrontation med vita människor (igen generellt), som enligt dig har en ”eurocentrisk lins”.
Någonstans mellan raderna så försvinner återigen cirka 20-25 miljoner muslimer som härstammar från Europa. Vita människor som har islam som sin religion i drygt 700 år. Därtill skall läggas vita som i nutid konverterar till islam.
Muslimer i Ryssland, Ukraina, Kosovo, Albanien, Tjetjenien och över hela Balkanhalvön genomled massakrer, tortyr och annan förföljelse för det de är – men de är vita och inte ens viktiga för dig att tänka på, när du talar om den globala islamofobi som enbart handlar om människor med din egen ”rastillhörighet”(den rasbiologiska begreppet du använde i Expressens artikel).
I din lilla värld är muslimer svarta eller ”rasifierade” och icke-muslimer är vita islamofober.
Det är så som din “kamp” mot rasism ser ut, trots att du ibland även pekar ut polariseringarna i samhället.
Malcolm X, din förebild, skrev i ett brev från sin Hajj (pilgrimsfärd till Mekka), 1964,:
”Under de senaste elva dagarna här i den muslimska världen har jag ätit från samma tallrik, druckit från samma glas och sovit under samma filt, medans jag har bett till samma Gud, med andra muslimer, vars ögon var de blåaste av blåa, vars hår var det blondaste av blont och vars hudfärg var det vitaste av vitt. Och i ord och handlingar hos de vita muslimerna, kände jag samma äkta känsla som jag kände hos svarta afrikanska muslimer från Nigeria, Sudan och Ghana.”
Hur blev Malcolm X din förebild då? Enligt det han talade om eller bara för att han både hade en muslimsk och en afrikansk bakgrund som du själv har?
Det verkar som att du inte ser eller erkänner den variation av muslimer som han själv berättade om. Inte heller har du agerat för en enig muslimsk kamp mot islamofobi i en organisation som kallas för ”svenska muslimer”.
Tycker du inte att du bagatelliserar andra muslimers lidande och islamofobi?
Vad ska jag säga till muslimhatarna som säger till mig att jag inte är ”en riktig muslim” för att jag är vit?
Du och andra ledare i alla dessa SUM-BUM-BANG-BUM-DUM-organisationer, som både klumpar ihop och samtidigt delar upp det så kallade ”muslimska civilsamhället”, drar ju snarlika slutsatser!
Jag ser även det här som en virtuell kamp för min rätt att existera.
Muslimhatare förnekar mig… och enligt dig så finns jag inte.
Tänk inte bokstavligen på om att det handlar om mig, personligen, utan om tiotals miljoner andra muslimer på den här lilla kontinenten.
Förstå gärna att du kan kämpa för dina rättigheter utan att på något sätt bidra till skada för andras…
Jag ser dig som ett barn som leker med tändstickor och bensin mitt i skogen, i en tid då vi behöver retoriska brandsläckare och definitivt inte retoriska pyromaner.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Ett skällsord som allt oftare kastas runt i debatten är ”oikofob”. Nationalister vill gärna framhäva filosofen och författaren Roger Scruton som upphovsperson till uttrycket, i en bok som utgavs år 2004.
Scruton anses ha myntat ordet ”oikofobi”. I likhet med xenofobi, uttryckets motsats, syftar inte detta på en fobi i medicinsk mening. Ordet är snarare ett retoriskt knep.
En person anses vara oikofob då den konsekvent nedvärderar sin egen nation, dess traditioner samt dess kultur. En utveckling av begreppet blir då att en ”oikofob” person är självförnekande och har en skadlig vilja att försöka vara ”osvensk” och mångkulturivrare. Det vill säga en antydan till att man försöker ”späda ut”, avveckla och förstöra traditioner; att man i förlängningen förråda sitt eget land och sitt eget ursprung.
De som slänger etiketten ”oikofob” på sina politiska motståndare gör en tankevurpa.
Om en person står upp för den svenska grundlagens religionsfrihet och därmed skyddar varje individs rätt att utöva sin religion — eller att fritt välja att slippa utöva någon religion — så betyder detta inte på något sätt att den personen skulle hata sig själv eller förneka sin egen religion eller ateism. Om en person står upp för allas frihet att själv välja sin egen kulturmix betyder inte det att denne på något sätt behöver avgränsa eller inskränka sin egen kultur.
Försättsbladet till Letters From England, 1808.
Scrutons version av begreppet används grovt nedsättande för att kritisera politiker, alla de ”politiskt korrekta” och de ”intellektuella” som tycker om mångfald, vill främja utveckling och ett mer diversifierat socialt liv, kultur och samhälle.
Enligt Scruton visar dessa nämnda grupper en skadlig tendens att fastna i vad han anser vara ett outvecklat stadium av individens personlighetsutveckling.
Många av hans anhängare menar att ”oikofober” undergräver och ”förstör” hela det samhälle som de vill försöka konservera och skydda mot utveckling, med sin inskränkta och begränsande socialkonservatism och etnonationalism.
Allt detta är tydliga indikatorer för en fascistisk ideologi.
Men om man gräver lite…
Författaren Robert Southey skrev och publicerade redan år 1808 en skämtsam bok om hur engelsmän semestrar. Boken är skriven i formen av ”fejkumentär” / ”mockumentär”, där författaren ikläder sig en uppdiktad roll av en spansk resande som på engelsk mark iakttager de beteenden och semestervanor som britterna föredrar när de semestrar i sitt eget land. Det är ett långt kåseri med ironiska, underfundiga skildringar och humoristiska överdrifter om människors ”dåliga smak” och agerande.
Han använder begreppet ”oikofobi” i andemeningen att personer — som i sitt vardagsliv är vana vid moderna bostäder och den senaste tekniken — verkar nöja sig med och nästan söker efter de allra torftigaste och dystra inrättningar, för att ”det ska vara så när man är på semester.”
Ibland hör man folk säga att ”det är väl inte rasistiskt att kritisera islam, muslimerna är ingen ras”. Oftast sägs detta av samma personer som gärna uttrycker sig i stil med att ”islam är ett hot” eller ”muslimerna är ett hot”. Det finns en hel del missuppfattningar om rasism, och även om vad islamofobi och antisemitism är. Vi går igenom dem här.
Rasism och antisemitism
Den gamla definitionen av rasism var knuten till genetiken. Till begreppet ras i sig. För att beteckna hat mot kulturer och folk från andra länder har vi i Sverige använt begreppet främlingsfientlighet. Man har ansett att rasism handlar om att vara mot ett folk, med en hudfärg eller härkomst.
På samma sätt kopplades antisemitism till hat mot judar som folk, som genetiskt tillhörande ”judarna”.
Men denna definition visade sig efter kriget vara otillräcklig.
”Racism by proxy”
En tid efter andra världskriget började en hel del antisemiter ändra sin taktik. De hävdade att de inte hade något emot judar som ras eller folk. Istället upprepade de alla de antisemitiska lögnerna från före andra världskriget men riktade mot ”Israel” eller ”sionisterna”. Sions vises protokoll, den gamla antisemitiska förfalskningen som nazisterna använde för att rättfärdiga sitt folkmord, cirkulerade men med förklaringen att den handlade om sionisterna eller om ”den anglo-amerikanska och brittiska eliten”.
Den gamla definitionen av antisemitism räckte inte. Antisemiter demoniserade Israel, den judiska religionen, judisk kultur och sionisterna. Antisemiter drog alla israeler och sionister över en kam. Därför fick de som slogs mot antisemitismen stegvis, under 1900-talets andra hälft, utvidga begreppet antisemitism.
Det mesta som sägs av antisemiter idag, som t.ex. Radio Islam, är inte direkt hat mot judar utan sådant indirekt hat. ”racism by proxy”, som det kallas i USA:
Rasism och islamofobi
Samma utveckling har skett i synen på rasism.
Att generalisera negativt om alla som är från ett land, eller har en kultur eller religion ses numera som rasism också av de flesta kännare, även om definitionerna av rasism inte har förändrats. Det kallas ibland ”kulturell rasism”.
Att antyda att alla som delar en kultur eller religion, eller alla från ett land ”är” på ett visst negativt sätt drabbar folk lika mycket som antydningar om att samma personer är som de är på grund av blodet. Man ser inte till nyanserna och skillnaderna i kulturen/religionen utan betraktar gruppen som en homogen enhet, och som något negativt.
För att ta islamofobi och antisemitism som två exempel kan det alltså vara rimligt att kalla det rasism om någon skulle påstå att ”judendomen” är nazistisk, på samma sätt kan det vara rimligt att kalla det rasism om någon kallar islam nazistiskt.
Jobbigt att tänka före?
”Jamen, vad jobbigt om man inte får uttrycka sig fritt om judar och muslimer”, kanske någon läsare tänker nu.
Jo, det är knepigt att vara människa. Det kan vara jobbigt att behöva tänka innan man öppnar munnen.
Att kritisera religioner, kulturer och ideologier är givetvis inget negativt. Men hat är. Att generalisera grovt om alla medlemmar av en religion utifrån vad en enda individ har sagt eller gjort är negativt.
Om man tycker att det är så svårt och knepigt att formulera sig så man inte antyder att ALLA i en viss kultur och religion delar något negativt som man vill peka ut, då kanske man bör fundera en stund innan man öppnar munnen. Om det är så svårt att undvika att antyda att alla muslimer är som Irans mullor, till exempel, eller om man ”glömmer” att berätta att det inte är alla muslimer som är antisemiter, då är man ute på hal is.
Rasism och antisemitism
Motargument 